Fanskaran växer sig starkare
Hoffmaestro och Chraa må inte vara så kända för den stora massan. Men fanskaran växer sig allt starkare och bandet turnerar flitigt runt i Sommarsverige. På fredag står bandet på en av Putte i Parkens scener.
– Vi bara manglar på. Jag tror att Sverige är mättat på ledsen indiemusik, säger sångaren Jens Malmlöf.
Hoffmaestro och Chraas musikstil är inte den enklaste att placera in i ett traditionellt genrefack. Själva har de gett musiken den rätt snåriga benämningen ”skank-a-tronic punkadelica”, men lite förenklat kan man kalla dem för Sveriges Manu Chao.
En sak är i alla fall säker, elvamannabandet Hoffmaestro och Chraa satsar på att göra röjig musik som folk lätt ska kunna ta till sig. Och allt fler fans har hittat bandet, trots att det varit rätt tyst om dem i media.
– Jag har ingen aning om varför det är så. I början blev man ju irriterad på att vi inte fick någon hjälp, för då hade det gått snabbare och enklare att komma dit vi är nu, men nu struntar jag i hippa journalister som ändå bara skriver för varandra, säger Jens Malmlöf.
Varför anses ni inte vara hippa?
– Vi är ett gäng snubbar som hoppar upp och ner på scen och vevar med handdukar. Jag har fått för mig att vi kanske förkroppsligar plågoandarna från högstadiet eftersom vi har en ganska halvgrabbig stämning.
Medial uppmärksamhet eller inte. I våras anordnade Hoffmaestro och Chraa själva en stor konsert på Annexet i Stockholm för att fira släppet av bandets andra skiva ”Skank-a-tronic punkadelica”.
3 700 personer dök upp till konserten, som blev slutsåld. Sedan dess har de, nästan oavbrutet, turnerat landet runt.
– För oss har alltid livegrejen varit den delen av hantverket som är roligast, som är nummer ett. Att publiken röjer, det är krutet. Energin kommer av att publiken är med och blir en del av konserten, säger Jens Malmlöf.
I september ska Hoffmaesto och Chraa ge ut sin tredje platta. Nya skivan kommer att innehålla fler lugna låtar som ”man kan dansa tryckare eller dammsuga till”. De nya låtarna spelar de redan live.
– Nu släpper man oftast en skiva och turnerar på den sen. Det känns lite old school att slänga ut det vi har och bygga upp ett sug efter låtarna redan innan de finns tillgängliga. Halva den nya plattan är extremt lik det vi har gjort tidigare och den andra är lugn och lite sorgsen. När vi spelar den live blir det en vild mix av båda delarna.
