Tidskriften Arkitektur ägnar huvuddelen av det senaste numret åt Hammarby sjöstad. Den stockholmska mys-pys-medelklassens reservat. Sjöstadsbloggaren André Johansson bekräftar den gängse klichébilden av området. Föräldralediga mammor som dricker latte och ettåringar som suger i sig ekologisk bebis-smoothie.
Mycket är väldigt fint i Hammarby sjöstad. Flera av de ursprungliga intentionerna om en bra plats att leva på har realiserats. Men det hela är inte helt okomplicerat. Sjöstaden är egentligen inte en naturlig del av storstaden. Där finns inte Medborgarplatsens folkliv och framåt kvällen gapar restaurangerna tomma, konstaterar bloggaren André Johansson.

”Det finns än i dag en mycket tydlig berättelse om den här staden, och berättelsen har nu kanske till och med blivit viktigare än verkligheten”, menar kulturgeografen Moa Tunström.
Hon pekar på att benämningarna är viktiga. I Stockholmsområdet finns förutom Hammarby sjöstad – Barkarbystaden, Väsby sjöstad och Tullinge trädgårdsstad. Ska man tro Moa Tunström handlar de här namnvalen om att markera att det är innerstaden som växer och inte förorten som kommer närmare staden. Förorten som står för allt ont i världen – sociala problem, brottslighet och tristess.

I Örebro putsas ibland den lite glanslösa stadsdelen Väster upp och får heta Vasastan, med allt vad det innebär av associationer till hipp storstad. Det är med ord som vi besvärjer verklighet. Ta bara uttrycket hushållsnära tjänster.
Efter att ha sett SVT:s Uppdrag granskning inser man att bakom denna språkliga nykonstruktion döljs ett gigantiskt socialt problem. Majoriteten av de kvinnor som städar, diskar och stryker i Europas rika länder kommer från länder i Östeuropa med mer eller mindre sargade ekonomier.
Och inte nog med det. Trängda av ekonomiska realiteter försakar de gemenskapen med sina egna barn för att högavlönade svenskar ska få mer tid över till sina småttingar.

”Det man inte kan försöka dölja på något annat sätt får man försöka dölja i språket”, skriver Johan Croneman i Dagens Nyheter.