”Vita väggar. Lysrör i taket. En tavla att skriva på.
Ovanför dörren tickar en klocka.”

Mer behövs det inte för att vi ska förstå att den dörr Ingrid Olsson öppnar för oss med de första orden till ”Jag vill bara att du gillar mig” går till ett klassrum. Vi får också veta att det är en småkulen marsmorgon med ”snön som faller på snedden” utanför fönstren och att det denna tisdag precis som alla andra tisdagar är dags för svensklektion med Els-Marie för eleverna i gymnasieettan. Men just den här tisdagsmorgonen har Els-Marie blivit försenad och dörren öppnats av vaktmästaren.
Med få ord målar Ingrid Olsson upp den alldeles speciella känsla som uppstår i klassrummet i den här situationen – en blandning av uppsluppenhet och oro. Och det är precis där i den tidsfrist som uppstår som hon låter ”Jag vill bara att du gillar mig” utspela sig.

Så i stället för en sammanhängande berättelse får vi följa tio olika ungdomars tankar den här morgonstunden. De sitter eller går omkring där i samma sal och ibland korsar de varandras spår, Pär, Joanna, Sofi, Hannes och vad de nu heter och vi som läser får oss deras hemligheter till livs!
Ett genialt grepp för att beskriva hur det känns att vara ung i dag. Där är flickan som lider av att vara päronformad och inte smal som ett streck, pojken som är hemligt förälskad i en av sina klasskamrater eller han som ett kort ögonblick fick kontakt med en okänd kille på badhuset.

Tankar och drömmar om vänskap och kärlek, konflikter och outsagda låsningar mellan föräldrar och barn, funderingar och tankeutflykter väckta av Els-Maries litteraturundervisning och mycket, mycket annat rör sig i de här personernas huvuden.
Varsamt närmar sig Ingrid Olsson sina ungdomar. Hon kryper in i dem och låter dem själva komma till tals men hon släpper inte sitt ansvar som författare. Hon gestaltar och gör litteratur av det hon vill berätta, och hon gör det med stor känslighet och insikt i hur det är att vara ung. Det rör sig alltså inte om autentiskt bandade intervjuer utan om litterära texter och som vuxen påminns man än en gång om hur svårt det är att vara ung.

Allvaret, engagemanget och kompromisslösheten som så lätt ”ställer till det” och rädslan för att inte passa in som skapar ångestliknande situationer.
Tro nu inte att Ingrid Olsson skriver för att vi som föräldrar och andra vuxna i ungdomarnas närhet ska förstå ungdomarna bättre!
Hon vänder sig naturligtvis i första hand till alla unga vuxna läsare som jag tror kan tycka mycket om ”Jag vill bara att du gillar mig”, därför att många av alla dessa hemliga tankar som avslöjas i boken också är deras och deras kamraters. Men även för att hennes stil är pregnant och lättillgänglig utan att för den skull bli tonårsbokskäck eller inställsam.

Hon skriver väl, ibland roligt och alltid omsorgsfullt. Resultatet är spännande läsning trots att det är en text som saknar intrig och drive i vedertagen mening.
Klassrummet är ramen, tiden en kvart och personerna en handfull tonåringar en vanlig tisdagsmorgon och av detta har Ingrid Olsson skapat en av höstens bästa ungdomsskildringar ”Jag vill bara att du gillar mig”.