Känn på den känslan. För 20 år sedan hade den inte berört mer än ett fåtal svenskar längst upp i norr.
I dag har brunbjörnen börjat återhämta sig och kollisionerna med människan har blivit allt flera, några med allvarlig utgång och rejält medialt uppmärksammade.
Björnen sover-sången har plötsligt blivit en realitet. Den är ett exempel på hur ovan den moderna människans är i umgänget med naturen.

Vargen är i princip ofarlig för människan medan björnen kan utgöra ett faktiskt hot när vi möter den i skogen.
Björnen har sedan vi först koloniserade den Skandinaviska halvön varit just en realitet, en mytisk figur och ett kraftfullt totem i jägarkulturerna.
I sagans värld är den både en gullig och snäll figur (Bamse) och en tvetydig gestalt som pendlar mellan hotfull och gosig i olika andra sago-varianter.

Svensk bokutgivning av naturböcker är flödande, nästan i klass med kokböcker. Även barnbokslitteraturen är full av och fylls hela tiden på med exempel på hur vi skall titta på den, möta den och möjligen förstå den – åtminstone utifrån en modern civilisatorisk plattform.

Ett bokverk som verkligen greppar hela fenomenet björn, från den varelse som utvecklats i naturen till en komplex kultur- och idéhistorisk kontext, är Sune Björklöfs ”Björnen i markerna & kulturen” (Gidlunds Förlag).

Boken är ett fantastiskt bra exempel på hur människan kan samla sitt vetande, i det här fallet till en lysande encyklopedi kring ett djur som är både älskat i sin nallebjörns-form som fruktat för sin styrka som faktisk varelse.

Sune Björklöf har tidigare skrivit en liknande bok om älgen. Björnen-boken känns än fullödigare genom ett lika digert som mångfasetterat bildmaterial och ett myller av textingångar som famnar allt från björnens anatomi, över dess plats i de biotoper där den finns, björnen som sagoväsen och i folktro, till jaktsätt, jägarprofiler och lagstiftning.

Myterna kring björnen har under långa tider hållits vid liv och än kan kanske någon ”uråldring” minnas en björntämjare med ett rytande men sorgligt luggslitet odjur i bitter munkorg på något lika nedgånget tivoli.

Björnen är älskligt hanterbar som sagans Nalle Puh eller i sången om Mors lille Olle. Men vi lär få möta denna skogsvarelse oftare i framtiden och då är den här boken ett sätt att förstå lite mera, även om jag trots tappra försök att bli av med den, fortfarande känner en viss björnfrossa ute i skog och mark