Om några timmar ska Graveyard upp på scenen men de verkar märkbart lugna. Måhända inte så konstigt, sedan releasekonserten i mars har de spelat runt 90 gånger. Graveyard bildades redan 2006, men det är först nu som de börjar bli kända för den breda allmänheten.
- Det är klart att folk som inte känt till oss innan kan tycka att vi kommer från ingenstans, men allt har ju skett stegvis så för oss känns det mer naturligt, säger Axel.
Graveyard profileras alltid som Göteborgsband, men ingen av dem kommer egentligen från Göteborg. Däremot är såväl Axel som Joakim örebroare. Axel är uppvuxen i Brickebacken, Joakim i Almby. Rikard kommer från Fjugesta.

Varför profilerar ni er som ett Göteborgsband?
– Bandet föddes i Göteborg, säger Rikard.
– Vi har inte profilerat oss medvetet, säger Axel. Men det skulle bara uppstå förvirring om vi hela tiden sa att två av oss kommer från Örebro. Dessutom måste vi ju bli göteborgare någon gång, vi har ju bott där i över 10 år.
Men givetvis gillar lokalpress alltid att lyfta fram lokala förmågor.
- Jag kommer från Vänersborg och lokalpressen där gillar verkligen att skriva om mig, säger Jonatan.

Rikard skrev titelspåret ”Hisingen blues” när han bodde i Göteborgsstadsdelen Hisingen. Alla medlemmar i Graveyard förutom Axel har bott på Hisingen.
- Fast jag har jobbat där, poängterar han.
- Ja, du har i varje fall däckat där, säger Rikard skämtsamt Även om alla i Graveyard är pratsamma, är Rikard och Axel de som oftast uttalar sig. Graveyard berättar att de ofta får frågor om Göteborgssoundet, som är en sorts melodisk dödsmetal. Men Graveyard varken har det eller eftersträvar att ha det. De föredrar att kalla sin stil för bluesrock.

Nära och kära
Graveyard har en hel del nära och kära kvar i Örebro. Dock kan ingen av dem tänka sig att flytta tillbaka. Deras manager bor i varje fall i Örebro. Sator, som har samma manager, spelar i bakgrunden under hela vår intervju. Graveyard har även hunnit stå framme vid scenen och lyssna på konserten. De berättar att de mest brukar ”hänga” innan det är dags för de själva att uppträda.
- Vi måste passa på att kolla på andra band som spelar, säger Rikard.
- Man måste ju ha kul också. Vi är bra på att bara hänga, säger Joakim.
- Vi är bra på att inte göra någon nytta, säger Jonatan.

Avslappnad attityd
Graveyards attityd är helt klart avslappnad.
- Men vi är ganska vemodiga i sinnet och vi har förståelse för folk som har det svårt, säger Rikard.
Han poängterar att de även ställer höga krav på sig själva och aldrig är helt nöjda med en konsert.
- Man måste sätta gränsen lite högre än vad man egentligen klarar av och man ska inte tycka att man är bra. Vi är är säkert det gnälligaste bandet i hela världshistorien, man kommer väl från Närke, skämtar Rikard.
Grayveyard berättar att de kommer bra överens, men att de inte umgås så mycket privat.
- När man väl är ledig måste man ju hinna med att träffa andra också, förklarar Axel. Det är klart att det händer att vi bråkar, men man lär sig vad man ska tona ner hos sig själv Men vi är ganska okomplicerade som personer.
Fans efter fans kommer fram och presenterar sig. Graveyard tar sig verkligen tid att prata.
- Det är viktigt att ha respekt för och prata med fansen, säger Axel. Det är ju trots allt tack vare att folk gillar vår musik som vi får göra det vi gör. Det ska vi vara tacksamma för.