Ståbas, brylcreem och likadana 50-talskostymer. Tre attribut många förknippar med rockabilly. Men det går precis lika bra utan, vilket Frövibandet Terry and the Conrods bevisar.

Musiken hörs långt ut på parkeringen utanför lokalen i industriområdet i Frövi där Terry and the Conrods repar. Bandet bildades för två år sedan.
- Det började med att Mattias och min dotter spelade Walk the Line av Johnny Cash på ett bröllop. När de repade inför uppträdandet kom Mattias och jag på att det var så roligt att vi bestämde oss för att bilda ett band, berättar gitarristen Håkan Gruvald.
Just Johnny Cash är en stor förebild för bandet.
- Vi har influerats mycket av hans musik och spelar alltid minst en cover av honom när vi spelar live, säger Mattias Ekström, som sjunger och spelar gitarr.
- Annars lyssnar jag mycket på 70- och 80-talsrock samt tidiga Elvis, tillägger han.
Hårdrock och rock går även hem hos majoriteten av de övriga bandmedlemmarna.
- Det är bara jag som är enkelspårig, jag lyssnar bara på rockabilly, suckar Håkan och skrattar.

Influenserna från främst rock och blues hörs även i deras musik. Terry and the Conrods bildades för två år sedan. Alla utom Håkan har spelat i band tidigare inom så vitt skildra genrer som hårdrock och dansband. Sedan starten har de blivit ett väletablerat liveband i länet.
- Vi har haft ett 30-tal spelningar över hela länet, från Kopparberg ner till Askersund. Vi har spelat i Örebro flera gånger och numera får vi faktiskt tacka nej till spelningar ibland, vi hinner inte med alla förfrågningar, berättar basisten Benjamin Lundqvist.
Glädjen att spela live och responsen de fått från publiken uppger samtliga som den största anledningen till att de fastnat för rockabilly.
- Det är så otroligt kul att spela live, vi har fått mycket beröm av folk som sett oss, säger Håkan.

Enkelheten i musiken är den andra stora anledningen.
- Jag gillar att musiken är så avskalad, säger Mattias.
Tony Rennergård vars trumset endast består av en cymbal och en trumma är också nöjd med enkelheten i musiken.
- För mig som trummis är det toppen, utrustningen är enkel att ta med sig och sätta upp jämfört med de trumset som jag släpat runt på tidigare.

Inom kort kommer bandets debutalbum ”Voodoo Woman”.
- Titeln syftar på en kvinna med en speciell dragningskraft, förklarar Mattias glatt.
Det är han som skriver texterna.
- Det rör sig inte om någon djup lyrik direkt. Låtarna handlar om olycklig kärlek, kvinnor och en och annat bärs, fortsätter han.
Skivan består av nio egna låtar och tre covers. Men några planer på att säga upp sig från jobbet och försörja sig på musik har de inte.
- Haha, rockabilly är nog för smalt för att slå stort. Vi har inga rockstjärnedrömmar utan musiken är vår hobby, säger Håkan.

Och så var det avsaknaden av rockabillyns tre klassiska attribut: ståbas, brylcreem och 50-talskostymer.
- Vi har fått många kommentarer om att vi inte har ståbas, det ger ett visst sound. Men vår musik har fått sin karaktär med elbas, det går lika bra, säger Mattias.
Ingen i bandet har klassisk rockabillyfrisyr med brylcreem i.
- Jag har ju inte ens något hår att ha brylcreem i, kommenterar Benjamin.
- Inte jag heller, säger Tony.
50-tals kostymer har de inte heller.
- Det är ett medvetet val att inte ha några speciella scenkläder. Vi vill inte se ut som ett uppklätt dansband i paljettkostym.