Malin Persson Giolito debuterade med ”Dubbla slag”, som handlar om livet på en advokatbyrå. I den senaste, ”Bara ett barn”, gestaltar hon problematiken runt ett omhändertagande och dess konsekvenser.

Alex Andersson är den där omöjliga ungen som slår och kastar saker. En sådan som får andra föräldrar att ta sin Pelle ur skolan. En dag upptäcker pojkens lärare att han har brännsår och blåmärken och processen är i gång.
Pojken omhändertas och blir fosterhemsplacerad. Till pojkens försvarare utses Sophia Weber, en engagerad advokat som är känd för att göra allt för sina klienter. Den familjesituation hon möter då hon ger sig i kast med fallet är bortom allt.

Parallellt med att pojkens extremt utsatta liv tar gestalt, får vi veta en hel del om advokat Weber och hennes lätt ångestfyllda glassiga medelklassliv. Hennes brinnande engagemang för den lille pojken har till viss del koppling till den egna uppväxten.

”Bara ett barn” blandar spänningsromanens pageturnergrepp om läsaren med den socialrealistiska romanens vilja att reda ut och förklara. I partier får vi följa Alex mammas iskalla skruvade tankar. De ligger i sin ensidighet snubblande nära schablonbilden av ett skadat empatifritt psyke. Samtidigt är det dessa partier som tvinnar romanen och driver läsandet än snabbare framåt.
Möjligen behövs de mer utredande och förklarande partierna för att bromsa ner tempot, men det känns ibland som att informationen tar kraft från själva kärnan i romanen.

Det är, mina invändningar till trots, en både viktig, välkonstruerad och initierad roman som Malin Persson Giolito skrivit. Synd bara att påsen dras samman med lite för vackra band.