Kidsen skapar klassiskt
Tillsammans ska eleverna skapa ett musikstycke som ska framföras av Svenska Kammarorkestern på en riktig konsert den 4 februari nästa år.
NA ska följa klassens arbete under hösten och vintern. I tisdags träffade barnen orkestern för första gången.
Relaterat
Fakta
Nova-projektet
* Åtta klasser deltar i höst, skolår 4–6, från skolor i Laxå, Mullhyttan, Hallsberg, Rockhammar och Pilkrog. * I vår är åtta nya klasser inbokade.
* Projektet omfattar 10–15 lektionstimmar.
* Besök ute i skolorna av kompositörer och musiker som hjälper till med handledning.
* Resulterar i musikstycke, cirka 3–4 minuter långt, som framförs vid en av Svenska kammarorkesterns ordinarie konserter.
* Klassen medverkar på scenen.
* Projektet finansieras av Länsmusiken i Örebro län.
Parallellt löper projektet Nova dans
Artikelserie
- Klassiska klassen
- Proffsen ger dem hjälp på traven 2009-09-10
- Deras namn blir musik 2009-10-22
- Luft under vingarna 2009-11-27
Det är lite stojigt på första bänkraden. Förväntan ligger i luften. Dirigenten Alexander Hanson kliver upp på dirigentpulten och slår i gång orkestern:
Ta-ta-ta-taaaa-tiiii, ta-ta-ta-tiiiraa, ta-ta-ta-tiiiraa, ta-ta-ta-taaa!
Den välkända inledningen till filmen ”Star wars” fyller konserthusets stora sal. De 14 eleverna från Mullhyttans skola i Lekeberg lyssnar koncentrerat och lever sig in i musiken.
– Kan ni inte spela ”Pirates of the Caribbean” också? utbrister Hampus Alared exalterat när Star wars-signaturen klingat ut.
Det hinns tyvärr inte med. Klassen från Mullhyttan är en av åtta skolklasser i länet, skolår 4–6, som ska träffa orkestern för att skapa musik tillsammans. Det första mötet är 45 minuter långt. Sedan ska nästa klass släppas in.
Projektet som går under namnet Nova finansieras av länsmusiken och kostar ingenting för skolorna som är med. Utskicken till länets skolor skedde i våras. Sedan var det först till kvarn som gällde.
– Det kändes helt rätt att söka. Det verkar jättespännande. Roligt för barnen att få åka in till stan och ta del av kulturutbudet, säger klassföreståndaren Katarina Tollofsén.
För flera av eleverna är detta första mötet med en stor orkester. En handfull har varit på konserthuset på riktig konsert tidigare. Drygt halva klassen spelar ett instrument, ett par spelar i Kulturskolan och kan läsa noter.
Barnen bjuds upp på scenen och får sätta sig på lediga stolar som står utspridda i orkesterns olika stämmor. De får höra en längre bit ur Star wars – sittande mitt i orkestern.
– Det var helt annorlunda. Det lät ganska mycket där jag satt, bredvid de där stora basfiolerna, säger Tobias Göransson efteråt.
Orkestern spelar flera småstycken. Alexander Hanson guidar barnen genom olika typer av musik, visar alla instrumenten och förklarar hur orkestern fungerar.
– När jag instruerar pratar jag italienska. Snabbare heter till exempel accelerando, precis som en bil som accelererar ni vet, säger Alexander Hanson.
Han frågar barnen om de vill förändra något, om de skulle vilja att orkestern lät annorlunda.
– Går det att få bort gnisslet i fiolerna? frågar en av pojkarna som sitter bland andrafiolerna.
Alexander skrattar och instruerar sedan violinisterna så att det ska bli mindre ”gnissel”.
Det hela avslutas med att alla barnen får prova på att dirigera orkestern. De radar upp sig på ett långt led framme vid scenkanten och byter av varandra på dirigentpulten. Barnen viftar glatt. Orkestern försöker följa så gott det går.
Efteråt är barnen fulla av intryck. John Häll som fick sitta på en scenens ljudstarkaste platser – bredvid valthornen – är lite tagen.
– Det var mäktigt när de tog i. Det ska bli häftigt att ”kompositera” ett stycke som de ska spela här, säger John Häll som har Abba och Barbados som favoritmusik.
Han har svårt att föreställa sig vilken typ av musik klassen ska kunna skriva för orkestern. Klasskompisen Tobias Göransson lyssnar mycket på hårdrock, som Metallica AC/DC och Europe, har bilden klar:
– Det ska vara starkt och högt och spännande musik. Man kanske kan ha med några elgitarrer också. Det skulle nog bli ganska bra, funderar Tobias.





























