JAZZ. Det börjar lovande. Avskalat med stråkarnas pizzicato och Rigmor Gustafsson nära och innerlig vid mikrofonen. Samarbetet med Radio string quartet Vienna, r.s.q.v, låter som ett spännande projekt– på papperet.
Att göra en platta enbart kompad av stråkkvartett kräver mycket av en sångare. Man måste driva svänget framåt till stor del på egen hand. Och visst har Gustafsson känslan, som när hon trycker på i de bluesigare låtarna, som ”Makin’ Woopee”. Det kräver också ett bra och eget låtmaterial, som Costellos ”Juliet Letters”.
Låtvalet på ”Calling you” är allt för tamt. Jag menar, Burt Bacharach och Paul Simon i all ära. Men så värst vidare jazzigt är det inte. Och allt för ofta glider Rigmor ovanpå med lite mesig halvröst. En egen låt finns med. Där tänder det till. Men då är skivan nästan slut.