En medierevolution
belyst av ett krigsår
Relaterat
Artikelserie
- Urban Kristianson:
- Fler krönikor av kulturredaktören Urban Kristianson
- Trovärdigheten i public service 2012-05-14
- Framtidsförslag som bekräftar fördomar 2012-04-30
- Hygien – inget oskyldigt ord 2012-04-22
- Bonds framtid finns i 60-talet 2012-04-16
- Umgänge i ny form 2012-04-12
- Det här hade inte ens Marx räknat med 2012-04-02
- Svenska män skyr kultur 2012-03-24
- Sandwichmän har blivit digitala 2012-03-19
- Björkman - en mäktig person 2012-03-11
- Utan makt men med tjusig titel 2012-03-05
- Estelle - nu är det dags att vända blad 2012-02-27
- Modeord börjar slutligen att skava 2012-02-22
- Hade J Edgar Hoover själv rent mjöl i påsen? 2012-02-13
- Dubbelmoral på internet 2012-01-29
- Kodakfierade(världs)händelser 2012-01-26
- Gillar babbel om litteratur 2012-01-16
- Bekväma ämnen är inget för Bengt 2012-01-09
- ”Ruben Östlund låter oss välja” 2011-12-19
- Snälla vykort i skuggan av Förintelsen 2011-12-12
- Kvalitetsnivån på Open art måste höjas 2011-12-05
Det är ingen direkt nyhet att våra medievanor förändrats radikalt. Utbudet är närmast oöverskådligt och sättet som vi konsumerar filmer och tv-serier håller på att förändras i grunden av fenomen som SVT Play och TV 4 Play.
Det är inte längre självklart att högtidligt bänka sig framför tv:n på det klockslag som anges i programtablåerna. Ett annat fenomen är boxar med alla avsnitt i en tv-serie, som vissa viker en helg åt att titta på ett får man väl säga närmast maniskt beteende.
Det är alltid genom historiska jämförelser som dynamiken i en förändringsprocess blir synlig i all sin kraft. I veckan hittade redaktionsvaktmästaren en Röster i radio från 1944 i NA:s brevlåda. Tidningen startade 1932 och gavs ut av dåvarande Radiotjänst. När tv:n kom bytte den namn till Röster i radio-tv. 1994 upphörde tidningen som renodlad programtidning när den slogs ihop med Se och hör.
Exemplaret, som någon okänd stoppat i brevlådan, speglar den blandning av folkbildningsiver och ”seriös” underhållning som utmärkte det analoga monopolet.
På omslaget finns en bild på biskop Manfred Björkquist och rubriken förkunnar att han ska tala på den danska folkskolans hundraårsdag. Roande så det förslår.
Musiken som spelades domineras av klassiska verk, opera och operett samt ett och annat samtida stycke som ”Johanssons boogie-woogie vals” och en jazzkonsert med Radiotjänsts dansorkester under ledning av Thore Ehrling.
Att det är en krigsvinter gör sig påmint i programrubriker som ”Franska toner från fredliga dagar” och ”Framför en stängd dörr” – där nyligen hitkomna flyktingar från Norge svarar på frågor om vad sker i broderlandet.
I slutet av tidningen dyker det upp programtablåer för den tyska, engelska, finska, norska och danska radion. Det är nu kriget knackar på dörren på allvar. Finska radion startar sändningarna med revelj klockan fem på morgonen följt av Krigsöversikt och lite senare ett program tillägnat de evakuerade.
Sverige må ha varit en isolerad neutral ö under kriget men omvärlden fanns inte längre bort än något varv med stationssökningsratten. Man kunde välja på att höra ett tal av Adolf Hitler eller en konsert med Vera Lynn från BBC:s Forces Programme.

























