NA träffar Niclas Lagerstam i ett vipområde uppe vid Stage of Joy, den stora scenen högst upp på området.
- Jag sitter och tar en fika. Jag tänkte softa några timmar och ta det lugnt, säger han.
Festivalområdet har nyss öppnat för besökare. Man kan tro att Niclas Lagerstams arbete är över för den här gången, men det återstår massor att göra. Hans mobil ringer i ett, och han ser hela tiden nya saker som måste fixas.
- Vi håller på och bygger på området till lördagkväll. Men nu är det mest småsaker, som om det verkligen ska vara blommor i vita vaser på borden, säger han och tittar fundersamt på buketterna som pryder varje bord.
Kan du njuta av festivalen?
- När jag ser några tusen glada personer stå framför scenen så känner jag glädje och tänker "det här har jag gjort bra". Men jag tänker mest på saker som måste ordnas och vad vi kan förbättra till nästa år.

Niclas Lagerstam är en entreprenör, han säger att han lika gärna kunde ha sålt tubsockor som ordnat en rockfestival.
- Att utvecklas och bli större och bättre, det är det som driver mig.
Att det blev en rockfestival beror lite på en slump, Niclas Lagerstam hade faktiskt tröttnat på att jobba som arrangör. Men efter att besökt Way out West 2007 kom han på andra tankar.
- På vägen hem sa min son "pappa, du borde ordna en festival". Och då tyckte jag det var lika bra att göra det ordentligt.
Trots att det är fjärde året som PiP arrangeras och ett tiotal personer jobbar med festivalen nästan året om kallar han det fortfarande för ett hobbyprojekt.
- Vi har alla andra jobb och driver olika bolag. Men PiP är ett jätteprojekt, det är mycket mer jobb än jag trodde när jag drog i gång festivalen.
Under festivaldagarna jobbar cirka 1 200 personer på PiP, 600 volontärer och 600 personer som är avlönade på ett eller annat sätt. Många av de som jobbar kommer från olika föreningar.

Vi går en tur genom området, Niclas Lagerstams mobil ringer nästan oavbrutet. Eller så ropar någon på honom i en walkie-talkie. Vi stannar vid Dalen-scenen, en av Sveriges vackraste utescener och något av en symbol för PiP. Scenen ligger, som namnet avslöjar, nere i en dal.
- Konserterna här brukar vara magiska, speciellt de som är lite senare på kvällen., säger Niclas Lagerstam.
Från Rockbarens terass ser man rakt in i tälten på Dalen-scenens backstageområde.
- Så ska det inte vara.
Niclas Lagerstam ringer upp någon direkt för att få problemet åtgärdat. Han säger att han är nöjd med festivalområdets uppbyggnad i år.
- Vi tycker att vi har gjort det bästa festivalområdet som går att göra här. Men det går ändå alltid att göra bättre, flytta några försäljare till annan plats eller försöka styra publikflödet lite annorlunda.

För styra publikflödet är också en viktig del av planeringen, publiken måste kunna förflytta sig snabbt inne på området. Förhoppningen är att PiP ska växa, i år hoppas Niclas Lagerstam på över 10 000 besökare.
- Det vore underbart att spränga den gränsen.
Förra året hade PiP 8 000 besökare.
- Vi går runt ekonomiskt på 8 000 besökare och det klarar vi i år, men målet är såklart att växa.
Målet är 15 000 besökare, det är vad som får plats inne på området. Dit är det några år, men Niclas Lagerstam och hans medarbetare planerar redan för PiP 2012. Han räknar med att PiP kommer finnas i tio-femton år framöver.
- Det tar tid att etablera en festival, men så länge tror jag vi kör. Sedan är det nog dags för något nytt.

Och så var det namnet, varifrån kommer Putte i Parken?
- Vi ville ha en bra förkortning, som Way out West har WoW. När området var en folkpark kallades stället där Dalen-scenen ligger för "hångeldalen". Någon sa att folk säkert pippat där med och föreslog "Pippa i Parken", men det funkade ju inte. Men PiP lät bra som förkortning, så till sist blev det Putte i Parken, berättar Niclas Lagerstam.
Putte är alltså inte en speciell person, utan kan vara precis vad som helst.