Alla försöker finna sig själva nu för tiden.
Det har aldrig skrivits så många självhjälpsböcker som det gör idag; böcker om inre ro, om meditation, mindfulness, om att ta sig tid, att varva ner, om vilka bergskristaller som ska ha en lugnande inverkan på själen, om hur vi ska lära oss att älska oss själva, hitta barnet i oss själva och hur vi med bara rätt inställning kan få allt det där vi någonsin drömt om.
Vi lever trots allt i en väldigt jagcentrerat och sekulariserat samhälle, förr var det tabu att satsa så mycket på sig själv – kraften fanns i kollektivet och alla de problem man upplevde bara var speglingar av bristerna i samhället.
Men i dag är vi egna frälsnings- och framgångsmaskiner där allt hänger på en själv eftersom den bärande tesen i många av de bästsäljande självhjälpsböckerna är att du bokstavligt kan tänka dig till lycka och framgång.
Och det är klart att det är utmattande, i synnerhet för oss ungdomar där vi blir alltmer gränslösa i våra desperata försök att bryta igenom bloggtjattret; hur vi tvångsmässigt uppdaterar vår status på Facebook, twittrar och länkar kors och tvärs bara för att varsebli, för att hålla oss flytande, för att visa att vi finns, att vi hänger med.
Ann Pålsson, förläggare på Bonniers Existens menar att vårt ögonskenliga behov efter själsliga makeovers kan ses som en vittnesbörd för de samtal och den gemenskap vi tycks sakna i dagens läge.
Och även om det är viktigt att finna sig själv är det nog i högre grad ännu viktigare för oss att börja leta efter varandra också för i slutändan spelar det ingen roll hur många ”friend requests” man skickar när man i samma veva förlorar kontakten med sig själv.