Kathryn Williams: The quickening
(One Little Indian/Border)
POP. Snön slutar aldrig falla och i Sverige är det kallare än kallt. I ett sådant läge passar Kathryn Williams sjätte rätt bra. Det är nämligen värmande med hennes jazzfärgade folktoner. Men också oengagerande. Kathryn Williams är kompetent men ”The quickening” är irriterande ospännande. För mig har Kathryn Williams sedan debuten för tio år sedan varit musikaliskt instabil – när hon är bra är hon mycket bra, men när hon är tråkig är hon dundertråkig. Dock vet man att det alltid väntar något nytt runt hörnet framöver. Den här gången tittar jag helst runt hörnet.



























