I en förort någonstans i Sverige bor ett gäng tonåringar. Under ytan pyr deras problem och maktlöshet och ilskan över att vara för ung för att kunna styra sitt eget öde är deras drivkraft.
Edvin är mobbad och blir slagen varje dag. Morgan och Martinas föräldrar har dragit på semester och lämnat sina barn ensamma hemma med vidriga matlådor i kylskåpet som enda sällskap. Mis pappa misshandlar hennes mamma och Jenny blir antastad av en äldre kille som brukar langa sprit och cigg till henne.

En dag hittar Edvin en pistol i skogen bredvid bandyrinken. Det vapnet blir början på en historia om våld, ensamhet och utsatthet.
Vad gör man när livet ständigt går emot en och man helt plötsligt får makten att förändra det? Emil Jonsviks debutfilm är en mörk skildring av hur hårt det är att växa upp, den är osentimental och ämnet är angeläget och kittlande. Men att Jonsvik har gjort ett 80-tal musikvideor tidigare skiner igenom allt för tydligt, det är många snabba klipp, skakiga kameraåkningar, hög musik och svagt dialogljud.

Filmen är snygg, men det känns som att tekniken och fräckheten i filmskapandet tar över själva berättelsen. ”7 X – lika barn leka bäst” berör viktiga ämnen, som ungdomsvåld och mobbing, men tyvärr tror jag att Jonsviks film är för distanserad för att nå ut till ungdomar på riktigt.