POP. Göteborgsbandet Sambassadeur har sagt att deras tredje album ”European” utan tvekan är deras mest välgjorda. Inspelningar i hemmastudior och stråkljud skapade i synthar har bytts ut mot 18 musiker och en riktig stråkkvartett - allt ska andas lyx och tillbakalutad kvalitet.
Och det gör det väl, antar jag. Problemet är bara att jag inte är någon audiofil, jag går inte i gång på den säkert väldigt proffsiga ljudbild som ”European” består av. Jag vill bara ha riktigt bra och smittande popmelodier som sitter som en klassisk smäck, den där sortens låtar som Sambassadeur tryckte in främst på den underbara självbetitlade debuten 2005, men även på ”Migration” 2007. På ”European” hittar jag en sådan låt, kanske två. Resten känns lyxiga, proffsiga och... svala.