Rock/lo-fi. Wavves spelade in sina två första plattor i frontkillen Nathan Williams föräldrahem. Resultatet var skramlig surfpop djupt inbäddad i oväsen. Båda möttes av hurrarop och gullsmekningar av de hippaste av recensenter.
Sedan dess har Williams gjort ett spektakel av sig genom att, kanske inte helt nykter, håna sin publik och bråka med sin trummis under en katastrofal spelning i Barcelona förra året. När nu Wavves är tillbaka med sin tredje skiva (på mindre än tre år) är det med ett polerat knippe låtar inspelade i en riktig studio.
Surfrocken har fått tydligare melodier, soundet överlag är mer lättsmält och catchy, ibland drar det till och med åt ett horribelt skatepunk-håll med tydliga allsångswibbar. Wavves 2010 är helt enkelt ett mer välvårdat men också lite tristare band än under sin stökiga barndom.