Blogg - publik

Anders Jakobson

Blogginlägg

1. Anders är frånvarande
   Jag har inte bloggat så överdrivet mycket på sistone. Man kan säga att jag har haft annat att tänka på. Jag har inte skrivet speciellt mycket - om ens någonting - om att jag ska ut och turnéra hela sommaren med temporärt återförenade Nasum. Premiären var i fredags här i Örebro, och nu är väskorna packade för två veckor i USA och Kanada och ett litet stopp i Holland från och med i morgon. Starten på ett rejält äventyr som jag kanske skriver lite mer om här, annars finns det en blogg på Nasums hemsida där vi ämnar att rapportera från vägarna. 
   
   Medan jag är borta kommer Metallsvenskan att gå av stapeln och det grämer mig förstås att jag missar denna tillställning, men jag kommer hem lagom till att "Prometheus" haft premiär och till Millencolins 20-årsfestival som blir den enda festival i sommar som jag besöker som icke-musiker. 
   
   Det ser jag fram emot, men nu ser jag mest fram emot att komma iväg och inleda det här äventyret.
   
   • • Anders Jakobson
     • 16 maj 2012 19:13
     • Taggar: film musik privat
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

2. Dvdkrönikan 11/5
   Vi är i en övergångstid
   
   Tomas Alfredsons ”Tinker tailor soldier spy” kom i brevlådan i dag. Jag hade beställt den från USA för att den faktiskt var billigare och innehöll något extra extramaterial som inte fanns med på den svenska utgåvan.
   
   Distributören har dock förvandlat utgåvan till rena brasklappen: alla ska ha möjlighet att se filmen på vilket sätt som helst.
   
   Låt mig förklara: Det var en blu-ray jag köpte, men med i förpackningen ligger även filmen på dvd. Det är inte alls ovanligt nu för tiden, och speciellt vanligt är det på barnfilmer där barnen ska få ”ett eget exemplar” att slita på. Med i förpackningen finns även en digital kopia, vilket heller inte är ovanligt nu för tiden, där man ska kunna ladda ned filmen till sin dator eller annan digital mediapryl. Men om inte det vore nog så finns det även något som kallas ”Ultraviolet” som är någon form av molntjänst där man ska kunna strömma filmen till sin läsplatta eller smartphone.
   
   Även om jag enbart är intresserad av blu-ray-skivan i förpackningen, så kan jag inte låta bli att känna mig en smula stressad över alla dessa möjligheter. Jag blir lite störd av all information om digitala tjänster i förpackningen och skulle helst av allt bara vilja ha en ren och fin blu-ray-utgåva utan ”extra allt”.
   
   Samtidigt kan man börja fundera på om detta är början på en övergångstid till ett totalt digitaliserat filmutbud. Tv-kanalernas Play-tjänster har blivit en allvarlig konkurrent till det tablåstyrda tv-tittandet, människor packar ihop sina skivsamlingar i banankartonger och lyssnar på Spotify i stället och när det gäller surfning på nätet ökar det mobila surfandet lavinartat. Vi är på väg mot ett klimat där det vanligaste sättet att ta del av musik, film och all information är i våra smartphones och läsplattor.
   
   Förr: Film är bäst på bio. Snart: Film finns endast på iPad.
   
   Men jag är ingen bakåtsträvare. Jag tycker om att läsa och titta på tv-serier i min iPad, men jag kommer samtidigt aldrig att packa ned mina cd-skivor i banankartonger. Jag lyssnar lika gärna på Spotify som på en vinylskiva från skivhyllan. Jag tar del av media där det passar, och just därför passar den här övergångstiden mig perfekt.
   
   • • Anders Jakobson
     • 11 maj 2012 10:45
     • Taggar: dvdkrönikan film teknik
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

3. Filip & Fredrik på Conventum #tvåsidor
   
   Nästan i sista sekunden fick jag tag på en biljett till Filip & Fredriks show "Jakten på den försvunna staden". Jag trodde det var kört, men ibland har man tur.
   
   I och med att jag inte trodde att jag skulle kunna gå hade jag hoppats på att få se showen på tv eller DVD, men det går ju inte. Showen är ju unik för staden den framförs i.
   
   Man måste beundra Filip & Fredrik för att de ständigt hittar på unika idéer. När en show turnerar runt i landet är det vanligt att den tar in något lokalt material för att flirta lite extra med publiken, men när ungefär halva showen bygger på lokalt material så är det något speciellt.
   
   Jag och de andra i publiken fick se olika bilder av Örebro. Vissa som vi känner igen, och andra genom någon annans ögon. Och nu pratar jag förstås inte om bokstavliga bilder, även om sådana också fanns med.
   
   Showen var inte lika rolig som jag hade trott, men fortfarande rolig på alla sätt och vis. Jag trodde kanske inte att den skulle vara så pass sansad och seriös (med Filip & Fredrik-mått mätt), så det var en överraskning precis som de mycket väl framförda låtarna.
   
   Så sammanfattningsvis blir intrycket positivt. Men vad tyckte min bänkkamrat Maria Eremo?
   
   • • Anders Jakobson
     • 7 maj 2012 08:16
     • Taggar: humor lokalt scen tvåsidor
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

4. Kvitt eller dubbelt med Kiss, 1986
   Det här är en riktig tv-klassiker för mig. 1986 - jag var 13 år gammal och Kiss var kanske mitt absoluta favoritband. Det var det första band jag upptäckte, och de kommer att vara med mig resten av livet. Hur som helst: Tv-programmet "Kvitt eller dubbelt" chockade med att ta in denna fulkultur i direktsänd tv och jag satt som klistrad under de fyra veckor den tävlande Salme Oja var med. Givetvis såg jag till att spela in hennes bitar på VHS:en och har säkert sett den här samlingen klipp en miljard gånger.
   
   Och självklart finns de på YouTube. Ett pinsamt exempel på hur stel och trist public service var på 80-talet, men väldigt nostalgiskt och roligt att se igen.
   
   
   
   
   
   
   • • Anders Jakobson
     • 4 maj 2012 13:34
     • Taggar: hjältar hårdrock musik tv
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

5. I kväll blir det bio!
   Superhjältepeppen är på max! Det här ska bli grymt kul!
   
   
   • • Anders Jakobson
     • 2 maj 2012 09:32
     • Taggar: film serier
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

6. Två fascinerande timmar simning
   För ungefär tre och ett halvt år sedan satt jag och tittade på två "Little Britain"-DVD:er som skulle recenseras. Jag är inte så överdrivet förtjust i "Little Britain" och givetvis var skivorna fyllda med extramaterial. När jag såg att ett inslag kallat "Little Britain's Big Swim" var en timme långt var jag redo att hoppa över det, men när jag väl började titta kunde jag inte sluta. Jag har sett just detta inslag 3-4 gånger sammanlagt och det är nästan lika fascinerande varje gång.
   
   Det handlar om att David Walliams får för sig att han ska simma över den engelska kanalen för välgörenhetsorganisationen Sport Relief. David tränar hårt i nio månader samtidigt som "Little Britain" är ute på en lång turné med sin liveshow. Sedan är det dags att göra ett försök, må det bära eller brista...
   
   Det låter kanske inte speciellt kul, men det är helt magiskt. Underhållande på många sätt och vis och en perfekt konstruerad dokumentär, och i mitt tyckte det bästa "Little Britain" åstadkommit.
   
   Det här är inledningen på dokumentären:
   
   
   
   Tidigare i denna vecka satt jag och kollade runt bland iPad-appar i Appstore och tog hem BBC iPlayer och bland gratismaterialet i appen fanns "David Walliams Big Swim", vilket visade sig vara ännu en gigantisk simtur för välgörenhet. Denna gång handlar det om att simma 140 miles, ungefär 22,5 mil, av Themsen under åtta dagar, det vill säga nästan sju kanalsimningar sammanlagt...
   
   Även om denna dokumentär inte alls är lika gripande som den första ger den ungefär samma känsla. Känslan av att ge sig fan på något och klara av det trots vidriga förhållanden och ständig smärta. Inspirerande på sitt sätt och att Walliams i båda fallen motiveras av ett välgörenhetsuppdrag spelar så klart in. I båda fallen samlade han in en miljon pund vilket inte är illa.
   
   Och här är inledningen på den andra dokumentären:
   
   
   
   Jag kan inte göra annat än att rekommendera filmerna även om de kanske kan vara lite knepiga att hitta. iPad-användare kan visserligen göra som jag och ta hem BBC iPlayer så finns i alla fall den andra filmen där, men man bör se båda.
   • • Anders Jakobson
     • 27 apr 2012 14:52
     • Taggar: film hjältar tv
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

7. Dvdkrönikan 27/4
   De svenska originalen håller
   
   Jag är oerhört glad för att Sverige inte dubbar filmer utöver barnproduktioner och vissa specialfall. Det blev rabalder när ”Star Wars: Det mörka hotet” fick nypremiär på bio med svenskt tal och på 90-talet blev det ramaskri när TV3 visade några dubbade avsnitt av ”The Simpsons”.
   
   I andra länder är detta inget konstigt alls. Det kan till och med bli så att de dubbade rösterna ”blir” skådespelarna. Jag har till exempel hört om en smärre landssorg när ”Sean Connerys röst” dog i Japan.
   
   I Sverige har vi i stället vant oss vid att läsa textremsor. Vi klarar av att läsa och se en film samtidigt.
   
   Det gör man dock inte i USA. När internationella filmer blir succéer verkar det vara lättare att göra en egen version än att övertala biobesökare att läsa undertexter. Det finns alldeles för många exempel och de senaste åren har två svenska filmer råkat ut för denna behandling.
   
   Först ut var Tomas Alfredsons ”Låt den rätte komma in”. Filmen rönte framgångar på festivaler i USA långt innan den ens hade haft svensk biopremiär, men trots det blev det en egen film – ”Let me in”, regisserad av Matt Reeves.
   
   Sedan kom David Finchers ”The girl with the dragon tattoo”, det vill säga en nyfilmatisering av ”Män som hatar kvinnor”. Filmen släpptes på dvd och blu-ray i onsdags och är på alla sätt och vis en bra film, men precis som ”Let me in” tillför den inget nytt och är egentligen inte bättre än den svenska filmen. Båda är ganska lika sina svenska original trots att de har skrivit egna manus utifrån originalkällorna och inte översatt de svenska. Reeves flyttade över handlingen till New Mexico och gav karaktärerna amerikanska namn, medan Fincher lät filmen förbli svensk, behöll alla namn och spelade till och med in den här.
   
   Det må kännas exotiskt och lite annorlunda för amerikanska tittare, men för oss svenskar blir det mest märkligt, speciellt med tanke på den ”svenska” brytningen som placerar ”Mih-kaal Blumkvist” i ”He(r)deschtadt”. Känslan från BBC:s filmer om ”Wållender” i ”Yyschtadt” är tydlig.
   
   Reeves och Finchers filmer hade varit mycket bättre om de svenska inte hade funnits. Originalen håller väldigt bra, speciellt när de utmanats av amerikanska namnregissörer som knappast ställde filmerna i skuggan.
   
   • • Anders Jakobson
     • 27 apr 2012 09:49
     • Taggar: dvdkrönikan film millennium
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

8. Så mycket bättre 2012 #tvåsidor
   Enligt den här artikeln är Pugh Rogefeldt klar för "Så mycket bättre". Pugh kommenterar plikttroget flyktigt i väntan på att det ska bli officiellt.
   
   Det kommer givetvis att komma fler artiklar av det här slaget med andra artister som ska vara "klara". Dags att börja spekulera alltså.
   
   Pugh är en sådan där artist som förmodligen funnits längre än vad jag har gjort, och samtidigt en sådan som jag har väldigt svårt att lista låtar med. "Små lätta moln" kommer så klart upp, och så den här dängan - "Dinga linga Lena":
   
   
   
   I övrigt är det rätt tomt. Vilket i och för sig gör honom till en spännande "Så mycket bättre"-artist. Det finns förmodligen en fin låtskatt att gräva ur.
   
   Jag bollar över till Maria: Vad tycker du om Pugh och att han är klar för "Så mycket bättre"?
   
   Fråga två blir: Vilken annan artist, eller flera, skulle du vilja se i programmet i höst? Jag vill som alltid ha med Björn Skifs!
   
   • • Anders Jakobson
     • 20 apr 2012 07:31
     • Taggar: musik tv tvåsidor
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

9. NFAA ut och ??? in
   De som hade sett fram emot att få se No Fun At All på Millencolins jubileumsfestival får tyvärr inte göra det. Skinnskattebergsbandet har valt att kasta in handduken för gott. De senaste åren har bandet existerat lite när det passat, men nu är sagan helt slut. Känns aningen märkligt, för nog kunde de hållit ihop några månader till och använt festivalen som officiellt hejdå.
   
   På festivalsidan lovas "a killer band" som ersättare vilka kommer att avslöjas på måndag. Jag har mina misstankar om vad det kan vara. Jag har vid två olika tillfällen tjatat på två olika Millencolin-medlemmar om ett band som borde passa som handen i handsken på festivalen. Vid första tillfället fick jag som svar "Vi vill ha med dem, men det går inte" och vid andra tillfället blev svaret lite mer positivt: "Vi jobbar på det", och nu hoppas jag att det är just det bandet jag tjatat om som avslöjas på måndag.
   
   I så fall kommer festivalen verkligen bli komplett.
   
   Ur en personlig synvinkel är varenda helg under sommaren uppbokad med utlandsresor, förutom just Millencolin-helgen så jag kommer definitivt att gå på denna på pappret mycket underhållande festival. Och kommer mitt önskade band så blir det utan tvekan en höjdarhelg.
   
   • • Anders Jakobson
     • 19 apr 2012 18:26
     • Taggar: lokalt musik
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

10. Millencolin firar med ny CD/DVD
    
    Som en liten uppvärmning inför Millencolins 20-årsfestival släpper de i slutet av maj en ny CD, "The Melancholy Connection", som samlar ihop lite uddaspår från de senaste tio åren, samt två helt nya låtar. Dessutom följer en nyproducerad DVD med i förpackningen som uppmärksammar tioårsjubileumet av "Pennybridge Pioneers" med tidigare osedda bilder från inspelningen och nyfilmade intervjuer och livebilder.
    
    Superkul, det ser jag fram emot att se!
    
    
    • • Anders Jakobson
      • 17 apr 2012 18:54
      • Taggar: lokalt musik
      • Direktlänk till inlägget
    • • Kommentarer (0)
      • Facebook Twitter