POP. Jessica Anderssons senaste album är nästan ren och skär avrättning av många fantastiska låtar. Det här är inte bra och jag vet inte riktigt hur det står till med tanken kring den här plattan. Jessica har på albumet ”Wake up” valt att ge sig på gamla hits som till exempel ”I will follow him”, ”Tell him”, ”Here you come again”, ”I only wanna be with you” och låten ”Wake up” som alltså även gett namn till skivan.
De flesta har hört originalen och de flesta av oss har säkerligen också en given åsikt om hur covers brukar bli. Det är inte ofta de slår originalet, det händer, men det är sällan. Inte heller den här gången lyckas artisten med mer än något slags mellanting.

Det är väldigt tråkigt att höra en sådan här mainstreaminsats. Det känns som att Jessica bara gått in i studion och rivit av sina gamla favoritlåtar. Jag tror alldeles säkert att det fungerar under en turné med ”Diggiloo”. Då kan det förmodligen bli ett riktigt drag både på scen och bland publiken. Dock fungerar det inte alls att höra all denna slaktning på en skiva, låt efter låt. Om hon ändå hade kunnat göra något eget av det. Men det är just det som fattas. Låten ”I will follow him” som många säkert minns från Whoopi Goldbergs film ”En värsting till syster” gjordes fruktansvärt bra i filmen, i en ren gospelvariant. Om fröken Andersson ändå gjort just det, något oväntat, så hade det kanske gått att köpa bara för att hon tänkt till. Nu är det bara jättetråkigt.

Jessica Andersson är en mycket duktig sångerska, det har jag alltid tyckt. Det är inte henne det är fel på. Men hon fungerar inte i det här sammanhanget. Jag hade hellre sett henne i antingen helt eget material eller hört henne tolka gamla favoriter på sitt alldeles egna vis.