PUNK. Efter en hetsig politisk diskussion med min pappa när jag var 17 år, avslutade han det hela med orden ”du ska se att du blir klokare när du blir äldre”.
Det var då jag bestämde mig för att aldrig bli klokare, inte som han menade i alla fall, och sedan har jag tappert försökt leva efter det budskap mitt alldeles röda hjärta velat säga mig.
Kanske därför har jag också alltid fascinerats av och beundrat alla dessa människor som i ur och skur står fast vid sina ideal och inte blir som djävulen religiös när han blir gammal.

En sådan är Dennis Lyxzén. En snart 38-årig man från Västerbotten vars musikaliska karriär tog fart med gruppen Refused. Bandets texter var av revolutionär art och behandlade ämnen som marxism, djurrättsaktivism och livsstilen straight egde. Musiken var hardcore och skivbolaget var Örebros Burning Heart Records.
Sedan Refused splittrades 1998 har Dennis Lyxzén jobbat med flera projekt. Bland annat The International Noise Conspiracy och The Lost Patrol Band. Det förstnämnda ett band med soul- och 60-talsstuk, men med lika politiska och engagerade texter.
I The Lost Patrol Band sjöng Dennis om olycklig kärlek. Sedan fick The Lost Patrol Band byta namn till Invasionen och har nu blivit ett punkband med svenska texter.

Invasionen består på nya plattan av Dennis på sång och gitarr, Anders Stenberg på gitarr och sång, Robert Pettersson på bas och sång och Andre Sandström på trummor.
Att skriva på svenska var till en början ett experiment har Dennis berättat i flera intervjuer inför det här skivsläppet. Efter att ha tittat bakåt musikhistoriskt och lyssnat på äldre svensk punk, har han tagit steget fullt ut och angriper samhällsfenomen med titlar som ”Korrumperat”, ”Tidsfördriv” och ”Ner i fördärvet”.
Tillbakablickarna är tydliga och tidiga Imperiets liksom Babylon Blues anda känns igen. Det handlar inte om den brittiska punkens urtidsvrål och desperation, mer som sagt om en svensk vänligare variant. Musiken kör på för det mesta i traditionell hetsig punktakt och texterna är uppgivet uppkäftiga med maktens män och vanmaktens vardag som fiende.

Visst finns det lyxzénska engagemanget, men nog hade jag väntat mig en utveckling av 70- och 80-talets punk, både musikaliskt och textmässigt. Invasionen är en karbonkopia av en mer än 30 år gammal genre. Inte ens nostalgin kan väcka riktigt heta känslor för ”Hela världen brinner”.
Trodde nog Lyxzén om kapacitet att utveckla punken till 2000-talets pungspark med smart eldfängd musik och intelligenta texter. Besvikelsen till trots, så får plattan tre stjärnor. Den tredje enkom för Dennis Lyxzéns aldrig sinande passion.