Välkammade med gelé i håret och finklädda i färgerna svart och vitt som brukligt är i konstmusiksammanhang. En av eleverna, Andreas Nygren, har slagit på stort med storebrors svarta och välputsade skor samt svart kostym och vit skjorta som han fått i julklapp.
– Jag önskade mig kostymen för att ha speciellt till den här konserten, berättar han stolt.
Klassens 15 elever är på konserthuset en dryg halvtimme före konserten för en sista genomspelning och finslipning av stycket med orkestern och dirigenten Thomas Dausgaard.

Barnen medverkar på scenen med fågelkvitter och vindsus i sitt stycke ”... som en fågel i stormen” som de satt ihop under hösten och vintern tillsammans med kompositören Andrea Tarrodi.
– Det är en knivig trumpetstämma med många känsliga partier. De tar ingen hänsyn till oss stackars musiker, skojar solotrumpetaren Anders Hemström.
Barnen får träna applådtack och bocka djupt samt in- och utgång i samlad tropp. Det får inte se ut hur som helst på konserthuset minsann.
Det återstår en stund innan konserten börjar. Nervositeten stegras i takt med att minutvisaren kryper närmare sjöslaget.
– Det är fullsatt. 684 personer. Pirrigt är bara förnamnet. Shit, nu förstörde jag frisyren, säger John Häll när han råkar dra handen genom håret.

Framförandet går som en dans. Rödblommiga och uppspelta går barnen av scenen efter att ha fått rungande applåder.
– Jag tror nog att alla barnen somnar i bilen på väg hem till Mullhyttan, säger deras klassföreståndare Katarina Tollofsén.

Fotnot: Inom kort publicerar NA-tv ett inslag om och med Mullhytteelevernas musik.