KLASSISKT. Det kanske låter snobbigt, men Bachs ”Goldbergvariationer” bör man ha i tre olika versioner: med cembalo, med piano – och med Glenn Gould. När det gäller Gould föreslår jag årgång 1981. Bland övriga pianister är András Schiff och Murray Perahia säkra kort.
Men nu skall det handla om cembalo. För fem år sedan spelade Harmonia mundi in verket med Richard Egarr. Jag har full förståelse för att man nu vill ersätta den uppvisningen i träaktig tråkighet med Andreas Staiers välbalanserade och levande tolkning. Den är utmärkt. Men Staier kan inte riktigt mäta sig med min favorit, den rytmiskt vitale och klangligt kreative Pierre Hantaï (Naïve/Naxos) vars cembalo dessutom har en sällsynt vacker ton.