Amerikansk novellkonst har en lika gedigen som odynamisk grund att stå på. 1900-talsstorheter som Ernest Hemingway och Raymond Carver har banat väg för en solid, modern genre som har en självklar plats i den amerikanska litteraturlandskapet – en status som inte alls har någon motsvarighet i, exempelvis, Sverige.
Wells Tower är en debutant med gott renommé och som dessutom marknadsförs med rätt stora ord av förlaget Brombergs. ”Härjat och bränt” (i original “Everything Ravaged, Everything Burned” från 2009) är en i många avseende amerikansk novellsamling. I åtta historier, åtta snapshots från olika familjeöden där något står inför dörren till något nytt, etableras en mer resignerad version av den amerikanska drömmen. Tematisk och symboliskt väver Tower sina historien kring idéer om stagnation kontra rörelse, död kontra liv, slut kontra början. Det härjade och brända finns där hela tiden antytt, beskrivet både i förbigående och som övertydlig metaforik. Towers hantverk är mer än gediget. Det är nästan så väl utformat att det blir ointressant – men han räddas av ett språk fullt av nerv, försynt humor, och följsamhet, förtjänstfullt översatt till svenska av Johan Nilsson.

Men det som framför allt framkommer av Towers noveller är en desillusionerad, amerikansk manlighet – en sorts nybyggarbakfylla, en sorts intill cynismen gränsande nervositet inför möjligheten eller kravet att börja om. Om det fria landets löften ligger begravda någonstans i det nu brända och härjade, börjar man då att formulera en ny idé? Och om man nu ska det, vad ska den idén handla om? Det är ett tema så insjunket i den amerikanska myllan att det blivit allmängods. Livströttheten, förbannelsen med uppgivelsens lockelse, ter sig gränslös. Towers novellkonst visar, om inte annat, detta med mer än önskvärd tydlighet.