Sommaren kom
med två systrar
Christina och Rigmor Gustafsson, sång. Mathias Algotsson, flygel. Fredrik Jonsson, bas.
Åsby Kulturhus, Midsommarafton
Trots alla mörka moln väntade sommaren vid Åsby Kulturhus. Systrarna Gustafsson, Rigmor och Christina landsflyktiga från Värmskog, i ljuva sommarklänningar, som två småflickor på examen, står de framför oss och inleder följdriktigt sin konsert med ”En vänlig grönskas rika dräkt”.
Låt mig först som sist meddela att detta evenemang var sommaren (?!) Trist för er som missade den, men det hade ändå inte gått in en människa till i den överfyllda, lilla konsertsalen. Genom öppna portar och fönster spelade den ljumma sommarvinden och fåglarna sjöng utan att ha en chans att mäta sig med de toner som ljöd från scenen.
Christina och Rigmor är stålande jazzsångerskor, var och en med sin personlighet. Kvaliteter som märks i deras solonummer – som när Rigmor sjunger ”Den första gång jag såg dig” med en underbar, avslappnad eftersläpning, klockrent sväng med levande och innerlig textbehandling.
När Christina gör ett solo i Frödings ”I valet och kvalet” lägger hon en alldeles egen ton i denna Värmländska ”standard” – en innerlig fräschör, humoristisk inlevelse som berör. Så ryms två spännande, personliga stämmor på scenen denna kväll. Lekfullt, systerterligt stödjer och kompletterar de varandra från låt till låt – repertoaren är en avslappnad blandning av standards och svensk vistradition i egen tappning. Strålande midsommarunderhållning!!
Men om dessa enskilda personliga stämmor och begåvningar är storartade var för sig inträffar underverk när systrarnas röster möts – det går knappt att urskilja enskildheten i denna nya mäktiga gemensamma ton som bildas när rösterna följsamt, ekvilibristiskt likt svalor mot sommarhimlen kastar sig i vågade störtdykningar för att i nästa takt tyngdlöst dröja vid en gemensam ton.
Till sitt stöd har systrarna två stadiga, men lekfulla gossar – Mathias Algotsson vid flygeln och Fredrik Jonsson på kontra och elbas. Mathias är en god pianist fylld synkopered krumsprång, djärva utflykter som alltid slutar tryggt vid sommarflickornas sida. Fredriks basspel är ljuvligt distinkt och tillbakahållet svängigt. Tillsammans utgör de två ett perfekt understöd med mycket personlighet och karaktär. Möjligtvis kan det bli lite väl mycket jazzglädje. James Taylors ”Fire and rain” tror jag hade vunnit på att inte synkopieras ihjäl – en bra låt, goda sångerskor räcker långt!
Trevliga värdar, underbar miljö, entusiastisk publik, strålande sångerskor, goda musiker – ett bättre sätt att möta sommaren, har i alla fall jag, svårt att finna.

























