Dagar då jag får lust att prata om Dan Lissvik är sådana dagar då jag älskar det här jobbet. Idag är en sådan dag.
För vi ska prata om Dan Lissvik, om forna Brainpool-sångaren Janne Kask, om Victoria Bergsman som allt längre bort från rollen som tidigare sångerska i The Concretes nu är aktuell med ett nytt album som Taken by Trees (producerat, precis som i fallet med Janne Kasks albumaktuella Lake Heartbeat, av Lissvik), och, först och främst, om en till synes anspråkslös liten blogg som heter Mind on the Run, där Taken by Trees-smakprovet ”Day by day” dök upp för några dagar sedan.
Bland andra svenska popakter saknar produktionen jämförelse. Taken by Trees hösten 2009 är snarare brittiska-malawiska och lika albumaktuella The Very Bests minimalistiska halvsyster.

Samtidigt släpper skivbolaget Service (som tidigare, innan de grundade egna labeln Information, huserade Lissviks band Studio) djupt efterlängtade albumdebuten från Lake Heartbeat. ”Ett popalbum bestående av i princip uteslutande starka singlar”, står det i pressreleasen. En formulering som för första gången på länge känns motiverad.
Varken Lake Heartbeat eller Taken by Trees kommer att vara höstens mest spelade svenska skivor på Spotify, men ska vi peka enbart på saker som vikten av musikalisk utveckling och införlivandet av estetiska ambitioner utgör Lake Heartbeat och Taken by Trees tillsammans med förslagsvis duons Fontän album ”Winterhwila” (eller förra årets ”No way down” med Air France) samtida typexempel på att svensk musikexport fortsätter att borga för kvalitet andra länder i vår storlek bara kan drömma om.

Och allt bra har inte Lissviks namn på sig, men det mesta riktigt intressanta i svenskt musikliv just nu visar sig ha hans signatur.
En liten lista fram till nu: Studiosinglarna ”Life’s a beach”, ”No comply” och ”West coast”; egna albumet ”7 trx + intermission”; samarbeten med Shout out Louds (”Possible”), Fever Ray och Kylies ”2 hearts”. Just arbetet ihop med Rasmus Hägg i Studio har lagt grunden till stor inspiration för många andra svenska producenter. ”För mig går det i första hand ut på att kritisera, det är liksom förutsättningen. Om vi har en takt, till exempel, så vill jag gärna sitta ner och diskutera, länge, hur den ska vara”, sa Lissvik till DN som ett sätt att förklara Studios process.

En av popmusikens mest eleakartade fiender är den förnöjda känslan att det går bra nu, och vi är nöjda så. Oftast kommer också det riktigt intressanta i olika gränsland, i utmaningar och i behovet att bryta upp och göra nytt.
I Rodeo berättar Victoria Bergsman att ”De senaste åren har jag lyssnat mycket på asiatisk musik, främst från Indien och Pakistan med artister som Abida Parveen och Nusrat Fateh Ali Khan, men även mer poppig pakistansk musik som Noor Jehan. Så jag bestämde mig för Pakistan, tyckte det kändes mer mystiskt och svåråtkomligt än Indien”.
Det visade sig bli starten på ett av hösten mest efterlängtade svenska album.