Frilansjournalisten och schlagernörden Maria Eremo är  NA:s bloggare på meny.nu under melodifestivalerna. Hon dissar schalger-chipsen men har aldrig glömt Kikkis chockrosa kavaj.

Hur seriöst ser du på melodifestivalen?
- Dyngseriöst! (skratt). Det här är årets happening, jag har alltid tyckt att det här är kul. Vi behöver lite underhållning!

Första melodifestivalen som du minns?
- 1985, då var det Kikki Danielsson och "Bra vibrationer". Jag var fyra år men minns den chockrosa kavajen och mimdansarna. Jag minns det som väldigt spännande och speciellt.

Hur brukar du se schlagerfestivalen?
- Hemma, med kompisar. När jag var liten: På golvet bredvid tv:n med en bandspelare för att få med alla låtarna på kassett. Det tog ju sån tid innan de kom på Svensktoppen!

Och intresset höll i sig?
- Ja, jag stod upp för melodifestivalen även på 90-talet när det var töntigt och ute. Jag har bara missat en enda svensk melodifestival, när Jan Johansen vann. Jag var borta och pappa råkade spela in på fel kanal. Men jag köpte snabbt singeln och pluggade in låten. Sen missade jag Europafinalen 2000 för då var min studentbal, men jag såg den förstås i efterhand på video.

Hur ska man förbereda sig framför tv:n tycker du?
- Man ska klä upp sig, gärna boa. Lite bubbel i glasen, men viktigast är trevligt sällskap. Och det ska vara absolut tystnad under låtarna!

Inga schlager-chips?
- Maten är mindre viktig. Själv ska jag nog äta sushi på lördag. Men hellre morotsstavar och dipp än chips, man måste hålla sig fräsch i huvudet!