Han är 1:e vice ordförande i kultur- och medborgarnämnden, undervisar i psykologi på universitet, uppträder då och då som estradpoet och ibland är han vigselförrättare.

Hur ska kulturen finansieras – ska det vara genom skattemedel, sponsring eller ideellt arbete?
– Som jag ser det kan alla de här formerna av finansiering finnas samtidigt. Det behöver inte vara någon direkt motsättning mellan dem. Nu finns det en del kultur som är beroende av offentliga medel och som alltid har varit det. Länsmusiken är ett exempel.
Och jag tycker att det är viktigt att vi även i fortsättningen finansierar deras verksamhet med offentliga medel.
– Sponsring måste ske på kulturaktörens villkor. De ska inte bli tvingade att tala gott om ett företag, de måste få vara fria i sitt utövande.

Du menar den typ av sponsring där ett företag genom en logga i ett programblad eftersträvar att bli förknippat med en viss orkester eller någon annan aktör på kulturarenan?
– Ja, precis så – det handlar om att främja utan att styra.

Några kulturpolitiker i Örebro har pläderat för att det borde byggas ett nytt konserthus i staden, ja till och med ett kulturhus med utrymme för flera olika aktiviteter. Hur ser du på det där?
– Det känns ju spontant väldigt positivt med ett kulturhus. Men jag tror vi måste fråga oss vilka kulturarenor vi har i dag. Det finns massor av små scener i Örebro. Kan vi förbättra verksamheten där? Jag tror på ett decentraliserat kulturliv. Varje fritidsgård är ett potentiellt spontan-labb för kultur. Och kanske ska man prova den här vägen innan man satsar på en stor och dyr fastighetsinvestering.

Du talar här bland annat om decentralisering – hur ser du på fördelningen av pengar mellan Örebro och småorterna i länet?
– Regionförbundet vill att Örebro ska vara kärnan i länets kulturliv. Men vi har inte fört någon riktig dialog om det här. Och jag tror att den här frågan ligger i framtiden. Blir det en satsning på ett stort kulturhus då är det viktigt att ha en öppen dialog med alla kommuner i länet.

Om vi går till kultur för barn och unga har vi en stor aktör i Örebro – Kulturskolan. Hur ser du på deras inriktning?
– Det som jag vill se nu – och som också håller på att hända – är att det utvecklas ett ännu tätare samarbete med fritidsgårdarna. Vi vet ju sedan länge att det finns en snedrekrytering till Kulturskolan och det handlar inte bara om ekonomi utan också om verksamhetens inriktning. För att nå nya grupper måste vi söka oss ut till nya arenor.

Vad kan man göra för att stärka skolbiblioteken?
– Jag tror att lösningen ligger i att man gör en skolbiblioteksplan. Om man inte har råd att ha ett bibliotek på varje skola bestämmer man sig för vilka bibliotek som ska bli kvar.
Sedan bestämmer man sig för vilket bibliotek som olika skolor ska höra till, därmed kan inte rektorer lägga ned bibliotek för att spara pengar.

Kan konst och kultur vara hur provokativ som helst – eller finns det en gräns?
– Det är viktigt att konsten får vara provokativ och gränsöverskridande. Men det finns också ett etiskt perspektiv. Man måste fråga sig om människor kan bli skadade. Själv håller jag på att utbilda mig till psykolog och där har vi ganska höga etiska krav. Om terapin är till mer skada än nytta för en person upphör vi omedelbart med behandlingen. Kanske konstnärer också borde ha en etisk värdegrund.

Vilka är de tre viktigaste lokala kulturfrågorna i valrörelsen?
– En viktig sak är infrastrukturen – hur möjligheterna ser ut för exempelvis en förening att ha en stabil verksamhet och inte bara förlita sig på eldsjälar. Biblioteksfrågorna är viktiga och en tredje sak är hur ledarskapet över kulturen ska se ut. Ska vi inrätta ett nytt system med kulturchefer eller ska vi fortsätta som i dag med en kultur- och medborgarnämnd?