Efter att ha avverkat svåra ämnen som skuld, svek, skam och saknad i thrillerform, har Karin Alvtegen gett sig in i en feel good-genre med dramatiska psykologiska undertoner.
Helena flyttade med man och dotter från Stockholm till en gård i Norrland för att uppfylla en dröm om att driva ett hotell. Den lilla norrländska byn är dessutom den plats där Helena upplevde lyckliga barndomssomrar som sommarbarn. Nu sitter hon ensam kvar med dottern sedan mannen lämnat henne för en kvinnlig hotellgäst.

Anders är en lyckad finansman, men inte lycklig. Han överlever ett självmordsförsök och när han lämnar sjukhuset hamnar han på grund av sökandet efter en gitarr på Helenas hotell.
De två huvudpersonernas märkliga tillika vanliga liv beskrivs med känsla och inkännande i klassisk Alvtegen-stil. Dessutom möter vi en bitter och fördomsfull Anna-Karin i huset intill och bohemet Verner som kan tolka sina medmänniskors välbefinnande.

Känslorna av att inte duga, att bli dumpad, att bli omsprungen, att inte bli älskad och andra otroligt basala och viktiga behov, känns in på bara huden. Och över allt en kravlös kärlek till människan som den ynkliga varelse vi ofta är. Romanens alla figurer närmar sig varandra på både gott och ont för att sluta i ett välbehag med överraskningsmoment.

Karin Alvtegen har visserligen bytt genre, men hennes smakfyllda språk och psykologiska kunskaper om människors, ur ett världsligt perspektiv, små bekymmer, ger samma lustfyllda och fängslande läsupplevelse som de tidigare böckerna gett. Karin Alvtegen är en nära författare som med enkla intriger beskriver det svåra.