Jens Lapidus tredje roman utspelar sig precis som hans två tidigare böcker i Stockholms undre värld. Jag föll pladask för Lapidus debutroman ”Snabba cash”, jag gillade både intrigen och sättet han skrev på.
Lapidus korthuggna, numera karaktäristiska språkliga stil med drag av den amerikanska deckarförfattaren James Ellroys ”telegramstil”, kändes nyskapande och spännande. Liksom beskrivningarna av märkesfixeringen hos bratsen runt Stureplan, som för tankarna till Bret Easton Ellis kultroman ”American Psycho”.
Däremot tyckte jag inte alls om uppföljaren ”Aldrig fucka upp”, intrigen kändes helt enkelt för krystad. Därför blev jag glad när jag förstod att ”Livet deluxe” lika gärna kunnat heta ”Snabba cash II”, merparten av huvudkaraktärerna från Lapidus första bok är nämligen tillbaka.

”Livet deluxe” utspelar sig fem år efter slutet på ”Snabba cash”. Därför bör man ha läst den boken för att hänga med i handlingen. ”Livet deluxe” känns mer som en uppföljning av Lapidus debut än en fristående bok.
Jorge har öppnat ett kafé tillsammans med Mahmud, men börjar tvivla på att det lagliga livet är för honom. Han drömmer om att göra ett VTR (värdetransportrån), som ska göra honom ekonomiskt oberoende för resten av livet.
JW sitter fortfarande på kåken, trots det misstänker polisen att han fortsätter tvätta pengar och tillsätter en infiltratör. Maffiabossen Radovan Kranjics imperium hotas, vilket utlöser en maktstrid i Stockholms undre värld.

Boken har flera parallella intriger som vävs ihop på ett finurligt sätt. Merparten av handlingen kretsar kring maffiakrig, pengatvätt och rånplanering, men några glimtar från lyxlivet runt Stureplan finns med.
Det är ju tanken på lyx, lättvunna pengar och ekonomiskt oberoende som driver Lapidus karaktärer. Vilket skapar komiska effekter mitt i allt det svarta, för det är en dyster bild av maffians inflytande i Stockholm och polisens oförmåga att stoppa de kriminella gängen som målas upp.
Ibland blir det så dråpligt att jag skrattar högt, för att nästa sekund bita på naglarna av spänning över hur det ska gå.
Lapidus refererar ofta till verkliga händelser och varvar som vanligt berättelsen med påhittade domslut, vilket ger boken en slags fejkad verklighetskänsla. Som fungerar på mig, jag uppslukades av handlingen och sträckläste boken.

Gillade du ”Snabba cash” kommer du inte bli besviken på ”Livet deluxe”. Jag kände mig tom och lite ledsen när jag läst ut boken, främst därför att Lapidus tidigare sagt att det bara ska bli tre böcker i hans egen genre ”Stockholm Noir”.
Men jag tycker att slutet på ”Livet deluxe” öppnar för en fortsättning och känner mig inte redo att släppa taget om JW, Jorge, familjen Kranjic och de övriga återkommande karaktärerna, utan hoppas att Lapidus ångrar sig och skriver ”Snabba cash III”.