JAZZ. Supermusikaliska pianisten och galningen Mats Öberg, ena halvan av Mats & Morgan, gör egen musik tillsammans med sin trio. Sebastian Voegler, trummor, och Filip Augustson, bas, bistår i att leka fram elva öbergska kompositioner.
Plattan inleds med en hemmainspelning från 1980 då Mats Öberg, 9 år, improviserar och sjunger vid pianot. Blind från födseln verkar han ha kompenserats med mångdubblad styrka i hörsel och gehör. Som vuxen har han dock drabbats av svår tinnitus som bara verkar förvärras. Ändå kan han fortsätta att skapa fantastisk musik bakom sitt keyboard, ofta turnerande med musiker som exempelvis Ale Möller och Jonas Knutsson.

Redan som ung var Mats Öberg totalt fri i sin musikaliska fantasi och skaparkraft. Med skolning och mognad finns ibland risk att en viss försiktighet infinner sig. Inte i Mats Öbergs fall. Känslan av att besitta en gränslös och obetvinglig musikalisk frihet har snarare förstärkts med åren.
Det är naturligtvis hans styrka, men kan även vara en svaghet. Som vanlig dödlig lyssnare är det ibland svårt att hänga med i hans musikaliska tokerier. Influenserna från Frank Zappa och Captain Beefheart framträder tydligt på vissa spår, med ojämna taktarter och melodislingor som spelas baklänges. Galet och kul, men ganska tröttande i längden. Live är den här trion svårslagen, med alla sina upptåg och påhitt, men på skiva – nja, jag har svårt att uppamma rätta stämningen.

Bitvis är det dock glimrande. Lyriskt vackra munspelssolon som får självaste Toots att blekna, samspelt ensemblespel och spejsade figurer på preparerat piano i svindlande tempo. Gränslöst var ordet.