Filmrecension: R
Genre: Drama
Premiär: 3 september 2010
Med: Pilou Asbaek, Dulfikar Al-Jabouri, Roland Möller med flera
Regi: Michael Noer, och Tobias Lindholm
Speltid: 1 tim 36 min
Censur: 15 år
Betyg: + +
Saker man inte vill höra första dagen i fängelset: "De andra fångarna är dubbelt så stora som du. Och de har väntat på dig".
Saker man inte vill se första dagen i fängelset: De andra fångarna, med rakade huvuden och täckta av tatueringar.
Runes fängelsevistelse i danska "R" börjar med att han blir av med sin madrass. Sedan förlorar han sin självrespekt. Och värre ska det bli, inlåst som han är tillsammans med det rakade Danmark och mitt i dess fejd med det mörkhåriga Danmark i cellblocket intill.
Problemet med fängelsefilmer som "R" är att man kan dramaturgin alltför väl. Rätt snäll brottsling hamnar längst ner i hierarkin, misshandlas med stor iver och allt ter sig besvärligt. Så vänder lyckan och vår hjälte börjar klättra uppåt. Så går det illa igen. Och allt sker till en fond av egentillverkade vapen, analsmuggling, rasbråk och ofrivillig homoerotik.
Å andra sidan är filmernas styrka att fängelsemiljön är så fascinerande att man gärna upplever den igen. På betryggande avstånd i biofåtöljen kan man gotta sig rejält åt att det inte är ens eget trygga, harmlösa medelklassarsle som misshandlas på så uppfinningsrika sätt.
"R" fick nordiska priset på Göteborgs filmfestival i år, men det är inte lätt att förstå varför. Filmen tillför absolut ingenting utom fler klichéer till en redan klichétyngd filmgenre, oavsett hur mycket filmskaparna velat hylla dogmafilmen och hur många riktiga kåkfarare som finns i rollistan.
Franska "En profet" i våras gjorde det här så mycket bättre.
