Blogg - publik

Anders Jakobson

Blogginlägg

1. I morgon blir det liveblogg!
   Kl 20.00 i morgon livebloggar jag om den första delfinalen i "Melodifestivalen". Det kommer dock inte bli någon vana, för uppdraget kommer att cirkulera mellan fyra Menybloggare, men jag fick äran att inleda.
   
   Jag har inget vidare "Melodifestival"-pepp just nu, men det ser jag snarare som en fördel. Jag går in i uppdraget med blankt papper och visst fokus på det musikaliska. Just nu ser jag faktiskt mest fram emot den musikaliska mellanakten som blir The Soundtrack Of Our Lives som spelar Dilbas bidrag från i fjol. Någon som kommer ihåg hur den lät? Inte jag i alla fall.
   
   Vi ses i livebloggen!
   
   • • Anders Jakobson
     • 3 feb 2012 15:28
     • Taggar: mello musik tv
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

2. Jag och min iPod
   
   
   I förra veckan fick jag min senaste Apple-produkt, en iPad. Bara några timmar efter att jag väckt liv i den dog min äldsta Apple-produkt, min iPod. Det var som om gammel-podden insåg att den var hopplöst överkörd av sin yngre kusin och bara tog ned skylten.
   
   Under några timmar, rätt många faktiskt, försökte jag efter bästa förmåga väcka upp den från de döda, speciellt som jag hade lite data sparad på den som en extern hårddisk. Jag fick över det mesta men sen kraschade hela systemet totalt. Det gick inte ens att formatera om den, så det var bara att inse att iPoden var en exPod.
   
   Man vet inte vad man har förrän man saknar det. iPoden och jag och har varit iPoden och jag sedan november 2007 och det är inte många dagar den inte har använts. Den har varit i gång nästan hela tiden, vilket i och för sig kan förklara varför den inte orkade längre. Så redan samma kväll som den lade av kom jag på mig själv flera gånger med att vara på väg att stoppa hörlurarna i öronen.
   
   Eftersom modellen jag hade (iPod Classic 160GB) var gammal var jag osäker på om jag skulle kunna hitta en lämplig ersättare, men modellen tillverkas fortfarande och en Blocketsökning senare hittade jag det jag ville ha till ungefär halva nypriset.
   
   Igår hämtade jag ut paketet. En härligt pigg iPod Classic 160GB låg inplastad i sin kartong redo att förgylla min vardag igen. Den är yngre och en aning tunnare än sin föregångare, men nu är nästan 900 podcasts och 2500 låtar på plats i den och allt är "som vanligt" igen. En vecka utan iPod blev det. Jobbigt värre!
   
   • • Anders Jakobson
     • 1 feb 2012 10:48
     • Taggar: musik privat teknik
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

3. Dvdkrönikan 27/1
   Den utlovade bredden märks inte
   
   I måndags visades ”Guldbaggegalan” på SVT där fjolårets svenska filmutbud hyllades och prisades. Generellt sett var det en bra gala. Den har en tendens att vara ojämn ibland och har vissa år varit rent usel. Men i år var den bra - en fin nivå på skämten, roliga inslag och ett ganska bra tempo trots ett par nya kategorier och en del utdragna och ointressanta tacktal. Däremot kändes nomineringarna sådär.
   
   Eller: egentligen är det en återkommande fras som jag hängt upp mig på. ”Det har varit ett fantastiskt filmår! Det görs mer svensk film än någonsin!”. Tyvärr brukar det vara en smula svårt att förstå hur mycket film det görs, för bland nomineringarna är det för det mesta samma titlar. I femton klasser, med vardera tre nominerade räknar jag till fjorton olika filmer (kort- och dokumentärfilmsklasserna borträknade). Jag tycker inte att det visar på mångfald, snarare en brist på kvalitet. ”Det görs mer svensk film än någonsin...” – men det är bara fjorton som är bra?
   
   Jag tycker det är för snålt med bara tre nominerade. Det kunde gott och väl vara fem så att bredden kom fram lite mer.
   
   Jag är rätt dålig på att se svensk film. Av de fjorton hade jag sett tre, och de hörde inte till de som nominerades i flera klasser eller ens i de tyngsta. Jag tycker inte illa om svensk film, men det känns som det är mycket drama, med samma återkommande skådespelare. En fördom kanske, men den bjuder jag på.
   
   Hur som helst går det att ta igen det missade filmåret på dvd. Allt finns dock inte att se än. ”Gränsen” (bästa mask/smink) släpptes redan förra sommaren, ”The Black power mixtape 1967-1975” (bästa klippning, bästa musik) och ”Kronjuvelerna” (bästa kostym, bästa scenografi, bästa visuella effekter) kom i november. ”Apflickorna” (bästa film, bästa manus, bästa ljud) släpptes för två veckor sedan och ”Happy end” (bästa kvinnliga huvudroll) kom i onsdags. Nästa onsdag kommer ”En enkel till Antibes” (bästa manliga huvudroll), men sen får man vänta till i mars för att se ”Play” (bästa regi, bästa foto) och ända till april för att se ”Simon och ekarna” (bästa manliga och kvinnliga biroll).
   
   • • Anders Jakobson
     • 27 jan 2012 09:50
     • Taggar: dvdkrönikan film tv
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

4. Sjutummor ligger i tiden
   Den klassiska vinylsingeln, eller 7" (läses "seven inch), är knappast något som hör till det förflutna, även om "dagens ungdom" kanske tror det. Nu generaliserar jag grovt, för det finns gott om "dagens ungdomar" som köper, lyssnar på eller till och med gör egna sjutummare.
   
   Jag har ju tidigare bloggat om Klubb Svarta Guldet som slår upp dörrarna på Kungsgatan 1 inom kort, där poängen är att besökarna - om de vill - plockar med sig egna vinylsinglar och spelar minst tre låtar under kvällen. Ett roligt koncept som säkert blir en succé.
   
   Läs för övrigt en intervju med Guldgossarna Danne och Larzon i det aktuella numret av Örebroar'n (sidan 33).
   
   NOFX, det amerikanska punkbandet, släpper i april en box med alla sina tidigare vinylsinglar och en helt ny bonussingel. Många av dessa är sedan länge utgångna, men nu har de snyggts till och samlats ihop. 18 singar blir det och eftersom 18 x 7 = 126 har samlingen fått den vitsiga titeln "126 inches of NOFX". Kul grej, men boxen har ett lite för högt pris för att jag skulle köpa den.
   
   • • Anders Jakobson
     • 26 jan 2012 12:46
     • Taggar: lokalt musik
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

5. Oscarsnomineringarna
   Oscarsnomingarna har nu presenterats, ni kan se samtliga i ett lite klumpigt utförande här.
   
   Men här är de "tyngsta" kategorierna:
   
   Bästa film: "The artist", "The decendants", "Extremt högt och otroligt nära", "Niceville", "Hugo Cabret", "Midnight in Paris", "Moneyball", "The tree of life", "War horse".
   
   Bästa regi: Michel Hazanavicius ("The artist"), Alexander Payne ("The descendants"), Martin Scorsese ("Midnight in Paris"), Terrence Malick ("The tree of life").
   
   Bästa manliga huvudroll: Demián Bichir ("A better life"), George Clooney ("The descendants"), Gary Oldman in ("Tinker, tailor, soldier, spy"), Brad Pitt ("Moneyball").
   
   Bästa kvinnliga huvudroll: Glenn Close ("Albert Nobbs"), Viola Davis ("Niceville"), Rooney Mara ("The girl with the dragon tattoo"), Meryl Streep ("Järnladyn"), Michelle Williams ("My week with Marilyn").
   
   Bästa manliga biroll: Kenneth Branagh ("My week with Marilyn"), Jonah Hill ("Moneyball"), Nick Nolte ("Warrior"), Christopher Plummer ("Beginners"), Max von Sydow ("Extremt högt och otroligt nära")
   
   Bästa kvinnliga biroll: Bérénice Bejo ("The artist"), Jessica Chastain ("Niceville"), Melissa McCarthy ("Bridesmaids"), Janet McTeer ("Albert Nobbs"), Octavia Spencer ("Niceville").
   
   Jag hade inte tänkt kommentera nomineringarna i någon större utsträckning, men några reflektioner har jag i alla fall...
   
   Svenskt: Max Von Sydow är nominerad. Kul! I övrigt är det lite tunt med svenska nomineringar. Både "Tinker, Tailor, Soldier, Spy" och "The Girl With The Dragon Tattoo" har ju svenska kopplingar, och det andra svenska namnet man hittar bland de nominerade är Bo Persson som finns med i kategorin "Sound Mixing" för just "...Dragon Tattoo".
   
   Skräll (1): Melissa McCarthy är nominerad för bästa kvinnliga biroll. Det hör inte till vanligheterna - känns det i alla fall som - att skådespelare från (gapigare) komedier uppmärksammas. Kul!
   
   Skräll (2): För första året på väldigt länge är Pixar inte nominerade för bästa animerade långfilm, en statyett de tagit hem år efter år. "Bilar 2" roade inte juryn, med andra ord.
   
   Mer tankar om Oscarsgalan och de nominerade kommer under den närmaste månaden, men just nu säger jag: Heja "The Artist"!
   
   • • Anders Jakobson
     • 24 jan 2012 16:08
     • Taggar: film oscars tv
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

6. Guldbaggegalan 2011/2012/211? #tvåsidor
   Guldbaggegalan är en dryg halvtimme gammal och en massa filmer som jag inte sett fick pris. Faktum är att av alla utdelade baggar gick enbart en (1) till en film jag sett, nämligen "Gränsen", som jag kallade för årets bästa svenska film när jag sammanställde DVD-året 2011. Det säger kanske mer om mitt svenska filmtittande än filmen i sig, men den var bra i alla fall.
   
   Galan då? Tja, en av de bättre på senare år även om vissa tacktal snabbt blir utdragna och ointressanta. Däremot presentationen, Petra Medes manus och de skämtsamma inslagen (sammanfattningen av Stig-Helmer-filmerna var genial) var mycket bra och jämnare än vanligt. Mindre bra? Tja, Eric Gadds falsettslakt av "När vi gräver guld i USA" var väl inget som kommer att toppa svenska iTunes inom kort...
   
   Om en dryg månad är det dags för Oscarsgalan men redan i morgon, eller möjligtvis i övermorgon, kommer de nominerade att avslöjas. Spännande värre!
   
   Fotnot: Rubriken på inlägget? Ja, jag vill göra mig lite rolig över att vissa av prispresentatörerna inte riktigt hängde med i vilket år galan avsåg. Rätt svar var 2011, men 211 var det roligaste förslaget...
   
   • • Anders Jakobson
     • 23 jan 2012 22:41
     • Taggar: film tv tvåsidor
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

7. The Gary Oldman appreciation blog
   
   
   Jag har aldrig rankat Gary Oldman som någon av mina favoritskådespelare, men jag påminns gång på gång om hur fantastisk han är. Precis som Johnny Depp har han förmågan att alltid göra olika karaktärer och ge dem utpräglade identiteter och karaktärsdrag.
   
   I mitt collage ovan har jag valt ut åtta roller i kronologisk ordning. Sid Vicious i "Sid and Nancy", Lee Harvey Osvald i "JFK", Dracula i "Dracula", Zorg i "Det femte elementet", Mason Verger i "Hannibal", Sirius Black i "Harry Potter"-serien, Jim Gordon i "Batman"-serien och Smiley i "Tinker, Tailor, Soldier, Spy".
   
   Utifrån detta urval kan man notera att Oldman gått från väldigt excentriska och explosiva karaktärer till lågmälda sådana. Smiley är ju närmast medvetslös i jämförelse med Sid Vicious... Man kan även notera att Oldman aldrig varit främmande för att spöka ut sig (Dracula, Zorg, Verger) om rollen krävt det.
   
   Oldman är en fascinerande skådespelare som jag verkligen hoppas kommer att leverera spännande karaktärer under många år till.
   • • Anders Jakobson
     • 18 jan 2012 11:09
     • Taggar: film hjältar
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

8. Dvdkrönikan 13/1
   Den svenska deckarlavinen
   
   En minnesvärd sekvens från ”Filmkrönikan” var när en reporter frågade en representant för den danska filmindustrin vad han tyckte om svensk film. Efter en konstpaus sa han ärligt/diplomatiskt/ironiskt (välj själv): ”Det är mycket poliser i svensk film”.
   
   Det här borde ha varit när de första ”Beck”-filmerna ramlade ut och med det startade rena deckarlavinen. ”Beck”, ”Wallander”, ”Irene Huss” och ”Johan Falk” finns i mängder och även titlar av Håkan Nesser, Anna Jansson, Camilla Läckberg och inte minst Jan Guillou, som är bioaktuell med ”Hamilton: I nationens intresse”, har filmats.
   
   Svenskarna gillar deckare och polisfilmer. Själv är jag måttligt road och har sett några enstaka av alla dessa filmatiseringar. För mig är Beck en karaktär i Sjöwall/Wahlöös böcker, inte Peter Haber.
   
   Dock satt jag klistrad vid tv:n under mellandagarna då filmatiseringen av Arne Dahls första bok om A-gruppen, ”Misterioso”, visades. Jag har inte läst boken men uppskattade filmen och såg fram emot mer. SVT håller på resterande fyra filmer till i höst, men lyckligtvis släpps de på dvd redan nu under våren. Den första av dem, ”Ont blod”, kom ut samtidigt som ”Misterioso” i förra veckan och var lika bra, till och med kanske bättre än sin föregångare. ”Arne Dahl”-serien är en jag verkligen kommer att följa.
   
   Under hösten visade SVT storsatsningen ”Anno 1790” i tio delar, som även det var en polisserie om än i ett annorlunda utförande. Här doftade det både Poirot och Sherlock Holmes när kvarterskommissarien Dåådh fick blodiga mordfall att lösa. En riktigt välgjord och i sammanhanget annorlunda serie som under februari kommer i en dvd-box.
   
   I mars drar sedan nästa deckarserie i gång då den första av fem ”Annika Bengtzon”-filmer har biopremiär. ”Nobels testamente” inleder denna leverans av filmade Liza Marklund-böcker och jag ser faktiskt fram emot den. Någon upprättelse efter den bleka ”Paradiset”-filmen tycker jag karaktären är värd.
   
   Om jag fick önska skulle jag verkligen vilja att någon sög tag i Björn Hellbergs serie om Sten Wall och poliserna i Staden. Karaktärerna är välsnidade och det skulle bli en perfekt deckarserie. Man kan alltid hoppas.
   
   • • Anders Jakobson
     • 13 jan 2012 09:35
     • Taggar: dvdkrönikan film tv
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

9. Scott Matrix
   Jag har sagt det förr och säger det igen: jag älskar mash-ups när de är roliga och välgjorda. Jag beundrar människorna som ägnar timmar åt att få till saker bara för att de fått en knäpp idé.
   
   Här korsas ljudet från "Scott Pilgrim vs The World"-trailern med bilder från "The Matrix" och resultatet är hur kul som helst. Nu förutsätter det kanske att man sett båda filmerna, men för mig var detta lysande underhållning en synnerligen regnig och tråkig dag.
   
   
   • • Anders Jakobson
     • 12 jan 2012 14:28
     • Taggar: film humor mashups trailers
     • Direktlänk till inlägget
   • • Kommentarer (0)
     • Facebook Twitter

10. Dubbla hardcore-rock-återföreningar
    Under gårdagen och natten annonserades återföreningar av två av tidernas röjigaste hardcore-rockband: At The Drive-In och Refused. Båda banden tänjde på gränserna vad man kunde göra inom hardcoregenren och båda banden lade av efter sina mest framgångsrika skivor. At The Drive-In fortsatte i The Mars Volta och Sparta, medan Refused fortsatte i band som Text och The (International) Noise Conspiracy.
    
    Och nu är de alltså tillbaka.
    
    Här är några smakprov. Först At The Drive-In fyrar av "One armed scissor" för en förbluffad Letterman-publik:
    
    
    Och här delar av en Refused-konsert i vad som ser ut som ett vardagsrum i Irland. Notera killen som sover sig igenom hela spelningen, tre meter från scenen...
    
    
    Förresten: At The Drive-Ins sista skiva "Relationship of Command" var den första skivan jag skrev om i min "Album som bits"-serie.
    
    • • Anders Jakobson
      • 10 jan 2012 09:49
      • Taggar: indie musik
      • Direktlänk till inlägget
    • • Kommentarer (1)
      • Facebook Twitter