Bredvid vardagsrummets skinnsoffor står ett stort akvarium med hajar – ganska små hajar, men ändå – mittemot en gigantisk platt-tv. Jan Fares vet inte vad fiskarna i akvariet heter. Han vänder hellre blicken åt andra hållet, mot 46-tumsskärmen.
Ett av favoritprogrammen är Antikrundan. Begagnatmarknaden kan han.
– Det är intressant att titta faktiskt. Jag kan priser och gamla grejor och så där. Jag hade loppisbutik på Österplan på 1990-talet du vet.
Helst tittar han dock på film. Sedan han kom till Sverige 1989 har han fattat tycke för gamla svenska långfilmer i svartvitt. Men det blir även mycket amerikansk action, där han hämtat sina förebilder som skådespelare: Charles Bronson, Bruce Willis, Sylvester Stallone och andra hårdkokta killar.

– Jag tjatar på Josef att han måste göra actionfilm. Han försöker och försöker, som ”Kopps” till exempel, men det blir bara en massa skoj, säger Jan Fares engagerat.
Josef Fares som sitter i soffan intill kan inte göra annat än hålla med:
– Jag vet inte varför det blir så. Lite synd är det. För jag vet att farsan skulle kunna spela stenhård skurk. Han är lite som motsvarigheten till Joe Pesci, du vet. I ”Dödligt vapen” är han en babblande rolig gubbe, medan han iskallt hugger kniven i folk i ”Maffiabröder”.
Pappa Jan nickar gillande. Sitt stora filmintresse har han haft hela livet, ända sedan uppväxten i Libanon. Tolv år gammal slutade han skolan och började arbeta på bageri. Efter jobbet sprang han till bion flera gånger i veckan och tittade på film.
– Jag drömde om att bli filmstjärna. Min kompis hade en kamera som vi lekte med, klädde ut oss till cowboys och Tarzan och tog bilder. Titta här, säger han och håller fram en bunt bleknade fotografier.

Filmintresset smittade av sig på sönerna Fares och Josef. Den senare gjorde till exempel massor av kortfilmer i sin ungdom, precis som pappan fast med modernare teknik.
Jans skådespelardrömmar blev sedan verklighet då Josef engagerade honom i sin debutfilm ”Jalla jalla”, där han blev en publikfavorit med sina magpumpningar och sköna kommentarer. Sedan dess har han medverkat i alla Josefs filmer, utom ”Zozo” 2005. Det är den enda regissör han arbetat med.
– Jag har fått erbjudanden från andra också, både långfilm och reklamfilmer. Men jag har tackat nej. Pengar är inte viktigt för mig. Det viktigaste är att det blir bra film. Med Josef känner jag mig trygg.
Nu gör han sin fjärde film. Någon helhjärtad satsning på en filmkarriär har han dock aldrig haft en tanke på. I stället letar han efter en bra lokal i Örebro där han kan öppna en ny loppisbutik.
– Eller så flyttar jag till Stockholm och öppnar bageri. Jag jobbade i 30 år som bagare i Libanon. Bröd, piroger, pizza, kakor. Smaka den här. Det är en av mina specialiteter.
Jan Fares pekar på en kringelliknande sak på det dignande kakfatet på vardagsrumsbordet, som mycket riktigt visar sig smaka himmelskt.

I Josefs femte långfilm ”Farsan” som har premiär nästa fredag har Jan huvudrollen. Där spelar han en cykelreparatör som tjatar på sin son att han vill ha barnbarn.
– Det är väl något som många kan känna igen sig i. Även om mina storasystrar har fixat tio barnbarn så får ju vi grabbar höra sånt ibland. Men jag har ju inte ens nån tjej, säger Josef Fares och får ett snabbt svar av sin far.
– Jag kan fixa en tjej åt dig. Det har jag ju sagt. Jag blev bortgift med din mor när jag var 19. Hon var 16. Nu har vi varit gifta i 42 år. Det går jättebra. Kärleken växer hela tiden, säger Jan Fares till sin 32-årige son som rycker på axlarna och ler.
Vissa skulle nog dra sig för att engagera sina föräldrar i en film. Båda betonar dock att de inte tar med sig far- och sonrelationen till filminspelningarna.
– När vi spelar in är det Josef som bestämmer. Han är chef och behandlar mig som alla andra. I ”Jalla jalla” blev jag lite sur några gånger när han sade till mig. Men nu är det inga problem, säger Jan som aldrig läser manus eller pluggar repliker i förväg.

Arbetssättet med improvisationer som både Josef och Jan gillar att jobba med ställer särskilda krav på teamet.
– Det blev långa dagar. Vi filmade på dagarna och repade hela kvällarna för att hitta den rätta tonen. Genom att improvisera blir skådisarna naturligare. Farsans motspelare visste aldrig vad han skulle säga, säger Josef.
Jan har inte sett den färdiga filmen än. Han känner sig ändå lugn inför filmens kommande premiärer, (förhandsvisning i Trollhättan på söndag, galapremiär i Stockholm på måndag och den landsomfattande riktiga premiären nästa fredag 12 februari).
– Jag tror att det ska bli bra. Josef är mycket duktig, förklarar han.
– Det klart att det blir bra. Det är ju du som spelar huvudrollen, replikerar Josef.

Fotnot: Jan och Josef Fares är gäster hos Skavlan på SVT 1 i kväll klockan 21.