Att teater ofta är förställning och spektakel det vet vi och det köper vi gärna, i synnerhet när scenen är en spegelbild av det praktfulla teaterrum i rött och guld som vi själva sitter i. Vi är beredda att utsättas för illusoriska trick och förföras av prakt och överdåd och kanske också se hur allt så småningom vittrar ner framför våra ögon. Ljuset släcks ned och det mullrar olycksbådande någonstans …

Spelet kan börja och vi ska möta Mozart och Salieri vid kejsar Josef II:s hov i Wien i Peter Shaffers pjäs Amadeus. Den är vid det här laget en klassiker och handlar om hovkompositören Salieris kamp för att manipulera bort Mozart från hovet. Salieri är både berättare och aktör, en riktigt ful fisk som visserligen inför sig själv erkänner Mozarts geni och storhet men också just därför inte skyr några medel för att motarbeta honom. Att bli omsprungen på upploppet av en ung man som till råga på allt inte verkar behöva anstränga sig för att åstadkomma mästerverk går minst sagt hans ära för när.

Den barnslige och lekfulle Mozart blir ett ganska lätt rov för såväl Salieri och de andra potentaterna kring kejsaren. Amadeus är verkligen en fantastiskt bra och innehållsrik pjäs som minsann inte har förlorat i aktualitet sedan den skrevs för nu drygt trettio år sedan och det är sannerligen inte underligt att den nästan omedelbart översattes till svenska av Göran O. Eriksson och sattes upp i både Stockholm, Malmö och Göteborg till och med innan Milos Forman 1984 gjorde sin Oscarsbelönade film.

Regissör Alexander Öberg använder verkligen teatern som en trollerilåda i den här uppsättningen. Det sprakar och gnistrar, det pruttas och smaskas, det hojtas och kutas, det skvallras och flirtas! Ett himla liv helt enkelt. Här skulle man kunna använda burlesk i den vedertagna betydelsen och det skulle stämma med spelsätt och rolltyper och kostymer. Här spar man inte på krutet vare sig det gäller skornas platåer, perukerna eller andra huvudbonader. Allt är överdrivet, uppstoppat och uppförstorat. Men ibland dessutom väldigt vackert. Då tänker jag speciellt på de levande tablåerna, där de olika rollinnehavarna bildar kör och ställer upp sig för att sjungande framföra Mozart-musiken. Borta är då det burleska och teatrala, allt stillnar liksom av och koncentreras i sången. Stämningsskapande, sakralt och rörande.

Det är förvisso inte bara i sångscenerna som ensemblen imponerar utan överhuvudtaget. Utstyrda till oigenkännlighet bidrar de alla, var och en på sitt sätt med kul krumelurer och egenheter, infall och markeringar. Dessutom är det gott om roliga repliker och festliga inpass, när kejsaren och hans anhang larmar och gör sig till.

Linus Lindman är kanske den enskilde skådespelare som har störst lass att dra i rollen som Salieri, och jag tycker mycket om det sätt som han porträtterar honom på. Han gör honom mänsklig och trovärdig trots att vi ändå får klart för oss vilken inskränkt och skadad person han är.

Då har jag svårare att förstå mig på Nour El Refais tolkning av Mozart. Hon är snabb, smidig och plastisk och i och för sig uttrycksfull men för mig är det svårt att tro att en sådan figur skulle kunna åstadkomma det som Mozart faktiskt gjorde. Även om man är naiv och omogen, måste väl ändå geniet någon gång lysa igenom? Maia Hansson Bergqvist imponerade med sitt nyansrika spel och sitt temperament i rollen som Mozarts lekkamrat och hustru Constanza.

Ja, vilken föreställning det blev! Det tog ett tag in i första akten innan jag hittade föreställningen men när jag väl gjort det, både imponerades och greps jag av den hyllning till musiken, konsten och teatern som är Amadeus själva kärna. Mozart själv går under men hans verk lever vidare och lär oss förhoppningsvis att genomskåda det futtiga maktspelet och intrigerandet som sker runt omkring oss och som Länsteatern med glöd, humor och hjärta spelar fram på de tiljor som föreställer världen.

Min förhoppning och gissning är att Amadeusfeber nu utbryter i Örebro och att den snabbt sprider sig långt ut i landet, för hade den här föreställningen givits i huvudstaden hade det blivit rusning efter biljetterna!