Mian Lodalen återvänder än en gång till sjuttiotalets Jönköping och till den bångstyriga och stökiga Connie som vi fick lära känna i ”Dårens dotter”.
Connie har precis fyllt fjorton år och farsan är som vanligt borta. Betygen sjunker likt Estonia och bästisen Kalle har slutat höra av sig. Men så dyker Räkan, Sirrka och Lillen upp och tillsammans bildar de ett tufft tjejgäng som blir Connies räddning ända tills det ofattbara drabbar henne: hon förälskar sig i skolkamraten Anna, och innan hon vet ordet av lever hon ett dubbelliv som hotar att splittra vänskapen mellan tjejerna.

Lodalens prosa är rapp och sådär härligt fräck och naiv men bakom den kaxiga tonårsjargongen, öknamnen och de träffande beskrivningarna av träskornas förlovade tid, gömmer sig i själva verket en oerhörd smärta och utsatthet som bara nätt och jämt boxas undan av Lodalens oklanderliga sinne för humor.
Connie får genomlida en hel del tunga grejer; varje dag kantas av nya galna upptåg där hon och hennes vänner med nöd och näppe undkommer blåljusen.
Men Lodalen gasar bara på; förbi tafsande gubbar, förbi kompisens våldtäkt, misshandeln och det ständiga supandet. Det är en underhållande läsning, absolut, men egentligen finns det inte så mycket att skratta åt när allt kommer omkring.

Faktumet är att den korthuggna och till synes osentimentala hastigheten (ett kapitel går på tre sidor) gör att man som läsare känner sig en aning omtumlad efter att ha lagt ifrån sig boken.
Även om det här i grunden är en modig, upplyftande och vacker berättelse om lesbisk kärlek, vänskap och om att våga stå på sig, hamnar det ändå i skymundan av röjiga fyllefester, limsniffande och allmän huliganism.

”Tiger” är en beklämmande barndomsskildring där majoriteten av alla män antingen är skabbiga a-lagare eller självupptagna svin medan kvinnorna ljudlöst vittrar sönder framför diskbänkarna.
Den är också ett kritiskt panorama över ett trångsynt och kärlekslöst samhälle, över en tid då det gällde att knipa ihop och göra så gott man kunde för att inte väcka anstöt av rädsla att betraktas som en ”samhällsfara”– till och med av en så obetydlig liten sak som att förälska sig i någon av samma kön.

Lodalens bok är ett blottläggande, en förklaring och en kommentar till alla er därute som fortfarande sitter fast med huvudet i pomadaburkarna och som vägrar inse att medmänsklighet är per definition ingenting man kan reservera för bara vissa människor – den ska omfatta alla vare sig man är jude under fyrtiotalet eller homosexuell idag.