Det är nästan 20 år sedan Louise Boije af Gennäs gav ut sin första bok ”Ta vad man vill ha”. En roman där en kvinna tog för sig på annars klassiska manliga manér av kroglivet med sex, alkohol och relationer. Den väckte så klart uppståndelse. Dels för att en kvinna skrev så krasst och lättsamt och dels för att den så totalt bröt mot alla oskrivna regler hur en kvinna ska bete sig.
Den fyllde sin funktion, fastän den led av många rena litterära kvaliteter. Mer en debattbok än en läsupplevelse.

Några år senare kom ”Stjärnor utan svindel”. En underbar kärleksroman som tyvärr uppmärksammades på grund av att den handlade om författaren själv och hennes kärlekshistoria med författaren, journalisten, krönikören och debattören Mian Lodalen. Inte för att den så ohejdat och självklart beskrev att kärleken faktiskt är könlös. Man blir kär i en människa, inte i ett kön.
”Rent hus” är en annan av Boije af Gennäs böcker med lätt provokativt budskap. En städerska försöker helt enkelt göra rent hus i riksdagshuset.

De senaste elva åren har Louise Boije af Gennäs vilat från litteraturen. Nu har hon dock slagit till med den första delen av en trilogi om sex vänner under millenniets första decennium.
I något som liknar en tegelstensroman berättar hon om de två paren Sanna och Victor, författare respektive aktiehandlare, och Pella och Stefan, psykolog respektive miljökunnig på Naturvårdsverket samt singlarna Liv och Jalle, skådespelare respektive UD-anställd.
Alla har olika inbördes relationer till varandra i form av syskonskap, kusiner eller studiekamrater. Graviditeter, missfall, separationer, släktproblem, flirtar och andra kärleksrelationer bearbetas på de mer än 500 sidorna. Huvudpersonernas känslor och tankar beskrivs omväxlande i jag-form eller i tredje person.

Det händer egentligen inte så mycket under de tre åren som behandlas, inte på det yttre planet i varje fall. På ett inre och djupare plan påverkas de sex av allt ifrån händelserna i New York den elfte september liksom mordet på Anna Lindh till mindre händelser som möten med anarkafeminister eller en kärlekshistoria med en amerikan.

Första halvan tar sin tid att avverka och de många personskildringarna blandas lätt samman. Men till slut sitter de där och relationen kan upprättas mellan sextetten och läsaren. De sex ingår i 60-talistgenerationen och igenkänningsfaktorn blir hög för oss alla vi 60-talister, men livet i den lyckade övre medelklassen i Stockholm känns dock mer avlägsen. Liksom de inblandades alltför fantastiskt fina och förstående relationer till varandra.
Det blir ibland lite för mycket att det goda, inte minst när alla firar värsta lyckojulen på Pellas och Stefans nyköpta gård i Småland. Då är det nästan så det är för bra för att vara sant.

Louise Boije af Gennäs växlar ganska snabbt mellan kärleksfulla miljöbeskrivningar av Stockholm, inre monologer och rappa långa replikavsnitt. Det är ett antingen eller som stjälper historien något genom att det åstadkommer en ryckighet i läsningen.
Det är ändå välskrivet och präglat av en ömsinthet för huvudpersonerna och perioden.
Och visst har nyfikenheten väckts för Stefans, Pellas, Sannas, Victors, Livs och Jalles fortsatta liv och leverne.