Eken du vet... Visst vet du? De flesta känner till några trädslag i alla fall och eken är en av dem. Somliga älskar dessa träd. Jag är en av dem. Jag skulle kunna kalla mig trädrättsaktivist.
Jag kan inte tänka mig vårt land utan ekar – fast det kan eller måste de flesta acceptera norr om Dalälven. Än så länge – växthusefffekten håller på att flytta ekens gräns norr över.

Jag räddar små ekar där jag bor på landet. Vi har några stora mäktiga exemplar på lantstället som släpper ifrån sig ekollon om hösten som nästa vår ibland blir små plantor som tittar upp här och var (dock aldrig under deras egna enorma trädkronor). Alltid någon annanstans där livsbetingelserna för en ny liten ek finns.
Men ofta dyker de små plantorna upp mitt på gräsmattan eller andra ställen där det inte passar så bra om en stor ek står om typ hundra år.
Deras långsamma liv är vackert så jag flyttar runt plantorna. Ibland överlever de flytten om inte betande rådjur som hungriga och kalla vintrar snappar av dem så bara en liten ynka pinne återstår på våren och som aldrig återhämtar sig.

Därför har jag börjat inhägna ekarna med hönsnät för att de skall ha en chans.
Eken är ett av de träd som vi människor tidigt i vår utveckling ansåg vara magiskt. Det sågs som en sorts gestaltning av urmodern, livskraften på jorden.
Vi tillbad bokstavligen ekarna i heliga lundar. Jag tillber min ekar tidiga morgnar på landet, sensommaraftnar när det surrar av liv i trädkronorna och jag betraktar deras rynkiga kärva hud på stammen om höstarna där många småkryp finner ro och skydd inför den stundande vintern.

Allt liv på jorden har samma urmoder, så egentligen är både jag och du släkt med eken. Det känns tryggt på något vis. Det obändiga och kraftfulla finns där och en sorts inbyggd mening, en livsprincip, som en gång hämtats utifrån världsrymden.

Just ekens ekologiska system, dess historia, biologi, dess samhälle som biotop för en mängd olika livsformer, är ämnet för den vackra och fascinerande boken ”Quercus – Ekens mångfald” av Johan Lind.
Han är docent i etologi vid Stockholms universitet och boken ges ut som ett exempel på den biologiska mångfald som är FN:s tema för detta år 2010.
Det är dessutom en fantastisk text om ett, som det visar sig, fantastiskt mångfaldigt ämne, och i sin bokform illustrerat med lika häftiga bilder tagna av författaren. Han är en utmärkt fotograf.

Johan Lind ger svar på det mesta man vill veta och inte visste att man ville veta om eken som varelse på jorden. Varför den inte släpper sina blad exempelvis, de insekts- och fågelarter som använder eken som boställe, eken som jaktmark och de intrikata parasitärasystem som ryms inom ekens biosfär.
Ekorrens liv, rödhakens och ekoxens, detta älskade träd har många svärmare. Jonas Lind höjer dess status ytterligare genom denna vackra bok i ord och bild.

Till våren ska jag rädda några spröda ekplantor till. Jag vill bo i en ekdunge. Och gärna vila för evigt i en när det är så dags.