Solen steker över festivaldeltagarna som bor på årets Putte i Parkens camping. Det solas, sparkas boll, byggs tält eller genomförs tävlingar i ölhävning eller vuvuzuelatutande.
Mirjam Ryttge kämpar med både vänner och folk hon inte alls känner för att resa sitt partytält. Hon är på PIP för första gången tillsammans med ett gäng som bor i Göteborg, varav en är från Karlskoga.
– Det var han som lockade hit oss, säger hon och låter en rulle silvertejp jobba hårt för att få tältet att hålla samman samtidigt som hennes nyvunna tältvänner utbrister i sommarplågan ”En två tre, ge oss Fanta och Rosé!”.
När de väl fått upp tältet kommer öltratten fram och Albin Svensson bjuder gänget på blek dryck från en dunk ”apelsinsaft”.
-Tack för hjälpen, då kommer vi förbi sen när det regnar, säger tjejerna som hjälpt Göteborgsgänget att sätta upp tältet.

Många på campingen vet att det kommer att regna under veckan och har förberett sig så gott det går. Några ska man köpa extra rep att förankra tälten, andra har stora pressningar med sig.
Ett gäng från Uppsala har dessutom skaffat ett eget tält för sin stereo, Röda Apan. En enorm, illröd specialdesignad jätteapparat som drivs med bilbatteri. Den har cigarettändare och bara kan startas med hjälp av nyckel.
Apans ägare, festivalräven Andreas Eriksson, visar stolt slutsteg, fläkt och andra funktioner.
-Den är bra, men svårhanterlig. Jag fick betala 300 spänn till några där borta för att de skulle bära hit den åt mig, berättar han.

Mest spelas det Rage Against the Machine, men titt som tätt smyger låtar med Timo Räisänen, Håkan Hellström eller Florence Valentin in i spellistan. Räisänen som de för övrigt ska få höra live lite längre fram på PIP.
På mitten av campingen står ”Jesustältet”. Det är Karlskogas frikyrkor gått samman för att lite senare hålla gudstjänst för den som får lusta att hänga på. Borta vid områdets tvättställ står Helene Hellström och tvättar håret i ett handfat.
- Jag missade att campingduscharna stängde vid tre, men det här går också bra. Lite kallt är det, men det är bara skönt, säger Helene samtidigt som spindelmannen sveper förbi ute bland tälten.
- Det är jag som är den riktiga spindelmannen, deklarerar han.
- Den där killen i filmen, Toby Young, är bara ett plagiat av mig, förklarar mannen i spindeldräkten –aka- Robert Damm.

Lite längre bort ligger en kompisfälla utplacerad. Ett bananskal med ett snöre.
- Vi är här för att vi vill lära känna massa nya människor, menar Olle Bolin och Rasmus Axelsson.
- Men det funkade bättre förut, när vi hade ett cigarettpaket som bete, lägger Sandra Tallgren till.
Alla kommer de från Flen, det kan en vägskylt med ortnamnet i deras tält avslöja.
- Vi vet inte vad den här skylten kommer från. Att det står Flen på den och att vi kommer från Flen är en jättemärklig slump, bedyrar gänget.
- Dessutom finns det ett gäng 70-skyltar i tältet… konstigt nog.

Olle och Rasmus demonstrerar hur enkelt det är att få vänner på festivalen och lockar raskt till sig ett par tältgrannar, Rickard och Nicklas.
De visar sig komma från Vimmerby i Småland och Rickard berättar att de upptäckte festivalen mest av en slump.
- Jag satt och surfade efter några av mina favoritartister och såg att NERD skulle spela här i Karlskoga. Då var det ju bara att boka festivalbiljetter med en gång.