Nu drar snart TV4:s ”Bonde söker fru” igång igen. Och den här gången har länet två giftaslystna bönder som ska söka en livspartner med tv-kameran närvarande.
Sedan några veckor löper också ”Svenska Hollywoodfruar” på för fullt i TV3 och i SVT1 repeterar tio unga kvinnor sång och dans för att få bli Julia i den kommande musikalen ”Romeo och Julia”.
Inte en kanal kan låta bli att skapa och sända varianter på dokusåpor.
När den värsta ”Robinson”-, ”Big Brother”- och ”Baren”-eran verkade tyna bort för några år sedan, så har den tagit fart ordentligt igen.

Vad är det som gör att vi dras till dokusåporna – dessa sockrade och tillrättalagda utsnitt ur verkligheten? Konstruerade bilder som ger sken av att vara sanna.
Det verkar som om någon del av oss vill bli förd bakom ljuset och invaggad i en tro på att livet är en rosa dröm. Att ”vanliga” svenska kvinnor träffar stenrika amerikanska män och lever prinsessliv i Hollywood. Eller att tafatta bönder med rutiga skjortor träffar sitt livs kärlek bland människor ”som vill vara med i tv”.

Dokusåporna har inte spelat ut sin roll. De klänger sig kvar vid våra tv-apparater och vi tittar. Men det finns också andra strömningar. Tv som går på tvärs mot doku-spektaklet. Vågen av dokumentärfilmer är en outsinlig källa till begåvade och fängslande bilder av verkligheten. ”Videocrazy” av Erik Gandini är en syniska skildring av ett korrupt medialandskap i Italien. ”Bananas” av den svenska filmaren och journalisten Fredrik Gertten handlar om en grupp nicaraguanska fruktarbetare och deras rättsliga strid med frukt- och grönsaksföretaget Dole. Båda är produktioner som inte bara väckt uppmärksamhet i Sverige, utan också utomlands.

Lokala filmaren Nina Hedenius uppskattade dokumentärer om vardagsliv i Sverige går i repris just nu.
Precis nu i veckan hade också Kim Longinottos ”Rough Aunties” premiär i Stockholm. En dokumentär om den ideella organisationen Bobbi Bear, en organisation som arbetar framför allt med att hjälpa och stödja sexuellt utnyttjade barn i Syddafrika och försöka se till att förövarna faktiskt ställs inför rätta. En högst angelägen film som vi bara kan hålla tummarna för dyker upp Bio Roxy i Örebro.
Det ser ut som två spår i tiden: Att låta sig förföras av skenbar lycka eller att få sanningen blottad för sig? Både dokusåporna och dokumentärerna vinner ny mark. Ytterligheterna slåss om tittarna? Eller kompletterar de varandra?