Det är ett år sedan jag senast såg henne, även då på Yeah!-festivalens Safari-scen. Då besegrades jag omedelbart av hennes förmåga att utnyttja sin lekande säkra sång, den akustiska gitarrens närhet liksom dragspelets och sina manliga medmusikanters skicklighet. Inte har förmågan mattas under året som gått. Snarare tvärtom, Ulrika Mohlin äger scenen alltmer. Till och med soundcheck blir en musikalisk upplevelse i charm. Med lite småprat och information om vad som händer på scenen har hon allt fokus på sig.

Skådespelartalang
När så konserten drar igång med ”No one” är inte bara en musikalisk upplevelse att vänta, utan även en teaterföreställning av det lilla formatet. Ulrika Mohlin behärskar nämligen inte bara sin röst och sina instrument, hon bär också på en skådespelartalang i både tal och gester. Just det där som fördjupar konsertupplevelsen.
Musikaliskt fortsätter Mohlavyr sin leklystna resa med fantasieggande texter, spännande arrangemang och oförutsägbart spektra av sånginsatser. Hennes medmusiker är lika säkra de och sköter sina uppgifter med bravur, men låter generöst Ulrika Mohlin stjäla allt ljus i sin dramatiskt snygga röda volangklänning. Professionellt skött och resultatet blir än en skön stund med en artist som snart borde stå på större scener.