ROCK. Min länk till Sivert Höyem går, som för många andra, via Ane Brun. Brun, norskan som flyttade till Sverige för kärleks skull, och sakta men säkert erövrade svensk singer-songwriter-mark i takt med ökat musikaliskt självförtroende.
Sivert och Anes samarbeten har i mitt tycke varit fruktsamma, och särskilt den spröda, kontrastfyllda duetten ”Lift me” visade prov på taktkänsla och god smak.
Sivert Höyem by himself är inte lika gott.
Höyem trampar rockmusikvatten med en nästan uttråkad känsla, och prövar vingarna som något slags hybrid mellan den framlidne INXS-sångaren Michael Hutchence och en oklar variant av valfri rockoperasångare.
Bäst står sig Sivert Höyem dock i lugnare tempo, och behållningen på ”Moon landing” är otvetydigt skälvande ”Going for gold”.