Inom litteraturen finns ett begrepp som kallas "björnen på stranden". Det går ut på att författaren skapar en känsla av hot som man vet när som helst kan blomma ut i full fasa. Första halvan av "The box" är rena Kolmårdens björnberg; människor börjar blöda näsblod, identiteter visar sig falska, utanför dörren står män med groteska brännskador och någonstans övervakas jorden av... ja, vad? Ja, vem?
I centrum står mamma och pappa Lewis som en dag helt utan förvarning ställs inför ett dilemma. En mystisk låda med en stor knapp levereras till dem. Om de trycker på knappen får de en miljon dollar. Men samtidigt kommer en för dem okänd människa att dö.
Så långt och längre ändå är "The box" ganska fantastisk. Mysterierna tornar upp sig och man fattar allt mindre, allt hänger förstås ihop men det är omöjligt att se trådarna - och än mindre vem som håller i dem.

Men som alltid minskar fasan ju mer man ser av den. Efterhand blir monstret inte alls otäckt mer, kanske rentav lite löjligt. Kanske rentav mycket löjligt. Filmens sista halvtimme vill jag gärna glömma, och tack och lov har jag redan gjort det.