Redan 1887 kritiserade Oscar Wilde (den amerikanska) produktfetischismen i sin novell ”The Canterville Ghost” i vilken en stackars familj förgäves försöker tvätta bort ett spökes blodfläck med den fantastiska ”Pinkerton’s Paragon Detergent” och gav oss således en tidig fingervisning om vad som komma skall.
Vi som medborgare i en senkapitalistisk värld där så gott som all underhållning på ett eller ett annat sätt har kommersiella aktörer bakom sig, är naturligtvis inte främmande för att tv-rutan översköljs av långa närbilder och upprepande lovord om ett eller flera varumärken.

Vi är vana, det tillhör vardagen. Men var går egentligen gränsen mellan underhållning och ren reklam?
”Extreme Home Makeover” och ”Top Model” sticker inte under stol med sin produktplacering, men när Jay Manuel i ”Top Model” säger att tillverkarna bakom den häpnadsväckande hårsprayen borde få Nobels fredspris vill jag seriöst inget hellre än att skriva in mig som medborgare i Nordkorea och spendera resten av mitt liv med huvudet nedsänkt i ett risfält.

I ”The Greatest Movie Ever Sold” som har premiär nu i dagarna tar Morgon Spurlock upp kampen mot produktplaceringen inom filmindustrin genom att själv agera som reklampelare och visa hur han säljer sin personliga integritet till högstbjudande för att kunna finansiera filmprojektet.
Och det finns ett tillfälle i filmen då Spurlock frågar den politiske aktivisten Ralph Nader som utmed hela sin karriär intresserat sig för medborgarrättsliga- och marknadspolitiska frågor, var man ska ta vägen ifall man vill komma bort från det övervägande reklamtvånget, och får ett svar som så träffande illustrerar vad är för typ av värld vi egentligen lever i då Nader svarar illusionslöst: ”To sleep”.