POP. Det finns sångare som gått långt i ”Idol” genom att hitta sitt eget uttryckt och så finns det artister som nått framgång genom att vara habila i många genrer, men inte riktigt nått den högsta nivån inom någon stilriktning. Erik Grönwall för två år sedan var en sådan, liksom nu Robin Stjernberg.
Man vill så gärna försvara honom genom att säga att det här faktiskt är bra. Men det går inte att komma ifrån att plattan, som består av hans bästa ”Idol”-låtar, snuddar farligt nära karaokenivån.
Jag hoppas verkligen att han får hjälp att hitta sitt eget uttryck - snabbt - och då får det gärna vara mer åt danshållet, där har Alexander Bard alldeles rätt.