POP. Om samhällets institutioner inte tycks tillräckliga så kan man ju alltid se till att skapa sig sin egen. Om än som sidoprojekt. Så lär Martin Abrahamsson, Erik Laquist och Martin Hanberg, som vi känner igen från Vapnet och Sibiria, ha resonerat när de bildade ett popband med direktdemokrati som utgångspunkt, och lät det gå under det spexiga namnet Kommun.
Resultatet är slätstruken, vemodig indiepop som inte skakar om särskilt mycket. Soundet har inte rört sig en millimeter från regelboken om hur svensk indiepop a lá Norrland ska låta. Det är inte alla band som får in ”neoliberal economy” i sina låtar, men Kommun lyckas i ”All you can eat”.

Politik och pop kan definitivt gå ihop, men när inget lämnas åt fantasin och lyssnaren själv blir det bara sjukt tråkigt.
Sin fulla potential visar de först när de ramlar iväg i enkel gitarrpop, som i spåret ”The open relationship”. Där finns passionen, drivet och den glöd som bygger popmusik bättre än vilken politisk åskådning som helst.