Lennart Hagerfors (född 1946) tillbringade sin barndom och tidiga ungdom i Kongo som son till missionärer. Sin uppväxt har han skildrat i de självbiografiska böckerna ”Längta hem” och ”Komma bort”. Författargenombrottet kom med romanen ”Valarna i Tangan­yikasjön” som handlar om Stanleys expedition för att finna Livingstone och skildrar inledningen av kolonialismen.
Historien om mannen på ön kom Hagerfors i kontakt med under sin barndom i Kongo via sin pappa och andra missionärer. Som vuxen lärde han känna missionärsbarnet Sven Nykvist (Ingmar Bergmans berömde filmfotograf) som drömt om att göra en film om mannen på ön. Det blev aldrig så och en dag fick Hagerfors för sig att han själv skulle bli den som skrev ner hela historien om mannen på ön. Resultatet har blivit en suveränt avvägd berättelse, ett utforskande av Brazzaville och Franska Kongo året 1953 där fokus ligger på kolonialismens sönderfall.

Metodiskt och med precision bygger Hagerfors upp ett intensifierat skeende som rör sig runt ett förlopp sett ur några noga utvalda huvudpersoners högst olika perspektiv och bevekelsegrunder. Läsaren möter makten i form av guvernören som tjänar som representant för den påtvingade franska kolonialismen och den vita överhögheten.
I den skaran ingår också kapten Jean Murat som trots, eller snarare tack vare avsaknad av mod och taktisk militär disciplin, blir den figur som kommer att ha den mest centrala rollen (förutom mannen på ön) i det fortsatta dramat.
Läsaren möter också den franska lärarinnan Madame Picot som vill lära ut god fransk litteratur till de kongolesiska flickorna i klassen. Den duktigaste eleven Lulendo, vill inte längre kännas vid sitt franska namn Juliette, och noterar att romaninnehållet som presenteras i klassrummet i hennes ögon står för franska kolonialisters arrogans, själviskhet och ekonomiska snikenhet.

Persongalleriet, där också andra personer får viktiga symbolfunktioner, tjänar som en bild över det koloniala livets skiftningar i Kongo. Gripande är skildringen av den enkla fiskaren Louzolo och hans sjuårige son Matondo som blir den första att upptäcka närvaron av mannen på ön, en iakttagelse som leder till att offer måste göras, i likhet med Guds prövning av Abraham när han ålades att offra sin son.

Medvetet har jag valt att inte avslöja för mycket om mannen på ön, för det hör till bokens förtjänster att som läsare själv upptäcka hans funktion. En dag dyker han upp på en svårtillgänglig ö mitt i de berömda Living­stonefallen i Kongofloden. Hans plötsliga närvaro gör att hoppet gror hos kongoleserna om förändringar. Det mest centrala kapitlet inleds med följande poetiska uttryck för att markera denna längtan efter självständighet: ”Friheten finns eller finns inte. Floden har den, marken har den, förfäderna har den. Himlen har den i överflöd. Men människan har den bara i sin längtan. Därför sjunger den med så hög röst inom henne”.
Fransmännen däremot ser en överhängande fara i mannens vistelse på ön och upplever att vidskeplig­heten och hedendomen har sitt grepp om folket, hotar den kristna missionen och det självpåtagna civiliserande uppdrag som kolonialmakten bedriver.

Lennart Hagerfors skriver sinnligt, med ett språk fyllt av liv, färg och nyanser utan ett enda överflödigt ord i det som framställs Det märks att han burit länge på denna mångdimensionella mytiska historia, med missionärbarnets samlade erfarenheter som källa i sitt författarskap.