INDIEROCK. Det här är en perfekt antites till alla gamla avdankade indierockhjältar som inte ger upp. Det här är en brutal hästspark där du är som mest sårbar. Det här är den bästa rockskivan hittills i år. Känn bara på öppningsspårets namn: ”Repulsion” - avsmak.
Låten - och hela skivan visar det sig - är som att dricka en iskall Dr. Pepper för första gången på 15 år: ovant och brännande, men med en bekant sötma som man måste ha mer av. Igen och igen.
Quasi låter lika rasande vitalt som vore det flanellskjortans 1993, deras debutår. Maxade gitarrförstärkare, skrikande rundgång och fulsnygga gitarrsolon. Och mitt i allt, som en kontrast till det hårda och tuffa, står en 46-årig Sam Coomes och sjunger de vackraste powerpopmelodier jag har hört sedan - ja, 1993.