KLASSISKT. Efter framgångarna med sina inspelningar av Schumanns samtliga symfonier samt Dvoraks symfonier 6 och 9 tar Thomas Dausgaard och Svenska kammarorkestern sig an Schubert. Och inte vilka symfonier som helst, utan hans allra största och mest älskade, den ofullbordade 8:an och nummer 9, den stora c-dursymfonin. Därmed fortsätter Dausgaard att servera 1800-talsklassiker med kammarorkestersättning.
De tidigare inspelningarna har fått ett överväldigande mottagande av en i stort sett enad kritikerkår, vissa har till och med kallat dem referensinspelningar. Och mycket tyder på att även denna skiva möter samma hyllningskörer.

Svenska kammarorkestern i Dausgaards händer har verkligen hittat sin ton och sitt temperament för just denna genre. Det finns en lätthet som genomsyrar tolkningarna. Det korta anslaget som öppnar för mycket luft och rymd i musiken.
Att våga sätta dit accenterna, backa undan och låta akustiken i konserthusets sal sköta resten har blivit orkesterns signum. Övertydlig terrassdynamik och ett dansant gungande sväng i de snabbare satserna är andra kännetecken.
Inspelningen är gjord i oktober 2006 samt december 2007 och ska man klaga på något i själva ljudbilden är det väl en viss bullighet i de starkare partierna då timpani smäller på som mest. Annars håller inspelningen en mycket hög teknisk nivå (som vanligt när det gäller Bis).

Tempi är genomgående förhållandevis snabba. Mest påtagligt är det i den ofullbordade 8:an. Effekten är helt i min smak. Hur ofta har man inte hört den inledande basgången i första satsen sega sig fram utan vare sig riktning eller mål. Här får temat ett syfte redan från första taktens pianissimo. Med Dausgaard bakom spakarna blir det aldrig tråkigt och stillastående.