Redan på nya skivans första spår upplever man det märkliga landskapet omkring sig: lätta dimmor som rör sig i virvlar över ett arkaiskt närmast öde men smärtsamt vackert landskap. I bakgrunden hörs havets vågor rulla in mot stranden. Alla ljuden tycks beskriva en cirkelrörelse, vi vaggas i livets dialektiska form av födelse och död med vatten som bärande tema. Och det som lyfter oss med en växande känsla av energi är Mariam Wallentins fantastiska röst. Kanske är vi just på Island.
Wildbirds & Peacedrums är tillbaka med skiva nummer tre. Den sitter som en smäck.

Duon Wildbirds & Peacedrums består av ex-örebroaren Mariam Wallentin och Andreas Werliin. De bildade par och grupp under studierna på musikhögskolan i Göteborg 2006 där de studerade musikalisk improvisation. Andreas är slagverkare, Mariam har rösten som sitt främsta instrument.
2007 kom duons första skiva, ”Heartcore”, som vidhäftades av en rad genre-etiketter: alternativ pop, blues, punk och jazz. Jag tror jag själv använde ”etnojazz”. 2008 fick duon utmärkelsen ”Årets Jazz i Sverige” och finansieringen av skiva två: ”The Snake”.
Kanske var det en känsla av att för snabbt ha vallats in i en avantgarde-jazz-fålla som skivan präglades av en viss spänd flåsighet. Mariam Wallentin använde sina röstresurser med den kraft hon äger, men det kändes forcerat. Ändå var det en väldigt bra platta. Men den lämnade kvar känslan av att de två kunde ta sakerna ännu längre och med mera av den där unika musikaliska kärnan som de så dialektiskt arbetar fram.

Sent i våras släppte Wildbirds & Peacedrums så två uppmärksammade EP-vinyler ”Retina” och ”Iris”. Ett sätt att slippa ur genre-fållan är att bli fler och mindre punktmarkerad. Till vinylerna inbjöds cellisten Hildur Gudnadottir som bland annat samarbetat med Fever Ray. Hon fick i uppdrag att skriva ett körarrangemang. På ”Retina” medverkar nämligen den isländska, 12 man starka, kören Schola Cantorum Reykjavik Chamber Choir (som också sjunger på Björks album ”Medulla”).
När nu ”Rivers” kommit ut den här veckan är det ett dubbelalbum där vinylerna ingår. Alltihop är inspelat på Island under producenten Ben Frost.

Och ”River” är ett viktigt steg för Wildbirds & Peacedrums – ut ur fållan. Egentligen skiter vi i genrebeteckningarna den här gången. Detta är samtida, vacker, och absolut njutbar musik, där sång, oljefat, trummor och orgelbaspedaler ger en total och överväldigande poetisk rymd.
Musikaliskt är skivan mer utvecklad och subtil genom fler influenser från andra, men samtidigt en smula nertagen jämfört med ”The Snake”. Det känns som om musik och text på det här albumet också blivit lika viktiga delar i varje enskilt verk på de tio spåren. Det vinner helheten på.
Det förefaller som om det inte är så viktigt längre att visa upp sig, som att verkligen förmedla. På så sätt har nya skivan ”Rivers” blivit en mycket tilltalande, konstnärligt lysande, helhet.