En öl. Två. Bartendern tittar redan konstigt på mig. Tre öl. Nu har jag fått Cosmopolitantjejernas uppmärksamhet också. Vad är det för fel på tre öl, egentligen?
De stirrar på mig som om jag vore galen. Men jag sitter ju med grabbarna, varför skulle jag bry mig om tjejer förresten?
Tjejer är gnälliga och jobbiga dramaqueens. De smuttar bara på sina drinkar. De viskar när de pratar. De har ingen humor. Men killarna däremot, jo, de älskar mig. För att jag är rolig och för att jag kan hålla deras tempo. Dricka snabbare än dem.

Din jävla polack, säger de och skakar på huvudena och deras bekräftelse strålar in, in genom mina porer, in i blodomloppet. Jag är en av dem nu.
Men så händer det som absolut inte för hända.
En av grabbarna armbågar mig och trycker upp sin mobil i nyllet på mig och utbrister: ”Här är en öl som passar dig!”

”Chick Beer” heter ölen. Den är rosa. Den har en mjuk, och rund smak. Etiketten är en liten svart cocktailklänning. Sexpacket är format som en nätt handväska och dessutom innehåller den bara 97 kalorier per flaska eftersom Gud förbjöd att jag någonsin skulle våga äventyra min diet!

Jag läser att en av de kvinnliga initiativtagarna till ”Chick Beer” ville skapa en öl som gjorde att man rapade mindre för sånt passar ju sig inte. Nej då. Hon poängterar också att den söta lilla brygden kommer att ta världens kvinnor med storm då den till skillnad från vanlig öl inte är bitter till smaken.

Jag känner att mina vänner väntar spänt på min reaktion men jag tänker inte ge mig. Det är ett test. Jag vet det, jag tänker inte flippa ut.
Så jag rycker på axlarna, ler brett till grabben bredvid mig och sträcker mig obesvärat efter min öl – som smakar bittrare än någonsin.