POP. Det ska sägas med en gång - Elias and The Wizzkids är inte bara gladpop. Men dosen klämkäcka tra-la-la och ah-ah-ah blir ändå för mycket. Glatt, obekymrat och oförställt är inte lika med bra.
Bäst blir albumet när tempot skruvas ned en aning, som i ”Was it me”, då svänger det stillsamt och tilltalande, eller när råheten tar över i ”Stormy weather” och ”Hit & run”.
Men helhetsintrycket är ett album som blåser förbi utan att man vill grabba tag i det och hålla fast. I sina bästa stunder är ”Just do it” något att vicka på tårna till under helgfrukosten, och i sina sämsta leder tankarna till en låg placering i Melodifestivalen.
Så, gladpop i all ära, men kom igen Elias och kom igen Wizzkids, bättre kan ni.