Anders Jakobson

Anders är frånvarande

Wed, 16 May 2012 19:13:00 +0200

Jag har inte bloggat så överdrivet mycket på sistone. Man kan säga att jag har haft annat att tänka på. Jag har inte skrivet speciellt mycket – om ens någonting – om att jag ska ut och turnéra hela sommaren med temporärt återförenade Nasum. Premiären var i fredags här i Örebro, och nu är väskorna packade för två veckor i USA och Kanada och ett litet stopp i Holland från och med i morgon. Starten på ett rejält äventyr som jag kanske skriver lite mer om här, annars finns det en blogg på Nasums hemsida där vi ämnar att rapportera från vägarna. Medan jag är borta kommer Metallsvenskan att gå av stapeln och det grämer mig förstås att jag missar denna tillställning, men jag kommer hem lagom till att “Prometheus” haft premiär och till Millencolins 20-årsfestival som blir den enda festival i sommar som jag besöker som icke-musiker. Det ser jag fram emot, men nu ser jag mest fram emot att komma iväg och inleda det här äventyret.

Dvdkrönikan 11/5

Fri, 11 May 2012 10:45:00 +0200

Vi är i en övergångstid Tomas Alfredsons ”Tinker tailor soldier spy” kom i brevlådan i dag. Jag hade beställt den från USA för att den faktiskt var billigare och innehöll något extra extramaterial som inte fanns med på den svenska utgåvan. Distributören har dock förvandlat utgåvan till rena brasklappen: alla ska ha möjlighet att se filmen på vilket sätt som helst. Låt mig förklara: Det var en blu-ray jag köpte, men med i förpackningen ligger även filmen på dvd. Det är inte alls ovanligt nu för tiden, och speciellt vanligt är det på barnfilmer där barnen ska få ”ett eget exemplar” att slita på. Med i förpackningen finns även en digital kopia, vilket heller inte är ovanligt nu för tiden, där man ska kunna ladda ned filmen till sin dator eller annan digital mediapryl. Men om inte det vore nog så finns det även något som kallas ”Ultraviolet” som är någon form av molntjänst där man ska kunna strömma filmen till sin läsplatta eller smartphone. Även om jag enbart är intresserad av blu-ray-skivan i förpackningen, så kan jag inte låta bli att känna mig en smula stressad över alla dessa möjligheter. Jag blir lite störd av all information om digitala tjänster i förpackningen och skulle helst av allt bara vilja ha en ren och fin blu-ray-utgåva utan ”extra allt”. Samtidigt kan man börja fundera på om detta är början på en övergångstid till ett totalt digitaliserat filmutbud. Tv-kanalernas Play-tjänster har blivit en allvarlig konkurrent till det tablåstyrda tv-tittandet, människor packar ihop sina skivsamlingar i banankartonger och lyssnar på Spotify i stället och när det gäller surfning på nätet ökar det mobila surfandet lavinartat. Vi är på väg mot ett klimat där det vanligaste sättet att ta del av musik, film och all information är i våra smartphones och läsplattor. Förr: Film är bäst på bio. Snart: Film finns endast på iPad. Men jag är ingen bakåtsträvare. Jag tycker om att läsa och titta på tv-serier i min iPad, men jag kommer samtidigt aldrig att packa ned mina cd-skivor i banankartonger. Jag lyssnar lika gärna på Spotify som på en vinylskiva från skivhyllan. Jag tar del av media där det passar, och just därför passar den här övergångstiden mig perfekt.

Filip & Fredrik på Conventum #tvåsidor

Mon, 07 May 2012 08:16:00 +0200

Nästan i sista sekunden fick jag tag på en biljett till Filip & Fredriks show “Jakten på den försvunna staden”. Jag trodde det var kört, men ibland har man tur. I och med att jag inte trodde att jag skulle kunna gå hade jag hoppats på att få se showen på tv eller DVD, men det går ju inte. Showen är ju unik för staden den framförs i. Man måste beundra Filip & Fredrik för att de ständigt hittar på unika idéer. När en show turnerar runt i landet är det vanligt att den tar in något lokalt material för att flirta lite extra med publiken, men när ungefär halva showen bygger på lokalt material så är det något speciellt. Jag och de andra i publiken fick se olika bilder av Örebro. Vissa som vi känner igen, och andra genom någon annans ögon. Och nu pratar jag förstås inte om bokstavliga bilder, även om sådana också fanns med. Showen var inte lika rolig som jag hade trott, men fortfarande rolig på alla sätt och vis. Jag trodde kanske inte att den skulle vara så pass sansad och seriös (med Filip & Fredrik-mått mätt), så det var en överraskning precis som de mycket väl framförda låtarna. Så sammanfattningsvis blir intrycket positivt. Men vad tyckte min bänkkamrat Maria Eremo?

Kvitt eller dubbelt med Kiss, 1986

Fri, 04 May 2012 13:34:00 +0200

Det här är en riktig tv-klassiker för mig. 1986 – jag var 13 år gammal och Kiss var kanske mitt absoluta favoritband. Det var det första band jag upptäckte, och de kommer att vara med mig resten av livet. Hur som helst: Tv-programmet “Kvitt eller dubbelt” chockade med att ta in denna fulkultur i direktsänd tv och jag satt som klistrad under de fyra veckor den tävlande Salme Oja var med. Givetvis såg jag till att spela in hennes bitar på VHS:en och har säkert sett den här samlingen klipp en miljard gånger. Och självklart finns de på YouTube. Ett pinsamt exempel på hur stel och trist public service var på 80-talet, men väldigt nostalgiskt och roligt att se igen.

I kväll blir det bio!

Wed, 02 May 2012 09:32:00 +0200

Superhjältepeppen är på max! Det här ska bli grymt kul!

Två fascinerande timmar simning

Fri, 27 Apr 2012 14:52:00 +0200

För ungefär tre och ett halvt år sedan satt jag och tittade på två “Little Britain”-DVD:er som skulle recenseras. Jag är inte så överdrivet förtjust i “Little Britain” och givetvis var skivorna fyllda med extramaterial. När jag såg att ett inslag kallat “Little Britain's Big Swim” var en timme långt var jag redo att hoppa över det, men när jag väl började titta kunde jag inte sluta. Jag har sett just detta inslag 3-4 gånger sammanlagt och det är nästan lika fascinerande varje gång. Det handlar om att David Walliams får för sig att han ska simma över den engelska kanalen för välgörenhetsorganisationen Sport Relief. David tränar hårt i nio månader samtidigt som “Little Britain” är ute på en lång turné med sin liveshow. Sedan är det dags att göra ett försök, må det bära eller brista... Det låter kanske inte speciellt kul, men det är helt magiskt. Underhållande på många sätt och vis och en perfekt konstruerad dokumentär, och i mitt tyckte det bästa “Little Britain” åstadkommit. Det här är inledningen på dokumentären: Tidigare i denna vecka satt jag och kollade runt bland iPad-appar i Appstore och tog hem BBC iPlayer och bland gratismaterialet i appen fanns “David Walliams Big Swim”, vilket visade sig vara ännu en gigantisk simtur för välgörenhet. Denna gång handlar det om att simma 140 miles, ungefär 22,5 mil, av Themsen under åtta dagar, det vill säga nästan sju kanalsimningar sammanlagt... Även om denna dokumentär inte alls är lika gripande som den första ger den ungefär samma känsla. Känslan av att ge sig fan på något och klara av det trots vidriga förhållanden och ständig smärta. Inspirerande på sitt sätt och att Walliams i båda fallen motiveras av ett välgörenhetsuppdrag spelar så klart in. I båda fallen samlade han in en miljon pund vilket inte är illa. Och här är inledningen på den andra dokumentären: Jag kan inte göra annat än att rekommendera filmerna även om de kanske kan vara lite knepiga att hitta. iPad-användare kan visserligen göra som jag och ta hem BBC iPlayer så finns i alla fall den andra filmen där, men man bör se båda.

Dvdkrönikan 27/4

Fri, 27 Apr 2012 09:49:00 +0200

De svenska originalen håller Jag är oerhört glad för att Sverige inte dubbar filmer utöver barnproduktioner och vissa specialfall. Det blev rabalder när ”Star Wars: Det mörka hotet” fick nypremiär på bio med svenskt tal och på 90-talet blev det ramaskri när TV3 visade några dubbade avsnitt av ”The Simpsons”. I andra länder är detta inget konstigt alls. Det kan till och med bli så att de dubbade rösterna ”blir” skådespelarna. Jag har till exempel hört om en smärre landssorg när ”Sean Connerys röst” dog i Japan. I Sverige har vi i stället vant oss vid att läsa textremsor. Vi klarar av att läsa och se en film samtidigt. Det gör man dock inte i USA. När internationella filmer blir succéer verkar det vara lättare att göra en egen version än att övertala biobesökare att läsa undertexter. Det finns alldeles för många exempel och de senaste åren har två svenska filmer råkat ut för denna behandling. Först ut var Tomas Alfredsons ”Låt den rätte komma in”. Filmen rönte framgångar på festivaler i USA långt innan den ens hade haft svensk biopremiär, men trots det blev det en egen film – ”Let me in”, regisserad av Matt Reeves. Sedan kom David Finchers ”The girl with the dragon tattoo”, det vill säga en nyfilmatisering av ”Män som hatar kvinnor”. Filmen släpptes på dvd och blu-ray i onsdags och är på alla sätt och vis en bra film, men precis som ”Let me in” tillför den inget nytt och är egentligen inte bättre än den svenska filmen. Båda är ganska lika sina svenska original trots att de har skrivit egna manus utifrån originalkällorna och inte översatt de svenska. Reeves flyttade över handlingen till New Mexico och gav karaktärerna amerikanska namn, medan Fincher lät filmen förbli svensk, behöll alla namn och spelade till och med in den här. Det må kännas exotiskt och lite annorlunda för amerikanska tittare, men för oss svenskar blir det mest märkligt, speciellt med tanke på den ”svenska” brytningen som placerar ”Mih-kaal Blumkvist” i ”He®deschtadt”. Känslan från BBC:s filmer om ”Wållender” i ”Yyschtadt” är tydlig. Reeves och Finchers filmer hade varit mycket bättre om de svenska inte hade funnits. Originalen håller väldigt bra, speciellt när de utmanats av amerikanska namnregissörer som knappast ställde filmerna i skuggan.

Så mycket bättre 2012 #tvåsidor

Fri, 20 Apr 2012 07:31:00 +0200

Enligt den här artikeln är Pugh Rogefeldt klar för “Så mycket bättre”. Pugh kommenterar plikttroget flyktigt i väntan på att det ska bli officiellt. Det kommer givetvis att komma fler artiklar av det här slaget med andra artister som ska vara “klara”. Dags att börja spekulera alltså. Pugh är en sådan där artist som förmodligen funnits längre än vad jag har gjort, och samtidigt en sådan som jag har väldigt svårt att lista låtar med. “Små lätta moln” kommer så klart upp, och så den här dängan - “Dinga linga Lena”: I övrigt är det rätt tomt. Vilket i och för sig gör honom till en spännande “Så mycket bättre”-artist. Det finns förmodligen en fin låtskatt att gräva ur. Jag bollar över till Maria: Vad tycker du om Pugh och att han är klar för “Så mycket bättre”? Fråga två blir: Vilken annan artist, eller flera, skulle du vilja se i programmet i höst? Jag vill som alltid ha med Björn Skifs!

NFAA ut och ??? in

Thu, 19 Apr 2012 18:26:00 +0200

De som hade sett fram emot att få se No Fun At All på Millencolins jubileumsfestival får tyvärr inte göra det. Skinnskattebergsbandet har valt att kasta in handduken för gott. De senaste åren har bandet existerat lite när det passat, men nu är sagan helt slut. Känns aningen märkligt, för nog kunde de hållit ihop några månader till och använt festivalen som officiellt hejdå. På festivalsidan lovas “a killer band” som ersättare vilka kommer att avslöjas på måndag. Jag har mina misstankar om vad det kan vara. Jag har vid två olika tillfällen tjatat på två olika Millencolin-medlemmar om ett band som borde passa som handen i handsken på festivalen. Vid första tillfället fick jag som svar “Vi vill ha med dem, men det går inte” och vid andra tillfället blev svaret lite mer positivt: “Vi jobbar på det”, och nu hoppas jag att det är just det bandet jag tjatat om som avslöjas på måndag. I så fall kommer festivalen verkligen bli komplett. Ur en personlig synvinkel är varenda helg under sommaren uppbokad med utlandsresor, förutom just Millencolin-helgen så jag kommer definitivt att gå på denna på pappret mycket underhållande festival. Och kommer mitt önskade band så blir det utan tvekan en höjdarhelg.

Millencolin firar med ny CD/DVD

Tue, 17 Apr 2012 18:54:00 +0200

Som en liten uppvärmning inför Millencolins 20-årsfestival släpper de i slutet av maj en ny CD, “The Melancholy Connection”, som samlar ihop lite uddaspår från de senaste tio åren, samt två helt nya låtar. Dessutom följer en nyproducerad DVD med i förpackningen som uppmärksammar tioårsjubileumet av “Pennybridge Pioneers” med tidigare osedda bilder från inspelningen och nyfilmade intervjuer och livebilder. Superkul, det ser jag fram emot att se!

Det här med recensioner

Sun, 15 Apr 2012 20:35:00 +0200

Det har väl inte undgått någon att det blivit ett smärre debacle efter Marias recension av Eric Saades konsert i torsdags. Maria skrev en saklig recension där hon i sammanfattning tyckte att Saade inte riktigt klarade av leverera den storslagna show han vill leverera. Saade läste recensionen och svarade på Facebook med att kalla Maria för bitter, och Saades fans höll så klart med. Att Saades fans inte vet vad en recension är, är en sak, men att Saade själv inte vet det är lite skrämmande. Är man artist blir man bedömd och då får man vara beredd på att inte bli omtyckt av alla. Är man dessutom en professionell artist rycker man på axlarna och tänker “jaha, den personen gillade det inte, men jag är nöjd med det jag gjorde” och så går man vidare. Men inte Saade, han blir plötsligt beteendevetare och anlyserar fram att Maria är en bitter person. I stället för musik: Personangrepp. Det lustiga är att recensionen inte är en regelrätt sågning utan en saklig genomgång av vad som var bra och vad som var mindre bra, och allting utifrån en persons perspektiv – det vill säga precis vad en recension ska vara. Bland kommentarerna finns dock en del att skratta åt: “Om du inte gillade det kunde du gått hem!” - Mja, är man på plats som recensent så bör man vara på plats hela konserten. “Byt jobb!” - jaha, så om man inte enbart skriver odelat positivt så bör man byta jobb? Samtidigt kan jag förstå att fansen blir galna. Är man en trettonårig tjej som troligen längtat efter spelningen sedan biljetterna släpptes och sannolikt tyckte att det var det bästa någonsin, så blir man arg när någon annan tycker något annat och dessutom hamnar i tryck. Kanske kommer detta generiskt beskrivna Saadefan (som givetvis lagt in “Saade” som mellannamn på sin Facebookprofil) i framtiden förstå vad en recension är. Kanske kommer detta fan växa upp och bli recensent på en lokaltidning och få kommentarer från oförstående fans. Vad jag vet är att om tre år kommer Eric Saade-bilderna vara bortplockade från flickrummets väggar och ersatta av något annat.

Rädda Talangen!

Fri, 13 Apr 2012 11:13:00 +0200

Den senaste veckan har det skrivits mycket om att den klassiska Talangen inte blir av i år. Skatteverket har beslutat att arrangören Föreningen Folkets park ska beskattas för sin verksamhet och 400 000 kr saknas för att Talangen ska kunna genomföras. Min initiala tanke var att det var väl ingen förlust. Talangen har spelat ut sin roll och betyder ingenting länge. Men så tänkte jag om. Jag har själv aldrig spelat där men jag har sett några tävlingar genom åren och sett allt från min bror till Millencolin stå på scenen. I dagens NA skriver Martin Stenmarck passionerat om sina erfarenheter av Talangen och det går inte att blunda för hans karriär. Kanske var Talangen en bidragande orsak. Jag minns i alla fall när han och hans bror David var med i TV och ohämmat berättade att de kom från Dyltabruk. Samtidigt tänker jag på min vän och NA-bloggare Fredrik Welanders nya satsning Gilla Örebro. Talangen är ett sätt att gilla Örebro, eller en anledning att gilla Örebro och det är klart att Talangen ska finnas kvar, oavsett om man går och tittar på den eller inte. NA har bidragit med en slant och har startat en SMS-kampanj för att rädda Talangen. Många bäckar små... och räcker inte bäckarna går pengarna till välgörande ändamål. Det kostar en tia och jag har dragit mitt strå till stacken, och uppmanar er att göra det samma. Skicka Talangen [mellanslag] Förnamn Efternamn Adress Postnummer Ort (mellanslag mellan varje ord) till 72 019 så är du med och stöttar.

Dvdkrönikan 13/4

Fri, 13 Apr 2012 09:43:00 +0200

Stum och stummare Möjligen som en effekt av ”The artist” har stumfilmer ramlat in under min radar den senaste tiden. Jag tror inte den flerfaldigt Oscarsbelönade filmen kommer att starta någon trend där det blir en explosion av stumfilmer, men det är kanske som när man funderar på att köpa en specifik bil och ser den önskade modellen överallt. Tänker man på det, finns det där. De senaste veckorna har jag sett två stumfilmer, men den ena var inte ny och andra var inte ”på riktigt”. ”Sunrise” från 1927 är en av de stora stumfilmsklassikerna som även hamnar högt när de bästa filmerna genom tiderna ska listas. Den vann flera priser vid den absolut första Oscarsgalan, vilket inte är speciellt svårt att förstå när man ser den. Det är ett äktenskapsdrama som går från mörkt till ljust, där mannen är på väg att mörda sin fru men i stället tar med henne på deras bästa dag tillsammans. Det låter kanske lite märkligt, och jag kan hålla med om att utvecklingen är lite ologisk, men filmen är bra och fascinerande. Den tyska regissören F.W. Murnau var uppenbarligen en av tidens stora och lyckades med tekniska och praktiska lösningar som knappt var möjliga när han gjorde filmen. Dvd-utgåvan som kom nyss innehåller även intressant extramaterial. Det är också bland extramaterialet man hittar den andra stumfilmen, fast på en helt annan skiva. När Gus Van Sant spelade in senaste film ”Restless” filmade han alla scener två gånger, andra gången utan dialog och har sedan klippt ihop detta till en stumfilm som ligger som bonus på blu-ray-utgåvan. Tyvärr känns det mer pretentiöst än bra, för resultatet blir bara att skådespelarna är tysta. Agerandet är det samma som i den riktiga filmen och det fungerar inte riktigt. Så kan man inte göra stumfilmer. Skådespelarna i ”Sunrise” var inte tysta, de uttryckte sig med blickar och rörelser och ett helt annat agerande än vad moderna skådespelare presterar. Dessutom berättades stumfilmerna på ett helt annat sätt. Det är det som gör ”The artist” så bra. Filmskaparna och skådespelarna har brutit ned formatet i minsta beståndsdel och lärt sig hur man ska konstruera och spela en stumfilm. Att bara utesluta dialogen gör inte en film till stum utan enbart tyst.

Hårdrocksautografer är i alla fall gratis

Thu, 12 Apr 2012 13:27:00 +0200

I kväll spelar Eric Saade i stan. Eric Saade är en artist jag kan nämna två låtar med. Det finns en tredje som jag vet är hans också, men jag kan varken komma ihåg vad den heter eller hur den går just nu. Eric Saade är också en artist som erbjuder en exklusiv träff med sig själv inklusive autograf och kram för typ 1500 kr. Det har varit lite rabalder om detta och jag tycker att det är snålt och dåligt, men det kan vi lämna där hän. I morgon spelar In Flames i stan under sin “intima” klubbturné, vilket betydde att de spelade för 1500 personer i Norrköping och att de 850 biljetterna till Club 700 sålde slut på sex minuter. Intimt var det. In Flames har sannolikt haft sin beskärda del av “meets and greets” vilket är vanligt ute i Europa, och det finns även möjlighet att träffa dem i Örebro. Helt gratis. I morgon signerar de nämligen skivor på Najz Prajz. Vad vill jag ha sagt med detta? Egentligen ingenting, förutom att konstatera att hårdrockarna ställer upp för sina fans i vått och torrt.

Millencolin live 1993!

Wed, 11 Apr 2012 09:44:00 +0200

En videoinspelning av en Millencolin-spelning från Vivallagården 16/4 1993 har precis ramlat ut på YouTube. Det vill säga nästan exakt på dagen 19 år efter den ägde rum. Jag är 99% säker på att jag var på den här spelningen när det begav sig. Kul att se igen dock, och säkert riktigt kul för yngre Millencolin-fans.

Wakka wakka wakka...

Tue, 10 Apr 2012 10:37:00 +0200

En gång i tiden var fanfilmer dåligt filmade, dåligt klippta men ändå charmiga små saker. I modern tid kan ambitionerna trissas upp till en nivå där de matchar vissa professionella filmer. Som den här lilla kortisen - “Pac-Man The Movie”. Ambitiöst, snyggt och roligt.

Matblogg: Lokalproducerad hårdrockskorv!

Tue, 03 Apr 2012 20:12:00 +0200

Det är livsfarligt att lansera saker i första april-tider. Det var många som trodde att lanseringen av den lokalproducerade “Hårdrockskorven” var ett aprilskämt, men lanseringen skedde 2/4 och ovan ser ni bildbevis på att det faktiskt är sant. I kväll har jag avnjutit denna metalmat som alltså kommer i två olika utföranden. “Hard Rock Cayenne” - som jag antar är den mörkare korven på bilden – och “Metal Bacon Garlic” - som då följdaktligen bör vara den ljusare. Till att börja med tror jag att dessa korvar gör sig bäst på grillen. De är rejäla och svårstekta, eller så är jag för kass framför spisen. Denna kommentar till trots lyckades jag få till dem bra och lät mig väl smaka. Båda är kryddstarka men det handlar inte om någon "Harakirikorv" utan en god hetta som inte tar över. “Hard Rock Cayenne” - om den nu är den - är köttigare i sin konsistens och kanske den starkare av dem, medan “Metal Bacon Garlic” är lite mjukare och mildare i smaken. Jag anser den vara den godare av dem, men båda var smaskiga och om det inte blir några konsekvenser av hårdrockskorvsfrossan (...) så kan jag mycket väl tänka mig att dra i mig dem igen. Ytterligare ett bevis på att Örebro är en av Sveriges främsta hårdrocksstäder, för vilken annan stad kan stoltsera med en lokalproducerad hårdrockskorv?

Sorkin-pepp!

Mon, 02 Apr 2012 13:02:00 +0200

Jag vet inte riktigt hur det hände men plötsligt plockade jag fram “Vita huset”-boxen ur hyllan och vips har jag sett två säsonger på nolltid. För tredje eller fjärde gången. Jävla Aaron Sorkin! Och i sommar kommer hans nya serie “The Newsroom” och jag är sjukt peppad. Det här kommer att bli skitbra, och med suveräna Jeff Daniels i huvudrollen.

Ron Burgundy annonserar "Anchorman 2"

Thu, 29 Mar 2012 10:26:00 +0200

Många anser att "Anchorman – The legend of Ron Burgundy" är en av Will Ferrells roligaste filmer. Det tycker inte jag. Jag såg om filmen för ungefär en månad sedan och gillar den fortfarande inte. Ändå blir jag lite lätt exalterad när Ron Burgundy dyker upp hos Conan O’Brien och bekräftar att den efterlängtade uppföljaren är på gång. Märkligt.

Hemlig Asta Kask-spelning

Sun, 25 Mar 2012 11:35:00 +0200

I går efter Thåströms spelning på Conventum var det en halvhemlig bonusspelning med Asta Kask ute i “hallen” typ. Många stannade kvar så det var riktigt packat med folk, och det lät oväntat bra i denna okonventionella lokal. Jag videofilmade “Än finns det hopp”, så här såg det ut strax efter Asta Kask tackade sitt “förband”...

Dvdkrönikan 23/3

Fri, 23 Mar 2012 09:14:00 +0100

Framtidsnamnen som redan är här Om man ser så mycket film som jag gör så är det ganska lätt att notera när nya ansikten dyker upp och snart är med i ”alla” filmer. För några år sedan hette de saker som Ryan Reynolds och Bradley Cooper – nu är den hetaste manliga skådespelaren Ryan Gosling. Under de senaste två veckorna har två filmer kommit på dvd med Gosling i huvudrollerna. Förra veckan var det ”Maktens män” där han spelade en klipsk presstalesman under en senators kampanj för att bli demokraternas presidentkandidat. I dramat, som tar en thrilleraktig vändning mot slutet, spelar Gosling mot George Clooney som både regisserat, producerat och delvis skrivit filmen. För mig är det ganska tydligt att Goslings roll är en sådan Clooney hade gjort för 15-20 år sedan och på något sätt känns det som Clooney sträcker över stafettpinnen. Den här veckan får Gosling stafettpinnar från tre olika håll. I ”Drive” ser han ut som en ung Robert Redford eller Paul Newman, men agerar som Clint Eastwood när han gjorde sina ”mannen utan namn”-roller. Här handlar det om en actionfilm där Gosling spelar en bilmekaniker/stuntförare som på fritiden kör flyktbilen till olika brottslingar enligt väldigt specifika förutsättningar. Båda huvudrollerna gör Gosling med ett tillbakahållet skådespel. Det är inga stora gester eller överspel, utan stabilt och lugnt med utrymme för både dialogtunga scener och våldsam action. När det gäller kvinnliga skådespelare vill jag lyfta fram Carey Mulligan, som råkar spela tillsammans med Gosling i ”Drive”. Mulligan har sedan genombrottet med ”An education” varit ett namn och ansikte jag lagt på minnet. Men det stora framtidsnamnet är svårstavade och svåruttalade Saoirse Ronan. Hon är fortfarande en tonåring men har efter huvudrollerna i ”Flickan från ovan” och ”Hanna” och en rad minnesvärda biroller övertygat något enormt, och jag är säker på att Ronan kommer att bli en av de stora. Ett annat namn som dyker upp ofta är Michelle Williams. Hon är visserligen redan etablerad, men det känns som de större rollerna kommer först nu. Hon Oscarsnominerades i år för rollen som Marilyn Monroe i ”My week with Marilyn”, precis som för fjolårets roll i ”Blue Valentine” där hon så klart spelade mot Ryan Gosling.

Här var det bränt... eller?

Thu, 22 Mar 2012 20:51:00 +0100

“The Girl With The Dragon Tattoo” släpptes för hemmamarknaden i USA i tisdags men något med den har fått kunderna att gå tillbaka till butikerna. Själva skivan är nämligen formgiven som om den var en hemmabränd DVD: Hyrkedjan Redbox har blivit tvungna att sätta upp lappar i sina butiker för att lugna kunder som tror att de fått med sig en piratkopia hem: “NOTE TO RENTERS: The handwritten look on the disc of this movie is legitimate and is intended to look like a burned DVD.” Det återstår att se om samma design finns på den svenska utgåvan som kommer om en dryg månad, 25/4.

Affischer som finns till filmer som inte finns

Thu, 15 Mar 2012 13:30:00 +0100

De filmsajter och bloggar jag följer har nästan dagligen artiklar med filmaffischer. Det är en pågående trend att olika grafiskt kunniga människor gör egna affischer till existerande filmer. Det är läckert att se och ibland är många av dessa faktiskt bättre än de som filmbolagen använder. Men då och då dyker det upp affischer till filmer som inte finns, men som borde göra det. Här har vi två exempel, båda lustigt nog biopics om två kända figurer inom filmvärlden. Båda med tänkta huvudrollsinnehavare, regissörer OCH bolag... Halva jobbet är gjort – gör filmerna! Exempel 1: “Dad of the Dead”, en biopic om George A. Romero med Robert Englund i huvudrollen: Exempel 2: “Walt”, en biopic om Walt Disney med Ryan Gosling i huvudrollen: Jag skulle utan tvekan se dessa filmer om de fanns. Affischerna är gjorda av den franska grafikern Pascal Witaszek, som har många fler biopicsaffischer på sin hemsida, som till exempel den här om ABBA:

Hårdrockens historia

Wed, 14 Mar 2012 09:12:00 +0100

Under elva tisdagskvällar har man på SVT kunnat se musikdokumentärserien “Hårdrockens historia” av och med filmaren Sam Dunn. Ytterligare ett bevis på att hårdrocken som genre är väldigt stor. I det stora hela har serien varit bra, men samtidigt berättad på ett lite märkligt sätt. Visserligen har Dunn haft olika teman för sina avsnitt men i dessa har han hoppat fram och tillbaka på ett smått stressande sätt. Kanske har det varit lite av poängen – för om man vill spåra ett bands historia eller gräva i hur en viss subgenre uppstod behöver man kanske hoppa fram och tillbaka i tiden mellan olika platser? Att ta sig an något så stort som hårdrocken innebär att vissa saker måste uteslutas till fördel för andra, men ibland har Dunns val förvånat mig. Hur kunde han inte nämna W.A.S.P. i avsnittet om “shockrock” och hur kunde han inte ägna mer tid åt dödsmetallen (som han vid flera tillfällen nämnt som hans personliga favoritstil) som enligt mig haft större inverkan på hur hårdrocken utvecklats de senaste 20 åren än den krediterats för. Mindre gnäll, för som sagt: i sin helhet har serien varit bra och sevärd. På SVTPlay finns i skrivandets stund enbart de tre sista avsnitten och där rekommenderar jag speciellt avsnitt 11 om progressiv hårdrock.

Kalle och Hobbit

Mon, 12 Mar 2012 18:10:00 +0100

Mash-up-dags igen och åter igen är det Kalle och Hobbe som korsats med något annat populärkulturellt., nämligen Frodo och Gandalf. Bilden är gjord av en fransk, eller möjligen kanadensisk tecknare som kallar sig CoolJohnny. Den är otroligt gullig på något sätt och genialiskt finurlig. Här är några andra Kalle och Hobbe-mash-ups jag bloggat om tidigare: 1. Kalle och Hobbe som Lex Luthor och Jokern 2. Kalle och Hobbe som Han Solo och Chewbacca 3. ...som var så cool att jag var tvungen att köpa den som tröja

Game of Thrones

Mon, 12 Mar 2012 08:44:00 +0100

Jag har ägnat delar av de senaste fyra dagarna till att se om den första säsongen av “Game of Thrones” på blu-ray. Boxen, som ramlade i min hand i torsdags, innehöll rikligt med extramaterial så det tog sin tid att ta sig igenom allt, men det var det så klart värt. Här hittar ni min recension av serien. Jag är generellt sett inte överdrivet insatt i fantasy. Jag tycker inte illa om det, men det är en genre som kräver rätt mycket engagemang. Min allmänna bild av fantasy är att det är historier med mängder av karaktärer, utvecklade och komplicerade världar, med mycket bakgrundshistoria och saker och ting att hålla isär. Krävande, men sannolikt värt besväret. Ur den synvinkeln är “Game of Thrones”-boxen exemplarisk. Man har förstått att det är många som kommer till serien utan att ha läst George R.R. Martins böcker och tryckt in kartor och interaktiva guider och allt möjligt för att man lätt ska komma in världen. Det har haft en positiv effekt på mig som nu blivit riktig sugen på att läsa böckerna. Är det någon som gjort det och kan berätta om de är läsvärda eller inte?

Ett skrik i biomörkret

Sun, 11 Mar 2012 20:16:00 +0100

“Jump effects” är ett filmuttryck som betyder “sekvenser som skrämmer dig så du hoppar till”. Vanligtvis förekommande i skräckfilmer eller thrillers. För många hundra år sedan såg jag “Jurtjyrkogården” på bio och innan filmen rullade igång hörde jag en röst bakom mig som sa “Hoppas den är skitdålig nu så man kan skratta åt den.” Några minuter in i filmen kommer en jump effect där en ofarlig katt dyker upp i ett träd och hela publiken hoppade till. Efter det var det tyst på den där rösten. Efter många års filmtittande har jag blivit ganska luttrad och skräms sällan av jump effects och har dessutom blivit rätt bra på att förutse dem. I fredags var jag på “Nobels testamente” och i den finns en scen som verkligen basunerar ut att “nu kommer det en jump effect snart” och mycket riktigt blev det så, och delar av publiken hoppade till. Förutom en tant som skrek rätt ut. Detta ledde till spridda fniss i biomörkret, förutom hos min bänkkamrat Maria som fick kämpa sig blå för att bromsa ett skrattanfall som aldrig verkade ta slut, vilket ledde till att jag skrattade åt att hon skrattade. Fram emot finalen på filmen gestulerade tanten vilt i luften för att liksom hjälpa Annika Bengtzon ur knipan och klämde ur sig ytterligare ett litet skrik, men det var inte lika kul som det första. Filmen? Ja, den var godkänd. En tv-deckare på film, ungefär. Resterande fem filmer om Bengtzon kommer dessutom att visas direkt på tv.

Hårdrock à la Åsa och Anders

Fri, 09 Mar 2012 10:14:00 +0100

De som läst pappers-NA idag, har förhoppningsvis sett att jag och min gamla hårdrockskollega Åsa Jonsén medverkar i en intervju om varför hårdrock är stort – i Örebro och över huvud taget. Någon gång under intervjuns gång föddes önskemålet om en Spotifylista med femtio låtar var. Under kvällen knåpade vi ihop den. 100 låtar och 100 olika artister. Här finns listan - mycket hårdrocksnöje i åtta timmar...

Dvdkrönikan 9/3

Fri, 09 Mar 2012 09:18:00 +0100

Före artisten fanns agenten I dag har den premiär, den stora Oscarsvinnaren ”The Artist”. Det är en fantastisk film, otroligt välgjord och i sin tid mycket originell. Jag hörde talas om filmen redan någon gång under förra året då det redan mumlades om eventuella Oscarsframgångar. Och så blev det: bästa film, bästa manliga skådespelare, bästa regi, bästa originalmusik och bästa kostym. En av anledningarna till att jag stannade upp och läste om ”The Artist” redan ifjol var för att Jean Dujardin gör huvudrollen. Dujardin är en fransk skådespelare som jag sett då och då under de senaste åren, först i den satiriska filmen ”99 france” efter vilken jag lade hans namn på minnet. Men mellan den och ”The Artist” har Dujardin dykt upp i min dvdspelare som en sexistisk och dum agent i filmerna ”Agent 117 – Uppdrag i Kairo” och ”Agent 117 – Uppdrag i Rio”. Karaktären är ursprungligen en sorts fransk motsvarighet till James Bond som figurerade i inte mindre än 91 romaner och som mellan 1957 och 1970 filmades sju gånger. Då var det seriösa deckare. När den franska filmindustrin återupplivade karaktären under 2000-talet var det i stället som kärleksfyllda parodier med gott om humor. Mer Austin Powers än James Bond. I registolen satt Michel Hazanavicius som nyligen fick hoppa upp på scen och ta hem en guldgubbe för ”The Artist”. Likheterna mellan ”Agent 117”-filmerna och ”The Artist” är egentligen ganska få, men de finns där. Samtliga filmer utspelar sig i äldre tidsåldrar och är solklara hyllningar eller imitationer av typiska genrefilmer som inte görs länge och så innehåller de så klart teamet Dujardin/Hazanavicius. Dujardin är oerhört bra på att spela ”gamla” karaktärer, i betydelsen att han ser ut som han är plockad ur en annan tid. Stilig och elegant. Hazanavicius å sin sida, verkar ha en nästan kuslig känsla för att återge väldigt typiska filmstilar utan att det känns tillgjort och påtvingat. Där av framgångarna för ”The Artist”. ”Agent 117”-filmerna släpptes på dvd i Sverige under 2011, ”The Artist” kommer senare i år. Men se den på bio genast!

Inför Mellofinalen 2012 #tvåsidor

Wed, 07 Mar 2012 11:45:00 +0100

Det svenska schlageräventyret är inne på slutsträckan och på lördag kulminerar det i Globenfinalen där en av de tio ska representera Sverige i... ja, var nu ESC hålls i år. Så mycket koll har jag... Maria har redan tyckt till, men här är mina kommentarer till finallåtarna: 1. “Shout it out”, David Lindgren Det här låten förvånande mig i deltävlingen. En kostymkille kom ut till en lite försiktig inledning och utvecklade låten till popig dansdänga. En bra låt, men kanske lite för lik fjolårets vinnare. Dock tusen gånger bättre än “Popular”. 2. “Jag reser mig igen”, Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Thorstens låt. Jag har svårt att tro att den kammar hem rubbet. Det är ingen dålig låt, men kanske lite märklig i sammanhanget. Tonartshöjningen känns påtvingad och onaturlig. 3. “Mystery”, Dead By April Jag har aldrig gillar Dead By Aprils popmetal som är så mallad och musikaliskt ointressant. Men det är ju pop och radiohittigt så det är inte förvånande att de är med i Mello eller att de gått vidare till finalen. Den kan nog hamna högt när rösterna räknas. 4. “Why start a fire”, Lisa Miskovsky 80-talsarrangemang och Kate Bush-vibbar i Lisas låt. En duktig artist, men låten är lite slätstruken och jag blev lite förvånad av att den gick direkt till finalen. En snäll låt som säkert kan sparka liv i Lisas karriär igen, men lite för platt för en vinst. 5. “Baby doll”, Top Cats Jag undrar om “riktiga” rockabillyfans tycker att Top Cats spelar någon form av “radiorockabilly” eller om man inte tänker så alls i den världen. Svängig låt och snyggt framförd, men samtidigt lite för osvensk för att jag ska tycka att det är en värdig vinnare. 6. “Euphoria”, Loreen Får jag välja ska “Euphoria” vinna. Spännande låt, suggestivt framfört och en artist som verkligen kan sjunga. Oavsett hur det går har Loreen fått till en riktigt brottarhit som kommer att överleva tävlingen med råge. 7. “Soldiers”, Ulrik Munther Den lilla kepskillen sjunger visserligen jättebra, men det är något med vetskapen om att han vunnit “Lilla Melodifestivalen” som blir en bromskloss för mig... Låten är dock ganska harmlös. 8. “Mirakel”, Björn Ranelid och Sara Li Jag hoppas att trollröstarna försvunnit till finalen för det här skräpet kan inte representera Sverige. En orange farbror som citerar ur sina böcker och en stackars tjej som får sjunga en tjatig refräng. Det är ingen låt, det är ett straff. 9. “Why am I crying”, Molly Sandén Ännu en “Lilla Melodifestivalen”-artist som sjunger om att inte vilja ha smutsiga kläder på golvet. En ganska trist ballad utan segermöjligheter. 10. “Amazing”, Danny Saucedo Det bästa med Dannys framträdande var “TRON”-kläderna. I jämförelse med “In the club” är “Amazing” ganska svag. Det blir nog ingen vinst för Danny denna gång. I sammanfattning är David Lindgren och Loreen mina favoriter inför finalen.

The Avengers-peppet går i taket!

Thu, 01 Mar 2012 14:47:00 +0100

Ännu en trailer för “The Avengers” har ramlat ut och nu blir det åka av, må jag säga! Jag ska inte tjata om hur mycket jag ser fram emot filmen, för det har jag redan gjort tidigare, men satan vad peppad jag är! Jag vet dock inte varför det står “Avengers Assemble” överallt i detta klipp, det är möjligt att det är någon sorts alternativ titel i England på filmen.

Dvdkrönikan 24/2

Fri, 24 Feb 2012 09:39:00 +0100

Ibland behöver man en matinéfilm I veckan fick jag en katalog från en av de stora nätbutikerna för film- och spel. I den fanns det på den näst sista sidan intervjuer med några kunder. En av frågorna de fick svara på var ”Vilket är ditt första filmminne?”. Det satte så klart igång min tankeverksamhet. Vilket är mitt första filmminne? Det första jag kom att tänka på var en dag när jag var i åttaårsåldern och min mamma helt oannonserat tog med mig till biografen Aveny på Drottninggatan och vi såg en Disneyfilm. Det kan ha varit ”Bambi” eller ”Micke och Molle”. Anledningen till att jag minns det så starkt var att det var så oväntat och till synes spontant. Det var givetvis inte första gången jag var på bio, men nog det äldsta minne jag kan komma på. Möjligen hade jag varit på matinéfilm med min pappa tidigare. Vi såg svartvita äventyrsfilmer med Errol Flynn (som jag länge trodde hette Erolf Lynn) som någon svärdviftande hjälte, till exempel i ”Kapten Blod” från 1935. Jag tror det var när vi såg den filmen som jag blev nervös och trodde att filmen var slut när det kom en rullande text redan efter inledningen. Matinéfilmer är ju egentligen ingen genre utan snarare filmer som visas på eftermiddagen, men jag tror att det är fler än jag som anser att matinéfilmer är just sådana där svärdviftande äventyrsfilmer. I onsdags släpptes ”The Three Musketeers” på dvd och det är en tvättäkta matinéfilm av gammalt gott snitt om än med en liten modern touch. Det är fart och fläkt och äventyr med svärdviftande hjältar, sluga skurkar, snärtiga dialoger och en och annan fager dam. Precis som det ska vara. Jag fick filmen för några veckor sedan och magkänslan att det var en perfekt film att se en söndagsförmiddag (klassisk matinétid, om man skarvar lite). Därför väntade jag in första bästa söndagsförmiddag, och visst var magkänslan helt korrekt. Det är egentligen ingen märkvärdig film, dessutom med en historia som filmats i över 100 år, men ibland behöver man bara en trevlig matinéfilm rätt upp och ned. Med eller utan Erolf Lynn.

Rejält klipp ur Brave

Thu, 23 Feb 2012 10:04:00 +0100

Det är kanske ingen regelrätt trailer utan snarare en hel scen som Disney/Pixar släppt precis nyss. Den kommande “Brave” skiljer sig väldigt tydligt från tidigare Pixar-filmer men det är absolut ingenting som får mig att tro att den ska vara sämre på något sätt. Pixar har ju en tendens att höja sig ett snäpp med varje film, och det ska bli mycket intressant att se den här när den kommer.

Tålamodskrävande konst

Wed, 22 Feb 2012 16:31:00 +0100

Med gamla böcker som material och kirurginstrument som verktyg skapar Brian Dettmer imponerande konstverk som kräver extremt mycket tålamod och gott om fantasi för att slutföra. Här finns många fler bilder att se. Minst sagt imponerande och originellt.

Millencolin firar med egen Örebrofestival

Fri, 17 Feb 2012 08:30:00 +0100

Jag har känt till att Millencolin ska fira sitt 20-årsjubileum med en egen festival en längre tid, men inte känt till några detaljer. I natt kom offentliggörandet. Det här är så himla grymt och roligt på alla sätt och vis. Det finns en viss risk att jag inte är hemma när denna tillställning äger rum, men är jag det tänker jag absolut inte missa den! Mer info på http://millencolin20year.se

Van Halen är fortfarande relevanta

Thu, 16 Feb 2012 16:10:00 +0100

Det här är lite av dagens överraskning. Jag hittade Van Halens nya skiva “A different kind of truth” och gillar den oväntat mycket – och då har jag inte ens kommit igenom hela skivan än. Nu låter det kanske som om jag tog mig an skivan med förutfattade meningar, men så var det inte. Jag gillar det mesta av det Van Halen gjort sedan slutet på 70-talet och framåt. Det är alltid lite oroväckande när äldre band gör skivor i “nutid”. Allt för många gånger har jag märkt hur band anpassat sitt sound efter rådande trender, med ett resultat som bara känns oärligt och osäkert. Glädjande nog låter Van Halen precis som de ska. Tonen i Eddie Van Halens gitarr är exakt som den alltid har varit, brorsan Alex trummor har ett naturligt och gammalt sound och David Lee Roth sjunger lika bra och härligt kaxigt som han alltid gjort. Den här skivan kommer att gå varm i min Spotify den närmaste tiden. Kul! Lyssna på “A different kind of truth” på Spotify Videon till öppningsspåret “Tattoo”. Nästan 4 miljoner visningar på en dryg månad – jo, jag tackar jag...

Farmen gör comeback - men varför?

Tue, 14 Feb 2012 13:13:00 +0100

Nu tänker TV4 väcka liv i “Farmen” igen. Snark! Finns det inga nya idéer att lägga pengar på i stället? "Det var i ‘Farmen’ som de kända dokusåpaprofilerna ‘Naken’-Janne (Jan O Jansson) och Qristina Ribohn fick sina stora publika genombrott.", står det i artikeln. Genombrott? Är det någon som pratar om Naken-Janne och Qristina nu för tiden? För övrigt var det i första omgången av “Farmen” som den numera väldigt välkända och prisbelönta fotbollskrönikören Erik Niva dök upp för första gången, fast då i en uttänkt roll som militant vegan – en kupp som inte ledde någon stans. Jag blir trött bara av tanken på “Farmen” och tänker definitivt inte titta.

Kepler-böcker och -filmer och Kepler-aktig serie

Fri, 10 Feb 2012 10:58:00 +0100

Som fan av Lars Kepler-böckerna glädjer jag mig åt de får en seriös behandling som filmer. Lasse Hallström håller på med “Hypnotisören” och i veckan blev det känt att Kjell Sundvall tar över stafettpinnen med "Paganinikontraktet". Jag hoppas att de båda lyckas, för böckerna är omfattande med ganska komplicerade plottar som kan vara svåra att komprimera till 90-120 minuter film. I väntan på dessa rekommenderar jag alla som gillar Keplers komplicerade stil att kolla in tv-serien "Bron" som släpptes på DVD/BD nyligen. Otroligt bra och spännande och även den en omfattande och komplicerad plott. Huvudförfattare till serien är Hans Rosenfeldt som gjort det mesta inom tv och film. Från en minnesvärd (?) insats som buse i “Strul” till manuset till en av de största flopparna genom tiderna - “Reine och Mimmi i fjällen”. Men jag gillar Hans. Dessvärre har jag inte läst någon av de böcker han skrivit tillsammans med Michael Hjort. Någon som läst dessa?

Dvdkrönikan 10/2

Fri, 10 Feb 2012 10:11:00 +0100

Svenskt kontorsarbete På söndag sänds det första av åtta avsnitt av ”Kontoret”, den svenska versionen av den brittiska humorsuccén ”The office”. Ricky Gervais och Steven Merchants fullträff sändes i två säsonger om sex avsnitt vardera, och en avslutande tvådelad julspecial innan de tyckte att de hade sagt allt de ville säga om David Brent och papperssäljarna i Slough. Dock fanns det andra som ville berätta mer om karaktärerna. Först ut var franska ”Le bureau” följd av tyska ”Stromberg” och brasilianska ”Os aspones”. Sedan kom den amerikanska versionen med Steve Carell i huvudrollen, samt fransk-kanadensiska ”La job”, chilenska ”La ofis” och israeliska ”HaMisrad”. Det påstås även att en kinesisk version är på gång. Men nu är det alltså dags för ”Kontoret”. Till skillnad från alla de andra versionerna har den svenska varianten en redan etablerad karaktär från en annan tv-serie i huvudrollen. Det är Ove Sundberg (Henrik Dorsin) från ”Solsidan” som leder Svensk kontorshygien AB. På pappret känns det som ett smart grepp. Ove har haft tydliga David Brent-tendenser utan att man tänkt på det tidigare, men samtidigt är det lite upp till bevis. Hur ”egen” kommer ”Kontoret” egentligen att bli? Dorsins ”Grotesco”-kompisar står för manus och regi och förhoppningsvis blir det inte bara en blek kopia. Den amerikanska upplagan är föga oväntat en riktig långkörare vid det här laget. De är mitt inne i sin åttonde säsong och håller fortfarande en ganska jämn nivå även om risken för vattentrampande är påtaglig. Den har dock fått ett eget liv samtidigt som den varit originalserien trogen. Jag gillar den. Tyvärr har den svenska dvd-utgivningen av serien avstannat eller upphört. Den senast utgivna säsongen är nummer fyra och den kom för rätt många år sedan. Som ett fan av både det brittiska originalet och den amerikanska kopian tycker jag att det är lite tråkigt. ”Kontoret” har redan fått ett släppdatum på dvd. Den 28 mars kommer den första säsongen i en enkel utgåva och sen kommer väl tittarsiffrorna avgöra om det blir mer eller inte.

Are you impressed? I am impressed!

Tue, 07 Feb 2012 09:04:00 +0100

I lördags livebloggade jag om “Melodifestivalen” och på lördag går stafettpinnen över till Maria som uppenbart är mer schlager än vad jag är, men för det inget Björn Kjellman-freak. Dock finns det en imponerande kunskap som jag bevittnade i går. Jag var inbjuden för att fira Marias hund Bennys ettårsdag och när firandet var över och Benny sov som en liten gris i sin säng bläddrade jag i Expressens schlagerbilaga och hittade tre test med personer, låtar och årtal. För att testa Maria läste jag upp frågorna som visserligen hade tre svarsalternativ, men jag kom aldrig till dem. Maria klämde ur sig svaren innan jag ens läst klart frågorna. Med undantag för två frågor i årtalsdelen klarade hon rubbet. Nu var det visserligen ganska enkla frågor, men snabbheten var imponerande. Eldprovet var när jag konstruerade ett eget test som gick ut på att rabbla upp vinnarna genom åren i bakvänd kronologisk ordning. Med några ibland övertydliga ledtrådar på vägen prickade hon in de senaste 40 årens vinnare. I ett större perspektiv är detta kanske värdelöst vetande, men även värdelöst vetande imponerar på någon, och i detta fall var det jag som blev imponerad.

Marita'N'Roses

Mon, 06 Feb 2012 09:40:00 +0100

I dag fyller min bloggkollega och – ja, faktiskt – en av mina chefer i livet, Marita Johansen år. Och det är inte vilken födelsedag som helst utan 50-årsdagen. Stort grattis på den! Men hon är inte ensam om att fylla år i dag. Marita är låtsastvilling med ingen mindre än W. Axl Rose och det är ju riktigt tufft. Så därför firar vi både jubilarerna lite extra med en av min personliga favoritlåtar med G’N’R:

Liveblogg Mello #1

Sat, 04 Feb 2012 19:47:00 +0100

19:47 T-minus 13 minuter typ... Då får vi se snart hur årets upplaga av Melodifestivalen blir. Vad i regelverket har man ändrat i år? Hur sköter sig Helena Bergström? Är hennes sketcher roliga? Skräller Thorsten Flink? Är Sean Banan så bedrövlig som jag redan föreställer mig? Frågorna får svar inom kort... 20:00 Nu kör vi! 20:06 Ny, bubblig logga och fullt ballongös i Växjö. Jag hade glömt att det var tre programledare. Helena plus Sarah och Gina. Förändring nummer ett i regelverket: rösterna från första omgången behålls in i den andra. Jag visste väl att det skulle vara någon förändring. Snart dags för Sean Banan... Jisses! 20:11 Jag fattar inte Sean Banan. Varför gillar svenskar tramsartister av det här slaget? Lämplig tajming för Bananen dock i och med att hans långfilm (!) har premiär om två veckor. Vilda hästar kan inte få mig att se den. Sean Banan sjunger om att tömma tarmen och om stringtrosor och petar sig i näsan. Trams som sagt. Låten är glad och trallig i alla fall och kan nog få ett liv efter Mello oavsett hur det går. Rejält tilltaget nummer dock med svenska färger, guld och bling och konfetti. 20:17 Abalone Dots – de enda i denna deltävling som för mig är okända. Totalt motsatt nummer jämfört med fruktrapparen. Nedtonat, enkelt och mycket musikaliskt. Jag är oerhört svag för stämsång, och det får vi i denna bluegrasslåt på svenska. Snygg låt, men möjligen aningens för smalt för att vinna majoritetens röster, men konstigare saker har ju hänt. 20:22 The Moniker var ju min favorit i fjol mycket på grund av Daniel Karlssons extrema The Beatles-passningar. Inga fel om man vill gå hem hos mig. Den här gången sneglar han möjligen lite mer på Chris Isaak. Ganska skön låt, med snyggt stråkarr som sätter en extra melankolisk vibb på den i övrigt ganska driviga refrängen. Mycket guld även i detta nummer, från kläder och instrument till de småläskiga guldmaskerna på stråklirarna. Konfetti igen, det var värst var det slösas på små pappersbitar så här tidigt i tävlingen. Fullt godkänd låt. 20:27 Dags för “Örebrobidraget” då. Jo, Gladys i Afro-dite har ju sitt ursprung här. Eller något. Jag har pratat i telefon med henne på självaste juldagen en gång, men det kan vi ta en annan gång... Ingen nakenchock denna gång. Pastellchock, kanske? Ja, man känner igen tjejtrion. Discoschlager precis som deras tidigare bidrag genom åren. De har till och med med ett “shakie-shakie” i texten igen. Proffsigt och stabilt, men det var värst var mycket hjälp de har med sången. Låter som det är 40 pers som sjunger samtidigt. 20:33 Venom growlade inte! Dålig research, Gina! Sveriges popigaste hårdrocksband Dead By April är inget som vanligen faller mig på läppen, men det är inte alls konstigt att de är med i det här sammanhanget. De har ju haft schlagerrefränger i varenda låt de gjort. “Mystery” låter precis som jag trodde att den skulle göra. Hårt och pop om varannat, vilket i och för sig är deras stil så det var ingen chock direkt. Måste nog säga att låten var oväntat svag. Kan nog skrälla sig till finalen om deras publik ringer in röster. 20:37 Är det inte lite knepigt att förra årets programledare står på scenen i år, men som artist? Inte så konstigt med tanke på att Marie Serneholt är artist och har varit med i Mello tidigare, men ett litet sabbatsår hade kanske passat? Ännu mer guld, i en i mitt tycke riktigt ful sparkdräkt. “Salt and pepper”-körerna i bakgrunden låter som något lyft från en Britney Spearslåt. Tyvärr måste jag säga att Marie sjunger lite halvdåligt. Och låten var ganska trist och tjatig. Ingen vinnarlåt. 20:42 Nu blir det spännande värre. Thorsten Flink! I Mello!! Säga vad man vill om Mello, men i år är det variation på bidragen måste jag säga. Vet inte riktigt vad jag ska säga om Thorsten. En ovanlig låt i dessa sammanhang, men absolut inte dåligt. Sången är möjligen lite väl teatralisk, men någon flopp är det inte. Svårbedömd låt. Lär vara tusen gånger bättre än Björn Ranelids låt i alla fall... 20:48 Loreen sjöng den sångtekniskt mycket komplicerade “My heart is refusing me” förra året som jag personligen tyckte mycket om. Den fick ett remix-liv efter tävlingen också. En ganska komplex klubblåt bjuder hon på även i år. Dynamisk sång och suggestiv dans. Att hon inte använder en vanlig handmikrofon gör att det blir lite mer videokänsla över framträdandet. Jag tänker lite på Madonna under “Ray of light”-perioden. Nu blev det snö i stället för konfetti. I Mello gillar vi när det faller saker från taket. Ingen klockren låt, men ytterligare en udda låt under kvällen. 20:52 Swisch, så var alla bidrag framförda. Tiden går snabbt när man livebloggar. Efter snabbgenomgången vill jag skicka Abalone Dots och The Moniker direkt till Globen, och Afro-dite och Loreen till andra chansen. Dead By Aprils låt framstod som oerhört blek i genomgången. 20:57 Programledarna har inte gjort mer än nödvändigt hittills, men hon Gina är faktiskt ganska rolig i greenroom. Kan tänka mig att det blir viss tittarkritik mot henne. 21:00 Ett riktigt revynummer på gott och ont när de sjunger om att Mello inte bara är “bögarnas fest”. 21:03 Thorsten Flink, Afro-dite, Sean Banan, Loreen och Dead By April gick vidare. Jaha, svenska folket och jag tyckte inte likadant. Haha, mina favoriter kom totalt sist i stället! 21:05 Nu håller jag i stället tummarna för Loreen och Thorsten. Då vet ni vilka som INTE kommer att gå direkt till Globen... 21:14 Hehe, de här karaktärssketcherna med Helena var riktigt roliga. Kul att se just den här humorn från Bergström. Nu blir det The Soundtrack of Our Lives. 21:17 Överlägset bäst under hela kvällen. Låter precis som The Soundtrack of Our Lives brukar göra. Kan man rösta på den? 21:21 Loreen till Globen! Hurra! 21:28 Låten växte klart till andra lyssningen. Bör bli en klubbhit, Thorsten och Sean Banan till andra chansen. De två mest udda låtarna under kvällen. Eller något. Dead By April till Globen! Skräll! Veteranerna Afro-dite är borta! 21:30 Dags att sammanfatta: Oerhört varierade låtar och inga riktiga bottennapp. Jag tycker Sean Banan är tramsig, men låten var ingen kalkon. Det verkar vara en plan i år att hålla deltävlingarna så varierade som möjligt och det är ju spännande på sitt sätt. Programledarna får godkänt. Stabilt men inte speciellt utstickande. Gina skötte sig bra i greenroom och Helenas sketcher var roliga. Då tackar jag för mig och ägnar de närmaste 90 minuterna åt den exemplariska “Sherlock”. Nästa vecka tar en annan Menybloggare över stafettpinnen och livebloggar från deltävlingen i Göteborg.

I morgon blir det liveblogg!

Fri, 03 Feb 2012 15:28:00 +0100

Kl 20.00 i morgon livebloggar jag om den första delfinalen i “Melodifestivalen”. Det kommer dock inte bli någon vana, för uppdraget kommer att cirkulera mellan fyra Menybloggare, men jag fick äran att inleda. Jag har inget vidare “Melodifestival”-pepp just nu, men det ser jag snarare som en fördel. Jag går in i uppdraget med blankt papper och visst fokus på det musikaliska. Just nu ser jag faktiskt mest fram emot den musikaliska mellanakten som blir The Soundtrack Of Our Lives som spelar Dilbas bidrag från i fjol. Någon som kommer ihåg hur den lät? Inte jag i alla fall. Vi ses i livebloggen!

Jag och min iPod

Wed, 01 Feb 2012 10:48:00 +0100

I förra veckan fick jag min senaste Apple-produkt, en iPad. Bara några timmar efter att jag väckt liv i den dog min äldsta Apple-produkt, min iPod. Det var som om gammel-podden insåg att den var hopplöst överkörd av sin yngre kusin och bara tog ned skylten. Under några timmar, rätt många faktiskt, försökte jag efter bästa förmåga väcka upp den från de döda, speciellt som jag hade lite data sparad på den som en extern hårddisk. Jag fick över det mesta men sen kraschade hela systemet totalt. Det gick inte ens att formatera om den, så det var bara att inse att iPoden var en exPod. Man vet inte vad man har förrän man saknar det. iPoden och jag och har varit iPoden och jag sedan november 2007 och det är inte många dagar den inte har använts. Den har varit i gång nästan hela tiden, vilket i och för sig kan förklara varför den inte orkade längre. Så redan samma kväll som den lade av kom jag på mig själv flera gånger med att vara på väg att stoppa hörlurarna i öronen. Eftersom modellen jag hade (iPod Classic 160GB) var gammal var jag osäker på om jag skulle kunna hitta en lämplig ersättare, men modellen tillverkas fortfarande och en Blocketsökning senare hittade jag det jag ville ha till ungefär halva nypriset. Igår hämtade jag ut paketet. En härligt pigg iPod Classic 160GB låg inplastad i sin kartong redo att förgylla min vardag igen. Den är yngre och en aning tunnare än sin föregångare, men nu är nästan 900 podcasts och 2500 låtar på plats i den och allt är “som vanligt” igen. En vecka utan iPod blev det. Jobbigt värre!

Dvdkrönikan 27/1

Fri, 27 Jan 2012 09:50:00 +0100

Den utlovade bredden märks inte I måndags visades ”Guldbaggegalan” på SVT där fjolårets svenska filmutbud hyllades och prisades. Generellt sett var det en bra gala. Den har en tendens att vara ojämn ibland och har vissa år varit rent usel. Men i år var den bra – en fin nivå på skämten, roliga inslag och ett ganska bra tempo trots ett par nya kategorier och en del utdragna och ointressanta tacktal. Däremot kändes nomineringarna sådär. Eller: egentligen är det en återkommande fras som jag hängt upp mig på. ”Det har varit ett fantastiskt filmår! Det görs mer svensk film än någonsin!”. Tyvärr brukar det vara en smula svårt att förstå hur mycket film det görs, för bland nomineringarna är det för det mesta samma titlar. I femton klasser, med vardera tre nominerade räknar jag till fjorton olika filmer (kort- och dokumentärfilmsklasserna borträknade). Jag tycker inte att det visar på mångfald, snarare en brist på kvalitet. ”Det görs mer svensk film än någonsin...” – men det är bara fjorton som är bra? Jag tycker det är för snålt med bara tre nominerade. Det kunde gott och väl vara fem så att bredden kom fram lite mer. Jag är rätt dålig på att se svensk film. Av de fjorton hade jag sett tre, och de hörde inte till de som nominerades i flera klasser eller ens i de tyngsta. Jag tycker inte illa om svensk film, men det känns som det är mycket drama, med samma återkommande skådespelare. En fördom kanske, men den bjuder jag på. Hur som helst går det att ta igen det missade filmåret på dvd. Allt finns dock inte att se än. ”Gränsen” (bästa mask/smink) släpptes redan förra sommaren, ”The Black power mixtape 1967-1975” (bästa klippning, bästa musik) och ”Kronjuvelerna” (bästa kostym, bästa scenografi, bästa visuella effekter) kom i november. ”Apflickorna” (bästa film, bästa manus, bästa ljud) släpptes för två veckor sedan och ”Happy end” (bästa kvinnliga huvudroll) kom i onsdags. Nästa onsdag kommer ”En enkel till Antibes” (bästa manliga huvudroll), men sen får man vänta till i mars för att se ”Play” (bästa regi, bästa foto) och ända till april för att se ”Simon och ekarna” (bästa manliga och kvinnliga biroll).

Sjutummor ligger i tiden

Thu, 26 Jan 2012 12:46:00 +0100

Den klassiska vinylsingeln, eller 7" (läses "seven inch), är knappast något som hör till det förflutna, även om “dagens ungdom” kanske tror det. Nu generaliserar jag grovt, för det finns gott om “dagens ungdomar” som köper, lyssnar på eller till och med gör egna sjutummare. Jag har ju tidigare bloggat om Klubb Svarta Guldet som slår upp dörrarna på Kungsgatan 1 inom kort, där poängen är att besökarna – om de vill – plockar med sig egna vinylsinglar och spelar minst tre låtar under kvällen. Ett roligt koncept som säkert blir en succé. Läs för övrigt en intervju med Guldgossarna Danne och Larzon i det aktuella numret av Örebroar’n (sidan 33). NOFX, det amerikanska punkbandet, släpper i april en box med alla sina tidigare vinylsinglar och en helt ny bonussingel. Många av dessa är sedan länge utgångna, men nu har de snyggts till och samlats ihop. 18 singar blir det och eftersom 18 × 7 = 126 har samlingen fått den vitsiga titeln “126 inches of NOFX”. Kul grej, men boxen har ett lite för högt pris för att jag skulle köpa den.

Oscarsnomineringarna

Tue, 24 Jan 2012 16:08:00 +0100

Oscarsnomingarna har nu presenterats, ni kan se samtliga i ett lite klumpigt utförande här. Men här är de “tyngsta” kategorierna: Bästa film: “The artist”, “The decendants”, “Extremt högt och otroligt nära”, “Niceville”, “Hugo Cabret”, “Midnight in Paris”, “Moneyball”, “The tree of life”, “War horse”. Bästa regi: Michel Hazanavicius (“The artist”), Alexander Payne (“The descendants”), Martin Scorsese (“Midnight in Paris”), Terrence Malick (“The tree of life”). Bästa manliga huvudroll: Demián Bichir (“A better life”), George Clooney (“The descendants”), Gary Oldman in (“Tinker, tailor, soldier, spy”), Brad Pitt (“Moneyball”). Bästa kvinnliga huvudroll: Glenn Close (“Albert Nobbs”), Viola Davis (“Niceville”), Rooney Mara (“The girl with the dragon tattoo”), Meryl Streep (“Järnladyn”), Michelle Williams (“My week with Marilyn”). Bästa manliga biroll: Kenneth Branagh (“My week with Marilyn”), Jonah Hill (“Moneyball”), Nick Nolte (“Warrior”), Christopher Plummer (“Beginners”), Max von Sydow (“Extremt högt och otroligt nära”) Bästa kvinnliga biroll: Bérénice Bejo (“The artist”), Jessica Chastain (“Niceville”), Melissa McCarthy (“Bridesmaids”), Janet McTeer (“Albert Nobbs”), Octavia Spencer (“Niceville”). Jag hade inte tänkt kommentera nomineringarna i någon större utsträckning, men några reflektioner har jag i alla fall... Svenskt: Max Von Sydow är nominerad. Kul! I övrigt är det lite tunt med svenska nomineringar. Både “Tinker, Tailor, Soldier, Spy” och “The Girl With The Dragon Tattoo” har ju svenska kopplingar, och det andra svenska namnet man hittar bland de nominerade är Bo Persson som finns med i kategorin “Sound Mixing” för just “...Dragon Tattoo”. Skräll (1): Melissa McCarthy är nominerad för bästa kvinnliga biroll. Det hör inte till vanligheterna – känns det i alla fall som – att skådespelare från (gapigare) komedier uppmärksammas. Kul! Skräll (2): För första året på väldigt länge är Pixar inte nominerade för bästa animerade långfilm, en statyett de tagit hem år efter år. “Bilar 2” roade inte juryn, med andra ord. Mer tankar om Oscarsgalan och de nominerade kommer under den närmaste månaden, men just nu säger jag: Heja “The Artist”!

Guldbaggegalan 2011/2012/211? #tvåsidor

Mon, 23 Jan 2012 22:41:00 +0100

Guldbaggegalan är en dryg halvtimme gammal och en massa filmer som jag inte sett fick pris. Faktum är att av alla utdelade baggar gick enbart en (1) till en film jag sett, nämligen "Gränsen", som jag kallade för årets bästa svenska film när jag sammanställde DVD-året 2011. Det säger kanske mer om mitt svenska filmtittande än filmen i sig, men den var bra i alla fall. Galan då? Tja, en av de bättre på senare år även om vissa tacktal snabbt blir utdragna och ointressanta. Däremot presentationen, Petra Medes manus och de skämtsamma inslagen (sammanfattningen av Stig-Helmer-filmerna var genial) var mycket bra och jämnare än vanligt. Mindre bra? Tja, Eric Gadds falsettslakt av “När vi gräver guld i USA” var väl inget som kommer att toppa svenska iTunes inom kort... Om en dryg månad är det dags för Oscarsgalan men redan i morgon, eller möjligtvis i övermorgon, kommer de nominerade att avslöjas. Spännande värre! Fotnot: Rubriken på inlägget? Ja, jag vill göra mig lite rolig över att vissa av prispresentatörerna inte riktigt hängde med i vilket år galan avsåg. Rätt svar var 2011, men 211 var det roligaste förslaget...

The Gary Oldman appreciation blog

Wed, 18 Jan 2012 11:09:00 +0100

Jag har aldrig rankat Gary Oldman som någon av mina favoritskådespelare, men jag påminns gång på gång om hur fantastisk han är. Precis som Johnny Depp har han förmågan att alltid göra olika karaktärer och ge dem utpräglade identiteter och karaktärsdrag. I mitt collage ovan har jag valt ut åtta roller i kronologisk ordning. Sid Vicious i "Sid and Nancy", Lee Harvey Osvald i “JFK”, Dracula i “Dracula”, Zorg i “Det femte elementet”, Mason Verger i “Hannibal”, Sirius Black i "Harry Potter"-serien, Jim Gordon i "Batman"-serien och Smiley i “Tinker, Tailor, Soldier, Spy”. Utifrån detta urval kan man notera att Oldman gått från väldigt excentriska och explosiva karaktärer till lågmälda sådana. Smiley är ju närmast medvetslös i jämförelse med Sid Vicious... Man kan även notera att Oldman aldrig varit främmande för att spöka ut sig (Dracula, Zorg, Verger) om rollen krävt det. Oldman är en fascinerande skådespelare som jag verkligen hoppas kommer att leverera spännande karaktärer under många år till.

Dvdkrönikan 13/1

Fri, 13 Jan 2012 09:35:00 +0100

Den svenska deckarlavinen En minnesvärd sekvens från ”Filmkrönikan” var när en reporter frågade en representant för den danska filmindustrin vad han tyckte om svensk film. Efter en konstpaus sa han ärligt/diplomatiskt/ironiskt (välj själv): ”Det är mycket poliser i svensk film”. Det här borde ha varit när de första ”Beck”-filmerna ramlade ut och med det startade rena deckarlavinen. ”Beck”, ”Wallander”, ”Irene Huss” och ”Johan Falk” finns i mängder och även titlar av Håkan Nesser, Anna Jansson, Camilla Läckberg och inte minst Jan Guillou, som är bioaktuell med ”Hamilton: I nationens intresse”, har filmats. Svenskarna gillar deckare och polisfilmer. Själv är jag måttligt road och har sett några enstaka av alla dessa filmatiseringar. För mig är Beck en karaktär i Sjöwall/Wahlöös böcker, inte Peter Haber. Dock satt jag klistrad vid tv:n under mellandagarna då filmatiseringen av Arne Dahls första bok om A-gruppen, ”Misterioso”, visades. Jag har inte läst boken men uppskattade filmen och såg fram emot mer. SVT håller på resterande fyra filmer till i höst, men lyckligtvis släpps de på dvd redan nu under våren. Den första av dem, ”Ont blod”, kom ut samtidigt som ”Misterioso” i förra veckan och var lika bra, till och med kanske bättre än sin föregångare. ”Arne Dahl”-serien är en jag verkligen kommer att följa. Under hösten visade SVT storsatsningen ”Anno 1790” i tio delar, som även det var en polisserie om än i ett annorlunda utförande. Här doftade det både Poirot och Sherlock Holmes när kvarterskommissarien Dåådh fick blodiga mordfall att lösa. En riktigt välgjord och i sammanhanget annorlunda serie som under februari kommer i en dvd-box. I mars drar sedan nästa deckarserie i gång då den första av fem ”Annika Bengtzon”-filmer har biopremiär. ”Nobels testamente” inleder denna leverans av filmade Liza Marklund-böcker och jag ser faktiskt fram emot den. Någon upprättelse efter den bleka ”Paradiset”-filmen tycker jag karaktären är värd. Om jag fick önska skulle jag verkligen vilja att någon sög tag i Björn Hellbergs serie om Sten Wall och poliserna i Staden. Karaktärerna är välsnidade och det skulle bli en perfekt deckarserie. Man kan alltid hoppas.

Scott Matrix

Thu, 12 Jan 2012 14:28:00 +0100

Jag har sagt det förr och säger det igen: jag älskar mash-ups när de är roliga och välgjorda. Jag beundrar människorna som ägnar timmar åt att få till saker bara för att de fått en knäpp idé. Här korsas ljudet från "Scott Pilgrim vs The World"-trailern med bilder från “The Matrix” och resultatet är hur kul som helst. Nu förutsätter det kanske att man sett båda filmerna, men för mig var detta lysande underhållning en synnerligen regnig och tråkig dag.

Dubbla hardcore-rock-återföreningar

Tue, 10 Jan 2012 09:49:00 +0100

Under gårdagen och natten annonserades återföreningar av två av tidernas röjigaste hardcore-rockband: At The Drive-In och Refused. Båda banden tänjde på gränserna vad man kunde göra inom hardcoregenren och båda banden lade av efter sina mest framgångsrika skivor. At The Drive-In fortsatte i The Mars Volta och Sparta, medan Refused fortsatte i band som Text och The (International) Noise Conspiracy. Och nu är de alltså tillbaka. Här är några smakprov. Först At The Drive-In fyrar av “One armed scissor” för en förbluffad Letterman-publik: Och här delar av en Refused-konsert i vad som ser ut som ett vardagsrum i Irland. Notera killen som sover sig igenom hela spelningen, tre meter från scenen... Förresten: At The Drive-Ins sista skiva “Relationship of Command” var den första skivan jag skrev om i min “Album som bits”-serie.

Ny Kiss-skiva = gilla!

Thu, 05 Jan 2012 21:21:00 +0100

Mina barndomsidoler Kiss är på gång med en ny skiva som fått titeln “Monster”. Ska det vara något att hetsa upp sig över? Ja, jag tycker faktiskt det. Den senaste skivan “Sonic Boom” var förbluffande bra med tydliga kopplingar till 70-tals-Kiss och kändes betydligt piggare än vad många andra äldre band fått ur sig under de senare åren. Sen är det förstås svårt att inte vara – i brist på bättre ord – partisk i saken. Kiss var min första musikaliska kärlek och de finns definitvt kvar bland de band som jag hela tiden återkommer till. Jag har till och med en originalutgåva av “Destroyer” inramad i min hall som ett ständigt love statement till bandet, så jag är minst sagt peppad på blodigt allvar. Lustigt nog görs det referenser till just “Destroyer” i nyhetsartikeln. Det är dock inte min favoritskiva, men definitivt den med snyggast omslag!

Fantastisk street art

Thu, 05 Jan 2012 11:29:00 +0100

En rulle brun packtejp och en skalpell är uppenbarligen det enda man behöver för att skapa imponerande konst, om man han talang och öga för konst förstås. Den så kallade street art-trenden är både inspirerande och fascinerande. Se mer av den i "Exit Through The Gift Shop".

Little Steven goes to Norway

Wed, 04 Jan 2012 13:15:00 +0100

Little Steven gjorde ju en av de bärande rollerna i “Sopranos” och följer upp det hela med ännu en maffiakaraktär, men denna gång som huvudperson i “Lilyhammer” där Steven spelar en New York-boss som flyr till Lillehammer i Norge. Smått bisarrt upplägg, måste jag säga. Trailern nedan är till en kommande original-tv-serie av Netflix, vilket är intressant på sitt sätt. Det är lite som om Discshop eller CDON skulle göra en egen tv-serie helt plötsligt. Jag vet inte om jag kommer att se serien, men trailern är ganska rolig.

Ny klubb startar i februari

Mon, 02 Jan 2012 14:59:00 +0100

I går fick jag en inbjudan på Facebook till en ny klubb/Facebook-sida. Då var det bara en handfull medlemmar som nappat, en siffra som i dag är betydligt större. Det finns ett genuint intresse för en klubb som inte enbart är en vanlig klubb utan en klubb där vem som helst kan medverka mer än som en besökare. Programförklaringen finns i bilden ovan: plocka med tio vinylsinglar, skriv upp dig och spela minst tre låtar från dina plattor. Krångligare än så är det inte. Bakom Klubb Svarta Guldet ligger Lill-Danne och Larzon som båda beskriver sig som vinylnördar. Premiärkvällen är fjärde februari på Kungsgatan 1. Mer info på Facebook.

Årssammanfattning 2011 #tvåsidor

Sat, 31 Dec 2011 12:01:00 +0100

Årets grej: “De håller på och bygger en jättestor kanin på Stortorget” sa en arbetskollega. Jag åkte förbi och såg bygget från kyrkans håll och förstod ingenting. Men så växte en kropp fram, och ett par öron och så färgades hela rasket gult och vips hade vi en gigantisk skulptur av ett gosedjur som både roade och irriterade och fick Örebro uppmärksammat i internationell press. Jag älskade kaninen, och den fick mig att ägna ett antal semestertimmar på att gå runt i stan och titta på allt OpenART hade att erbjuda. En upplevelse, minst sagt. Årets nej: Putte i Parken 2011 blev den sista upplagan i Karlskoga – nu flyttas hela rasket till Karlstad och i och med det har vi ingen lokal och heltäckande festival längre. Att kunna ta sig från lägenheten till ett fullfjädrat festivalområde på en timme har varit bekvämt och bra och den där parken i Karlskoga har bjudit på en av de fräckaste festivalscener som jag sett, den i dalen. När den nu hamnar betydligt längre bort blir den genast mindre intressant. Årets hej: Å andra sidan växte Metallsvenskan till att bli en riktig festival om än begränsad till hårdrock (och visst bollsparkande). Området på Örnsro IP var genomarbetat och fungerade mycket väl (och var ännu närmare lägenheten...). Ambitionsnivån till 2012 verkar knappast minska och många spännande band har bokats. Dessvärre kommer jag inte ha möjlighet att besöka festivalen nästa gång. Årets ståhej: Gänget bakom Metallsvenskan nöjde sig inte med att enbart bjuda på hårdrock och fotboll – de bjöd på mat också när Chilifestivalen rundade av sommaren med kryddiga grytor och livemusik under en helg. Men det var Harakirikorven som drog mest folk och några klarade till och med av att få ned charkbomben med livet i behåll. Årets tjej: Hon sa inte mycket under samtalen men uttryckte desto mer med sin sång. Laleh blev årets September när “Så mycket bättre” samlade ihop en ny omgång artister i ett hus på Gotland. Efter ett par avsnitt toppade Laleh den svenska iTunes-listan med tre olika låtar, något som aldrig tidigare hade hänt. Ett folkligt genombrott var det kanske inte, men när det gällde att göra högst personliga tolkningar av andras låtar var Laleh drottningen. Årets Jay: Amanda Fondell tog över stafettpinnen som Idol-vinnare efter strulputten Jay Smith. Det återstår att se om Amanda klarar sig ifrån vinnarförbannelsen och faktiskt blir en av de få vinnare som får en riktig karriär. Årets upplaga av Idol, som kanske blir den sista någonsin, bjöd på många unga deltagare där de bästa var tjejer, och det känns faktiskt som att flera av dem kommer att dyka upp framöver i olika sammanhang. Kanske blir Amanda en av dem. Årets okej: (ska utläsas som ett tveksamt “o...kej?”) 3D-trenden har slagit igenom på stort under 2011, men vad tillför denna tredje dimension egentligen förutom ett par gräsliga glasögon som skaver och ett dyrare biljettpris? Min första 3D-film var “Avatar” och upplevelsen var enorm, men i de övriga filmer jag sett i 3D har inte känslan alls varit den samma. Vi slipper inte undan 3D, men vad får vi ut av det? Årets mej: På ett personligt plan har året innefattat ett beslut som kommer att påverka mitt 2012 mer än något annat. Under ett antal månader kommer jag vara med om något som kommer att bli ett minne för livet, men mer om det någon annan gång. GOTT NYTT ÅR!

Lucka 24 #tvåsidor

Sat, 24 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julklapp Nu för tiden spelar inte julklappar så speciellt stor roll för mig. Annat var det när man var barn och skrev långa listor till “tomten”. En av barndomens mest minnesvärda julklappar var ett stort piratskepp med Playmobil-gubbar. Det var stort, mäktigt och jag har ingen aning om var det är någonstans! För att vara en så älskad julklapp försvann den ganska fort från leksakssamlingen. Någonstans finns den förstås fortfarande. Men den bästa julklappen jag någonsin fått, som verkligen kommit till användning, är den akustiska gitarr jag fick någon gång runt 1990. Den har jag haft extremt mycket nytta av och den finns alltid nära till hands. Utan den hade min karriär som musiker varit på en annan nivå.

Dvdkrönikan 23/12

Fri, 23 Dec 2011 13:01:00 +0100

Här är årets filmer I årets sista krönika presenterar jag ett antal titlar släppta på dvd eller blu-ray under året som lämnat ett extra stort avtryck hos mig. Med andra ord: här är årets… …svenska film (1): ”Gränsen”. Våra grannländer har tryckt ut andravärldskrigsskildringar av klass tidigare och nu har Sverige fått till det med denna spännande film …svenska film (2): ”I rymden finns inga känslor”. Originell och rolig komedi som var snubblande nära att bli Oscarsnominerad. …danska film: ”Hämnden”. Susanne Briers film vann både en Golden Globe och en Oscar för bästa utländska film. Det säger en hel del om kvaliteten. …norska film: ”Trolljägaren”. Välgjord, rolig och spännande ”Blair Witch Project”-variant, men på norska och med troll i stället för häxor. …vampyrfilm: ”Stakeland”. Lågbudget och utan stora namn i rollistan. Ändå lyckades denna film göra något nytt i den rådande vampyrtrenden. …fars: ”Dinner for schmucks”. Högt tempo och många skratt blev det när en affärsman tvingas ta med en idiot på middag. …Oscarsfilm: ”The Social Network”. Av många utmärkta Oscarsnominerade filmer var den här den bästa. Lysande manus, regi och agerande. …dokumentär: ”Exit through the gift shop”. Dokumentären om Banksy som blev dokumentären av Banksy i stället. …animerade film: ”Dumma mej”. Pixar får akta sig. Färska Illumination Entertainment utmanade med en riktigt lyckad och rolig debutfilm. …western: ”True grit”. Coen-bröderna bjöd som alltid på hög kvalitet, här med Jeff Bridges som minnesvärd och supersluskig marshall. …formexperiment: ”Scott Pilgrim vs the world”. En omfattande undergroundserie förvandlades till en blixtsnabb film med musik- och tv-spelsreferenser som inte liknande något annat. …underdog: “Small town, murder songs”. Peter Stormares första (?) internationella huvudroll som småstadspolis med ett lurigt mordfall att lösa. Långsam och annorlunda. …bästa film: ”Trust”. Gripande och välspelad film om en pedofil och hans offer, regisserad av självaste ”Vänner”-Ross. En obehaglig historia där en familj faller i småbitar. Otroligt bra film.

Lucka 23 #tvåsidor

Fri, 23 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julvärd Ja, det känns ju tråkigt att konstatera det, men det var något visst när Arne Weise satt där i rutan, jul efter jul. Nu för tiden finns det ingen kontinuitet utan julvärden byts ut från år till år, vilket det förstås finns en liten poäng i. Tiderna förändras. I år är det tydligen Kalle Moraeus som ska vara farbror julmys. Känns så där om jag ska vara ärlig... ---för Arne is the värd of all julvärds och när han inte fanns på plats, ja då blev det ramaskri. Som i denna lilla mashup. (Beklagar den kassa kvaliteten på klippet...) - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Äntligen! (2) Trailer: Prometheus

Thu, 22 Dec 2011 20:23:00 +0100

De senaste dagarna har Ridley Scott “teasat” teasertrailern med kort 30 sekunderssnuttar och nu har trailern äntligen släppts. Fast med bara en minuts speltid är det mer av en teaser än en trailer tycker jag. I väntan på en inbäddningsbar video hänvisar jag till iTunes Movie Trailers där den finns i härlig HD. Grymt pepp inför denna film! Fast det där med att man bara ska se spår av “Alien” i filmen vet i 17... Här spelar man ut “Alien”-kortet fullt ut, från hela upplägget, en face-hugger och hur titeln skrivs ut under filmens gång... På bilden ser ni förresten hur Noomi Rapace flyger i luften. Nu längtar man genast till sommaren!

Lucka 22 #tvåsidor

Thu, 22 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julklädsel Ehum... Hur hamnade den här kategorin i listan? Och vad ska man skriva? Jag kan inte påstå att jag brukar klä upp mig så vidare värst under julen, men då och då köper jag en ny “fintröja” (oftast rödaktig) som får duga som klädsel. I år har jag lite ångest faktiskt, så jag kanske måste gå och köpa en ny... När jag bläddrar igenom gamla fotoalbum uppe hos föräldrarna reagerar jag alltid på julbilder från min tonårstid där jag verkligen INTE klätt upp mig. Jag skäms till och med lite när jag ser dem, så i år ska jag i alla fall undvika att bidra till fler skämsbilder. Ny fintröja, it is! - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Äntligen! Trailer: The Hobbit

Wed, 21 Dec 2011 10:17:00 +0100

I natt släpptes trailern till “The Hobbit: An Unexpected Journey”, en film som fortfarande är ett helt ÅR borta, men jisses vad peppad jag blir! Det är kommer att bli så grymt kul att se om ett år! Se trailern i ännu bättre kvalitet hos trailers.apple.com

Lucka 21 #tvåsidor

Wed, 21 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julfilm (4) “Die Hard” är inte bara en superklassisk actionfilm – den är en av de bästa julfilmerna också. Man tänker kanske inte automatiskt på “Die Hard” som en julfilm, men den utspelar sig under en julfest, och hjälten John McClane (Bruce Willis) ser till och med till att julpynta en av skurkarna som han dräpt, enligt bilden ovan. Det var ganska länge sedan jag såg filmen nu så jag skulle faktiskt inte ha något emot alls om den visades i jul. Det är ingen film jag äger eftersom den visas “jämt”, fast uppenbarligen inte tillräckligt ofta för mig. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Trailer: The Dark Knight Rises

Tue, 20 Dec 2011 14:34:00 +0100

En av de filmer under 2012 som jag ser mest fram emot är så klart avslutningen på Christopher Nolans “Batman”-trilogi: “The Dark Knight Rises”. Nu har äntligen en trailer släppts som bara ger oss en lätt touch av filmen och inte sammanfattar alla viktiga scener på två minuter så att det känns som man redan sett hela filmen. Så ska en trailer vara.

Lucka 20 #tvåsidor

Tue, 20 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julgodis När jag var liten var en av de mest uppskattade julklapparna ett godishus. Jag blev alltid lika glad och högg in på huset efter bästa förmåga. När mina systrar producerade egna barn köpte jag godishus till dem några gånger, men jag vet inte riktigt om det blev samma succé. I övrigt måste jag rekommendera hemmagjort godis. Lite jobbigt att göra men det är roligt och kreativt och gott och dessutom en bra grej att skänka vidare till de som förtjänar det. I söndags hjälpte jag Maria att göra en miljard olika godistyper – fudge, kola, knäck och allt vad det nu var, och det är inte så bökigt om man hjälps åt. Så egentligen är det bästa julgodiset de man gör själv! - - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 19 #tvåsidor

Mon, 19 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julpynt Det ni ser till höger är möjligvis inte något julpynt i ordets verkliga betydelse, eller så är det det. Det är i alla fall något som dyker upp hemma hos mina föräldrar den 1/12 och sen försvinner efter julstöket, nämligen en hemmagjord julkalender. Som barn var det som alltid spännande att se vad som döljde sig i dagens “ficka” som sedan fick hängas upp i “granen”. Nu var det ju i och för sig inte så att innehållet i kalendern förändrades från år till år, men pyntet bytte i alla fall plats. Allting i den är hemmagjort och det är ju något speciellt med det. Det är ju lite gulligt att mina föräldrar sätter upp den där granen år efter år trots att det inte finns några barn i huset längre, men samtidigt skulle jag bli rätt besviken om den inte hängde där under december. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 18 #tvåsidor

Sun, 18 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa jultv Oväntat många gånger under de senaste åren har jag blivit sittande framför den timslånga svenska filmen “Kan du vissla Johanna?” som brukar visas på julafton. Det har nästan blivit tradition. Det är en fin och bra film med den så tragiskt bortgångna Per Oscarsson i en av huvudrollerna. Annars upplever jag att julen är en tid då man kan bli sittande framför program utan att egentligen ha planerat det, vilket är hur “Kan du vissla Johanna?” kom in i mitt tv-tittande. “Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” är en annan traditionsenlig film som man blir sittande framför trots att det inte behövs längre. Den kan man innan- och utantill vid det här laget... - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 17 #tvåsidor

Sat, 17 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julminne De flesta och bästa julminnen jag har är från min barndom. Julafton var den dagen på året då jag fick vara uppe till jag “föll ihop”. Jag minns inte riktigt om jag utnyttjade denna möjlighet till nattsuddande i någon direkt utsträckning men så var det i alla fall. Det finns även en rad julklappar som hör till de bästa minnena men de kommer i en annan lucka. Ett väldigt specifikt minne var en jul då jag var så in i bomben peppad inför julen att jag hade svårt att sova natten till den 23:e! Då är man peppad! - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

En mash-up jag gärna ser

Fri, 16 Dec 2011 12:08:00 +0100

Jag älskar mash-ups. När två saker kombineras och blir något roligt tillsammans. Oavsett om det handlar om bilden från en trailer till ljudet från en annan, eller om det handlar om ett montage där två olika popkulturella företeelser blir en. Som här. “Dumb & Dumbledore”. Att ingen tänkt på det tidigare. Eller snarare: att ingen gjort bilden tidigare, för det är säkert massor av människor som formulerat skämtet tidigare. Det sjuka är att jag gärna skulle vilja se den här filmen!

Lucka 16 #tvåsidor

Fri, 16 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julsång En julsång kan ju vara nästan vad som helst. Från “Bjällerklang” till “Feliz Navidad”, en låt som verkar börja om hela tiden. Det kan också vara “Jag såg mamma kyssa tomten” eller varför inte en av de många psalmerna som finns på julens tema. Det är just en sådan jag anser vara bäst. Det är något mycket sakralt och vackert över “Gläns över sjö och strand”. En melodi i moll som ändå har en positivt budskap. Eller något. Fin och bra är den i alla fall. ...fast kanske inte just i denna version... - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Muppig konst

Fri, 16 Dec 2011 00:46:00 +0100

Den nya filmen med “Mupparna” har vad jag förstått blivit emottagen väl i USA, och är listad för svensk premiär i mitten av mars. Ändå verkar en liten Mupp-feber bubblat upp redan nu. Ganska nyligen startade den nischade konstbloggen “Scandinavian Muppet Art” som presenterar roliga bilder och mash-ups av skandinaviska tecknare. Här till höger en mash-up mellan Kermit och Spider-man signerad Jimmy Wallin. Kolla in bloggen här.

Mer peppande teasers i posterformat

Thu, 15 Dec 2011 11:28:00 +0100

2012 börjar ladda upp med riktigt spännande filmer och kanske den mest spännande av dem alla är “Prometheus” - Ridley Scotts nya film med manus av "Lost"-bekanta Damon Lindelof bland annat. Filmen började som en prequel till “Alien” men blev en helt fristående film, som dock ska ha någon koppling till “Alien” i alla fall. Noomi Rapace gör en av huvudrollerna, vilket gör att det finns en svensk koppling också. Jag hoppas på en trailer snart, men tills vidare har en snygg poster släppts. Klicka på bilden för större format.

Lucka 15 #tvåsidor

Thu, 15 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julfilm (3) "Gremlins" är skräckkomedi från 1984 som faktiskt fortfarande hållet måttet. Det var bara några år sedan jag såg om både den och den betydligt svagare uppföljaren. Jag blev faktiskt imponerad av hur väl “Gremlins” håller än idag. Den gjordes långt innan dataanimeringar tog över det mesta av alla specialeffekter. “Gremlins” innehåller gott om omänskliga figurer och är rena uppvisningen i praktiska specialeffekter och dockarbete. Filmen utspelar sig faktiskt i jultid och innehåller en av de mest tragiska julhistorier man kan tänka sig när Phoebe Cates karaktär berättar om hur hon insåg att tomten inte fanns. Klippet är från en rejäl röjarskiva gremlinarna har på baren där Cates jobbar. Svina, det kan de i alla fall... - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 14 #tvåsidor

Wed, 14 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bäst i Aladdinasken Aladdinasken – denna magiska låda som ligger till grund för både smaskig glädje och heta diskussioner. Får man ta från undre lagret innan det övre är tömt? Vem vill egentligen ha “körsbär i likör” och ska “trillingnöt” vara med eller inte? Aladdinasken har glatt och irriterat människor ända sedan 1939, tro det eller ej, och både ask och innehåll har förändrats under åren. Ska jag välja en favorit så blir det den unika vita biten “pärlnougat”. Delikat! - - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 13 #tvåsidor

Tue, 13 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bäst i luciafirandet På Brickebackens skola där jag gick årkurs 1-6 var det tradition att årkurs 5 (eller 6, jag minns inte) stod för luciatåget just denna dag. En liten otrevlig bi-tradition var att det alltid var folk i luciatåget som svimmade under firandet. Oftast stackars tärnor som stod med ett levande ljus i handen som sög upp allt syre så att de föll ned som smälta snögubbar. Ganska läskigt, faktiskt. När det var min tur att vara med i detta traditionsenliga luciafirande ville jag varken vara stjärngosse, tomte eller vad som nu erbjöds. I stället blev jag “manager” för hela projektet. Jag har ingen aning om vad jag gjorde, förmodligen ingenting, men det var ett lyckat luciafirande. Egentligen skulle jag komplettera denna torftiga text med en rolig bild på mig från femårsåldern eller så, men jag har inte tillgång till den just nu. I stället blir det ett udda jullåtscollage i luciatappning som jag stötte på när jag letade låtar till lucka 1. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Perfekt Batman-teaser

Mon, 12 Dec 2011 10:21:00 +0100

En ny teaseraffisch för “The Dark Knight Rises” har dykt upp och den är perfekt, i betydelsen att den verkligen väcker mitt intresse och får frågor att poppa upp i min skalle. Så här ser den ut: Det vi ser är inte Bruce Wayne som kastat av sig masken utan ryggen på Bane, filmens huvudskurk (?) spelad av Tom Hardy. Men vad är det egentligen som har hänt? Av erfarenhet från de tidigare Nolan-gjorda “Batman”-filmerna vet jag att filmen kommer att rymma mycket mer än bara en (1) story. Det är kanske inte helt säkert att Bane är huvudskurken ens. Filmens prolog kommer att visas på utvalda IMAX-biografer i anslutning till nya "Sherlock Holmes"-filmen och i den ska enligt uppgift Bane introduceras på ett spektakulärt sätt, ungefär som Jokern introduceras i förra filmen. Jag hoppas att denna prolog kommer ut officiellt på nätet för jag vill verkligen se den – och resten av filmen så klart!

Lucka 12 #tvåsidor

Mon, 12 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julmåste Det här är en minst sagt knepig kategori. Jag har klurat och klurat och kommer inte på att jag har något “måste” under julen. När jag var barn var “Kalle Anka” kl 15 ett solklart måste, men numera finns det inget inslag under julen som jag nödvändigtvis känner att det måste finnas där. Kanske är det något som förändras om eller när jag får en egen familj i framtiden. Ett litet måste kan jag dock klämma fram, fast det är kanske snarare en djup önskan eftersom det inte är något jag eller någon annan kan påverka: jag vill väldigt gärna att det är riktigt vintrigt på julafton. Barmark eller slask förtar julstämningen totalt. Gnistrande snö ska det vara! - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Svenska varianten av The Office...

Sun, 11 Dec 2011 22:21:00 +0100

...det vill säga “Kontoret” med Ove Sundberg från “Solsidan”, släpps på DVD i mars 2012. Det borde i så fall betyda att serien visas på TV4 tidigt nästa år. Det ska bli ganska intressant att se den här varianten av “The Office”. Förhoppningsvis har man enbart behållit känslan och inte exakt alla karaktärsroller till den svenska versionen. Jag tror att det kan vara helt perfekt att ha en redan inarbetad karaktär som huvudperson, men i övrigt kan jag klara mig utan Gareth-rollen, Tim-rollen och så vidare denna gång. Men utifrån omslaget ser det ut som Björn Gustavsson gått in i Gareth/Dwight-rollen...

Lucka 11 #tvåsidor

Sun, 11 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa familjetraditionen Vi har ingen specifik jultradition i min familj. Jag tycker att julen är ganska mekanisk. Det är samma mat, samma tider, samma kommentarer och det mesta är sig likt år efter år. Om jag hade alla mina jular inspelade på video skulle jag ha svårt att hålla isär dem. Fast nu kom jag på något, och detta borde förstås varit med under ”Bästa julmaten”… Vi äter kalkon på juldagen. Supergott. Jaha, det var väl det. Jag önskar dock att vi hade någon knäpp tradition, fast inte lika knäpp som Kristinas familj i ”Kvarteret Skatans” julspecial. Det här klippet är bara för sjukt… - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 10 #tvåsidor

Sat, 10 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bäst i grantoppen Den här kategorin hittade Maria på och jag antar att hon har något mycket specifikt i åtanke. I granen i familjehemmet är det en klassisk stjärna i toppen och jag har aldrig ens reflekterat över att man kan ha något annat där. Fast häromdagen såg jag något som jag mycket väl skulle kunna ha i toppen i fall jag hade en egen gran, nämligen Yoda från ”Star Wars”. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Idol-finalen #tvåsidor

Sat, 10 Dec 2011 00:40:00 +0100

“Idol 2011” är över och Amanda Fondell blev den kanske sista segraren i programmets historia. Det ska ju bli paus nu ett tag men jag är nog ganska övertygad om att “Idol” kommer tillbaka, om nu inte “X Factor” blir en braksuccé. Hur som helst: var det en värdig vinnare? Ja, det tycker jag. Hur knepig Amanda än är privat eller mellan låtarna, och hur grå och blyg hon var under sin första audition så tycker jag hon gått från klarhet till klarhet under hela tävlingen och varit en av de mest stabila deltagarna. Hon har en säregen röst som alla inte uppskattar, men hon har aldrig sjungit dåligt och redan från första stunden haft en scenpersonlighet som utvecklats fram till och med finalen. I jämförelse med motståndaren Robin som vacklat lite, men ändå haft en uppenbar “pepp” från allra först stunden, så är utvecklingen tydligare hos Amanda. Robin gjorde ingen bra final. Han var övertänd och det gick ut över hans sånginsatser, medan Amanda var säker och stabil. Jag tyckte dessutom att vinnarlåten, som faktiskt inte var speciellt märkvärdig, hade ett roligare arrangemang i hennes tappning. Det var med andra ord musikaliskt sett en utklassningsseger. Sen ska jag inte sticka under stolen med att det hade varit mer värdigt ur hela säsongens synvinkel om Molly stod i finalen och kammade hem det hela för det var hon värd. Nu tror jag att Molly kommer få en fin artistkarriär i alla fall precis som många andra “Idol”-deltagare som inte vunnit. Hon har förmodligen tjänat på att inte vinna. Jag tror dock att Amanda Fondell hör till den där skaran av vinnare som faktiskt kommer att synas efter “Idol”. Karriärerna för Kevin, Erik och Jay har ju inte direkt varit lysande. En annan som sannolikt också kommer att göra väsen av sig, men på sina egna villkor, är Moa som i mina ögon stod för “Idols” största ögonblick denna säsong. Att hon fick framföra sin egen låt i en veckofinal, i ett riktigt bra arrangemang, är otroligt stort och för att snacka “Idol”-språk så berör låten mig varje gång vilket den gjort sedan hennes audition visades för tre månader sedan. Så det får bli med “When I held ya” som jag sätter punkt för mitt “Idol”-bloggande i år. Vad Maria tyckte om finalen läser ni i hennes blogg.

Dvdkrönikan 9/12

Fri, 09 Dec 2011 17:02:00 +0100

Filmer är bra julklappar men inte till samlaren Det lackar mot jul, som det heter, och nästa gång den här spalten dyker upp är på självaste ”dan före dopparedan” och eftersom det blir årets sista krönika tänkte jag då försöka mig på någon sorts topplista över året som gått. Av den anledningen kommer jag inte att ge några titlar som julklappstips i dag. Jag tycker dock att filmer är bra julklappar. En gång i tiden tyckte jag att köpfilmer var något befängt. Filmer såg man på bio, hyrde på video, såg på tv eller på video som man bandat av från tv. Att köpa en film för 150 kr var totalt främmande. Men så var den rådande mediabäraren den otympliga och kvalitetsmässigt undermåliga videokassetten. Trots det inhandlade jag några väl utvalda titlar, men de var inte mer än en handfull. Sen kom dvd-formatet och erbjöd både bättre kvalitet och ett innehåll med mervärde. Plötsligt kändes det befogat att köpa filmer, precis som på samma sätt som böcker och skivor. Videobanden gömdes undan och gav plats för en dvd-samling som bara växte och växte. I dag är jag på min fritid recensent och får varje vecka runt fem nya filmer och på ett år blir en ansenlig mängd som kräver sin plats. Jag har lagt ned en förmögenhet på Ikea-hyllor för förvaring. Nu låter kanske detta som ett gnälligt i-landsproblem. Inte alls, jag är stolt över min samling och besväras inte av att halva mitt vardagsrum består av hyllor med filmer och skivor. Det är roligt att samla, men lite besvärligt när man tvingas ansa. Jag har fullt upp med att bli av med filmer just nu. Ytterligare ett gnälligt i-landsproblem. Trots mina egna besvär uppmanar jag er att skänka någon en film i julklapp, eller varför inte ett presentkort på biobiljetter? Det är en bra gåva och under julen har man oftast tid och ro att se en film. Det är ju inte för inte som juldagen är den stora biodagen i Sverige. Men ge mig för guds skull något annat. Jag behöver inga filmer i julklapp, risken är nämligen att de redan står där i samlingen. - - - - Hjälp mig att bli av med filmer... Auktioner på Tradera Övriga filmer till salu

Lucka 9 #tvåsidor

Fri, 09 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julfilm (2) ”Elf” är en perfekt blandning av skruvad komedi och härlig amerikansk familjejulfilm. Will Ferrell spelar människan som blivit uppfostrad av tomtenissar och trott att han är en tomtenisse, om än en stor sådan, och som nu återvänder till New York för att leta rätt på sin riktiga far. Den är charmig och rolig och en film jag ofta återvänder till. Perfekt julfilm. Spännande trivia: rapen i trailern är en riktig rap ”framförd” av Maurice LaMarche, en av de som förser tv-serien ”Futurama” med röster. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Ännu en viral Dragon Tattoo-video

Thu, 08 Dec 2011 13:10:00 +0100

I ett led i marknadsföringen av “The Girl With The Dragon Tattoo” har det här klippet gjorts som ska föreställa vara ett videobandat tv-program från 80-talet. Kul gjort, men man skulle kanske jobbat lite mer på den svenska accenten som personerna ska ha. Polisen låter ju som en rysk filmskurk som pratar brittisk engelska. Men kul ändå. Runt 9.00 i klippet ska det enligt någon dyka upp ett litet subliminalt meddelande från Tyler Durden, som alla som sett "Fight Club" vet vem det är. Tyvärr lyckas jag själv inte stanna på exakt rätt ställe och kan därför inte bekräfta ryktet...

Lucka 8 #tvåsidor

Thu, 08 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bäst i knäcken Det här är en mycket märklig kategori. Jag är uppväxt med en knäck som innehållit få överraskningar. Standardknäck med andra ord. När jag tänker efter var det rätt bra länge sedan det existerade någon knäck i min familj. Jag kan tänka mig att traditionen försvann när jag som sist i barnaskaran flyttade hemifrån. Jag har lovat/erbjudit mig att hjälpa Maria med hennes knäcklagande i år, nästan enbart för att hon nämnde ”Turkisk peppar” som Kinderäggsöverraskning i knäcken. Hur gott lät inte det? Så utan att ens ha smakat så säger jag att ”Turkisk peppar” är bäst i knäcken! - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 7 #tvåsidor

Wed, 07 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa jullovstv “Jullovsmorgon”, som var samlingsnamnet för barnprogram på morgonen under jullovet (duh...), var snudd på heligt när jag var liten. Det var min tid i vardagsrummet helt enkelt. Man satt i tv-fåtöljen i pyjamasen, det sken mysigt från granen och så hade man en timme eller så med barnprogram att titta på - hela lovet. Dessvärre är det nog mest de gräsliga “Toffelhjältarna” (julvarianten av “Solstollarna”) jag minns bäst, men det jag vill skriva om är “TV-piraterna” från 1983-84. Det här jullovsprogrammet marknadsfördes flera veckor innan där man bland annat uppmanades köpa en “påse” med diverse innehåll, bland annat ett par 3D-glasögon man hade nytta av under programmet. Den påsen, som också figurerar i klippet nedan, finns kvar någonstans i mitt föräldrarhem, det är jag säker på. Klippet nedan är från ZTV där Anne-Lie Rydé och Ted Åström - som jag inte alls kom ihåg att de var med i serien – pratar lite om den. Jag kommer faktiskt inte ihåg ett smack av serien förutom att det var något speciellt och lite “farligt” med den. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Fylla moppe som skribent

Tue, 06 Dec 2011 13:20:00 +0100

Om jag inte räknat galet eller minns helt uppåt väggarna så är det nästa år 15 år sedan jag började skriva för NA. Jag sålde ohämmat in mig själv till dåvarande nöjesredaktör Johan Hedberg och menade att jag var mycket bättre än min föregångare, som även var min kompis. Och så fick jag jobbet. Sedan dess har jag sparat varenda text som publicerats på papper. Inte digitalt utan helt analogt – jag talar om drivor av tidningsurklipp som placerats helt utan någon ordning i plastfickor. Det är hundratals recensioner av skivor jag inte minns, konsertrecensioner, tv-krönikor – som var gamla redan när de publicerades – med mera. Massor av texter, men när ska de läsas? I går härjade jag runt och letade efter ett specifikt Meny-nummer (vissa minns kanske att Meny var en tidning en gång i tiden), men hittade det inte. När jag skulle lägga mig låg en av mina urklippspärmar på sängen och jag började titta i den. Och plötsligt läste jag, text efter text. Jag gillar att läsa mina gamla texter för det finns alltid något att snappa upp. En bra formulering här, ett oväntat ordval där. Saker som inspirerar mig att utvecklas som skribent, samtidigt som alla dessa urklipp är en bekräftelse att jag kan skriva, att det är en del av det som försörjer mig. I dag skriver jag inte så himla mycket i NA, en krönika varannan vecka och någon enstaka recension då och då, men förr skrev jag desto mer. Jag gjorde intervjuer och det saknar jag så sjukt mycket. När jag läste en text skrattade jag plötsligt högt. Det var en recension av Storsjöyran i Östersund 2001 och mitt i fanns en passage som var sjukt rolig. Kanske något av det roligaste jag skrivit. Jag får tacka mig själv för att jag varit en hoarder och sparat allt, annars att jag inte fått ett gott skratt i natten...

Lucka 6 #tvåsidor

Tue, 06 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julsketchen Bättre än så här blir det inte. Med “Pyssel och papp från gården i Nastroverke” har Galenskaparna och After Shave gjort den ultimata uppesittarkvällen på tio minuter. Den här slutar aldrig att vara rolig. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 5 #tvåsidor

Mon, 05 Dec 2011 10:00:00 +0100

Bästa julmaten Jag är inget större fan av julmat och äter mest det som jag ändå äter i vanliga fall, köttbullar och prinskorv och sånt. Sill, Jansson, dopp i grytan och annat som hör till är inget som hamnar på min tallrik. Ur julmatssynvikel är jag oerhört tråkig. Dock finns det ett stort MÅSTE under julen som jag absolut inte kan vara utan. Det är min mammans pomeranslimpa. Pomerans är någon sorts citrusfrukt och det är det torkade skalet som hamnar i brödet på något sätt och det är magiskt gott. Dessutom har vi i min familj en hemmagjord korv som heter grynkorv (specialitet i västergötland där min familj kommer ifrån) som ser oerhört oaptitlig ut men är rätt så god. Den vill jag också ha varje jul. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 4 #tvåsidor

Sun, 04 Dec 2011 10:00:00 +0100

Lucka 4: Bäst i Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul Kl 15 på julafton är helig tid för många. “Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” är ett måste och som barn visste jag att efter att programmet var slut var det dags för klapputdelning. I dag kan jag dessvärre programmet helt och hållet utantill och det är mer av ren plikt jag tittar på det medan julmaten lägger sig till rätta. Bäst i programmet måste jag nog ändå säga är “Mickey's trailer”, som kortfilmen heter i original. Den rafflande husvagnsresan. Jag kan lätt identifiera mig med den nyvakna Kalle Anka och skulle behöva hans automatiserade uppvakningsrutin för att komma till liv om morgonen... Värt att notera i detta tyvärr rätt risiga YouTube-klipp är att den bortklippta sekvensen där Långben förvandlar en majskolv till popcorn är med här (runt 4.40 in i klippet). För övrigt bär det emot lite att se klipp från “Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul” när det inte är julafton och klockan 15... Jag har aldrig förstått mig på de som spelade in programmet på video... En sådan hädelse! - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Vinterstädning - del 2

Sat, 03 Dec 2011 12:11:00 +0100

Jag fortsätter att rensa ut filmer som jag inte längre har något behov av – eller plats för, och har nu sammanställt en lista med motsvarande tre pappkassar (!) fyllda med filmer... Här finns den. Utöver detta puffar auktionerna på Tradera vidare – här finns det julklappar att hitta! Finns det intresse för någon av filmerna på listan är min mailadress länkad under mitt namn här nere till vänster...

Lucka 3 #tvåsidor

Sat, 03 Dec 2011 10:00:00 +0100

Lucka 3: Bästa julfilm (1) Det var alldeles för länge sedan jag såg “Bad Santa” känner jag spontant när jag tittar på trailern. Den kommer absolut att åka in i spelaren denna jul för jag behöver en dos av en ond tomte i form av en sexgalen och hårt supande Billy Bob Thornton. Filmen är vass och rolig och ger ändå lite julstämning. - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 2 #tvåsidor

Fri, 02 Dec 2011 10:00:00 +0100

Lucka 2: Bästa julminne från skolan Tro det eller ej, men jag var en liten teaterapa i grundskola. Klassens clown och en som tog plats. Alltså gjorde jag minst en gång huvudrollen i klassens julpjäs som skulle spelas upp inför föräldrar och syskon lagom till julavslutningen. Den här gången, kan ha varit i årskurs 5, delade läraren ut fotostatkopierade manussidor ur en bok med julpjäser och i fokus stod tre tomtar - Snipp, Snapp och, förstås, Snopp! Jag kunde inte spela en karaktär som hette Snopp så efter förhandlingar blev det ett namnbyte och huvudrollstomten hette numera Junior. Vad pjäsen gick ut på? Inte en aning, men jag vet i att fall att jag inte stod på scenen och sa “Hej, det är jag som är Snopp” inför alla föräldrar och syskon! - - - - Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll.

Lucka 1 #tvåsidor

Thu, 01 Dec 2011 10:00:00 +0100

Fram till julafton kommer du varje dag kunna öppna en ny lucka här inne hos mig och hos Maria. Varje dag kl 10.00 presenteras dagens tema som både jag och Maria svarar på, på varsitt håll. LUCKA 1 – Bästa jullåt Det här är kanske ett lite oväntat val eftersom det är en mollig och ironisk låt, men som ändå ger lite julstämning på något märkligt vis. Julen är inte julen utan Adolphson & Falks “Mer jul”. Även om det är rätt mystigt med jul och allt vad det innebär så kan man även bli lite mätt på all hysteri och alla måsten, och det är väl det den här låten representerar. Den är en balans till den juliga julen, och balans är bra.

Månadslistan november

Thu, 01 Dec 2011 09:02:00 +0100

Årets näst sista månad har passerat och här är fem filmer jag såg under november och vill uppmärksamma. Så här med facit i handen måste jag kategorisera månaden som halvsvag, och vissa av titlarna här hade inte kvalat in bland topp-5 på tidigare månadslistor. Bilar 2 Genre: Pixarfilm Röstskådespelare: Owen Wilson, Larry the Cable guy, Michael Caine m fl I korthet: Någon Pixarfilm måste ju vara den sämsta, och det här är möjligvis den. Men även när en Pixarfilm inte håller måttet är den fortfarande underhållande och bättre än vad vissa andra bolag lyckas animera fram. Dessutom är filmen ruskigt snyggt gjord. Alltid något. Bridesmaids Genre: Otjejig tjejfilm Skådespelare: Kristin Wiig, Jon Hamm, Maya Rudolph m fl I korthet: “En kvinnlig 'Baksmällan'” hette det i förhandssnacket. En konstig jämförelse då det bara är några få scener som kan ses som likartade. “Bridesmaids” är något så unikt som en tjejfilm som är otjejig. Här suddas den traditionella bilden bort och ersätts av något verkligt. Mycket bra. Hanna Genre: Action Skådespelare: Saoirse Ronan, Eric Bana, Cate Blanchett m fl I korthet: Sagoliknande actionfilm om en tjej som tränats hårt i exil av sin pappa, med ett enda syfte: att ta hämnd. När jakten väl drar igång får vi se om träningen burit frukt. Jag förstod inte riktigt sagoreferenserna och irriterade mig på vissa bikaraktärer men i grund och botten är det väl godkänd action. Source Code Genre: SciFi-action Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Michelle Monaghan, Vera Farmiga m fl I korthet: Originell och spännande actionthriller om en man som återupplever samma åtta minuter gång på gång i jakt efter en bomb och en bombman. Allting är en del av något större och filmen är spännande på många olika plan. Regisserad av David Bowies talangfulla son Duncan Jones. Stake Land Genre: Dystopisk vampyrskräck Skådespelare: Connor Paolo, Nick Damici, Michael Cerveris m fl I korthet: En sorts “Zombieland” men utan humor och med vampyrer i stället för zombies. Jag är oändligt trött på vampyrer men indiefilmen “Stake Land” erbjuder något nytt inom genren och är med två undantag en prickfri och bra skräckfilm efter vampyrapokalypsen. Går endast att hyra i Sverige.

Att läsa på ett modernt sätt

Tue, 29 Nov 2011 21:45:00 +0100

Möjligen att läsa böcker i iPaden har funnits ända sedan iPaden kom och tidigare än så i andra läsplattor eller läsplattsliknande produkter, men jag har inte haft anledning att göra det förrän alldeles nyss. I väntan på en bokbeställning läser jag just nu en bok i iPaden och det är nästan onödigt bekvämt. Det är behagligt för ögat, smidigt på alla sätt och vis med finurliga funktioner som ett litet meddelande som berättar hur många sidor det är kvar i det aktuella kapitlet och så vidare. Det finns möjlighet att lägga ett “bokmärke” även om jag inte förstår poängen då iPaden alltid öppnar boken där man var sist man läste, men det kan ju i och för sig underlätta om man bläddrar lite fram och tillbaka. En oväntad fördel med att läsa i iPaden är att man slipper en viss sorts ångest som kan dyka upp när man läser en riktigt tjock bok, nämligen känslan av att man inte kommit någonstans. Även om en bok är riktigt bra kan jag känna lite ångest över att det är så mycket kvar när man bara betat av 50 sidor av en 800-sidors bok. En konstig åkomma, men även om iPaden säger att jag är på sidan x av xxx så känns det inte alls på samma sätt. Ångestfri läsning. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler böcker i iPaden. Den rymmer ju utan problem hundratals böcker och det kan ju underlätta vid längre resande eller liknande.

Re: Julkalenderdags strax #tvåsidor

Tue, 29 Nov 2011 15:32:00 +0100

Maria undrar om mina tre julkalenderfavoriter. Nu igen? Det hade vi uppe för diskussion för ganska exakt ett år sedan under rubiken "Julkalendrar vi minns"... Nåja, man kan inte minnas allt, för då blir man som jag. En som minns allt, och gärna påpekar det.

Vinterstädning

Sun, 27 Nov 2011 23:04:00 +0100

Jag har precis lagt upp 81 filmer (nya/begagnade, DVD/blu-ray, filmer/tv-serier/annat) på Tradera, och då plockade jag enbart från vardagsrummets högar. I mitt så kallade “kaosrum” finns ett par säckar med filmer undanstoppade som också borde hamna på Tradera, men i och med att det tar ganska exakt en (1) minut att lägga upp en annons (om man som jag varit ambitiös nog att ta hem information och omslag innan) så känns det rätt jobbigt att göra det i dagsläget. Om man vore lite smart hade det ju gått snabbt och smidigt att lägga upp tio filmer i stöten, kanske en gång i veckan, men så smart är jag inte. Här finns listan över det jag lagt upp nu – fynda julklappar!

Dvdkrönikan 25/11

Fri, 25 Nov 2011 10:01:00 +0100

Filmerna som får en att må sådär ”Feel good”-filmer är ett inarbetat begrepp. Filmer som får tittaren att må bra när eftertexterna rullar. Oftast innehåller storyn inte enbart glädje utan det finns lite mörker för att balansera upp och göra slutknorren extra trevlig. Det behöver nödvändigtvis inte vara romantiska komedier, men ofta är de det. Till exempel ”Love actually”, som sannolikt visas på tv inom kort. Ett annat bra exempel, utan romantik, är ”Little Miss Sunshine”. Som motpol har vi ”feel bad”-filmer. Det är möjligen inget vedertaget begrepp, men de finns. Här finns det ingen glädje alls som balans utan enbart bistert mörker. ”Vägen” och ”Winter’s bone” är till exempel så smutsiga och kärvt kalla att man längtar efter att få tappa upp ett varmt bad och skrubba sig ren när man ser dem. Nu vill jag lansera begreppet ”må sådär”-filmer. De är inte riktigt ”feel bad”, men nästan. Två aktuella exempel i butikerna är Lars Von Triers ”Melancholia” och Terrence Malicks ”The tree of life”. Filmerna har vissa likheter. De är båda oerhört snyggt filmade och innehåller karaktärer som inte mår speciellt bra. I ”Melancholia” lider en av huvudpersonerna av en djup depression – samtidigt som jorden går under, och i ”The tree of life” ser huvudpersonen tillbaka på sin svåra uppväxt med en hård pappa som inte levde som han lärde. Båda filmerna är berättade på okonventionella vis där man får gissa sig till vad som egentligen händer. Värst är ”The tree of life” som har ett så pass märkligt narrativ att amerikanska biografer satte upp varningsskyltar för att förhindra förvirrade besökares krav på pengarna tillbaka, och i Italien lyckades en biograf visa två av filmrullarna i fel ordning – utan att någon märkte det. Då kan man snacka om ett okonventionellt narrativ. Personligen tycker jag inte speciellt bra om filmerna. Det är ganska märkliga och kräver en speciell publik som jag inte känner att jag tillhör. Cineaster kan säkert njuta av dem, men jag känner bara ”sådär”. Jag mår ”sådär” efter att ha sett dem, men samtidigt har de stannat kvar i minnet längre än vad filmer som jag verkligen gillat har gjort, så något visst är det med dem.

Vi har ju ingen lokal, ju!

Tue, 22 Nov 2011 22:52:00 +0100

Bristen på vettiga konsertlokaler i Örebro är ett långvarigt problem, speciellt när det gäller mindre spelningar som lockar ett par hundra som mest. Min generation minns Contan med något saligt i blicken medan folk från andra generationer minns Rockmagasinet och Power House med flera. Jag ska i och för sig inte klaga, för det har uppkommit en hel del nya scener i staden på sistone, men inget som känns riktigt klockrent. I kväll när jag var ute och promenerade såg jag en affisch för en kommande spelning med Suffokate, Blind Witness och King Conquer (var lugna, jag har heller inte någon aning om vilka dessa band är, men de är representater från den nya hardcorevågen) som på något sätt poängterade problemet perfekt. Kolla på den inzoomade delen var spelningen äger rum: Ja, ni läste rätt – Risbergskas idrottshall. Jag vet inte om det är första gången den agerar konserthall men nog är det ett udda val av lokal. Fullt naturligt för en hardcorespelning dock som vanligtvis är en smått gymnastisk tillställning för publiken, men samtidigt absurt och roligt.

Heeeeere's Cookie!

Tue, 22 Nov 2011 17:02:00 +0100

Ibland ramlar man över bilder man bara måste dela med sig av. En briljant mash-up av Kakmonstret och "The Shining". Ungefär vad man behöver se en mörk vintereftermiddag när energin börjar dippa.

En annan åsikt om Timbuktu & Damn!

Sat, 19 Nov 2011 13:05:00 +0100

I går kväll var jag “plus 1” till Maria när hon var och recenserade Timbuktu & Damn! på Conventum Kongress. Den recensionen läser ni här. Sist jag följde med som plus 1 var när Erik Hassle var i stan i början av sommaren. Det här kändes lite roligare att följa med på, speciellt som Damn! var med i paketet. Det är ett sjukt kompetent band som klarar av att kompa huvudpersonen med svängig funk eller med lite mer dansanta tongångar. Det sju man starka gänget byter instrument och stil från låt till låt och musikaliskt är det en fröjd vara på plats. Det lät väldigt bra och jag kastade ett öga på ljudteknikern som riktigt levde in sig i musiken och dansade på stället. Det var kul att se för vanligtvis brukar ljudtekniker vara mest fokuserade på frekvenser och annat ljudtekniskt. Jag var inte överdrivet inlyssnad på Timbuktu innan konserten. Det är ingen artist jag direkt lyssnar på men samtidigt inte har någonting alls emot. Radiohiten “Resten av ditt liv” är både svängig och rolig och den plus den orientaliskt klingande “Dödsdansen” får ses som mina personliga höjdpunkter under konserten. Det var en trevlig kväll även om jag håller med Maria om att fokuset försvann i onödigt utdragna mellansnack eller jammigt trams. ...och för de som undrar varför en utpräglad hårdrockare gick på en hiphopspelning så kan jag avslöja att jag lyssnade på hiphop redan 1988...

Trailers som inte är riktiga trailers

Fri, 18 Nov 2011 12:02:00 +0100

Det finns nog ingen film så haft en vilseledande – eller kanske briljant – marknadsföring med trailers som kommande “The Muppets”. Först kom en trailer till en fejkad romantisk komedi som till slut introducerade Mupparna och sen har parodier på “Baksmällan Del II”, “Green Lantern”, “The Girl with the Dragon Tattoo”, "Paranormal Activity", “Mästerkatten i stövlar” och “Breaking Dawn” kommit. Den senaste i raden parodierar "Saw" och är riktigt kul. Men ingen av dessa har egentligen marknadsfört den film som faktiskt kommer, vilket är både märkligt och knäppt men också originellt.

En fördel med att jobba hemma

Wed, 16 Nov 2011 16:25:00 +0100

Mitt dagliga förvärv ger mig möjligheten att jobba hemifrån emellanåt. Allt jag behöver är min dator och en uppkoppling – arbetskamraterna finns hela tiden i en Skype-chatt. Jag skulle inte vilja jobba hemifrån på heltid, men ett miljöombyte någon gång i månaden eller så gör faktiskt susen. En annan fördel är att jag slipper ta hänsyn till kollegor och kan poppa musik utan att behöva ha hörlurar på mig, och ytterligare en fördel inom fördelen är jag att jag kan lyssna på vinylskivor. Här snurrar till exempel Godfleshs första LP på genomskinlig vinyl, det är något helt annat än en Spotifyspellista.

Idol-chat 2011-11-11 #tvåsidor

Fri, 11 Nov 2011 23:10:00 +0100

Med hjälp av Facebooks nya Messenger-app såg jag och Maria Idol “ihop” fast vi var på olika platser. Det här är vad vi skrev under programmets gång: Anders: Motowntema i dag tydligen. Kan bli kul. Maria: Mja eller dammigt. Anders: Svängigt tror jag. Anders: Vem tror du åker så här innan det drar igång? Maria: André SKA ut om det finns nån rättvisa. Anders: Hehe, ja men han hänger kvar som en igel. Kan bli någon tjej dessvärre. Maria: Då vet du att jag vill ha ut Amanda Fontanell. Anders: Det här öppningsnumret var sådär tycker jag. :( Anders: Amanda F > Amanda P Maria: Jag spelade wordfeud o lyssnade halvt o det var inget vidare nej. Maria: Asså Pelle Lindell. Zzznark Anders: Tänkte exakt samma sak. Han maler på helt mekaniskt. Maria: Äntligen tycker du rätt. Anders: Riktigt rätt, riktigt fett. Maria: Så jävla tråkig låt Amanda P valt. :( Maria: Nej usch. Detta låter skit! Anders: Får jag gaffatejpa fast Amanda P:s fingrar så hon slutar med de där Charlotte Perelli-fasonerna? Maria: Perrelli. Anders: Bandet svänger i alla fall. Maria: Håret är grymt. Anders: Fluffigt! Maria: Amanda P hänger löst. Maria: Hör inte juryn samma som jag? Anders: Juryn gillar Amanda P. Jag tyckte inte det här var hennes grej. Anders: Dags för din favvo. Maria: Han är en tönt. Maria: Jag spyr redan. Anders: André har plockat fram charmblicken i alla fall. Maria: Ner på knä? Really!? Jag dör. Anders: Jag lovat att Pelle börjar sin kommentar med “André...”. Maria: Haha. Förmodligen. Anders: Eller lovar som det också stavas. Anders: Han sjöng bra i alla fall. Maria: Ååååh!! Jag skriker rakt ut. Han är inte bra Anders: Go Bard! Maria: André alltså. Bard är grym. Maria: Du hade rätt om Lindell. Anders: Tre av fyra började med “André”. Inte så konstigt. Han heter ju det. Maria: Hade varit konstigt om de sa nåt annat namn, typ Jean-Pierre. Anders: Men spännande! Maria: Den här låten älskar jag med Phil Collins. Maria: Tråkkläder till denna låt. Anders: Moas uttal är inte så bra. “Vejt” t ex. Inte riktigt rätt stil för henne. Fast åker hon ut är hon nog rätt nöjd i alla fall. Maria: Tycker inte hon var så bra tyvärr. Anders: Fan, jag kunde sitta med i juryn. De sa ju exakt det som jag sa. Fast det är ju inte facit. Anders: Svårt tema i dag, visade det sig. Maria: Jo du ÄR facit. Anders: Självklart. Maria: Iaf när det gäller att påpeka engelska uttal. ;) Anders: Amanda F tror jag kommer att göra det bästa hittills. Hon har valt rätt låt även om jag inte minns vilken det var just nu... Maria: Eh hur kan du veta det innan? Anders: Låtlistan fanns ju i en artikel på Meny häromdagen. Maria: Jo men ja det vet jag väl! Anders: Jag menar att jag kunde föreställa mig hennes insats när jag såg vilken låt hon hade valt. Maria: Jaja facit. Maria: Varför tycker jag inte om henne!?! Vet inte vad det är. Maria: Känns som om hon bara upprepar Linnea Henriksson från förra året. Anders: Lätt bäst hittills. Du hakar upp dig på seg-Amanda mellan låtarna. Maria: Bard kunde inte klappa i takt. Anders: Haha, tokryck på slutet! Maria: Tönt. Anders: Please Mr Facitman Maria: Blä Maria: Fontanellen är inte min tekopp. Anders: Tur det. Vore knepigt att dricka te ur den. Anders: Nu kommer din favvo, Robin! Maria: Men lägg av o skriv sådär. Han har väl aldrig varit en favorit även om han blivit mkt bättre. Anders: Hehe, men han är din favvokille i alla fall. Bättre än André i alla fall. Maria: Ja o det finns ju många o välja på. Anders: Nä. Det här var dock lite gapigt tycker jag. Maria: Bättre än fontanellen. Anders: Bard var på min sida. Maria: Men gå o ligg med Bard då. Ni har fel. Anders: Vad hände med Facit nu då? Maria: Äh. Nu är det fina Molly! Anders: Molly är tillbaka! Skönt! Maria: Tråktema denna vecka. Var ju det jag anade oxå. Maria: Men Molly är grym! Anders: Riktig revansch från floppyn förra veckan. Maria: Men jag tyckte inte det ar SÅ hemskt förra veckan. Anders: Men det var det. Facit! Maria: Jag blir arg. På riktigt. Anders: Amanda F och Molly var bäst. Vem som helst av de andra kan ryka i kväll. Maria: Robin o Molly var bäst. André ska hem. Anders: Då får vi se hur det går om en dryg timme. Maria: Yes. Återkommer då. Anders: ...och nu är det en dryg timme senare... Maria: Måste gå på sällskapet först. Maria: Nu är det fixat o jag är med på banan. Anders: André åker ut, enligt Aftonbladets läsare... Anders: Facit? Maria: Jag sa det först. Maria: Ska vi åka till LKPG på fred o kolla? Anders: Näää Anders: Andra planer. Maria: Ok Maria: Robin! Yes Anders: Moa! Maria: Moa! Yes Maria: Molly! Anders: Molllllllly! Maria: Du är efter.,, Anders: Pff Anders: Kom igen Amanda F Maria: Amanda F jaja Anders: Yeees! Anders: Då håller vi på Amanda P Maria: Förstod att de skulle stå mellan André o Amanda P Maria: Japp. Hon var ju min topp tre från start Anders: Jag vet Maria: Jag vet att du vet Maria: :) Anders: Jag läser din blogg ju Maria: Jaaaaaaaa!! Anders: Weee! Maria: Thank God Maria: Tack o godnatt! Anders: Sov gott

Doldis blir Joona Linna

Fri, 11 Nov 2011 12:32:00 +0100

Superdoldisen Tobias Zilliacus blir polisen Joona Linna när Lasse Hallström gör film av Lars Kepler-romanen “Hypnotisören”. Den finska skådespelaren, med svenska som modersmål, är så pass “okänd” att det knappt går att hitta en bild på honom, men så här såg han ut 2009. Linna är den återkommande karaktären i Keplers böcker och en mycket välskriven och spännande person, och därför gillar jag faktiskt att det blev ett okänt ansikte i rollen. I stället för till exempel Mikael Persbrant som dock kommer att spela själva titelns hypnotisör i filmen och Lena Olin spelar hans fru. Jag ser verkligen fram mot den här filmen. Kepler-böckerna är väldigt spännande och riktigt bra deckare.

Dvdkrönikan 11/11

Fri, 11 Nov 2011 09:44:00 +0100

Fyra skivbolag i nya dokumentärer Jag älskar film och musik och när de båda kombineras blir jag alldeles salig. Den här veckan handlar det dock inte om spelfilmer utan om dokumentärer. Ungefär samtidigt lade jag händerna på två filmer som båda handlar om skivbolag, vilket inte hör till vanligheterna. ”Upside Down”, som släpptes i onsdags, handlar om skivbolaget Creation som fram till 1999 var otroligt betydelsefullt för brittisk musik och den tidiga britpopvågen. Det var Creation som släppte Oasis första skiva till exempel. Importfilmen ”Blood Sweat + Vinyl” handlar å sin sida om tre bolag från andra sidan Atlanten som fortfarande är vid liv och mycket betydelsefulla för alternativ och tung musik: Hydrahead, Neurot och Constellation. Gemensamt för samtliga skivbolag är en fingertoppskänsla för att hitta bra och spännande band och att drivkraften alltid har varit kärleken till musiken och inte kommersiellt tänkande. Creation gick i graven när Sony köpte in sig i bolaget och fasade ut alla medarbetare en efter en. Den situationen kommer inget av de andra bolagen att hamna i då det finns en tydlig gör-det-själv-mentalitet och mycket integritet bakom skivhögarna. ”Upside Down” är en ganska rörig film men så verkar Creations karriär har varit. Intrycket man får av det dagliga arbetet är snudd på anarkistiskt. Ekonomin sköttes taffligt, anställda sprang omkring utan tydliga arbetsuppgifter och det var hårt festande. Värst var skivbolagsdirektören själv som tog helg vid lunchtid på fredagen genom att duka fram droger och festade med banden tills det var måndag igen. ”Blood Sweat + Vinyl” är mer linjär och då musiken som avhandlas är helt och hållet i min smak får jag ut mycket mer av filmen. Jag vill direkt lyssna på de skivor jag har från bolagen och blir sugen på att köpa de jag inte har. Hydrahead och Neurot har ganska tydliga punkrötter medan Constellation har en hippiekänsla och det gör att man får ett väldigt positivt intryck av dem. Avslappnade människor som släpper det de själva tycker är bra. Skivbranschen må vara döende men är fortfarande fascinerande och jag ser gärna fler dokumentärer i ämnet. Bonusmaterial: Trailern till “Upside Down”: Trailern till “Blood Sweat + Vinyl”:

Betydligt mer fantasifyllt

Thu, 10 Nov 2011 15:11:00 +0100

Lite pärlplattor och stop-motion och vips har man ett komplett “Super Mario”-äventyr i sitt eget hem! Sådant här gör mig lycklig!

Inte så fantasifyllt

Thu, 10 Nov 2011 11:54:00 +0100

Har du också tittat på en filmaffisch eller hållit i ett DVD-fodral och tänkt: “Har jag inte sett denna film tidigare?” Då kanske du har tagit del av 13 rådande trender inom filmaffisch/omslagskonsten. Just nu far ett antal collage runt på filmsajterna som redovisar dessa trender. Här i min exempelbild har vi “särade ben”-trenden, “sexiga ryggen”-trenden och “text på ansikte”-trenden: De övriga trenderna är “strand och moln”-trenden, “rygg mot rygg”-trenden, “i sängen”-trenden, “jätteögat”-trenden, “blå natur”-trenden, “svart/orange”-trenden, “spring för livet”-trenden, “jätteansikte”-trenden, “röda klänningen”-trenden och den lite flyktiga “kopior”-trenden. Här är ett bra ställe att se exempel på alla dessa.

Så där mycket bättre

Mon, 07 Nov 2011 12:05:00 +0100

Två avsnitt in i årets upplaga av “Så mycket bättre” känns det som man börjar få lite grepp om omgången. Alla artister har fått spela minst en gång och det börjar bli hyfsat tydligt om vem som blir "årets September" och så vidare. Laleh har blivit tittarnas älskling med sina personliga omtolkningar av låtarna. Det känns inte så oväntat för mig då hon i sig själv är en artist med många olika uttryck. Personligen tycker jag det är kul att Mikael Wiehe verkar käkat Neil Young som förberedelse inför veckan då det är ett skönt, melankoliskt anslag i hans tolkningar. Lena Ph och E-type har också klarat sig bra, medan Eva Dahlgren och Tomas Ledin “spelat för lite för att betygsättas”. Kvar är då Timbuktu som jag har lite problem med. Inte som artist eller människa eller så utan för att han, precis som Petter förra året, gör mer av en egen låt med originalets refräng. Ett problem som även kommande rapartister kommer att ha. Jag förstår varför de gör så, men samtidigt blir det för lite cover och för mycket eget för min smak. Hittills tycker jag att “Så mycket bättre” bara är så där. Det är ett jättetrevligt program men det är inte lika omtumlande som sist, varesig musikaliskt eller i pratpartierna. Men det är ju fem avsnitt kvar, så det kan ju vända.

The Hobbit - produktionsdagbok #4

Fri, 04 Nov 2011 12:43:00 +0100

Äntligen! Efter allt för lång tystnad har nu den fjärde produktionsdagboken från “The Hobbit” kommit, och den här gången handlar det väldigt mycket om teknik. Man pratar om 3D och jag måste säga att det är en av de bättre förklaringarna till hur 3D faktiskt fungerar som jag tagit del av. Peter Jackson som folkbildare, alltså.

Re: Låttips: När jag går ner #tvåsidor

Tue, 01 Nov 2011 14:16:00 +0100

Så här kan en vanlig konversation låta mellan mig och Maria: Maria: Lyssnade du på låten jag lade upp i bloggen? Jag: Nä. Maria: Meh! Du lyssnar aldrig på låtarna jag lägger upp! Jag: Orka. Okej, det är inte ordagrant men ungefär så. Typ. Nästan. I alla fall: Det enda sättet för Maria att få mig att lyssna på hennes låtar är att bolla över dem som Två sidor-inlägg, som hon gjort nu med “När jag går ner” med några tjommar som kallar sig Norlie & KKV som jag aldrig hört talas om. Första intrycket: Snark! Jag är verkligen inte alls inne på sådan här modern hip-hop-influerad danspopmusik (eller vad man ska kalla det). Lagom till andra bryggan och refrängen börjar jag dock smälta lite. Snyggt sångarr och bra botten i refrängen och när sedan tredje refrängen kommer så inser jag att det är en hit. Så kan en låt förändras på tre minuter. Fast det allra bästa är omslaget. Ytterligare en variant på att “gå ner”.

Månadslistan oktober

Tue, 01 Nov 2011 10:23:00 +0100

Här är fem filmtips utifrån det jag tyckt varit bäst eller mest intressant på DVD/blu-ray under oktober. Bunraku Genre: Action-äventyr-fantasy-mix Skådespelare: Josh Hartnett, Woody Harrelson, Ron Perlman m fl I korthet: Ingen perfekt film men en spännande genremix i ett udda format inspirerat av den japanska bunrakuteatern och pop-up-böcker. En cowboytyp och en samurajtyp jagar av olika anledningar en grym härskare. Många fajter och många utpräglade karaktärer i en film som egentigen är mer intressant än bra. Cherry Genre: Komedi med tyngd Skådespelare: Kyle Gallner, Laura Allen, Britt Robertson m fl I korthet: Omslaget placerar filmen i “American Pie”-facket men så tramsig är inte “Cherry”. Det handlar visserligen om en oskuld, men det handlar lika mycket om frigörelse, olycklig kärlek, dåliga mödrar, med mera. Lite mer tyngd i filmen än vad omslaget signalerar. Paul Genre: Sci-fi-hyllande komedi Röstskådespelare: Simon Pegg, Nick Frost, Seth Rogen m fl I korthet: Sci-fi-referenserna duggar tätt när Simon Pegg och Nick Frost gör en film (utan Edgar Wright, vilket märks) om två engelska nördar som sticker till USA och bokstavligt talat kör in i en livs levande alien som är på flykt. Roligt med många bra skådespelare i större och mindre roller. Small Town Murder Songs Genre: Dramathriller Skådespelare: Peter Stormare, Jill Hennessy, Stephen Eric McIntyre m fl I korthet: Peter Stormare i en av sina tyngsta roller hittills som småstadspolisen som bromsar ett aggressivt beteende med guds hjälp, men som får ett knivigt mordfall på sitt bord. Finstämd och långsam, som en Coen-film utan humorinslag. Mycket bra. X-Men: First Class Genre: Superhjälteaction Skådespelare: Kevin Bacon, Michael Fassbender, James McAvoy m fl I korthet: Initialt trodde jag inte alls på denna femte film i “X-Men”-serien som gick långt bak i tiden och berättade Professor X och Magnetos historier, men den är faktiskt riktigt bra. Kevin Bacon är dessutom lysande som filmens huvudsakliga skurk. Bra superhjältefilm!

Här kommer spöksolen

Mon, 31 Oct 2011 16:32:00 +0100

Äntligen har jag hört Ghosts tolkning av The Beatles “Here comes the sun” - ett lika logiskt som ologiskt coverval av det mystiska bandet. Jag vet inte vad det är, men de lyckas alltid förmedla ett genuint kuslig känsla i sin musik på något magiskt sätt. Här är studioversionen: och så en mobilfilmning från Tuskafestivalen i Finland förra året:

Trailer: Mission: Impossible - Ghost Protocol (2)

Mon, 31 Oct 2011 15:27:00 +0100

Förra gången skymtade man knappt Michael Nyqvist i trailern, men nu är han med desto mer – det vill säga ett par sekunder ungefär 1.07 in i nya trailern. Inga repliker än så länge men han verkar ju vara huvudskurken i filmen. Jag konstaterar precis som sist: jag är inget fan av filmserien men ändå peppad på just denna film.

Årets sämsta skiva

Mon, 31 Oct 2011 14:04:00 +0100

Egentligen borde jag ha bloggat om detta förra veckan när jag var som mest uppeldad, men det får bli under lite mildare förhållanden nu. Årets sämsta skiva har nu släppts. Jag pratar givetvis om samarbetet mellan Lou Reed och Metallica som genererat dubbelplattan “Lulu” som jag lyssnat igenom en gång och aldrig mer kommer att lyssna på. I förra veckan släpptes nämligen hela skivan helt officiellt på nätet vilket med tanke på Metallicas klassiska fejd med Napster kändes minst sagt oväntat. Jag plågade mig igenom skräpet, precis som många andra Facebook-kompisar även om de flesta verkade stänga av efter en halv låt. Jag lyssnade på allt. Så här: det finns ett par bra riff på skivan men i det stora hela är det en märklig mix av vad som låter som kasserade Metallica-idéer som Lou Reed pratsjunger falskt över. Så mycket samarbete känns det inte som utan snarare som två separata inspelningar som kombinerats utan någon större tanke. Så låter det. Jag har lyssnat på Metallica i 25 år och de har en stor betydelse i hur min musiksmak utvecklats under åren, men samtidigt som de har varit jävligt bra under stunder har de varit extremt irriterande under andra, och det här är något slags rekord. Jag vet inte vem som ska gilla skivan. Enbart extremt nitiska Metallica-fans kan tycka att den är bra för att “det är ju Metallica”, men Lou Reed-fans har nog inget att hämta här. Men så dyker den här hyllningsrecensionen upp och bevisar att det finns i alla fall en (1) person som tycker det är svinbra. Otroligt märkligt. Själv tror jag att det är för tidigt eller för sent aprilskämt. Den här parodin är underhållande och samtidigt är den bättre än allt på “Lulu”. Då är något allvarligt fel...

Re: Maskinen vs Lisa Ekdahl #tvåsidor

Mon, 31 Oct 2011 09:21:00 +0100

Maria rapporterar att Maskinen fällts för stöld av Musikpolisen i P3 då deras “Krossa alla fönster” är för lik Lisa Ekdahls “Öppna upp ditt fönster”. Vad tycker jag? Andersmusikpolisen säger att det är stöld så det dånar om det. Liknande rim, samma antal stavelser, ackordbyten som följer varandra etc. Men hade inte ordet “fönster” varit med i titeln eller texten så hade nog inte många reagerat.

Dvdkrönikan 28/10

Fri, 28 Oct 2011 08:17:00 +0200

Det krävs en entusiast för att sätta Örebro på filmkartan Örebro är Sveriges sjätte största tätort men ändå är det ingen stor filmstad. Det är inte överdrivet många härifrån som hamnat i filmbranschen och det finns ännu färre filmer som utspelar sig eller är inspelade här. Vårt största exportnamn är Josef Fares som under sin ungdom sprang omkring med lånade kameror från Studiefrämjandet och spelade in proffsiga kortfilmer. Numera bär en kortfilmsfestival hans namn. När Fares långfilmsdebuterade år 2000 med ”Jalla! Jalla!” hade Örebro en tydlig plats i filmen. Även om den inte uttalat utspelade sig här så kunde man se Österplans loppmarknad och Brunnsparken i filmen. Då sträckte vi på oss som örebroare, speciellt som filmen blev en nationell succé. Men efter det är det ganska tomt. En film som poppar upp ur minnesarkivet är Örebrobördiga Henry Chus ”Efter Jesper” från 2005, men den filmen kom och försvann i en handvändning och finns i dag inte ens att köpa på dvd. Örebro på film är med andra ord inget att skryta över. Kanske blir det ändring på det i november. Den 23:e släpps nämligen ”Jango on tour”. Jag fick ett pressmeddelande om filmen härom veckan och i det beskrivs den som ”en lättsam komedi, en roadmovie med sjuka drömsekvenser och mycket sommar /…/ producerad och inspelad i Örebro och dess närområden”. Jag bloggade om det och lade ut filmens trailer på meny.nu och påpekade att den inte visade upp speciellt mycket av Örebro. Kort därefter kom det ett mail från upphovsmannen Johnny Wernersson som förtydligade att ungefär 50 procent var inspelat i Örebro men att det handlar om många interiörscener som inte är så publika, men Johnny garanterade att vi skulle känna igen landmärken som Brunnsparken (igen), Mikaeli vårdcentral, Ikea och Hästhagen. Via en kontakt på Film i Örebro län får jag höra att filmen är ett riktigt verk av entusiasm och påhittighet där brist på budget balanserats med finurliga lösningar. Det låter bra, nöden är uppfinningarnas moder, som det heter. Kul att det finns folk som Johnny som ändå drar sitt strå till stacken för att sätta Örebro på filmkartan. Låt han inte bli den sista.

Tio tv-vinjetter

Tue, 25 Oct 2011 14:25:00 +0200

Hösten är tv-serietider för mig. Jag följer några serier vecka efter vecka, klämmer boxar då och då och myser genom att sjunka in i olika världar under en längre period än en vanlig spelfilm. En viktig del i en tv-serie är dess vinjett. Det är den som ska sätta stämningen och locka in oss till serien avsnitt efter avsnitt. Jag har valt ut tio exempel för att demonstrera olika sätt att göra vinjetter. Eftersom jag ogillar att rangordna saker presenteras de i alfabetisk ordning. Beverly Hills 90210 Längd: ca 100 sekunder Den här vinjetten är vald mer av nostalgiska skäl än att den är överdrivet bra. När jag ser den i dag känns den hopplöst gammal med ett 90-talsmode som fortfarande osar 80-tal, med tunn musik med tidigt programmerade trummor och den obehagligt ylande gitarren och med bilder plockade ur avsnitten som vinjett. Så görs inte många vinjetter nu för tiden. Jag var egentligen lite för gammal för “Beverly Hills 90210” när den kom och började titta “ironiskt” men såg den sedan nästan sjukligt slaviskt. Alla, och då menar jag alla avsnitt finns inspelade på VHS hemma hos mig... Californication Längd: ca 45 sekunder I det här fallet är det musiken som sätter stämningen. Det är något med instrumenteringen och soundet som känns 100% Kalifornien. Jag får en glad och varm känsla. Bilderna fokuseras kring huvudpersonen, den skrivkrampsdrabbade och sexgalna författaren Hank Moody, men säger kanske inte så himla mycket om serien i sig, men känslan i vinjetten är odelat positiv. Dexter Längd: ca 100 sekunder Egentligen är det den här vinjetten som fick mig att tänka till kring vinjetter över huvud taget. En perfekt vinjett där Dexters morgonrutiner i intima, närgående bilder blir en visuell metafor för hans mörka sida som rättskipande mördare. Det är både skickligt och smart gjort och vinjetten sätter definitivt stämningen helt och hållet. En härlig tid (The Wonder Years) Längd: ca 60 sekunder En bluesig tolkning av en The Beatles-låt, knastrig super-8-film och skildring av lek och familjeliv i en romantisk suburb i USA och man vill genast fortsätta titta på denna fina tv-serie om livet på 60-talet. Vinjettens koncept är för övrigt en liten minitrend för amerikanska familjeserier överlag – se vinjetten till “Alf” för ytterligare ett exempel på “hemvideo”-trenden. Game of Thrones Längd: ca 100 sekunder Pampig och komplex, precis som serien. Den senaste i raden av HBO-succéer - “Game of Thrones” - har en vinjett som tar oss genom en tredimensionell karta över Westeros. Finessen är att vinjetten ändras från avsnitt till avsnitt och tar oss enbart med till de platser som figurerar i avsnittet. Smart och läckert. Lost Längd: ca 16 sekunder Kort men effektiv. Det sägs att den animerade texten är något J.J. Abrams själv knåpat ihop och mycket mer behövdes inte för att illustrera “Losts” svarta/vita tema och ge ett mystiskt intryck, helt i seriens anda. Det är även typiskt “Lost” att strunta i att ödsla tid på vinjetten och klämma ut ungefär en minut extra per avsnitt för historieberättandet. En minut är mycket i tv-seriesammanhang. Millennium Längd: ca 30 sekunder “Millennium” var Chris Carters uppföljning till “Arkiv X” som aldrig blev samma succé. Den handlade om en utredare med lite övernaturliga förmågor som tog hand om mystiska brott några år innan millennieskiftet. Frank Black var en komplicerad figur och vinjetten dryper över av melankoli. Den ledsna cellomelodin och de fruktansvärt uppgivna meddelandena: wait, worry, who cares? sätter definitivt stämningen. Även denna är ganska kort och vinjetten förändrades lite från säsong till säsong. Måste se om “Millennium” snart! På spaning i New York (NYPD Blue) Längd: ca 60 sekunder En av mina favoritserier på polistemat, vars vinjettmusik är märklig med våldsamma trummor i inledningen som sedan tonas ned till fördel för en mollig melodi för att sedan tonas upp mot slutet igen. På sätt och vis kan man se det som en musikalisk beskrivning av polisarbetet – action och våld och sorg och empati om vartannat. Six Feet Under Längd: ca 100 sekunder När SVT började visa “Six Feet Under” kände jag direkt under vinjetten att det var en serie jag skulle älska. Väldigt snygg och suggestiv med en omisskänlig och originell musik. Musikern i mig ryser av de snygga ackordbytena vid 1:14. På sätt och vis påminner vinjetten om “Dexters”, men “Six Feet Under” var först. Twin Peaks Längd: ca 150 sekunder Längst och kanske mest klassisk i samlingen. Det krävs bara någon sekund av de plockande tonerna i början och en liten skymt av de varma bilderna för att jag ska smälta och vilja se om serien för tusende gången. I dag kan jag möjligen tycka att den är lite väl lång, men bilderna är så vackra, tempot så svävande och musiken så perfekt att det är ren njutning att se den gång på gång. Magiskt. Har jag “missat” någon vinjett? Kommentera så kanske jag följer upp den blogg i framtiden.

Kesoburk är det nya svarta

Thu, 20 Oct 2011 19:18:00 +0200

Här har vi en imponerade rendering av Robyns “Call your girlfriend” framför av gruppen Erato som uppenbarligen inte behöver instrument utan det går lysande med tre kesoburkar i stället. Musikaliskt och motoriskt på samma gång. Jag gillar det!

Örebrofilm på DVD

Thu, 20 Oct 2011 10:51:00 +0200

Jag fick ett mail precis om filmen “Jango on tour” som släpps på DVD den 23 november. Enligt mailet är filmen inspelad “i Örebro och dess närområden”, men jag ser inte så överdrivet mycket Örebro i trailern: På filmens hemsida dras kopplingar till “Jalla! Jalla!”, “Kopps” och “Zingo” och filmen beskrivs som "En svensk flumkomedi med hög igenkänningsfaktor, redo att charma sig in på dvd-toppen i höst!" Upp till bevis 23 november!

Liza Marklunds omslag #tvåsidor

Thu, 20 Oct 2011 08:49:00 +0200

Liza Marklund är på gång med sin nionde roman om journalisten Annika Bengtzon. Den heter “Du gamla du fria” och föga oväntat går omslaget i samma stil som de tidigare åtta – det vill säga Marklund själv är på framsidan. Varför är det så? Jag minns när jag läste “Sprängaren” för typ tio år sedan så hade jag ingen aning om att det var Marklund på framsidan utan trodde att det var en modell som gestaltade Bengtzon, men så var det ju inte. Min teori är att man fastnat i ett koncept som inte skulle vara ett koncept från första början. Knäppt är det i alla fall och ganska självupptaget på något sätt. Nu är Marklund inte den första eller sista författaren som figurerar på framsidan till sina böcker, men jag tycker ändå att det är konstigt och vid det här laget ganska parodiskt. När Filip och Fredrik körde sin första omgång av “100 höjdare” satte de “Liza Marklund bär orangea solglasögon på ett bokomslag” på plats 39. I boken utvecklar de sina resonemang och förundras över det narcisstiska i författare som har sig själva på framsidan. Vad tycker du, Maria?

Eldvittnet - ny Keplerroman

Tue, 18 Oct 2011 16:02:00 +0200

Jag känner mig plötsligt helt ouppdaterad när ett nyhetsbrev från Adlibris ramlar in och jag får veta att en ny Lars Kepler-bok släpps den 11 november. Nu spelar detta inte så stor roll eftersom jag har som vana att läsa Kepler-böckerna i pocketutgåvorna så nästa sommars svenska deckare för mig heter “Eldvittnet”. Adlibris har en nästan löjligt lång beskrivning av boken, här är den: I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning. Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln. Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

Trailer: Tintin (2)

Tue, 18 Oct 2011 10:13:00 +0200

Den andra trailern från “Tintin”, som har premiär alldeles snart, har kommit och nu bjuds det på mer action än tidigare. Alltså, jag vill bestämt säga att jag kan “Enhörningens hemlighet/Rackham den Rödes skatt” innan och utantill, men det finns många scener i trailern som jag inte alls känner igen... Dags att plocka fram originalalbumen hemma och se vad det är frågan om.

Brittan i Globen #tvåsidor

Mon, 17 Oct 2011 10:26:00 +0200

I går var jag i Globen och såg Britney Spears. Lite lätt oväntat kanske och om det inte hade varit så att Maria var snabb på att få till schyssta biljetter så hade jag inte gått, men det var helt klart värt det. Britney har ju varit i Skandinavien ett tag nu och recensionerna – som jag inte läst i detalj – har varit blandade. Hon har beskrivits som en “tjock robot” som sjunger illa. Det lät ju inte speciellt lovande, men den beskrivningen passade inte in i det jag såg. Nu ser man kanske inte Britney för att få en mäktig sångupplevelse och jag har faktiskt svårt att avgöra hur mycket som var “riktig” sång under konserten. Det var en hel del förinspelat som blandades upp med det som kom ur munnen på henne och det var egentligen enbart i en ballad där Britney satt i en gunga som jag tyckte det lät konstigt. Inte direkt falskt, men konstigt. Det var med andra ord en show man fick. Ett rejält scenbygge med stora videoskärmar och saker och ting som åkte upp och ned. På videoskärmarna fick man innan och under konserten bilder på någon figur som letade efter Britney. Det var mest segt och intetsägande men jag förstod att det fanns där för att fylla ut vid klädbyten. Under första hälften av konserten var det inte många låtar jag kände igen, men det var en salig blandning av pop och klubbmusik där Britney och hennes dansare körde hårt. Efter 75 minuter var den ordinare spelningen över och Britney kom tillbaka för att köra “Toxic” och den sjukt allsångsvänliga “Till the world ends” som extranummer. Jag passade på att filma de sista två minuterna av konserten där man brassade på med extra allt – konfetti, bomber, ljus och Britney med änglavingar. Notera även småflickorna framför mig som hoppar som besatta av glädje. De som såg Idol i fredags vet att Idolerna skulle få vara med på scenen och de var de. Till och med Moa rörde sig så att dreadsen hoppade och hade ett smil så brett att det krävde ett eget postnummer. I övrigt var det lite snålt med kändisspottingen. Ex-Idolen Roshanna och Agneta Sjödin noterades bland besökarna. Allt som allt tyckte jag det var en trevlig tillställning. En show som inte alls var som förhandsrapporterna. Läs vad Maria tyckte i hennes blogg...

Bokrecension: Blod eld död

Fri, 14 Oct 2011 14:26:00 +0200

Jag vet inte om NA kommer att lägga ut min bokrecension så för säkerhets skull lägger jag ut den i bloggen... Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg Blod eld död – En svensk metalhistoria (Alfabeta bokförlag) Svensk hårdrock är i ropet. Ungefär samtidigt som ”Blod eld död – En svensk metalhistoria” kom i ut i bokhandeln gick dokumentären ”Så jävla metal” upp på utvalda biografer. Filmregissören Ulf Malmros håller på med sin nästa film ”Bröderna hårdrock” som är inspirerad av den prisbelönta dokumentären om det kanadensiska metalbandet Anvil som vägrade ge upp. Hårdrockarna vägrar nämligen att ge upp. Det är därför det i dag finns många renodlade hårdrocksfestivaler runt om i landet – där Örebro bidrar med stadigt växande Metallsvenskan – och mängder av hårdrockskryssningar organiserade av både specialtidningar och radiostationer. I somras fylldes Ullevi av hårdrockare två dagar samma vecka när både Iron Maiden och de fyra största thrashmetalbanden kom till Göteborg. Den senare tillställningen direktsändes till och med i Sveriges television. Så hårdrock, inte minst svensk är i ropet. Men det är skillnad på hårdrock och hårdrock. Den hårdrock som letat sig in i Melodifestivalen i form av till exempel The Poodles är inte samma hårdrock som framförs på en liten klubb i Tyskland av ett band som nött däck på Autobahn en hel natt för att komma dit. Den hårdrock som slukar radiovågor i form av Takida är inte samma hårdrock som påverkade en artonårig tjej att åka till Upplands Väsby för att försöka sätta eld på ett hus för att musikern som bodde där ansågs vara falsk. Ika Johannessons och Jon Jefferson Klingsbergs bok ”Blod eld död” bär undertiteln ”En svensk metalhistoria” och indikerar redan där att de inte riktat in sig på hela hårdrockshistorien utan metaldelen som startade på 80-talet. Men inte heller det är riktigt sant – fokus ligger på death och black metal som uppstod under 90-talet och verkligen satte Sverige på kartan som ett av de mest inflytelserika länderna i världen. Om man skulle flytta över ett band som At The Gates betydelse till hiphopvärlden skulle det i dag finnas tusentals amerikanska hiphopartister som lät exakt som Latin Kings. Även om viss del av Sveriges hårdrockshistoria berörs – det som ledde fram till death metal-vågen – så är ”Blod eld död” en reportagebok där nyckelpersoner och band från 90- och 00-talet intervjuas eller porträtteras. Upplägget känns lite som Fredrik Strages hiphopbok ”Mikrofonkåt” där både skrattframkallande anekdoter och otrevligt bistra skildringar av verklighetens mörka baksida samsas bland de drygt 360 sidorna. För även om det finns en inspirerande glädje i hårdrockens engagemang och hängivenhet är det som stannar kvar när man slår ihop boken misantropiska redogörelser som gör mig alldeles kall inombords, där bokens titel passar bättre in än någon annanstans. Titeln kommer från Bathorys legendariska skiva ”Blood fire death” och när den andra vågens black metal-band utvecklade Bathorys sound och förvandlade deras utpräglade image till en livsstil blev det blod, eld och död på riktigt. Några kapitel i boken är rent av otrevliga där man ömsom äcklas och ömsom fascineras av vissa människors helhjärtade hängivenhet för en livsstil som sträcker sig långt bortom farlig musik och onda texter. ”Blod eld död – En svensk metalhistoria” är en fängslande läsning. Jag är jämngammal med författarna och den svenska dödsmetallen hör verkligen till min generation, och lika väl som boken skildrar en del av Sveriges musikhistoria så skildrar den även slutet av min egen tonårstid, banden jag lyssnade på och folket som det pratades om. Det känns bra att det gjorts en seriös journalistisk dokumentation som avhandlar en del av helheten, men tillräckligt mycket för att boken ska kännas komplett. Dock: trots att boken tagit många år på sig att bli färdig finns det en del irriterande slarvfel som borde korrigerats efter korrekturläsning och faktakoll. Kapitlet om Entombed utspelar sig i Örebro och där döps Club 700 om till Konserthuset och en rad Örebroprofiler får både fel namn och roller. Extra irriterande för en Örebroare, men i det stora hela ingenting som gör boken sämre på något vis. Det här är en utmärkt bok för de som vill veta hur ett visst gitarrsound påverkade en hel musikgenre eller för de som redan vet exakt vad jag pratar om.

Dvdkrönikan 14/10

Fri, 14 Oct 2011 08:03:00 +0200

Hårdrock i biomörkret Den här veckan tänkte jag faktiskt lämna vardagsrumssoffan, stänga av tv:n och i stället sätta mig i en måttligt bekväm biofåtölj framför den stora vita duken. I onsdags var jag nämligen på Bio Roxy och tittade på hårdrocksdokumentären ”Så jävla metal”. Jag hade helt missat att den kommit till Örebro och vet heller inte hur länge den visas, men alla som har ett hårdrockshjärta bör masa sig till Olaigatan 19 innan den försvinner. Dvd:n kommer visserligen 30/11 men film är bäst på bio, sägs det. Det var en minst sagt annorlunda känsla att sitta i biomörkret och höra Entombeds feta gitarrsound ur Bio Roxys rejäla ljudsystem, nästan som att se samma band på Kungliga Operan i balettföreställningen ”Unreal estate”. Det är en av många händelser i den 40-åriga svenska hårdrockshistoria som avhandlas i filmen. På annan plats i dagens tidning skriver jag om att svensk hårdrock är i ropet. Den här dokumentären är ett bra komplement till boken ”Blod eld död – En svensk metalhistoria”, men filmen är mer heltäckande. På gott och ont. Det blir lite hastigt och fragmentalt här och där, men å andra sidan är det ju 40 år som ska täckas. Det är historiskt underhållande att höra om en tid då band vägrades skivkontrakt – eller sågades i recensioner – för att de sjöng på engelska. Det är intressant att ställa fritidsgårdsspelningar med ”Coca Cola och pingis” i gage mot Europes jätteturnéer och skatteplanering. Det är vansinnigt kul att se gammalt arkivmaterial och tv-inslag som man nästan hade glömt bort. ”Så jävla metal” är en dokumentär som jag på sätt och vis fantiserat om en längre tid. En film som inte favoriserar en subgenre framför en annan utan som nöjer sig med den minsta gemensamma nämnaren – den hårda rocken, oavsett om den framförs av folk med spikarmband eller sprayade pudelfrisyrer. Jag ser att dvd-utgåvan kommer att presenteras på två skivor, vilket borde betyda att det finns gott om extramaterial. Jag ser faktiskt redan fram emot att få ta del av ännu mer av de 42 år som gått sedan November släppte den första svenska hårdrocksskivan. Bonusmaterial: Är Örebro representerade i filmen? Ja, den första musiken man här i filmen är “Nightstalker” med Wolf från den tiden hela bandet var från Örebro. Lite senare i filmen är den enda kvarvarande Örebroaren i bandet - Niklas Stålvind - med i ett intervjusammanhang. Sen kan jag svära på att man som hastigast ser Örebroprofilen Dennis Karlsson i delen om Swedish Metal Aid och det är ju faktiskt möjligt att man ser Motherlode i folkmängden också.

Flängda favoriter

Thu, 13 Oct 2011 16:58:00 +0200

Härom dagen fick jag en leverans med böcker från CDON och en av böckerna var “Flängda favoriter” av serietecknaren Johan Wanloo. Wanloo har funnits i mitt medvetande ända sedan 80-talet då han gjorde serier i Hemdator Hacking eller vilken datatidning det nu var jag läste och då och då har våra vägar korsats. Hemma på mitt kylskåp har jag en utskrift med en pingvin som ljuger. Här är den: Wanloo är något år äldre än jag och jag delar inte alla hans referenser men jag älskar hans stil och älskar hans humor. Det fanns faktiskt inte en enda sida i “Flängda favoriter” som jag inte skrattade högt åt. Här presenterar Wanloo sin bok i en liten video: Mer av Wanloo finns i hans "blorg" och i den engelskspråkiga webbserien Rock Manlyfist som uppdateras varje måndag.

Millennium-serien blir serie

Wed, 12 Oct 2011 11:40:00 +0200

Det rapporteras nu från USA att Stieg Larssons “Millennium”-trilogi ska bli serieromaner av DC Entertainment, med start nästa år och sedan en ny bok per år. Förläggaren Dan DiDio säger i ett pressmeddelande: "The intricate characters and stories Larsson created in The Millennium Trilogy are a perfect match for the graphic-novel format, where we can bring Lisbeth Salander to life in entirely new, visually compelling ways. It’s a distinct honor to work on a story that is already so popular with millions of readers around the world." Och Stiegs bror Joakim kommenterar: "Stieg always liked comics, and it will be exciting to see the unforgettable characters he created come to life on the comics page." Jag känner mig aningens splittrad. Å ena sidan är det roligt att ta del av historierna på ett annat sätt, men å andra så börjar det kännas som man exploaterat böckerna lite väl mycket nu. För ungefär ett och ett halvt år sedan pratades det om att “Let Me In” - adaptionen av “Låt den rätte komma in” - skulle bli grafisk roman. Den har faktiskt kommit nu. I september släpptes “Let Me In Volume 1: Crossroads” som är en prolog till den amerikanska filmen. På Amazon.com kan man ta del av ett rätt rejält smakprov av romanen.

Sov nu för fan!

Tue, 11 Oct 2011 15:54:00 +0200

I våras ledsnade författaren Adam Mansbach på att dottern Vivian var svårsövd på kvällarna och skrev en barnbok med en titel som varje småbarnsförälder nog sagt eller åtminstone tänkt: “Go the fuck to sleep!”. En PDF av boken läckte ut på nätet och skapade ett sådant stort intresse att boken toppade förbeställningslistan på Amazon.com. Nu kommer i boken i svensk översättning av Adams svenska fru Victoria Häggblom under titeln “Sov nu för fan”. Vågar man misstänka att det blir en försäljningssuccé även här? Originalboken finns även som ljudbok, ypperligt inläst av Samuel L. Jackson. Här är den i sin helhet:

Musik för draktatueringar

Mon, 10 Oct 2011 11:27:00 +0200

Kombinationen David Fincher och musikerna Trent Reznor och Atticus Ross var lyckad i “The Social Network” och kombinationen återkommer i “The Girl With The Dragon Tattoo”. På den officiella hemsidan till filmen kan man höra en liten slinga från soundtracket. Nu har någon hobbydetektiv lyckats lokalisera en direktlänk till “Dotcom” som spåret tydligen heter, så vill man ta hem den till valfriljudbärare går det alltså bra. Jag har låtit musiken snurra ett par varv nu och det är helt klart stämningsfull musik som gör mig ännu mer laddad inför filmen.

Surrealistisk serie

Fri, 07 Oct 2011 14:34:00 +0200

Jag har hört talas om "Garfield minus Garfield" tidigare, men aldrig tittat på den förrän nu. Idén är att ta “Gustaf”-strippar och helt sonika sudda ut Gustaf och hans repliker. Kvar blir hans ägare Jon som helt plötsligt beter sig väldigt märkligt. Det är en sjuk idé och jag undrar hur någon en gång kläckte den, men den är samtidigt genial. Ju fler strippar man läser, ju mer surrealistisk blir serien. Se exemplet ovan.

Re: Claimed for Damage #tvåsidor

Mon, 03 Oct 2011 16:36:00 +0200

Ett litet missförstånd gjorde att jag lyssnade in mig på en ny Lena Ph-låt när Maria satt i Karlskoga och poppade metal för fulla muggar. Snacka om ombytta roller... Haha! Hur som helst – Degerforsgänget Claimed for Damage är på gång med sin debutplatta och i Marias blogg finns både hennes intervju med bandet och hennes åsikter om låten. Jag tycker att det låter stabilt och kompetent. Inte överdrivet originellt eller tekniskt utan ganska basic metal. En schysst ljudbild och en riktigt trevlig video har de också fått till. Möjligen är låten lite för lång och upprepande i sitt arrangemang. Men hur tänkte de när de knåpade ihop det rytmiska riffet i versen? Det är lite väl likt Megadeths “Symphony of destuction” från 1992, en låt jag är tämligen övertygad om att grabbarna lyssnat ett par gånger på...

Till minne av en gul kanin

Mon, 03 Oct 2011 16:02:00 +0200

Ingenting varar för evigt, inte ens en jättestor gul kanin som varit en uppiggande syn hela sommaren. Nu sågas kaninen i småbitar och kommer aldrig att finnas igen. Förutom i våra minnen. Jag har plockat på mig två gula bitar från ena örat som ett bevis på att den faktiskt stod där på Stortorget. Snart finns det nämligen inga spår kvar.

Re: Re: Idolgänget 2011 #tvåsidor

Mon, 03 Oct 2011 11:42:00 +0200

Maria tippar Molly, Moa och Amanda Persson som topp-3. Det är nog ungefär vad jag skulle tippa också, fast det är också lite av ett önskeresultat. Har faktiskt lite svårt att realistiskt tro att Moa ska gå så långt, men man kan ju alltid hoppas. Fast det är ju rusktigt svårt att tippa så här tidigt i tävlingen. Om ett par veckofinaler har man nog fått lite mer kläm på deltagarna.

Idolgänget 2011 #tvåsidor

Mon, 03 Oct 2011 09:36:00 +0200

Årets upplaga av “Idol” har brakat igång och jag har inte alls varit lika flitig bloggare som i fjol trots att jag sett varenda sekund av programmet hittills. Det känns inte lika motiverat att rapportera allt i år även om jag kommer att titta på rubbet. Till att börja med tycker jag att Pär Lernström klivit in riktigt bra i rollen som programledare. Lite mer kompis med idolerna och tar inte lika mycket plats som sin föregångare. Juryn är bättre än jag hade trott så hela inramningen är rätt trevlig faktiskt. Sen har vi deltagarna... Ja, detta är verkligen tjejernas år. Jag tycker inte att det finns någon kille som utmärker sig speciellt mycket än så länge och jag skulle faktiskt bli lite förvånad om någon kille hamnade topp-5. Här är några rader om varje deltagare: Molly Pettersson Hammar - skulle man utse vinnaren redan nu utifrån det musikaliska så tar Molly hem det alla gånger. Vilken röst hon har! Fick samma känsla som när Erik gastade igång under kvalveckan för två år sedan, att det var vinnaren vi såg. Given kandidat till segern. André Zuniga-Asplund - André överraskade i fredags med att sjunga bra trots sjukdom och dessutom något annat än reggae som jag trodde var hans grej hela vägen. Han stärkte sin position. Roshana Hoss - en av få deltagare som han någon form av stjärnstatus redan från början. Jag har dock en obehaglig känsla av att “Idol”-deltagandet kan stiga Roshana över huvudet, så vi får se vad hon åstadkommer de närmaste veckorna. Robin Stjernberg - den bästa killen i mitt tycke. Han tar för sig på scenen och sjunger bra, så jag tror att Robin är den kille som kommer att hänga kvar längst. Amanda Persson - en liten person med en stor personlighet. Här finns det också stjärnstatus och ett gott självförtroende och Amanda känns som en av de som kan hänga kvar riktigt länge, om hon pallar för trycket. Olle Hammar - efter en svag slutaudition har Olle skärpt till sig. Jag irriterar mig på hur “exakt” han uttalar alla ord, men han har själ i sin röst och helt klart tävlingens coolaste frisyr. Amanda Fondell - årets Linnea som redan så här tidigt i tävlingen visat goda kunskaper i att göra låtvalen i sin egen stil, vilket är viktigt senare i tävlingen. Det gnälls på att hon är så blyg privat. Nåja, Tove Styrke var väl inte så kaxig i början av tävlingen heller. Denise Azemi Brasjö - det känns inte som Denise utmärker sig så värst mycket, vilket kan vara en fara för hennes existens i tävlingen. Just nu är hon bara “med” och inte så mycket mer. Moa Lignell - dreads-Moa är nog min personliga favorit med en säregen röst och mycket känsla bakom tandställningen. Jag vill höra henne i en Joni Mitchell-låt! Har dock en känsla av att Moa kan åka ut tidigare än vad jag vill, men jag håller tummarna. Linni Barresjö - Linnis audition var en av de coolaste i tävlingen, men jag är inte speciellt förtjust i hennes Cher-röst och tycker inte riktigt att hon varit 100% i tävlingen än så länge. Emil Elton - killen ser livrädd ut när han sjunger men verkar ha ett gott självförtroende. Jag tror dock att han kommer att åka ut relativt tidigt i tävlingen. Vad tycker Maria om årets “Idol” hittills?

Fotograf: Anders Jakobson

Sun, 02 Oct 2011 17:04:00 +0200

Jag var på Clarion igår och såg Trummor & Orgel (eller som det stod på Clarions affisch Orgel & Trummor - ett bra coverbandsnamn...). Recensionen kommer i NA i morgon med bild av Pavel Koubek. Jag tog själv fram “kameran” och knäppte med Instagrams hjälp denna konstnärliga installation som jag kallar "Trummor och orgel utan Trummor & Orgel". Vitsigt, inte sant?

Månadslistan september

Sun, 02 Oct 2011 15:53:00 +0200

En dag försenad kommer här en lista över fem bra grejer jag sett under september. Killing Bono Genre: Komedi Skådespelare: Krysten Ritter, Robert Sheehan, Ben Barnes m fl I korthet: Samtidigt som U2 bildades i tonåren bildade deras skolkamrater ett annat band som det inte gick lika bra för. Två bröder som vägrar ge upp hoppet kämpar för evigt i skuggan av U2. En verklighetsbaserad film som både roar och ger en vettig inblick i musikbranschens verklighet. Let Me In Genre: Skräck Skådespelare: Kodi Smit-McPhee, Chloe Moretz, Richard Jenkins m fl I korthet: Å ena sidan tycker jag inte att “Let Me In” tillför något nytt till John Ajvide Lindqvists roman eftersom den svenska filmatiseringen var mycket lyckad. Å andra sidan gillar jag historien så mycket att jag omöjligtvis kan tycka illa om den amerikanska versionen. Panik i byn Genre: Animerad galenskap Röstskådespelare: Göran Forsmark, Claes Månsson, Claudia Galli m fl I korthet: Den här franska animerade filmen om Hästen, Cowboyen och Indianens äventyr är ful men fullständigt vansinnig. Gasen är i botten redan från första stunden och det är bara att klamra sig fast i soffan och hänga med i galenskaperna. För barn eller för vuxna? Jag har ingen aning. Target – Livsfarlig måltavla Genre: Actionthriller Skådespelare: Gene Hackman, Matt Dillon m fl I korthet: En gammal hederlig actionthriller från 80-talet som bjuder på mycket spänning och lite våld. Filmen, där en före detta CIA-agents förflutna orsakar ett personligt kaos, har åldrats mycket väl och är samtidigt ett dokument över en tid då action inte per automatik betydde blodspillan. Water for Elephants Genre: Drama Skådespelare: Reese Witherspoon, Robert Pattinson, Christoph Waltz m fl I korthet: En förtjusande film om cirkusvärldens fram- och baksidor, en stark kärlek och en elefant som bara förstår ett visst språk. Den är också ett bevis för att Robert Pattinson är en riktig skådespelare och inte enbart en hunkig vampyr i en populär filmserie.

Dvdkrönikan 30/9

Fri, 30 Sep 2011 10:26:00 +0200

När ”ingenting” blir någonting Jag är en kreativ person vilket också betyder att jag är intresserad av att se andra skapa. Häromkvällen stod jag på balkongen och stirrade fascinerat på när några duktiga människor asfalterade gatan. Rejäla maskiner, samarbete, precision – jag fick säga åt mig själv att sluta titta efter ett tag. En liknande fascination dyker upp när bygg- eller matlagningsprogram går på tv. Det spelar ingen roll om det som byggs inte är i min smak eller om maten som lagas aldrig skulle hamna på min tallrik, det är själva skapelseprocessen som intresserar mig. Hur ”ingenting” blir någonting till slut. I förra veckan släpptes en dvd med dokumentärfilmen ”Mysteriet Picasso”. Den gjordes 1956 och gick enligt IMDB upp på svenska biografer den 15 oktober, det vill säga för nästan 55 år sen. Den då 75-åriga Pablo Picasso hade övertalats till att visa hur hans målningar kommer till. Speciella transparenta dukar hade tagits fram där Picasso målade på ena sidan och kameran filmade den andra. Streck för streck skapas tavlorna. Till en början blir jag inte så imponerad. Picasso kluddar fram figurer till synes helt improviserat, men sen blir bilderna allt mer avancerade. Några raka streck blir till ett komplicerat mönster och så – vips! – sätter han dit ett öga och en häst uppenbarar sig. Halvvägs in i filmen plockas duken ned och vi ser den barbröstade konstnären sitta bland sina redskap. ”Jag kan hålla på hela natten”, säger han och jag tror på honom. Höjdpunkten är hur han lägger fem timmar på en bild genom att komplettera och förfina med oljefärger. Vi ser bilden växa fram på fem minuter. I andra fall ser man verkligen hur processen går till, som när Picasso menar att han misslyckas med en tavla. För min del är bilden färdig ganska tidigt, men Picasso målar om, kompletterar med pappersbitar, ångrar sig, rensar bort, målar om och fortsätter tills det blir något av det till slut. Jag blir ruskigt inspirerad och vill plocka fram papper och färger och skapa något själv. Under det senaste halvåret har jag bombarderats med inspiration från så många håll att jag känner att jag måste börja skapa bilder igen. En 55 år gammal film var kanske den sista pusselbiten som behövde falla på plats.

Läsglasögonen är på...

Thu, 29 Sep 2011 13:16:00 +0200

...eller det är de inte alls, för jag använder inte glasögon när jag läser. Hur som helst: det är inte ofta det händer, men ibland händer det. Jag pratar om bokrecensioner i NA signerade Anders Jakobson. Nu är det dock snart dags igen, för i går fick jag “Blod eld död”, den nya boken om den svenska (döds)metallhistorien (ska för övrigt vara ute i butik nu). Recensionen är planerad för publicering om ett par veckor, men jag kommer att vara klar mycket tidigare än så. Läste nästan en tredjedel av boken redan i går och längtar efter att fortsätta senare i dag. Det är en bok som både är rolig och lätt obehaglig samt välskriven. Tänk er Fredrik Strages “Mikrofonkåt” fast om dödsmetall. Utan att ha läst klart boken rekommenderar jag den varmt.

Twin Peaks - the game

Wed, 28 Sep 2011 11:54:00 +0200

Det här är smått otroligt. Finalen på "Twin Peaks" som ett 8-bitarsspel, och det är efter mina efterforskningar ett riktigt spel. Videon innehåller väldigt många spoilers för seriens avslutning och har man inte sett serien och planerar att göra det så ska man inte titta på klippet. Själv ler jag åt allt ihop, från den inledande 8-bitarsrenderingen av favoritlåten “Sycamore Trees” till de datoriserade repliker som dyker upp. Sjukt kul!

King ger oss Varsel igen

Mon, 26 Sep 2011 15:51:00 +0200

“Varsel”, eller “The Shining” som den heter i original är en av Stephen Kings mest populära böcker. Många känner till den från Stanley Kubricks filmatisering som på egna ben är en ruggig film men som adaption av romanen är ganska blek. Men det är en annan historia. För några år sedan berättade King under ett framträdande att han hade funderat på vad som hade hänt med hans gamla karaktärer, som just den lilla pojken med varsel - Danny Torrence. Han tänkte sig att Danny nu är i 40 årsåldern och använder sina krafter på ett ålderdomshem för att hjälpa gamla att passera till “den andra sidan”. Han sa att boken kunde heta “Dr. Sleep”. I samma veva nämnde han en idé till ytterligare en bok i sin The Dark Tower-svit som officiellt gick i mål i mitten av 00-talet, men det fanns mer att berätta – mitt i historien. Den här boken kunde heta “The Wind Through the Keyhole”. Strax därpå hade King en omröstning på sin hemsida där han undrade i fall han skulle skriva någon av dem, vilken ville läsarna helst läsa? Jag lade min röst på “Dr. Sleep” och röstningen blev oehört jämn med några få rösters marginal för “The Wind Through the Keyhole”. Den boken är nu klar och kommer att publiceras nästa vår. I en intervju sa King att folk inte riktigt skulle hoppas på att “Dr. Sleep” skulle skrivas, men helt oväntat läste King ur boken vid ett framträdande nu i helgen. Om det betyder att den är klar eller inte återstår att se, men i den bästa av världar blir det nästa hösts bok från skräckförfattaren. Jag hoppas på det. På YouTube finns den tio minuter långa uppläsningen fångad. Trots att bilden är minimal och suddig och att ljudet är lätt ansträngade att lyssna på är det en fröjd att höra King berätta om ett husbilsfolk kallat The Tribe som inte är som några vanliga husbilsägare. Spännande fortsättning nästa år – hoppas jag...

Trailer: The Girl With The Dragon Tattoo

Thu, 22 Sep 2011 14:02:00 +0200

Efter en dialoglös teaser för ett tag sedan kommer nu en rejäl (nästan fyra minuter lång) trailer till David Finchers filmatisering av Stieg Larssons “Män som hatar kvinnor”. Här den: Min spontana reflektion är att presenterat på ett sådant här sätt så känns det inte alls olikt den dansk-svenska filmatiseringen (precis som "Let Me In" inte skiljer sig märkvärdigt från "Låt den rätte komma in"), men något säger mig att känslan kommer att vara helt annorlunda när man ser hela filmen. Det ser snyggt ut i alla fall och det är lite komiskt att höra deras medvetet brutna engelska. Jag är laddad inför filmen även om jag vet exakt allt som kommer att hända, med undantag för det “nya” slut som det skrivits lite om. Vad nu det kan vara.

PiP piper iväg

Thu, 22 Sep 2011 13:07:00 +0200

Nu är det slut på Putte i Parken i parken i Karlskoga, och hela kalaset flyttar till Karlstad i stället. Så tråkigt, tycker jag som uppskattat det bekväma i en festival bara 40 minuter bort. “Tyvärr har vi inte möjlighet att växa mer i Karlskoga” heter det i ett pressmeddelande. Måste man växa då? Det charmiga har ju varit en festival som inte är så vansinnigt stor, som känts lite mer intim och klubbaktig jämfört med andra festivaler. Och för att inte tala om scenen i dalen, denna fantastiska festivalscen som inte har någon motsvarighet i resten av Sverige, i alla fall vad jag har sett. Den kan de ju knappast flytta med sig till Karlstad... Men jag ska inte sitta här och sura bakom tangenterna utan önskar festivalledningen lycka till i framtiden. Det är trots allt kul och bra att glöden fortfarande finns där.

Spännande för Mad Men-fans/formgivare

Wed, 21 Sep 2011 19:12:00 +0200

Vinjetten till "Mad Men" har något visst och imiteras just nu i en tv-reklam. Givetvis ligger det mycket bakom vinjetten, vilket exponeras i denna artikel där skaparna av vinjetten berättar om processen och visar upp olika skeden den gick igenom innan den blev färdig. Kanske extra spännande för formgivare/grafiker. Trevlig läsning är det hur som helst.

Tårtan etc-boxen då rå

Wed, 21 Sep 2011 16:17:00 +0200

Jag skrev ju i förra veckans dvdkrönika att jag skulle suga tag i boxen med “Tårtan”, “Doktor Krall” och “Privatdetektiven Kant”, och det gjorde jag under slutet av förra veckan och helgen. Boxen släpps i dag och min recension går att läsa här. Höll de gamla serierna fortfarande måttet efter alla dessa år? Ja, det berättar jag i recensionen...

Tjuvlyssna officiellt på nya Mastodon

Wed, 21 Sep 2011 10:51:00 +0200

Warner har lagt upp en “visualizer” av Mastodons kommande “The Hunter”, vilket betyder att man kan lyssna och “se” hela albumet på YouTube. Att sitta och titta på ett YouTube-fönster i en timme är kanske lite överkurs, men man kan ha fönstret öppet och lyssna på skivan när man gör annat – ungefär som jag gör just nu.

Re: Nelly vs Elton #tvåsidor

Tue, 20 Sep 2011 14:58:00 +0200

Maria spyr lite galla över Nelly Furtados och Elton Johns samarbete i den senares nyinspelning av “Crocodile Rock” till filmen “Gnomeo & Julia”. Roligt! Till att börja med är inte “Crocodile Rock” någon av de Elton John-låtar jag hört speciellt mycket eller har någon egen relation till, så det var inte riktigt så att jag hajade till när de nya versionen dök upp. Men originalet är klart bättre. Men jag tycker att nyinspelningen fungerar i sitt sammanhang, vilket är som finallåt i “Gnomeo & Julia” - en film som för övrigt innehåller enbart Elton John-låtar. "Jag tycker att Elton sålt sin själ och jag förstår verkligen inte hur du kunde medverka i skiten?!" skriver Maria. Det kan jag dock besvara. Elton John är nämligen producent till filmen som gjorts av hans eget filmbolag Rocket Pictures, så han medverkar sannolikt helt medvetet. Här är för övrigt min recension av filmen.

Trailer: The Swell Season

Tue, 20 Sep 2011 11:01:00 +0200

Jag älskade filmen “Once” när den kom för ett antal år sedan nu. Jag såg den två gånger på bio och gav den högsta betyg i NA. I den träffades två gatumusikanter och både ljuv musik och kärlek uppstod. Detta skedde även i verkligheten och paret Glen Hansard och Markéta Irglová blev duon The Swell Season och ett romantiskt par. I dag är kärleksrelationen över, men både duon och vänskapen finns kvar. En musikdokumentär har gjorts om The Swell Season och har rest runt på olika filmfestivaler under året och går nu upp på ett begränsat antal amerikanska biografer i oktober. Jag har inga större förhoppningar om att den ska gå upp här, men jag ska se den på något sätt.

Trädgårdskonsert #tvåsidor

Sun, 18 Sep 2011 00:59:00 +0200

Det är roligt att vara med om något för första gången och den här gången gällde det en trädgårdsspelning. Det kändes väldigt exotiskt och “osvenskt”, men otroligt trevligt och annorlunda mot en vanlig klubb- eller festivalspelning. Så här då: Fredrik Larzon (känd från Millencolin och även i Kvoteringen) och Calle Henriksson (Kvoteringen) har ett litet skivbolag ihop. Det heter De:Nihil Records och har på ganska kort tid klämt ur sig vinylsinglar i begränsade upplagor (jag kommer att återkomma till dessa i en annan blogg), varav de två senaste med Örebrobandet Dead Man och Göteborgsbandet (men med vissa Örebrokopplingar) Spiders. Dessa två band spelade under lördagen på Live at Heart, men gjorde även ett kortare “show case” i Larzons trädgård. Grannarna var varnade och det blev inga skandeler alls utan bara rock i en helt vansinnigt annorlunda miljö. Scenen? Ja det var villans veranda. Inget konstigt med det. Så här såg det ut när Dead Man inledde eftermiddagen, med delvis yngre publik än vanligt: Det var ju bara en vecka sedan jag såg dem senast och den här spelningen var så klart mycket kortare och under helt andra, mer avslappnade förutsättningar. Återigen blev det lite teknikstrul men det märktes att de hade kul och gjorde det bästa av situationen. Spiders, som innehåller Witchcraft-gitarristen John Hoyles och den före detta The Roadrunners-trummisen Ricard Harrysson, låter mer 60-talspunkiga i sin musik. Lite stökigare och “enklare” än Dead Man, men bra och svängiga och underhållande på sitt sätt. Här kör de för fulla muggar: En trädgårdsspelning är helt klart något udda och roligt och 100% god stämning. Det krävs dock grannar som kan bjuda på att det låter lite högre än en vanlig fest under ett par timmar, och så verkade fallet vara i den del av stan som den här spelningen ägde rum i. Till sist en liten video när Dead Man kör “Highway”. Jag filmade mest för att kunna ge en överblick av miljön och känslan, men sen kom ju Kristoffer loss i ett gitarrsolo så jag kunde ju inte bara stänga av så där plötsligt... Maria var också med i trädgården och ger sin sida av upplevelsen i sin blogg.

Kan en svartvit stumfilm vinna en Oscar - nu?

Fri, 16 Sep 2011 15:05:00 +0200

“The Artist” har inte haft premiär än, men redan pratas det om en Oscarsnominering för bästa film. Filmen blev en snackis under Cannesfestivalen och att den är minst sagt udda med moderna ögon är ingen underdrift. Den handlar om en populär stumfilmsstjärna under 20-talet som tappar sin glans när ljudfilmen gör entré. Och filmen presenteras så klart som en svartvit stumfilm. Här är trailern: Jag kan väl inte riktigt påstå att jag blir salig av att se trailern, men det är roligt med ett oväntat format på en modern film. Huvudrollen görs av den franska skådespelaren Jean Dujardin som jag sett och uppskattat i lite olika sammanhang tidigare och det är ju riktigt stora namn i några av de andra rollerna, så förutsättningarna känns bra.

Dvdkrönikan 16/9

Fri, 16 Sep 2011 09:16:00 +0200

Ingen ände på trenden än Jag har tidigare i denna spalt uttryckt min glädje över de exkursioner i framför allt SVT:s arkiv som letat sig ut på dvd. Jag tänkte göra det igen, för det finns uppenbarligen ingen ände på trenden än, vilket säkert fler än jag är glada för. Det ska väl förstås sägas att det inte alltid är av godo att se om sådant som man uppskattade för 20 år sedan. Ibland är upplevelsen bättre bevarad som ett av tiden förvrängt minne än vad det blir när man ser om det och inser att det kanske inte var så himla bra ändå. 1991 sändes Richard Hoberts ”Ålder okänd” i tre avsnitt på SVT. Det var Hoberts sista tv-produktion innan han gick över till att göra biofilmer. I den här miniserien spelar Sven-Bertil Taube en doktor som dras in i ett hemskt projekt en gammal kollega dragit igång där denne lyckats bromsa åldrandet – med en katastrofal konsekvens. Jag kom mycket väl ihåg ”Ålder okänd” från när den visades. Jag mindes den som en rätt otäck och obehaglig historia och det var den även på den nysläppta dvd:n. Det är en kuslig sak där Hobert är diskret med rysligheterna på det där viset att ens egen fantasi fyller i bilderna man aldrig får se. En bra och stabil miniserie vars enda brist är att den blir lite utdragen när man ser avsnitten i följd, men det beror mer på tittarens metod att konsumera avsnitten än serien i sig. Om man tycker att 1991 är alldeles för färskt kommer det i nästa vecka en box som gräver riktigt djupt i myllan. Det är ”Tårtan” (1972), ”Doktor Krall” (1974) och ”Privatdetektiv Kant” (1983) som buntas ihop i en och samma förpackning. Det var Carl Johan de Geer och Håkan Alexandersson som låg bakom samtliga serier som kräver en viss sorts humor för att uppskatta, vilket lett till att de blivit kultförklarade, framför allt ”Tårtan”. Jag ska suga tag i boxen inom kort och är lite osäker på vad som väntar. Jag känner en viss rädsla för att det kanske inte är så bra som jag minns, om jag nu minns något över huvud taget. Även om serierna gått i repris under åren så känner jag att det bara finns fragment av minnen kvar, vilket i detta fall kanske bara är till min fördel. Men jag är glad att boxen släpps.

Statistrollsdrömmen

Thu, 15 Sep 2011 10:22:00 +0200

Man kan bjuda på en statistroll i "Mad Men". Det hade ju varit hur kul som helst att bli 60-talssnygg och glida in och synas tillsammans med Jon Hamm och Christina Hendricks, men man får sannolikt betala dyrt för äran. Men å andra sidan går pengarna till välgörenhet och det är ju bra. Jag har länge haft en liten statistrollsdröm. Det hela började för snart tio år sedan då jag lärde känna en människa som jobbade med “The Sopranos”. Han var visserligen ganska förtegen om sitt jobb, som för honom bara var “ett jobb”, men jag lyckades i alla fall snacka till mig lite sköna samlarobjekt, som det signerade exemplaret av manuset till seriens första avsnitt, som ni kan se till höger här. Hur som helst hade jag en hemlig dröm om att få åka och hälsa på under inspelningen och göra en statistroll i serien, helst som någon typ som irriterade Tony Soprano så mycket att han took care of him. Med andra ord ville jag bli mördad av Tony Soprano! Men jag tog aldrig upp detta med min kontakt, och statistrolldrömmen förblir bara en dröm.

Filippa + Benjamin = Sant #tvåsidor

Tue, 13 Sep 2011 13:58:00 +0200

När “Robins” kommer tillbaka i rutan den 1 oktober kommer även Sissela Benn tillbaka som Filippa Bark, som nu fått ihop det med Björn Gustafssons Benjamin, känd från “Morgonssoffan”. Vilken genial mix! Det är i alla fall min spontana åsikt. Jag tror detta kan bli riktigt kul. Båda karaktärerna är roliga på sitt sätt och tillsammans borde de bli hur bra som helst. Eller? Vad tycker ni, och vad tycker Maria?

Progmetal-september

Tue, 13 Sep 2011 11:32:00 +0200

September blir rena progmetal-julafton med nya skivor från Dream Theater, Opeth och Mastodon. Nu är det väl kanske enbart Dream Theater som kan sorteras som “progmetal”, men jag använder det som något sorts samlingsnamn på progressiva hårdrocksband. Jag kommer att recensera samtliga skivor på ett eller annat sätt, med Dream Theater först ut. Deras “A dramatic turn of events” släpps nämligen i morgon.

Ni-na-nah-ni-na-ni-nah... Jag vill ha boktips

Mon, 12 Sep 2011 16:20:41 +0200

I natt läste jag ut Mons Kallentofts “Midvinterblod”, den första boken i hans “trilogi i fem delar”. En helt okej deckare som jag dock inte blev så där totalt överumplad av. Karaktärerna är rätt deprimerade och förhållandet mellan press och polis känns inte riktigt sanningsenligt och till råga på allt lyckades jag knäcka vem mördaren var rätt tidigt. Men det är samtidigt en välskriven bok och förmodligen kommer jag att uppskatta stilen mer när jag läser de övriga böckerna. Jag känner mig inne på svenska deckare just nu och tar emot tips med öppna armar. Vad är bra och vad ska man absolut läsa? Just nu har jag ingenting på mitt nattduksbord, men jag har samtidigt rätt många olästa böcker i samlingen så något ska jag väl hitta tills tipsen ramlat in.

Sorkin på gång i rutan igen

Mon, 12 Sep 2011 15:50:34 +0200

Det glädjer mig att läsa att HBO plockat en Aaron Sorkin-skriven pilot till en serie som ska utspela sig bakom kulisserna på en nyhetskanal. Sorkin är ju en mästare på att skildra vad som händer just bakom kulisserna, i "Vita huset" eller "Studio 60 on the Sunset Strip", vilket gör att denna serie, möjligen kallad “More as This Story Develops” (men det verkar ha varit en tidigare titel), kommer att bli kalasbra. Huvudrollen ska göras av Jeff Daniels. Bara en sådan sak. En mycket god och spännande nyhet.

Vinnare i tävlingen #tvåsidor

Mon, 12 Sep 2011 09:30:00 +0200

Vår tävling har gått i mål och vi tackar för de förslag till utveckling av Två sidor-konceptet vi fick in, även om vi gärna hade önskat fler. Det vi har att jobba med framöver är fler inlägg om tv-serier, nya filmer, filmtrailers, böcker som filmer är baserade på och den manliga/kvinnliga vinklingen. En vinnare har vi dragit enligt den klassiska “skriv alla namn på olika lappar, vik ihop dem och dra en”-tekniken och det blev David som får två biobiljetter i brevlådan. Se något bra, David!

Liverecension: Dead Man

Sun, 11 Sep 2011 16:36:05 +0200

Jag hittar inte min recension av Dead Mans spelning på Chilifestivalen i fredags här på meny.nu så jag klämmer ut den i bloggen plus detta mobilfoto jag knäppte under spelningen. Jag kommer att se bandet nästa helg igen och då försöka ta lite fler bilder och eventuellt någon video. KONSERT Dead Man Chilifestivalen, Örebro 9/9 4 stjärnor Örebrobandet Dead Mans konsert på Chilifestivalen på Olof Palmes torg får en minst sagt udda upptakt. När de förbereder sig som mest spelas den rikskända missbrukaren Kentas låt ”Just i dag är jag stark” från 1979 i ljudanläggningen. Oväntat många i publiken sjunger med och Dead Man finner sig i situationen och börjar helt avslappnat jamma med i låten tills den tar slut – precis som om det var planerat. Att det händer över huvud taget är inte så konstigt som det kan verka. Dead Man är ett band som egentligen hör till en annan tid. De är ett av mina absoluta favoritband från Örebro genom tiderna, främst för att de inte låter som något annat band. Örebro har länge haft en viril retroscen med till exempel The Strollers och The Roadrunners på 90-talet och numera med Witchcraft i spetsen och Dead Man har sin plats någonstans i mitten där. Att både Witchcraft och Dead Man samt Sveriges hetaste retroband just nu, Graveyard, alla har sitt ursprung i legendariska Norrsken vittnar om det var något speciellt med den generationen musiker. Jag förstår ärligt talat inte hur Dead Man får till sin musik. De låter som ett band som borde ha existerat 1972. Inte som att de pluggat in alla tricks från forna artister utan bara helt naturligt. Som om de klivit in i en tidsmaskin och hamnat 40 år senare i tiden. Det är en otrolig styrka. Och bandets kombination av gung, sväng, säkerhet och en tilltalande dynamik där bandets grundläge är tillbakahållet, är även det en styrka som gör att det är lätt att ta in låtarna, oavsett om de kommer från de två albumen, den på dagen släppta vinylsingeln eller är helt nya. Sedan är Kristoffer Sjödahl en fantastisk sångare. Så mycket känsla och så mycket oförfalskad ärlighet han har i sin röst, som är som en blandning av Robert Plant och Jeff Buckley med ett unikt och eget vibrato. Den golvar mig varje gång. Men konserten är inte perfekt. Ett tekniskt missöde med ljudanläggningen utplånar allt vad tempo och flyt heter och bandet måste definitivt jobba på att rappa på lite mellan låtarna. Gitarrer stäms, det jammas lite och mellansnacket blir krystat och framtvingat. Det ger bandet en lite amatörmässig känsla som de absolut skulle tjäna på att få bort. Men jösses Amalia vad bra Dead Man är. (Publicerad i NA 11/9 2011)

Re: Elektropop #tvåsidor

Fri, 09 Sep 2011 13:51:51 +0200

Maria skiver om den oväntade hitlåten “Electropop” som dök upp under en “Idol”-audition i veckan. I hennes blogg finns både radiovarianten och auditionvideon. Alltså, den här låten bet sig fast i min hjärna på en gång och jag kunde inte släppa den. Jag gick och gnolade på refrängen oavbrutet ett tag. Så det är en rolig låt som säkert får liv efter “Idol”. Dock tror jag inte att Oleg kommer speciellt långt när det är dags för slutaudition. Det känns inte som en artist som kan anpassa sig efter olika format. Han är Oleg helt enkelt, och det är inte fy skam det! Han ska inte anpassas!

Tilltalande utveckling för 3D-glasögonormar

Thu, 08 Sep 2011 15:07:31 +0200

Nu när 3D kommit för att stanna på biograferna kommer tekniken givetvis att utvecklas. Dels kommer bilden bli bättre (många filmskapare upplever att 3D-filmer bli för mörka) men dels kommer även kringutrustningen att bli bättre, och det är något jag välkomnar. De glasögon som i dag finns på biograferna är fula (oavsett om man använder dem orakad eller inte), obekväma och i mitt fall en smula komplicerade att kombinera med vanliga glasögon vilket jag brukar ha på mig på bio. Det går, men det känns klumpigt och något som ofta tar bort fokus på filmen, i alla fall inledningsvis. Då är det spännande att läsa en artikel från teknikmässan Internationalen Funkausstellung i Berlin där LG tydligen visat upp 3D-clip-ons som jag tror skulle göra upplevelsen för oss glasögonormar mer behaglig. Nu tror jag visserligen att dessa är gjorda för hemmamarknaden och där finns det redan bättre glasögon än de man använder på bio, men man kan ju hoppas att det utvecklas någon biovariant framöver.

Alla fans är bra fans

Thu, 08 Sep 2011 13:30:25 +0200

Här har vi en rolig video på några tyska fans av Örebrobandet Truckfighters som valt att filma sig själva när de kör bil och med vissa problem lyssnar på “Desert cruiser”. Headbanging vid ratten, luftgitarr/lufttrummor/luftsång – det kan inte bli bättre...

Påminnelse: tävlingen!

Thu, 08 Sep 2011 11:19:14 +0200

Missa inte att jag och Maria har en gemensam tävling just nu där två biobiljetter står på spel. Här är min variant av tävlingen och här är Marias variant. Nu är det ju visserligen samma tävling, men man kan ju öka sina vinstchanser genom att delta i båda varianterna...

Höh-höh-höh-höh... and the Oscar goes to...

Wed, 07 Sep 2011 17:01:52 +0200

Nu är det klart att det blir Eddie Murphy som leder Oscarsgalan nästa år. Det tycker jag känns som ett bra val. Det kan ju i alla fall inte bli sämre än årets stela programledarskap från Anne Hathaway och James Franco... Murphys egen filmkarriär är ju inte så mycket att hurra för nu för tiden, men han kammade faktiskt hem en nominering i birollsklassen för "Dreamgirls". Det som jag dock ser som Murphys stora fördel i sammanhanget är hans stand-up-karriär. Det kan bli riktigt kul faktiskt. Här är ett klipp från den klassiska “Raw”-showen där Murphy beklagar sig över sin mammas hemgjorda hamburgare: Nästan relaterat är att det inte oväntat blev “Svinalängorna” som blev Sveriges Oscarsbidrag (vilket inte per automatik betyder att den slutligen hamnar bland de nominerade). Det blir bra, det är en stark och gripande film. Läs Marias recension av filmen.

Sveriges Oscarsbidrag...

Tue, 06 Sep 2011 15:45:00 +0200

...ska utses, menar den här artikeln. Känns väl som att det hamnar på "Svinalängorna" men jag skulle gärna se att "Sound of noise" fick nomineringen. Filmen har rönt internationella framgångar och är så pass originell att den faktiskt skulle ha en chans till vinsten. Se trailern:

Re: Det känns perfekt #tvåsidor

Tue, 06 Sep 2011 10:24:31 +0200

Maria skiver om Jocke Bergs “Det känns perfekt”, som är ledmotivet till “Bilar 2” (jag har inte sett filmen än men kan tänka mig att låten spelas under eftertexterna). En lite knepig låt, som ju inte är Jocke Bergs, utan en cover på den engelska varianten “You might think” som Weezer gör. Klart bättre i Weezers tappning, men ändå ingen speciellt bra Weezer-låt, vilket beror på att det inte är en Weezer-låt utan en cover på The Cars original från 1984: Så “Jocke Bergs” låt är alltså en cover på en cover fast med svensk, “Bilar”-ifierad text. Jag tycker inte att någon av versionerna är speciellt bra, men det är ju en trallvänlig bit hur som helst. Jag förstår dock inte riktigt varför den hamnade i händerna på Jocke Berg. Jag kan inte tänka mig att han gjort något annat än att sjunga texten (som någon annan garanterat skrivit) och det kunde lika gärna varit Eric Saade eller Måns Zelmerlöw eller någon annan lite mer målgruppsanpassad artist. Nu blev det mest konstigt, och Jocke Berg får extra mycket skit för en låt han egentligen inte gjort.

Vinn biobiljetter #tvåsidor

Mon, 05 Sep 2011 15:00:00 +0200

Under ett år har vi bloggat under konceptet ”Två sidor av populärkulturen”. Vi har våra individuella bloggar och våra gemensamma inlägg. Nu vill veta vad ni läsare vill med våra bloggar. Finns det ämnen ni saknar? Ämnen ni vill se mer eller mindre av? Har ni en briljant idé på något vi båda kan skriva våra olika sidor om? Det ligger två biobiljetter till valfri film i potten. Allt som ni behöver göra är att posta en kommentar till det här inlägget (glöm inte en korrekt e-postadress så vi kan kontakta vinnaren). Vinnaren dras bland kommentarerna till båda bloggarna. Tävlingen pågår fram till och med söndag kl 15. Då dras en vinnare som presenteras i båda bloggarna på måndag den 12 september. Vi ser fram emot alla era kreativa idéer!

Idol 2011

Mon, 05 Sep 2011 13:56:07 +0200

Ja, “Idol” rasslade ju igång i går kväll utan att det uppmärksammades här i bloggen. Det beror på att jag inte tittade, men med TV4Plays hjälp klämde jag det första avsnittet till lunchen. Man börjar tröttna på nötterna som klampar in utan talang eller chans, men det hör väl till den här fasen av programmet. Men man sparade det göttaste till sist – en liten 16-årig tjej från Alingsås med tandställning och dreadlocks som körde egen låt, med ett resultat från juryn som hon förmodligen inte hade väntat sig. Hm, det blir nog att följa “Idol” även i år... Inte minst för att se vad det kan bli av Moa lite längre fram i tävlingen.

Nostalgisk över gamla synder

Mon, 05 Sep 2011 01:16:19 +0200

Det som syns till höger är framsidan på det första numret av mitt fanzine Hymen. Det kom 1990, var på 40 sidor och hade en upplaga på 320 ex, om jag inte minns fel och jag sålde det för fem kronor styck. Det här fanzinet är krasst sett anledningen till att den här bloggen finns i dag, för utan fanzinet hade jag inte börjat skriva för NA och hade jag inte gjort det, hade bloggen inte funnits. I det här numret skrev mitt 17-åriga jag om bland annat storheter som Entombed och Meshuggah (inget av dem hade albumdebuterat då). Det är ju rätt coolt. Mindre coolt är att texterna inte är så där överdrivet bra i dag med mängder av jobbiga särskrivningar och andra konstigheter, för att inte tala om det hjärnsläpp till sida som går under rubriken “Åsikter” där jag gormar om att abort är mord... Hjälp – där skulle jag vilja dra mitt 17-åriga jag i örat. Jag har nu i helgen skannat in hela detta första nummer, och planen är att göra samma sak med resten av utgåvorna (sju blev det totalt, sju och ett halvt om man räknar med ett så kallat “split”-nummer jag gjorde med ett annat fanzine), och sen får vi se vad det blir av det hela. Det är väldigt nostalgiskt att bläddra i de gamla synderna. Jag får minnen av en oerhört kreativ tid långt innan internet och webbtidningar och bloggar och mp3:or och sociala nätverk fanns att tillgå. På den här tiden var det brev, skrivmaskin, kopiator och limstift som gällde. Jag ska kanske nämna något om bilden på framsidan. Det är en gammal klasskamrat som under en vild och garanterat spritfri fest spökade ut sig i någon ut-o-invänd huvudbonad och ett par gräsliga glasögon, och som kronan på verket virade genomskinlig tejp några varv runt huvudet. Ett foto togs och det var självklart att det blev omslaget. Detta ledde till en trend då alla mina omslag hade personer med glasögon som motiv. Fråga mig inte varför – jag var ung...

Dvdkrönikan 2/9

Fri, 02 Sep 2011 09:36:21 +0200

Seriefigurerna tar över filmvärlden Det görs allt färre originalfilmer nu för tiden. Att man adapterat böcker och pjäser till filmer är förstås inget nytt, men väldigt mycket av det som görs i dessa dagar är baserat på tecknade förlagor, vilket heller inte är något nytt. På Filmstaden går just nu fyra filmer baserade på tecknade serier – ”Captain America: The first avenger”, ”Conan the barbarian”, ”Cowboys and aliens” och ”Smurfarna”. I oktober kommer dessutom ”Tintin”, vilket blir något att se fram emot. Seriefilmerna blir bara fler och fler. Om man bara tittar på antalet filmer med amerikanska superhjältar så har det sedan 1951 gjorts 64 stycken, varav ungefär hälften sedan år 2000. Och ännu fler blir det – det finns redan åtta ytterligare filmer planerade under de närmaste två åren, bland annat nya filmer med Superman, Batman och Iron man. Anledningen till denna boom är självklart att förutsättningarna för att överföra seriernas fart och spektakulära teckningar till filmrutor förbättrats avsevärt i takt med dataanimationernas utveckling. Det hade inte gått så bra att skildra hur Green Lanterns ring skapar ett avancerat vapen av grön energi för 15 år sedan. Det hade självklart gått, men tittarna hade genomskådat specialeffekten direkt. Jag är uppväxt med näsan i serietidningar och på sätt och vis önskar jag att jag kunde färdas tillbaka i en tidsmaskin, knacka på pojkrumsdörren och ta med mig själv till en filmvisning av ”Captain America” i 3D. Tänk om man hade vetat då vad som väntade. Jag är med andra ord positiv till boomen. Kvaliteten på filmerna är varierande, men jag får ut något av de flesta. Till och med av de hjältar som jag inte läste i någon större utsträckning när jag var liten, som till exempel Thor vars första film släpps för hemmamarknaden den fjortonde september. Filmen är lite fånig men jag gillar den i alla fall. Jag gillade till och med ”Smurfarna”, faktiskt betydligt mer än jag hade trott på förhand. Jag älskade de små blå figurerna som barn och lärde mig läsa tack vare seriealbumen, men det var inte bara nostalgin som spelade in, det är faktiskt en underhållande film på egen hand.

#tvåsidor firar 1-årskalas!

Thu, 01 Sep 2011 13:18:23 +0200

Ett år går fort. Det är i dag ett år sedan #tvåsidor-projektet drog i gång, vilket föregicks av en minst sagt galen fotografering där en av bilderna är den som ligger till grund för kalasbilden ovan. Maria tyckte att jag skulle “spexa till den i PS med ballonger o sånt”. Sagt och gjort. Det har varit ett roligt år där jag fått göra saker jag annars nog inte skulle fått göra, som att åka på en Idol-veckofinal eller Melodifestivalen. Mjuka grejer för en tuff kille. Nä, men det har varit roligt att ta del av den världen på ett helt annat sätt än framför tv-rutan. Och det har varit kul att bolla saker mellan de olika sidorna. Ibland har vi tyckt lika, och andra gånger inte alls. Det finns dock mycket kvar att göra inom det här projektets ramar, så det är bara att borsta av sig konfettin, sticka hål på ballongerna, spotta ut partytutan och köra på i ett år till.

Månadslistan augusti

Thu, 01 Sep 2011 08:51:00 +0200

Augusti är över och jag har förstås sett en gräslig mängd filmer och tv-serier. 45 titlar räknar jag på min lista under den gångna månaden, vilket gjorde det lite knepigt att välja ut fem, men här är de i alla fall. Blue Valentine Genre: Drama Skådespelare: Ryan Goslin, Michelle Williams m fl I korthet: En parallell skildring av inledningen och avslutningen av ett förhållande. Starka skådespelarinsatser av Gosling och Williams när de effektivt både ger oss den nyförälskade hettan och den hopplösa tomheten när slutet är nära. Ingen “första dejten”-film dock, men mycket sevärd ändå. The Funeral Party Genre: Dramakomedi Skådespelare: Robert Duvall, Sissy Spacek, Bill Murray, Lucas Black m fl I korthet: Eremiten Duvall beslutar sig för att hålla sin begravning medan han lever. Alla har historier om honom och han vill höra dem, men egentligen är det en väl begravd hemlighet han själv vill berätta innan det är försent. En glänsande insats av veteranen Duvall i en film som både är rolig och gripande. Gränsen Genre: Krig Skådespelare: André Sjöberg, Marie Robertson, Martin Wallström m fl I korthet: Kanske den bästa svenska krigsfilm jag sett om än inte helt trovärdig. En sorts “Saving Private Ryan”-variant under andra världskriget, där några svenska soldater passerar gränsen till Norge och fajtas mot nazister i sin jakt efter en tillfångatagen soldat. Snyggt gjord, ganska spännande, inte inte helt trovärdig. Never Let Me Go Genre: Drama Skådespelare: Carey Mulligan, Andrew Garfield, Keira Knightley m fl I korthet: Tre barn växer upp på en internatskola med väldigt strikta regler, men de gör det av en väldigt specifik anledning. Det finns ett science fiction-inslag i det här dramat som inte alls är någon ordinär science fiction-film, utan en tankeväckande och originell film med tre av de bästa yngre skådespelarna just nu. Trust Genre: Dramathriller Skådespelare: Clive Owen, Catherine Keener, Liana Liberato m fl I korthet: När filmåret 2011 ska sammanfattas i december i någon listform kommer “Trust” att hamna väldigt högt, kanske till och med överst. Det är en fruktansvärt stark film om vad som händer med en familj när den trettonåriga dottern träffar helt fel person via nätet. Otäckt på ett obehagligt verkligt sätt. Missa inte!

Dagens Iron Maiden-cover

Wed, 31 Aug 2011 12:19:06 +0200

...är i och för sig inspelad i går, men inte mindre trevlig för det. Det är Ryan Adams som spelade Iron Maidens “Wasted years” live i BBC Radio 2. En vacker och fin tolkning av en Iron Maidens bästa låtar. Otroligt kul att höra!

Ny familjemedlem: Luxo Jr!

Wed, 31 Aug 2011 01:08:16 +0200

För ungefär en månad sedan berättade Maria att hon hade en present till mig. “Fast du får den om ett tag, den måste komma hit från Stockholm först”. Det lät ju spännande och jag har väl funderat lite smått på vad det kunde vara, men på tisdagskvällen stod den framför mig: En Luxo Jr! Pixars symbol/logotyp som ett sorts filmställ. Jag blev superglad för "Pixar" är ju ett filmbolag som jag ohämmat älskar och en Luxo Jr förgyller vilket hem som helst. Här ser ni godbiten med nästan hela Pixarsamlingen på plats: Stort tack, Maria!

Ozzy behöver Perry Mason

Tue, 30 Aug 2011 10:43:31 +0200

Jag klickade in mig i en av mina äldsta spellistor i Spotify i går, i en lista som jag kallat “Hårdrock deluxe” där jag tydligen sparat undan lite klassiska låtar. En av dessa var “Perry Mason” med Ozzy Osbourne, en låt från en del av Ozzys karriär som jag inte har speciellt mycket koll på. Men den här låten har ett skönt sug, ett bra gung och ett tungt riff som jag önskar att jag själv hade hittat på... Missa för övrigt inte dokumentären om Black Sabbaths “Paranoid” som finns på SVTPlay fram till 19/9 och vill man höra mer av Ozzy så finns hans röst i filmen "Gnomeo & Julia" - i formen av ett litet rådjur...

Sommarprojekt 2011 [bok] (5)

Sun, 28 Aug 2011 17:47:58 +0200

Nu är jag i stöten, och boksommarprojektet 2011 går i mål med Richard Mathesons “Varulvarnas natt”, men så var boken bara 155 sidor lång. Som synes av omslaget här till höger är detta en del i den klassiska 70-talsserien “Kalla kårar”, bok nummer 31 för att vara exakt, utgiven 1975. Jag hittade boken på Myrorna eller något antikvariat för några år sedan, men har inte läst den förrän nu. Boken, som skrevs 1954, har filmats ett antal gånger, senast för några år sedan under sin engelska originaltitel: “I am Legend”. Ja, det här är historien om den sista mannen på jorden när alla andra förvandlats till vampyrer/varulvar/zombies eller vad de nu är. Ni som sett filmen vet ungefär hur historien är, även om den är en smula omskriven. Jag skrev att denna bok var relaterad till Stephen King, och det är den genom att han själv nämnt den som en stor inspirationskälla till sitt eget skrivande, att Matheson tog de gotiska skräckfigurerna och satte dem i en modern värld, vilket ungefär är vad King själv gjort i några av sina böcker. Detta var även anledningen till att köpte boken. Det är en schysst och tajt historia som i och för sig skulle må lite bättre av en nyöversättning och en bättre titel än “Varulvarnas natt”. Jaha, då var samtliga sommarprojekt över och jag är skapligt nöjd, speciellt över bokprojektet som kändes som en omöjlighet för någon vecka sedan.

Sommarprojekt 2011 [bok] (4)

Sun, 28 Aug 2011 13:31:33 +0200

“Full Dark, No Stars” av Stephen King släpptes i november förra året och har varit i min ägo sedan dess och det hör verkligen inte till vanligheterna att en King-bok blir liggande så länge hos mig. Jag har läst nya King-böcker innan de ens kommit ut tidigare och det är ju min favoritförfattare. Jag får skylla på dåligt läsflyt när boken kom och jag får även skylla på dåligt läsflyt när jag började om i boken tidigare i somras, men nu fanns flytet där och ungefär halva boken slukades i går. Andra hälften alltså. Jag läste tills boken var slut och då var klockan 04.30... “Full Dark, No Stars” är en samling med fyra noveller i olika längder (vilket ytterligare är en anledning till att den blivit liggande – en roman hade jag läst på en gång) och i sitt efterord beskriver King novellerna som “harsh” och det stämmer. Det är fyra obekväma, men bra noveller om mörka teman. Kings stora styrka som författare är karaktärerna. Gång på gång lyckas han skapa karaktärer som man direkt tar in oavsett om de är goda eller onda. Här finns de dessutom i välskrivna noveller. I höst kommer Kings nästa roman “11/22/63” som delvis handlar om Kennedymordet (vilket skedde på titelns datum) och ungefär samtidigt släpps nästa svenska översättning - “Under kupolen” - en rejäl roman för de som gillade “Pestens tid”. För övrigt tror jag att jag kommer att fixa även detta sommarprojekt. Började i natt på en kort, men speciell bok som delvis är lite relaterad till King... Återkommer om den, förhoppningsvis innan augusti blivit september...

Sommarprojekt 2011 [film] (10)

Sun, 28 Aug 2011 01:10:15 +0200

“The Human Centipede (First sequence)” räknades som världens äckligaste film när den kom, något som skaparen Tom Six behagar överträffa i uppföljaren “The Human Centipede (Full sequence)” (och sen förmodar jag i trilogiavslutaren “The Human Centipede (Final sequence)”), och utifrån den beskrivning av uppföljaren som finns på IMDB så känns det sannolikt att han toppat sig själv. Det här en mycket sjuk och otrevlig film där en överspelande Dieter Laser är den galna, tyska (vad annars?) doktor Heiter som fått för sig, efter en lyckad karriär som “delare” av Siamesiska tvillingar, att han vill bygga ihop varelser, främst människor enligt skissen på bilden till en mänsklig tusenfoting. Sjuk idé, av både doktor Heiter och Tom Six. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det är en äcklig film och jag känner absolut inget behov av att se uppföljarna. Därmed är mitt filmsommarprojekt 2011 över. Tio osedda filmer i hyllan sågs under juli och augusti, vissa bra, andra sämre. Om tio månader får vi se om jag orkar göra ett likadant projekt igen.

Sommarprojekt 2011 [bok] (3)

Thu, 25 Aug 2011 19:09:06 +0200

Jag lånade “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” av Maria när hon gått bet på den. Jag hade lyckligtvis inga problem alls att ta mig igenom boken som är både rolig och intressant. Den är tvådelad. Dels följer vi 100-åringen Allan Karlsson när han kliver ut genom fönstret på äldreboendet på sin födelsedag och helt enkelt traskar i väg utan något direkt mål och hamnar i ett farsartat och absurt äventyr. Dels får vi i utspridda flashbacks ta del av 100-åringens smått märkliga liv där han lyckats hamna mitt i alla historiska ögonblick tack vare sin förmåga att spränga saker i luften. Den andra delen av historien är stundtals knepig att hänga med i då det är ganska mycket politik att hålla i sär, men det blir en rolig läsning hur som helst. Jag skrattar flera gånger när jag läser Jonas Jonassons bok. Det är roliga formuleringar och skruvade karaktärer som alla verkar ha något mystiskt drag som gör dem unika. Jonasson berättar kanske mer om alla personer, även de minsta bifigurerna, än man möjligen önskar, men samtidigt får han alltid in någon detalj som gör att utsvävningarna får en poäng. Skickligt och roligt gjort. Det ska ju bli film av boken med Robert Gustafsson i huvudrollen och jag ställer mig lite tveksam till hur man ska få ihop den. Det är en väldigt stor historia som kommer att behöva en ordentlig budget för att det inte ska bli pannkaka av alltihop. Så det blir spännande att se hur Felix Herngren löser det hela, men just i dag är jag tveksam till hur bra slutresultatet kan bli. Och så en helt annan sak: I juni drog jag upp planerna för mina sommarprojekt (där “sommar” består av juli och augusti) och sa att målet var att läsa fem böcker under projektets gång. Det kommer jag nog inte fixa tyvärr, men det är några dagar kvar förstås...

Paganinikontraktet #tvåsidor

Tue, 23 Aug 2011 13:29:35 +0200

Jag har redan uttryckt några korta tankar om “Paganinikontraktet” efter att jag läste den i början av sommaren, men några till ska jag väl klämma ur mig trots att den redan börjar försvinna ur minnet. Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril - det vill säga författarna som gömmer sig bakom "Lars Kepler" lyckas väldigt väl med att knåpa ihop deckare som är spännande, välskrivna och vad som i alla fall känns som oerhört välresearchade. Det är inga historier man hittar på vid köksbordet och skriver på en eftermiddag. Det känns att det ligger mycket arbete bakom och att de får in sin research på ett naturligt sätt i narrativet (till skillnad från Liza Marklund som verkar skriva av sina egna anteckningar när Annika Bengtzon ska lära sig något nytt). Kanske är det parets bakgrunder med egna romaner om verkliga personer som ligger till grund här. Jag gillar karaktärerna de skapar. Huvudpersonen Joona Linna är en intressant polisfigur som är otroligt duktig men även har sina brister. I just den här boken gillar jag även “mördaren” som är välkonstruerad och fascinerande. Sen gillar jag även att man i boken berör lite obekväma ämnen på ett bra sätt, som relationen mellan en äldre man och en väldigt ung flicka. Det visar sig finnas något helt annat i den här relationen än vad man ursprungligen tror, men inledningsvis är det obekvämt. Jag hoppas på fler Kepler-böcker fram över. Jag gillar hur de är skrivna och personerna de handlar om. Läs vad Maria tyckte.

Breaking news #tvåsidor

Mon, 22 Aug 2011 23:15:13 +0200

Fredrik och Filips nya nyhetsprogram kom som en chock i tablån härom veckan. Jag vet att de spelat in något slags reseprogram, men “Breaking news” hade jag inte hört talas om. De har inte nämnt det i sin veckomässiga podcast som jag lyssnar troget på, förutom nu i förra veckans avsnitt. Det blev ett program i min smak. Banala, skämtsamma nyheter av den typ jag själv klickar först på på kvällstidningarnas löp och så utrymme för seriösa samtal, som det om Libyen som var med i premiärprogrammet. Styrkan i det sistnämnda var den fantastiska gästen Jan Eliasson som är en galet imponerande figur. Fyra gånger i veckan under sex veckor är möjligen mer än jag mäktar med, men jag ska göra ett försök att se “Breaking news” så ofta jag kan. Vad tyckte Maria?

Blink-182: Up all night

Mon, 22 Aug 2011 00:23:37 +0200

Man kan inte alltid vara först med det senaste, men man kan vara en dryg månad sen... Äh, så här: Blink-182 är tillbaka med ett nytt album i september och här är singelspåret “Up all night” (som ramlade ut på YouTube i mitten av juli). Jag har lyssnat på det om och om igen under några dagar nu och måste säga att jag gillar det. Man känner igen bandet, men samtidigt känns det lite mer “vuxet” eller något. Nästan lite som influenser plockats från Tom DeLonges otroligt pretentiösa men samtidigt intressanta Angels & Airwaves som han sysselsatte sig med när bandet hade “uppehåll” mellan 2005 och 2009. Schysst låt är det i alla fall och albumet “Neighborhoods” ska bli intressant att höra i september.

Sommarprojekt 2011 [film] (9)

Sun, 21 Aug 2011 16:46:01 +0200

Svenska filminstitutet skulle kunna avsätta tio års budgetar och ändå inte få till en film som “Svart katt, vit katt”. Det är verkligen en film som tydligt hör till en helt annan kultur. Den är skitig, skev, kaotisk, rörig och unik. Nu ska jag dock inte säga att jag är totalt frälst i filmen, men då och då är det rätt härligt att ta del av något som är så totalt motsatt det man vanligtvis tittar på. Min kompis Tobias recenserade filmen för ett par år sedan och gjorde det alldeles utmärkt.

Lördagskväll på SVT #tvåsidor

Sun, 21 Aug 2011 00:33:09 +0200

Maria och jag blev sittande i ett par timmar och såg det som kommer att dominera SVT1:s lördagskvällar under hösten: “Gäster med gester”, “Tack för musiken” och – helt oplanerat - “Kommissarie Banks”. “Gäster med gester” är ju en SVT-klassiker som grävts fram ur arkiven. Det är mycket sådant just nu, speciellt som “Fångarna på fortet” drar igång på fyran snart igen. Glädjande nog känns “Gäster...” fortfarande underhållande. Det var inga större förändringar i konceptet sedan den förra omgången på 90-talet, med undantag för en gästcharadare i varje lag som fick gissas fram som uppvärmning. Jag gillade den här nystarten och kommer absolut att fortsätta titta. Jag blev otroligt imponerad av Lena Ph som var oerhört vass på att knäcka charaderna och även den där lillkillen som var sidekick på “Allsång på Skansen” var bra. När det gäller “Tack för musiken” så gillar jag konceptet starkt. En musiker intervjuar en annan musiker – i det här fallet Niklas Strömstedt som programledare och Ola Salo som gäst. Men det blev trevande och inte så bra som det kunde blivit. Det var lite för hjärtlig stämning och i slutändan en ganska vanlig intervju med Salo. Premiärnerver och barnsjukdomar? Jag vet inte, men jag kommer i alla fall att ge programmet fler chanser. Jag brukar vanligtvis inte titta på engelska långfilmsdeckare och kommer knappast att sitta klistrad framför “Kommissarie Banks” framöver. Inte för att det var dåligt utan för att konceptet i sig känns uttjatat och trist. Anledningen till att jag ens såg detta pilotavsnitt är för att serien baseras på böcker av Peter Robinson som är en författare jag inte läst men som alldeles nyligen dök upp i en deckardiskussion jag och Maria hade. Jag fann mig dock ganska engagerad i storyn och blev förvånad över att de 90 minuterna i princip flög iväg, så dåligt var det alltså inte, men ändå inget jag kommer att fortsätta titta på.

Album som bits (7)

Fri, 19 Aug 2011 15:32:57 +0200

Jag var i USA 1999 ungefär när Neurosis “Times of Grace” släpptes, och det blev min ingång till bandet. De turnérade på skivan och jag såg en av spelningarna och golvades av den massiva styrkan i musiken. Några månader senare spelade de i Stockholm och jag såg dem även där. Den spelningen bandades av P3 Live och blev sedermera ett officiellt livesläpp från bandet. Neurosis är ett band som knappt går att placera i en genre. På något vis vill jag mena att de ursprungligen kommer från hardcorevärlden under sina tidiga år. “Times of Grace” har ett ganska metalbetonat sound med nedstämda instrument och en krossande tyngd, men Neurosis spelar inte metal. De spelar... Neurosismusik. Ganska nyligen hade jag en diskussion huruvida “Times of Grace” är deras största stund eller inte. Jag vet inte ens det själv för Neurosis har haft många stora stunder, men för mig är skivan mycket speciell i och med att det var den jag upptäckte dem med och den fördelen är svår att bortse ifrån om tittar på ett bands skivkarriär. Neurosis “Times of Grace” på Spotify Bonusmaterial! För några år sedan lade jag 40-50 timmar på att måla en egen uppförstoring av omslaget på en pappskiva som är ungefär 100x200 cm. Det tog som sagt ganska lång tid och speciellt bökigt var det att göra vargen, men slutresultatet blev mycket snyggt och kanske det jag är mest nöjd över att ha på väggen. Så här ser tavlan ut:

Takida och Nesser mot recensenterna

Thu, 18 Aug 2011 14:07:00 +0200

Jag hoppas ni hängt med i mailutväxlingen mellan Marita Johansen och Håkan Nesser. Den senare fräste till som arg katt när den förra inte tyckte att den senare fick till upplösningen i sin senaste bok. Det är en märklig läsning där jag vid fler tillfällen funderat på om det är någon som mailat i Nessers namn, för inte kan väl en etablerad författare, som blivit recenserad hundratals gånger, bli så arg över en åsikt? Sen har vi Takida som fått uteslutande sågningar för sitt senaste album och stämt en recensent för att han tog i för mycket. Just det senare fallet är på en helt annan elakhetsnivå än vad Marita uttryckte i sin recension. Hon hade en åsikt och den har Nesser uppfattat som fel. Kan en åsikt vara fel? Nej, en åsikt är en åsikt. Ett påstående kan vara fel. Om Marita hade skrivit “precis som vanligt har Nesser skrivit alla dialoger på rövarspråket” så hade en protest från författaren varit befogad. Men så är det inte i det här fallet och Nessers beteende är väldigt märkligt. En recensent ska givetvis stå för vad den skriver och försvara sin åsikt om det behövs, men åsikten är fortfarande aldrig fel på något sätt. Det är bara en åsikt som inte delas av alla.

Alla börjar någonstans

Tue, 16 Aug 2011 23:46:29 +0200

Det här är kul – 25 mycket välkända skådespelare i några av deras tidigaste roller på tre minuter. Håll ögonen öppna för en väldigt ung Angelina Jolie till exempel...

Sommarprojekt 2011 [film] (8)

Tue, 16 Aug 2011 16:33:18 +0200

Det går inte många minuter av “Dune” innan jag ger upp alla ambitioner att hänga med i filmen, utan fortsätter att titta med bara ett halvt öga medan jag håller på med annat. Det är en riktigt sci-fi-soppa som är oerhört komplex och inte alls gjord för de som inte läst Frank Herberts roman från 1965. David Lynch gjorde filmen som sist i en lång rad av manusförfattare och regissörer som försökt få till storyn sedan det tidiga 70-talet. I dag distanserar sig Lynch från filmen och vägrar prata om den i intervjuer. Han fick inte kontroll över slutresultatet som blev en fyratimmarsfilm nedklippt till drygt två. Det finns dock minst tre olika varianter av filmen där den längsta är en bit över tre timmar. Redan 1984 när filmen kom utsåg flera recensenter den till årets sämsta film och den räknas som en stor, dyr flopp. Jag kan inte riktigt avgöra om det är en flopp eller inte, eftersom historien är så obegriplig. På plussidan måste jag ändå säga att filmen ser rätt cool ut, men i det stora hela ingenting för mig. Den DVD-utgåva jag har måste vara från formatets barndom för det är en mycket sorglig historia. Jag hoppas att fans av filmen har bättre utgåvor i hyllan.

Sommarprojekt 2011 [film] (7)

Mon, 15 Aug 2011 18:32:46 +0200

“Ciderhusreglerna” kammade hem ett antal Oscarsnomineringar där både John Irving, som skrev manuset efter sin egen bok och Michael Caine, som i filmen pratar med amerikansk accent vilket känns riktigt knepigt, gick hem med varsin guldgubbe. Lasse Hallström fick nöja sig med att bara bli nominerad. Filmen känns stor på samma sätt som “Stekta gröna tomater” eller “Forrest Gump” utan att egentligen likna dem på något sätt. Tobey Maguire spelar Homer Wells som växer upp på ett barnhem utan att bli adopterad av rätt föräldrar. I stället blir han kvar och hjälper doktor Larch (Caine) med de övriga barnen och de kvinnor som behöver göra abort. När chansen kommer väljer Homer dock att se vad världen utanför barnhemmet har att erbjuda, mot doktor Larchs önskan, och börjar jobba som äppleplockare och hummerfiskare. Låter kanske inte så värst spännande, men filmen är bra om än lite lång. Välspelad och välgjord.

Gee-Wee on the tee-vee

Tue, 09 Aug 2011 13:56:01 +0200

Är Leif GW Persson nästa svenska export till USA? Ja, det verkar så enligt den här artikeln som berättar att hans böcker ska bli tv-serie i USA. GW droppar den färgstarka Andy Sipowicz som referens för sin svinaktiga karaktär Evert Bäckström och det glädjer så klart ett gammal “På spaning i New York”-fan som undertecknad. Spännande hur som helst, och kul för GW. Jag köpte på mig ett antal av hans böcker häromåret och kom en bit in i den första innan läslusten försvann. Den var nog lite för tung för mig då, men jag börjar gärna om. Del av sommarprojektet kanske?

Snobben + Hajen = Snajen?

Mon, 08 Aug 2011 17:53:04 +0200

Nu har det hänt igen. Någon kreativ person att knåpat ihop en helt genial mash-up av “Snobben” och "Hajen". Personen i fråga heter Charles Forsman. Jag tycker att detta är fullständigt briljant. Klicka på bilden eller denna länk för att läsa hela serien.

Sommarprojekt 2011 [film] (6)

Sun, 07 Aug 2011 00:45:37 +0200

Brian De Palmas klassiker “De omutbara” från 1987 har inte riktigt åldrats med värdighet. Det är fortfarande en bra film om ett gäng omutbara poliser som slår till mot Al Capone i 30-talets Chicago, men den verkar vara gjord i en tid då man inte riktigt vågade göra mörka filmer. Det är en märklig “glad” känsla i delar av filmen, nästan lite äventyrsbetonad – som när de omutbara rider hästar i Kanada... Men sen finns det även brutala scener som en välkänd baseballträsekvens... Det blir en mystisk mix av det hela. Mot slutet av filmen kommer en riktigt klassisk scen som inkluderar en trapp, en barnvagn och rejält med skottlossning. Men en bra film är det, som dock lider lite av tiden den gjordes i.

På besök i en ny konsertlokal

Sat, 06 Aug 2011 16:20:08 +0200

I går var jag på spelning på Stationen, som jag fram till gårdagens eftermiddag trodde var Södra Stationen men som inte alls var det. Stationen är det lilla grå hus längs med Västra Nobelgatan som ligger snett mitt emellan Centralstationen och Postterminalen, kan man säga. På scenen stod Örebrobandet Tvärnit med medlemmar från (insomnade?) Path of No Return, och Pyramido från Skåne där min gamla kompis Ronnie sjunger. Stationen är marginellt större än ett normalt vardagsrum och räknas som fullt vid 50-60 besökare, vilket det ungefär var när Tvärnit spelade. Jag kom inte ens in i rummet, vilket var helt okej för värmen var som en vägg. Flämt! Det är coolt att det finns ett sådant här ställe, där det för det mesta har varit punk- och hardcorespelningar under den verksamma tiden. Pyramido bjöd dock på tung doom och de flesta punkfansen försvann som en avlöning. Inte för att det blev mindre varmt för det. Bara att stå och titta på spelningen kändes som man själv stod där uppe och vevade på för kung och fosterland. Här ser ni Ronnie in action:

Sommarprojekt 2011 [film] (5)

Fri, 05 Aug 2011 21:18:12 +0200

David Fincher brukar vara ett säkert kort för mig, men “The Game” är ingen fullträff. Filmen kom 1997 mellan “Seven” och “Fight Club” men matchar inte någon av dem på långa vägar. Det är en helt okej thriller men inte så mycket mer. Michael Douglas spelar affärsmannen som har allt och på hans 48:e födelsedag får han ett presentkort av sin bror (Sean Penn) för ett spel som kommer att förändra hans liv. Det menar brodern i alla fall, och mycket riktigt blir det så. Affärsmannens liv förändras drastiskt och han lever plötsligt i ständig livsfara. Är det på riktigt eller bara ett spel? Mja, tyvärr gick filmen inte hem hos mig.

Dags för en matblogg

Thu, 04 Aug 2011 19:17:57 +0200

Mat har egentligen ingenting i den här bloggen att göra, men jag gör ett undantag för det är faktiskt relaterat till det jag vanligtvis skriver om. Den 9-10/9 hålls Chilifestivalen på Olof Palmes torg. Några minns kanske att det hölls en chilitävling på Virus i fjol – det här är väl en förlängning av det. Jag citerar direkt från infotexten på festivalens Facebooksida: Chilifestivalen 2011 är ett spännande event som sker den 9-10 September på Olof Palmes torg i centrala Örebro. Eventet bygger på en kulinarisk & musikalisk upplevelse för besökaren med många häftiga kringarrangemang såsom tävlingar, utmaningar och god vällagad mat med typiska amerikanska smaker. Handplockade artister med stor bredd samt inte minst en Texas No Bean Chili cook off, Ultimate Chili Championship III. Chilifestivalen 2011 är en nytänkande festival som äger rum i två festliga dagar! Klara artister: The Coffinshakers, Deadman, The Wait, Tim Vantol, Old Kerry Mckee, The Archers, Det Blev Handgemäng, Mojo Farm, Magnus Pelander & Mike Våra öppettider: Fredag 9/9 18:00 – 01:00 (fri entré fram till 21:00, därefter 100kr) Lördag 10/9 12:0 – 01:00 (fri entré fram till 18:00, därefter 100kr) För mer info se www.chilifestivalen.se Smaklig spis!

Första bilden på nya Stålmannen

Thu, 04 Aug 2011 17:15:19 +0200

Warner har släppt den första officiella bilden på Stålmannen i Zach Snyders “Man of Steel”, troligtvis för att hinna före eventuella paparazzitagna mobilbilder från inspelningen i Illinois. Den senaste tiden har det läckt sådana bilder från inspelningarna av “The Dark Knight Rises” där man fått se skurken Bane i all sin prakt på ett sätt som det kanske inte varr meningen att man skulle göra. Men här är Henry Caville som Stålmannen: Den här bilden är beskuren ur en högupplöst bild som ni kan se här. Textilmässigt verkar Stålmannens dräkt vara gjord av samma material som Spider-Mans nya (syns bättre på den länkade bilden)... Men det ser schysst ut i mina ögon. En spännande teaser från en film som inte kommer förrän om två år.

Mastodon - Black Tongue

Thu, 04 Aug 2011 12:13:53 +0200

Det första officiella smakprovet från Mastodons kommande skiva släpptes härom veckan. Förstår inte hur jag kunde missa det, men bättre sent än aldrig. Mastodon är tveklöst ett av de mest intressanta band som poppat upp inom hårdrocken i modern tid, ett av de där få banden som lyckas hitta ett helt unikt uttryck som de dessutom utvecklat från de tidigare dagarnas hårdare stuk till hur de låter i dag. Jag skulle dessutom vilja påstå att det än så länge inte funnits en överflödig eller dålig stund på deras skivor, vilket i sig är unikt, så därför är förhoppningarna på “The Hunter” högt ställda. Här är öppningsspåret “Black Tongue”:

Najz Prajz blir kvar!

Wed, 03 Aug 2011 13:05:42 +0200

Najz Prajz kommer till hösten att fortsätta vara “den sista skivaffären innan Norge” men i en ny lokal. Dock inte så överdrivet långt från dagens butik – på Nygatan, vägg i vägg med Voidas kommer den nya butiken att ligga. Kul!

Bridesmaids #tvåsidor

Wed, 03 Aug 2011 10:08:11 +0200

Maria har i princip snott alla mina åsikter om filmen, så har ni läst hennes inlägg kan detta bli en upprepning... Mycket av inför-materialet till “Bridesmaids” har fokuserat på de “äckliga” scenerna och beskrivningar som “En 'Baksmällan' med tjejer'” har figurerat. “Äckelbiten”, om man nu ska beskriva den som sådan, är bara en liten del av filmen som i övrigt bjuder – på äkta Judd Apatow-manér (han har producerat) - på skratt varvat med djup. Jag har skrivit en recension på filmen som publiceras när den släpps för hemmamarknaden. Den har rubriken “En tjejfilm som är behagligt otjejig” och i den skriver jag bland annat “...en tjejfilm som skiljer sig från andra tjejfilmer genom att visa att tjejer är... människor de med, som gör bort sig, får mag-ras och inte har det så enkelt.” Det är kanske en lite konstig formulering, men det finns alldeles för många tjejfilmer som inte känns speciellt äkta. Och det skriver jag som kille. Jag är ett stort fan av Kristen Wiig som gör sin första huvudroll och dessutom har skrivit filmen. Hon är väldigt naturlig och oerhört rolig och har fram till nu kryddat olika filmer med minnesvärda biroller, och det känns helt välförtjänt att hon nu kliver fram i huvudrollsljuset. Jag vill uppmana alla mina kvinnliga läsare att plocka med sig sina vänner och se filmen ihop. Alla manliga läsare kan också se den.

Se Foo Fighters garageturné på YouTube

Tue, 02 Aug 2011 11:10:43 +0200

Det här är helt fantastiskt. Häromdagen la Foo Fighters upp en 40 minuter lång dokumentär från deras garageturné på YouTube. Fans fick tävla om spelningar med bandet i sina garage och fick ett minne för livet på köpet. Jag blir otroligt glad av att se dokumentären. Det är enbart glädje i den. Fans som får sina vildaste drömmar uppfyllda och ett arenaband som går tillbaka rötterna och gör små intima spelningar igen. Jag har aldrig hört ett enda ord om att Dave Grohl och hans kompisar skulle ha några divaliteter, och efter att ha sett dokumentären känner jag bara att jag önskade att jag själv hade ett garage de kunde spela i, inte minst för att bara hänga med några sköna typer under ett par timmar.

Sommarprojekt 2011 [film] (4)

Tue, 02 Aug 2011 08:57:52 +0200

Fick tummen ur efter gårdagens halvårsrapport och såg en film ur sommarprojekthögen... Sofia Coppolas debutfilm “Virgin Suicides” gjordes 1999 och bjuder på tidiga roller från några stora namn nu, som till exempel Kirsten Dunst, Josh Hartnett och Hayden Christensen. Filmen, som på omslaget kategoriseras som en “dramedi” (?), berättar historien om fem systrar som begår självmord i 70-talets Michigan. Det är ingen spoiler i sig, för informationen kommer tämligen omgående i inledningen. Fyra tonårspojkar ser alltihop och försöker få ihop pusselbitarna. Det är en lite småmärklig stämning i filmen. Det där med “dramedi” vet jag inte riktigt om jag håller med om, men vid något tillfälle får jag en lätt Wes Anderson-vibb. Coppola har en förmåga att ha väldigt mycket melankoli i sina filmer och det är nog det som påverkar stämningen. Filmen är väldigt bra och Kirsten Dunst glänser i rollen som den mest framträdande av systrarna. Väl värd att kolla upp.

CGI-karaktärernas historia

Mon, 01 Aug 2011 13:50:29 +0200

Jag ramlade över en amatörgjord sammanfattning av de datagenererade karaktärernas historia, från “King Kong” (1933) till “Avatar” (2009). Nu var det ju inte någon dator inblandad i stop-motion-animationerna i “King Kong”, men den har sin naturliga plats i historiken. Jag gillar den här sammanfattningen. Framför allt visar den hur “tidiga”, det vill säga från 90-talet, datakaraktärer fortfarande håller väl. Som “Jurassic Park”-dinosaurierna.

Sommarprojekt 2011 - halvtid

Mon, 01 Aug 2011 12:03:09 +0200

Det är första augusti och det är halvtid i mina sommarprojekt. Semestern är över och jag är tillbaka på jobbet, givetvis med värsta bästa vädret utanför kontoret. Typiskt. Status är följande: [film] Tre av tio filmer har setts. Det är inte så bra och stressar mig en smula. Som jag konstaterat tidigare så är filmerna som jag valt ut sådana som kräver ett visst humör och med en gigantisk recensionsstack bredvid drar jag mig från att gräva i projekthögen... [bok] Två av fem böcker har lästs. Inte heller så bra och jag har kört fast lite igen, men jag får bita ihop och fortsätta. [openART] Allt sett och betygsatt. Det är jag väldigt nöjd över och känner samtidigt en viss tomhet för att jag inte har mer att titta på. I helgen hade jag några vänner från Stockholm på besök och det blev en mindre OpenART-sväng med dem. De ville givetvis se kaninen och den visar jag med glädje upp. Reaktionerna kom direkt: "Jävlar vad stor den är!" Sommarens höjdpunkt är kaninen, vilket leder mig till min topp-fem-sammanfattning av OpenART: 1. Big Yellow Rabbit Vilken högoddsare... För mig är detta ett konstverk som gör mig glad varje gång jag ser det. Det har varit en del olika åsikter om det, men jag tycker att de flesta är odelat positiva. Vidhåller fortfarande att verket bör bevaras på något sätt, exempelvis flyttas ut på någon åker längs med motorvägen eller hamna utanför Lek- och buslandet eller någonstans där kaninen kan fortsätta att sprida glädje. 2. Cosmopolitism Det gigantiska huvudet är så otroligt hypnotiskt om man sätter sig i betongsoffan och bara tittar på det. Jag kan inte förklara varför men jag skulle kunna sitta och titta på det i flera timmar. 3. Yo soy la noche Vid en första anblick tyckte jag inte att denna monsterbild var något märkvärdigt men verket stannade kvar i mig långt efteråt och blev betydligt mer spännande när det hade sjunkit in en smula. 4. Snowman, Cotton girl, Foamhead, Sun boy, Moon woman Debatten har gått het kring “fontänen” på Järntorget. Den fungerar och den fungerar inte, byggtiden var så utdragen att handlarna runt om torget surnade ihop och så vidare. Däremot tycker jag att de fem halvotäcka statyerna piggar upp och kanske på något sätt omedvetet skildrar debatten. 5. Vita nätter Ibland behövs det inte så mycket mer än ett mörkt rum och några ljusslingor. Det är lustigt att det jag tyckte bäst om i Krämarens videorum var något som inte alls var en videoinstallation... Där har ni min topplista. Jag rekommenderar verkligen alla att ta en titt på OpenART-verken nu när de ändå står här i en och en halv månad till. Det är något unikt. Och besök även OpenARTs hemsida där det bakom den knepiga navigeringen finns mycket att se.

Månadslistan juli

Mon, 01 Aug 2011 10:23:36 +0200

Semestermånaden juli är ett minne blott och här är fem DVD-titlar som släppts under månaden som var bland det bästa jag under perioden. Black Swan Genre: Dramathriller Skådespelare: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel m fl I korthet: Darren Aronofskys senste film är ett modernt mästerverk där huvudrollsinnehavaren Natalie Portman plockade hem en Oscar för bästa kvinnliga roll tidigare i år, vilket var mycket välförtjänt. Det här är en ganska obehaglig historia om balettdansösen som vill vara perfekt och pressar sig bortom alla gränser i en uppsättning av Svansjön. The Eagle Genre: Historiskt äventyr Skådespelare: Channing Tatum, Jamie Bell, Donald Sutherland m fl I korthet: Romare som letar efter en försvunnen guldörn är faktiskt inget ovanligt upplägg (det första avsnittet av tv-serien “Rome” gick ut på detta) men trots det är “The Eagle” en av de bättre filmerna i ämnet. En sjukpensionerad centurion tar med sin slav in i de “förvildade” delarna av Skottland för att hitta en försvunnen örn och samtidigt rentvå sin faders namn. Spännande och bra. Exit Through The Gift Shop Genre: Gatukonstdokumentär Skådespelare: Banksy och andra gatukonstnärer I korthet: En kille med kamera kommer i kontakt med olika gatukonstnärer och filmar allt han ser. Efter att ha träffat den mytomspunna Banksy får han i uppdrag att göra en film av materialet, vilket aldrig var meningen. I stället blir det en dokumentär om filmaren som själv ger sig in i branschen. Otroligt fascinerande film som väcker många tankar kring konst. Sound of Noise Genre: Musikalisk kriminalkomedi Skådespelare: Sanna Persson, Ralph Carlsson, Paula McManus m fl I korthet: De fem slagverkarna som man tidigare i kortfilmer sett invadera lägenheter och äldreboenden har nu en hel stad till förfogande för sin musikaliska terrorism. En väldigt originell och internationellt uppmärksammad film som tänjer en hel del på gränserna, samtidigt som den berättar en vanlig kriminalhistoria. Trolljägaren Genre: Skräckkomedi Skådespelare: Otto Jespersen m fl I korthet: “The Blair Witch Project” fast med troll i stället för häxor och i Norge i stället för USA. Några ungdomar gör ett skolprojekt där de letar efter en misstänkt tjuvskytt, men när hittar honom visar det sig att han är trolljägare för ett hemligt regeringsprojekt. Välgjord, spännande och stundtals väldigt rolig.

Hyrfilmskrig på Väster!

Sat, 30 Jul 2011 15:54:11 +0200

Jag är smått stum av förundran när jag konstaterar att det pågår ett hyrfilmskrig på Väster. På ganska kort tid har det poppat upp två nya filmbutiker, inte långt från den enda platsen där man hittills kunnat hyra filmer, det vill säga Ica. Faktum är att samtliga tre ligger bara några meter från varandra. Nyöppnade Filmkedjan och Sarah Frank Candyland (smått märkligt namn) erbjuder nya filmer för 10 kr medan Ica Ekersgatan har tvingats ned till 9 kr. Så är man sugen på att hyra film är det till Väster man ska bege sig. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bevittna ett hyrfilmskrig igen, det känns som det är 80-tal på nytt...

In defense of Ernst Kirchsteiger

Fri, 29 Jul 2011 17:54:50 +0200

Härmed erkänner jag helt utan skam: jag gillar Ernst. Som Ernst-gillare har man det inte alltid så lätt. Det är många som stör sig på den långe mannen, men det gör inte jag. Sedan han hukade sig och klev in i tv-rutan för rätt så många år sedan nu har jag sett allt han varit med i och tycker att det både är en härlig person och en kreativ man som kanske inte alltid skapar saker jag gillar, och nu under sommaren har jag suttit som klistrad vid tv:n kl 20.00 på torsdagarna. Det är lätt att göra sig lustig över Ernst, att han är så “härlig” och “barfota”, som i det här Parlamentet-klippet med Robert Gustafsson: I år tycker jag att Ernst tonat ned lite av den värsta Ernst-heten. Så mycket barfotatrampande har det inte blivit och Ernst är egentligen bara Ernst helt enkelt. För ett antal år sedan jobbade jag på NA:s webbutvecklingsavdelning och Ernst var i huset för att chatta. Detta skedde i mitt arbetsrum och min forna kollega Karin fick sköta tangenterna åt Ernst. Jag satt med och följde med i chatten och vid ett tillfälle hjälpte jag Ernst med ett svar (tror frågan handlade om hans möjlighet att svara på frågor på stan). Ernst blev supernöjd över mitt bidrag och jag blev så klart stolt som en tupp. Fånigt så här i efterhand, men det var bara kul att hjälpa till. Så jag gillar Ernst, det är väl inget konstigt med det?

Sommarprojekt 2011 [openART] (5)

Wed, 27 Jul 2011 09:02:00 +0200

I och med session #5 så har jag prickat av allt i OpenART 2011. Jag var inne i Örebro Konsthall, åkte förbi en fasad jag missat och klämde videorummen på Krämaren. Det som är i Konsthallen och på Krämaren har jag valt att recensera som ett verk trots att det inte är det. Det blev för komplicerat att ta dem som individuella verk. Jag kommer att skriva ett blogginlägg till om OpenART innan jag arkiverar det för i år. Det blir lite allmänna åsikter och någon form av kortare topplista. Men mer om det om några dagar. 1. "Multitude – made in Mexico" av diverse konstnärer Örebro Konsthall Under namnet “Multitude” samlas konstverk från moderna mexikanska konstnärer. Det är allt från foton, performance-verk som fotats av, flaggor, teckningar, målningar, videoinstallationer, ljuskonst och ja, jag vet inte allt. Allting är ihopklumpat som #1 i det officiella programmet, men räknas som 20 olika verk i det blad jag hittar inne i Örebro Konsthall. Det är svårt att ta in allting och bedöma dem var och en för sig. Francisco Taka Fernández har till exempel fyllt ett helt hörn med teckningar, målningar, foton, reklambilder, kartor och så vidare. Ingenting som direkt imponerar faktiskt. I källaren finns fina oljemålningar av Karima Muyaes i någon sorts mosaikstil som känns väldigt mexikanska. Vidare där nere finns det foton från en performance där Pilar Villela legat på marken/golvet och så en dubbel videoinstallation av Raúl Ortega Ayala där en amerikansk varmkorvsnabbätare ställs emot bilder från Tomatinafestivalen i Spanien. Men det är kanske verket som möter en när man kommer in i Konsthallen som säger mest om samtiden. ”Surrender your legs, your sex, your hair, your brain, your all” av Jesús León är stort och lite småotäckt. I det stora hela tilltalas jag inte så överdrivet mycket av denna mexikanska konst. 60. ”Dimma” av Peter Zacsko Nygatan En fasad som är svårt att missa när man ser den. Målningen ”Dimma” är gigantisk och ganska drömsk, lite sagoaktig så där. Fin! 49-59. Diverse videokonst av diverse konstnärer Videorummen, Krämaren Det första som möter mig är några välbekanta toner – Jeff Buckleys tolkning av ”Halleluja”. Det är ljudet till verk #59 ”I can sing” av Ferhat Özgür och visar bilder på den turkiska konstnären (jag antar att det är hon) som mimar till låten både utomhus och inomhus. Måttligt spännande, precis som #58 ”När vi döda vaknar” av Johan Svensson, en stop-motion-animation av vad som ser ut som cigarettfimpar. Jag tittar en stund och går vidare. #49 ”The standard package” av Liv Pennington är till synes en stillbild på en kraftig kvinna vid en strand, men tittar man ett tag märker man hur färger och kontrast etc förändras. Känns mer som någon som lekt med inställningar i Photoshop än som konst med mening. Vidare till #55 som är tre kortfilmer efter varandra av Radmila Knesevic. Den första – ”Search for Crna” – är ganska skräckinjagande med en skog i stark kontrast och katter och figurer som vimlar förbi. Ganska otäck, men musiken till filmerna överröstas av ”Halleluja” från rummet intill. #57 ”Grid” av Dan-Dryer är det enda interaktiva verket. Det består av några träställningar och en duk och ställningarna filmas på något sätt så att de blir fler på duken och går man förbi verket blir man själv en del av det. Knepigt att förklara. Ännu svårare att förklara är #56 ”Inner klange” av Lemeh42 som är en svart-vit animation med objekt som förs in i andra objekt, in i munnar, fiskar, ubåtar, rör etc. Ganska snurrigt. Det största verket är egentligen två som sitter ihop. #53 ”Seclusion” och ”Dark genes” av Jonas Nilsson är två videor som sitter bredvid varandra, där den ena visar mikroskopbilder på bakterier (?) och den andra visar livsmedelsindustrin. En jobbig ljudslinga dyker upp emellanåt och blir allt mer loopad. ”We require at least about 25% more than what nature can regenerate” tror jag den säger. Eva Olsson har även hon två verk med i utställningen - #54 ”The capsule” och ”The last dance”. Den första är en animation med en kvinna som sitter i ett fönster och knaprar piller, men när kameran sakta zoomar ut förändras verket. Den andra visar upp en tom lägenhet med ouppackade flyttkartonger och landar till sist på ett brudpar från bröllopstårtan som börjar puckla på varandra. #51 ”Vita nätter” av Fredrik Västergård är min favorit i denna del av OpenART. Det är ingen videoinstallation utan ljusslingor som han format på olika sätt. Ett ser ut som ett nystan i ett hörn, en annan som neongröna avlånga rektanglar och det sista som en karta över kollektivtrafik, eller något. Snyggt är det i alla fall. Två damer som byter kläder med varandra kan man se i #52 ”Metamorphosis chat” av Ferhat Özgür (igen) och #50 ”Battla” av Kalle Brolin och Rita Winde skildrar vad jag tror är två tvillingpar som battlar på en scen. Det ena paret pratar mer modernt medan det andra mer högtravande och gammalt. Kvaliteten i dessa rum är varierande, eller så blir det för mycket att ta in på samma gång, och mitt betyg ovan är gemensamt för alltihop. .betyg {background:#FEDEB7;padding:8px;height:58px;font-size:1.1em;}

Sommarprojekt 2011 [film] (3)

Sun, 24 Jul 2011 00:09:06 +0200

Det har gått lite trögt med mitt sommarprojekt. Det har delvis att göra med att jag sett en massa annan (ny) film, men även att de filmer som jag valt är sådana som jag måste vara på rätt humör för att se. Men nu har jag i alla fall prickat av ytterligare en på listan, nämligen “Tvivel” (recenserad på DVDKritik.se av Maria när den kom). Denna femfaldigt Oscarsnominerade film bygger på en pjäs vars författare själv omvandlat den till en film. Det är också en ganska pjäsaktig film med långa, dialogfyllda scener som kräver sina skådespelare. Meryl Streep, Philip Seymour Hoffman och Amy Adams med flera gör också riktigt bra insatser i detta drama där en strikt och principfast nunna (Streep) misstänker att församlingens präst (Hoffman) har förgripit sig på en elev. Inte bara misstänker – hon är övertygad om det. “Tvivel” är helt klart en mycket sevärd film med ett exemplariskt skådespel från första till sista filmrutan.

Åldersmobbning med behållning

Fri, 22 Jul 2011 10:23:00 +0200

I samband med att jag fyllde år förra helgen fick jag en lite oväntad present genom brevinkastet. En morgon låg inte enbart dagens NA på dörrmattan utan även ett exemplar av Hemmets veckotidning. Eftersom det inte finns någon adress på baksidan av tidningen kan jag inte helt vara säker på att det var ett tidningsbud som helt enkelt stoppat tidningen i fel inkast – nej, småparanoid som jag är tror jag att det är en onskefull pik från okänd ort som menar att jag nu blivit tillräckligt gammal för att läsa tidningen. Först nu har jag kommit mig för att bläddra i den. Eftersom jag inte har någon i min omgivning som läser tidningar av det här slaget visste jag inte vad som väntade. Redan efter ett par uppslag lärde jag mig att Henrik Rongedal är 13 minuter äldre än tvillingbrorsan Magnus och att de båda har tre barn var som är 17, 15 och 14. Tvillingar alltså, måste de göra allt ihop? Jag bläddrade vidare bland ointressanta artiklar och menlösa notiser men kom slutligen fram till en behållning i tidningen, nämligen en specialskriven Sten Wall-novell av Björn Hellberg. Vilken gåva! Så nu har jag anledning att behålla tidningen ett tag till.

Harry Potter #tvåsidor

Fri, 22 Jul 2011 09:07:00 +0200

TIo år med Harry Potter fick sitt slut i onsdags. Ja, jag menar förstås inte att jag aldrig mer kommer att läsa eller se något med The boy who lived, men det var i alla fall då jag såg den sista filmen. På min vänstra sida hade jag Meny-bekanta Tobias Johansson och på min högra Maria. Maria såg jag även förra filmen med, men det var jag och Tobias som satt i Sandrewsmörkret för tio år sedan och såg den första filmen. Då hade jag inte läst en bokstav i böckerna och det dröjde nog tills efter film nummer två innan jag började med böckerna och först hamnade i fas och sedan långt före filmatiseringarna. De två sista böckerna köpte jag på engelska på utgivningsdagarna och den absolut sista läste jag på två dagar avskild från verkligheten (det vill säga Internet) för att inte råka ut för några spoilers. Men det var några år sedan, och nu är Harry Potter-sagan helt och hållet komplett. Det har varit en rolig resa, och väldigt unik på sitt sätt. Jag roade mig med att plocka fram några siffror häromdagen. Utifrån den engelska utgivningen består Harry Potter-sagan av 3407 boksidor som blivit 1199 minuter film. Det mest fantastiska med filmerna är att med undantag för en enda roll så har skådespelaruppsättningen (huvudroller och större biroller) varit helt intakt från film ett. Det var ju Richard Harris som spelade Dumbledore i de två första filmerna, men som tyvärr avled och blev ersatt av Michael Gambon. Nu menar jag inte att han tyvärr ersattes av Gambon för jag tycker nämligen att Gambon gjorde Dumbledore mycket mer vital och intressant. Hur som helst – detta blev en liten utsvävning – det är smått fantastiskt att så många skådespelare gjort samma roller i åtta filmer. Jag vet inte om något liknande kommer att ske i framtiden. Harry Potter på film har varit lite upp och ned. Det har varit lite ojämnt, men aldrig dåligt och “...Dödsrelikerna - Del 2” är den värdiga och storslagna final serien förtjänar. I framtiden ska det bli kul att se om alla filmer i tur och ordning, för även om sagan är slut så finns den fortfarande kvar.

The Hobbit - produktionsdagbok #3

Thu, 21 Jul 2011 11:01:49 +0200

Nu har den tredje videodagboken från “The Hobbit” kommit i betydligt snabbare takt. Den här gången är det rätt mycket fokus på dvärgarna i filmen, men en gammal bekant (flera faktiskt) dyker upp i slutet... Jag har insett att jag nog borde läsa boken innan filmen kommer. Jag hade enorma problem att komma igenom “Sagan om ringen”, men det är väl värt att göra ett försök i alla fall.

Teaser trailer: The Amazing Spider-Man

Wed, 20 Jul 2011 19:14:21 +0200

Reboot-trenden, där man alltså blåser nytt liv i en franchise genom att börja om från början, är ibland lite märklig att förstå. När planerna på “Spider-Man 4” gick i kras började man om från början. Det betyder att mycket av det man kommer att se i “The Amazing Spider-Man” är sådant man redan sett om man sett de andra filmerna. Men ändå känns det lite pirrigt och spännande. Framför allt gillar jag att man sist i denna teaser ser världen ur Spider-Mans synvinkel. Den varianten testade aldrig Sam Raimi. Och Andrew Garfield är en spännande skådespelare som passar bra som Peter Parker.

Sommarprojekt 2011 [openART] (4)

Tue, 19 Jul 2011 15:46:35 +0200

I session #4 var målet att plocka med alla fasader samt det som fanns i Krämaren (videorummen exkluderade) och Oscar C. Lik förbannat lyckades jag missa en fasad, men å andra sidan hitta ett verk jag missat samt hitta rätt verk... Jag har med andra ord en rättelse sist i denna genomgång. 62. "Melancholy" av Esperanza Gallindo Kyrkogatan Här har vi en väldigt vacker blyertsteckning (antar jag) som blåst upp till uppskattningsvis 4x7 meter. En rejäl sak alltså, och det gillar ju jag. Men jag gillar även bilden i sig som knyter an till titeln på ett fint sätt. Tjusigt! 45. "Footsteps on the gravel" av Maria Bajt Krämaren Konstverket, som består av olika delar, är snyggt grafiskt med svarta och vita mönster. Den stora väggen är möjligen inte så snygg och egentligen mest irriterande, men lådorna med 3D-aktiga bilder i olika lager är väldigt imponerande. Min bild visar bara upp en liten del av verket och gör det inte speciellt mycket rättvisa. 46. "Explorer" av Roland Persson Krämaren En gammal härlig Volvo har gjutits av och gjorts i glasfiber med vissa originaldelar. Titeln är lite rolig eftersom det finns en Ford-modell som heter så, men här är det bilen i sig som är en utforskare och fylld med diverse konstigheter. På något sätt ser den ut som den är gjord i marsipan eller något liknande. 48. "The Route" av Juan Milanes Benito Krämaren Ytterligare en bil i Krämaren, men denna gång gjord av skor. Lite finurlig, men i och med att den andra bilen finns inte långt därifrån blir detta bara som en mindre rolig upprepning. 47. "In the shadow of the monument" av Radoslaw Gryta Krämaren Ytterligare ett rejält verk, denna gång i svartmålat trä som blivit snyggt slitet så att det blir liv och karaktär i statyn. Tänk om den hade fortsatt en våning upp med resten av gestalten... En liten bonuspoäng för att konstnären heter Gryta i efternamn. 43. "Page" av Natalie Sutinen Oscar C Det här en kul idé och någon frisör borde köpa in verket till sin salong. En stor page-frissa svävar i luften. Det enda negativa enligt mig är att insidan av formen, som syns tydligt, är ganska ful. Där kunde konstnären gjort en liten extra insats. 44. "Global patterns" av Kristina Müntzing Oscar C Nu blev det lite politiskt när två olika flaggor vävts ihop till en. Det är intressant att se vad som kommer fram i kombinationen. Spännande mash-up. 23. "No title" av Martín Mele Stallbacken Detta är det enda verket (när skräphögen på “Befriaren” försvann) som använt ett redan befintligt verk som bas. Hästen på Stallbacken har fått ett täcke av olika flaskor. Jag tycker det är rätt snyggt, men det ser samtidigt lite slarvigt ut. Därför är det också ett spännande verk. 63. "Office space" av Susanna Hesselberg och Anna Strand Englebrektsgatan Den här var lite svårhittad och jag har passerat den flera gånger utan att se den. I nästan varje fönster på byggnaden som vätter mot slottet finns det små kontorsarrangemang med skrivbord, lampa och kaffekopp. Jag får lite julkalenderkänsla. Det är dock lite svårt att se dem då det blänker rätt rejält i rutorna. 65. "Yo soy la luz" av Fefe Talavera Klostergatan “Jag är världens ljus” lyder min Google translate-översättning. Vilken titel! Det som ser ut som mosaik är faktiskt bokstäver och det som glänser i silver är klassisk silvertejp. Jag får lite sagokänsla av den stora figuren och kan se den framför mig i någon form av animation. Ett extra plus för att “Det allseende ögat” är med i verket, en av mina favoritsymboler. 66. "Tell me" av Marja Kanervo Gamla gatan Kan detta verk räknas som kontroversiellt i och med att putsen har förstörts när det skapats? Njä, jag antar att putsen ändå ska bytas ut, fast i så fall tycker jag att idén kunde ha använts till något roligare motiv. 64. “Man med ventilationsrör”, “Kvinna med bomullsspira”, “Man med tumstock” av Glimpse Fredsgatan Glipse stod för de tre collageaktiga fotona i lådan nere på Stortorget (se session #1) och denna bild har samma typ av motiv fast framställt på ett annat sätt. Jag trodde att den första mannen var en kvinna, men det var kjolen som lurade mig. Jag är lite ambivalent till bilderna. Å ena sidan är det ganska spännande kreationer, men å andra sidan tycker jag att modellerna ser lite tråkiga ut. 67. "The cinematographer" av Maria Bajt Stortorget/Köpmangatan Även detta ett svårhittat verk som dessutom inte alls ser färdigt ut. Kanske svårt att se på min bild, men fönstret i mitten ser inte alls ut som det är klart. Det är samma konstnär som gjorde de grafiska lådorna på Krämaren och de var klart bättre. Det här är inte alls lika kul eller bra. ...och så en rättning... 27. "Och livet stod bredvid" av Sandra Norrbin Järntorget Jag vågar nästan påstå att detta verk inte var på plats när jag hade min första session och trodde att “Och livet stod bredvid” var den leksaksaktiga topsen och vad det nu är för något... Pinsamt för mig. Det är det stora huvudet som är verket. Med det sagt så är jag inte så där överdrivet förtjust i det. Lite roligt att det kommer ut från en kyrka är det dock... .betyg {background:#FEDEB7;padding:8px;height:58px;font-size:1.1em;}

Teaser trailer: The Dark Knight Rises

Tue, 19 Jul 2011 00:13:35 +0200

Det är inte många nya bilder i teasertrailern för “The Dark Knight Rises”, men tillräckligt för att mitt pepp ska dra igång. Christopher Nolan har ju verkligen lyckats få till superhjältefilmer som är bra “på riktigt” också, så jag kan inte tänka mig något annat än att “The Dark Knight Rises” kommer att leverera mer i samma anda.

Sommarprojekt 2011 [openART] (3)

Sat, 16 Jul 2011 16:55:06 +0200

Session #3 på OpenART. Jag hade en halvtimme till övers innan ett lunchmöte och gick runt i Museiparken. Min kamera hade slut på batteri så det blev mobilbilder i stället. Efter mötet åkte jag via Kungsgatan och hittade två verk där också. Nu har jag kommit mer än halvvägs i min egen uppskattning. 21. "No title" av Celina Jure Museiparken Det här verket består av två rum med lite kludd på fönsten och väggarna. Min bild är inte speciellt bra, men ni missar ingenting. Obegripligt och konst som “vem som helst” skulle kunna få till. Fantasilöst nog “heter” verket “No title”. “No idea” eller “No point” är en bättre titel. 18. "Before night falls" av Riikka Puronen Museiparken “Before night falls” består av fyra eller fem skrothögar som mest känns som skrot och inte så mycket som högklassig konst. De känns malplacerade och faktiskt ganska fula i Museiparken. Dock så ser man att det ligger lite arbete bakom klumparna vilket räddar det från bottenbetyget. 15. "Requiem" av Hironari Kubota Museiparken Den här typen av minibussar har jag sett på riktigt i Japan och i och med att konstnären är därifrån tar jag för givet att både den och de japanska tecken som är påmålade eller inristade i lacken är äkta. Man undrar så klart vad det står och vad det är för mening med alla stenar, men jag gillar det. Rejält och massivt. 16. "Anteckning #1" av Sverre Strandberg och Arne Vinnem Museiparken Jag tror man får bäst upplevelse av verket om man befinner sig i Svartån. Min bild är tagen från vad jag anser är baksidan på verket, och ställer man sig på andra sidan hamnar man läskigt nära kanten med risk för att man drattar i vattnet. Det står dock inget på papperslapparna och helheten blir lite tråkig. 17. "Arken" av Fredric Ilmarson Museiparken Ett klassiskt motiv och en rolig tolkning. Just den här arken skulle inte klara sig länge på vattnet, men den är rätt rolig i alla fall. Även detta en rejäl sak som är svår att missa. 19. “Greenhouse for northern flowers under extinction threat” av Kirsi Kaulanen Museiparken Jag passerade verket utan att se det först, men sedan hittade jag det. Det hänger uppe i träden. En rolig idé och jag skulle faktiskt vilja att den här hängde kvar efter att utställningen är över. Rätt så pretentiös titel på verket dock... 22. "Stepbrother" av Pekka Kauhanen Vid Örebro läns museum Samma konstnär som gjort de fem monsteraktiga skapelserna i fontänen på Järntorget. Den här känns inte alls lika spännande eller skräckinjagande, trots de tre händerna. Den hade kanske behövt några kompisar? 20. "Dagen" av Mats Karlsson och Karin Lindh Vid Strömpis Ännu mer obegriplig konst. Eller är det så att det här verket triggas av solsken (vilket det inte var mycket av när jag var på plats)? Det sitter ju solfångare ovanpå den vita plattan. Jag konsulterar OpenARTs hemsida... Okej, tydligen är det så att verket ackumulerar energi under dagen och sedan släpper löst allt i ett bländande sken någon gång på natten. Ser fräckt ut på hemsidan, men det är ju smått obegripligt på dagen så... Mja... 25. "Amnesia: Mark and Ego" av David Lozano Kungsgatan Trots att titeln innehåller två namn så består det av tre huvuden som ligger uppe på ställningar och liksom spanar på varandra. Lite knepiga och en av dem ser bara halvfärdig ut med blott en mun. 26. "Screw" av Olov Tällström Kungsgatan Bakom glas finns en stor skruv i olika färger som rör på sig och min bild är förstås helt katastrofalt dålig och visar mer av fotografen och motsatta sidan av gatan än av verket... En mycket maffig sak och den enda hittills (med undantag för tuppskrället) som rör sig på mekaniskt vis av de jag sett. Stor och cool. .betyg {background:#FEDEB7;padding:8px;height:58px;font-size:1.1em;}

Trailer: Contagion

Thu, 14 Jul 2011 19:01:12 +0200

Steven Soderbergh, vars meritlista som regissör innehåller “Sex. lögner och videoband”, “Erin Brockovich”, “Traffic”, “Ocean's Eleven/Twelve/Thirteen”, “Che” och “The Informant!” för att nämna några, är på väg att dra sig tillbaka från filmvärlden. Han sista film ska bli en biopic om Liberace 2013, men innan dess blir det några titlar till, som “Contagion” - en stjärnspäckad pandemifilm som lär sätta skräck i tittaren. Ser väldigt lovande ut:

Sommarprojekt 2011 [film] (2)

Tue, 12 Jul 2011 00:12:31 +0200

När jag drog upp planerna för det här sommarprojektet så var jag fast besluten om att skriva en riktig recension på dokumentären “Man on Wire”. Men nu gör jag inte det. Dels för att jag upplever att filmen är lite svårrecenserad och dels för att jag anser att man nog inte ska läsa en recension av den om man planerar att se den. Upplevelsen blir nog bäst så. Dokumentären handlar om den franska lindansaren Philippe Petits makalösa vandring på lina mellan de två World Trade Center-tornen 1974. Filmen består av dokumentärt material från när det begav sig, färska (det vill säga från 2007 ungefär) intervjuer med de inblandade och dramatiseringar av förberedelserna för the artistic crime of the century. Det sista störde mig lite grand och jag skulle tro att det var en bromskloss för filmen, men priserna har ju haglat över den, bland annat en Oscar som Philippe tog emot på sitt eget speciella sätt: Hur är filmen då? Grymt fascinerande, inspirerande och faktiskt riktigt spännande. Mycket sevärd!

Tintin - nu jädrar!

Mon, 11 Jul 2011 19:11:23 +0200

Den “internationella” trailern till “Tintin” har kommit, och den säger mer om storyn och känslan i filmen, än den här teasern som kom för någon månad sedan. Jag som är uppväxt med Tintin är riktigt peppad nu!

Sommarprojekt 2011 [openART] (2)

Mon, 11 Jul 2011 16:18:46 +0200

Session #2 av min OpenART-genomgång ägnade jag åt verken placerade runt Slottet. På väg därifrån lyckades jag hitta ett av de verk jag missade under min förra session. Just nu förstår jag inte hur jag kunde missat det då, men ibland vet man inte var man ska titta... 31. "M/S Idiodysseè" av Jonas Liveröd Svartån utanför NA-borgen Här är det lite risk för att jag blir jävig, för jag har faktiskt träffat konstnären tidigare. Han är storebror till en god vän. Hur som helst – flotten ger klara “Lost”, “Cast away” och “Robinson”-vibbar. Vid en första anblick kändes den inte så spännande, men när den flyter lite sakta fram i ån så får man en väldigt trivsam känsla. 32. “Snowman”, “Cotton girl”, “Foamhead”, “Sun boy”, "Moon woman av Pekka Kauhanen Järntorget/Fontänen De här fem gubbarna och gummorna som står i isbanan/fontänen på Järntorget visade sig vara betydligt mer spännande än jag först trodde. Ganska surrealistiska och monsterlika. Kusligt! Jag gillar även att de är olika varandra men att man ändå känner att de hör ihop. 2. "Reserve space" av Juan Milanes Benito Järntorget Det här var en kul idé. En armeringsjärnsram i formen av en riktig amerikanare och elva stolar. Jag antar att det ska föreställa en klassisk Yellow Cab. Inget konstverk man lägger speciellt mycket tid på dock. 3. "Yo soy la noche" av Fefe Talavera Henry Allards park Min bild gör tyvärr inte det här konstverket någon vidare rättvisa. Jag gillar tekniken som använts – konstnären har målat glaset på insida och sedan ristat ut detaljerna i färgen. Väldigt spännande. Googletranslateade titeln och fick “Jag är natten” som svar. Om man ställer sig riktigt nära konstverket och tittar in genom ristningarna kan man även se titeln på insidan av lådan. Intrycket av det här verket har växt medan jag skrivit texten, så jag höjer betyget ett snäpp. 5. "DC3" av Göran Hägg Svartån vid Slottet På ett sätt önskar jag att OpenART enbart bestod av DC3-planet, enbart för att se reaktionerna från alla busslaster med turister som stannar vid Slottet och stöter på det i vattnet... Planet ser bättre ut på långt håll än det gör vid en närmare besiktning. När jag tittade på det hade en fågel satt sig till ro på cockpittaket, vilket kändes lite gulligt på något sätt. 9. "Bogey" av Kimmo Schroderus Vid Kanslibron Ytterligare ett av de stora och maffiga objekten i utställningen. Jag får sci-fi-vibbar av den här tunga, svarta och stora pjäsen. Det känns som en smärre bedrift att ens få ihop det. Grova bultar har använts. Det blir dock nästan mer imponerande när man ser det på lite håll. Igen: stort är bra! 10. "Bed II" av Alice Musiol Slottsparken Det här verket består av två lådor bredvid varandra där knäckebröd använts som material. Den ena lådan är ett tomt rum med väggar, tak och golv av knäckebröd, medan den andra lådan innehåller en säng. Intressant material och det finns säkert en tanke från den polsk-tyska konstnären, det vill säga att det ska kännas lite “svenskt”. Dessvärre noterar jag att en hel del brödskivor redan har lossnat och delvis ramlat ned, så jag tror att verket kommer att se väldigt annorlunda ut i slutet av utställningen. 14. "Pas encore mon histoire" av Vincent Olinet Svartån vid Slottsparken Titeln betyder “Inte min historia” och den förstår jag inte alls, men den här flytande sängen har precis samma stillhetskänsla som flotten och den är så inbjudande att man vill simma ut till den och provsova lite. Mysig! 13. "Tanks" av Lars-Erik Wahlberg Slottsparken Kartongstridsvagnen får mig att tänka på Michel Gondrys “The Science of Sleep” där huvudpersonen gör olika objekt i kartong (även Gondrys “Be kind, rewind” hade liknande inslag) och de vita lådorna känns som en ironisk passning till Blåvitts monotona produkter på 80-talet – men vad är kopplingen mellan stridsvagnen och lådorna? Jag hittar inte sammanhanget och känner att verket är för blandat. 12. "Tehus (utan te)" av Suzanna Asp Slottsparken Det här verket består inte enbart av tehuset utan även av stenplattor i marken och en spaljé. Det känns av förklarliga skäl japanskt, men ser samtidigt lite ofärdigt ut. Fast jag tycker ändå att det är fint. 11. "Gräv där du står" av Gunnar Carl Nilsson Slottsparken Ytterligare ett stort verk som dessutom är trivsamt rostigt, men det känns mer som en reklamprodukt som kunde stå utanför en bygghandel än ett konstverk. Det finns gigantiska stolar, galgar och allt möjligt runt om i Sverige och den här ger samma känsla. 8. "Lookout version 2" av Terhi Kaakinen Storbron Ett av de mer dolda verken trots att det står helt öppet. När jag kollade placeringen på kartan och såg titeln trodde jag att det var den tjusiga betongsoffan med riktning mot slottet det handlade om, men soffan är inget OpenART-objekt utan det är i stället en liten gubbe på en stolpe som tittar bort från slottet. Det är väl bättre utskikt mot slottet? 7. "Seal world" av Roland Persson Svartån nedanför soldäcket Tramsig och lite rolig på samma gång, men jag är väldigt starkt emot placeringen av verket. Precis nedanför det nyöppnade soldäcket? Där vill man sitta och betrakta Slottet, inte några sälar! Minus i betyget på grund av det. 6. "The coocko" av Peter Johansson/Barbro Westling Slottstaket Det här måste vara ett av de mest uppmärksammade verken i utställningen, för ingen kan ha undgått att höra det mekaniska kacklandet (som jag inte lyckades pricka på bild), speciellt inte vi som jobbar runt Järntorget... Extremt irriterande! 29. "Liv" av Anne Hamrin Simonsson Nicolaikyrkan Ordet “Liv” glider förbi på kyrkans vägg. Mer än så är det inte. Just ordet “Liv” kopplar jag inte ihop med kyrkor i någon större utsträckning och jag tycker inte verket är så värst spännande. .betyg {background:#FEDEB7;padding:8px;height:58px;font-size:1.1em;}

Sommarprojekt 2011 [bok] (2)

Mon, 11 Jul 2011 12:38:43 +0200

Björn Hellberg känner kanske många till som tennisoraklet och den roliga domaren i “På spåret” under Ingvar Oldsbergs tid. För mig är han även den svenska deckarförfattare jag läst mest. Av hans 20 böcker i Sten Wall-sviten har jag läst nästan alla, och de tre romanerna i Loviken-sviten slukades en tidigare sommar. Hellberg skriver lättlästa böcker. De är inte så överdrivet långa, det är mycket dialog och Hellbergs språk är väldigt annorlunda. Jag tar en passage på måfo ur den senaste pocketutgåvan “Den flerfaldige mördaren”: "Högst sannolikt låg samma person bakom bägge dessa färska försändelser. Han försökte erinra sig om handstilen var likartad men kom inte till klarhet." “Den flerfaldige mördaren” ingår i Sten Wall-sviten, där Wall är rättvis och klok polis. En tänkare med humanistiska drag, men med brister i sitt romantiska liv. Omslaget gör gällande att boken är en de bästa Hellberg skrivit (enligt en recensent), men jag skriver inte under på det. Jag har haft större läsupplevelser med tidigare deckare. Dock är det oerhört trevligt att sjunka in i Hellbergs värld. Hans påhittade ort Staden är vid det här laget så bekant att jag ser idyllerna framför mig när jag läser och persongalleriet är väl inarbetat. Det blir nästan som att se ett avsnitt i en tv-serie när jag läser en ny bok, även om jag tror det skulle bli svårt att filmatisera böckerna. Hellberg använder sig av en stil där det är mycket “han” och “hon” i vissa kapitel så att man som läsare inte riktigt ska veta vem av karaktärerna som gör något mystiskt. Hur som helst: lättläst och typisk sommarläsning för mig.

The Hobbit - produktionsdagbok #2

Sun, 10 Jul 2011 18:07:53 +0200

Det har gått lång tid sedan den förra videodagboken från inspelningen av “The Hobbit”, men nu har Peter Jackson och hans team släppt nästa. Jag blir verkligen peppad av att se det här. Jackson ger precis lagom mycket av det färdiga resultatet (egentligen ingenting alls, men man ser små skymtar på skärmar etc) för att man ska längta efter att få se något på riktigt. Härligt!

Sommarprojekt 2011 [openART] (1)

Sat, 09 Jul 2011 19:20:16 +0200

.betyg { background: #FEDEB7; padding:8px; height: 58px; font-size: 1.1em; } I torsdags gjorde jag min första runda på OpenART. Jag gick längs med Drottninggatan, via Våghustorget och Köpmangatan med avslutning på Stortorget. Det jag såg (vissa konstverk var antingen försvunna eller osynliga) dokumenteras och betygsätts nedan. Here we go... 28. "Paint your city" av Mark Jenkins Drottninggatan/Våghustorget De vita gubbarna är ett roligt och uppmärksammat inslag i stadsbilden. Jag gillar att Jenkins verkligen använt sig av staden (bänkar, cykelställ etc) i sin konst, men jag anser att det är för många gubbar. De är visserligen olika, men effekten försvinner lite av att de är så många. Favoriten är den som hänger i en lyktstolpe. Dessvärre verkar de som gubbarna skadats en smula sedan starten. Den på bänken utanför Lindhska var dessutom försvunnen och jag tror att den vid Tingsrätten blivit av med sin roller. Trist, men de är coola och det hade varit ännu roligare med någon form av elektronik i dem så att de plötsligt hade börjat röra på sig... 61. "I see, I see no" av Ulf Lernhammar Krämarens fasad Längs med Krämarens fasad finns nu lite färgkludd i form av oregelbundna streck i olika färger. Detta konstverk säger inte mig så himla mycket, men det piffar i alla fall upp det omodernt gråtråkiga huset. 27. "Och livet stod bredvid" av Sandra Norrbin Våghustorget Ärligt talat missade jag först detta verk, trots att det är stort och pråligt. En rosa tops och en jättemutter... Är det livet? Det ser mera ut som något från en lekpark och mycket riktigt var det mängder av ungar som sprang kring och på det medan jag försökte hitta det konstnärliga i verket. 42. "Spegel" av Mats Åberg Köpmangatan Titeln förklarar sig själv: En hund ser sin spegelbild i vatten kanske? Jag tycker statyn är fin, inte så spännande kanske, men fin. 40. "Vegetable Pile" av Gesube Grundmann Köpmangatan Även här heter verket vad det är: en klump med grönsaker. Ett ganska oaptitligt verk som utstålar känslan “det här hade ju till och med jag fixat att göra”. 41. "Mask" av Marco Cueva Köpmangatan Den här gillar jag. Det är en stor daggmask, men verket känns som de designats efter någon grottmålning eller som något uråldrigt man kan se på ett stort museum någonstans. En genuin och bra känsla. 39. "Litet svin. Stort svin" av Hanna Beling Köpmangatan Den här stora lådan med ett litet, litet svin skapade stor eftertanke hos mig. “Aha”, tänkte jag, “konstnären har gjort en social kommentar” för det enda stora svin jag såg var min egen spegelbild i glaset. Men när jag kollade upp verket på OpenARTs hemsida så ska det faktiskt vara en större version av samma svin i lådan, men så var det inte nu. Det fanns lite fotspår inne i lådan så antingen har någon stulit det eller så har det tillfälligt plockats bort av någon annan anledning... Jag vet inte, men poängen med verket förändrades när det omedvetet blev interaktivt och jag själv blev en del av det. 38. "My world" av Pasi Karjula Köpmangatan Ett stort träklot med en pil eller liknande genom det. Det är smått imponerande att klotet är i ett stycke, vilket betyder att ett gigantiskt träblock använts som grundmaterial. Men det känns mer som träslöjd än konst för min del. 37. "Cosmopolitism" av David Lozano Köpmangatan Här har vi absolut ett av mina favoritverk så här långt. Det är något speciellt med riktigt stora saker och det här huvudet skulle jag kunna sitta i betongsoffan mitt emot (som inte är en del av verket) och titta på i en timme utan att tröttna. Hypnotiserande på något vis. Jag förstår dock inte verkets titel, men stort och bra är det. 35. "Vego" av Johan Paalzow Köpmangatan Heter den “Vego” för att den är grön? Är det så enkelt? Det finns en behaglig känsla i den här plastskulpturen, som vid närmare besiktning inte verkar ha några skarvar alls. Den känns dock mer som en möbel än ett konstverk, men jag gillar den. 33. "Territories" av Gesine Grundmann Köpmangatan Samma konstnär som gjorde grönsakshögen och i jämförelse är den här mer spännande. Man ska titta på den ur olika vinklar, för från ett håll ser det ut som den ska falla ihop när som helst. Påminner dock om något spel där man ska stapla klossar på varandra. 24. “Kvinna med mango”, “Man med minneslappar”, “Kvinna med sardiner” av Glimpse Stortorget Längst ned på Stortorget står en låda med tre collagefotografier (varav Sardinkvinnan inte syns på min bild). Det är snygga bilder, men jag förstår inte riktigt poängen med att de är framkallade bit för bit. Det stör mer än de bidrar med något, men bilderna är som sagt snygga 30. "Big yellow rabbit" av Florentijn Hofman Stortorget Bättre än så här blir det inte – min absoluta favorit i OpenART i år! Det är helt genialiskt – en stor, gul kanin som ligger ned på rygg. Och den är stor, och den är gul och den är helt underbar! Jag hoppas verkligen att verket inte förstörs på något sätt (ena örat är redan söndertrampat) och att det senare får en permanent plats någonstans. Tänk er att den gula kaninen ligger på en åker längs med motorvägen... Hur bra som helst.

Nu piper jag iväg

Sat, 09 Jul 2011 01:44:07 +0200

Putte i Parken pågår visserligen en dag till, men för min del är festivalandet över för detta år. Jag var där i onsdags och såg Monster Magnet och några låtar med Paramore och så var jag där under fredagen och såg några låtar med Dead By April, sen Pouppée Fabrikk som jag recenserade och sen Manic Street Preachers som jag bara hade tänkt se en halvtimme med, men såg rubbet. Monster Magnet-recensionen finns på Putte i Parken-sidan, där även Pouppée Fabrikk lär dyka upp så småningom. Som extramaterial bjuder jag på de sistnämndas konsertfinal som jag filmade med iPhonen: I morgon ska jag försöka få ihop del 1 av min OpenART-genomgång, men nu ska det sovas...

Ghost över sjö och strand

Thu, 07 Jul 2011 15:41:21 +0200

Det superhemliga och utmärkta svenska bandet Ghost har jag skrivit om tidigare. Det popigaste sataniska band vi har i Sverige, men att de smugit in en kristen psalm på sin skiva var en väl bevarad hemlighet. Någon har påpassligt nog vänt på ljudet på deras intro “Deus Culpa” och då blir det helt plötsligt “Gläns över sjö och strand”... Lyssna själva: Originalet Baklängeslåten

Sommarprojekt 2011 [bok] (1)

Wed, 06 Jul 2011 16:15:15 +0200

Sommarens första bok är utläst - “Paganinikontraktet” av Lars Kepler. Den första av ett par deckare jag lär ta mig igenom under sommaren. Efter ett hittills obefintligt läsår behövde jag något enkelt och rafflande för att få fart på läsrutinerna igen, och “Paganinikontraktet” var precis vad jag behövde. En page turner och lagom komplicerad plott med oförklarliga självmord, en yrkesmördare, fjolmusik och vapenhandel som ingredienser. Gillade man “Hypnotisören” lär man även gilla denna bok. Skönt att vara i gång med läsandet igen, nu är det bara att fortsätta med nästa. Fast inte just nu, nu väntar avresa till Karlskoga snart...

Sommarprojekt 2011 [film] (1)

Tue, 05 Jul 2011 21:27:40 +0200

Två dagar in i en semester som hittills bjudit på kallt och mulet väder har jag dragit igång årets sommarprojekt, och första filmen ut blev “Drag Me To Hell”. Detta var dessvärre en film jag inte alls gillade. Demontemat finner jag så otroligt uttjatat och det är bara i specifika fall numera som jag gillar det, och Sam Raimis patenterade splattereffekter var visserligen underhållande men de hjälpte föga. Sluttwisten var dessutom oerhört lätt att förutse. En lite trevande start på projektet måste jag säga.

Tillbaka till 80-talet för en annan kväll

Mon, 04 Jul 2011 01:57:43 +0200

Söndagskvällens maratonsändning av The Big Four-konserten från Ullevi var en trevlig tillställning. Att sitta hemma och spana på konserterna i SVT:s HD-kanaler ut genom surroundsystemet var härligt. Det hade man knappast kunna föreställa sig som tonåring. Banden som spelade – i tur och ordning Anthrax, Megadeth, Slayer och Metallica, det vill säga de fyra största banden inom thrashmetalgenren (därav namnet The Big Four) - kom in i mitt liv under mitten av tonåren, under den senare hälften av 80-talet. Jag kommer ihåg exakt vilket datum jag började gilla Metallica, nämligen lördagen den 27/9 1986. För Metallica-fans är detta inget okänt datum alls, eftersom det är datumet då bandets legendariska basist Cliff Burton omkom i en bussolycka, i Sverige, i ett ställe som läskigt nog heter Dörarp. Under 80-talet sändes på lördagar Sveriges Radios enda hårdrocksprogram, Rockbox, och det var under kvällens sändning som den tragiska nyheten togs upp och större delen av programmet ägnades åt Metallica som då var på turné med just Anthrax som förband. Jag hade hört Metallica sedan tidigare, men upplevt det lite för hårt för mig (!) men den här kvällen bet de sig fast i mitt hjärta. Ganska bisarrt när man tänker på omständigheterna. (Som en parentes kan jag lägga till att jag ett par år senare vann en Rockbox-tröja i en Metallica-tävling. Att höra sitt namn läsas upp i radion var stoooort!) Alla de fyra banden kom in i mitt liv i tur och ordning, men det var nog Anthrax som var den stora favoriten. De var lite “roligare” med en glad “mosh”-attityd, Stephen King-referenser i texterna och annat som tilltalade mig då. När jag nu ser dem så får jag inte alls samma kick. Jag såg dem live på Sweden Rock 2005 vilket var under någon sorts återföreningsturné med den klassiska sättningen, som sedan dess förändrats igen på grund av avhopp och pappaledighet. Den otacksamma uppgiften att inleda den här minifestivalen innebar en ganska kortspeltid som förvaltades lite si så där. Ingen dålig spelning, men det lyfte egentligen inte riktigt förrän de brassade på “Indians”. Megadeth å sin sida var nog de band av de fyra som kom in sist i mitt liv och det enda som jag inte sett live på riktigt. En helt annan stil än Anthrax (och ja, alla banden faktiskt) där de känns lite mer introverta och gnälliga. Skulle Dave Mustaines röst vara ett område i Sverige, skulle den vara gnällbältet. Däremot blev jag positivt överraskad av konserten för Megadeth är ett band som jag egentligen enbart lyssnar på två skivor med, och i synnerhet en (“Peace sells...”) och dess öppningsspår “Wake up dead” var en riktig höjdpunkt under kvällen. Ett ganska prickfritt men småtrist framträdande som ändå gjorde mig positivt överraskad. Märkligt. Slayer var kvällens absoluta segrare. Det är det band som förändrats minst av de fyra och snarare bara blivit hårdare och hårdare. Här var det fullt ös, medvetslös från första till sista låten och det var stundtals fruktansvärt bra. En personlig höjdpunkt kom i låten “War Ensemble” men det var riktigt, riktigt bra hela vägen. Av samtliga Facebook-kompisar som kommenterade kvällen så tyckte alla att Slayer var den stora vinnaren. Och så Metallica då. Ja, Metallica är alltid Metallica, oavsett om de släppt en rad skivor som är rent skräp, ändrat stil och sound och sålt en massa skivor på kuppen, eller blottat sig totalt i en dokumentärfilm. De är fortfarande störst och ett mäktigt band. Dessvärre blir jag allt mer irriterad på den danska trummisen Lars Ulrich som spelar på ett fruktansvärt märkligt sätt. Då och då läser man kommentarer där folk anser att han är den bästa hårdrockstrummisen, och det kan jag säga att det är han inte, men å andra sidan skulle Metallica inte vara Metallica utan hans egendomliga stil. Det roliga med spelningen var låtlistan som bjöd på en rad överraskningar – som till exempel instrumentallåten “The Call of Ktulu”, och i sin helhet visade Metallica att de är ett stabilt liveband som ger allt till publiken. En kul och lång kväll och jag kan fortfarande inte riktigt smälta att allting sändes direkt i svensk television. Fantastiskt. Till sist, en liten betygsättning på banden (utifrån sitt sammanhang): Anthrax: 3/5 Megadeth:3/5 Slayer: 5/5 Metallica: 4/5 (Och ja, jag vet att YouTube-klippen inte är från Ullevi-spelningen...)

Tillbaka till 80-talet för en kväll

Sun, 03 Jul 2011 19:16:23 +0200

I går var det 30-årskalas för Maria och det var 80-talstema, vilket ni kanske redan läst om i Maritas och Idas bloggar. Fyra av sex Menybloggare var alltså på plats plus ett 30-tal människor till. 80-talstemat mottogs med blandade känslor hos undertecknad. Jag såg ut som skit på 80-talet. Favorittröjan var en min första munkjacka som min syster sydde, en cerise med “ANDERS” i svart på bröstet. Frisyren ska man inte prata om, men jag gör det i alla fall. Om man säger så här: jag sa till frisören att jag ville ha "Patrik Sjöberg-frisyr"... Det enklaste spåret för mig inför denna kväll hade ju varit att klä ut mig till hårdrockare, men hur kul hade det varit? Så det blev en helt annan stil... På midsommarafton var jag uppe i föräldrahemmet och skulle undersöka om det fanns några 80-talskläder från min pappas garderob att gräva ur, men det fanns det inte. Däremot plockades min gamla studentkavaj från -91 fram ut gömmorna (tidigare visad i denna blogg). Rejäla axelvaddar, korta ärmar och den satt tillräckligt bra för att duga som huvudpjäs i någon sorts Miami Vice-variant. Detta kompletterades av en rosa t-shirt, nya vita Puma sneakers, helt vanliga jeans och ett vitt tygskärp. Resultatet blev perfekt och lagom pinsamt. Det var lite plågsamt att gå till parkeringen där jag skulle bli upplockad och sen ännu mer plågsamt att stå där i tio minuter till. Väl på festen såg jag knappast “värst” ut. Det var en salig blandning av konstruerade och verkliga 80-talsdresser. Lustigt nog slutade man reagera på alla konstigheter efter en timme eller så. Märkligt. Det var väldigt kul i alla fall, vilket man kan se på bilden av mig och födelsedagsbarnet. Grattis igen, Maria!

Månadslistan juni

Fri, 01 Jul 2011 11:11:34 +0200

Juni har bjudit på många fina filmupplevelser för mig. Några av dem har varit Oscarsnominerade filmer som "127 timmar", "The King’s Speech" "True Grit" och "Winter’s Bone", men de fem jag valt ut är i de flesta fall lite mer annorlunda filmer som inte får lika mycket uppmärksamhet som Oscarstitlarna. Agnosía Genre: Drama Skådespelare: Bárbara Goenaga, Félix Gómez m fl I korthet: Spanien fortsätter att producera den ena originella filmen efter den andra. Den här handlar om en kvinna som lider av den helt verkliga sjukdomen agnosi där alla sinnesintryck blandas ihop, och folk som försöker utnyttja henne för att komma åt en affärshemlighet. En bra film på alla sätt och vis. Hooked For Life Genre: Dokumentär Skådespelare: Inga. Däremot verkliga personer. I korthet: Staffan Hildebrand gjorde dokumentären “14-årslandet” under den första skateboardvågen på 70-talet. Nu har han letat upp de gamla profilerna och gjort en alldeles utmärkt dokumentation av svensk skateboardhistoria över fyra decennier. Alla som stått på en rullbräda mer än en gång bör titta på denna film. Syner Genre: Skräck Skådespelare: Jenny Lampa, Christian Magdu m fl I korthet: Svensk lågbudget/independent film i tre kortare delar som bjuder på ett visuellt spännande upplägg. Riktigt snyggt gjort även om berättandet i sig inte riktigt håller samma höga kvalitet. Värd att kolla upp för de som vill ha något annorlunda och lite småläskigt. Trassel Genre: Animerad familjefilm Skådespelare: (Röster av) Mandy Moore, Zachary Levi, Donna Murphy m fl I korthet: Disneys 50:e långfilm bygger på sagan om Rapunzel, prinsessan med det jättelånga håret som fängslades i ett högt torn. En både rolig och underhållande film i klassisk Disney-anda. Betydligt bättre än vad jag trodde att den skulle vara, och med ett moderniserat utseende utifrån Disneys traditionella stil. Tucker & Dale vs Evil Genre: Skräckkomedi Skådespelare: Tyler Labine, Alan Tudyk, Katrina Bowden m fl I korthet: Den här komedin med frikostiga splatterinslag vänder ut och in på den uttjatade “ungdomar stöter på läskiga bonnläppar i skogen”-varianten. Här är det tvärt om, fast ändå inte. Rolig och fräsch på samma sätt som “Shaun of the Dead” piffade upp zombiegenren. I övrigt inga större likheter.

Ny Franky Lee-låt

Thu, 30 Jun 2011 00:31:22 +0200

Det var värst var det duggar tätt med nya låtar i dessa dagar. Millencolin-Mattes sidoband Franky Lee bjuder på “No motion”, en låt från deras kommande andra skiva “There's No Hell Like Other Peoples Happiness” som ska släppas “i höst”. Mer info lär dyka upp på bandets Facebook-sida där man redan nu kan se ett litet smakprov av skivomslaget. Det audiella smakprovet låter välproducerat och snyggt. Lyssna själva:

Ny Dream Theater-låt (2)

Wed, 29 Jun 2011 19:34:40 +0200

Efter en mer koncentrerad andralyssning måste jag säga att "On the backs of angels" är en riktig höjdarlåt! Känns till och med mer progressivt och meckigt än tidigare, så Mike Magnini är sannerligen en världig ersättare. Ge mig hela albumet nu!

Anders matchar ihop två komiker

Wed, 29 Jun 2011 19:12:44 +0200

Den senaste tiden har jag tittat på YouTube-klipp efter YouTube-klipp med den brittiska komikern David Armand som skapat sig en egen liten niche genom att mima texter till kända låtar. Om jag säger Natalie Imbruglias “Torn” så kanske vissa nickar igenkännande. Det var den första låten jag såg han mima för många år sedan, men han gjort så mycket mer. Han verkar vara en flitig gäst i olika BBC-program. Här till exempel från “Fast and loose” där han kör Queens “Don't stop me now” i ett tävlingsmoment: Genialt och roligt, och det finns mycket mer att se. Det som slog mig efter ett par tittar är att han är väldigt lik Rowan Atkinson i sitt minspel och utseende, så varför inte para ihop dessa till någon sorts far- och sonkonstellation? Det skulle kunna bli lysande. Atkinson har själv sysslat med mimkomik, se här där han hittar ett osynligt trumset: Till skillnad från andra mimande trummisar så måste jag som riktig trummis bekräfta att Atkinson faktiskt gör alla rätt i det här klippet.

Ny Dream Theater-låt

Wed, 29 Jun 2011 18:08:08 +0200

Dream Theater lade vid femtiden i eftermiddags upp det första smakprovet från kommande “A dramatic turn of events”, “On the back of angels” via Roadrunners YouTube-kanal (går inte att bädda in). Är halvvägs genom första lyssningen just nu och det låter ungefär som förväntat. Trummisbytet har inte betytt något avgörande för helhetssoundet. Ska bli spännande att höra låten i sitt riktiga sammanhang när skivan kommer. Det är visserligen skivans öppningsspår, men Dream Theater spelar ju ingen singelmusik utan det är album det handlar om och då måste man bedöma låten utifrån sammanhanget. Men det känns lovande.

Trailer: Mission: Impossible - Ghost Protocol

Wed, 29 Jun 2011 12:23:36 +0200

Jag är inte något större fan av “Mission: Impossible”-filmerna. Eller: jag har nog inte sett en enda av dem i sin helhet (möjligen den första), men jag blir ändå lite peppad över den kommande fjärde filmen. En orsak är att Brad Bird har regisserat den. Bird har en rad animerade succéer bakom sig, bland annat “Järnjätten”, "Superhjältarna " och "Ratatouille" (han var även involverad i "The Simpsons" under de bra åren). Steget från Pixarfilmer till fullfjädrad action känns långt, men ska någon lyckas är det väl Bird. En annan orsak är att Jeremy Renner är med i filmen, en av de mest spännande skådespelare som kommit under de senaste åren. Sen gör ju även Michael Nyqvist sin Hollywood-debut i filmen, även om jag inte kan se honom i den första trailern. Preliminär svensk biopremiär 27 januari 2012.

Nytt med Mastodon

Tue, 28 Jun 2011 23:57:12 +0200

Mastodon jobbar på en uppföljare till femstjärniga “Crack The Skye”. “The Hunter” heter det nya albumet som kommer i höst. Under tiden har bandet grävt fram Deathbound", en överbliven låt från föregångaren som de skänkt till humorsajten AdultSwim.com som gjort en video till låten, och vilken video sen: Det är för övrigt bandets trummis Brann som är den vänliga mannen i inledningen av videon. Lyssna med bättre ljud än i YouTube-videon här.

Trailer: Pixars Brave

Tue, 28 Jun 2011 10:28:44 +0200

En ny Pixar-film på bio (i detta fall “Bilar 2” som går upp på svenska biografer under sommaren) betyder att nästa års Pixar-film dyker upp i sin första teasertrailer. “Brave” är uppenbarligen något nytt från det så framgångsrika bolaget. En lite mörkare historia, långt borta från färglada leksaker och talande djur. Regissören Mark Andrews garanterar dock att man ska känna igen Pixar när man ser filmen: "What we want to get across [with the teaser] is that this story has some darker elements… Not to frighten off our Pixar fans — we’ll still have all the comedy and the great characters. But we get a little bit more intense here." I en framtida första trailer tror jag vi kommer att få mer känsla för hur filmen faktiskt är, just nu är det mest utseendet och stämningen som kommer fram och den är inte dum alls.

Hej då, Arvikafestivalen

Mon, 27 Jun 2011 16:09:56 +0200

Arvikafestivalen tvingas ställa in årets upplaga, drygt två veckor innan den var planerad att gå av stapeln, och det är nu tveksamt om festivalen kan återkomma. Arvikafestivalen var aldrig “min” festival, men jag tycker ändå att det är riktigt tråkigt. Arrangörsföreningen Galaxen hade verkligen ansträngt sig efter förra årets ekonomiska flopp – streamline:at att minskat ned festivalen, återgått till deras gamla nichade fokus med syntband och elektronisk dansmusik, det vill säga gjort det som publiken ville, men det gick inte. Biljettförsäljningen gick för dåligt. Nu har vi ju sett att Hultsfred återuppstått efter att fått göra exakt samma sak i fjol, det vill säga ställa in i sista sekunden. Kanske kan Arvika göra samma sak nästa år, eller kanske inte. Jag har varit där ett antal gånger. Jag har själv spelat där två gånger och varit besökare/recensent tre gånger vad jag kan minnas. Förra året var jag sällskap till Maria som recenserade för Karlskoga-Kuriren. Vi såg Regina Spektor och Robyn i det klassiska Arvikaregnet. Men i år går inte min festivalresa till Värmland längre än till Karlskoga och Putte i Parken nästa vecka och lustigt nog är ett av de band jag bett om att få recensera just ett syntband som sannolikt har spelat ett par gånger i Arvika under tidigare festivaler.

Leva och ha kul - Säsong 1

Mon, 27 Jun 2011 13:57:25 +0200

Tobias Johansson, som inte bör vara ett främmande namn för alla trogna Meny-läsare (debuterade som krönikör i första numret av pappers-Meny 1997, skrev många reportage och noveller, ritade serier – senast Storgatan 20 med mera, med mera) bor numera i Stockholm. Tillsammans med sin barndomskamrat Jimmy Janlén driver Tobias ett 52-veckorsprojekt under namnet Leva och ha kul – Hur svårt kan det vara? I grund och botten handlar det om att Tobias och Jimmy vill ta med sig sina projektledaregenskaper från sina yrken till sin fritid och göra något vettigt och roligt av sin kreativitet. I det här fallet handlar det om att försöka producera en färdig film- eller tv-pilot på 52 veckor och lära sig allt man behöver veta om film och tv under tiden. Men det är också en metamockumentär där Tobias och Jimmy spelar versioner av sig själva. Uppenbarligen vet de redan en hel del om hur man använder sin kreativitet inom detta medie. Säsong 1 består av åtta avsnitt runt 12 minuter styck och finns på YouTube. Se dem, både roligt och välgjort. Här är avsnitt 1, resten hittar ni på levaochhakul.se

Återupplev Metallsvenskan 2011

Mon, 27 Jun 2011 11:11:59 +0200

Entombeds LG Petrow mot Örebro HC:s Emil Kåberg. En risig frisyr mot ett märkligt skägg. FOTO: PETTER KOUBEK Nu kan man återuppleva fotbollen från Metallsvenskan (eller “metall-svenskan” som tv-inslagets speaker säger) i TV4 Sports sammanfattning. En kul dag att återse, med inte så alls tokig fotboll – emellanåt.

Inför (film)sommarprojektet 2011

Sun, 26 Jun 2011 17:01:12 +0200

Med en arbetsvecka kvar innan semestern har jag tagit tillfället i akt och plockat ut de tio filmer som ska ses under juli och augusti, det vill säga filmer som jag köpt, fått (eller i ett fall, lånat) som jag aldrig tidigare har sett. Om andan faller på kommer jag att recensera vissa av filmerna, men jag kommer under alla omständigheter åtminstone att skriva någon typ av kommentar till dem. Här är de, i alfabetisk ordning: • "The Cider House Rules" • "De omutbara" • "Drag Me To Hell" • "Dune" • "The Game" • "The Human Centipede" • "Man on Wire" • "Svart katt, vit katt" • "Tvivel" • "Virgin Suicides" Projektet inleds när juni blivit juli

Miniatyriskt minismakprov från Star Wars

Thu, 23 Jun 2011 22:52:36 +0200

Play.com har i en miniatyrisk webb-tv-spelare ett litet smakprov från den kommande blu-ray-boxen med “Star Wars”-filmerna. I detta pratar John Williams om Yoda. Det bästa är den lightsaber-utskurna blu-ray-loggan i början av klippet.

Första bilden på Bilbo

Thu, 23 Jun 2011 16:56:03 +0200

Entertainment Weekly har den första bilden på Martin Freeman som Bilbo Baggins i “The Hobbit”. Ni ser den ovan med en vattenstämpel lite olämpligt i huvudet på Freeman. Det ser ju schysst ut! Jag hoppas att Peter Jackson kan bjuda på en ny videodagbok snart för det var ju ruskigt länge sedan den första kom nu.

Re: Min absoluta favoritlåt #tvåsidor

Thu, 23 Jun 2011 11:58:18 +0200

Maria har givit mig min absoluta hatfråga: Vilken är din absoluta favoritlåt? Jag har funderat och klurat och tänkt och kan nog inte ge ett rakt svar. Jag har väldigt svårt för att ranka saker på det viset. Det finns givetvis massvis med låtar som jag lyssnar extra mycket på, men vilken av dem som är min absoluta favorit är svårt att säga. Men kan ju inte inte svara, och väljer därför en låt som uppfyller samma krav som Maria spaltade upp, nämligen en låt som jag... ...aldrig tröttnar på. ...kan hela texten till. (mja...) ...älskar att sjunga högt när jag kör bil. (mja...) ...får mig att känna power och må bra. ...fullkomligen älskar. Och det är “Love her all I can” med Kiss från “Dressed to Kill” (1975). Det är enligt mig en ganska annorlunda Kiss-låt från den här perioden och spännande upplagd där verserna med sin sköna stämsång är mer intressanta än refrängen. Gitarrsolot är magiskt och det finns till och med ett litet trumsolo mot slutet där man verkligen hör det underbara 70-talsljudet. Mmm... Betydligt enklare är det att svara på vilken som är min absoluta favoritfilm, för en sådan har jag, nämligen den här...

Nirvanas ”Nevermind” 20 år i höst

Wed, 22 Jun 2011 15:38:04 +0200

I höst är det 20 år sedan Nirvanas “Nevermind” släpptes, en skiva som hjälpte till att föra in en undergroundbaserad rockavart in i den kommersiella världen, vilket sedermera på sätt och vis gjorde att Kurt Cobain inte riktigt orkade med framgången. Detta jubileum kommer så klart inte att passera obemärkt, för den 19 september återsläpps skivan i en “Super Deluxe Edition” om fyra CD och en DVD. Nirvanas hemsida meddelar att "The CDs will include previously unreleased recordings, rarities, b-sides, BBC radio appearances, alternative mixes, rare live recordings and an unreleased concert in its entirety on DVD." Trevligt och fullständigt välförtjänat. Kul att det blir en rejäl utgåva och inte enbart en remastrad skiva med något litet bonusmaterial. Lyssna på “Nevermind” på Spotify

Vågar man hoppas på gamlemansrösten?

Tue, 21 Jun 2011 10:54:29 +0200

Den här TT-artikeln är med i dagens NA ("Tre gånger Gustafsson i ny tv-serie"). Jag tror det blir kul. Robert Gustafsson är bättre än de alla flesta på att skapa “gubbar” och när jag läser texten låter det som han klämt in Herman Homofoben i serien, vilket är kul. Fast allra mest gillar jag att Gustafsson ska spela huvudpersonens 90-årige far. Jag älskar Gustafssons gamlemansröst. Den får mig alltid att skratta ordentligt.

Re: Dessies debutlåt #tvåsidor

Tue, 21 Jun 2011 10:36:30 +0200

Maria undrar i sin blogg vad jag tycker om bloggerskan Dessies debutlåt/video (där kan ni även se nämnda låt). Till att börja med: jag läser inte den typen av bloggar och hade ärligt talat ingen som helst kännedom om Dessie innan. Numera har ju “bloggerskor” blivit de nya dokusåpakändisarna och är stoff för artiklar i kvällstidningarna. "Sanningen om Kissies kollaps" är ett färskt exempel på en artikel i Aftonbladet, som jag givetvis läste. Svårt att låta bli. Nog om det. Låten är två och en halvminut harmlös pop av massproducerat snitt. Kan säkert bli en liten kortare hit. Det är väldigt mycket dubbad sång med minst tre olika röster samtidigt så man kan ju undra hur Kissie... förlåt, Dessie låter “torrt”. Videon känns som en blond-tjej-blogg i rörligt format. Det är ganska tydligt att Dessie inte alls har samma videovana som etablerade artister så det ser ut så som Maria beskrev det, som när man stod framför spegeln och mimade som barn. Ingen video jag kommer att titta på igen.

Hello Kissy?

Mon, 20 Jun 2011 15:28:48 +0200

Affärsmannen och ibland rockstjärnan Gene Simmons twittrade i helgen om ett möte med Hello Kitty för ett "KISS-Hello Kitty worldwide deal". Ja, jisses, men samtidigt: varför inte? Förra året åkte jag och min kompis Lilja till Köping och tittade på en Kiss-utställning där en svensk samlare hade ställt ut allt möjligt jox och det fulaste jag såg var en gräslig badanka. En japansk katt i någon form med Kiss-smink hade absolut platsat i den samlingen.

Dvdkrönikan 17/6

Fri, 17 Jun 2011 11:52:00 +0200

En projektfylld sommar står för dörren Den senaste tiden har jag tänkt på det allt mer. Jag har sneglat mot hyllan för att bara tjuvkika lite, men direkt bromsat händelseförloppet. Inte än. Det är inte dags än, men snart… Förra året hade jag ett sommarprojekt som var så roligt att jag tänkte upprepa det även denna sommar. Jag har en diger filmsamling, men väldigt många av filmerna i hyllan är fortfarande inplastade. Det är alldeles för lätt att gräva runt i en ”Tre för 99:-”-låda och köpa filmer som man ”borde” ha. Ska sanningen fram så är många av dessa osedda filmer totalt osedda, det vill säga filmer som jag aldrig tidigare har sett. Så förra året valde jag ut tio filmer jag inte hade sett och såg följaktligen dem under juli och augusti och nu tänker jag göra samma sak igen. Jag skulle mer än gärna ställa mig vid hyllan och välja ut de tio filmerna nu på en gång, men det är två veckor kvar till semestern så jag får hålla mig lite till. Jag vet i och för sig redan några som kommer att vara med på listan, en är till exempel den Oscarsvinnande dokumentären ”Man on wire” från 2008. Den slutgiltiga listan kommer att avslöjas i min blogg på meny.nu där jag även kommer att redovisa sommarprojektet medan det pågår. Men jag ska inte sitta klistrad framför tv:n hela sommaren. Semestertider brukar per automatik betyda att mitt bokläsande kommer i gång på allvar. Med ett sådant fruktansvärt stort filmintresse som jag har, har böckerna blivit lidande. Det kommer nu i juni två böcker som jag vill läsa och jag har travar med påbörjade eller olästa böcker att ta itu med, så det får väl bli ett andra sommarprojekt: att läsa minst fem böcker. Som om inte det vore nog har jag även ett tredje projekt som kombinerar frisk luft, motion och kultur. Jag tänker trava runt i staden och titta på samtliga objekt i OpenART och betygsätta dessa i bloggen. Konstkritik hör inte till mitt vanliga område så det ska faktiskt bli lite roligt och se vad jag kan få till inom detta nya område. Med andra ord blir det en projektfylld sommar för mig år. Förhoppningsvis blir den även mycket skön.

HP 7:2 - Fullt ös, medvetslös!

Fri, 17 Jun 2011 10:25:52 +0200

Den absolut sista “Harry Potter”-trailern har kommit. Nu blir det inga mer. Någonsin. Om inledningen på finalen var lite seg och deprimerande är det fullt blås nu. Episka bataljer! Jag är visserligen lite orolig över historiens absolut sista scen, ni som läst boken vet vad jag pratar om...

Dagens Detta-visste-du-inte

Tue, 14 Jun 2011 15:55:57 +0200

Lawrence Mackrory, a.k.a Larry Lethal, skräcksminkad sångare i metalbandet F.K.Ü. som gästade Örebro och Virus i vintras gör den svenska rösten till huvudpersonen i bioaktuella “Kung Fu Panda 2”. Likheterna är större än man kan tro...

3D är såååå 1903!

Tue, 14 Jun 2011 00:03:05 +0200

Att 3D inte är någon ny teknik vet ju alla, även om den fått en rejäl skjuts de senaste åren med fler biografer som klarar av 3D-filmer och även system som lanserats för hemmamarknaden. Men vad jag inte visste var att tekniken kan spåras ända bak till 1903 och alltså är över 100 år gammal. Sony har sammanställt en liten infographic med alla filmer som gjorts i 3D på en tidslinje. Det ser i förminskat format ut så här: Den första stora peaken var under 50-talet, och sen blev det en liten andra våg på 80-talet, men man ser ju tydligt att det drar iväg nu i modern tid. Klicka på bilden för en större variant, den är faktiskt ganska intressant att titta på.

Dags att bli kulturell

Mon, 13 Jun 2011 14:02:17 +0200

I dag gjorde jag några ärenden på stan och såg en del av de OpenART-objekt som förgyller stadsbilden. Jag har knappt passerat Storbron på flera veckor så det var första gången jag såg dem. (Nu ser jag i och för sig att utställningen officiellt inleddes den 11 juni och det var ju i lördags, så flesta objekten har kanske inte kommit på plats förrän nu.) Jag har beslutat mig för att se alla och betygsätta dem. Det får bli ett lämpligt projekt när min semester drar igång om ett par veckor. OpenART pågår ju till september så det är ingen brådska, men det känns som en vettig grej att göra på semestern. Konst hör ju inte till mina vanliga recensionsområden så det ska faktiskt bli kul att kommentera dem. Kanske en ny karriär står för dörren?

För jag har tagit studenten...

Fri, 10 Jun 2011 18:11:23 +0200

Med en arbetsplats som är så central den kan bli i Örebro gick det inte att undvika studentfirandet under dagen. I strålande sol skrålade lastbilsflak efter lastbilsflak med nyblivna arbetslösa förbi till tonerna av “Mikrofonkåt”, “Fanta & rosé” och poppiga versioner av både studentsången och “Fy fan vad vi är bra!”. Medan jag och några arbetskamrater betraktade detta slog det mig att där är 20 år sedan jag själv var en nykläckt student i mössa och illasittande kostym. Jisses! Class of '91! Jag gick på Virginska och den meningslösa “Social linje” under två år (men det blev folk av mig också). På den tiden var det inte tradition med studentföljet över stan (eller så var det bara vissa skolor som höll på med sådant) så min student gick ut på att man gick ut ur skolan och sen blev jag hemskjutsad av mina föräldrar och åt fruktsallad med några kompisar. Party! Så här såg jag ut förresten: Den lilla nallen försvann strax därpå i folkmassan. Vi hade champagnefrukost hemma hos någon i klassen och på kvällen skulle det vara fest en bit utanför stan. Min mamma varnade mig för att inte dricka för mycket, och eftersom jag vid den här tidpunkten inte hade varit full och bara smuttat på någon enstaka öl så hade jag heller inga ambitioner att bli dygnrak, men en kille i klassen hade gjort egna starköl som jag skulle få köpa in mig på. Väl ute vid festen hade stämningen redan börjat balla ur när jag anlände. Värdtjejens föräldrar var med och söp och var fullast av alla, vilket inte är någon speciellt rolig syn. Jag kände mig obekväm och den där hemmagjorda ölen smakade inget vidare och jag kan inte tänka mig att fler än en enda slank ned. Sen kom de fulla bekännelserna, både positiva och negativa. Rara A sludderförklarade hur naturlig jag var, vilket jag tog som en komplimang och min låtsastvilling C, som någon timme tidigare hade spytt på ett bord, avslöjade med tårarna rinnande att hon hade blivit våldtagen några månader tidigare... Jisses, igen. När jag kände att det var på väg att balla ur fullständigt tackade jag för mig och cyklade hem. Och så var min student färdigfirad. I dag har jag en (1) före detta klasskamrat på min Facebook-vänlista och jag kan faktiskt ärligt talat inte minnas när jag såg någon av dem på riktigt senast. Så är livet – man är sjukt tajta med några personer under ett par år och sen tar man sina egna vägar in i resten av livet. Och 20 år senare kanske man skriver en blogg om det och fotar av ett gammalt foto med mobilkameran för att man inte orkar dra fram skannern. Som jag gjort nu.

Det kunde ha blivit en örebroare men det blev en norrlänning

Fri, 10 Jun 2011 15:32:45 +0200

Jan Bylund tar över efter Lotta Engberg i "Bingolotto". Egentligen bryr jag mig inte alls, om det inte hade varit så att jag råkar känna en Örebropersonlighet (nämner inga namn) som häromveckan var på audition för programmet i Göteborg. Det hade varit helt galet om den personen hade fått jobbet, men nu blev det en erfarenhet av det hela i stället.

Biosommaren 2011 #tvåsidor

Fri, 10 Jun 2011 08:59:17 +0200

Biosommaren börjar ju egentligen redan i maj där vi i år fick “Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten” och “Baksmällan del II”. Den senare har jag sett och tyckte bara att det var en poänglös upprepning av den första filmen, medan den andra väntar jag tills den kommer på blu-ray. Nu i juni kommer tre filmer jag definitivt vill se - “Priest”, “Super 8” och “Paul”. “Melancholia” och “X-men: First class” som redan kommit ligger även de på “att se”-listan. Juli då? Ja “Harry Potter och dödsrelikerna del 2” är given, precis som “Bridesmaids”. Jag kan även tänka mig att se “Poppers pingviner” och “Green Lantern”. Och i augusti kommer “Source Code” och “Bilar 2”. “Captain America: The First Avenger” och “Cowboys and Aliens” kan jag också se. Jäklar i min låda vad många filmer det blev! Allt kommer jag inte att se på bio, men det vore kul att pricka av några i alla fall.

Dream Theaters dramatiska händelser

Wed, 08 Jun 2011 16:18:20 +0200

Glöm “Big Brother”! Vårens mest spännande dokusåpa var Dream Theaters trummisuttagning som fascinerade många, därbland denna bloggare, under en vecka. Nu har bandet spelat in sina nya skiva, den första med nya trummisen Mike Mangini. Den har fått titeln “A Dramatic Turn of Events”, vilket inte alls känns som någon slumpmässigt vald titel, och den 13 september är det tänkt att den ska ramla ut via Roadrunner Records. Inga smakprov finns just nu då plattan tydligen mixas fortfarande, men låtlistan är enligt följande: 1. On the Backs of Angels 2. Build Me Up, Break Me Down 3. Lost Not Forgotten 4. This is the Life 5. The Shaman’s Trance 6. Outcry 7. Far From Heaven 8. Breaking All Illusions 9. Beneath The Surface ...vilket i och för sig inte säger ett smack, förutom att jag är lite förvånad över att det är så många låtar på skivan. Kanske har Dream Theater börjat skriva kortare låtar?

Våghalsen föds på nytt

Wed, 08 Jun 2011 10:43:49 +0200

Daredevil är en av mina favoritsuperhjältar ur Marvelstallet. Om jag inte minns fel så blev jag introducerad till honom någon gång på 80-talet då man smög in några sidor med honom i “Den otrolige Hulk”-tidningen. Då gick han under det svenska namnet Våghalsen. Hur som helst den blinda superhjälten som till vardags är advokaten Matt Murdock blev en favorit och en av de bästa berättelserna är den som heter “Born again”, givetvis signerad Frank Miller. “Born again” kommer nu att ligga till grund för nästa film om den rödklädda hjälten. Den första gjordes 2003 med Ben Affleck i huvudrollen. Jag kommer ärligt talat inte ihåg så speciellt mycket av den, trots att jag har två exemplar av filmen i hyllan. Kanske läge att se om den under sommaren? Men: “Born again” är en väldigt komplicerad berättelse som förutsätter att man känner till en hel del om Murdocks komplexa liv, hans vänner, kvinnor och fiender. Det kan bli en väldigt knepig film som framför allt kommer att ha väldigt svårt att matcha sitt original. Vill ni läsa en väldigt bra serieroman så kolla in “Born again” (Finns till vettigt pris hos Adlibris).

För fans av Hajen

Tue, 07 Jun 2011 12:29:34 +0200

"Jaws" fyller 36 år typ nu och en blu-ray-utgåva är under planering/produktion. Ain’t it cool-journalisten Quint - som uppenbarligen tagit sitt “artistnamn” från “Jaws” - har fått en pratstund med den stora Steven Spielberg och det är högintressant läsning. “Jaws” eller “Hajen” som vi säger här i Sverige är en mycket speciell film för mig. Det var en av de första “vuxen”-filmerna jag såg som barn (det där lät inte så bra...) och en film som aldrig slutar vara bra. Den håller fortfarande och är så klart en stilbildande film när det gäller skräck till havs. Här finns intervjun.

Månadslistan maj

Wed, 01 Jun 2011 15:47:36 +0200

Maj har blivit juni och det är dags att sammanfatta vad som varit det bästa på DVD/blu-ray som jag sett den senaste månaden. Jag har nu passerat 160 titlar under 2011, men här fem titlar från maj i alfabetisk ordning: Dog Pound Genre: Fängelsedrama Skådespelare: Shane Kippel, Mateo Morales, Adam Butcher m fl I korthet: Jag var redo att avfärda “Dog Pound” som ännu ett fängelsedrama med ungdomar, vilket filmen visserligen också var, men ett väldigt bra sådant. Jag engagerade mig i karaktärerna och de unga kanadensiska skådespelarna gör trovärdiga insatser. En fängslande film, om man ska vitsa till det. Four Lions Genre: Satirisk komedi Skådespelare: Kayvan Novak, Nigel Lindsay, Riz Ahmed, Adeel Akhtar m fl I korthet: Det är oerhört sällan jag skrattar redan under den första minuten av en komedi, men så var fallet här i denna brittiska satiriska komedi om några muslimer som ska bli terrorister. Smått kontroversiellt, men filmen är mycket dråplig. Tänk “Dum & Dummare” som terrorister. Life as we know it Genre: Romantisk komedi Skådespelare: Katherine Heigl, Josh Duhamel, Christina Hendricks m fl I korthet: Romantiska komedier hör till något av det mest förutsägbara som finns. Det är sällan man blir överraskad av hur det går. Det intressanta är vägen dit, och den här filmen där två personer som verkligen hatar varandra efter en tragedi ansvarar för ett litet barn är ett bra exempel på en förutsägbar film med en intressant väg till målet. Mutant Girls Squad Genre: Splatter Skådespelare: En massa japanska splatterskådisar I korthet: Den japanska splattervågen med filmer frontade av unga kvinnor fortsätter att välla in över Sverige. “Mutant Girls Squad” hör till en av de bättre jag sett, mycket för att den är oseriös på ett roligt sätt. Gillar man blodfontäner, knäppa mutationer och en humoristisk plott, gillar man “Mutant Girls Squad”. Treme – Säsong 1 Genre: Drama Skådespelare: John Goodman, Steve Zahn, Melissa Leo m fl I korthet: “The Wire”-gängets nya serie satt i New Orleans tre månader efter Katrina var precis så bra som jag hade hoppats på. Musik, kultur, traditioner, politiska besvikelser och ett utpräglat persongalleri finns i “Treme”. Det är precis så här jag vill ha mina tv-dramer.

Hårdrockare: Markera 3 juli i tv-tablån

Mon, 30 May 2011 09:55:10 +0200

Enligt en kort artikel på Rocknytt.se ska SVT direktsända The Big 4-konserten från Ullevi den 3 juli. The Big 4 är samlingsnamnet på de fyra största thrash metal-banden, Metallica, Slayer, Anthrax och Megadeth, som på senare år börjat spela tillsammans. Jag hittar dock ingen bekräftelse på detta hos SVT eller någon annanstans ännu, men jag hoppas att det blir av. Perfekt start på min semester.

Inofficiell försmak på Draktatueringstjejen

Mon, 30 May 2011 09:32:15 +0200

Nästa vecka är det tänkt att teasertrailern till “The Girl With The Dragon Tattoo” (det vill säga "Män som hatar kvinnor") ska släppas på nätet. Officiellt alltså, inofficiellt finns den redan i en skev, avfilmad version, som mycket väl kan ha försvunnit från nätet när ni läser detta. Här är den i alla fall tills vidare: Första intrycket är att filmen både ser ut och känns som den svensk/danska filmen, men å andra sidan är en sådan här dialoglös teaser med snabba klipp inte det man ska döma en hel film utifrån. Intressant tolkning av Led Zeppelins “Immigrant song” (av Karen O och Trent Reznor), en låt som troligtvis inte är vald på måfo.

Dvdkrönikan 27/5

Fri, 27 May 2011 10:32:52 +0200

De bästa dramerna kommer från USA När det gäller vad som är bra drama på tv så kan man givetvis ha olika åsikter. Vissa anser att mord på den engelska landsbygden är det bästa som finns. Någon annan myser kanske åt minnet av italienska maffiaserien ”Bläckfisken”. Somliga rankar danska kriminalserier som höjdpunkterna i vardagen, medan det säkert finns någon som följer tyska ”Kommissarie Rex” slaviskt. För min del kommer det bästa från USA. Amerika producerar väldigt mycket tv och film och det är mycket som är rent skräp, men gräver man så hittar man så småningom guldkornen. I förra veckan ägnade jag tre dagar åt att se den första säsongen av ”Treme” som nyligen släpptes i Sverige. Det är en serie som utspelar sig i New Orleans tre månader efter orkanen Katrina. Det handlar om att bygga upp ett samhälle och en kultur igen trots att livet förändrats totalt för alla. De som inte mist sina hem har mist sitt förtroende till politikerna som lovat mer än de kan hålla. Det handlar även om traditioner och väldigt mycket om musik. Det var tre härliga dagar jag tillbringade i det fuktiga och trots omständigheterna, vitala New Orleans. En ny serie har etablerat sig bland favoriterna. Det beror så klart på två saker: 1) Det är folket bakom ”The Wire” som har gjort serien, och 2) den är producerad av kabelkanalen HBO. Det är en enorm skillnad på tv gjord av kabelbolagen. De kan ta ut svängarna och behöver inte anpassa sin dramaturgi efter bestämda reklampauser. De gör vanligtvis färre avsnitt per säsong, men får så mycket mer sagt. På senare tid har det visat sig att det inte enbart är HBO som kan producera välgjorda serier. Showtime har till exempel ”Dexter” och ”Californication”. AMC erbjuder ”Mad Men” och ”Breaking Bad”, och FX stoltserar med ”Sons of Anarchy” och har i bagaget den suveräna ”The Shield”. HBO:s meritlista är dock väldigt svårslagen, vad sägs om ”The Sopranos”, ”Six Feet Under”, ”Oz” och ”Deadwood”? Samtliga nämnda serier är mer eller mindre personliga favoriter och fler lär komma. När USA levererar så gör de det med besked.

Mästarnas mästare #tvåsidor

Fri, 27 May 2011 08:05:00 +0200

Det grämer mig något fruktansvärt att jag missade allt utom de absolut sista tio minuterna av den första säsongen av “Mästarnas mästare”. Men det har jag tagit igen och slaviskt följt de två efterföljande. Jag älskar programmet. Det är feel good och spännande på samma gång. Sen är det förstås otroligt roligt att se de individuella klippsammanställningarna från deltagarnas karriärer. Här blir man påmind om vissa personers storhet som man kanske glömt bort. Vem blir då mästarnas mästare på söndag? Ja, det ska ju mycket till om Ingemar Stenmark inte tar hem det. Han har varit snudd på överdjävlig. Han är vansinnigt vältränad fortfarande, har samma vinnarskalle och har visat sig stark i alla discipliner. Han är en värdig vinnare, helt klart. Vad som har varit intressant under säsongen är att den tillknäppte, tystlåtne och reserverade alpina kungen har öppnat sig oväntat mycket och sagt mer här än vad jag hört honom göra tidigare. Han har till och med dragit några torra skämt. Jag har under säsongens gång kommit underfund med att Stenmark i mina ögon är den största svenska idrottspersonligheten genom tiderna. Ingen unik slutsats, men nu har jag kommit fram till den. Han var så bra att regelverket var tvunget att ändras för att någon annan skulle ha en chans och när han var som hetast så stannade Sverige av. På skolor och arbetsplatser samlades folk framför en futtig tjock-tv och tittade. Till och med de kriminella tog paus under Stenmarks åk, sägs det. Vilken annan idrottspersonlighet kan mäta sig med det? Så Stenmark är störst och bör med all rätt ta hem titeln på söndag!

Voice Of A Generation återförenas

Thu, 26 May 2011 16:39:35 +0200

Nu kommer återföreningarna på rad. Först The Peepshows, som spelar för andra gången på många år nu i helgen på Yeah, och sedan Voice Of A Generation som kommer att spela på West Coast Riot i Göteborg den 16/6. Här presenteras V.O.A.G på West Coast Riot-sidan. Riktigt vilka som är med i återföreningen framgår inte. Det var ju en rad olika sättningar i bandet, och vissa av originalmedlemmarna har så vitt jag vet lämnat musicerandet bakom sig. Något för NA:s grävande kultur- och nöjesredaktion att rota i...

The mouse with the overbite

Mon, 23 May 2011 14:23:21 +0200

Det är någon form av Bob Dylan-feber i Örebro just nu, vilket fick mig att tänka på denna lysande parodi av Dylan från den otroligt roliga "Walk Hard: The Dewey Cox Story". Dessvärre har jag inte hittat en fullständig avskrivning av det minst sagt flummiga texten, men här är slutklämmen i alla fall: "The mouse with the overbite explained how the rabbits were ensnared and the skinny scanty sylph trashed the apothecary diplomat inside the three-eyed monkey within inches of his toaster-oven life." “This song is very deep” för att citera ur klippet.

Pirates of the Caribbean #tvåsidor

Fri, 20 May 2011 08:08:00 +0200

Som barn blev jag meddragen på matinéfilm av min pappa. Vi skulle se filmer med Errol Flynn (som jag väldigt länge trodde hette Errolf Lynn...) för det var guld, tyckte pappa. En vi såg var “Kapten Blod” (1935) och det var väl med den mitt intresse för pirater på bio väcktes. 1995 kom “Cutthroat Island”, som jag minns som helt okej (även om jag också minns att jag somnade flera gånger när jag såg den på video, vilket i och för sig inte låter som något bra betyg...) och så nu i modern tid “Pirates of the Caribbean”-filmerna. Ettan var ett bra matinéäventyr, medan det redan till tvåan började svacka (även om bläckfiskskägget var roligt) och trean minns jag som rent av bedrövlig, med undantag för Johnny Depps scener. Captain Jack Sparrow är en mycket minnesvärd roll i en serie filmer baserade på en åkattraktion på Disneyland (!). Nu har fyran kommit och jag måste säga att trots att jag upplevt att serien blivit sämre och sämre så är jag ändå peppad på filmen och bra sugen på att ta mig iväg och se den i 3D. Jag känner rent spontant att ett matinéäventyr skulle sitta som en smäck. Bonus: Två roliga anekdoter från inspelning i England som jag snappat upp: 1) En skolflicka i nioårsåldern skrev ett brev till Captain Jack och tyckte att lärarna var jobbiga och menade att Jack borde komma dit och leda ett myteri. Sagt och gjort – Depp klev in i klassrummet, i kostym och smink och levde rövare. 2) Inspelningen skedde under kalla förhållanden. Filmteamet frös. Johnny Depp tog då fram plånboken och köpte helt på eget initiativ varma jackor till 500 (!) medarbetare för runt en halv miljon kronor. (Källa) Det säger i och för sig mer om vilken hedersknyffe Depp är, än om filmen i sig.

Motörhead till Örebro!

Thu, 19 May 2011 11:29:31 +0200

Grymt! De senaste årens invasion av hårdrockgiganter till Örebro (W.A.S.P., Twisted Sister) följs nu upp av Motörhead på Conventum 12/12. Det är nästan på dagen ett år efter att min recension av “The wörld is yours” publicerades, en skiva jag tyckte väldigt bra om. Det kommer att bli en grym spelning helt klart. Det firar vi med videon till den gamla godingen “Killed by death”!

Ett brutalt uppvaknande till en utmärkt cover

Thu, 19 May 2011 11:11:00 +0200

Jag har en ganska dålig vana där jag varje kväll somnar till min iPod. Jag tror det började för några år sedan under en färjeresa då jag låg på en bänk och försökte sova. Eftersom jag lyssnar väldigt mycket på pratpodcasts (vilket jag kommer att blogga om vid ett annat tillfälle) så gillar jag att lyssna på röster. Om jag är tillräckligt klartänkt gör jag en spellista med en podcast och somnar till den. Om inte kan det bli så att det fortsätter genom hela natten tills jag vaknar till och drar ut hörlurarna. Ingen bra vana, som sagt. I natt vaknade jag till av en låt som bröt av pratet. En fantastisk låt som jag varken visste vad den hette eller vem som framförde den. Nu på förmiddagen har jag lyssnat på den på nytt och gjorde som jag brukade när jag vill hitta en låt – jag googlade en rad i texten. Jag behövde bara skriva in de första orden innan Google kom med svaret. Låten heter “Maybe I'm amazed” och är skriven av Paul McCartney. Självklart! Bitarna föll på plats direkt. Men: den version jag hade hört var inte framförd av ex-Beatlen. En stunds research senare och alla bitar föll på plats: tolkningen är av ett hårdrocksband som heter Virgos Merlot, vilka jag inte känner till sedan tidigare, och är plockad från en McCartney-hyllning. Här är den till en trist stillbild: Och här har vi McCartneys original från hans första soloalbum från 1970, även detta så klart en fruktansvärt bra version:

En tv-serie att hålla ögonen på - om ett år

Tue, 17 May 2011 17:46:12 +0200

Nästa år kommer “Alcatraz”, en ny tv-serie med flera “Lost”-kopplingar. J.J. Abrams är exekutiv producent, Elizabeth Sarnoff - skyldig till 19 “Lost”-avsnitt har skrivit manus och Jorge Garcia (“Hurley”) gör en av huvudrollerna. Utifrån trailern kan man utröna att det handlar om ett mysterium med Amerikas farligaste kriminella som försvann i tomma intet när fängelseön Alcatraz “stängde” 1963, men nu dykt upp igen utan att ha åldrats ett dugg. Garcia spelar en Alcatraz-expert som paras ihop med polisen Rebecca Madsen (Sarah Jones) för att lösa mysterierna, och i bakgrunden finns den klassiska government-figuren som vet allt, men berättar inget spelad av Sam Neill. Känns spännande men samtidigt känns det inte som en serie som kan hålla på i säsong efter säsong. Synd att det är över ett år tills den drar igång.

Tintin är här

Tue, 17 May 2011 10:32:22 +0200

Nu har teasertrailern ramlat ut. Se den i HD (rekommenderas) hos Apple eller inbäddad här nedan. Ganska “smygig” trailer. Det är först absolut sist som vi får se den första riktigt tydliga bilden av Tintin. I och med att det är en teasertrailer så säger den inte så mycket, så det ska bli intressant att se lite mer när den riktiga trailern dyker upp.

Tintin på ingång

Tue, 17 May 2011 00:39:18 +0200

Under tisdagen ska enligt rykten den första trailern, eller åtminstone de första rörliga bilderna ur den motion capture-gjorda filmatiseringen av Tintin dyka upp. Ruskigt spännande. Som en liten försmak dök några affischer upp under måndagen, här är till exempel den amerikanska affischen:

Japp, där kom gnället

Mon, 16 May 2011 16:45:39 +0200

Jag sa till Maria under helgens hårdrocksevenemang på Örnsro IP att det kommer dröja max två dagar innan de första insändarna med gnäll dyker upp. Och nu är de här, fast i artikelformat. Detta var väntat och även oundvikligt. Jag ska inte sticka under stolen med att jag inte heller hade varit så glad och nöjd om en musikfestival hade ägt rum 100 meter från där jag bor, speciellt inte om det hade handlat om musik jag inte gillade. Så om man sätter sig in i det så är argumentet “två dagar per år kan man väl stå ut med” lite tunt. Det kan bli problematiskt för Metallsvenskan nästa år, men jag hoppas att det löser sig. Folkets park i Hultsfred där den kända festivalen äger rum ligger också i direkt anslutning till ett bostadsområde, men där har de boende utnyttjat möjligheterna genom att dra i gång olika verksamheter i sina trädgårdar, så de boende runt Örnsro IP kanske skulle se över de ekonomiska fördelarna i stället...

Åsikter om Metallsvenskan 2011 #tvåsidor

Sun, 15 May 2011 12:20:02 +0200

1. Första intrycket av festivalområdet: “Fan, det är på riktigt det här!” Jag vet inte riktigt varför jag reagerade så men jag blev imponerad över hur proffsigt allt såg ut. Min kompis Dale sa när jag träffade honom “Det känns som man är i norra Tyskland, men det är i Örebro” (vilket var en positiv åsikt, alltså). 2. Fotbollen har blivit allt mer seriös. Något uppenbart blåbärsgäng som Bullet varit de senaste åren fanns inte med. Sämst var kanske “Armageddon FF Capitals”, som å andra sidan var först att näta bakom Peter Westman, vilket inte är fy skam. 3. Rickard Alriksson från The Accidents skötte sig ypperligt som konferencier med roliga kommentarer och en naturlig pondus. Genidrag av arrangörerna. 4. Jag håller med Maria om att det inte alls är nödvändigt med bakgrundsmusik till fotbollen, i alla fall inte på full volym, för även ett luttrat metalöra som mitt tycker det är jobbigt när musiken spelas genom en ljudanläggning som inte alls är anpassad för det. Lägre volym, eller inte alls! 5. På något sätt tror jag man ska försöka separera fotboll och festival till nästa år, även om jag konkret inte kan säga hur. Det var nog många som hade velat se fotbollen för en mindre slant och hoppat konserterna. - - Jag recenserade fem konserter - The Accidents, Sator, Doctor Midnight & The Mercy Cult, Graveyard och The Peepshows. Recensionerna har ramlat ut, eller kommer inom kort, på den här samlingssidan.

Persbrandt hypnotiserar

Sat, 14 May 2011 18:40:51 +0200

Nu är i alla fall en av rollerna till Lasse Hallströms filmatisering av förra årets succédeckare “Hypnotisören” tillsatt: Mikael Persbrandt spelar titelns hypnotisör. Lars Keplers bokserie har ju egentligen polisen Linna som huvudperson, så det blir bara ett tillfälligt inhopp av Persbrandt, om det nu ska bli fler filmer förstås. Intressant val av Hallström som enligt artikeln ovan “beundrat Persbrant länge”. Jag fattar inte hur Persbrandt hinner med allt. Han ska spela Carl Hamilton i en rad filmer, vara med i “The Hobbit” och nu “Hypnotisören”. Men det är väl välplanerat bakom kulisserna även om det känns som allt kommer på samma gång utifrån rapporterna i media. Själv peppar jag inför pocketsläppet av Keplers andra bok “Paganinikontraktet” som jag tror kommer i juni. Deckare är sommarläsning.

Dvdkrönikan 13/5

Fri, 13 May 2011 09:34:47 +0200

Själv är bäste filmdräng Vid en första anblick skulle man kunna tro att engelska sci-fi-filmen ”Monsters” är en dyr studioprodukt. Den är snyggt filmad, den har spännande miljöer och specialeffekter av högsta klass. Men det är en lågbudgetfilm, inspelad i verkliga miljöer med ett rekordlitet produktionsteam och det är inte en mängd hårt arbetande animatörer som gjort specialeffekterna – det är en ynka person som suttit och arbetat med program som vem som helst kan köpa. Bakom filmen finns en ung och mycket talangfull filmskapare. Gareth Edwards, född 1975, ledsnade på alla hinder och problem när han gick på filmskola. Att göra film var onödigt bökigt och kostsamt och inte så kreativt som han hade föreställt sig. Han gav upp ambitionen att bli en regissör och blev animatör i stället. Han insåg att animationer gav en genväg till det sätt han ville göra film på och gjorde därför ett nytt försök. ”Monsters”, som släpptes på dvd och blu-ray i onsdags, spelades in Sydamerika och Mexiko. Hela teamet bestod av sju personer, inklusive skådespelare. Edwards hade skalet till en historia men lät skådespelarna improvisera fram dialogen och utvecklade historien utifrån de miljöer de hittade. Filmen gjordes enligt en gerillametod där de filmade utan tillstånd och plockade med de människor de mötte till andra roller i filmen. Efter avslutad inspelning hade Edwards 100 timmar som klipptes ned till 90 minuter och sedan satt han själv i fem månader och gjorde 250 specialeffektscener. Det går faktiskt inte att få ihop allt detta när man ser slutresultatet. Det känns inte som en film som i princip gjorts av en enda person, men så är det. Edwards prestation får mig att fundera över varför vissa Hollywoodproduktioner måste bli så fruktansvärt dyra, när Edwards gjort en film som kan mäta sig med många storfilmer för bara en halv miljon dollar. Gareth Edwards nästa uppdrag är att blåsa liv i ”Godzilla” igen, ett uppdrag som känns självskrivet efter vad han åstadkommit med ”Monsters”.

Metallsvenskan #tvåsidor

Fri, 13 May 2011 08:01:00 +0200

Nu sparkar festivalsommaren igång innan sommaren officiellt kommit. Metallsvenskan har på tre år gått från att vara en fotbollsturnéring med en konsertkväll till en tvådagarsfestival. En inte alls överraskande utveckling med tanke på hur snabbt evenemanget etablerat sig i Sverige. Första året missade jag fotbollen. Jag tror jag hade huvudvärk eller något, men på kvällen såg jag Hammerfall framföra en proffsig spelning. Förra året satt jag dock i det råa vädret under idrottsbiten och såg sedan Twisted Sister leverera en riktigt härlig hårdrocksshow på kvällen. I år blir det nog mer musik än fotboll, med en hel del recensionsuppdrag. Tidigare i år kändes Doctor Midnight And The Mercy Cult, med Hans-Erik Dyvik Husby - en gång mest känd som Hank von Helvete i Turbonegro och numera Cornelis med halva folket – i spetsen som det mest spännande under helgen, men nu på senare tid känns The Peepshows-comeback som det stora utropstecknet. Mycket kul! Maria och jag kommer att sammanfatta intrycken efter festivalen, men innan dess lär några av mina recensioner ramla ut på Meny. Nu hoppas jag bara på ett hyfsat trevligt väder...

Nördig satir

Thu, 12 May 2011 22:27:40 +0200

Usama Bin Ladin-incidenten förra veckan har inte passerat obemärkt förbi i nördvärlden. Först såg jag detta foto från “Superhero Situation Room”... ...och sen dök denna utmärkta satir upp. Nördig humor när den är som bäst!

Gandalf den coole

Thu, 12 May 2011 22:04:27 +0200

Har Gandalf fått en ny och modernare look i “The Hobbit”? Nej det är bara Ian MacKellan som kollar in lite färskt filmat material i 3D i lämpliga bilder som är en miljard resor snyggare än de jag fått med mig hem från Filmstaden. Tittar man lite extra nog ser man att Ian tittar på fotografen, vilken i detta fall faktiskt är Peter Jackson.

Christer Sandelin säger något smart

Wed, 11 May 2011 22:38:33 +0200

– Det ligger en beräkning hos dem. Förra säsongen visste de inte vad det skulle ge. Nu vet de vad programmet har gett oss och nu är det okej att vara med. – Det säger sig självt varför de åker dit. Folk vet vad det kan ha för värde, så blir det lite beräkning och mycket av spontaniteten försvinner. De tänker att de måste framstå i sin bästa dager så att andra tycker att de är jättebra och kommer till deras nya krogshow som de ska köra i gång direkt efter programmets slut. Det tror jag kan förta lite. Det är Christer Sandelin som säger detta i en kommentar till andra säsongen av "Så mycket bättre". Visserligen är det han säger precis det som händer vid varje uppföljning av en dokusåpas första säsong. Upplägget är inarbetat, rollerna givna, och spontaniteten försvinner. Dock tror jag inte att det kommer att vara lika markant som i t.ex “Robinson” där det finns få spänningsmoment kvar.

Pretto, pretto, pretto

Wed, 11 May 2011 15:50:41 +0200

Poeten Kristofer Flensmarck publicerar sin nya bok “Ingmar Bergman Kristofer Flensmarck fragment” på Twitter. Vadå, 140 tecken i taget? Jag ska väl inte gnälla för poesi är inte min typ av kultur alls, och varför ska jag då framföra negativa åsikter om det, men jag tycker det är jävligt pretentiöst. Vem orkar läsa en bok 140 tecken i taget på Twitter?

Science Fiction à la Ikea

Tue, 10 May 2011 00:09:42 +0200

Tänk om Ikea sålde kända sci-fi-objekt som man köpte i en kartong och sedan fick använda instruktioner för att bygga ihop. Hur skulle sådana instruktioner se ut? Tja, som ovan här. Det är ur instruktionerna till en “Litsabbur” (låtsassvenska för Lightsaber). Ytterligare någon skicklig person med gott om tid har trollat fram instruktionsmanualer till en rad klassiska sci-fi-objekt ur filmer. Finurligt och roligt.

Trailer: Conan The Barbarian

Thu, 05 May 2011 13:19:07 +0200

Det är delvis svenskar som ligger bakom nyfilmatiseringen av “Conan The Barbarian”, först filmad 1982 med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Paradox Entertainment äger rättigheterna till Conan och andra karaktärer skapade av Robert E. Howard (bland annat "Solomon Kane" som kom härom året), men det är även en del kontroverser kring det som jag inte tänker gå in på nu. Här är den första trailern i alla fall. Känns som ett helt okej matinéäventyr, men samtidigt känns det inte riktigt som filmen bjuder på något extra. En liten besvikelse ur den synvinkeln.

Harry Potter 1-4 för dig som har bråttom

Thu, 05 May 2011 13:18:49 +0200

Illustratören Lucy Knisley har gjort urgulliga sammanfattningsillustrationer av de fyra första “Harry Potter”-historierna. Här ovan inledningen på hela rasket. Se alla fyra i sin helhet här.

Pearl Jam Twenty = Cameron Crowe 1/3

Wed, 04 May 2011 11:05:00 +0200

En av mina favoritfilmskapare Cameron Crowe är tillbaka in rampljuset med inte mindre än tre filmer under 2011. Två av dem är dokumentärer, och den tredje spelfilmen “We bought a zoo” som ska komma i december. En av dokumentärerna är “The Union” som handlar om Elton John-skivan med samma namn, och den sista är “Pearl Jam Twenty” som avhandlar rockbandets 20 år från genombrottet med “Ten” 1991. Crowe, som har en bakgrund som rockjournalist (gestaltat i självbiografiska "Almost Famous", som råkar vara min absoluta favoritfilm), har följt Pearl Jam genom hela karriären. Här är en liten teaser till filmen, med en sekvens där bandet presenterar sitt namn för första gången: Jag är mycket förtjust i musikdokumentärer (läs min recension av "Anvil! The Story of Anvil" som släpps på DVD i dag) och ser i fram emot... ja, faktiskt samtliga tre filmer från Crowe detta år. Cameron Crowe har för övrigt precis gått med i Twitter där han postar bilder från inspelningen av “We bought a zoo”.

En annan åsikt om Erik Hassle

Mon, 02 May 2011 00:20:00 +0200

I måndagens NA recenserar Maria Erik Hassles spelning på Campus 48h. Jag hängde på som +1. Jag ska inte säga något negativt om arrangemanget som sådant för det var säkert jättetrevligt för de som var där “frivilligt”, men jag som vantrivs något fruktansvärt i krogmiljöer tyckte inte det var så överdrivet roligt. Krogen upphöjt till 100, liksom, men som sagt – inget ont om arrangemanget, det är bara inte min miljö alls. Dock var det lite svårt att bortse från att större delen av besökarna brydde sig föga om att det stod en livslevande artist på scenen. I ena örat hörde jag dansmusik från ett av tälten utanför Frimis och i det andra sorlet av ointresserade människor och någonstans där i mitten fanns Erik Hassle vilket inte var helt enkelt att höra. Men det gick att spetsa öronen och urskilja lite låtar hur som helst. Hassle är ju ingen artist jag lyssnar på och musiken ger mig inte så himla mycket, men det var helt okej. Hassle ser ju lite udda ut med sin ganska speciella frisyr, men som frontman är han inte speciellt karismatisk. Resten av band hade betydligt mer inlevelse på scenen än själva huvudpersonen. Maria frågade mig en bit in i konserten vad jag tyckte om ljudet och jag svarade lite nördigt att det var “kraftfullt, men inte specielt distinkt”. Detaljerna gick inte riktigt fram, men jag gillade tyngden i ljudet och de tre instrumentalisterna gjorde ett bra jobb. En sak jag irriterade mig på lite grann var att Hassle tydligen hittade en kompis i publikhavet och riktade mycket av sitt mellansnack till denna person, vilket jag tycker var lite märkligt. Men på det stora hela så fick jag ändå ett gott intryck, men det hade varit roligare att se honom i ett sammanhang där merparten var där för att se just honom.

Månadslistan april

Sun, 01 May 2011 14:02:00 +0200

Dags igen för att sammafatta det bästa jag sett på DVD/blu-ray under den gångna månaden. Här är fem titlar i alfabetisk ordning: Anvil! The Story of Anvil Genre: Musikdokumentär Skådespelare: Inga! I korthet: En vansinnigt gripande och underhållande dokumentär om ett klassiskt kanadensiskt metalband som aldrig fick det stora genombrottet. Låt inte “metalband” hindra er från att se denna exemplariska film om att ha stora drömmar och aldrig släppa dem – man behöver defintivt inte vara hårdrockare för att njuta av filmen. Släpps i svensk utgåva på onsdag då min recension trillar ut på DVDKritik.se Mad Men – Säsong 4 Genre: 60-talsdrama Skådespelare: Jon Hamm, Elisabeth Moss, Jared Harris m.fl. I korthet: En av senare tids mest populära och framgångsrika tv-serier. Jag hade lite svårt att komma in i serien under de första säsongerna, men nu är jag tveklöst fast på allvar och längtar redan till nästa nedslag hos Don Draper och hans kollegor i reklambranchen. Tv när det är som bäst. Monsters Genre: Monsterdrama Skådespelare: Whitney Able, Scoot McNairy I korthet: En film som är värd att uppmärksammas för hur den gjordes. Ett rekordlitet filmteam, gerillafilmande och en oerhört talangfull regissör och specialeffektsmakare som fått till en monsterfilm som är mer ett drama och en kärlekshistoria än något skräckinjagande. Min recension trillar ut på tisdag. Tron + Tron: Legacy Genre: Banbrytande sci-fi Skådespelare: Jeff Bridges, Bruce Boxleitner m.fl. I korthet: “Tron” kom 1982 och var totalt före sin tid och är än i dag fortfarande futuristiskt fascinerande. Otroligt originell och uppföljaren “Tron: Legacy” från i fjol fortsätter i samma spår, men har en mycket snygg och modernare look. Underhållande och läcker sci-fi, på två helt olika sätt.

Han blev ny trummis i Dream Theater

Fri, 29 Apr 2011 17:27:00 +0200

Den tredje och sista delen i Dream Theaters egen lilla dokusåpa har precis ramlat ut och där får man bland annat se svenske Peter Wildoers imponerande audition. Se den i Roadrunners YouTube-kanal. Vem blev det då? Tja, för att inte förstöra för de som ännu inte sett det så döljer jag resten av inlägget lite snyggt. Markera för att läsa resten... Det blev inte alls oväntat Mike Mangini som tog hem det. Med facit i handen kan man tycka att det var lite väl uppenbart efter det första avsnittet, men samtidigt är det kanske lätt att säga så när det på sätt och vis läckt ut redan efter trailern till den här såpan. Mangini hade stängt ned sin hemsida “till maj” (just nu är den helt död) och självaste Mike Portnoy skrev någonstans att “Dream Theater är i studion med Mike Mangini” så man blir ju inte direkt överraskad. Men: han gjorde en bra audition, är en visuellt spännande scenpersonlighet och en duktig trummis. Det ska bli intressant att höra vad den nya sättningen får ihop framöver.

Ett klick som ledde till många minnen

Fri, 29 Apr 2011 14:36:00 +0200

En Facebook-vän postade länken till en “Spanarna på Hill Steet”-fansida och vips kom åratal av minnen tillbaka. Rent designmässigt är sidan ett skämt, men det är innehållet som är det väsentliga. Det var sidan med alla karaktärer som jag hamnade på först och bara genom att titta på alla bilder och läsa de knappa sammanfattningarna av karaktärerna kom jag ihåg oerhört många detaljer från den klassiska polisserien. Det var nog en av de första tv-serierna som jag verkligen följde. Den började visas i Sverige 1982, men jag kan inte tänka mig att jag såg den från första början, men den blev snabbt en serie som jag och min pappa såg tillsammans. Jag minns nu ett vykort som mina föräldrar skickade när de var i väg på någon utlandsresa. Längst ned hade min pappa lagt till ett litet P.S.: "Hur gick det för Belker?" Jo, “Spanarna på Hill Streets” oborstade undercoversnut Belker, som åt och drack konstiga saker men alltid fann tid att ringa till sin gamla mamma, hade blivit skjuten i avsnittet innan de stack i väg på semestern och detta var tydligen något min pappa grubblade över i utlandet. Det gick bra för Belker, han fick till och med en tjej mot slutet av serien. Det skulle vara kul att se om serien, men dessvärre finns enbart de första två säsongerna av sju utgivna på DVD, och de släpptes 2006 så det känns ju inte helt säkert att allt kommer att komma ut.

Dvdkrönikan 29/4

Fri, 29 Apr 2011 09:47:00 +0200

En påskhelg i mystikens tecken Som recensent är kanske nio av tio saker jag ser sådant jag skriver om, medan den där tionde saken är något jag ser för bara nöjes skull, ibland något nytt men allt som oftast något jag tidigare sett och vill återuppleva. Trots att jag har en liten trave med sådant som ska avhandlas slukade jag fyra filmer ”för nöjes skull” under påskhelgen. Kanske var det värmeböljan som grillade hjärnan så att jag inte orkade vara fokuserad och formulera recensioner. Av en ren slump blev det ett par oväntade filmer. Jag stod och sneglade på dvdhyllan och plockade fram ”Da Vincikoden” och efter den blev det ganska självskrivet ”Änglar och demoner”. Båda filmerna fick rätt ljumna recensioner när de kom och jag var själv inte helt övertygad när jag såg dem, men döm om min förvåning när jag blev riktigt underhållen av dem den här gången. De är fortfarande inte perfekta filmer, men på något sätt var alla irritationsmoment som jag upplevt med dem tidigare – som en underpresterande Tom Hanks i huvudrollen – som bortblåsta. Det är som om filmerna behövt ligga till sig lite och mogna. Om det hade varit så att den tredje Robert Langdon-romanen ”Den förlorade symbolen” hade blivit filmad och släppt för hemmamarknaden så hade jag utan tvekan fortsatt Dan Brown-orgien med den, trots att det är hans sämsta historia om symbolexperten. Dan Brown har hittat en fungerande formel där hans samtliga fem romaner följer samma mall och egentligen är samma bok men med olika ingredienser. Han gör mycket research och konstruerar konspiratoriska mysterier som man som läsare mer eller mindre köper rakt av. Genom att placera sina historier i riktiga miljöer får han allt att kännas ännu mer verkligt, och genom att skriva korta kapitel med ständiga cliffhangers griper han tag om läsaren så att man helt enkelt inte kan sluta läsa. Brown är kanske ingen fantastisk författare men ibland behöver man bli indragen i en historia så som han berättar den, precis som jag behövde återuppleva Robert Langdon-filmerna den gångna helgen.

Campus 48h #tvåsidor

Fri, 29 Apr 2011 09:00:00 +0200

Till att börja med är det så klart kul att det händer något inne i stan, att Campus 48h slutar vara en studentangelägenhet (vilket det automatiskt blir med arrangemang som håller till vid universitetet) och bjuder in alla till två dagars konserter, men man har lyckats boka artister som jag personligen har noll intresse av att se eller höra. Jag var i väg några gånger som recensent när den här festligheten kallade sig Festivalborg och fick lite blandade intryck. Det gäller att boka rätt band. Jag såg Fireside spela inför en publik som inte brydde sig ett dugg och när jag gav konserten högt betyg fick jag ett drygt telefonsamtal från någon student som inte tyckte som jag och som hade hakat upp sig något vansinnigt på rubriken som redigeraren satt. Nu minns jag inte exakt hur den löd, med något i stil med “Fireside fungerade i regnet”. Han tyckte inte att de fungerade, och det kan han ju så här i efterhand faktiskt ha rätt i. Så Campus 48h har nog lyckats bättre med sina bokningar även om de inte faller mig på läppen.

Vem blir ny trummis i Dream Theater? (3)

Thu, 28 Apr 2011 20:53:00 +0200

Av någon märklig anledning vill det här inlägget som jag postade i går inte synas publikt på sidan, så jag provar igen... Avsnitt två i Dream Theaters jakt på en ny trummis har precis ramlat ut i Roadrunners YouTube-kanal. Riktigt bra avsnitt där Derek Roddy blastar på men sannolikt inte får jobbet och Marco Minnemann lirar brallorna av alla iklädd Kakmonstrettröja och allt. Vårt svenska bidrag Peter Wildoer dyker upp i det tredje och sista avsnittet som kommer på fredag skulle jag misstänka. Sjukt spännande det här – det var ett genidrag att presentera den nya trummisen på det här sättet och speciellt som det är så välgjort och rafflande.

Ove Brent

Thu, 28 Apr 2011 11:01:00 +0200

Det här var ju en lite oväntad utveckling på den svenska versionen av “The Office”, fast ju mer jag tänker på det, desto mer naturligt känns det. Precis som det konstateras i artikeln har Ove vissa David Brent-egenskaper och kanske kan även detta göra att “Kontoret” får en liten egen karaktär redan från avsnitt ett. Intressant.

Äntligen dags för finalen-finalen!

Thu, 28 Apr 2011 09:38:00 +0200

I sommar går “Harry Potter”-sagan filmmässigt i mål med “Harry Potter och Dödsrelikerna - Del 2”. Warner släppte trailern till filmen alldeles nyss, och här är den: “Del 1” var en deprimerande inledning på finalen, men nu är vi äntligen framme vid den stora bataljen. Ser mäktigt ut i trailern och den här gången blir det i 3D dessutom.

Glen Hansard appreciation blog

Wed, 27 Apr 2011 09:39:00 +0200

I natt när jag inte kunda sova lät jag iPoden slumpa runt bland alla inlagda låtar och vid ett tillfälle landade den i en livelåt med The Swell Season. Jag avbröt slumpningen och lyssnade på några fler låtar med bandet. Sen körde jag hela soundtracket till filmen “Once” och slutligen liveskivan “Set list” med The Frames. Den gemensamma nämnaren heter Glen Hansard och är en rödhårig irländare som är tre år äldre än jag och en av de mest unika sångare jag vet. Hans register, som spänner från den sprödaste falsetten till gapvrålssång, är otroligt känsloladdat. En “röst som bits” för att återansluta till frasen som hela den här bloggen bygger på. Här har vi ett fint exempel från “Once”, “Say it to me now” dock utan filmens rörliga bilder. Låten är ursprungligen en The Frames-låt och är inte alls lika dynamisk i original, men när Glen trycker på en minut in i låten får jag rysningar. I en alternativ värld, där jag kan sjunga och får för mig att söka till “Idol”, sjunger jag den här låten inför juryn bara för att se vad som händer...

Vem blir ny trummis i Dream Theater? (2)

Mon, 25 Apr 2011 19:32:00 +0200

Det första avsnittet i Dream Theaters “hitta trummis”-dokusåpa har släppts ut via Roadrunner Records kanal på YouTube. Det är 20 minuter långt och fokuserar enbart på Mike Mangini som var först ut av de sju tillfrågade trummisarna. Det betyder att resterande sex får dela på de kvarvarande 40 minuterna och alltså få betydligt mindre “screen time” än Mangini. Kan man dra några slutsatser av det? Tja, det viskas om att Mangini är den som plockar hem det och då är det ju ganska naturligt att de visar mest av honom. Men å andra sidan gör han en riktigt bra audition. 110%, liksom. Som trummis blir jag smått överlycklig åt den här dokumentärserien och det ska bli grymt spännande att se resten, och förhoppningsvis kommer avsnitten i rask takt nu under veckan.

Vem blir ny trummis i Dream Theater?

Sat, 23 Apr 2011 00:18:00 +0200

Eller rättare sagt: vem är ny trummis i Dream Theater? Det är tydligen klart och det är väl mer eller mindre ett under att det inte läckt ännu. Det ser ut som om bandet kommer att avslöja det i en tredelad dokumentär som kommer att visas... ja, jag vet inte var, men en trailer postades på YouTube nu under påskhelgen. Där kan man i alla fall se vilka sju som valts ut för att provspela med bandet: Mike Mangini, Virgil Donati, Marco Minnemann, Peter Wildoer, Thomas Lang, Derek Roddy och Aquiles Priester. Värt att notera är att Peter Wildoer är trots det lite märkliga efternamnet en svensk trummis känd från Darkane. Vem det blir? Jag har ingen aning faktiskt, så det ska bli spännande att se dokumentären när den nu visas och var den nu visas... Trailern går inte att bädda in, men klicka här för att se det.

Sagan om Boxen

Wed, 20 Apr 2011 15:44:00 +0200

När “Sagan om ringen”-trilogin kom på blu-ray för några år sedan var det de korta bioversionerna av filmerna utan något märkvärdigt extramaterial. Nu kommer de förlängda samlade i en 15-discbox. Dock är det enbart filmerna som kommer i högupplöst format, extramaterialet kommer på DVD. Jag vet inte varför det gör mig lite besviken, för seriöst så spelar det ju mindre roll om extramaterialet är på BD eller DVD, men ändå blir jag lite knorrig. Jag har sett trilogin många gånger och de har alltid varit mina “testa ny utrustning”-filmer, och jag kommer med största sannolikhet att se dem flera gånger till. Jag kan till och med i princip garantera att jag kommer att ta mig igenom det ambitiösa och perfekta extramaterialet flera gånger. Men... Behöver jag denna box? Filmerna såg fina ut uppskalade till 1080p i blu-ray-spelaren när jag invigde den för några år sedan... Men blu-ray är ju alltid blu-ray... Sen verkar det vara tre “nya” (i betydelsen “som jag inte sett tidigare”) bakomfilmer med i jätteboxen. Så förutom högupplösta filmer och en riktigt snygg box så finns det ju något nytt att se också. 28 juni släpps den och boxen ligger på strax under 700 kr där jag hittat den, så jag får väl fundera lite. Det finns ju alltid en möjlighet att den sjunker i pris om ett tag. Här är innehållsförteckningen: Disc 1 (Blu-ray) The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring Feature – Extended Edition Part 1 The Lord of the Rings: War in the North – The Untold Story Trailer Commentary with Director & Writers Commentary with Design Team Commentary with Production and Post Production Commentary with Cast Disc 2 (Blu-ray) The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring Extended Edition Part 2 Commentary with Director & Writers Commentary with Design Team Commentary with Production and Post Production Commentary with Cast Disc 3 (DVD) The Appendices Part 1 From Book to Vision Peter Jackson Introduction JRR Tolkien: Creator of Middle-earth From Book To Script Visualizing the Story Designing and Building Middle-earth Middle-earth Atlas Interactive New Zealand and Middle-earth Interactive Disc 4 (DVD) The Appendices Part Two From Vision to Reality Elijah Wood Introduction Filming The Fellowship of the Ring Visual Effects Post Production: Putting It All Together Digital Grading Sound and Music The Road Goes Ever On... Disc 5 (DVD) Behind-the-Scenes Documentary Created by Filmmaker Costa Botes during filming of The Lord of the Rings: The Fellowship of the Ring Disc 6 (Blu-ray) The Lord of the Rings: The Two Towers Feature Extended Edition Part 1 The Lord of the Rings: War in the North – The Untold Story Trailer Commentary with Director & Writers Commentary with Design Team Commentary with Production and Post Production Commentary with Cast Disc 7 (Blu-ray) The Lord of the Rings: The Two Towers Feature Extended Edition Part 2 Commentary with Director & Writers Commentary with Design Team Commentary with Production and Post Production Commentary with Cast Disc 8 (DVD) The Appendices Part 3: The Journey Continues Peter Jackson Introduction JRR Tolkien: Origin of Middle-earth From Book to Script: Finding the Story Designing and Building Middle-earth Gollum Middle-earth Atlas Interactive New Zealand as Middle-earth Disc 9 (DVD) The Appendices Part 4: The Battle for Middle-earth Elijah Wood Introduction Filming The Two Towers Visual Effects Editorial: Refining the Story Music and Sound The Battle for Helm’s Deep is Over... Disc 10 (DVD) Behind-the-Scenes Documentary Created by Filmmaker Costa Botes during filming of The Lord of the Rings: The Two Towers Disc 11 (Blu-ray) The Lord of the Rings: The Return of the King Featured Extended Edition Part 1 The Lord of the Rings: War in the North – The Untold Story Trailer Commentary with Director & Writers Commentary with Design Team Commentary with Production and Post Production Commentary with Cast Disc 12 (Blu-ray) The Lord of the Rings: The Return of The King Featured Extended Edition Part 2 Commentary with Director & Writers Commentary with Design Team Commentary with Production and Post Production Disc 13 (DVD) The Appendices Part 5: The War of the Ring Peter Jackson Introduction JRR Tolkien: The Legacy of Middle-earth From Book to Script Designing and Building Middle-earth Home of the Horse Lords Middle-earth Atlas New Zealand as Middle-earth Disc 14 (DVD) The Appendices Part 6: The Passing of an Age Introduction Filming The Return of the King Visual Effects Post-Production: Journey’s End The Passing of an Age Cameron Duncan: The Inspiration for Into the West Disc 15 (DVD) Behind-the-Scenes Documentary Created by Filmmaker Costa Botes during filming of The Lord of the Rings: The Return of the King

Avbryt!

Wed, 20 Apr 2011 09:36:00 +0200

Jag har inte sett en sekund av “Big Brother”, och jag har ingen som helst ambition att se en sekund av programmet, men ändå tycker jag att det är dags att avbryta “tävlingen” i förtid och gräva ned “Big Brother”-konceptet sex fötter under jorden. TV4/TV11 tänkte nog att de skulle få det vanliga “charmiga” svineriet och smygsnusket under täcket när de tryckte in ett lass unga män och kvinnor i ett hus, men vad de har fått är fyra psykbryt i och utanför huset, folk som kastat in tennisbollar med knark i och någon lallare som stått och gjort nazisthälsningar och nu riskerar att åka dit för det. Det känns som något gått allvarligt fel någonstans i produktionen. Är det “bra tv”? Är det tv över huvud taget? Är det någon som tittar?

Veckans klipp

Sun, 17 Apr 2011 21:11:00 +0200

Jag vet att jag är några dagar sen, men hur man än vrider och vänder på det är Peter Jacksons första produktionsvideoblogg från inspelningen av “The Hobbit” veckans klipp. Videon gör mig ohyggligt peppad. Det har ju gått rätt många år nu sedan “Sagan om ringen”-trilogin blev färdig och jag har sett om den nästan varje år tror jag, men ändå blir jag sjukt sugen på att sjunka ned i Tolkiens värld igen när jag ser detta.

Robyn #tvåsidor

Fri, 15 Apr 2011 08:56:00 +0200

Mitt första minne av Robyn är “vilken irriterande låt”! Ja men, “Do you really want me” är ju helt klart mer irriterande än bra med sin barnramserefräng. Jag minns inte att jag tyckte något speciellt om personen Robyn då. Visst, hon verkade ung och lite kaxig kanske, men jag brydde mig inte speciellt mycket. Det var 16 år och halva Robyns liv sedan. I dag tycker jag att många av hennes låtar är intressanta och spännande och något mer än bara vanlig dans/popmusik. I och med att det inte är musik som ligger mig närmast om hjärtat kan jag inte säga att jag lyssnar på Robyn i någon större utsträckning, men det är ju väldigt svårt att inte höra eller se hennes låtar. Senast i går rapporterade Aftonbladet om ett succéframträdande i Ellen Degeneres show, bara en i ordningen av många framträdanden i USA på senare tid. Robyn har blivit en av våra största stjärnor internationellt sett genom hårt arbete och väldigt mycket personlig integritet och självständighet. Det är helt klart inspirerande och det ska bli intressant att se den där dokumentären om Robyn som går på SVT i morgon. I kväll är det en livekonsert som jag inte kommer ha möjlighet att se, men den går i och för sig i repris i morgon. Det här är för övrigt min favorit bland Robyns senare låtar. Det är ett sådant skönt sug i musiken.

Utsmycka dina digitala prylar

Tue, 12 Apr 2011 16:14:00 +0200

Trött på standardbakgrunder i din dator eller telefon? Mantia har en mängd filmrelaterade bakgrunder att plocka hem till sin dator, iPad eller iPhone. Själv har jag valt Andys tapet från “Toy Story”-filmerna som bakgrund i datorn och mattan från "The Shining" i iPhonen, men det finns givetvis många andra snygga bakgrunder att välja mellan. Kanske hundbenstapeten från “Wallace & Gromit”? Det är bara att välja och vraka...

Trailer: Lars von Triers Melancholia

Tue, 12 Apr 2011 15:27:00 +0200

Efter den obehagliga "Antichrist" kommer Lars von Trier med en film om världens undergång. Ja, “Melancholia” slutar med att en planet kolliderar med jorden. Det är ingen spoiler, utan von Trier har förklarat att filmen börjar med slutet så slipper man fundera på hur filmen ska sluta och i stället fokusera på vad som händer fram till dess. Stjärnspäckat minst sagt med både far och son Skarsgård (Stellan och Alexander), Keifer Sutherland, John Hurt, Charlotte Gainsbourg och så Kirsten Dunst i huvudrollen. Filmen ser utifrån trailern vansinnigt snygg ut. Det ska bli spännande att se den här framöver.

Dessa fantastiska datorer på film (2)

Tue, 12 Apr 2011 11:28:00 +0200

I min dvdkrönika i fredags skrev jag om datorer på film, och av en ren händelse stöter jag på en sida som publicerat ett stort antal bilder på olika GUI:s ur filmer. (GUI = Graphical User Interface = Grafiskt användargränssnitt) Här har vi ett fint exempel från “Alien” (1979):

NittiLeaks #tvåsidor

Tue, 12 Apr 2011 09:44:00 +0200

“NittiLeaks” mjukstartade i går med 1990. Det kommer att ta några program/år innan det blir riktigt bra, men det känns som att det kan bli en rolig serie att följa. Man vill gärna minnas 90-talet som ett tuffare och modernare årtionde jämfört med 80-talet, men 1990 är ju bara en liten siffra i från 80-talet, så det var en del mögliga klipp i det första avsnittet. Det som åldrats med mest värdighet måste ändå vara musiken som dj E-Type spelade. Men upplägget känns bra och jag ser redan fram emot nästa avsnitt. Maria har det roligaste klippet från gårdagens avsnitt i sin blogg. Mer finns på “NittiLeaks” sida hos Kanal 5.

Min kompis Peter Jackson

Mon, 11 Apr 2011 16:26:00 +0200

I mitt nyhetsflöde på Facebook kom i morse ett meddelande från Peter Jackson. Sömndrucken som jag var när jag kollade läget i iPhonen fick jag för ett ögonblick för mig att vi var kompisar på riktigt. Men så är det ju inte. Dock var hans meddelande mycket spännande: Videodagböcker från “The Hobbit” är alltså på ingång. Mycket trevligt.

En förväntad sågning

Sun, 10 Apr 2011 23:24:00 +0200

Är man bara någorlunda intresserad av populärkultur känner man till det mesta som hänt Charlie Sheen de senaste månaderna. Total urballning med droger och porrstjärnor, avskedet från succéserien “Två och en halv män”, märkliga radio- och tv-intervjuer och så nu en skandalshow som inte levererar the good stuff. Aftonbladets Per Bjurman har sett den och delar ut lägsta tänkbara betyg. En sågning som var ganska väntad. Sheen är vad som brukar kallas a trainwreck och det är nog fler än jag som misstänkt att en vacker dag vaknar vi upp till nyheten att Sheen har dött på något sätt. Det är inget jag hoppas på så klart, men jag skulle inte bli förvånad om det händer. Sheen må tro att han är winning men sanningen är ju att det har spårat ut totalt och inte hans genomsympatiska far Martin Sheen kan prata ned honom till jorden. Jag fattar inte riktigt hur det gick till. En gång i tiden var ju Sheen en riktig bra skådespelare. “Hot Shots”-filmerna har man ju sett otaliga gånger, men den riktiga fullträffen måste väl vara "Wall Street". Sheen dök för övrigt upp i en liten cameo i uppföljaren "Wall Street: Money never sleeps" och såg riktigt läskig ut. Men Sheens urballning har i alla fall genererat en rolig liten låt från “Auto-tune the news”-gänget. Alltid något:

Skriver Danko Jones sina egna recensioner?

Sat, 09 Apr 2011 17:45:00 +0200

I skrivandets stund står det att Danko Jones recenserat fredagens spelning med Danko Jones. Så var det så klart inte. Det var ju jag som gjorde det. Man kan ju hoppas att ersättningen för mitt arbete går till mig och inte till kanadensaren...

Dvdkrönikan 8/4

Fri, 08 Apr 2011 09:53:00 +0200

Dessa fantastiska datorer på film Nu generaliserar jag rätt duktigt, men trots att ”alla” vid det här laget har tillgång till datorer så är datorer på film fortfarande ren science fiction. Det är bara på film som Lisbeth Salander knackar lite på sin Mac och kommer åt material så hon kan fylla två pappkassar med bevismaterial. Det är bara på film som CSI-gänget kan zooma in och ”fixa lite med skärpan” så att osynliga detaljer kommer fram i ett suddigt och kornigt foto. Och så klassikern förstås: Det är bara på film det poppar fram ett stort animerat fönster så fort man får ett nytt mail. För mig som jobbar med programmering är det alltid underhållande att se datahackers på film, för den kod man får se i bild har sällan någonting med sammanhanget att göra. Allra roligast är det när det blir riktigt fel, som i actionfilmen ”The tournament” där man styr satellitkameror med hjälp av HTML-kod. I och med att HTML är ett statiskt form- och strukturspråk kunde man lika gärna haft en matsedel i bild. Trots att det gått ungefär 15 år sedan hemdatorer och internet blev ”folkligt” så är datorer och vad man kan göra med dem fortfarande väldigt exotiskt på film. Sanningen är väl att verkligheten inte är speciellt spännande. Antivirusvarningar, blåskärmar, Windowsuppdateringar och annat trist som tar mycket av vår tid framför datorerna. Det är förstås inget nytt, utan så har det alltid varit, speciellt om man går tillbaka lite i filmhistorien. Nästa vecka släpps fjolårets ”Tron: Legacy”, men samtidigt kommer förlagan ”Tron” från 1982 på blu-ray. Det är en film som fortfarande känns före sin tid. Förutom att det var den första filmen som till större delen gjordes med hjälp av dataanimeringar så utspelas huvudplotten inuti en dator. Filmen chockstartar med en terminologi som då måste har varit ytterst komplicerad och förvirrande för den stora publikskaran då det inte var så många som hade kunskap om datorer i början av 80-talet. Filmen är än i dag lite klurig att komma in i, men är med sitt unika utseende och sin futuristiska känsla en film som fortfarande håller, samtidigt som den är en riktig klassiker. Bonusklipp: Fint exempel på datoranvändande ur “CSI: NY”. “I'll create a GUI interface using Visual Basic, and see if I can track the IP address” säger hon, vilket är ungefär som att säga “Jag löser det här sudokut så blir maten klar”. Dessutom är Visual Basic ett urgammalt språk, och I:et i GUI står redan för “interface”... Så mycket fel för att få till en häftig mening, som inte betyder ett skit.

Filip och Fredrik #tvåsidor

Fri, 08 Apr 2011 09:15:00 +0200

Jag gillar inte riktigt att använda uttrycket “antingen älskar man X eller så hatar man X”, för jag kan ofta känna att jag varken älskar eller hatar X. Antingen bryr jag mig inte om X, eller så är mina känslor inför X varken överdrivet positiva eller negativa. Det där var ett ganska omständigt sätt att komma fram till tesen att i fallet Filip (Hammar) och Fredrik (Wikingsson) så handlar det verkligen om att man antingen gillar dem eller så gör man det defintivit inte. Köper man deras hetsiga, lätt provokativa stil så gillar man allt de gör. En sak är i alla fall säker: De gör väldigt annorlunda tv-program. Jag menar, Fredrik har ju faktiskt till och med ätit en bit av sin egen skinka i tv... Under sina ungefär 10 år i tv-rutan har de lyckats göra det mesta: dolda kameran-program, reseprogram, intervjuprogram, rese- och intervjuprogram, listor med udda händelser och udda personer, tävlingsprogram och faktaprogram som i “Boston Tea Party” som är en av mina personliga favoriter i deras utbud. Den enda riktiga plumpen i protokollet var den där talkshowen de sände live från USA som inte var något vidare. Sen ska man inte glömma bort boken “Två nötcreme och en moviebox” som nog många anser vara parets främsta insats. Som jämngammal med paret är detta förstås en bok som träffade helt rätt, och just därför ska det bli väldigt intressant att se “NittiLeaks” nu på måndag, som känns som en naturlig fortsättning på bokens känsla. En sak till: Under de senaste månaderna har fredagens höjdpunkt varit att ladda hem det senaste avsnittet av Filip och Fredriks podcast. Det är alltid bra och roligt. Förra veckans analys av Håkan Juholt är bland det roligaste jag har hört. Börja prenumerera på podcasten nu!

Lyssna på nya Foo Fighters gratis!

Thu, 07 Apr 2011 12:21:00 +0200

I dag lyssnar jag på Foo Fighters kommande skiva “Wasting light” (släpps i och för sig i morgon...) på deras hemsida. Passar bra i vårsolen.

Imperial State Electric släpper coverskiva

Wed, 06 Apr 2011 16:09:00 +0200

I måndags fick jag ett kuvert från NA med en skiva som jag skulle recensera (Adepts “Death dealers”, går i tidningen på fredag) men så fick jag med en bonus som inte ska recenseras, nämligen Imperial State Electrics “In concert!” som trots titeln är en studioskiva. Jag antar att titeln är vald eftersom låtarna är sådana som bandet framför live. Recension eller inte, jag har lyssnat på skivan, och det är en trevlig historia dock utan låtar som jag har någon personlig koppling till. Man hör dock att det här är ISE:s influenser. Jag gör väl det ibland lite för enkelt för mig när jag mest refererar Nicke Anderssons band till Kiss, men det är ju det jag hör i musiken. “In concert” låter också som Kiss, men det har ju att göra med att låtarna är sådana som Kiss mycket väl kan ha inspirerats av också plus att Imperial State Electrics sound är väldigt likt gamla Kiss. De sex låtarna är: “Leave my kitten alone” (i original skriven och framförd av Little Willy John men även inspelad av Johnny Preston och The Beatles - jag antar att ISE gör cover på originalinspelningen), “Is it day or night?” (The Runaways), “You can't do that” (The Beatles), “I don't know what I want” (Eric Carmen), “Rock and roll boogie” (The Easybeats) och “Sweet little sixteen” (Chuck Berry). Som sagt, en trevlig skiva, och nu slipper jag stå som ett fån när Imperial State Electric trycker in någon cover i sin setlista under nästa konsert jag ser dem göra. Fotnot: Skivan släpps 29/4

Star Wars vs Badminton

Wed, 06 Apr 2011 13:19:00 +0200

Även Jedis behöver koppla av med lite... eh, racketsport emellanåt... Skämt och sido, jag tycker det här klippet är oerhört coolt och ytterligare ett exempel på att folk har för mycket tid, men å andra sidan utnyttjar de tiden till att skapa underhållande saker.

The beginning of the end?

Tue, 05 Apr 2011 14:35:00 +0200

För ungefär 14 år sedan lärde jag känna Lilja genom en papperskorg på Komvux. Ja, det är en konstig historia som jag inte kommer att gå in på, men ett gemensamt intresse för Stephen King gjorde att vi slutligen blev vänner. Först stötte vi på varandra i en amerikansk mailinglista men när vi kom underfund med att vi bodde i samma stad så träffades vi. Han hade en nyhetssida för King och jag hade en hemsida där jag uppfyllde en gammal ungdomsdröm och samlade bokomslag från hela världen. Många av våra träffar gick ut på att Lilja kom till mig med några kassar böcker och så skannade jag av omslag efter omslag samtidigt som vi pratade om allt. Någon gång under dessa sessioner föddes idén om att starta ett svenskt forum för King-läsare. Den där amerikanska mailinglistan började spåra ur off topic så vi ville göra något annat. Den svenska nyhetsrapporteringen om King var knapp och oftast helt inkorrekt när någon kvällstidningsjournalist gjort en rewrite på en amerikansk nyhet. I april 1998 föddes Följeslagarna. Det var då ett mailutskick med nyheter, recensioner och artiklar. Varje måndag skickade vi ut ett nytt. Vi skrev och skrev och skrev och inspirationen var på topp. Det höga tempot höll i sig i två år, sedan gick vi ned till varannan vecka under ett par år till 2005 då det blev månadsmässiga utskick, vilket vi kompletterade med ett diskussionsforum på nätet. Följeslagarna hade växt till något stort med över 1000 medlemmar. Vi fick vår webbadress tryckt på omslagen till de svenska böckerna. Vi blev intervjuade av både tidningar och tv (“Bokbussen” kom till Örebro och filmade oss en stekhet försommardag) och vi åkte och träffade King i London (vilket i och för sig inte var ett resultat av Följeslagarna). Det hände mycket kul, men det hände också mycket i våra privata liv. Lilja utvecklade sin nyhetssida som i dag räknas som en av världens främsta när det gäller King-nyheter, och den har till och med publicerats som bok. Han har även blivit far två gånger om. Jag har haft min musikaliska karriär och gemensamt ligger vi även bakom DVDKritik.se som konsumerat oerhört mycket tid (med vilja). Men så 2010 kändes som det var dags för en förändring. Planen var att avverka nyhetsbreven och utveckla hemsidan till något matigare och bättre. Jag började bygga, men blev inte klar. Deadlinen flyttades fram, men jag hann i alla fall inte och så vidare. Följeslagarna blev allt mer något jag brydde mig mindre om och den där halvfärdiga hemsidan har legat som ett ångestmoln under det senaste året. I går kom dock ett riktigt bakslag vid 11-tiden på kvällen. Någon eller några hackade sig in i vårt forum och tömde det totalt. Alla användare var borta, alla trådar och alla inlägg. Någon färsk databasbackup fanns så klart inte. Nu var forumet bara en liten del av hemsidan, men samtidigt det enda som varit aktivt under det senaste året och när det nu inte finns kvar, vad finns då kvar? I dag har vi lunchat och funderat på vad vi ska göra. Ska vi göra klart hemsidan, eller ska vi förenkla den eller ska vi lägga ned? Ska vi skapa en Facebook-grupp i stället? Det är många funderingar, men samtidigt känner jag att det var länge sedan jag brann för Följeslagarna och då är det svårt att hitta orken, speciellt när några hackare hjälpt oss på vägen. Den 20/4 är det officiellt den trettonde födelsedagen. Oturstalet 13. Det känns dock som the beginning of the end hände i går kväll strax innan 23.

Talking Funny

Fri, 01 Apr 2011 15:38:00 +0200

Jag gillar nördiga samtal som är helt koncentrerade på enbart en sak. I fallet “Talking Funny”, ett specialprogram som visas på HBO senare i april, så handlar det om komiker som pratar om humor och om att vara komiker. Det är inte krångligare än så. Här är ett litet smakprov: Ricky Gervais är programledare med Jerry Seinfeld, Chris Rock och Louis C.K. som gäster. Vad jag har förstått så är det ett (1) program enbart och inte en serie, men det är ju inget som hindrar HBO att beställa fler program fast med andra gäster. Ricky Gervais har haft väldigt bra samtal med bland annat Larry David tidigare så utveckla en serie och visa den gärna i Sverige!

Baksmällan 2-trailern

Fri, 01 Apr 2011 13:14:00 +0200

"Baksmällan" är av de roligaste farsartade komedier som gjorts på senare år och självklart måste en Hollywoodsuccé följas upp av en till film, som till synes är identisk med sin förlaga. Miljön är dock Thailand men i övrigt är det mesta sig likt. Gänget vaknar upp utan att veta vad som hände kvällen innan och går i sina egna fotspår för att lista ut vad som hänt. Alltså exakt samma plott som i första filmen. Jag skrattar inte ihjäl mig åt trailern men filmen ska absolut ses när den kommer.

Mia Skäringer inställt ikväll

Fri, 01 Apr 2011 12:39:00 +0200

I dag är en sådan dag där man ifrågasätter varje nyhet både en och två gånger, men Conventum meddelade nyss på Facebook och på sin hemsida att Mia Skäringer insjuknat i influensa och ställer in kvällens framträdande, som i stället flyttas till nästa fredag. Tillägget “OBS! Inte ett skämt!” i nyheten skulle inte behövas någon annan dag, men just i dag är det nödvändigt. Tråkigt för de som har laddat och för de som kanske inte nås av denna nyhet innan de står upp-piffade och klara utanför Conventum i kväll.

Månadslistan mars

Fri, 01 Apr 2011 09:57:00 +0200

Mars har blivit historia och det har blivit dags att sammanfatta det bästa jag sett på DVD och blu-ray under månaden. Det här är ett urval, för jag kunde haft med “Scott Pilgrim...” och “Cornelis” också, men de har jag redan skrivit så mycket om redan. Hämnden Genre: Drama Skådespelare: Mikael Persbrandt, Ulrich Thomsen, Trine Dyrholm I korthet: Susanne Biers Golden Globe- och Oscarsbelönade drama “Hämnden” skildrar ett par knackiga familjerelationer och en ung vänskap som knyter ihop dem. Det är inte bara en hämnd utan fler och vissa leder till oväntade konsekvenser. Ett gripande drama med lite thrillerstämning och väl värd sina utmärkelser. Igelkotten Genre: Drama Skådespelare: Josiane Balasko, Garance Le Guillermic, Togo Igawa I korthet: Kan det bli en feel good-känsla i en film trots att den inleds med en 11-årig flicka som säger att hon ska ta livet av sig? Ja, faktiskt. Den här franska succéfilmen skildrar några oväntade vänskapsrelationer i ett exklusivt hus i Paris. En fantastisk film med välskrivna karaktärer och en fascinerande historia. Machete Genre: Action Skådespelare: Danny Trejo, Jessica Alba, Robert De Niro m.fl I korthet: Karaktären dök upp i “Spy Kids”, men breakade i en fejkad trailer som nu blivit en långfilm. Machete är den mexikanska polisen som vägrar korrumperas och får hela sin familj mördad av en knarkkung. Tre år senare har Machete flytt illegalt till USA där hamnar mitt i en stor komplott. Stenhård och underhållande action. The Other Guys Genre: Actionkomedi Skådespelare: Will Ferrell, Mark Wahlberg, Steve Coogan m.fl I korthet: Det doftar lite “Fletch” och annan skruvad snutkomedi om “The Other Guys” som skildrar två loserpoliser som får lämna skrivbordet för lite hederligt polisarbete. Ett misstänkt ekobrott leder till något mycket större. Skön och rolig stämning och en allmänt bra film. Takers Genre: Action Skådespelare: Idris Elba, Chris Brown, Hayden Christensen I korthet: Kvaliteten på en actionfilm väger så klart på actionsekvenserna och här det ett bra tempo och schysst action när en samling eleganta tjuvar gör ett misstag i en av sina välplanerade kupper. En snygg och cool film med bra skådespeleri.

Mia Skäringer #tvåsidor

Fri, 01 Apr 2011 08:19:00 +0200

I dag kör Mia Skäringer sin succéföreställning “Dyngkåt och hur helig som helst” för minst fjärde gången i Örebro. Jag är osäker på hur många gånger det är totalt, men det var i alla fall minst en gång förra året och så tre nu i vår. Jag hade gärna varit där och sett den – igen. Jag hade ju fördelen att vara “plus 1” när Maria recenserade föreställningen för Karlskoga-Kuriren då Mia besökte Degerfors i fjol. Förhoppningsvis släpps den på DVD någon gång så man kan se om det på det viset. Det är en väldigt bra föreställning som blandar humor och allvar, sång och sketcher, tänkvärdheter och gapskratt. Det är ingen påkostad produktion, utan mest Mia och lite rekvisita och så en musiker. Men det räcker. Något av det roligaste i föreställningen var en karaktär som dök upp i inledningen av andra akten, en karaktär som inte kändes igen från “Mia och Klara”. En nervöst skrattande kvinna som lärt sig spela något udda instrument (vilket minns jag inte nu). Dessvärre hade vi flyttat på oss i pausen och satt riktigt illa till så det var svårt att se vad som föregick på scenen, men det var det där utdragna nervösa skrattet och en underlig kroppshållning som var hela grejen. Kul var det i alla fall, och definitivt något jag vill se igen. Bortsett från föreställningen så är Mia Skäringer en skådespelare som är duktig på att gestalta figurer som känns äkta. Visst har hon överdrivna karaktärer i sitt stall, men även den tragiska hårfrisörskan Jennifer känns som en verklig person trots sina överdrivna egenskaper. Och i “Solsidan” har Skäringers Anna känts som den mest normala personen, även om karaktärsutvecklingen till säsong två inte direkt gjorde susen. Det skulle dock vara kul att se Mia i något helt annat i framtiden, alltså bortom komedi- och humorgenrerna. En roll i något drama kanske?

Gäster med gester #tvåsidor

Wed, 30 Mar 2011 10:47:00 +0200

En riktig SVT-klassiker gör comeback i höst. Jag är ju så pass gammal att jag såg programmet när det hade premiär på 1800-talet, förlåt... 80-talet. På den tiden fanns det inte ett överflöd av panelprogram som det finns nu. Men “Gäster med gester” går så klart inte att jämföra med “Time out”. Det var underhållning på så många fronter. Till att börja med var frasen som den tävlande skulle gestalta vanligtvis väldigt knäpp, vilket inte gjorde det enkelt för Jarl Borssén eller Carina Lidbom eller någon av de andra klassiska panelmedlemmarna, så rolig fras och rolig charad. Sen var det så klart kul att se de panikartade gissningarna från resten av panelen. Jag hoppas att konceptet behålls även om Rickard Olsson ersatt Lennart Swahn. På 90-talet satt jag redo med videon för att banda Robert Gustafssons charader för de var alltid vansinnigt roliga och värda att se gång på gång. Det glädjer mig att Gustafsson ska vara med nu också. Så jag är klart positivt inställd till denna comeback, men vad tycker Maria? Bonusklipp: Galenskaparna After Shaves parodi “Gäster med hästar”:

Hellraiser nu som tecknad serie

Tue, 29 Mar 2011 13:56:00 +0200

“Hellraiser” är som många kanske vet en diabolisk filmserie som har sitt ursprung i en novell av brittiska skräckförfattaren Clive Barker. Nu, med start i mars, kommer “Hellraiser” även som serietidningar med manus av just Barker. Det är ju klart positivt att skaparen av hela konceptet och mytologin fortfarande är med i matchen, för jag är spontant tveksam till att han varit inblandad i någon större grad i samtliga filmer i serien. För att fira detta har en liten exklusiv prelude till serien släppts i PDF-format. Den är helt gratis och går att ladda ned här. Jag ska väl tillägga att det är en ganska blodig sak så är man känslig kan man hoppa över PDF:en. Personligen gillar jag det jag ser och tänker efter bästa förmåga följa serien.

Långfilm? Nej, lång film

Tue, 29 Mar 2011 13:28:00 +0200

Ett nytt rekord för speltid har slagits. “Modern Times Forever” är 10 dagar ( Föga oväntat är det en experimentell film. Den visades projekterad mot Stora Enso-byggnadens fasad i Helsingfors förra onsdagen och visas alltså fortfarande och det är dessutom enda gången filmen kommer att visas. Den skildrar hur en byggnad bryts ned av väder och vind under 1000 år uppsnabbat till 10 dagar. Och självklart är det Stora Enso-byggnaden som har huvudrollen i filmen. Mer konstinstallation än film alltså.

Variation i omslagen

Tue, 29 Mar 2011 11:43:00 +0200

Är det något man inte kan anklaga The Strokes för så är det brist på variation när det gäller skivomslagen. Ni ser deras fyra album i kronologisk ordning här ovan. Alla helt olika och faktiskt så hemlighetsfulla att en oinsatt inte alls kan lista ut vad för typ av musik de spelar. Jag minns själv att jag inte tyckte att omslaget på debuten “Is this it” (längst till vänster) kändes speciellt klockrent när det kom 2001. Den stilrena, rätt så erotiskt laddade bilden, passade inte till New York-gängets “för små skinnjackor”-rock. Eller så gjorde det det. Jag vet inte. Vad jag vet är att det färggladaste av omslagen, pinfärska “Angles” (längst till höger) ramlar ned i brevlådan vilken dag som helst.

Millennium 4: Nej tack

Mon, 28 Mar 2011 13:58:00 +0200

Det babblas om en fjärde “Millennium”-bok i den här Expressen-artikeln och inte bara det – det pratas om en femte och sjätte också. Men det som sägs är rätt substanslöst. Man har sett manuset en gång, "Stieg Larsson berättade för mig...", det finns anteckningar på sevetter och så vidare. De plottelement som nämns är ytterst knappa. "Lisbeth åker till Grönland". Det låter ju som "Totte får en boll"... Nä, jag tycker att man famlar efter halmstrån. Visst – Stieg Larsson hade säkert idéer till fler böcker och ett halvfärdigt manus till en fjärde bok (hur 17 han hann skriva allt förstår jag dock inte), men för min del fick “Millennium”-sagan ett slut och jag skulle tycka det var trist om någon annan författare tog över. Jag vet att det hänt tidigare, men det har aldrig känts som det gjorts av någon annan anledning än att krama ur lite mer pengar.

Söndagskvällarna är räddade

Mon, 28 Mar 2011 13:17:00 +0200

Säsongspremiären av “Mästarnas mästare” lockade flest tittare i helgen, och en av dessa ca 2,5 miljoner var jag. Jag älskar “Mästarnas mästare” och kan än i dag svära lite över att jag missade ALLT i första säsongen utom själva finalavsnittet där Per Elofsson tog hem det. Förra säsongen satt jag som klistrad. Då var i och för sig Patrik Sjöbergs psykning av Stefan Holm halva grejen. I år tror jag inte att det kommer att bli samma spänning i tävlingslägret som Sjöberg etablerade med sina kommentarer och åsikter. Lite synd, men jag tror det blir en bra omgång. En personlig favorit efter det första avsnittet är helt klart Ingemar Stenmark. Han fyllde 65 härom veckan men är mer vältränad än jag någonsin kommer att bli även om jag skulle köra Rocky Balboa-träning varannan timme under tio år. Annars måste jag säga att det var ett klassiskt tillfälle när långdistansaren Evy Palm vann “hänga i armarna”-tävlingen enbart på rädsla om att ramla ned i vattnet. Nu längtar jag redan till nästa söndag. Har man missat programmet finns det att se på SVT Play.

Jämmer och elände!

Sun, 27 Mar 2011 00:25:00 +0100

Jag upptäckte hyfsat nyss att jag lyckats radera något som inte skulle raderas. Ett simpelt felklick och så var hela min filmlista för 2011 borta. En trivial sak förstås, men ändå viktig för mig. Jag har ju fört bok över allt jag sett under de senaste fem-sex åren eller så, så det var ju en personlig förlust att listan försvann. Lyckligtvis är merparten av det jag ser även sådant jag skriver om, så tack vare DVDKritik.se:s arkiv och lite tankeverksamhet så har jag lyckats återskapa en lista som känns hyfsat komplett. Jag hade koll på det senaste tiotalet filmer jag hade på listan så nu ligger jag nog ganska nära “sanningen”. Jag har dock lite problem att komma ihåg om jag sett någon film på tv och/eller om jag sett någonting bara för nöjes skull. Jag kanske kommer på något efter hand. Bara under tiden jag skrivit denna text har jag kommit på en titel, så förhoppningsvis handlar det till slut bara om ett mörkertal på några få titlar. Jag får kanske börja göra backups på listan fortsättningsvis.

Madonna goes dödsmetall

Fri, 25 Mar 2011 13:43:00 +0100

Mashupdags igen. Nu har någon kombinerat musiken från Carcass “Corporeal Jigsore Quandary” med sången från Madonnas “Ray of Light”. Resultatet blir ganska underhållande och ännu bättre av de ihopklippta videobilderna.

Dvdkrönikan 25/3

Fri, 25 Mar 2011 09:35:00 +0100

Under det senaste halvåret har jag i sex stötar avverkat 123 avsnitt av TV4-klassikern ”Tre kronor” på dvd. Det beror så klart på att de tio säsongerna pytsats ut en gång i månaden fördelade på sex boxar. Man har helt enkelt grupperat avsnitten 20 och 20, vilket gjort att cliffhangers och säsongsbyten flutit runt lite och ibland hamnat alldeles galet, men i och med att utgivningen har varit så pass rapp har det inte gjort så mycket. Tidigare i veckan såg jag det sista avsnittet och kunde därmed lägga Mälarviken och dess invånare med alla sina äventyr och problem åt sidan. Det är väl tveksamt om jag kommer att se om hela rasket igen, men det har i alla fall varit till större delen underhållande och roligt att återse alla karaktärer under ett halvår. När serien gick i graven 1999 klev ”Skilda världar” in dess plats i tablån. ”Skilda världar” hade sedan 1996 varit en ”varje dag-såpa” men blev en veckomässig dito när ”Tre kronor” försvann. Nu ersätter ”Skilda världar” även ”Tre kronor” i dvd-hyllorna i och med att utgivningen av serien inleddes med en första box av troligtvis väldigt många i onsdags. Det är dock ingenting jag tänker se. 500 avsnitt blev det av såpan innan den plockade ned skylten 2002. Detta är dock inte svenskt rekord, utan det sattes av TV3:s sjukhusserie ”Vita lögner” som pressade fram 750 avsnitt. Det verkar dock inte vara aktuellt med någon dvd-utgivning då originalmaterialet ska vara av alldeles för dålig kvalitet. Men ”Vita lögners” 750 avsnitt är bara en liten isbit i förhållande till det massiva isberg som amerikanska långköraren ”General Hospital” är, som i måndags visade sitt 12 270:e avsnitt. Den dvd-boxen vill jag se! Trots detta osannolika episodantal är serien som den 1 april fyller 48 år inte den äldsta pågående såpan i världen, utan det är brittiska ”Coronation Street” som i december fyller 51, men med sina 7 555 avsnitt får ses som en mellanviktare i såpafajten. Plötsligt känns det inte som någon vidare bedrift att ha sett 123 avsnitt med ”Tre kronor” under ett halvår.

The Peepshows gör comeback i maj

Wed, 23 Mar 2011 19:38:00 +0100

För en dryg månad sedan hintades det att The Peepshows var på väg tillbaka och nu har de annonserats för sin första spelning på väldigt länge under årets upplaga av Metallsvenskan. De ansluter sig till band som Sodom, D.A.D., The Accidents och Hank von Helvetes nya band Doctor Midnight & The Mercy Cult som också kommer att spela under helgen 13-14 maj. Fotbollen? Den känns som den kommer i andra hand nu. The Peepshows från höger till vänster: Magnus Hägerås - gitarr, Lurgo Fransson - bas, Henrik Wind - orgel, Andreas Wolfbrandt - sång, gitarr samt nytillskottet Andreas Eriksson-von Sydow som ersätter den så tragiskt bortgångna Johan Sandström.

Två härliga bilder

Sun, 20 Mar 2011 23:53:00 +0100

Efter så många års väntan känner det riktigt skönt att Peter Jackson är igång med “The Hobbit” även om själva filmningen inte inletts än så vitt jag vet. Men bilderna är riktigt härliga...

Målmedvetenheten är Amon Amarths styrka

Fri, 18 Mar 2011 16:40:00 +0100

Min första kontakt med Amon Amarth var när de skickade sin debutdemo till mig i mitten av 90-talet. Jag gjorde ett fanzine då och recenserade demos från hela Sverige. Just nu minns jag inte vad jag tyckte, men jag har för mig att de hade en viss kvalitet redan då. Nu har jag inte följt bandet speciellt slaviskt under åren, men ändå varit medveten om deras framgångar. Jag har suttit tillsammans med bandet på Helsingfors flygplats och väntat på en väldigt försenat plan och stött på dem lite då och då på vägarna. I senaste numret av Close-Up finns en väldigt bra intervju med bandet. Den är väldigt givande och rekommenderad läsning för kanske först och främst nya band, för det finns många goda råd att ta med sig. Nyckeln till Amon Amarths framgång är en målmedvetenhet och att ta medvetna risker om det gynnar bandet. Intervjun avslutas med något i stil med: “Vi har gått med på att ta två steg tillbaka om nästa steg framåt blir större”. Musikaliskt bjuder de på ganska enkel men fläskig dödsmetall, med en tydlig hitkänsla. Här representerat av titelspåret från förra skivan. De som är intresserade av att tjuvlyssna på nya skivan tar sig till Virus i morgon.

I'm backin' up, backin' up, backin'up...

Fri, 18 Mar 2011 10:38:00 +0100

The Gregory Brothers, gruppen bakom Auto-tune the news är inget annat än genier. Man kan kanske vid en första anblick avfärda deras musikvideos som internettrams, men bakom det finns satir, stort musikaliskt kunnande och en hel del hjärta, då vissa av deras låtar faktiskt genererat pengar till de som behöver det som bäst. Att “auto-tuna” ett nyhetsklipp är inte bara gjort i en handvändning, man måste hitta på en melodi och sedan skapa en låt runt melodin och så vidare. Jag är grymt imponerad, speciellt som låtarna får både sväng och hitkänsla. Här har vi “Backin' up” där en kvinna som blev vittne till ett rån berättar sin historia: Och här är originalklippet som blev låten: The Gregory Brothers gjorde en auto-tunad låt med filmrepliker till Oscarsgalan och här har vi den: Som synes krävs det en hel del videoredigerande för att de här låtarna ska fungera, och det är ytterligare en del i pusslet. Jag är som sagt grymt imponerad.

Nya Idoljuryn #tvåsidor

Wed, 16 Mar 2011 12:06:00 +0100

Norge fick Hans-Erik Dyvik Husby a.k.a Hank Von Helvete (vars insats i "Cornelis" släpps på DVD/BD idag) som ny medlem i “Idol”-juryn. Vi fick Alexander Bard och Pelle Lidell. Lidell vet jag knappt vem det är, och han utökar “rakat huvud-kvoten” till 75% (se Expressens bild), men Bard är ju mer bekant. Det är ju en person som verkligen säger vad han tycker så han kan nog bli juryns nya “svin”, en roll som ingen av de andra haft under de senaste säsongerna. Jag tycker det är trist att Andreas Carlsson hoppat av då jag uppfattade han som vettigast i juryn, men det kan helt klart bli intressant med Bard i mixen. Fast rent generellt känner jag att “Idol” får jobba lite från underläge i år, med en trist programledare och en ny jury som inte känns så speciellt spännnade. Maria?

Innan jag ens hunnit lyssna ordentligt

Mon, 14 Mar 2011 15:13:00 +0100

...på “Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk” kommer bob hund med “Det överexponerade gömstället”. Det har visserligen gått två år men jag har verkligen inte givit “Folkmusik...” tillräckligt många lyssningar. Dags att göra det då för nya skivan släpps på onsdag. Här är första singeln/videon “Popsång (mot min vilja)”:

What the smurf is going on?

Mon, 14 Mar 2011 11:29:00 +0100

Nu har trailern till “Smurfarna” kommit. Smurfarna har stor betydelse i mitt liv i och med att jag i princip lärde mig läsa genom de gamla seriealbumen, vilket är lite märkligt i och med att språket är lite speciellt. Jag har ett starkt minne av att jag i ung ålder läser högt ur “Smurfarna och Kroxelikrax” för några yngre släktingar. Den nya filmatiseringen gör mig splittrad. Å ena sidan blir jag lite glad av att se animerade versioner av figurerna i den klassiska “tre äpplen höga”-proportionen, men å andra sidan fattar jag inte varför den utspelar sig i nutid? Det är “Gustaf”-versionen av Smurfarna. Och Gargamel hade inga magiska krafter! Men ändå: filmen kan vara kul i alla fall.

Liveblogg: Melodifestivalen i Globen 2011

Sat, 12 Mar 2011 19:54:00 +0100

19:56 – T minus 4 minutes... Vi har nyss avnjutit (nåja) Aftonbladets webb-tv-nisse Tobbe som berättat vad Aftonbladets bord gör. Vi försökte huka oss i bakgrunden. Nu är även Josefin Crafoord på plats och ser ur som hon klivit direkt ur “Black Swan”. Är det Mello så är det... 19:59 – Finalen kommer att börja på Globens tak kan jag avslöja... 20:00 - ...fast först en liten sketch med tidigare programledare. 20:04 – Nähä, jag har tydligen glömt minnet sen kl 14... Taket först. 20:07 – Hm, sketchen måste ha strykts i sista sekunden. Tur det för den var faktiskt inte speciellt kul. Under den här artistpresentationen som är nu fick Sanna och Saade störst jubel under genrepet. 20:09 – Genom tv:n fick alla ungefär lika mycket jubel. Snart dags för Danny att sparka igång finalen på allvar. Jag hörde låten för första gången i bilen upp till Stockholm. En liten stänkare i sin genren, men rätt tjatig. “In the club - in the club - in the club...” osv. Ett bra framträdande gör han dock. 20:12 - ...fast först blir det det sista förhöret som är av lite mer fysiskt slag. Ganska kul. 20:15 – Märker att jag ligger lite “före” den riktiga sändningen, faran med att se ett genrep. Nu är i alla fall Danny igång. 20:18 – Heter låten “In the club”? Tjatigt som sagt, men rätt bra. Nu blir det strax Sara Varga. Det är väl den stora outsidern i startfältet. Det finns en hel del saker jag irriterar mig på i låten, eller snarare texten, och det är ju lite smått kontroversiellt att tycka i och med att det är texten låten uppmärksammats för. Allvarligt ämne, visst, men det är inte så snyggt att rimma på samma ord i verserna: “Förändrats/förändrats, Väsen/väsen” och så vidare. Sen är det ju för många stavelser i refrängen! Det blir ju nästan lite rap när hon ska sjunga “Du kommer aldrig att förstå”. Nåja, personliga irritationsmoment. Tror inte att hon tar hem det, men det vore det en skräll. 20:23 – Under intervjun med The Monikers kompis på genrepet så spelade min gamla nöjeschef Johan Hedberg kompisen. Hedberg är ju manusförfattare till Mello. Nu: min favvo! 20:29 - Äntligen lite färg och flum i Mello. Har snott från typ 1027 Beatles-låtar, men det är ju inget fel i min bok. Glad och rolig låt som skulle fungera utmärkt i den stora finalen. Jag gillar hur han tar i på “can't get enough”, det blir ett härligt tryck i det, speciellt sista gången i låten när han vevar med mikrofonstativet. Min absoluta favorit i år! Heja! 20:30 – Det påstås från bloggen bredvid att jag sittdansade under The Moniker. Hm... jaha, det bjuder jag på i så fall. 20:31 - Brolle Jr... Ja, ingen dålig sångare men låten faller mig inte i smaken. Observera The Ark-körerna i slutet av låten. Det är inte bara Erik Saades låtskrivare som snott i år. 20:35 – Här passar man på och tar en kisspaus och då “bloggrape:ar” Fröken Eremo. Lågt. >:( 20:36 – Dags för det enda “riktiga” schlagerlåten från påskgula Linda Bengtzing. Det var en sådan där låt som visste hur den skulle gå redan av läsa texten. Typisk Bengtzing men kanske lite hårdare än hennes tidigare Mello-låtar. Ja, vad ska man säga? Ingen vinnare, men en bra schlagerlåt. 20:41 – Kvällens första hårdrocksinslag av tre faktiskt. Jag halvlyssnade bara på Nicke Borg när han vann sin deltävling, men låten har växt och om bara Nicke hade skippat hästsvansen och sett lite mer hårdrock ut så hade det varit ännu bättre. 20:45 – Synkopgrejen med “Leaving home” i refrängen är en jäkligt snygg detalj. Bra låt, men fungerar den i ESC? 20:47 – Nu kommer det roligaste förhöret när Hedberg som jag antar skrivit manuset även till dessa plockat ett klassiskt Chevy Chase-skämt: "mooooooon river...." 20:49 - “Me and my drum” är en rolig låt som jag hörde för första gången under genrepet. Jag gillar dock inte att huvudartisten inte sjunger refrängen på sin egen låt. Nja, ingen vinnare enligt mig. 20:51 – Nu är det lite sittdansläge igen här. Omöjligt att sitta still. Låten är ju bra! 20:53 – Stora Mellösa represents! 20:54 – Nu blir det Birgitte Nielsen. Nä, Sanna heter hon, men frisyr och stil är inte olikt den gamla danska skådespelerskan. Eremo gillar den här. Jag tycker den är lite seg och absolut ingen vinnare. 20:56 – Eller Brigitte Nielsen som hon också heter och stavar. 20:57 – Vad är poängen med den där buren? Det är ju först när hon går ur den lagom till tonartshöjningen som det börjar hända något i framträdandet. 20:58 – Kolla in basisten i Playtones. Varje gång han dyker upp i bild ser han helt crazy ut. Inte helt olikt Stephen Tobolowsky i “Måndag hela veckan”. Ytterligare en låt som inte hör till mina favoriter. 21:01 – Var på väg att skriva “Bluetones” nyss, de är ju så blåa... Blue Man Group är bättre. Nåväl, det är lite roligt att den här typen av rockabillyaktig musik letat sig in i Mello. Inte konstigare än att hårdrocken krupit in de senaste åren. 21:04 – Erik Saade är favorittippad, vilket jag inte riktigt förstår varför. Låten är typ stulen från en massa olika håll, mest noterbart “Oh mama” och “Fame”-låten. I övrigt ingen märkvärdig låt enligt mig. Jag skulle bli rätt besviken om den vann hela klabbet. 21:08 – Min jobbkompis P skrev på Facebook att hans lilla dotter blev helt galen när “Popular” dök upp i sin deltävling. Där har vi målgruppen. 21:10 – Ok, det var alla 10. Om det är någon som läser det här, skicka en kommentar med vilken låt ni tror, tycker eller vill ska vinna. 21:12 – Fanken, jag är kissnödig igen men lämnar man datorn en sekund är väl fröken klåfinger framme igen och hackar... 21:14 – Snart blir det mellanakt som går i hårdrockens tecken, fast med inte så hårdrockiga artister. 21:15 – Det sitter en journalist eller något på ett bord intill med en Nile-tröja. Grymt. Det hade jag inte trott att jag skulle se i Mellosammanhang. 21:16 - Scorpions-tolkningen överröstas i pressrummet av soundcheck från efterfesten. Just nu är det extremt förvirrande. Men Aftonbladet-Tobbe is on it och springer iväg och klagar för andra gången. 21:17 – Scorpions är tyska men dock inte från Düsseldorf och låten var “Rock you like a Hurricane”. Lite olika kopplingar där alltså. 21:18 – Nu är det dags för röstresultatet från Europa. 21:20 – Det kan vara skrällvarning på gång... The Moniker hivar hem den första 12:an och Sanna den andra... Hm, det här kan gå hur som helst. 21:23 – Vafalls?! En etta till The Moniker? Knorr.... 21:25 – Europa gillar inte Stora Mellösa uppenbarligen. Och inte Backyard Babies heller. 21:27 – Jaha, San Marino gillar Stora Mellösa och Backyard Babies! 21:29 – Det ser inte helt bra ut för The Moniker just nu. 21:30 - “Skrota internationella juryn” sa någon bakom mig nyss. Det blir i alla fall variation i rösterna, även om den därna Saade fått lite väl många röster. 21:33 – Norge gillade Mellösa också. 21:34 – Nu är det dags för mer hårdrock innan det avgörs. 21:39 – Grr... jag fick inte gå och kissa för femtusen journalister står och trycker för att springa ned till scenen när vinnaren är utsedd. Kan svära på att jag såg Idol-Eddie där också. 21:41 - Dynasty, ett av de hetaste banden just nu? Hm... Men de håller i alla fall hårdrocksfanan högt. Jag noterade aldrig att det vara fjolårsvinnaren under genrepet. 21:44 – Nu ska det avgöras då... Ju snabbare desto bättre tycker min blåsa... 21:52 – Motherf**ker! 21:55 – Jaha, det blev Minimello i år. Lycka till i Düsseldorff då, Mann-Junge. 21:57 – Jag känner ett visst anti-klimax just nu. :( Nåja, rätt låt vann väl eftersom svenska folket sagt sitt. 21:58 – Nu är det dags att packa ihop och åka tillbaka till Örebro. Ska bli intressant att se om Eremos smått knepiga parkering klarat sig utan p-bot... Tack för att ni läste, om ni läste.

En halvtimme till finalen

Sat, 12 Mar 2011 19:36:00 +0100

Pressrummet börjar fyllas av journalister från olika media. Jag tror att vi är de enda från landsorten som är här. Vi tillhör “Group B” i indelningen av ordningen journalisterna får springa in i arenan efter vinnaren är utsedd. Vi kallas “Other daily newspapers” och är tillsammans med SVT Östnytt (!) de enda i B-gruppen. Känns kul... Fast det spelar ingen större roll. Vi ska inte in där om det inte blir så att Swingfly tar hem det, då måste Elisabeth in och få ett citat från Stora Mellösa-bon. Att vara på Melodifestivalen i Globen som press är ungefär som att vara på turné med ett band – det är bara en massa väntan. Men snart är det i alla fall dags. Kommer kännas lite skumt att se finalen “en gång till” i dag. Vi har hört alla påor, sett alla förhör och framträdanden, och även hört allt mellansnack så hur spännande blir det? Tja, det är väl när det är omröstningsdags då, vilket är en dryg timme in eller så. Marie och Rickard var inte helt “tajta” med sitt manus under sista genrepet så vi får väl se om det går bättre i skarpt läge.

På plats i Globen

Sat, 12 Mar 2011 15:53:00 +0100

Det sista genrepet inför finalen är inne i sin slutfas och den fejkade röstningen är på gång för fullt. Meny/NA-teamet, dvs jag och Maria och Elisabeth Pettersson, har slagit oss ned i pressrummet, där vi kommer att få tillbringa kvällen. Men vi har suttit i arenan under genrepet och det var ju en ganska kul upplevelse. Om man utgår från jublet när artisterna presenterades så ligger Sanna Nielsen och Erik Saade bra till i kväll, men det kan gå hur som helst. Min favorit är fortfarande The Moniker. Färg, svampar, och The Beatles i massor. Jag ska inte avslöja vad som händer mellan låtarna och så men det är en kul referens till “Fletch” när Swingfly går igenom ett fystest innan sitt framträdande. Plus att det är en hel del hårddrock i kväll. Nu blir det någon form av mat inne i stan innan det blir livebloggdags, Jag och Maria “battlar”, eller kompletterar varandra. Vi får väl se hur det blir.

Dvdkrönikan 11/3

Fri, 11 Mar 2011 12:05:00 +0100

Någon gång i forntiden gick det en tv-film som hette ”Godnatt, jord”, närmare bestämt 1979. Keve Hjelm stod för manus och regi efter en bok av Ivar-Lo Johansson. Jag har själv inte sett filmen, men har fått berättat för mig att den var oerhört långsam där folk bara gick och gick och gick och gick över en åker. Rafflande. Om nu det var allt ”Godnatt, jord” bjöd på så låter det inte som någon speciellt rolig filmupplevelse, speciellt inte för en modern publik som är mer invand i att det ska hända något hela tiden. Vi har inte tid med några som går över en åker, vi vill ha fart och fläkt och ett bra tempo! Nej, jag ska inte generalisera, men härom veckan släpptes en film som måste vara ”Godnatt, jords” raka motsats. Jag pratar om ”Scott Pilgrim vs the world”. Denna film är baserad på sex tjocka serieromaner av en kanadensisk tecknare och har blivit en galet snabb film av engelsmannen Edgar Wright. Filmen går ut på att en 23-årig kille tvingas besegra sin tjejs sju ”onda” ex-partners för att anses vara värdig henne. Och med ”besegra” menar jag verkligen besegra. Det är vilda och spektakulära slagsmål av det slag man vanligtvis hittar i tv-spel. Estetiken är exakt den, där ex:en förvandlas till en hög med mynt när de ”dör”, och Scott Pilgrim får till och med ett ”extraliv” under filmens gång. Wright har verkligen tänjt på formatet till sin filmatisering som för all del är väldigt trogen sitt original, och om man tittar tillbaka på vad Wright gjort tidigare – tv-serien ”Spaced” och filmerna ”Shaun of the dead” och ”Hot fuzz”, så är det fullständigt logiskt att det är just han som gjort ”Scott Pilgrim vs the world”. Jag har redan sett filmen tre gånger och håller som bäst på att läsa serieromanerna och kan inte låta bli att längta lite efter att se filmen en fjärde gång. Kanske inte för historiens skull utan för att formen är så originell. Alla filmer fungerar så klart inte i ett hysteriskt tempo och ett format fritt från alla konventionella regler, men just ”Scott Pilgrim vs the world” gör det. Edgar Wright kanske skulle göra en återfilmning av ”Godnatt, jord” härnäst?

Album som bits (6)

Wed, 09 Mar 2011 13:42:00 +0100

Till följd av Mike Starrs bortgång häromdagen, tycker jag det är dags att lyfta fram Alice In Chains klassiker “Dirt” i ljuset. Bandet har gjort många skivor, men det är egentligen “Dirt” som fallit mig riktigt i smaken. En perfekt grungeskiva, om det nu är det man ska klassa den som. Det är en tyvärr annan bortgången herre, Layne Staley, som står för den största behållningen med sin framträdande sång (även om den hjälps på traven av Jerry Cantrells stämmor), och det var nog just sången och melodierna som fick skivan att gå hem hos mig när jag hörde den för första gången, och något som jag njuter av än i dag. Alice In Chains - “Dirt” på Spotify

Trailer: Win Win

Mon, 07 Mar 2011 10:30:00 +0100

Inte ens ett kvartal in i 2011 snackas det om att “Win Win” är en av årets bästa filmer, och då har den inte ens haft premiär än. Den har dock visats på några festivaler och det är där snacket har börjat. Huruvida den är en av årets bästa är så klart omöjligt att avgöra utifrån trailern, men så mycket kan jag säga att jag tänker definitivt se den.

King räddar livet på JFK

Thu, 03 Mar 2011 11:13:00 +0100

I går annonserades Stephen Kings kommande roman “11/22/63”. En smått märklig titel, men som många kanske direkt identifierar som ett datum – 22 november 1963. Vad hände då? Jo, då sköts Amerikas president John F Kennedy ned av en eller flera kända eller okända mördare, en historia som stöts och blöts ända sedan dess. Nu drar King sitt strå till stacken i en roman i 1000-sidorsklassen. I den här boken blir en man varse om en portal till 1958 och har alltså möjlighet att ändra historien. Det var en väldigt kort sammanfattning av den plottbeskrivning som har offentliggjorts, och om jag känner min King rätt så är det mer i boken än bara en man som färdas bakåt i tiden. Jag är ett stort fan av King och har varit det sedan jag läste “Cujo” som 12-13-åring. Jag har två stora Billy-bokhyllor fyllda med både de svenska utgåvorna och de amerikanska. Jag har några så kallade limited editions och ett par av mina böcker är signerade. Jag har till och med träffat King, på en boksigneering och ett förlagsparty i London 2005. Ändå har mitt intresse svalnat en aning. Kings senaste bok, novellsamlingen “Full Dark, No Stars” har jag haft på nattduksbordet sen den kom ut i höstas och bara läst ett tiotal sidor. Det handlar i och för sig mer om dåligt läsflyt än ointresse, så det är väl dags att ändra på det. Det roliga med “11/22/63” är att Kings polska förslag avslöjade boken redan för flera månader sedan. Nyheten spred sig snabbt över nätet, men tystades ned som ett felaktigt rykte. Jag tyckte själv att det lät som en konstig plott, men nu är boken officiell och släpps ett par veckor innan 48-årsdagen av mordet.

Månadslistan februari

Tue, 01 Mar 2011 11:27:00 +0100

Vi har gått in i månad tre och därför är det dags att summera månaden som gått. Här är de fem bästa filmerna jag sett på blu-ray/dvd under februari: Dumma mej Genre: Komedi, animerad Skådespelare: Steve Carell, Jason Segel, Julie Andrews m.fl. I korthet: Skön animerad debut från Universalägda Illumination Entertainment som knappast kunde ha debuterat bättre. Superskurk tvingas ta hjälp av några småflickor för att genomföra sin största kupp, dock inte helt smärtfritt. De bedårande Minionerna gör knappast saken enklare, men allting mer underhållande för tittaren. Leaves of Grass Genre: Drama, svart komedi Skådespelare: Edward Norton, Keri Russel, Richard Dreyfuss I korthet: Edward Norton lyckas med konststycket att skapa kemi mellan två karaktärer som båda spelas av honom. Ena tvillingbrodern är Harvardprofessor, den andra en gräskrängande bonnläpp. När de båda möts på nytt blir det ett möte som förändrar allt. Välskriven och smart historia – en liten pärla bland alla andra filmer. Sherlock – Säsong 1 Genre: Deckare Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman m.fl. I korthet: Den klassiska Sherlock Holmes-myten, fast i modern tappning. Otroligt lyckad brittisk miniserie om tre långfilmslånga avsnitt med Holmes och Dr Watson. Visades på tv nyligen men väl värd att se igen. Välgjort och mycket snyggt och man längtar redan efter fler avsnitt, även om det lär dröja ett litet tag. Men den som väntar... The Social Network Genre: Drama Skådespelare: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake I korthet: Nyligen trefaldigt Oscarsbelönade “The Social Network” ger historien om hur Facebook kom till och efterspelet som kom när allting skar sig. En av Oscarsstatyetterna gick till Aaron Sorkin för hans ypperliga manus som både regissören David Fincher och skådespelarna bär upp. En film som är spännande trots att den inte borde vara det. Tusen gånger starkare Genre: Drama, komedi Skådespelare: Julia Sporre, Judit Weegar, Jacob Ericksson, Göran Ragnerstam m.fl I korthet: Viktig ungdomsfilm om en tjej med skinn på näsan som vänder en skolklass upp och ned när hon beter sig som killarna gör, och får ta konsekvenserna av det. En film som varenda skolelev skulle behöva se, och alla andra kan se den för det goda skådespeleriet och hantverket skull. Peter Schildt får som vanligt fram det bästa ur unga skådespelare.

Pimpad dator

Tue, 01 Mar 2011 01:12:00 +0100

Jag beslöt mig för att pimpa min MacBook Pro med ett par sköna figurer, nämligen ett par Minioner från "Dumma mej". De gillar ju frukt:

Liveblogg: Oscars 2011 (avslutad)

Mon, 28 Feb 2011 02:19:00 +0100

02:19 – Inte alls utsövd bänkar jag mig för årets gala. 2 liter tropisk juice ska förhoppningsvis hålla liv i mig... Elva minuter kvar. 02:31 – Kollage över de tio nominerade filmerna inleder snyggt till Trent Reznors version av “In the hall of the mountain king” från “The Social Network”. Ännu mer kollage när Anne Hathaway och James Franco infiltrerar filmerna på sant Petra Mede-vis... Kul inledning! 02:38 – Nu drar det igång på riktigt. Anne och James känns som ett udda par, men än så länge sköter de sig bra. Kan bli en kul natt. 02:42 – Kanal 9:s Filip och Fredrik tyckter att inledningen på galan var “Katastrof”. Nu är Tom Hanks igång och ska presentera priset för art direction. Nominerade för Art Direction: “Alice in Wonderland” Production Design: Robert Stromberg; Set Decoration: Karen O’Hara “Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1” Production Design: Stuart Craig; Set Decoration: Stephenie McMillan “Inception” Production Design: Guy Hendrix Dyas; Set Decoration: Larry Dias and Doug Mowat “The King’s Speech” Production Design: Eve Stewart; Set Decoration: Judy Farr “True Grit” Production Design: Jess Gonchor; Set Decoration: Nancy Haigh “Alice in Wonderland” vann den första statyetten. 02:46 – Tom Hanks fortsätter ett tag till. Nominerade för Cinematography “Black Swan” Matthew Libatique “Inception” Wally Pfister “The King’s Speech” Danny Cohen “The Social Network” Jeff Cronenweth “True Grit” Roger Deakins “Inception” vann. Det här är alltså bästa foto. Alla filmer var värdiga i kategorin. 02:51 – Första reklampausen är avklarad och nu är det dags för det första “tunga priset”, bästa kvinnliga biroll som ska presenteras av den otroligt gamla Kirk Douglas. Det här känns inte riktigt som en bra idé. Herr Douglas sluddrar och ser superläskig ut... Actress in a Supporting Role Amy Adams in “The Fighter” Helena Bonham Carter in “The King’s Speech” Melissa Leo in “The Fighter” Hailee Steinfeld in “True Grit” Jacki Weaver in “Animal Kingdom” Ganska väntat blev Melissa Leo vinnaren efter en evighetslång introduktion av Kirk Douglas. 02:59 – Wow, Melissa Leo droppade F-ordet i direktsändning. 03:01 - Mila Kunis och Justin Timberlake ska dela ut nästa pris. Timberlake säger att han är Banksy innan de ska presentera de animerade priserna. Nominerade för Short Film (Animated) “Day & Night” Teddy Newton “The Gruffalo” Jakob Schuh and Max Lang “Let’s Pollute” Geefwee Boedoe “The Lost Thing” Shaun Tan and Andrew Ruhemann “Madagascar, carnet de voyage (Madagascar, a Journey Diary)” Bastien Dubois “The Lost Thing” vann. Aldrig hört talas om. Den ena av prismottagarna tackade sin fru på finska. Nominerade för Animated Feature Film “How to Train Your Dragon” Chris Sanders and Dean DeBlois “The Illusionist” Sylvain Chomet “Toy Story 3” Lee Unkrich Galans minst otippade vinnare - “Toy Story 3”. 03:12 - Lite segt än så länge. Nu är det manusdags. Josh Brolin och Javier Bardem presenterar priserna i stiliga vita smokingjackor med vita skjortor och vita flugor. Nominerade för Writing (Adapted Screenplay) “127 Hours” Screenplay by Danny Boyle & Simon Beaufoy “The Social Network” Screenplay by Aaron Sorkin “Toy Story 3” Screenplay by Michael Arndt; Story by John Lasseter, Andrew Stanton and Lee Unkrich “True Grit” Written for the screen by Joel Coen & Ethan Coen “Winter’s Bone” Adapted for the screen by Debra Granik & Anne Rosellini Aaron Sorkin! En av mina favoriter. Sorkin tackar snyggt författaren till boken han baserade sitt manus på. Jävla producent som drog på stressmusiken väldigt tidigt i talet! Nominerad för Writing (Original Screenplay) “Another Year” Written by Mike Leigh “The Fighter” Screenplay by Scott Silver and Paul Tamasy & Eric Johnson; Story by Keith Dorrington & Paul Tamasy & Eric Johnson “Inception” Written by Christopher Nolan “The Kids Are All Right” Written by Lisa Cholodenko & Stuart Blumberg “The King’s Speech” Screenplay by David Seidler Första priset till “The King's Speech”. David Seidler är den äldsta vinnaren i kategorin genom tiderna. Kul tal! 03:24 – Anne Hathaway brister ut i sång. Det var ju två år sedan hon hoppade in i Hugh Jackmans öppningsnummer och visade att hon kan sjunga riktigt bra. Fast den här gången fick hon sjunga själv. James Franco anslöt efteråt iklädd klänning. Helen Mirren och Russell Brand ska dela ut priset till bästa utlänska film. Nominerade för Foreign Language Film “Biutiful” Mexico “Dogtooth” Greece “In a Better World” Denmark “Incendies” Canada “Outside the Law (Hors-la-loi)” Algeria Stor bild på Mikael Persbrandt under presenteringen... Och visst tar “Hämnden” hem statyetten. Susanne Bier är minst lika nervös och tagen av stunden som på Golden Globe. Reese Witherspoon tar över och ska dela ut bästa manliga biroll. Nominerade för Actor in a Supporting Role Christian Bale in “The Fighter” John Hawkes in “Winter’s Bone” Jeremy Renner in “The Town” Mark Ruffalo in “The Kids Are All Right” Geoffrey Rush in “The King’s Speech” Galans mustigaste skägg, Christian Bale, tar hem statyetten. Två till “The Fighter” nu. Förlagan för Bales karaktär var i huset och fick lite reklam för sin hemsida av skäggaustraliern. 03:38 – Nu är det dags för musikpriser. Nu kommer Hugh Jackman in i alla fall, tillsammans med sin landsmäninna (?) Nicole Kidman. Varje kategori har inletts med någon liten tillbakablick på filmhistorien inom kategorin. Denna tillbakablick avslutade med en mängd klassiska musikteman av John Williams. Han är dock inte nominerad. Nominerade för Music (Original Score) “How to Train Your Dragon” John Powell “Inception” Hans Zimmer “The King’s Speech” Alexandre Desplat “127 Hours” A.R. Rahman “The Social Network” Trent Reznor and Atticus Ross Skräl! Trent Reznor och Atticus Ross tar hem det. Andra statyetten till “The Social Network”. Det finns för övrigt en bra liten special om Reznor och Ross på blu-ray-utgåvan av filmen. Matthew McConaughey och Scarlett Johansson tar över för ljudkategorierina Nominerade för Sound Mixing “Inception” Lora Hirschberg, Gary A. Rizzo and Ed Novick “The King’s Speech” Paul Hamblin, Martin Jensen and John Midgley “Salt” Jeffrey J. Haboush, Greg P. Russell, Scott Millan and William Sarokin “The Social Network” Ren Klyce, David Parker, Michael Semanick and Mark Weingarten “True Grit” Skip Lievsay, Craig Berkey, Greg Orloff and Peter F. Kurland “Inception” tar hem det. Nominerade för Sound Editing “Inception” Richard King “Toy Story 3” Tom Myers and Michael Silvers “Tron: Legacy” Gwendolyn Yates Whittle and Addison Teague “True Grit” Skip Lievsay and Craig Berkey “Unstoppable” Mark P. Stoeckinger “Inception” igen. Leder just nu med tre priser. Tyvärr inte de något av de “tunga” priserna, men inte fy skam i alla fall. 03:54 - George Constansas crush Marisa Tomei presenterar vinnarna i några tekniska kategorier i en rasande takt. Jag hann inte ens uppfatta vad det var för något. 03:55 – Kate Blanchett presenterar make-up-kategorin med kommentaren “Gross”... Nominerad eför Makeup “Barney’s Version” Adrien Morot “The Way Back” Edouard F. Henriques, Gregory Funk and Yolanda Toussieng “The Wolfman” Rick Baker and Dave Elsey Legenden Rick Baker i kritvitt hår med imponerade hästsvans och den betydligt mer kortklippta Dave Elsey vann för “The Wolfman”. Blanchett fortsätter med kostymer... Costume Design “Alice in Wonderland” Colleen Atwood “I Am Love” Antonella Cannarozzi “The King’s Speech” Jenny Beavan “The Tempest” Sandy Powell “True Grit” Mary Zophres “Alice in Wonderland” igen. Kniper ett pris framför näsan på “The King's Speech” som inte fått utdelning för alla nomineringar än. Vinnaren Colleen Atwood läste talet från ett papper. Supertråkigt. 04:01 – Sångdags, både prismässigt och bokstavligt talat. De nominerade låtarna framförs live. Kevin Spacey presenterar låtarna och påstår att han är George Clooney. Tungt klipp innan med Obama som droppade sin favoritlåt från filmhistorien. Ganska segt parti. Nähä, bara två låtar än så länge och ingen prisutdelning. 04:11 – Inte så rolig blogg det här men galan är lite blek faktiskt, inte alls lika bra som tidigare år. 04:12 - Jake Gyllenhaal och Amy Adams är nästa presentatörer och får presentera den bästa kortfilmerna. Gyllenhaal poängterar att det är svårt att förutse vinnarna hemma i soffan efter som man inte sett filmerna. Sant. Nomiernade för Documentary (Short Subject) “Killing in the Name” Jed Rothstein “Poster Girl” Sara Nesson and Mitchell W. Block “Strangers No More” Karen Goodman and Kirk Simon “Sun Come Up” Jennifer Redfearn and Tim Metzger “The Warriors of Qiugang” Ruby Yang and Thomas Lennon “Strangers No More” vann. Nominerade för Short Film (Live Action) “The Confession” Tanel Toom “The Crush” Michael Creagh “God of Love” Luke Matheny “Na Wewe” Ivan Goldschmidt “Wish 143” Ian Barnes and Samantha Waite Den enda “svenska” nomineringen fanns i “The Confession”, men det blev “God of Love” som vann. “The Confession” hade manus skrivet av en svenska. Vinnaren Luke Matheny har en vild afrofrisyr och säger att han borde ha klippt sig. Roligt! Otroligt snabbt tacktal som får många skratt och applåder. 04:17 – Lite oväntat avbrott med autotunade låtar baserade på repliker ur några av årets filmer. Har man sett “Autotune the news” känner man igen stuket. Kul! 04:19 – Den älskade Oprah Winfrey ska presentera dokumentärfilmerna. Här kan det bli galans stora ögonblick. Kommer Banksy att vinna och dyka upp? Och ser han ut som Justin Timberlake? Nominerade för Documentary (Feature) “Exit through the Gift Shop” Banksy and Jaimie D’Cruz “Gasland” Josh Fox and Trish Adlesic “Inside Job” Charles Ferguson and Audrey Marrs “Restrepo” Tim Hetherington and Sebastian Junger “Waste Land” Lucy Walker and Angus Aynsley Nej, “Inside job” blev vinnaren. 04:26 – Oscarslegenden Billy Crystal får stående ovationer. Ja, man saknar lite av Crystals pondus från årets programledarpar. Crystal kommer för övrigt att återkomma som Mike i “Monsters, Inc 2” om ett par år. Än så länge är det oklart varför Crystal är med i rutan just nu. Han drar en anekdot om Bob Hope som var Oscarsvärd många gånger, och nu får vi se lite exempel från arkiven. 04:31 – Det hela ledde till en övergång till Robert Downey Jr och Jude Law, det vill säga Sherlock Holmes och Dr Watson, som ska dela ut priset för visuella effekter. Nominerade för Visual Effects “Alice in Wonderland” Ken Ralston, David Schaub, Carey Villegas and Sean Phillips “Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1” Tim Burke, John Richardson, Christian Manz and Nicolas Aithadi “Hereafter” Michael Owens, Bryan Grill, Stephan Trojansky and Joe Farrell “Inception” Paul Franklin, Chris Corbould, Andrew Lockley and Peter Bebb “Iron Man 2” Janek Sirrs, Ben Snow, Ged Wright and Daniel Sudick “Inception” plockar hem sin fjärde. Filip och Fredrik har fått det till fem, men enligt min räkning – och andras - är det fyra. Downey Jr och Law fortsätter med nästa kategori. Nominerade för Film Editing “Black Swan” Andrew Weisblum “The Fighter” Pamela Martin “The King’s Speech” Tariq Anwar “127 Hours” Jon Harris “The Social Network” Angus Wall and Kirk Baxter Nu får “The Social Network” ytterligare en statyett. “The King's Speech”-fansen gråter... 04:36 – Snart bara de tunga prisen kvar. Tiden går snabbt... 04:41 – Snark... Resten av låtarna... 04:44 – De här låtarna från “127 timmar” och “Country Strong” var bättre än de i det förra blocket. Gwyneth Paltrow sjunger “Country Strong” bättre än de flesta Mello-deltagarna i år. Jennifer Hudson delar ut priset. Nominerade för Music (Original Song) “Coming Home” from “Country Strong” Music and Lyric by Tom Douglas, Troy Verges and Hillary Lindsey “I See the Light” from “Tangled” Music by Alan Menken Lyric by Glenn Slater “If I Rise” from “127 Hours” Music by A.R. Rahman Lyric by Dido and Rollo Armstrong “We Belong Together” from “Toy Story 3" Music and Lyric by Randy Newman Randy Newman tog hem det. Kändes lite som för lång och trogen tjänst. Charmigt tal dock. 04:52 - Celine Dion sjunger medan ett montage av de som gått bort under förra året visas. Inte så överdrivet många namn som jag känner igen, Leslie Nielsen och Dennis Hopper kändes som de tyngsta ur min personliga synvinkel. 04:57 – Tröttheten börjar göra sig påmind nu, men det är fyra priser kvar och hedersoscaren, så det ska jag väl orka med. 05:01 - Hilary Swank presenterar Kathryn Bigelow som tillsammans ska dela ut regipriset. En tuff kategori att välja en vinnare i. Nominerade för Directing “Black Swan” Darren Aronofsky “The Fighter” David O. Russell “The King’s Speech” Tom Hooper “The Social Network” David Fincher “True Grit” Joel Coen and Ethan Coen Skräll eller inte? Ja, svårt att avgöra när Tom Hooper tar hem “The King's Speechs” andra statyett. Rar detalj i tacktalet där Hooper tackar sin mamma som var i väg och såg pjäsen som blev filmen. 05:05 – Den nominerade Annette Bening leder oss till hedersoscaren. Snyggt ord. Hedersoscaren var faktiskt fyra till antalet och delades ut till bland annat Jean-Luc Godard och Frances Ford Coppola, samt två andra herrar som jag inte riktigt uppfattade namnen på. 05:11 – Nu blir det äntligen lite personligt när Jeff Bridges direkt riktar sig till de nominerade kvinnorna. Klippet ur “The Kids Are All Right” anser jag vara lite av en spoiler dock... Nominerade för Actress in a Leading Role Annette Bening in “The Kids Are All Right” Nicole Kidman in “Rabbit Hole” Jennifer Lawrence in “Winter’s Bone” Natalie Portman in “Black Swan” Michelle Williams in “Blue Valentine” En tämligen väntad vinnare - Natalie Portman. Tänka sig, drygt tio år har gått sedan hon dök upp i de nya “Star Wars”-filmerna och nu vinner hon en Oscar. Jag har alltid tyckt att hon varit bra och “Black Swan”-rollen är riktigt, riktigt bra. En värdig vinnare, även om jag tycker att ni ska lägga namnet Jennifer Lawrence på minnet. 05:19 – Svala Sandra Bullock i röd klänning gör samma sak som Jeff Bridges så klart och riktar sig mot de nominerade under presentationen. Betydligt mer humor i presentationen än i den Bridges gjorde nyss. Bullock kan vara otroligt rolig på det där naturliga viset. Nominerade för Actor in a Leading Role Javier Bardem in “Biutiful” Jeff Bridges in “True Grit” Jesse Eisenberg in “The Social Network” Colin Firth in “The King’s Speech” James Franco in “127 Hours” Ingen skräll här inte, Colin Firth tar hem “The King's Speechs” tredje statyett. Hans tacktal låter precis som det brukar låta när Firth öppnar munnen: brittiskt, lite torrt, lite nervöst och så där bedårande charmigt. 05:32 – Enligt traditionen kommer Steven Spielberg in på scenen för att dela ut det tyngsta priset av dem alla – den bästa filmen 2010. Ska det bli “The Social Network” eller “The King's Speech” som tar hem det och delar statyettvinsten med “Inception”, eller ska det bli någon av de andra sju nominerade? Tänk om det blir “Inception”? Montaget ljudsätts av Colin Firths tal ur “The King's Speech”, kanske en liten ledtråd? Nominerade för Best Picture “Black Swan” Mike Medavoy, Brian Oliver and Scott Franklin, Producers “The Fighter” David Hoberman, Todd Lieberman and Mark Wahlberg, Producers “Inception” Emma Thomas and Christopher Nolan, Producers “The Kids Are All Right” Gary Gilbert, Jeffrey Levy-Hinte and Celine Rattray, Producers “The King’s Speech” Iain Canning, Emile Sherman and Gareth Unwin, Producers “127 Hours” Christian Colson, Danny Boyle and John Smithson, Producers “The Social Network” Scott Rudin, Dana Brunetti, Michael De Luca and Ceán Chaffin, Producers “Toy Story 3” Darla K. Anderson, Producer “True Grit” Scott Rudin, Ethan Coen and Joel Coen, Producers “Winter’s Bone" Anne Rosellini and Alix Madigan-Yorkin, Producers “The King's Speech”! Känns lite som en skräll faktiskt när “The Social Network” varit så favorittippad. Men båda filmerna, faktiskt alla tio filmer i kategorin, är väldigt bra. 05:38 – Jag får be om ursäkt för en rätt tråkig blogg som var mer av ett referat än något annat. Mitt helhetsintryck av galan i år är inte så vidare positivt. Det kändes som en lågbudgetvariant där det inte fanns utrymme för något extraordinärt alls. Inga stora nummer eller påkostade presentationer av kategorierna eller de nominerade och värdparet Hathaway/Franco var oväntat bleka. Jag hade större förhoppningar på dem. Men vinnarna var helt okej. En del förväntade och några mindre skrällar.

Inför Oscars 2011: Läggdags

Sun, 27 Feb 2011 21:40:00 +0100

I början av veckan hade jag en idé om att vara vaken mellan lördag och söndag för att på något sätt justera dygnsrytmen inför Oscarssändning. Så blev det inte, och i och med att jag ser det tämligen omöjligt att vara vaken fram till sändningen kl 02:00 och sen inte somna innan det är över 06:00 så provar jag att sova lite nu i stället. Klockan 02:00 smäller det. Om det mot förmodan är någon som är vaken så är ni välkomna att följa med i livebloggen.

Inför Oscars 2011: Dvdkrönikan 25/2

Fri, 25 Feb 2011 10:21:00 +0100

När en film ska komma ut på hyr- och köpmarknaden har distributionsbolagen en rad olika sätt att marknadsföra den på. Det kan handla om tidningsannonser, banners och i några enstaka fall radio- och tv-reklam. Men vad är det absolut sista marknadsföringsgreppet, den där sista chansen att få konsumenten att faktiskt hyra eller köpa produkten? Jo, det är själva omslaget. Bolagen tycker om att trycka in citat ur recensioner och komplettera med betygsgrafik. Har filmen inte fått fyror eller högre brukar det ändå finnas citat, och finns det inga ur de stora tidningarna blir från mer obskyra källor. Det är inte ovanligt att se citat från små amerikanska landsortstidningar eller från specialistwebbsajter eller till och med från kommentarer på recensioner från dessa sajter. Citaten känns ibland konstiga och kortfattade och kanske inte helt autentiska. En kompis hittade citatet ”Effektfull jakt-thriller" på ett omslag och letade rätt på den amerikanska originalrecensionen där det kompletterades med ett litet ord. “Fairly effective chase-thriller” stod det, inte fullt lika positivt. Själv har jag blivit citerad en gång. På omslaget till ”The mothman prophecies” står det: ”Inget blod, bara isande skräck” som är plockat ur min biorecension för NA. Ett stort ögonblick i mitt liv… Något annat som gärna trycks in är information om vilka priser filmen fått, och i dessa Oscarstider är detta förstås väldigt aktuellt. Bolagen älskar Oscarsvinnare, men i år finns det ett litet problem. Hälften av filmerna som är nominerade i den tyngsta kategorin har redan kommit ut på dvd och blu-ray, medan resten släpps under året. Den film som spås ta hem statyetten, ”The social network”, släpptes nu i onsdags och om den nu faktiskt skulle vinna så var det var ju lite otajmat förstås. Men å andra sidan marknadsför den sig bra av sig själv, utan att behöva kompletteras med ett Oscarsemblem. Men bolagen som sitter och väntar på att få ge ut ”127 timmar”, ”Black swan”, ”True grit”, ”The fighter” eller ”The king’s speech” håller nog varenda tumme de kan hitta och hoppas på att just deras film vinner.

Foo Fighters - White limo

Thu, 24 Feb 2011 11:27:00 +0100

Foo Fighters är äntligen på gång med en ny skiva. Härligt! Foo Fighters är ett sådant där band som jag kan säga inte gjort någonting dåligt. Jag har gillat dem sedan jag hörde debutskivan för första gången så det är med stor entusiasm jag inväntar det nya albumet “Wasting light”. Den första singeln från skivan är “Rope” som går att lyssna på på rope.foofighters.com, men den första videon är till “White limo”. Foo Fighters har nästan uteslutande haft humoristiska videos och det här är inget undantag. Lemmy som chaufför, märkliga retroinslag och en allmänt “B” video.

Inför Oscars 2011: Bästa filmerna (2)

Wed, 23 Feb 2011 11:26:00 +0100

Här har vi då del 2 i min genomgång av de nominerade titlarna till Bästa film. Del 1 gick att läsa igår. Jag använder självklart samma matris även idag. Black Swan Regi: Darren Aronofsky Manus: Mark Heyman, Andres Heinz, John J. McLaughlin Stjärnor: Natalie Portman, Mila Kunis, Vincent Cassel Synopsis i en mening: Ballerina som vill vara perfekt får chansen att dansa huvudrollen i Svansjön men har svårt att hitta in i rollens mörka karaktär. Drama? Man sitter på helspänn hela tiden och balett har aldrig varit mer spännande att se än här. Action? Mja, lite grann. Kärlek? Inte så överdrivet mycket. Sex? En het scen och en som får en liten oväntad avslutning. Skratt? Inga. Obehag? Massor. Det ligger en obehaglig känsla över hela filmen, plus att det finns ett par scener med “body horror” som man skruvar på sig åt. Oscarschanser? Egentligen mycket goda, men konkurrensen är hård i år. True Grit Regi: Ethan Coen, Joel Coen Manus: Ethan Coen, Joel Coen Stjärnor: Jeff Bridges, Matt Damon, Hailee Steinfeld Synopsis i en mening: Westernhistoria om 14-årig flicka som hyr en oborstad cowboy för att lokalisera skurken som mördade hennes far. Drama? Ganska grått, kallt och långsamt, men vackert filmat och stämningsfullt. Action? Det är lite pang-pang, men det är ingen actionfilm egentligen. Kärlek? Mer av vänskapsart än någon romans. Sex? Nej. Skratt? Coen-bröderna har alltid en subtil komisk underton i sina filmer. Introduktionen av Jeff Bridges karaktär är annorlunda och rolig. Obehag? En tunga är inblandad i en obehaglig scen, men så mycket mer än så. Oscarschanser? Goda. Winter’s Bone Regi: Debra Granik Manus: Debra Granik, Anne Rosellini Stjärnor: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Garret Dillahunt Synopsis i en mening: Tonårstjej måste lokalisera sin far för att rädda familjehemmet och går genom en kärv och kall miljö för att göra det. Drama? Långsam inledning men sedan dras man in i den gripande historien. Action? Lite våld, men inte så mycket. Kärlek? Inte av det romantiska slaget. Sex? Nej. Skratt? Definitivt inte! Obehag? Filmen är fylld av otrevliga typer och den sociala stämningen är lika kall och karg som landskapet. Dessutom en mörk scen där någon tvingas gräva djupt i sig själv för att hitta styrkan. Oscarschanser? Mycket goda. The King’s Speech Regi: Tom Hooper Manus: David Seidler Stjärnor: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham Carter Synopsis i en mening: Den stammande prins Albert blir kung och får hjälp att komma över sitt talfel inför ett viktigt tal Drama? Mycket frustration, men även hopp och förståelse Action? Inte så mycket. Kärlek? Nej, inte så värst mycket. Sex? Egentligen inte alls, men ordet “Fuck” nämns fler gånger än i någon av de andra filmerna. Obehag? Inte det minsta. Oscarschanser? Det är större sannolikhet att Colin Firth tar hem en statyett separat än att filmen gör det, men man vet aldrig. Inception Regi: Christopher Nolan Manus: Christopher Nolan Stjärnor: Leonardo DiCaprio, Joseph Gordon-Levitt, Ellen Page Synopsis i en mening: Heistfilm där ett minne ska planteras in i en person med hjälp av drömmar inom drömmar inom drömmar. Drama? I vanlig Nolan-anda är det en historia med många lager som successivt luckras upp. Action? Massvis, och hisnande specialeffekter. Kärlek? Kärlek är definitivt ett motiv för hela historien. Sex? Nej. Obehag? Nä, men man kan dock bli lite snurrig innan man fattar hur allting hänger ihop. Oscarschanser? Troligen ganska små, men det är en fantastisk film.

Hop ger mig hopp

Wed, 23 Feb 2011 09:52:00 +0100

Idag släpps "Dumma mej" på DVD och blu-ray, en alldeles bedårande animerad film från det nya bolaget Illumination Entertainment som definitivt flåsar Pixar, DreamWorks, Fox Animation och alla de andra i nacken. “Dumma mej” kommer att få en uppföljare om några år, men bolagets nästa film är “Hop”, om en liten hare som inte vill bli påskharen utan i stället bli en trummis. Filmen blandar animationer med “live action” och den kombinationen gör mig alltid lite nervös, men “Hop” ser ruskigt bra ut, och verkar dessutom riktigt rolig. Sen kan jag inte låta bli att bädda in teasertrailern också som så klart glädjer en trummis som undertecknad. Fantastiskt bra animerat, men hur spelar han på bastrumman egentligen?

Lokal bokningar som får mig att gäspa

Wed, 23 Feb 2011 09:35:00 +0100

Igår ramlade det ut lite nyheter om artister som är på väg till Örebro. Yeahfestivalen har till exempel bokat Blindside – igen. Det har bara gått två sedan Blindside uppträde på festivalen, och även om jag tycker att de är ett bra band, så får vi verkligen hoppas att de hunnit få ut ett nytt album innan årets konsert, annars blir det verkligen samma sak en gång till. Den andra bokningen avser det australiska humorbandet The Axis Of Awesome, kända enbart för sin “4 chord song”. Har de gjort något annat än det? “4 chord song” är jättekul och smått fascinerande första gången man ser/hör den, men sen blir det tråkigare. Humortrion ska dock inte spela på Yeahfestivalen utan på Konserthuset och då får man se om de har något annat i bagaget eller om de kör “4 chord song” i en timme...

Inför Oscars 2011: Bästa filmerna (1)

Tue, 22 Feb 2011 13:42:00 +0100

Här är del 1 i en tvådelad genomgång av de tio nominerade filmerna i den tyngsta kategorin Bästa film. Jag har utformat informationen efter en liten matris som i korta drag berättar vad filmen går ut på och vad den innehåller. Del 2 kommer i morgon... The Fighter Regi: David O. Russell Manus: Scott Silver, Paul Tamasy, Eric Johnson Stjärnor: Mark Wahlberg, Christian Bale, Amy Adams, Melissa Leo Synopsis i en mening: Underdogstory om boxare som lever i sin knarkande storebrors skugga och måste vända hela sin familj mot sig för att få det stora genombrottet. Drama? En hel del. Mest inom en overkligt stor familj där mamma vet bäst. Action? Jodå, det är en boxningsfilm, men det pågår handgemäng utanför boxningsringen också. Kärlek? Japp, Mark Wahlberg får till det. Sex? Inte så mycket. Skratt? Huvudpersonernas systrar är lite roliga. Obehag? Ytterst lite. Christian Bale är trovärdig som knarkare. Oscarschanser? Goda. Toy Story 3 Regi: Lee Unkrich Manus: Michael Arndt Stjärnor: Tom Hanks, Tim Allen, Joan Cusack Synopsis i en mening: Sista äventyret med leksakerna som hamnar på ett mystiskt dagis när deras älskade ägare ska börja på college. Drama? Oh ja. Här är det glädje och sorg om vartannat på klassiskt Pixarvis. Action? Det är full fart mest hela tiden. Kärlek? Både mellan barn och leksaker och mellan leksaker och leksaker. Två blir ihop på riktigt! Sex? Eh, nej. Skratt? Många. Obehag? Skurken Lotso är en otrevlig, men jordgubbsdoftande björn. Mot slutet kommer en rätt skräckinjagande scen. Oscarschanser? I den animerade klassen är statyetten given, men här är chanserna minimala. The Kids Are All Right Regi: Lisa Cholodenko Manus: Lisa Cholodenko, Stuart Blumberg Stjärnor: Annette Bening, Julianne Moore, Mark Ruffalo Synopsis i en mening: Tonårsbarn med lesbiska föräldrar letar rätt på spermadonatorn som är deras pappa. Drama? Massor. Det är en rätt omvälvande tid som skildras i filmen. Action? Nej. Kärlek? En hel del. Lycklig, olycklig, obesvarad. Sex? Mycket. En karaktär får ett rejält sexuellt uppvaknande och en annan funderar mycket på det. Skratt? Man ler mer än man skrattar, men dialogen är rolig. Obehag? Inte direkt. Oscarschanser? Egentligen rätt goda, men konkurrensen är hård i år. The Social Network Regi: David Fincher Manus: Aaron Sorkin Stjärnor: Jesse Eisenberg, Andrew Garfield, Justin Timberlake Synopsis i en mening: Historien om hur Mark Zuckerberg skapade Facebook och vände både vänner och ovänner mot sig själv. Drama? Vänner ställs mot vänner. Alla stämmer Mark Zuckerberg. Action? Mild. Andrew Garfield slänger en dator i bordet. Kärlek? Enligt filmen skapades Facebook på grund av en obesvarad kärlek, så ja. Sex? Lite grann. Skratt? Nej, men en smart och rapp dialog som man kan le lite åt i alla fall. Obehag? Nä... Men tvillingarna Winklevoss är obehagligt bra gjorda i och med att en skådespelare gör båda rollerna. Oscarschanser? Mycket goda. Skulle vilja säga att filmen är favorittippad. 127 timmar Regi: Danny Boyle Manus: Danny Boyle, Simon Beaufoy Stjärnor: James Franco, Amber Tamblyn, Kate Mara Synopsis i en mening: Bergsklättrare fastnar med armen i en ravin med begränsade resurser och ingen telefon och får både kämpa och ta till drastiska åtgärder för att överleva. Drama? Jo tack, här är det dramatiskt värre, trots att killen sitter fast. Action? Både ja och nej. Killen sitter ju fast, men det är oväntat fartfyllt ändå. Kärlek? Nej. Sex? Väldigt lite. En stillbild som leder till en kort fantasi. Skratt? Nej. Obehag? Den psykiska pressen av att sitta fast är påtaglig, och sen... går det som det går. Huga! Oscarschanser? Mja, den är nog inte med och fajtas i toppen.

Man skruvar på sig

Tue, 22 Feb 2011 10:40:00 +0100

Av en ren händelse klickade jag in mig på The Scandinavian Sci-fi, Film & Game Conventions hemsida igår och började skruva på mig efter ett tag. Det är en klassisk mässa med allt vad det betyder som äger rum i Göteborg nu till helgen och i Malmö i början av april. Det är utbudet av kändisar som får det att krypa i mig. Inte utbudet i sig utan för att det är så pinsamt. Det finns få saker som är så pinsamma som när en skådespelarkarriär är över och det enda sättet att få in pengar är att åka runt på mässor och vara “känd” för något som i bästa fall hände för tio år sedan, men i de flesta fall hände betydligt tidigare. Vad är det då för kändisar? I Göteborg kommer Anthony Daniels (C-P3O i “Star Wars”-filmerna), Kristianna Loken (T-X i “Terminator 3”), Lou Ferrigno (Hulken), Michael Beck (“The Warriors”) samt Richard Gibson och Kim Hartman. Vänta nu, är inte den sistnämnda den där sköna snookerkommentatorn från Eurosport? Nej, Hartman och Gibson är kända som Helga och Herr Flick i “'Allo 'allo 'emliga armén”. Tungt! Daniels och Ferrigno är vana mässnamn, men är Lokens karriär redan över? I Malmö är bara fem av sex kändisar klara, men till mässan kommer de svenska skådespelerskorna Maud Adams och Christina Lindberg, Michael Winslow (ljudmannen Jones från “Polisskolan”), Guy Siner och Richard Bonehill. Siner är även han från “'Allo 'allo” och Bonehill har gjort flest roller i “Star Wars”-filmerna, fast samtliga under gummimasker eller Stormtrooper-utrustningar. Ingen vet hur han ser ut. Nog är det värt 150 spänn för att få ett foto på sig själv och Richard Bonehill? För det är så klart inte gratis att träffa dessa kändisar. Ett proffstaget foto, inklusive förstorning som man får på plats, kostar 150 kr och priset för själva autografen sätter kändisarna själva. Även om jag själv inte skulle lägga en ynka krona på en signatur eller ett foto på Gruber (Guy Siner) så får man ändå respektera de som tycker att det är årets höjdpunkt att stå och flina bredvid Hulken, men jag tycker ändå att det bara är pinsamt. Pinsamt för kändisarna och pinsamt för de som lägger pengar på sådant här.

Oscarsvecka

Mon, 21 Feb 2011 20:15:00 +0100

På söndag smäller det! Eller, för att vara riktigt exakt så är det officiellt måndag när Oscarsgalan rullar igång 02:30 på Kanal 9 för att hålla på ända fram till klockan 6 på morgonen. Kanal 9 börjar i och för sig sina sändningar redan klockan 23 på söndagen, men jag tänker börja ännu tidigare. Bloggen kommer att till stor del ägnas åt Oscarsgalan under veckan, med final i min traditionsenliga liveblogg som ALLA säkert kommer att läsa... Jo, just det, men strunt samma – det är roligt att skriva i alla fall, och det är ju ett sätt att hålla sig vaken. Det är ju minst sagt en besvärlig tid galan sänds på och det är svårt att anpassa dygnsrytmen inför sändningen. I år lurar jag på att strunta i att lägga mig natten mellan lördag/söndag och sedan sova någon gång på dagen för att vara pigg och alert när det är dags. Vi får väl se hur det går med det. Hur som helst så ska jag försöka mig på att leverera några inlägg som upptrappning inför festligheterna, med start i morgon.

Robert Reklamguez

Mon, 21 Feb 2011 19:02:00 +0100

Här i Sverige har vi varit med om att Roy Andersson gjort sina reklamfilmer med en fast kamera i en noga uttänkt vinkel. I USA saftar Robert Rodriguez på med allt han har när Nike vill ha en reklamfilm, och plockar med sig några kompisar in i den.

Bowie Jr bjuder på SciFi-mix

Sun, 20 Feb 2011 20:45:00 +0100

“The Matrix” möter “Deja Vu” möter "Eternal sunshine of the spotless mind" möter "Inception" när Duncan Jones följer upp "Moon" med “Source Code”. Jones, som är David Bowies son, imponerade på mig med lågbudgetfilmen “Moon” och nu är det ganska tydligt att han fått mer pengar att röra sig med. Ser maffigt ut.

Thom Yorke tokdansar

Fri, 18 Feb 2011 14:34:00 +0100

Den första videon från Radioheads “The King of Limbs” som släpps i morgon är här. Låten heter “Lotus flower” och skildrar hur Thom Yorke sjunger och dansar. Jag har mest lyssnat hittills och det är som alltid svårt att värja sig mot Yorkes stämma. Musikaliskt är det inte så värst märkvärdigt... än, men Radioheads låtar har ju en tendens att växa vid varje lyssning.

En staty man vill se

Thu, 17 Feb 2011 16:08:00 +0100

Det började som ett, gissar jag, inte helt seriöst förslag till borgmästaren i Detroit: Res en staty över RoboCop. “Nej, det är inte aktuellt”, replikerade han, men förslaget startade en snöbollseffekt. En plats erbjöds och en insamling startade och nu finns det en pott på $50 000 och statyn kan resas. Det är väldigt coolt att en idé kan bli en realitet på hyfsat kort tid (även om själva statyn vare sig gjorts eller rests än). Jag gillar det. Och varför sluta där? Det är inte helt omöjligt att statyer över andra filmikoner kommer att resas här och där i världen, bara det finns pengar så. Vem vet, snart kanske man kan ställa sig bredvid grannen i “Beck” någonstans i Stockholm...

Hur blev huvudrollen en biroll?

Tue, 15 Feb 2011 11:35:00 +0100

Fjortonåriga Hailee Steinfeld är Oscarsnominerad för bästa kvinnliga biroll för sin suveräna insats i “True Grit”. Det är ju lite lustigt i och med att Hailee är i princip den enda aktrisen i filmen och i mitt tycke historiens riktiga huvudperson. Men det blev en birollsnominering av det. Hollywood-politik kallas det. Jag vet inte om man har resonerat att hon är för ung för att fajtas om det stora priset, eller om man anser att hon har större chans att vinna mot Helena Bonham Carter och Melissa Leo än mot Annette Bening och Natalie Portman. Jag vet inte, men konstigt är det. Jag hoppas att hon vinner dock för hennes insats är väldigt imponerande.

Lokal comeback

Tue, 15 Feb 2011 10:18:00 +0100

Peter “Foppa” Forsbergs comeback höll inte, vi får se hur det går för The Peepshows som efter många tysta år har smygannonserat någon sorts comeback på sin hemsida. Följande bild lades upp alldeles nyligen: Spännande fortsättning...

Radiohead: Nu är det dags igen...

Mon, 14 Feb 2011 14:28:00 +0100

Radiohead kommer med sin nya skiva “The king of limbs” redan på lördag, som digital nedladdning för ca 60 eller 100 kr beroende på vilken kvalitet på de digitala filerna man vill ha. Om man vill ha en “riktig” skiva så får man punga ut med 315 eller 340 kr, även här beroende på kvaliteten på den digitala kopia som man får på köpet. Mycket pengar, men så är inte den “riktiga” skivan någon vanlig utgåva. Den kallas den här gången för “Newspaper” album och jag vet inte riktigt vad det innebär i praktiken, men följande ingår (och nu saxar jag direkt från beställningssidan): • Two clear 10" vinyl records in a purpose-built record sleeve. • A compact disc. • Many large sheets of artwork, 625 tiny pieces of artwork and a full-colour piece of oxo-degradeable plastic to hold it all together. För fyra år sedan gjorde de ungefär samma sak med “In Rainbows” som var en rejäl vinylutgåva med CD och bonus-CD och en stor bok och allt möjligt jox. Jag köpte den utgåvan då det inte alls var aktuellt med någon enklare skivbutiksvariant av skivan, men den kom så klart lite senare. Rimligtvis borde det hända samma sak även denna gång. Det är roligt med exklusiva släpp, men samtidigt lite bökigt. Jag kan erkänna att jag lyssnat fler gånger på den digitala utgåva som följde med “In Rainbows” än den “riktiga” skivan. Faktum är att jag nog inte spelat den alls, och då kan man ju klura på varför jag köpte den över huvud taget. Så just känns det lite främmande att lägga ut 315 kr, speciellt inte som den fysiska skivan skickas ut först i maj. Men å andra sidan får man ju tillgång till de digitala filerna redan till helgen.

Konst för och av pixelgenerationen

Mon, 14 Feb 2011 09:47:00 +0100

Det är nog många som sitter på jobbet med mängder av post-it-lappar runt sig med saker att komma ihåg eller göra. Det är nästan så att lapparna får sitt eget liv, och då kan det se ut så här:

The Big Simpsons Lebowski

Sat, 12 Feb 2011 15:11:00 +0100

Här har vi en mash-up som träffar mitt i prick. Ljudet från en scen ur en av mina favoritfilmer "The Big Lebowski" där tre herrar samtalar i en bowlinghall, sätts på en scen ur “The Simpsons” där tre herrar samtalar i en bowlinghall. Så självklart att man undrar varför ingen mashat ihop scenerna tidigare.

Ögongodis för Twin Peaks-fans

Fri, 11 Feb 2011 11:57:00 +0100

Här är ett tjusigt konstverk kallat “Concentration on the J's” av illustratören Scott Campbell som visar en klassisk scen från “Twin Peaks” (med undantag för “Man from another place” som hänger och dinglar i trädet som en liten bonus. Mycket snyggt och för oss lite konstintresserade har Scott redogjort för hur illustrationen gjordes i sin blogg. Mina “Twin Peaks”-recensioner: • "Twin Peaks – Säsong 1" • "Twin Peaks – Säsong 2 (del 1)" • "Twin Peaks – Säsong 2 (del 2)" • "Twin Peaks: Fire walk with me" • "Twin Peaks – Definite gold box edition"

Dvdkrönikan 11/2

Fri, 11 Feb 2011 10:13:00 +0100

Kriminellt långt Att skildra levnadsöden på film är inget nytt i sig, men man kan göra det på lite olika sätt. Man kan hitta på personer, man kan skildra verkliga personer och man kan hitta på verkliga personer. Som i ”The social network” som släpps på dvd/blu-ray under februari. Filmen skildrar visserligen Facebook-grundaren Mark Zuckerberg och hur han skapade en av modern tids populäraste hemsidor, men en helt bokstavstrogen tolkning av den verkliga Zuckerberg och hur det faktiskt gick till är det inte. Tur det, för den rena verkligheten blir sällan bra på film. På senare tid har jag noterat att när det gäller att skildra levnadsöden av människor som stått utanför lagen så räcker det vanliga filmformatet inte riktigt till. Vi kan börja 2008 när Steven Soderbergh berättade om Che Guevara i två filmer på sammanlagt 269 minuter. Förra året såg jag en skildring av den franska gangstern Jacques Mesrine, även denna fördelade på två filmer med samlingsnamnet ”Public Enemy No 1”. Speltid? 246 minuter. Nu i veckan sög jag tag i jätteeposet om revolutionären Ilich Ramírez Sánchez, mer känd som terroristen ”Carlos the Jackal”. Filmen var på, i sammanhanget blygsamma 165 minuter, men då var det en grovt nerkortad variant av originalets 330 minuter. ”Carlos the Jackal” är ursprungligen en miniserie, nyligen Golden Globe-belönad, men här i Sverige får vi bara ta del av filmversionen som ger oss hälften av speltiden, men hela historien. Personligen tycker jag det märks att filmen, trots sin rejäla spellängd, är stympad och får dessvärre inte med mig så mycket från den förutom att Édgar Ramírez gör en fantastisk insats i huvudrollen. Finns det några svenska exempel? Jo, jag har några sådana. ”Lasermannen”, 270 minuter, ”Vägen hem”, ca 180 minuter och nyligen visade ”Bibliotekstjuven”, 180 minuter. Det är ganska tydligt att ju mer dramatiskt och kriminellt ett levnadsöde är, ju mer tid behövs det för att återge det på film. Ibland blir det riktigt bra, som i ”Public Enemy No 1” och ”Lasermannen”, men i ”Carlos The Jackals” fall blir en lång film ändå för kort, men samtidigt för lång för sitt eget bästa.

The Strokes nya singel

Thu, 10 Feb 2011 12:17:00 +0100

Efter fem års albumtystnad kommer New York-bandet The Strokes med nya skivan “Angels” i mars. Singeln “Under cover of darkness” har släppts på bandets hemsida och på YouTube. Här är den: Visst känner man igen bandet, men låten är efter ett par lyssningar egentligen inte speciellt märkvärdig. En trevlig låt helt klart. Jag gillar The Strokes väldigt mycket och ser fram emot en ny skiva. Fem år är en lång tid. För övrigt tycker jag att det är ett skönt vinylslitet omslag på singeln...

Star Wars för dig som gillar ikoner

Wed, 09 Feb 2011 16:24:00 +0100

“Star Wars” är en aldrig sinande källa till inspiration, oavsett vad det gäller. Här har vi hela “Episod IV” berättad med enbart ikoner. Så här inleds filmen: Prinsessan Leia laddar in en fil i R2-D2 som tillsammans med C-3PO åker till Tatooine. Prinsessan förhörs av Darth Vader som sätter henne i fängelse. Rätt basic. Att se/läsa/ta del av hela filmen i 32 rutor liknande den ovan är både underhållande och fascinerande. Nu är historien ganska välbekant för de flesta, men det är intressant att se hur få medel som egentligen krävs för att återge en hel film. Min favoritruta är 21, men 25 är oväntad och rolig. Ja, se själva: "Star Wars: Episode IV retold in Iconoscope".

Trailer: The Music Never Stopped

Tue, 08 Feb 2011 10:35:00 +0100

Jag vet inte hur många gånger jag tjatat om att film där musik har en stor del i handlingen är det bästa jag vet. Jag hajar alltid till när en bra och kanske lite oväntad låt stoppas in i en film. Om det dessutom handlar om lite äldre musik så är lyckan gjord. Med de förutsättningarna är det som om “The Music Never Stopped” gjorts speciellt för mig. Filmen handlar om en pappas kamp för att kunna kommunicera med sin son som efter en hjärntumör tappat det mesta av sitt minne, men musik ska visa sig vara ett hjälpmedel. Jag längtar redan efter att få se den.

Hypnotisören av Hallström

Mon, 07 Feb 2011 20:36:00 +0100

Jag blev lite smått upphetsad när jag läste att Lasse Hallström ska regissera filmatiseringen av “Hypnotisören”. Jag vet inte riktigt varför, för Hallström är ju inte känd för att pyssla med actionfilmer på något sätt, men det var bara ett spännande val av regissör. Frågan är bara vilka som ska göra rollerna. Det är nämligen inte avslöjat än. Jag läste boken förra sommaren och ser fram emot att sätta tänderna i pseudonymen Lars Keplers andra bok när den kommer i pocket, vilket är lagom till sommaren. Jag har visserligen hört att den inte ska vara lika bra, men tänker ändå läsa den.

R.I.P. Gary Moore

Sun, 06 Feb 2011 22:40:00 +0100

En stor gitarrist har gått ur tiden. Gary Moore hade precis som alla andra stora gitarrister en personlig ton i sitt gitarrspel, som jag tycker kommer fram extra mycket i balladen “Parisenne Walkways”, här i en liveupptagning från 2005.

R.I.P. Lena Nyman

Fri, 04 Feb 2011 11:17:00 +0100

En svensk gigant har gått ur tiden. Lena Nyman dog i natt efter en tids sjukdom. Lena har gjort mycket och speciellt med Hasseåtage, som till exempel “Picassos äventyr” där hon framför en sång tills man blir helt galen. Texten är för övrigt ett finskt recept på något bröd/fisk-rätt. I klippet finns det ett par saker att notera: Det otroliga trycket i champagneflaskan och det “finska filtret” när Picasso besöker Sirkkas familj. Filmen är för övrigt helt fantastisk, en av de roligaste och mest finurligt gjorda svenska filmerna genom tiderna.

Fem killar fyllde fem år igår

Thu, 03 Feb 2011 21:41:00 +0100

Igår för fem år sedan hade det som skulle bli Coldworker sin första repning. Jag och En annan Anders och Oskar hade under en tid skickat riff och idéer till varandra över nätet, och så var det dags. Själv hade jag hållit mig borta från musiken i nästan ett helt år innan den där februaridagen 2006, men så kul det var att spela igen och skapa. Det är det bästa. Idag repade vi inför lördagens spelning då vi officiellt firar jubileumet med att bland annat lufta fem helt nya låtar från den kommande skivan. Det ska bli spännande, och jobbigt. Jag har inte trummat på en månad och ringrosten kommer med lite tur att ha ramlat av mig på lördag. Jubileumsintervju i fredagens NA, fast redan nu på nätet.

Covers, bra eller inte? #tvåsidor

Wed, 02 Feb 2011 16:31:00 +0100

Under två söndagar, vid ungefär samma tidpunkt, har jag suttit i min bil och lyssnat på “Digilistan” och fått spasmer när Black Eyed Peas “The time” rullat igång. En fruktansvärd cover på den gamla “Dirty Dancing”-mackan “(I've had) The time of my life”. Black Eyed Peas audiella terror har fått mig att snabbare än Usain Bolt vrida av volymen. Jag förstår poängen med att göra covers i modern tappning av gamla hits, men när resultatet blir så kasst som i ovan nämnda fall så undrar i alla fall jag vad som var meningen. “Idol”-avkomman EMD har släppt skivan “Rewind” som är ett helt coveralbum. De framförde ju “Gangsta's paradise” under någon av “Idol”-fredagarna i höstas/vintras. Att de släpper ett coveralbum förvånar mig lite. Allt en “Idol”-deltagare gör under själva tävlingen är ju att spela covers och då bör man ju vara sugen på att göra egna låtar när man står på sina egna ben. Men inte EMD tydligen. Det mest uppseendeväckande i låtlistan är att de givit sig på två svenska indieband från förr, nämligen The Wannadies och Popsicle, och i de senares fall låten “Not forever”: EMD “Not forever” på Spotify Det låter... Ja, bra faktiskt, men det har kanske mer att göra med att låten är bra från början. Men det låter även rätt “Idol”-smetigt på ett sätt som eliminerar all indiecred från låten. Jag vet egentligen inte vad jag tycker. Det är alltid kul med covers, men samtidigt är det ännu roligare med nya, bra låtar. Vad tycker du Maria, om covertrenden?

Välkommen till skivbranschen, Lars

Wed, 02 Feb 2011 09:42:00 +0100

“Idol”-Lars, från Karlskoga, gnäller i Aftonbladet om att "Anders Bagge får alla pengar" för Lars skiva. Läser man vidare i texten så står det att Bagge finansierat skivan. – Han får alla pengarna för skivan. Det känns inte så jävla rolig (sic), men det är som det är. Förhoppningsvis når vi en gräns så vi kan tjäna lite pengar också. Det sista talar om för mig att det är ett så kallat recoupable-upplägg där den som lagt ut pengar får alla pengar tills skivan har gått runt (“break-even”) och sedan delas pengarna enligt procentfördelning i kontraktet. Ett upplägg som är standard. Och detta bör Lars veta, men ändå gnälls det. “Anders Bagge får alla pengar!” - ja visst, men så är ju kontraktet upplagt. Saken är ju den att gnället som sådant troligtvis har blåsts upp av Aftonbladet. Lars har kanske inte gjort mer än bara nämnt det i förbifarten men nu “sågar” han Bagge, enligt rubriken.

Därför är jag negativ till en filmatisering av Pestens Tid

Tue, 01 Feb 2011 17:51:00 +0100

Jag är ett sjukt stort Stephen King-fan och glädjs åt varje försök att göra film av hans böcker och noveller. Märk väl att jag skriver “försök”, för det är väldigt sällan som filmerna blir speciellt bra. Nyheten om att “Pestens Tid” ska filmas bemöter jag med en lätt negativ attityd. På 90-talet kom en miniserie som de flesta säkert sett och kanske till och med har bra minnen av. Det har jag också, men när jag ser om den så är den faktiskt inte så himla bra. Den bästa adaptionen görs just nu i en samling serietidningar som verkligen träffat rätt och som ger storyn den tid den behöver. För det är det som är kruxet. Boken är nästan 1200 sidor lång och det säger sig själv att det inte går att göra en (1) film i vettig längd av det. Alternativet är så klart flera filmer, men då är vi tillbaka i miniserieland igen, med undantaget att det dröjer kanske ett år mellan varje “avsnitt”. Så, nä, lämna “Pestens Tid” som den är och fokusera på att filma någon av de böcker eller historier som ännu inte filmats och som är i en bättre längd för filmformatet.

Månadslistan januari

Tue, 01 Feb 2011 11:44:00 +0100

Under förra året redovisade jag allt jag såg i filmväg varje söndag. I år blir det lite annorlunda, nämligen en liten topplista över det bästa jag sett på DVD/blu-ray under den gångna månaden. Här är de i alfabetisk ordning: Against the Current Genre: Drama, dramakomedi Skådespelare: Joseph Fiennes, Justin Kirk, Elizabeth Reaser m.fl. I korthet: En roadmovie längs med Hudsonfloden. En sörjande man beslutar sig för att simma hela vägen till New York, men av en hemlig anledning. En kärlek uppstår, och en vänskap sätts på prov. En må bra-film med en sorglig ton. Dinner for Schmucks Genre: Komedi, fars Skådespelare: Steve Carell, Paul Rudd m.fl. I korthet: För att avancera på jobbet tvingas en man ta med sig en idiot till en middag, som visar sig vara lättare sagt än gjort. I sann farsanda går ingenting riktigt som mannen vill, och frågan är om han gör det rätta över huvud taget. I rymden finns inga känslor Genre: Komedi, dramakomedi Skådespelare: Bill Skarsgård, Martin Wallström, Cecilia Forss m.fl. I korthet: En kille med Aspergers ser livet tillsammans med sin bror och dennes tjej som en fungerande ekvation, men när tjejen inte orkar länge blir det kaos och oreda och killen måste hitta en ny tjej till sin bror, och gör det på ett annorlunda sätt. The Kids are All Right Genre: Dramakomedi Skådespelare: Mia Wasikowska, Josh Hutcherson, Mark Ruffalo, Annette Bening, Julianne Moore I korthet: Två tonåringar letar rätt på mannen som donerade sperma till deras lesbiska mammor. Mötet rör upp olika känslor i familjen som definitivt förändras när mannen får allt större plats. Splice Genre: Skräck, sci-fi Skådespelare: Adrien Brody, Sarah Polley m.fl. I korthet: Två framgångsrika genforskare blandar in mänskligt DNA i sin djurmix och får fram en hybrid som de i hemlighet tar hand om. Hybriden blir allt mer mänsklig, men är definitivt inte mänsklig. En otäck film.

En uppföljare i kortformat

Tue, 01 Feb 2011 11:08:00 +0100

I filmen "I love you, Man" blev de Rush-dyrkande Jason Segel och Paul Rudd bästa polare och jammade ihop till Rush-låtar, eller “slappin' the bass”, som Rudds karaktär uttryckte det. I en liten kort uppföljare får duon träffa trion i ett backstagerum. Lyckligtvis är Rush avsevärt bättre musiker än skådespelare...

Svensk The Office

Sun, 30 Jan 2011 16:08:00 +0100

TV4 ska göra en svensk variant av "The Office" med Henrik Dorsin i David Brent-rollen, tio år efter det brittiska originalet och bra många år efter att många andra länder, däribland USA, gjort sina egna versioner. Känns som en fräsch och bra idé... “Kobra” gjorde en liten svensk variant i samband med ett program där de tog upp “The Office” som fenomen, då med Gustaf Hammarsten i huvudrollen. Detta finns att se på YouTube, som till exempel detta klipp: Jag känner mig inte speciellt road av tanken på en svensk “The Office”, speciellt inte med ett så välkänt ansikte som Henrik Dorsin i fokus. Men det kanske kan bli roligt också.

Bra tv

Sun, 30 Jan 2011 15:59:00 +0100

Den här TT-nyheten från NA fick mig faktiskt att le lite: Top Gun blev kinesiska nyheter Peking/TT-AFP Den kinesiska statstelevisionen, CCTV, är i blåsväder sedan uppmärksamma tittare upptäckt att bilderna från en övningsolycka inom Kinas flygvapen nyligen härrörde från amerikanska 80-talsfilmen Top Gun. I nyhetsinslaget intervjuades flygvapenofficerare, växlat med dramatiska bilder där ett flygplan sköt ned ett annat – hämtat från slutstriden i Top Gun, där piloten Maverick, spelad av Tom Cruise, skjuter ned ett sovjetiskt jaktplan. “CCTV är kopierarnas kung”, noterades i en av kommentarerna på populära webbplatsen tudou.com.

Jag vill se Ljust och fräscht!

Sat, 29 Jan 2011 20:07:00 +0100

Nu har Henrik Schyfferts och Fredrik Lindströms show “Ljust och fräscht” haft premiär på Berns i Stockholm och plockar hem full pott i Aftonbladets recension. Jag har läst en del om showen tidigare, bland annat ett bra reportage i Svenska Dagbladet och är minst sagt peppad på att se den. Min förhoppning är att showen antingen 1) turnerar och kommer till Örebro, eller 2) visas på TV, eller 3) släpps på DVD. De två sistnämnda känns i alla fall sannolika så jag hoppas på det.

Sheiken och jag

Sat, 29 Jan 2011 18:05:00 +0100

När jag var liten hade jag en bästa vän som närmaste granne. Vi umgicks dagligen och även hans lillebror var med. Det blev följdaktligen en del födelsedagskalas i huset och ett stående inslag under dessa var att pappan i familjen klädde ut sig till en oljesheik och framförde ett litet trolleritrick med ett rep som jag aldrig lyckades klura ut hur det gick till. Pappan gick helt in i sin karaktär och var rätt övertygande, så som vuxna kunde vara när man var liten. En liknande situation uppstod när min storebror en dag påstod att han inte var den han var utan sin egen tvilling. Jag trodde nästan honom. Min grannar flyttade lämpligt nog till Saudiarabien under en tid och sedan tillbaka till en annan del av staden. Vi umgicks lite men ju äldre vi blev, ju mindre sågs vi och till slut inte alls. Så går det. Idag var det en dödsannons i NA. Jag hade hört att pappan hade varit dålig en tid, och för några dagar sedan orkade kroppen inte med mer. Vila i frid, min sheik.

Idol gör reklam för narkotika!

Sat, 29 Jan 2011 15:27:00 +0100

I dagens NA finns det en insändare som menar att “Idol” gör reklam för narkotika. Hur? Jo, för att Jay Smith haft ett halsband med rakblad. Signaturen "Lasse" skriver: “Rakbladet är en välkänd symbol för de som gillar narkotika, Kokain läggs på en glasskiva, med rakbladet skrapar man ihop kokainet till en sträng som man sen inhalerar i näsan”. Höna av en fjäder? “Lasse” kanske borde traska in på Forex och mena att de också gör reklam för narkotika eftersom de hanterar dollarsedlar då det är ihoprullade sådana man använder för själva inhaleringen i den bild av kokainsniffning som “Lasse” verkar vara expert på. Eller kanske ska han gå till närmaste butik som säljer speglar och dra samma argument för det är ju på en spegel man ska skrapa ihop kokainet med sitt rakblad enligt regelverket. Lustigt, jag som trodde rakblad var något man använde för att raka sig med. Tur att “Lasse” informerat om den huvudsakliga användningen.

Smyglanserades iPad sex år innan den kom?

Sat, 29 Jan 2011 00:16:00 +0100

De flesta känner nog till att Apples Steve Jobs även är involverad i Pixar. Nu misstänks han ha lanserat iPaden redan i 2004 års “Superhjältarna”. Kolla in följande klipp: Nu kan man ju ganska snabbt se att det inte är en iPad som vi känner till den idag som Mr Incredible får tag i, men det är kanske snarare konceptet med läsplattor som Jobs smög in i filmen. Eller så är det bara en slump, och en ganska naturlig användning av en sorts science fiction-detalj som funnits länge. Men det är lite roligt att konspirationsteoritisera bara för sakens skull.

Blå fredag med Joni

Fri, 28 Jan 2011 13:59:00 +0100

Härom dagen såg jag den Oscarsnominerade filmen “The Kids are All Right” som kom på DVD/BD i veckan och i den fanns det en sekvens som lyfte fram Joni Mitchells “Blue” (1971). Jag älskar sådana scener. Det finns inget bättre än musikreferenser i filmer. Min absoluta favoritfilm “Almost Famous” är fylld av sådana, som alltid leder vidare till att jag själv lyssnar på skivorna som det indirekt tipsas om. Så att jag skulle leta rätt på “Blue” på Spotify var ingen högoddsare direkt. Jag har ingen speciell relation till Joni Mitchell sedan tidigare, men det är en artist som verkar tala till väldigt många människor. Alla minns väl scenen med Emma Thompson i sovrummet i “Love Actually”? Det är en fin skiva som jag kommer att lyssna mer på. Joni Mitchell “Blue” hos Spotify

Att översätta eller inte översätta

Fri, 28 Jan 2011 10:31:00 +0100

Av samtliga engelskspråkiga filmer ämnade för en vuxen publik som går på Filmstaden just nu är det enbart en som fått en svensk titel: “Berättelsen om Secretariat”, vilket för övrigt är en märklg titel. Förr var det ett undantag om originaltiteln till en film behölls i Sverige, idag är det helt tvärt om. Man har helt enkelt slutat översätta titlar till filmer, men varför? Det är ju knappast så att böcker behåller sina originaltitlar när de översätts. Men å andra sidan blir det inte så himla roligt när man översätter titlarna. Ta till exempel de Oscarnominerade filmerna som skulle få följande titlar på svenska: "Svart svan" "Slagskämpen" “Inception” (ja, det blir samma, fast med svenskt uttal) "Barnen mår bra" "Kungens tal" “127 timmar” (vilket faktiskt är vad filmen kommer att heta på bio) "Det sociala nätverket" "Leksakshistorien 3" "Riktiga sandkorn" "Vinterns ben" Inte så heta titlar kanske... För övrigt lärde jag mig igår att filmen “Saturday Night Fever” ursprungligen skulle heta “Lördagsfrossa”, men i och med att ett populärt soundtrack lanserades samtidigt valde man att ha kvar originaltiteln. Rätt val!

Dvdkrönikan 28/1

Fri, 28 Jan 2011 09:26:00 +0100

Trenden som aldrig verkar ta slut Remakes, det vill säga återfilmningar av äldre filmer och/eller tv-serier, är en pågående trend som aldrig verkar ta slut. Förra året återvände 80-talet med nya versioner av ”A nightmare on Elm Street”, ”The karate kid” och ”The A-team”. I veckan annonserades Oscarsnomineringarna och bland de bästa filmerna hittade man Coen-brödernas ”True grit” som även den är en remake. Jag vet inte hur vanligt det är att återfilmningar letar sig in i den tyngsta klassen, men det är ett talande exempel för att trenden dominerar. I samtliga nämnda fall handlar det om amerikanska återfilmningar av amerikanska förlagor, men filmmakarna i väst tar sig även an europeiska förlagor. Ingen har väl missat att en amerikansk variant av ”Millennium”-trilogin görs just nu och i vår går ”Let me in”, den amerikanska versionen av ”Låt den rätte komma in” upp på svenska biodukar. I just det fallet hävdar skaparna att det är en ny adaption av boken, men det jag har sett känns väldigt mycket som en renodlad remake. Det är inte bara skräck och action som filmas på nytt. Den senare tiden har jag sett två amerikanska remakes av europeiska, mer farsbetonade komedier. ”Death at a funeral” bygger på engelska ”Trångt i kistan” från 2007 i vilken en patriark ska begravas, men allt går käpprätt åt skogen. Jag har inte sett originalet, men vågar lova att det är tusen gånger roligare än det som bland annat Chris Rock och Martin Lawrence får till i sitt taffliga farsförsök. Jag tror inte farsen som genre är speciellt vanlig i USA och det krävs en hel del känsla för att man ska få till det. Det här gänget fixar det inte, men gänget bakom ”Dinner for schmucks” gör det. Filmen, med Paul Rudd och Steve Carell i huvudrollerna, baseras på franska ”En mycket speciell middag” från 1998 och går ut på att en affärsman uppmanas att ta med sig en idiot till en middag där hans framtid inom företaget ska avgöras. Det visar sig vara lättare sagt än gjort, och via en mängd skruvade karaktärer, absurda situationer och ett klassiskt farsupplägg kommer vi från punkt A till B och skrattar gott längs med vägen. Ibland är det inte så dumt med återfilmningar.

Livet deluxe

Wed, 26 Jan 2011 15:25:00 +0100

I juni kommer Jens Lapidus tredje Stockholm Noir-roman som fått den lysande titeln “Livet deluxe”. Jag har tagit del av Lapidus tidigare verk på lite olika sätt. “Snabba cash” har jag sett, men inte läst. “Aldrig fucka upp” har jag både läst och lyssnat på samtidigt och serieromanen “Gängkrig 145” har jag läst, så “Livet deluxe” ser jag fram emot. Jag tycker i och för sig att Lapidus historier är rätt hemska då de skildrar en värld som är så olik den jag själv lever i. Det är ju inte så att umgås i några kriminella kretsar direkt, men jag antar att det är Lapidius trovärdiga skildringar av det här livet som gör det så hemskt. Det är påhittat men det är samtidigt väldigt verklighetsbaserat vilket gör det otäckt. Men jag ska definitivt läsa boken.

Skrik som studiematerial

Tue, 25 Jan 2011 17:32:00 +0100

“De bara skriker” är ju en rätt vanlig beskrivning på hårdrock från gemene man. I fallet black metal är det visserligen befogat, men i skriken finns ord och i norsk black metal finns således norska ord. Dessa ord har motiverat ett antal universitetsstudenter i Rom att plugga norska, och lyckas uppenbarligen väldigt bra med det. Här är ett klipp ur “Typiskt norskt” där reportern med en ganska förbluffad min får ta del av studierna. Utmärkt reportage och väldigt roligt.

Nu snackar vi extramaterial!

Tue, 25 Jan 2011 15:32:00 +0100

I morgon släpps “Wall Street: Money never sleeps” och på Discshop kommer ett väldigt unikt ex av filmen på blu-ray att finnas för den nätta summan 185 000 kr. “Extramaterialet” är en motorcykel (!), nämligen en Ducatis Streetfighter S som figurerar i filmen. I ett pressmeddelande säger Discshops marknadschef Erik Bodén "Det här är ett världsunikt sätt att marknadsföra ett filmsläpp. Ett sätt som inte tidigare gjorts och det finns ju knappast någon film som gör sig bättre än uppföljaren till ‘Wall Street’ i detta exklusiva paket." Vad jag har hört ska “Wall Street: Money never sleeps” inte vara så speciellt bra, så det känns mer som ett sätt att få uppmärksamhet till en film som inte skulle få det på egna meriter. Knäpp idé hur som helst.

Oscars-nomineringarna

Tue, 25 Jan 2011 14:50:00 +0100

Det blev ingen nominering för “I rymden finns inga känslor”, men danska “Hämnden” fick en nominering i klassen för utländska filmer. Här är de tunga klasserna: Best motion picture of the year • Black Swan • The Fighter • Inception • The Kids Are All Right • The King’s Speech • 127 Hours • The Social Network • Toy Story 3 • True Grit • Winter’s Bone Performance by an actor in a leading role • Javier Bardem i "Biutiful" • Jeff Bridges i "True Grit" • Jesse Eisenberg i "The Social Network" • James Franco i “127 Hours” • Colin Firth i “The King's Speech” Performance by an actor in a supporting role • Christian Bale i "The Fighter" • John Hawkes i “Winter's Bone” • Jeremy Renner i “The Town” • Mark Ruffalo i “The Kids Are All Right” • Geoffrey Rush i “The King's Speech” Performance by an actress in a leading role • Annette Bening i “The Kids Are All Right” • Nicole Kidman i "Rabbit Hole" • Jennifer Lawrence i “Winter's Bone” • Natalie Portman i "Black Swan" • Michelle Williams i “Blue Valentine” Performance by an actress in a supporting role • Amy Adams i “The Fighter” • Helena Bonham Carter i “The King's Speech” • Melissa Leo i "The Fighter" • Hailee Steinfeld i “True Grit” • Jacki Weaver i “Animal Kingdom” Best animated feature film of the year • How to Train Your Dragon • The Illusionist • Toy Story 3

Razzie-nomineringarna

Tue, 25 Jan 2011 00:54:00 +0100

Bara några timmar innan Oscarsnomineringarna blir offentliga kommer motsvarande för Razzie 2010, Oscars elaka kusin som lyfter fram det som varit sämst under året som gått. Vid tidigare galor har vissa skådespelare/filmmakare med självdistans faktiskt dykt upp och hämtat “Det gyllene hallonet”. Vi får se om det blir så även denna gång. Här är de nominerade: Sämsta film • "The Bounty Hunter" • "The Last Airbender" • "Sex & The City 2" • "Twilight Saga: Eclipse" • "Vampires Suck" Sämsta manliga skådespelare • Jack Black, "Gulliver’s Travels" • Gerard Butler, "The Bounty Hunter" • Ashton Kutcher, “Killers” och "Valentine’s Day" • Taylor Lautner, “Twilight Saga: Eclipse” och "Valentine’s Day" • Robert Pattinson, “Remember Me” och "Twilight Saga: Eclipse" Sämsta kvinnliga skådespelare • Jennifer Aniston, “The Bounty Hunter” och "The Switch" • Miley Cyrus, "The Last Song" • De fyra tjejkompisarna (Sarah Jessica Parker, Kim Cattrall, Kristin Davis & Cynthia Nixon), "Sex & The City 2" • Megan Fox, "Jonah Hex" • Kristen Stewart, "Twilight Saga: Eclipse" Sämsta manliga biroll • Billy Ray Cyrus, "The Spy Next Door" • George Lopez, “Marmaduke”, “The Spy Next Door” och "Valentine’s Day" • Dev Patel, "The Last Airbender" • Jackson Rathbone, “The Last Airbender” och "Twilight Saga: Eclipse" • Rob Schneider, "Grown Ups" Sämsta kvinnliga biroll • Jessica Alba, “The Killer Inside Me”, “Little Fockers”, “Machete” och "Valentine’s Day" • Cher, "Burlesque" • Liza Minnelli, "Sex & The City 2" • Nicola Peltz, "The Last Airbender" • Barbra Streisand, "Little Fockers" Sämsta användande av 3D (specialkategori för 2010) • "Cats & Dogs 2: Revenge of Kitty Galore" • "Clash of The Titans" • "The Last Airbender" • "Nutcracker 3D" • "Saw 3D" Sämsta par/sämsta ensemble • Jennifer Aniston och Gerard Butler, "The Bounty Hunter" • Josh Brolins ansikte och Megan Foxs accent, "Jonah Hex" • Hela rollistan för "The Last Airbender" • Hela rollistan för "Sex & The City 2" • Hela rollistan för "Twilight Saga: Eclipse" Sämsta regissör • Jason Friedberg & Aaron Seltzer, "Vampires Suck" • Michael Patrick King, "Sex & The City 2" • M. Night Shyamalan, "The Last Airbender" • David Slade, "Twilight Saga: Eclipse" • Sylvester Stallone, "The Expendables" Sämsta manus • “The Last Airbender” av M. Night Shyamalan • “Little Fockers” av John Hamburg och Larry Stuckey • “Sex & The City 2” av Michael Patrick King • “Twilight Saga: Eclipse” av Melissa Rosenberg • “Vampires Suck” av Jason Friedberg & Aaron Seltzer Sämsta föregångare, omfilmning, kopia eller uppföljare • "Clash of The Titans" • "The Last Airbender" • "Sex & The City 2" • "Twilight Saga: Eclipse" • "Vampires Suck"

Tre rätt

Mon, 24 Jan 2011 21:57:00 +0100

Pinsamt. Blott tre priser lyckades jag pricka in i kvällens Guldbaggegala. De filmer jag inte hade sett plockade hem de flesta av de tyngsta priserna. Har “Sebbe” ens gått upp i Örebro? Nåja, om en månad ungefär är det Oscarsgalan och då ska jag få ett bättre resultat, det lovar jag.

Guldbaggegalan 2011 #tvåsidor

Mon, 24 Jan 2011 14:04:00 +0100

Dags för den svenska filmgalan ikväll då och jag och Maria tänkte försöka gissa oss till vinnarna. I mitt fall är det rätt svårt då jag långt ifrån ser varenda svensk film som kommer. Av de åtta långfilmerna som är nominerade här och där har jag sett fyra, och även om det är hälften räcker det inte riktigt för att vara helt säker i alla kategorier. Here we go... Bästa film • I rymden finns inga känslor  • Sebbe  • Svinalängorna  - Jag tycker att “I rymden finns inga känslor” är en av de bästa svenska filmer som gjorts på bra länge, men tror ändå att “Svinalängorna” kniper priset. “Sebbe” har jag knappt hört talas om. Bästa regi • Pernilla August för Svinalängorna • Lisa Langseth för Till det som är vackert • Babak Najafi för Sebbe Det är bara “Svinalängorna” av dessa som jag sett och gissar därför att Pernilla August tar hem det. Bästa kvinnliga huvudroll • Pernilla August för rollen som Kicki i Miss Kicki • Noomi Rapace för rollen som Leena i Svinalängorna • Alicia Vikander för rollen som Katarina i Till det som är vackert - Skulle August även ta hem detta pris så skulle det nog vara första gången en person vunnit både regi och bästa kvinnliga huvudroll – för olika filmer... Men Noomi Rapace gör sin roll bra så jag tror på henne. Bästa manliga huvudroll • Sebastian Hiort af Ornäs för rollen som Sebbe i Sebbe • Joel Kinnaman för rollen som JW i Snabba Cash • Bill Skarsgård för rollen som Simon i I rymden finns inga känslor - Hjärtat säger Bill Skarsgård, men det känns som det snackades betydligt mer om Joel Kinnaman så det känns som priset är hans. Men vem är Sebastian Hiort av Ornäs? En dark horse i sammanhanget. Bästa kvinnliga biroll • Tehilla Blad för rollen som Leena, som barn i Svinalängorna • Cecilia Forss för rollen som Jennifer i I rymden finns inga känslor • Outi Mäenpää för rollen som Aili i Svinalängorna Jag har sett samtliga insatser i denna kategori och alla gör riktigt bra roller, men jag vill att Tehilla Blad ska plocka hem den. Men hon borde varit nominerad i huvudrollskategorin faktiskt. Bästa manliga biroll • Peter Dalle för rollen som Gösta i Himlen är oskyldigt blå • David Dencik för rollen som Fred Åkerström i Cornelis • Ville Virtanen för rollen som Kimmo i Svinalängorna Jag vill att David Dencik ska ta hem priset. För övrigt enda nomineringen för “Cornelis” vilket jag tycker är snålt. Bästa manuskript • Pernilla August och Lolita Ray för manuskriptet till Svinalängorna • Lisa Langseth för manuskriptet till Till det som är vackert • Jonathan Sjöberg och Andreas Öhman för manuskriptet till I rymden finns inga känslor “I rymden...” är ett väldigt originellt manus, men det känns samtidigt som det är “Svinalängornas” år... Bara därför blir det väl “Till det som är vackert”... Men jag hoppas på “I rymden...”. Bästa foto • Göran Hallberg för fotot i Himlen är oskyldigt blå • Erik Molberg Hansen för fotot i Svinalängorna • Aril Wretblad för fotot i Snabba Cash Ren gissning: “Snabba Cash”. Bästa dokumentär • Familia • Så nära • Ångrarna  Här jag jag ingen susning, men gissar på “Så nära”. Bästa kortfilm • Inte Panik • Tord och Tord • Tussilago  Ingen susning här heller, men jag gillar titeln “Tord och Tord”. Bästa utländska film • Fish Tank  • Miraklet i Lourdes  • The Social Network  “The Social Network” är film som kommer att dra hem många priser i år och även Guldbaggen tror jag. Ja, det var mina gissningar. Kl 22 i kväll vet vi hur det faktiskt blev.

P3 Guld

Sat, 22 Jan 2011 19:40:00 +0100

I kväll är det dags för P3 Guld. Jag har tre tidigare erfarenheter av galan. 2004 vann jag och mitt gamla band Nasum priset i kategorin “rock/metal” för skivan “Helvete”. Rätt skön känsla. Här kan ni se oss bli intervjuade av SVT:s “Studio Pop” efter galan. Jag håller krampaktigt i priset... Året därpå skulle vi spelat med Nasum, men dessvärre blev det inte så när vår sångare och gitarrist Mieszko Talarczyk omkom i Tsunamin. Vi var dock på plats eftersom vi var nominerade igen, och i stället för vårt framträdande läste programledaren Petra Wangler Marklund upp ett litet statement som jag skrivit ihop. Läs mer om det här. Och året därefter satt jag med i juryn. Det var kul och något jag gärna skulle göra igen. Men jag har tyvärr inte engagerat mig så mycket i galan sedan dess och inte även i kväll kommer jag att ha möjlighet att se den.

Battle of the bands...

Fri, 21 Jan 2011 12:01:00 +0100

...har man ju hört talas om, men det här är snarare a battle in the band. Gitarristen kör ett taffligt solo och det blir konsekvenser:

Noomi Rapace - the early years

Thu, 20 Jan 2011 22:41:00 +0100

Jag håller på och tittar på “Tre Kronor - Box 4” och har kommit till det första avsnittet i den sjätte säsongen och direkt i öppningsscenen kliver Noomi Rapace (eller Noomi Norén som hon hette vid den här tiden) in i serien som värstingbruden Lucinda. Så här ser hon ut: Inte så bra bild kanske, men så blir det när man fotar av tv:n med mobilen. Hon ser dock jättekonstig ut med ett väldigt markant smink som får henne att se plastig ut. Ska dock bli spännande att se hur hon sköter sig efter några avsnitt.

Re: Bibliotekstjuven #tvåsidor

Thu, 20 Jan 2011 21:42:00 +0100

Maria har skrivit om "Bibliotekstjuven" som visas på SVT just nu och undrar varför jag fortsätter att titta. Ja, eh... Det är ju dumt att sluta när man sett två avsnitt och det bara är ett kvar... Nä, skämt å sido. Det är en bra serie. SVT är som vanligt bra i miniserieformatet och “Bibliotekstjuven” är inget undantag. Välgjord, intressant och lite smått spännande. Jag gillar även miljön den utspelar sig i. Det är något oerhört fascinerande över gamla arkiv med uråldriga skrifter. Man vill vara där och utforska hyllorna helt enkelt. Dock måste jag säga att man slarvat en hel del när det gäller hanteringen av dessa dyrbara verk. Här kladdas det på gamla brev och böcker utan handskar eller någon som helst varsamhet och så går det förstås inte till! Grr! Men minus den detaljen har jag egentligen bara positiva saker att säga. Gustaf Skarsgårds karaktär är välutvecklad och faktiskt ganska komisk. Hans beteende är så absurt stundtals att man inte kan låta bli att le lite. Sen ska jag lägga till att det var min kompis Joel som tipsade mig om serien. Han såg premiäravsnittet när det gick och pratade om det dagen därpå. Han hade hört en dokumentär på SR om bibliotekstjuven och sa att serien hade “festscenen i 'Lasermannen'”-pinsamma sekvenser. Inte riktigt kanske, men bra nära.

I rymden finns inga känslor har Oscarsvittring

Thu, 20 Jan 2011 10:28:00 +0100

Svenska filmen “I rymden finns inga känslor” är en av de nio filmer som fajtas om nomineringen för bästa utländska film. Bland de övriga filmerna återfinns nyligen Golden Globe-vinnande “Hämnden” från Danmark och “Biutiful” från Mexiko. “I rymden finns inga känslor” är en utmärkt och originell film och jag håller tummarna för den. Filmen är även nominerade i Guldbaggegalan som går av stapeln på måndag och filmen släpps på DVD/blu-ray nästa onsdag.

Bra initiativ TV11, men va fan?

Wed, 19 Jan 2011 14:57:00 +0100

TV11, före detta TV400, sparkar upp dörrarna idag och gör det med att bland annat sända den utmärkta serien “Sons of Anarchy” nästan varje dag. Ett bra initiativ, men hur tänkte ni med sändningstiden? Runt kl 14 varje gång? Det är totalt idiotiskt. Målgruppen för serien sitter definitivt inte och tittar på tv då och på eftermiddagen är det högst troligt att barn plippar in sig på TV11 och “Sons of Anarchy” är verkligen ingen serie för barn. TV11 ska även visa den hypade “The Walking Dead” så frågan är när i tablån de lägger den? Halv sju på morgonen? Mer på TV11:s hemsida.

Lost fortsätter... bland fansen

Tue, 18 Jan 2011 17:22:00 +0100

Så här års brukar en ny säsong av “Lost” dra i gång, men i och med att serien gick i mål förra året så blir det dessvärre inget mer. Fast några fans har åkt till Hawaii och spelar in en egen liten fanfilm bland de miljöer och kulisser som fortfarande finns kvar. Resultatet är... spännande. Känslan finns absolut där och nog blir man sugen på mer av serien, men det inte helt hundraprocentiga skådespelet bromsar upp helthetsintrycket en smula. Fast inte speciellt mycket. Se “The Man Who Brought Us Here”:

Lyssna på Grammisvinnarna Watain

Mon, 17 Jan 2011 21:09:00 +0100

Om ni lästa NA i morse kunde se en stor bild på Watain och läsa om hur “Black metal tar plats i finrummet” i och med att Stockholmsbandet var nominerade till en Grammis i hårdrockskategorin. Bandet är i mina kretsar riktigt hypade och skivan “Lawless Darkness” toppade många årsbästalistor, och inte helt oväntat tog de hem priset. Personligen har jag aldrig fastnat för Watain och jag behöver nog lyssna betydligt mer på skivan innan jag ens säger något mer, och om ni också vill lyssna på den är det bara att klicka på nedanstående länk. Watain - “Lawless Darkness” hos Spotify Hade jag suttit i Grammisjuryn hade jag lagt min röst på Ghost som också var nominerade. Deras debut är en av 2010:s bästa skivor enligt mig. Ghost - “Opus Eponymous” hos Spotify

Rapport från nattens Golden Globe

Mon, 17 Jan 2011 13:13:00 +0100

Jag satt uppe i natt och kollade på Golden Globe mellan 02.00 och 05.00. Jag har inte sett galan tidigare, men i och med att den brukar ge en lite föraning om resultatet vid Oscarsgalan så kändes det intressant. Till att börja med är det Hollywood Foreign Press Association som ligger bakom priserna. Det är alltså journalister och kritiker som utser vinnarna och inte en akademi som vid Oscars. Sedan är det både film och tv som uppmärksammas, ytterligare en skillnad. Formatet på galan är lite flummigare än den strikt hållna Oscarsgalan. Det här känns mer som en braschfest där vinnarna får kryssa sig genom en massa bord för att komma upp på scenen och köra sitt tacktal. Det är inga framträdanden, utan mest ett löpandebandsformat där kategori efter kategori avverkas. Den numera smala Ricky Gervais var värd och var riktigt elak, men så ska det kanske vara vid sådana här tillfällen. Vinnarna hittar man här, men den stora filmvinnaren bör vara “The Social Network” med priser för bästa dramafilm, bästa regi, bästa manus och bästa filmmusik. Några personliga höjdpunkter eller reflektioner: • Michael Douglas såg mager men pigg ut efter sin cancerbehandling. Han möttes av stående ovationer när han oannonserat delade ut det sista priset. “Jag måste hitta på ett enklare sätt att få stående ovationer”, kommenterade Douglas kvickt. • Tacktalen varierade. Väldigt mycket namnrabbling och/eller osammanhängade haranger. Några få var samlade och lite mer konkreta, till exempel Jane Lynch (“Glee”). Allra mest konkret var den enda av vinnarna som jag faktiskt sett på riktigt, nämligen Trent Reznor som vann för musiken till “The Social Network”. • Under tacktalen klippte man in bilder på skådespelare och regissörer som såg totalt ointresserade ut. Det var bara Anne Hathaway som verkade genuint intresserad av vad alla hade att säga. • Danska filmen “Hämnden” med Mikael Persbrandt vann bästa utländska film och regissören Susanne Bier stod för nattens absolut mest nervösa tacktal. Hon skakade så mycket att man kunde ha använt henne för att vispa grädde... • Robert DeNiro fick ett specialpris för sin karriär och collaget med ett urval av hans större filmer och roller var väldigt bra. Mycket välförtjänt med andra ord. • Robert Downey Jr var den roligaste presentatören när han flörtade vilt och gjorde rejäla anspelningar på de nominerade kvinnorna i en kategori.

Scream 4: Vem bryr sig?

Sun, 16 Jan 2011 20:56:00 +0100

När “Scream” kom för 15 år sedan upplevde jag att den kom med något nytt, att den faktiskt bidrog med något till hela skräckgenren. Lite otäck, lite rolig och ganska så spännande. Men sen kom det ett par uppföljare och det fräscha blev snabbt uttjatat och tråkigt. I samma veva började “Scary Movie”-filmerna komma som tjatade ut temat ännu mer. Och nu är det dags för en fjärde film och jag kan faktiskt ärligt talat inte bry mig mer än att enbart länka in trailern och gäspa åt den.

Dvdkrönikan 14/1

Fri, 14 Jan 2011 13:51:00 +0100

Glädjen som blev irritation Den första videoapparaten som dök upp i det Jakobsonska familjehemmet var två-delad. Jag kan inte riktigt förstå varför, men den bestod av två ”lådor” där man stoppade i videobandet i den övre. Toppmatad, så klart. Den var inte vår privata, utan ”jobbets” och skulle väl cirkulera runt bland de anställda, men jag tror den mest var hemma hos oss. Så småningom fick vi en egen och det blev allt vanligare att vi åkte och hyrde en film en lördagseftermiddag eller så. Vi hade en samling tomband, som förmodligen var svindyra, som fylldes med ”Band Aid” och andra musikkonserter och en och annan film som gick på tv. ”Ombytta roller” har jag sett en miljard gånger på video. Efterhand byttes apparaten ut mot en modernare variant så man slapp ligga på golvet och tidsprogrammera inspelningar och en vacker dag, när jag flyttat hemifrån, köpte jag mig en fin stereovideo. Wow – nu kunde man köra ut filmen eller konserten genom stereon och få riktigt mäktigt ljud, och så kunde man spela in på ”longplay” och få ut dubbelt så mycket speltid än vad bandet egentligen rymde! På ett 180-minutersband fick man in åtta ”Arkiv X”-avsnitt om man klippte bort reklampauserna, på ett 240-band hela elva stycken. Jag hade mycket roligt tack vare mina videoapparater, vilket den rejäla samling med både märkta och omärka videoband som finns i hyllor och kartonger vittnar om. Mycket roligt, fram till nu. I veckan kom jag på den briljanta idén att koppla in videoapparaten i den betydligt modernare tv:n för första gången på väldigt länge. De gamla irritationsmomenten kom direkt: Det första videobandet fastnade i apparaten och den snigellångsamma hastigheten på snabbspolningen gjorde sig påmind. Men värst av allt var bilden. Hur stod man ut egentligen? Och det där med ”longplay” gjorde ju inte direkt under för kvaliteten på inspelningarna. Nej, fy bubblan – tack och lov för att utvecklingen har gått framåt och att man idag kan se ”Arkiv X” på dvd och njuta av filmer i högsta kvalitet på blu-ray. Formatet vhs kan vi gömma för gott tycker jag. Fotnot: Uppmärksammade läsare noterar att denna krönika är en utveckling av det blogginlägg jag skrev tidigare i veckan.

Cease and desist, Ulf Malmros!

Thu, 13 Jan 2011 12:06:00 +0100

Ulf Malmros, som gjort mycket bra, ska göra en ny film om två hårdrocksbröder och kalla filmen för “Bröderna Hårdrock”. Hm! Det vet ju “alla” att Bröderna Hårdrock redan finns: Per och Erik borde höra av sig till Malmros.

Tack och lov att utvecklingen gått framåt

Wed, 12 Jan 2011 16:11:00 +0100

Igår kopplade jag in min gamla videobandspelare i tv:n för första gånger på jag vet inte när. Jag har mängder av videoband som egentligen bara ligger och skräpar men det finns en och annan sak som är värd att spara så klart, men när ska man hinna leta rätt på allt det och eventuellt föra över det till något digitalt format i stället? Hur som helst, det var med lika delar nostalgi och hat som jag upplevde videoformatet igen. Till att börja med fastnade ett band i spelaren och sen när jag väl fick igång ett annat band fasades jag över den fruktansvärda bildkvaliteten. Att se long-play-inspelade video på en 46" tv med SmartZoom var ingen fröjd direkt. Nej, tack och lov för att utvecklingen gått framåt så man slipper titta på kornigt skräp.

Englund vs Ranelid

Tue, 11 Jan 2011 17:20:00 +0100

De som läser kultur- och nöjessidor lär inte ha missat den senaste beefen mellan Peter Englund och Björn Ranelid. Jag har inte läst någon av dem (med undantag för Englunds gamla blogg) men jag finner Englund en tusen gånger mer sympatisk person än den självgoda Ranelid. Däremot kanske det inte var helt genomtänkt av Englund att kläcka ur sig en tämligen privat åsikt i sin officiella Svenska akedemin-blogg.

HippHipp #tvåsidor

Mon, 10 Jan 2011 16:29:00 +0100

“HippHipp” har börjat gå på SVT igen och jag tittar med spänning på varenda avsnitt. Den nuvarande säsongen är kanske inte lika rolig som de tidigare, men det är fortfarande väldigt kul. Här är en liten samling med några favoriter från förr: En av de mest originella sketcher som gjorts: Klassikern “Svenska för nybörjare”: Sketchen som gjort det omöjligt för mig att lyssna på “Klartext”: Hur man blir svensk: Nu är frågan; vad tycker Maria om “HippHipp”?

Att återupptäcka Fireside

Mon, 10 Jan 2011 14:41:00 +0100

Mellan Mammuth och Khoma på Club 700 i lördags spelades det något i högtalarna som jag inte hade hört på länge, men genast kände att jag vill lyssna mer på. Det spelades nämligen låt efter låt med Fireside, ett av de där Norrlandsbanden som var som hetast på 90-talet. Sångaren Kristofer Åström började göra soloskivor av mer singer-songwriter/alt-country-doftande snitt och så hörde man inget mer av Fireside. Lyckligtvis finns det en hel katalog av fina Fireside-skivor att ta fram och lyssna på, vilket jag ämnar göra under veckan. Här är en av mina favoriter, ett ganska udda spår som jag minns att de inledde en konsert här i stan på gamla Ritz med någon gång i mitten av 90-talet. Fireside - “Not in my palace” på Spotify

Scrat är ansvarig!

Mon, 10 Jan 2011 11:42:00 +0100

Det roligaste med “Ice Age”-filmerna har varit den lilla nötälskande Scrats små äventyr (även om kärlekshistorien i den tredje filmen var lite för mycket). Nu finns det en helt ny kortfilm med Scrat att se på trailers.apple.com där han plötsligt blir ansvarig för giraffers långa halsar och Sfinxens avbrutna näsa. Bland annat. Kolla in “Scrat's Continental Crack-up” själva.

Bloggtorka

Mon, 10 Jan 2011 10:26:00 +0100

Jag har inte bloggat så mycket den senaste veckan. Det är inspelning för hela slanten. Jag ränner med min utrustning mellan hemmet och replokalen och spelar in bas respektive sång. En vecka till, sen ska skivan vara “klar”. Så här ser det ut hemma hos mig: En basist, en SansAmp (baseffekt), en PreSonus FireStudio (ljudkort), en laptop och en Anders. Hela inspelningen kan man följa på coldworker.com. Ska dock försöka få lite fart på bloggandet den här veckan.

Per Oscarsson igen

Wed, 05 Jan 2011 13:20:00 +0100

I dagens NA har Magnus Börjesson skrivit en fin text om sin morbror Per Oscarsson. Jag hade ingen aning om släktskapet mellan NA-journalisten och den stora skådespelaren, och texten är bra och värdig. Jag sitter och lurar på när jag såg Per Oscarsson för första gången (utöver den klassiska sekvensen från “Hylands hörna” som jag säkert såg tidigt på ett eller annat sätt). Jag måste nog fuskkolla på karlns meritlista för att lista ut det. Det kan nog mycket väl varit i “Bröderna Lejonhjärta”. Härom året såg jag om de fem miniserierna om “Polisen i Strömstad” där Oscarsson gjorde huvudrollen. Fem ganska ojämna saker, men den första av dem – "Polisen som vägrade svara" – är en otroligt bra svensk deckare som mycket väl skulle kunna bli en bra Hollywood-film om någon visade den för en lämplig producent. En annan favoritroll är den han gjorde som mästartjuven i "Fasadklättraren", en annan svensk miniserie som blev Björn Kjellmans stora genombrott. Men Oscarsson är bäst i den. Men det är bara en bråkdel av en lång film- och tv-karriär som nu är över.

Barnkonster

Wed, 05 Jan 2011 00:24:00 +0100

Ibland är de enklaste idéerna de bästa. Be barn rita lite monster och gör snygga målningar av dem sen. Det har konstnären Dave Devries gjort i sitt projekt "The Monster Engine", som han beskriver som "a book, a demonstration, lecture and a gallery exhibition" utifrån frågan What would a child’s drawing look like if it were painted realistically? Svaret på frågan är smått surrealistiska och ganska otäcka bilder som kittlar min fantasi något vansinnigt. Det finns mängder av exempel att se via länken ovan, men här är en av mina personliga favoriter - “Ninja”:

Re: Dreaming people #tvåsidor

Tue, 04 Jan 2011 10:22:00 +0100

Maria har kommit i kapp lite efter Afrikaresan och undrar vad jag tycker om Idol-vinnarlåten “Dreaming people” och vem som gör den bäst. Jag saxar lite ur Idolrapporten jag skrev till henne medan programmet gick. Först Jays version: ”Dreaming people” heter låten. Lite halvballadig och egentligen alldeles för poppig och snäll för Jays stil, men hans röst passar bra till den och han sjunger lika rent som han alltid gjort. Ingen låt att göra ett ösigt framträdande, vilket kan vara en nackdel för Jay då han alltid känns väldigt stel när han står stilla. Mellohöjning mot slutet och Jay får trycka på lite. Ganska bra avvägning mellan hans raspiga och rena röst. Lät generellt som en typisk vinnarlåt. Och så om Minnahs: Samma arrangemang på låten så klart, passar väldigt bra till hennes röst också. /.../ Tyckte låten var lite svagare än förra årets låt vid första lyssningen, men den växer helt klart. Ojojoj… Det kommer att bli tufft det här… Rätt bra att Linnea inte gick till final, helt superfel låt för henne måste jag säga. Den passar både Jay och Minnah, men kanske Minnah allra bäst. Så här i efterhand måste jag omvärdera min åsikt då Minnah-versionen precis som Maria skriver känns lite platt och tråkig. Men annars tycker jag låten är helt okej.

Sista söndagssammanfattningen

Mon, 03 Jan 2011 13:34:00 +0100

Ja, nu har ju visserligen halva måndagen redan gått, men här är den sista söndagssammanfattningen. Jag kommer inte att fortsätta med den här sortens rapportering under 2011 utan hitta på något nytt sätt att dela med mig av det jag sett. Förmodligen blir det någon sorts rekommendation snarare än en lista så som jag kört under 2010. För övrigt så blev det 372 titlar på listan, och jag har gjort en lista över de 25 bästa grejerna på DVD under 2010 på DVDKritik.se. Lite tips på filmer och annat man kanske har missat. Nåja, här är vad som sågs under förra årets sista, och detta års första vecka: Välkommen åter “Den svenska kvinnliga humoreliten” samlades i en egen tv-serie och det blev inte speciellt roligt. Runt tio skämt upprepas i all evighet och jag hoppas inte att det blir mer. Vita huset – Säsong 4 Det började med att jag slumpmässigt började titta på ett avsnitt mitt i säsong 3 för att jag bara “behövde” något att titta på. Som vanligt fastnade jag och nu är jag mitt i säsong 5 och lär fortsätta titta tills serien är slut. Det är inte första gången, och lär väl inte bli sista. Croupier Clive Owen spelar författare/croupier i den här film noir-doftande thrillern från 1998 som först nu släpps på svensk dvd. En godkänd film som dock känns som den försöker vara smartare än vad den egentligen är. Grotesco 2 Ändra omgången av “Grotesco” har varit svagare än den första, men bra i alla fall. Mitt favoritavsnitt var nog det om “metahumor”. Ska bli intressant att se om den på dvd senare i år då den sannolikt kommer att kännas på ett annat sätt. Lejonkungen Det var ju Maria som började tjata om “Lejonkungen” i en blogg för några veckor sedan, så vi tittade på den. Min åsikt är att filmens story känns lite för enkel på något sätt och att filmen tar fart först när Timon och Pumbaa dyker upp för att sedan avslutas med en oerhört snabb final. Men den är lite gullig och rolig och en snyggt gjord film. Tre Kronor – Box 3 20 nya avsnitt avverkades på ett par dagar. Nu är det bara att andas lite innan nästa box ramlar ned. Hälften avklarat, hälften kvar...

R.I.P., mina hjältar

Sat, 01 Jan 2011 11:40:00 +0100

Det var inte så vidare kul att läsa om Per Oscarssons sannolika bortgång i en villabrand under nyårsaftonen. Oscarsson är en av mina stora hjältar bland svenska skådespelare och att en sådan ikon ska lämna oss i något så ovärdigt som en eldsvåda är svårt att acceptera. Dessutom har Thomas Funck lämnat oss under mellandagarna, dock under mer naturliga förhållanden. Funck skapade “Kalle Stropp och Grodan Boll” och jag vet inte hur många miljarder gånger jag lyssnat på skivan med karaktärerna i föräldrahemmet. Funck var en mästare på sitt sätt och jag är glad för den underhållning han gav mig. Två personliga hjältar lämnade oss inom några dagar innan 2010 blev 2011.

Söndagssammanfattning (48)

Sun, 26 Dec 2010 23:59:00 +0100

Veckans sedda jox... Loppet är kört Mycket bra ungdomsdrama/sportfilm från 70-talet om ett kompisgäng som försöker komma på vad de ska göra med sina liv i en liten håla. En av dem har talang för tävlingscykling och det blir något som filmen centreras kring. Jag gillade filmen mycket. Family Guy: It’s a trap! Den tredje och sista “Star Wars”-parodien från “Family Guy”. Precis som den förra bara så där kul, men ändå underhållande. Parodierna/hyllningarna har ändå gjorts med hjärtat på det rätta stället. The Town Ben Affleck gör ännu en skildring av hemstaden Boston när han både regisserar och gör huvudrollen i “The Town”. Han är en bankrånare i en liga som tar en tjej som gisslan under ett rån och efteråt måste Affleck kolla av vad tjejen såg eller inte såg och kärar ned sig i henne, samtidigt som polisen kommer allt närmare i sina utredningar. Bra och tät thriller. Ricky Gervais Live IV: Science Ricky Gervais fjärde stand-up-show handlar precis som de tidigare inte speciellt mycket om det ämne han satt som namn, “Science”. Jag tycker mest det är en massa skämt om tjocka människor, som blir måttligt roligt. Mja, den här mäter sig inte riktigt med de tidigare showerna. Tillbaka till framtiden-trilogin Min julhelg, minus matintagande och klapputdelande, gick åt att beta av den nya blu-ray-boxen med “Tillbaka till framtiden”-trilogin. Ett kärt återseende. Ettan och trean är jättebra medan mittenfilmen inte alls faller mig i smaken. Glädjande nog håller filmerna väldigt väl än idag. Under fire Gammal, politiskt laddad krigsthriller om inbördeskriget i Nicaragua och framför allt journalister som bevakar det. Har tidigare varit känd i Sverige som “I skottlinjen”, vilket är en passande titel. Här är vi mitt i krigets fasa. Godkänd film.

God jul från mig och Maria

Fri, 24 Dec 2010 11:38:00 +0100

Maria firar jul genom att snorkla i Afrika, medan jag skottar fram bilen och tar mig till föräldrahemmet i Brickeberg. Två sidors julfirande liksom. Hur som helst, God jul önskar vi med detta lilla julkort!

I love Cameron Crowe!

Wed, 22 Dec 2010 15:31:00 +0100

Cameron Crowe är inte den flitigaste filmskaparen men han har en tendens att pricka in min smak totalt med sina filmer. Hans "Almost Famous" är min absoluta favoritfilm och jag älskar även "Elizabethtown" även om den räknas som en flopp. “Jerry Maguire” är kanske lite övervisad på tv men jag stänger sällan av om den dyker upp. “Vanilla Sky” har jag bara sett en gång och det är nog dags att köpa den och se om den snart. “Singels” är okej och debutfilmen “Snacka går ju...” är jag faktiskt osäker på om jag ens sett. Crowe är även författare till “Häftigt drag i plugget”, även om han inte regisserade den. Hur som helst, hans kommande film “We bought a zoo” spelas in i början av 2011 för premiär i slutet av året. Den handlar om en man som köper ett övergivet zoo tillsammans med sin familj när hans fru gått bort. Mannen kommer att spelas av Matt Damon och i några av de övriga rollerna återfinns Scarlett Johansson, Thomas Hayden Church, Elle Fanning, Patrick Fugit och Angus McFadyen. Musik har alltid en stor betydelse i Crowes filmer. Han började ju som rockskribent som tonåring, vilket “Almost Famous” skildrar, och all musik är alltid noga uttänkt och utvald. Det är sällan de mest kända låtarna från en artist, men efter att Crowe placerat ut dem i sin filmer glömmer man dem aldrig. Matt Damon har berättat att han fick en CD med utvald musik av Eddie Vedder och Neil Young tillsammans med manuset. Typiskt Crowe och jag önskar att spellistan kunde avslöjas för det är knappast några slumpvis utvalda låtar. Därför älskar jag Cameron Crowe.

Snälla, översätt denna titel!

Wed, 22 Dec 2010 14:52:00 +0100

Förr om åren var det nästan en regel att varenda filmtitel översattes till svenska, men numera är det troligen mer vanligt att originaltitlarna behålls på filmer som kommer hit. Jag önskar dock att den kommande actionmackan med Nicolas Cage översätts till svenska. Den heter nämligen “Drive Angry” vilket skulle bli “Kör argt” på svenska. En fruktansvärt usel titel. Filmen vet jag inte riktigt vad det är. Det känns som en Tarantino/Rodriguez-pastisch eller rent av en parodi på en actionfilm. Den kan mycket väl vara hur bra som helst också. Se och fundera på det.

Re: Lejonkungen #tvåsidor

Mon, 20 Dec 2010 02:20:00 +0100

Vår Afrikakorrespondent Maria Eremo har hittat en dator i bushen och undrar vad jag tycker om “Lejonkungen”. Tja, jag var lite för vuxen för traditionella Disney-filmer när den kom och brydde mig väl inte nämnvärt om den då. Jag har sett den vid något tillfälle och den var väl okej, jag minns faktiskt inte så där överdrivet mycket. Min Disneyfavorit... Tja, jag antar att jag INTE får räkna in Pixar-filmer bland dem, trots att Pixar numera ägs av Disney. Hm... tja, “Djungelboken” kanske? Som barn lyssnade jag på två LP-skivor med filmen i komprimerat utförande och jag har väl sett filmen någon gång, men det är egentligen tack vara ljudet som den blir en favorit. Annars så måste jag säga att en av deras senaste filmer, “Prinsessan och grodan”, var riktigt trevlig.

Söndagssammanfattning (47)

Mon, 20 Dec 2010 01:41:00 +0100

Veckans sedda grejer... Devil M Night Shyamalan-påhittade “Devil” lyckas fint att kombinera verklig skräck med overklig, när ett antal människor fastnar i en hiss och dör en efter en oförklarligt. Spännande och lite originell på sitt sätt. Tre Kronor – Box 2 Avsnitt 21-40 är rätt tjafsiga och “Tre Kronor” blir allt mer miserabelt och overkligt, men jag tittar ändå med illa dold förtjusning. Och snart kommer nästa laddning. Fantasia & Fantasia 2000 En Disney-klassiker och dess inte fullt lika kända uppföljare. Snyggt och imponerande, men konceptet med dialoglösa kortfilmer med musik i mängder blir lite enformigt i längden. It’s a wonderful afterlife Brittisk-indisk rom-com-gryta med spökliga övertoner. En seriemördare har i hjäl folk med hjälp av indisk mat (!) men varför och kommer polisen att hitta mördaren? En bagatell med visst underhållningsvärde. The Ricky Gervais Show – Säsong 1 Podcasterna har jag lyssnat på miljarder gånger sedan de kom och jag har även letat rätt på radioprogrammen som föregick podcastsuccén. Här är några av de mest klassiska konversationerna animerade på ett lyckat sätt. Mycket charmigt och roligt. The Killer Inside Me Obehaglig och våldsam film med Casey Affleck som polis med sadistiska och mordiska tendenser. Väldigt otrevlig med många scener som nästan går över gränsen. Det blir för mycket för min smak.

Trettonde gången gillt...

Sun, 19 Dec 2010 17:26:00 +0100

För trettonde gången är jag i en studio och spelar in ett fullängdsalbum, den här gången Coldworkers tredje skiva. Jag går i gång på den kreativa processen och de här dagarna som jag sitter inlåst i Soundlab Studios och bankar in mina trummor är liksom lite av finalen på den kreativa process som har pågått ett bra tag nu. Låtar har skrivits och repats och nu spelas de in. Eller, jag spelar in mina trummor, resten av skivan läggs efter nyår. Jag har kommit halvvägs nu, sju av 14 låtar, och om en timme ungefär ska jag vara tillbaka för dagens andra session och försöka få till några låtar till och sedan förhoppningsvis avsluta allting med en eller två sessioner i morgon. Vi har en studiodagbok på coldworker.com som kommer att uppdateras under hela inspelningstiden så kolla in den om ni har lust.

Robinson 2010

Sat, 18 Dec 2010 21:28:00 +0100

Jag hoppade över Robinson i år, men jag lyckades flippa över till fyran precis när den absolut sista prövningen skulle avgöra tävlingen. Stort plus för att vinnaren utsågs efter en hård hinderbana i stället för via röster. Nu vet jag i och för sig inte hur finalisterna hamnade i finalen, om avgörandet föregicks av någon sorts röstning eller så, men hur som helst är jag klart positivt överraskad av att prestationen var mer avgörande än det sociala spelet. Sen om vinnaren Erik var värdig eller inte kan jag inte avgöra, dock såg det ut som han hade vunnit mycket i det avslutande collaget. Ingen som bara glidit med alltså.

Pirat-pepp trots allt

Thu, 16 Dec 2010 10:59:00 +0100

“Pirates of the Caribbean” kom med tre filmer i hyfsat rask takt för några år sedan och bjöd visserligen på underhållande äventyrsaction, men blev i mina ögon bara sämre och sämre. Lagom till den sista filmen var det bara Johnny Depp som var behållningen och allt annat bara transportsträckor mellan Jack Sparrow-scenerna. Nu är nya filmer på gång och den första “On stranger tides” har premiär till sommaren. Jag blir lustigt nog rätt peppad av trailern. Kanske är det för att en film av det här slaget skulle pigga upp i vinterrusket just nu. Synd att den inte kommer förrän i sommar då...

Devin Townsend till Örebro!

Wed, 15 Dec 2010 16:18:00 +0100

En galen kanadensare kan möjligen röra sig på Örebros gator i februari. Åtminstone kommer hans musik här, då det nya albumet “Deconstruction” med The Devin Townsend Project ska mixas av Jens Bogren i Fascination Street-studion ute i Lillån. Otroligt fräckt tycker jag.

Rogen + Wood + McBride = Beastie Boys

Mon, 13 Dec 2010 11:00:00 +0100

Beastie Boys är ett band jag återupptäcker titt som tätt. I högstadiet, i slutet av 80-talet, hade jag ofta på mig min Beastie Boys-keps (givetvis bakofram eftersom det var så man skulle ha en keps då) och jag tror att kebban finns kvar någonstans, dock rätt så sliten och obrukbar idag. Hur som helst: Bandets Adam Yauch har knåpat ihop en kortfilm som ska visas på Sundancefestivalen i januari och den handlar om... Beastie Boys. “Fight for your right revisited” ska enligt uppgifter handla om vad som hände efter att bandet spelade in sin klassiska “Fight for your right (to party)”-video, och i huvudrollerna som bandet ser vi Seth Rogen, Elijah Wood och Danny McBride. Det är så knäppt att det måste bli hur bra som helst. Hoppas kortfilmen publiceras online! Originalvideon:

Påminnelse: min utrensning = din julklapp

Mon, 13 Dec 2010 09:38:00 +0100

I förra veckan postade jag ett inlägg om att jag rensat ut lite i samlingen och fixat i ordning en lista med både nya och begagnade filmer, alla genrer, både dvd och blu-ray. Letar ni efter filmer att ge bort i julklapp så finns det många bra alternativ i min lista. Här är min lista. För frågor och mer information, maila mig på anders@dvdkritik.se.

Söndagssammanfattning (47)

Sun, 12 Dec 2010 22:51:00 +0100

Veckans sedda grejer... Råttornas hämnd + Frogs Dessa två amerikanska 70-talsdjurskräckisar ingår tillsammans med “Maskarna” som jag såg förra vecka i “Djävla Djur 2”-boxen. Av dessa två är “Råttornas hämnd” helt klart den bättre med en del imponerande specialeffekter. Rätt kultig film måste jag säga. “Frogs” är inte lika bra. Messengers 2: The Scarecrow Uppföljare som är en “prequel” till en helt okej skräckfilm jag såg för tre år sedan, då med en inte så överdrivet känd Kristen Stewart i huvudrollen. Uppföljaren har inga direkta kändisar i några roller och är överlag en tråkig rysare som man snabbt glömmer. The Walking Dead – Säsong 1 Zombiesuccéserien (rätt bra aliteration) från USA har gått i mål med sin första korta säsong. Intressant med en serie om zombies där ordet “zombie” aldrig har nämnts. Serien är okej. Jag är rätt trött på zombies överlag och blir därför inte så där värst exhalterad. Familjen Macahan – Box 5 DVD-utgivningen av “Familjen Macahan” är komplett med denna sista box. Rätt skönt faktiskt. Sista boxen är lite ojämn, men i det stora hela har det varit lite småroligt att återse Zeb och gänget igen. Inception Årets kanske bästa film, åtminstone bland de mer actionfyllda genrerna , finns nu äntligen på blu-ray och DVD. Har man inte sett den än är det god tid att göra det.

Jaaaaaaaaaay!

Fri, 10 Dec 2010 22:55:00 +0100

Det blev ingen MInnah-skräll till slut, utan Jay vann som förutspått sedan flera veckor tillbaka. Jaha, det var årets “Idol” det. Nu ska jag maila iväg en rapport från kvällen till Maria som är i Nairobi nu om jag inte har helt fel.

Halvtid i Idolfinalen

Fri, 10 Dec 2010 21:26:00 +0100

Ojojoj, det är en tuff final som jag i dagsläget inte kan avgöra vem som kommer att vinna. Det är oerhört jämnt – Minnah vann första ronden, Jay den andra och sen har de fått en vinnarlåt som passar båda väldigt bra. Kanske lite för snäll för Jay, men ändå en låt som båda kan göra bra. Den hade varit helt hopplös för till exempel Linnea att göra den. Alltså, jag tror att Minnah kan knipa det här. Jay hör hemma i ett band, det finns inga hårdrockande soloartister. Spännande väntan på slutresultatet, vilken jag tillbringar tillsammans med “Inception”.

Så charmar man en publik

Fri, 10 Dec 2010 15:50:00 +0100

Ett tips man snappat upp som turnérande musiker (vilket inte sker så värst ofta, men ibland) är att alltid försöka köra delar av mellansnacket på det aktuella landets språk. Det kan vara något enkelt som “Hej, vi är XXX” eller klassikern “Mår ni bra?”. Poängen är att visa för publiken att man är medveten om var man är och att det inte bara är ännu ett stopp på en turné. Nikola Sarcevic tar detta ett snäpp längre under Millencolins pågående turné i Sydamerika, i alla fall under detta parti av konserten in Monterrey, Mexiko:

Dvdkrönikan 10/12

Fri, 10 Dec 2010 10:30:00 +0100

Fotnot: Dvdkrönikan här på nätet är lite längre än den som gick i tidningen. Tydligen så har jag under en tid levererat längre texter än vad som ryms i spalten, så här är “the extended edition”. För övrigt har jag även skrivit en recension på boxen som nämns i texten som man kan säga är en variant på samma text, fast ändå inte... Videovåldsdebatten samlad i en box Den 2 december 1980 var samhälls- och debattprogramet “Studio S” mitt i sin nioåriga existens. Denna tisdagkväll hade veckans program senarelagts en smula då redaktionen hade för avsikt att visa bilder som inte var lämpliga för yngre tittare, nämligen bilder ur den våg av våldsamma filmer som nått Sverige via det förhållandevis nya formatet “videogram”. Filmer som nu nådde barn. Den 2 december 1980 föddes ordet “videovåld”. De flesta har säkert sett utdrag ut det här programmet i något sammanhang, men nu finns det utgivet i sin timslånga helhet i boxen “Studio S & Videovåldet” (Studio S Entertainment). Boxen släpptes i förra veckan på 30-årsdagen av denna historiska kväll. Det är en debatt där alla är på samma sida – redaktionen, de inbjudna politikerna och en samling “föräldrar” tycker alla att detta är fruktansvärt, men i brist på någon ansvarig att ställa mot väggen blir det den dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström (fp) som blir måltavla för “föräldrarnas” aggression. Detta är lite lustigt då Wikström under debattens gång drar till med ett bibelcitat där han anser att alla som är inblandade i distributionen av videovåld på något sätt ska få en kvarnsten runt sin hals och sänkas ned i havet. De utdrag ur filmer, bland annat ur “Motorsågsmassakern” som kopplades samman med videovålddebatten allra mest, är tagna ur sitt sammanhang rätt magstarka, och medvetet eller omedvetet får man intrycket av att filmerna består av 90 minuter konstant våld och så är det så klart inte. Programmet startade en folkstorm som tämligen direkt ledde till att många filmer totalförbjöds och försvann från marknaden. En bra sammanfattning av utvecklingen från då till nu finns att läsa i textform bland extramaterialet, och här kan man också hitta ett klipp från “Filmkrönikan” 2002 som avslöjar att de barn som figurerade i programmet och vittnade om hur de hade haft svårt att sova efter att ha sett otäckheter, agerade efter redaktionens önskemål. Vad man aldrig berör i debatten är att barn aldrig var målgruppen för filmerna och jag tror heller inte att det var speciellt många barn som såg filmerna även om det framstår så av programmet. Det är dock en viktig och fortfarande relevant fråga som väcks här, nämligen vem som bär ansvaret för vad barn tar in via olika mediakanaler. Att barn 1980 hade möjligheten att se gravt orealistiskt våld på video bleknar i dessa dagar då mobilfilmade överfall cirkulerar på skolgårdarna. Med i boxen finns även sex av de filmer som förbjöds när det begav sig, bland annat den beryktade “Motorsågsmassakern”. Boxen blir därför en komplett redovisning av hela debatten: programmet som satte bollen i rullning, efterspelet och filmerna den handlade om. Personligen blir jag mer skrämd och äcklad av de verkliga våldsfall man läser om i tidningen var och varannan dag än en motorsågssvingande galning som det är högst osannolikt att jag träffar på Örebros gator efter mörkrets inbrott.

Så mycket bättre-parodi

Thu, 09 Dec 2010 17:54:00 +0100

Ikväll parodierar TV4 sin egen succé när “Hellenius Hörna” vidar utdrag ur “nästa” säsong av “Så mycket bättre” där det inte är artister som samlas utan programledare. Utdraget i Aftonbladets webb-tv var faktiskt riktigt kul.

Julklappstips

Thu, 09 Dec 2010 15:31:00 +0100

Igår grävde jag bland mina filmer och rensade ut dubbletter och annat som jag helt enkelt inte har plats för längre. Tanken var att köra ut en laddning filmer på Tradera, men så tänkte jag om. Om du letar efter julklappar i filmformat, look no further, för farbror Anders har det mesta till humana priser! I min lista finns nästan alla genrer, både dvd och blu-ray, både filmer och tv-boxar, både helt nya, inplastade filmer och lätt begagnade filmer. Här är min lista. För frågor och mer information, maila mig på anders@dvdkritik.se. Uppdatering: Det är en fördel om man stavar sin egen emailadress rätt... :(

Lunchskoj

Wed, 08 Dec 2010 14:24:00 +0100

Det är märkligt vad man kan hinna med att diskutera över en lunch. Idag handlade det om att läsa tidningar på en iPad, Game and Watch-spel och dåliga översättningar. De två sistnämnda fick mig att komma ihåg två sajter som är värda att besöka igen: GameAndWatch.com av Örebrobördiga Jörgen Jörälv där man kan hitta all tänkbar information om de elektroniska fickspel som gladde oss 70-talister bland annat, och så Engrish Two Towers Subtitles som är det ultimata beviset på att man inte ska köpa bootlegs, eller vad säger du Arogon, son of Alfred?

John Lennon R.I.P

Wed, 08 Dec 2010 10:54:00 +0100

Det går ju inte att ignorera att det är 30 år idag sedan John Lennon sköts ned i New York av en galning. Det är faktiskt en nyhetshändelse som jag minns från när det hände och på YouTube finns det mängder av klipp från nyhetsrapporteringar från när det begav sig. Jag hyllar Lennon med hans märkligt sorgliga jullåt “Happy Christmas (War is over)”. För övrigt måste jag rekommendera filmen "Nowhere Boy" som kom för några månader sedan som skildrar Lennons liv innan han blev en av The Beatles. En mycket bra biopicfilm.

Beep-beep!

Tue, 07 Dec 2010 02:48:00 +0100

När jag var liten var det en självklar höjdpunkt när “Långben och Gråben” dök upp på tv, den svenska titlen på “Wile E. Coyote & Road Runner”, där en snabbspringade fågel gäckade en prärievarg. Nu har en liten kortfilm kommit som återger detta upplägg fast med verkliga skådespelare. Det misstänks att detta är del av en reklamkupp för en energidryck, men hur det än är är det bra och roligt gjort.

Söndagssammanfattning (46)

Mon, 06 Dec 2010 00:47:00 +0100

Veckans tittning... Cleo – Säsong 1 Box med de två första säsongerna (därför feldöpt som “säsong 1”) av en av de bästa svenska dramakomedierna genom tiderna. Avslutningen, det vill säga säsong 3, fast döpt som säsong 2 på DVD, kommer i vår, men det var ett kärt återseende att klämma de 18 första avsnitten. I afton dans En film av italienaren Ettore Scola som berättas helt utan ord och med dans i stället. Originellt och intressant ur en filmskaparsynvinkel, men ingen film jag kommer att se fler gånger. Harry Potter och Dödsrelikerna – del 1 Film nummer sju och del ett av finalen på “Harry Potter”-sviten är en deprimerande sak som jag upplevde som lite seg. Det är bra att man ansträngt sig för att få med “allt” ur den sista boken genom att dela upp den på två filmer, men det känns som man fortfarande sitter och väntar på upplösningen. Sannolikt kommer den här filmen att kännas annorlunda när den sista dyker upp. Dumma mej Nu har Pixar äntligen fått vettig konkurrens när det förhållandevis nya animationsbolaget Illumination Entertainment långfilmsdebuterar med en oerhört skön och underhållande film där det faktiskt är skurken som är hjälten. Mycket, mycket bra, och de gula, ostbågsliknande figurerna är helt oemotståndliga! Red Ganska traditionell pang-pang-action möter skön “Ocean's Eleven”-coolhet i denna film om pensionerade CIA-agenter som flyr för livet. Det är faktiskt en adaption av en serieroman, men vad jag har förstått är det inte så mycket som är gemensamt mellan dem. En okej film, inte mer. Studio S & Videovåldet Denna maffiga åttadiskarsbox kommer ut 30 år efter det klassiska videovåldsavsnittet av samhällsprogrammet “Studio S” som vi här får se i sin helhet med lite bonusmaterial och som bonus-bonus sex av de filmer som totalförbjöds i efterskvalpet, t.ex “Motorsågsmassakern”. Jag kommer att utveckla mina tankar om denna box separat inom kort. Maskarna 70-talsdjurskräckis där hungriga maskar kommer upp ur jorden efter en elektrisk storm. Charmig och välgjord, men lite seg. Upplägget är smått idiotiskt, men det ska det vara i sådana här filmer.

Mikael Persbrandt är nästa svensk ut i världen

Fri, 03 Dec 2010 19:18:00 +0100

Först Noomi Rapace i “Sherlock Holmes 2”. Sen Michael Nyqvist i “Mission Impossible 4”. Nu: Mikael Persbrandt i “The Hobbit”. Det är i alla fall vad som rapporteras av Aftonbladet idag. Coolt, mycket coolt och nog det som smäller högst av dessa tre exempel. Fast vi får se var Persbrandt får för roll egentligen. I det långa loppet tror jag att det är Rapace som får mest speltid.

Så otroligt cool och pedagogisk sida

Fri, 03 Dec 2010 01:26:00 +0100

I augusti skrev jag en krönika om den stora mängden subgenres inom hårdrocken. Det finns absurt många. Idag stötte jag på en sida som ritat upp hela hårdrocksgenreträsket som en världskarta med någon sorts tidsaxel från 60-talet till idag. Förutom att sidan är riktigt snygg så har den så extremt många pluspoäng att jag inte riktigt vet vad jag ska börja. Den har pedagogiska trådar mellan de olika genrerna så man fattar att A hör ihop med B och så vidare. Dessutom kan man vid klick på en genre få upp vad jag i alla fall hittills har sett korrekta beskrivningar av genren ifråga samt ett antal låtar i kronologisk ordning att lyssna på. Det är fantastiskt bra. Vill man veta hur neo-classical metal eller post-metal låter så här det bara att lyssna på en gång. Man önskar att det fanns sådana här entusiaster som de som ligger bakom "Map of Metal" inom alla musikgenrer. Vad bra det skulle vara!

Julkalendrar vi minns #tvåsidor

Thu, 02 Dec 2010 18:53:00 +0100

I går var det 1/12 vilket enligt tradition innebär att julkalendern drar igång på tv. En stor grej när man är barn och sitter där med kalendern och bara längtar efter att få öppna dagens lucka samtidigt som de gör det på tv. I vuxen ålder, not so much. Det slaviska julkalendertittandet upphör väl när man börjar närma sig 15 år kanske, och efter det ska det mycket till att man ska orka titta. Men det händer ju ändå. Den första julkalender som jag minns sändes 1978 och det var “Julius julskötare” med Björn Skifs, fast jag minns inte så mycket mer än så. Den första som jag verkligen minns, och som gjorde starkt intryck på mig gick några år senare, 1981 och hette “Stjärnhuset”. Den handlade om något så o-juligt som grekisk mytologi som jag var väldigt intresserad av då. Mycket bra var den i alla fall. Ytterligare några år senare var det dags för Staffan och Bengt att göra sin första julkalender. Jag såg faktiskt om "Julstrul med Staffan och Bengt" för några år sedan och det var bra segt. Julkalendern gick länge en halvtimme per dag och det var rätt kämpigt att ta sig igenom närmare 12 timmar förlegad ordvitshumor från Norrland. Men lite roligt också. Jag kom ihåg väldigt mycket trots att det nästan gått 25 år mellan tittningarna. “Sunes jul”, 1991, är sannolikt en av de bästa som gått. Den visades när jag gick i gymnasiet och inte alls borde titta på julkalendern, men man hörde mellan lektionerna att det var andra som såg den också. Så här såg det ut när Anders och Sören öppnade luckor (alltid med poängen att Anders brillor pajade): Den senaste julkalendern som jag verkligen följde slaviskt var “Allrams höjdarpaket”, 2004, som var hur rolig som helst. Kul inramning med Allram Eest och så de supergulliga Höjdarna. Den skulle jag gärna se igen. Vad minns du, Maria, och alla andra också för den delen? För att komma ihåg vad som gått hänvisar jag till denna sida.

Idol topp-3 #tvåsidor

Wed, 01 Dec 2010 14:17:00 +0100

Maria lyckades bättre med sin topp-3-tippning än vad jag gjorde (mitt inlägg från 15/10). Attans! Det jag knorrar mest över idag är att jag satte sådan stor tilltro till Linda som ju föll bort relativt tidigt. Jag trodde på rutin etc men hon var aldrig riktigt med i matchen. Så det är bara Jay kvar på min lista (som även rymde den i fredags utröstade Linnea). Jag hoppas på Jay och Minnah i final. Dels för att det känns roligare med en kille och en tjej i finalen och dels för att det skulle vara extremt roligt med just Minnah där eftersom hon faktiskt röstades ut under den andra veckofinalen. Sedan hennes vibrerande comeback med “Twist and shout” tycker jag att hon har skött sig bra och är ju ett ypperligt exempel på att det påtvingade temat kan stjälpa en duktig artist alldeles för tidigt. Spännande fortsättning på fredag.

Inget jag hetsar upp mig över

Mon, 29 Nov 2010 16:55:00 +0100

Nyheten om System Of A Down till Metaltown har hetsat upp mängder av Facebook-kompisar under dagen. Jag är inte lika upphetsad. Jag är i och för sig lite glad över att bandet hittat tillbaka till varandra efter ett par år på olika håll där det kändes väldigt tveksamt om de skulle spela tillsammans igen. Det är ett band som spelar spännande musik, metal utan gränser liksom. Däremot är bandet en av de största besvikelser jag varit med om live. De spelade på Hultsfred för en massa år sedan och agerade som nybörjare. De spelar vansinnigt röjig musik men var som fastgjutna på scenen. Jag fattade ingenting och det tog udden ur hela upplevelsen. Så nyheten om att bandet är tillsammans igen är betydligt hetare än att de ska spela live för min del.

Bananhurra!

Mon, 29 Nov 2010 12:03:00 +0100

Det här var goda nyheter. Jag såg filmen för snart ett år sedan och det är en intressant dokumentär på alla sätt och vis, och dessutom svensk till stor grad. Fler behöver se den och snart får även amerikanerna göra det. Läs min recension av “Bananas!*”.

Söndagssammanfattning (48)

Mon, 29 Nov 2010 09:21:00 +0100

...en bra bit in på måndagen i och för sig, men i alla fall: Harry Potter och Halvblodsprinsen Den näst senaste “Harry Potter”-filmen är mest “set-up” inför finalen och mer romantisk ungdomskomedi än action. Men Potter är alltid Potter. Ser fram emot att se den nya filmen under veckan. En ganska snäll man En norsk liten godbit med Stellan Skarsgård i huvudrollen som den nyutsläppta Ulrik som försöker komma tillbaka in i samhället samtidigt som han förväntas utföra en hämnd på den person som såg till att han hamnade i fängelse. Rolig och skön film med sexscener som går till historien. Buried Ryan Reynolds enmansshow där han vaknar upp instängd i en kista nedgrävd i marken. Kidnappad och med tiden som största motståndare. Lite seg stundtals men spännande och bra på sitt sätt. The Cove Oscarsbelönad dokumentär om hemlig definslakt i ett litet samhälle i Japan. En vidrig och viktig film som i alla fall fått mig att överväga att aldrig besöka ett delfinarium igen. Not Forgotten Thriller som jag redan efter ett par dagar börjar glömma. Så bra var den alltså. Religiöst hokus pokus och en försvunnen flicka. Typ. Death at a Funeral Fullmatad fars och en begravning som inte riktigt går som den ska när familj och vänner samlas i ett hus för ett sista avsked. Snabb remake av brittisk komedi från 2007 och tyvärr inte speciellt rolig. Trollkarlens lärling Actionäventyr för hela familjen om 20-årig kille som blir varse om att han är utvald att föra den store Merlins trollkonster vidare och hamnar direkt i ett fartfyllt äventyr där han ska akta sig för en ond trollkarl samtidigt som han ska lära sig alla trick av en god. Mycket specialeffekter och helt okej film. Cemetery Junction Troligtvis en av de bästa filmer jag sett i år. “The Office”-skaparna Ricky Gervais och Stephen Merchant har gjort sin första långfilm om att växa upp i en liten brittisk stad under 70-talet och längta efter att komma därifrån. Mycket bra om vänskap, eskapism och lite kärlek också. Suveränt.

Linnea åkte? WTF?

Sat, 27 Nov 2010 02:25:00 +0100

Jag hann se allt utom Minnahs sista låt innan jag lämnade stan för recensionsuppdrag långt norrut, men Maria meddelade resultatet via mobilen. "Linnea åkte ut" skrev hon och jag tolkade det som Minnah. Sen kom chocken. Jag trodde Linnea var lika limmad i den stora finalen som Jay, men inte. Jay och Linnea hade liknande upplägg idag. Först en trist tolkning och sedan en bättre. Lady Gaga-låten lät i Jays tappning som Lady Gaga med Jay på sång, men Phil Collins-låten var väldigt bra, Linneas Simple Minds-låt var det i och för sig lite fart i, men Beyonce-låten var det stora numret. Olle var onekligen bra, men jag gillar honom inte. Coldplay-låten bestod av 50% sång och 50% ränna runt som en dåre bland publiken, vilket tydligen är ett vinnande koncept i “Idol”. Erik gjorde något liknande i fjol. U2-låten hörde vi förra året när Eddie slaktade den, och den lät bättre med Olle på sång. Låtvalen var perfekta för honom. Minnah fick jurygnäll för att rösten var “överallt”. Det tyckte inte jag, I början svajade det men sen blev det imponerande bra. Jag satt i soffan och tyckte hon sjöng väldigt bra, men inte enligt juryn. Bara två veckor kvar nu sen vet vi vem vinnaren än. Jag tror fortfarande på Jay, men i “Idol” kan uppenbarligen vad som helst hända.

TSOOL! TSOOL! TSOOL!

Fri, 26 Nov 2010 15:41:00 +0100

I kväll bär bilen mig till Kopparberg där The Soundtrack Of Our Lives har turnépremiär. I Folkets hus. I Kopparberg. Helt bisarrt, men det lär bli bra. TSOOL brukar sällan ha svackor live och har en sjukt omfattande låtskatt att gräva ur, men man kan ju misstänka att konserten kommer att centreras kring det nya “Golden greats”-albumet som släpptes i veckan. Den här låten, “Instant Repeater 99”, kommer definitivt att spelas. Det var den första låten av bandet jag hörde och det är en magisk rocklåt. Jag vill minnas att det faktiskt var med denna video jag hörde låten, troligen i det klassiska ZTV-programmet “Tryck till”. Bonusmaterial: Samma låt fast med Trummor & Orgel ft. Ebbot. Skränigt ljud, men cool version.

Dvdkrönikan 26/11

Fri, 26 Nov 2010 09:48:00 +0100

Framtiden för filmskapande trots allt De senaste tio åren har filmskaparen Robert Zemeckis, med filmer som ”Tillbaka till framtiden” och ”Forrest Gump” på meritlistan, helt ägnat åt digitalt filmskapande. Med start 2004 med ”Polarexpressen” – den första helt digitalt fångade långfilmen, enligt Guiness rekordbok – har han skapat digitala världar med digitala karaktärer. Tekniken kallas ”motion capture” och går ut på att punkter på skådespelarnas specialdräkter lagras som data, som ett digitalt skelett som sedan kan kläs med muskler, skinn och kläder och bli figurer som ser ut som dem, eller inte alls. Jag minns att jag tyckte att ”Polarexpressen” såg bedrövlig ut, men Zemeckis verkar mer än såld på tekniken. 2007 gjorde han ”Beowulf”, som jag tyckte var okej, men de digitala karaktärerna funkar inte helt för mig. Just nu jobbar han på en remake av The Beatles-filmen ”Yellow Submarine”. Det är förstås inte bara Zemeckis som håller på med det här. Det mest kända exemplet borde vara Gollum i ”Sagan om ringen”-filmerna, men även Dr Manhattan i ”Watchmen” gjordes på samma sätt. Det svåra är att avgöra skådespelarinsatserna. Om en digital karaktär är riktigt bra, vem är det då man ska hylla – skådespelaren som bidragit med datan, eller animatörerna som gjort finliret? Nyligen har jag sett två filmer som förlitar sig på denna teknik. Först Zemeckis senaste film, Charles Dickins klassiker ”En julsaga” och så James Camerons ”Avatar” för fjärde gången, och både har fått mig att omvärdera mina åsikter – detta tack vare vad man får se i extramaterialet. Här är det nämligen väldigt tydligt att det till större delen är skådespelarnas insatser som skapar karaktärerna. Tekniken har blivit så bra att även minspelet går att fånga. När Jim Carrey grimaserar så gör även den digitala Ebenezer Scrooge det. Att spela in ”motion capture”, eller ”performance capture” som det också kallas, ställer helt klart andra krav på skådespelarna. De har ingenting att gå på. Kulisserna är enkla och mest till för formernas skull och själva har de på sig märkliga dräkter och får fylla i resten. Det gäller att gå in i rollen på ett helt annat sätt än om man står där sminkad och korrekt klädd framför en lummig grön kulle eller en byggnad. Jag inbillar mig att detta är mer inspirerande än att var korrekt klädd och försöka komma i rätt stämning framför en stor greenscreen. ”Motion capture”-tekniken känns plötsligt rätt intressant och kan bli den optimala kombinationen av gammalt hederligt skådespeleri och moderna dataanimationer.

Ett päron till farsa ligger i lä

Wed, 24 Nov 2010 23:01:00 +0100

Som konstaterat tidigare: folk har för mycket tid... Men det är skönt att de har det, för vad annars skulle man titta på på YouTube? Scenario: Jag har ett hus, det är jul, jag är amerikan, jag har en massa julbelysning, jag diggar metal, vad gör jag? Jo, programmerar ljusen till Slayers “Raining blood” så klart. Vad annars? :)

Första bilden på Noomi Rapace i Sherlock Holmes 2

Wed, 24 Nov 2010 11:26:00 +0100

Nu har den första bilden på Noomi Rapace i “Sherlock Holmes 2” dykt upp. Nog känns det lite absurt att se henne där bredvid Robert Downey Jr och Jude Law, men samtidigt oväntat naturligt. Det stora genombrottet står för dörren...

Star-Family Guy-Wars går i mål

Tue, 23 Nov 2010 10:24:00 +0100

Efter en rolig episod fyra-variant ("Family Guy: Blue Harvest") och en mindre rolig episod fem-dito ("Family Guy: Something, Something, Something Dark Side") kompletterar nu “Family Guy”-gänget sin originaltrilogiadaption med “Family Guy: It's a trap!” i december. Även om jag inte har så där överdrivet stora förhoppningar på den så kommer jag i alla fall att se den. Det sista skämtet i trailern skrattade jag i alla fall gott åt...

Stakka Zombie Bo

Mon, 22 Nov 2010 15:09:00 +0100

Det senaste avsnittet av den populära amerikanska zombieserien “The Walking Dead” regisserades av självaste Johan Renck, en gång känd som Stakka Bo. Renck verkar fått en in en fot hos tv-bolaget AMC då han även regisserat två avsnitt av “Breaking Bad” under de senaste åren. Kul!

Söndagssammanfattning (47)

Sun, 21 Nov 2010 22:43:00 +0100

Mycket tid denna vecka har gått åt att beta av extramaterialet till “Avatar” och “Toy Story 3”, men det blev några filmer till slut i alla fall, nämligen: McCoy Gammal 90-talsfilm med Kim Basinger som inbrottstjuv i världsklass som tvingas göra en sista stöt efter att ha avtjänat ett fängelsestraff. Känns som en gammal tv-film, men vissa partier är riktigt spännande. Paranormal Activity 2 Uppföljaren till lågbudgetsuccén är en “prequel” och är väl egentligen ingen dålig film i sig, men jag tycker den tillför väldigt lite nytt. Jag blir personligen inte skrämd av spökfilmer, men ettan hade helt klart ett par effektiva scener som jag saknar i denna. Saw 3D En både bra och dålig film på samma gång, men framför allt en bra avslutning på serien där massor av lösa trådar knyts ihop och en del oväntade twistar kommer som ett brev på posten. Filmen i sig känns mer som en vanlig slasherfilm och så ska ju inte en “Saw”-film vara, men tack vare den genomtänkta avrundningen av serien kan jag inte låta bli att vara positivt inställd till filmen. Avatar – Collectors Extended Cut Nu ännu längre och nu med allt det extramaterial man längtat efter. Givet köp för “Avatar”-diggarna, men var beredd på att behöva uppdatera blu-ray-spelaren för att kunna se filmen! Väldigt bra film, och ännu bättre när man tagit del av allt jobb som ligger bakom den. Toy Story 3 Årets Pixar-film är precis som “Saw 3D” den sista i en svit av filmer och även denna rundar snyggt av allting med både skratt och tårar som verktyg. Tjusiga animationer och en bra story, An Education En film jag först såg tidigt i år inför Oscarsgalan där den var nominerad i tre klasser. Det blev inga Oscars, men det är fortfarande en väldigt bra film om akademisk utbildning vs livets skola. Vad lär man sig egentligen mest av, och till vilket pris? Se den!

Grattis Cardells!

Sun, 21 Nov 2010 22:02:00 +0100

...som vann över Filip och Fredrik i Kanal 5 ikväll. Webb-tv om Cardells

Idol i Karlstad #tvåsidor

Sun, 21 Nov 2010 13:05:00 +0100

Jag är väldigt sent ute med min kommentar kring fredagens “Idol”-kväll på plats i Karlstad och det mesta jag ville ha sagt har Maria skrivit i sin blogg och Elisabeth i dagens NA. Det jag var mest spänd på innan jag stack iväg var hur det låter live i arenan, för det låter väldigt bra i tv. Det lät helt okej, men lite skränigt. Pressplatserna var direkt till vänster om den stora “Idol”-loggan i golvet – riktigt trevliga platser – men man hade en högtalare rätt i örat. Det var intressant att se hur extremt välplanerat allt är. Det ser så enkelt och naturligt ut i tv när Peter Jihde vänder sig till en kamera, men allt är sjukt planerat och det finns inget utrymme för att improvisera eller klanta till det. När vi kom in i arenan en halvtimme innan sändningen började ungefär så stod Geir på scenen och körde Totos “Rosanna” och sen dök Daniel, Linda och Elin upp i reklampauserna och körde varsin låt (och alla sammanstrålade med de kvarvarande Idolerna och Andreas Carlsson i den långa pausen och körde “All I need is you”), vilket betyder att “Idol”-äventyret inte är över när man åkt ut. Detta är man helt ovetande om som tv-tittare och sannolikt är separationen mellan de som åkt ut och de som är kvar inte så definitiv som man kan tro. Vem vinner “Idol”? Tja, om man ska utgå från publikresponsen så blir det Jay för jublet och applåderna var bra mycket värre när han hade kört sina låtar och det med all rätt. Jay var mycket bra i Karlstad och det var faktiskt allihop, Det kändes som det var jämnare än någonsin, men samtidigt var det inte oväntat att Olle och Weise skulle vara någon av de som åkte ut. Att se “Idol” live var en upplevelse men samtidigt inget jag skulle vilja göra varje vecka. Weise intervjuas av Expressens webb-tv efter att det värsta fotograföverfallet lagt sig. Den rakade mannen närmast kameran är Aftonbladets livebloggare och jag tror detta var första gången han lyfte huvudet från skärmen under hela kvällen...

Uppdatera blu-ray-spelaren!

Fri, 19 Nov 2010 13:54:00 +0100

Varje gång jag stoppat i en blu-ray i spelaren har det poppat upp en informationstext om att filmen eventuellt inte kan spelas och att man ska se till att man har den senaste “firmware”-uppdateringen nedladdad, men i och med att filmerna alltid fungerat så har jag inte brytt mig om texten. I går tog det dock stopp. Jag skulle se den nya blu-ray-utgåvan av “Avatar” och den gick inte igång. Skivorna med bonusmaterialet var inget problem, men den skiva där de tre versionerna av filmen låg vägrade laddas. Då det var lite kritiskt att jag såg filmen just då fick jag stoppa i DVD-kopiorna från boxen istället. Efter att jag hade tittat klart letade jag rätt på en holländsk (!) manual till spelaren och lyckades lista ut hur jag skulle bära mig åt för uppdatera och när det väl var gjort fungerade filmskivan igen. Nu har jag sett “Avatar” fyra gånger, men fortfarande inte på blu-ray... Så se till att hålla era spelare uppdaterade. Läs i manualerna (förslagsvis på svenska eller engelska...) och gör det!

Nostalgisk och relevant

Thu, 18 Nov 2010 11:32:00 +0100

Det här klippet stötte jag på på Facebook igår. Det är ett väldigt genomarbetat reportage om musiksatsningen i Fagersta som kom av sig. Större delen av inslaget utspelar sig på Burning Hearts andra kontor i Örebro under andra hälften av 90-talet och det blir väldigt nostalgiskt för mig att se. Det var ett kontor jag tillbringade väldigt mycket tid på utan att jobba där. Massor av bekanta ansikten. Det lustiga är att den situation som diskuteras i andra delen av inslaget, speciellt när Babs och Mudda återbesöker Fagersta och möter den lokalpolitiker som enligt inslaget känns som ansvarig för vad som hände där, fortfarande är relevant över hela Sverige. Det satsar för lite på musikkultur bland de unga. Ett inslag att se av olika anledningar alltså, inte minst för de lustiga “på:an” i början.

Digital Beatlemania

Wed, 17 Nov 2010 15:43:00 +0100

Igår ramlade The Beatles katalog ut på iTunes Store efter sju års förhandlande mellan Apple och EMI och idag kom nyheten om det blev en braksuccé på en gång. Jag är både förvånad och inte på samma gång. Jag trodde att den primära målgruppen för The Beatles redan sitter på ett antal fysiska exemplar av skivorna och troligtvis redan gjort egna digitala kopior på låtarna till sina ljudbärare (så som jag själv gjort), men samtidigt har den primära målgruppen för The Beatles en tendens att gång på gång köpa samma låtar och skivor på nytt. Alltså är det både oväntat och överraskande på samma gång. Å andra sidan kan man hoppas på att de flesta köpen gjorts av folk som inte sitter och klämmer på fysiska ex. Personligen är jag alldeles för kär i “riktiga” skivor för att tänka mig att köpa digitala låtar (speciellt billigt är det inte i och med att man betalar per låt – 219 kr totalt för “The White Album”) och det tar väl ungefär fem minuter för mig att stoppa in en skiva i datorn, rippa den i iTunes och föra över den till iPoden. Fem minuters jobb eller x antal kr, det är bara att välja. Nu spekuleras det i att introduktionen av The Beatles i iTunes Store ska vara vattendelaren som drar igång den stora digitala köpvågen på allvar. I USA har det sedan länge varit populärt, medan det här i Sverige inte riktigt fått samma genomslag. Kanske förändras det nu.

Trailer: Green Lantern

Wed, 17 Nov 2010 14:06:00 +0100

Green Lantern, eller Gröna Lyktan som han heter på svenska, har för mig alltid varit en bikaraktär som varit med när Stålmannen och Läderlappen och alla andra gått samman som Lagens Väktare. Jag har, vad jag kan minnas, aldrig läst ett Green Lantern-äventyr och det är först på senare tid – faktiskt i samband med att informationen om filmatiseringen kommit – som jag blivit varse om att den mänskliga Green Lantern är en av många Green Lanterns utspridda över hela universum, alla med samma gröna dräkt, kraftring och styrka. Nu när trailern kommit får vi se lite av det. Jag tycker det ser rätt konstigt ut med skumma aliens i den gröna dräkten och jag finner hela konceptet lite fånigt. I andra filmbloggar har jag läst att många inte gillar att dräkten är helt datagjord, men jag gillar det. I stället för en otymplig gummidräkt så ser Gröna Lyktans dräkt smidig och cool ut, som ett tunt lager kring Ryan Reynolds deffade kropp. Och sekvensen i slutet av trailern där han “trollar” fram dräkten är cool. Jag gillar Reynolds och hans komiska tajming (“Make yourself at home. There's... water in the tap.”) och tänker absolut se filmen, men jag är inte speciellt imponerad eller övertygad än så länge. Då är jag faktiskt mer imponerad av den fangjorda trailern som kom för ett och ett halvt åt sedan, som faktiskt berättar mer om handlingen än den officiella trailern gör...

Teasertrailer till "Cars 2"

Tue, 16 Nov 2010 20:39:00 +0100

Jag hör till de få (?) som tycker att “Cars” är en helt okej film. Inte en av Pixars bästa men definitivt inte den sämsta. Det är många som inte gillar filmen, kanske för att talande bilar inte är lika tilltalande som talande djur eller annat. Jag säger: det funkar. Nästa sommar kommer uppföljaren som blir en blandning av racing- och agentfilm. Lite oväntad utveckling men det lär nog göra susen. Här är teasertrailern. Mina recensioner: • "Cars" • "Bärgarens hejdlösa historier"

Album som bits (5)

Tue, 16 Nov 2010 16:33:00 +0100

Den senaste tiden har jag bara lyssnat på en skiva, om och om igen. Det är debuten med det hemliga svenska bandet Ghost. Det är en fullkomligt (svart)magisk skiva som jag inte vet var man ska placera in. Antingen är det den snällaste black metal-skiva som gjorts, eller den ondaste rockplattan genom tiderna. Hypen är väldigt stor runt bandet och jag var sen att upptäcka den, men när jag väl gjorde det var det som musikåret 2010 fick en helt ny vändning. Det går fortfarande att göra ny musik inom hårdrocksgenren som inte låter som någonting annat. Ghost har känslor i sin musik som får mig att tänka på Black Sabbath, Candlemass, King Diamond/Mercyful Fate och Opeth. För att vara så pass ond musik är det sanslöst popigt och melodiöst, och jag bara älskar varje sekund av skivan. Bakom bandet döljer sig – enligt rykten – “välkända musiker i Sveriges death- och black metal-scen”, och det finns gott om privatdetektiver på nätet som gör allt för att avslöja vilka det faktiskt är. Jag hoppas att hemligheten bevaras så länge det går för hela den mystiken färgar av sig på musiken och gör allt så mycket bättre. Helt klart en av årets bästa svenska skivor. Ghost - “Opus Eponymous” på Spotify

Dagens viktigaste tv-tips

Tue, 16 Nov 2010 11:15:00 +0100

SVT:s dokumentärsatsning “Dox” visar i kväll och i morgon “Anvil: The Story of Anvil” (dock omdöpt till “Anvil!”) och den får absolut inte missas. Anvil är ett gammalt kanadensiskt metalband som aldrig fick sitt stora genombrott. Få nu inte spunk för att det handlar om ett metalband för den här dokumentären är värd att se oavsett om man gillar bandet eller inte (jag gillar dem inte) för det är en fascinerande historia om att aldrig ge upp hoppet oavsett hur kasst livet är. Extremt sevärd!

Re: Mitt bästa boyband #tvåsidor

Tue, 16 Nov 2010 10:37:00 +0100

Maria undrar vilket som är mitt bästa boyband och även om jag har ett bredd musikintresse så kan jag för mitt liv inte påstå att jag har ett “bästa” boyband. Min generella syn på boyband är att det oftast är en eller två duktiga sångare och sen resten bihang. Detta var väldigt tydligt när Westlife (var det väl?) gästade “Idol”-finalen förra året. Jäklar vad illa det lät när bihangen sjöng! Inte min grej alltså. Däremot finns det roliga boybandparodier att skratta åt, som dessa:

Söndagssammanfattning (46)

Mon, 15 Nov 2010 11:21:18 +0100

(Förra) veckans film- och boxtittande... Saw 5 + Saw 6 Projektet med att se om “Saw”-filmerna inför att se 3D-finalen på bio har gått i mål under veckan. Dessa två filmer, som mest fyller i luckor, var bättre än jag kom ihåg och tyckte i mina ursprungliga recensioner. Ska bli intressant att se finalen nu. Tre Kronor – Box 1 Nu kommer 123 avsnitt av TV4:s klassiker fördelade i sex boxar. Kul att återse och serien är än idag underhållande och bra. En såpaklassiker helt klart. Extract Mike Judges tredje långfilm (med riktiga skådespelare) är nästan lite farsartad där en helt vanlig kille råkar ut för allt mer jävelskap tills han når botten. Subtil och skön humor. The Back-up Plan En film för gravida eller föräldrar. Jag är ingetdera men tycker att filmen är okej. Men Jennifer Lopez som barnsugen singeltjej som träffar den stora kärleken lagom till när hon blivit gravid genom insemination. En julsaga Den senaste i en väldigt lång rad av filmatiseringar av Charles Dickens äver 165 år gamla klassiker. Den här gången som “mocap”-film med Jim Carrey i huvudrollen. Visuellt remarkabel men jag har aldrig riktigt gillat den här historien. Skjuter in en väldig massa julkänsla i vardagen dock. Cornelis En svensk biopic om den stora trubaduren. Filmen har fått lite halvljumna recensioner men jag gillar den. Välgjord och spännande och med en norsk rockstjärna som den inflyttade holländaren. Greenberg Noah Baumbach är lite av en mästare på “filmer om knepiga relationer och folk som mår dåligt” och “Greenberg” jobbar sig fram till att bli en riktigt bra film, med Ben Stiller i en rätt ovanlig roll. Tropic Thunder Jag kände för att balansera upp “Greenberg” med en lättare film och valde den här originella komedin med Ben Stiller (igen) och Robert Downey Jr i en av hans roligaste roller. Fast den stora behållningen är Tom Cruises karaktär som enligt uppgifter ska yngla av sig i en spin-off. Helt rätt. Wall Street En av 80-talets stora filmer, fast jag fattar ingenting av det ekonomiska snacket. Bra drama är det hur som helst.

Cornelis #tvåsidor

Fri, 12 Nov 2010 11:56:00 +0100

Jag har peppat inför “Cornelis” en längre tid nu och jag blev absolut inte besviken. Det är en välgjord och snygg film om en spännande person. Jag har läst igenom ett antal recensioner nu där de flesta tycker att filmen bara skummar på ytan, att man får fylla i resten själv eller att man måste vara expert för att hänga med. Jag håller inte med. Visserligen kan jag tycka att filmen rusar fram rätt snabbt utan att stanna upp och att en scen snabbt leder till en annan, men jag tycker samtidigt att det finns en poäng i det. Det är så jag uppfattar Cornelis liv. Jag är väldigt förtjust i musikfilmer och gärna biopics om verkliga artister. Den här genren är inte speciellt vanlig i Sverige, kanske är “Cornelis” till och med den första och kanske borde filmen gjorts för länge sedan. Men idag finns det en person som kan gå in i rollen och göra den trovärdig. Hans-Erik Dyvik Husby, eller Hank von Helvete som många känner honom som, är så självklar i rollen. Han är inte en skådespelare, men han är en artist som varit med om saker som gör att han kan relatera till rollen på ett sådant sätt som ingen skådespelare utan artistvana kan göra. Han glider lite på replikerna ibland vilket kanske är ett resultat av när en norrman pratar svenska, men det gör ingenting. För mig ÄR han Cornelis. En mycket bra film. Gå och se den genast! Läs vad Maria tyckte om filmen.

Dvdkrönikan 12/11

Fri, 12 Nov 2010 10:07:00 +0100

När man tittar tillbaka så känns det som det var i forntiden, men en gång i tiden var videoband det främsta medieformatet för film hemma. Allra främst som hyrfilm, men även som köpfilm. Jag fattade aldrig grejen med att köpa filmer och hade på sin höjd fem utvalda filmer som jag faktiskt ägde. Det ändrades när dvd-formatet slog igenom. Plötsligt kändes det mycket mer motiverat att köpa en film och det var ju framför allt för att man fick något mer än bara filmen. De analoga dagarna var över och den digitala världen erbjöd extramaterial som kommentarspår, bortklippta scener och annat smått och gott. Det blev liksom valuta för pengarna. Sedan några år tillbaka har vi blu-ray-formatet som ett lyxigare alternativ till dvd:n. Den stora poängen är så klart högupplöst bild och ljud, men också möjligheten att bjuda på ännu mer. En blu-ray har så pass mycket större lagringsutrymme än en dvd att man verkligen kan skapa en helt ny filmupplevelse för tittaren. De stora filmbolagen har gjort olika varianter, men de som lyckats bäst är Warner som med sitt “Maximum movie mode” skapat något utöver det vanliga. Jag tror funktionen debuterade med “Watchmen” för ett och ett halvt år sedan, och sedan dess har man kunnat slå på funktionen på bland annat “Terminator salvation”, “Sherlock Holmes” och “A nightmare on Elm Street”. Det enklaste sättet att beskriva “Maximum movie mode” är att det är en blandning av allt tänkbart extramaterial på samma gång. I “Watchmens” fall stod regissören Zach Snyder mitt i rutan med två skärmar bakom sig där den ena visade filmen och den andra visade bakommaterial, storyboards och annat alternativt material. Snyder berättade och visade och det blev aldrig rörigt utan enbart ett mervärde för tittaren. Den senaste varianten av denna funktion jag såg var i Kevin Smiths “Cop out” där regissören döpte om det hela till “Maximum comedy mode” och verkligen tog till vara på funktionens alla möjligheter. Han spolade fram till en scen i slutet av filmen när han vill visa ett sammanhang, eller tillbaka till en tidigare scen. Ett parti spelade han till och med förbi med motiveringen “Nu är filmen lite tråkig”. Det tar en dryg timme extra att se om filmen då Smith gärna stannar till för att säga något extra. Givetvis är det inte alla filmer som passar för att presenteras på det här sättet. Det är ju inte så att man sitter och längtar efter gamla “Åsa-Nisse”-filmer i “Maximum movie mode”, men med rätt film så är det faktiskt värt tiden att se filmen på det här viset.

Re: Min första cd-skiva #tvåsidor

Wed, 10 Nov 2010 21:22:00 +0100

Maria har berättat om sin första cd-skiva och här till höger har ni min: “Evilution” med The Krixhjälters. “Vilka?” hör jag många fråga nu. Ja, The Krixhjälters var ett band som fanns på 80- och 90-talet. De var ursprungligen ett punkband, men gick över till metal. Efter just denna skiva bytte de namn till Omnitron för att fungera bättre internationellt och det sista som kom i skivväg var någon sorts hiphop-ep som roade väldigt få. “Evilution” köpte jag på vinyl på Sound De Light på Nygatan och förälskade mig direkt i den under första lyssningen. Den gjorde ett vansinnigt starkt intryck på mig och jag började brevväxla med bandet. Efter att ha gnällt om att inte ha hört de två bonuslåtar som fanns på cd:n fick jag en minst sagt positiv överraskning när jag en dag hittade ett exemplar av cd:n i det senaste brevet från bandet. De hade till och med signerat den: Så “Evilution” blev min första cd-skiva som jag fick lyssna på hemma hos kompisar eftersom jag inte hade någon cd-spelare. När bandet kort därpå kom och spelade i Örebro på anrika Kulturhuset fick jag hänga med upp i logen och snacka. Det var stort för en 17-åring. Jag minns att trummisen Stefan konstaterade “så det är du som brukar skriva till oss?” och att jag förhörde gitarristen Pelle huruvida Dr Martens var varma på vintern eller inte. Det var tider det. Den första vinylskivan var nog “Tintin i Hajsjön”, fast den första som jag köpte för egna pengar var nog “Unmasked” med Kiss. Jag minns faktiskt inte.

Lite halvdåligt stöd för Millencolin...

Wed, 10 Nov 2010 18:45:00 +0100

...eller kanske tvärtom. Nedanstående klipp är från i söndags när bandet spelade i Buenos Aires. Mäktigt!

Idol-Andreas bok

Tue, 09 Nov 2010 15:40:00 +0100

Att Andreas Carlsson från “Idol”-juryn skrivit självbiografin “Live to win” känner säkert många till, men att han nyligen gav ut romanen “Dandy” känner kanske inte lika många till. Jag gjorde det inte. Det känns lite dumt att ha en åsikt om en bok jag inte läst, som jag först hörde talas om för fem minuter sedan, men efter att läst beskrivningen på AdLibris så tycker jag bokens plott känns som sådant man slängde ihop på mellanstadiet. Notera till exempel alla namn i storyn: Följ med in i Dandys förtrollade värld, genom en fantastisk berättelse om längtan och drömmar, girighet och svek, musik och kärlek. Bland husor, nannys och butlers, dyra bilar, exklusiv konst och förnäma privatlärare, växer Andrew Drake upp på det gigantiska och vackra godset Drake Manor tillsammans med sin hårdhudade affärsman till pappa, Diplomaten. Men en dag förlorar de allt. Till följd av en gammal oförrätt blir pappan arresterad, och Andrew blir placerad på ett av stadens barnhem. I ett slag går han från allt till inget. Det som räddar honom undan tillvarons misär, blir musiken. Musiken som han älskar och som han alltid haft inom sig. Så fort Andrew fyllt arton lämnar han barnhemmet bakom sig, och utrustad med sitt nya namn – Dandy – tar han sig till Platinum City, där han till en början hankar sig fram genom att spela på gatorna för småpengar. Snart lär han känna den vackra Diamond, vännen Bling och managern Bigwhig som alla ser hans potential. Tillsammans gör de Dandy till en stjärna, och över en natt blir Dandy både rik och berömd. I sin nyvunna stjärnstatus glömmer han dock det som är viktigt i livet – familj, vänner och kärlek – och kommer längre och längre bort från sitt riktiga jag. Desillusionerad flyr han till den enda han kan lita på i sin overkliga och konstgjorda värld: servitrisen Starlet. Snart finner han sig fångad mellan två kvinnor som representerar två sidor av honom själv: den godhjärtade Starlet och den giriga Diamond. Och musiken som alltid spelat i hans huvud blir tystare och tystare. Eh, ja... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men det känns inte som en bok jag kommer att springa till bokhandeln och köpa direkt.

Tomas Norström i Stephen King-

Tue, 09 Nov 2010 15:22:00 +0100

Idag släpps Stephen Kings senaste bok “Full Dark, No Stars”, en samling med fyra längre noveller. Som en del av marknadsföringen inför boken har Kings engelska förlag Hodder & Stoughton pytsat ut “trailers” till novellerna för att man ska få en känsla för stämningen i boken. Nog tappade man hakan en smula när svenska Tomas Norström (känd från “Pistvakt”, “Psalmer från köket” och "S*M*A*S*H" med mera) dök upp som en av huvudpersonerna i den fjärde och sista trailern för “A good marriage”. Låter man filmen gå klart och läser eftertexterna så verkar det som hela filmen är en svensk produktion där Norström även varit med och regisserat det hela. Skoj!

Söndagssammanfattning (45)

Mon, 08 Nov 2010 00:45:00 +0100

En ganska okej filmvecka som dock avslutats mitt i en hyfsat omfattande tv-box som nog kommer att gå i mål under måndagen. Men mer om den nästa vecka. Extraordinary Measures En inspired by a true story-film som egentligen borde ha gjorts som en billig eftermiddagsfilm för amerikansk tv och inte som biofilm (om den nu gick på bio). Egentligen en ganska gripande historia om en man med två dödssjuka barn som släpper allt för att tillsammans med en exentrisk forskare hitta ett botemedel, men filmen är “amerikansk” så det förslår. Inte överdrivet sliskig, men betydligt mer dramatisk än verkligheten, vilket lyser igenom allt för väl. Harrison Ford är dock bra som forskaren. Gentlemen Broncos Det äkta paret Jared och Jerusha Hess är tillbaka med sin tredje film efter succén “Napoleon Dynamite” och den lite småskumma "Nacho Libre". Även “Gentlemen Broncos” är lite småskum och rör sig i samma mystiska nördvärld som deras tidigare filmer. Udda och bra på sitt sätt, men samtidigt en film som många säkert avfärdar som det sämsta skit de sett. Saw 2 + Saw 3 + Saw 4 För att förtydliga så såg jag inte dessa tre filmer på raken utan vid tre olika tillfällen under veckan. Tvåan är en cool uppföljare, medan trean är mest snaskig och fyran en smart nystart på konceptet. Fyran är dessutom ett ypperligt bevis på hur väl filmserien sitter ihop. Länkarna ovan går till mina gamla recensioner från när filmerna kom och är lite mer positiva överlag än vad de skulle varit om jag skrev dem idag, men det har ju att göra med att jag ser om filmerna och vet vad som kommer att hända. Skådespelet bland vissa av birollerna har aldrig varit speciellt bra i filmerna och blir ännu sämre när man ser om dem. The Simpsons – säsong 20 Snabbt ihopkastad jubileumsbox med den tjugonde säsongen av serien för att fira dess tjugoårsjubileum. Avsnitten i sig är det inte några större fel på, speciellt när de halvvägs in i säsongen fräschas till med HD-kvalitet, bredare bildformat och betydligt snyggare animationer, men boxen är inte alls lika genomtänkt som de vanliga säsongsboxarna (där nummer 13 är den senaste) och den kommer säkerligen att komma i en ny version om fem-sex år med det extramaterial vi är vana vid. Bärgarens hejdlösa historier I väntan på “Cars 2” släpps denna samling med nio kortfilmer med bärgaren Mater när han berättar skrönor ur sitt liv. Bagateller i inte direkt toppkvalitet från att vara från Pixar, med undantag för animationerna som är lika exemplariska som alltid. Småkul att titta på.

The Hantering of the Odöda?

Fri, 05 Nov 2010 11:05:00 +0100

Det har pratats om att filmatisera John Ajvide Lindqvists “Hanteringen av odöda” som miniserie i Sverige ett tag nu, men det är dåligt med uppdateringar. Nu pratas det dock om att boken kan vara på väg att bli amerikansk film (också). Både zombies och Sverige är väldigt hett i USA just nu så det känns inte allt oävet. Precis som “Låt den rätte komma in” ger en lite annorlunda syn på vampyrmyten, ger “Hanteringen av odöda” en lite annorlunda syn på zombiemyten, så det talar till filmens fördel i den mängd av zombiefilmatiseringar som finns just nu. Dock är boken inte riktigt lika bra, men det behöver ju inte utesluta en bra filmatisering. Och den där svenska miniserien hoppas jag fortfarande blir av.

3D-TV hemma utan glasögon om 8-10 år

Fri, 05 Nov 2010 10:00:00 +0100

Mr 3D, James Cameron, säger i en färsk intervju att möjligheten att se 3D hemma i TV:n utan specialglasögon är 8-10 år borta. Cameron borde veta eftersom han gjort mer för 3D-tekniken än många andra i filmbranschen. Jag har dock lite svårt att förstå hur själva upplevelsen blir och hur det blir om man sitter snett från TV:n och så vidare. Nintendo släpper en 3D-variant av sin DS-konsol (lämpligt kallad Nintendo 3DS) under nästa år och där kan man spela spel i 3D utan glasögon. Till skillnad från de flesta 3D-filmer där saker kommer ut ur rutan, så beskrivs upplevelsen med Nintendo 3D att det blir djup i bilden i stället. 3D-versionen av "Upp" ska tydligen använda sig av 3D på det sättet också, så det är kanske så 3D-TV utan glasögon kommer att funka.

Hårdrocksgiganter på ingång

Thu, 04 Nov 2010 20:33:00 +0100

2010 har bjudit de lokala hårdrockarna på både Twisted Sister och W.A.S.P. 2011 kan ha något som i mina ögon och öron smäller högre. Jag fick idag höra att två mycket stora hårdrocksband till 90% är klara för en konsert i Örebro. Då det förmodligen inte är meningen att jag ska känna till detta så tänker jag heller inte avslöja vilka det är, den äran överlämnar jag till arrangörerna när det är dags. En kryptisk ledtråd skulle kunna vara: “the middle two”. Blir denna konsert av är det i min synvinkel det största som hänt i hårdrocksväg i staden, och det skriver jag trots att jag egentligen bara gillar det ena av de två banden. Mer om detta förhoppningsvis inom kort...

Girl Power 2011

Thu, 04 Nov 2010 13:43:00 +0100

Jag har postat någon trailer till Zach Snyders kommande film “Sucker Punch” tidigare och sedan dess har jag hört saker om storyn i filmen som jag uppfattade som avgörande spoilers (i alla fall med den första trailern som utgångspunkt), men i och med denna trailer så kan jag lägga ned den oron. Filmen handlar om några tjejer med Babydoll (Emily Browning) i fokus som är inspärrade på en instutition mot sin vilja. Här utnyttjas de och kan omöjligtvis fly – om de inte använder sin fantasi. Inte så bra plottsammanfattning, men trailern är cool med action i överflöd och visuellt spektakulära bilder. I mars nästa år kommer filmen som mycket väl kan gjuta liv i det gamla 90-talsuttrycket “girl power” igen.

Grotesco är tillbaka!

Thu, 04 Nov 2010 11:31:00 +0100

2007 års bästa svenska humorserie, och kanske tv-serie över huvud taget, var i mitt tycke “Grotesco” som med sin speciella humor och sina extremt välskrivna avsnitt roade mig under åtta veckor. På måndag startar nästa omgång på SVT men redan i morgon, fredag, kan man se premiäravsnittet på SVT Play. Det tänker jag definitivt göra. Nedan är en klassisk sketch från första omgången. Mina recensioner av "Grotesco – Volym 1" och "Grotesco – Volym 2" finns i DVDKritik.se:s arkiv.

I brevlådan

Thu, 04 Nov 2010 10:06:00 +0100

Igår ramlade det nya numret av Close-Up ned genom brevlådan. Numret stora intervju är med Hank von Helvete, eller Hans-Erik Dyvik Husby som han egentligen heter. Det är faktiskt lite lustigt att det står Hank von Helvete på omslaget och i intervjun för Hans-Erik skiljer numera på sig själv och sitt forna Turbonegro-alias. Intervjun centrerar mycket kring om hur Hans-Erik blev av med 24 års tungt drogmissbruk på tre månader med hjälp av Scientologmetoder, men den stora anledningen till intervjun är så klart att Hans-Erik spelar Cornelis Vreeswijk i den kommande biopic:en som kommer nästa vecka. För mig känns det som att “Cornelis” är årets svenska film och Hans-Erik brör dra hem åtminstone en Guldbaggenominering för sin insats. Och detta säger jag bara efter att ha sett trailern.

There Will Be Blood - 16-bitarsvarianten

Tue, 02 Nov 2010 15:16:00 +0100

I den ändlösa serien “folk har för mycket fritid” har någon nu sammanfattat "There will be Blood" som ett SNES-spel. Det är fullständigt idiotiskt och genialt på samma gång. Jag måste dock påpeka att den här videosnutten är tämligen spoilerfylld, så om man inte sett filmen och planerar att göra det så får man se den på egen risk.

Anfäkta och anamma! Här är Haddock!

Mon, 01 Nov 2010 20:44:00 +0100

Empire presenterar de första bilderna från den kommande Tintin-filmen, “Enhörningens hemlighet”, och här har vi en fin bild på Kapten Haddock spelad av Andy Serkis: Inte så likt Serkis kanske. Nä, filmen är ju en så kallad “mo-cap”-film där man använt skådespelare för att spela in rörelser och sedan kreerat datagjorda karaktärer utifrån den inspelade datan. Poängen med detta har i detta fall varit att göra karaktärer som ser ut som Hergés teckningar fast som fotorealistiska människor. Ju mer jag tittar på Haddock, ju mer gillar jag det. Det kan nog bli riktigt trevligt det här. Tintin kan man se på tidningens omslag, om än lite dold av skuggor: Filmen kommer först om ett år, men det borde komma någon form av trailer i början på nästa år kan jag tycka.

Söndagssammanfattning (44)

Sun, 31 Oct 2010 22:57:00 +0100

Bra vecka med nio sedda filmer/serier. Passerade för övrigt 300 sedda filmer/seriesäsonger under veckan så med väldigt mycket god vilja ska jag komma upp i 400 till nyår, men det är nog rätt kört. Kanske kan jag slå rekordåret 2008 då jag kom upp i 386... Ingen bor i skogen Femdelad absurd och karaktärsdriven tv-serie med komedikollektivet Klungan. Jag gillade det inte alls när jag började se, men sen släppte aversionen och nu är jag rent av sugen på att se om serien tämligen snart. Lustig utveckling. Black Death Episkt äventyr med låg budget, men imponerande resultat. Skräck i medeltidstappning när pesten drabbar England. Schyssta, verkliga miljöer och en obehaglig stämning gjorde “Black Death” till en bra mycket bättre film än jag hade räknat med. Cheech and Chong’s Next Movie Pårökt kultfilm från 80-talet. Tyvärr verkar manuset gått upp i haschröken för någon story går inte riktigt att hitta, men däremot en del roliga skämt man skrattar år. Iron Man 2 Uppföljaren är inte lika bra som ettan, men det är ändå en schysst superhjältefilm och Robert Downey Jr är cool och bra. Filmen gör mig dock mer sugen på “The Avengers”-filmen än ännu en “Iron Man”-film. The Social Network “Facebookfilmen” trodde jag inte på när den var en idé och inte ens när David Fincher och Aaron Sorkin knöts till den blev jag exhalterad, men filmen är bra och spännande på sitt sätt. Fruktansvärt rapp dialog, vilket man kan tacka Sorkin för. Cop Out Kevin Smiths första film på storbolag och utan eget manus är en stor hyllning till 80-talets buddy cop-filmer. Jag gillar det, det är både roligt och charmigt och nostalgiskt utan att bli retro. Scott Pilgrim vs The World Indierock-/serietidning-/tv-spelsmix som är mer intressant för det udda formatet än för storyn i sig, men det är en charmig och söt kärlekshistoria stöpt i en form man inte riktigt sett tidigare och som få andra människor än Edgar Wright hade lyckats överföra från serieromansoriginalen. The Last Airbender M. Night Shyamalan byter spår efter några misslyckade filmer och förvandlar en populär animeserie till gigantisk fantasyfilm för barn och ungdomar. Jag står som vuxen bredvid och kommer inte riktigt in i det hela och tycker att det mest viftas något enormt i filmen. Ingenting för mig, men visuellt rätt spännande. Earth Visuellt EXTREMT spännande är dock den här filmvarianten av BBC:s “Planet Earth”. Vansinnigt snygga bilder och en fascinerande titt på jorden. Perfekt en söndagseftermiddag.

Fem schyssta filmer i lördagens tv-tablå

Sat, 30 Oct 2010 00:50:00 +0200

Här är en liten guide till fem schyssta filmer som visas under lördagskvällen: 18:00 The mask (Kanal 5) 21:30 The Departed (TV3) 21:30 Ocean’s thirteen (Kanal 5) 22:00 Mississippi brinner (TV4+) 22:50 Ghost world (SVT2) Ett ganska blandat urval — Jim Carrey i galen grön mask, en riktigt bra tjuv-och-polis-film, en härligt heist, en riktig klassiker och en indiefilm som många möjligen inte sett. Själv har jag en massa annat att se så jag kommer inte att se någon av dem, men om jag skulle välja skulle det nog bli “Mississippi brinner” för det var länge sedan jag såg den. Det var i och för sig länge sedan jag såg “Ghost world” och “The mask” också... Å andra sidan var “The Departed” så fruktansvärt bra så den skulle jag tänka mig att se om, trots att jag såg den i somras. Å tredje sidan funkar “Ocean's thirteen” också om man bara vill slappna av och bli underhållen.

Dvdkrönikan 29/10

Fri, 29 Oct 2010 12:03:00 +0200

Jag tror det är fler än jag som replikerat med “Åh, har du varit i Göteborg?” när någon dragit en ordvits. När ordvitsaren Jonas Hallberg i radioprogrammet “Spanarna” möts av den repliken så brukar han själv replikera med “Som om humor skulle vara geografisk”. Kan det då vara så att humor faktiskt är geografisk? Vi har ordvitsarna i Göteborg och Västergötland, vi har buskis nere i Falkenberg och den ironiska humorn i Stockholmstrakten. I Örebro har vi... revyer? I somras gick tv-serien “Ingen bor i skogen” som snabbt fick massvis med lovord bland mina Facebook-kompisar. Jag provtittade på SVT Play och fattade ingenting, men jag noterade att nästan samtliga karaktärer pratade någon form av norrländska och gänget bakom serien, kollektivet Klungan, kommer från Umeå. Jag noterade även att de flesta av mina Facebook-kompisar som gillade serien också hade norrländskt ursprung, så alltså måste humorn vara geografisk. Eller? Nästa vecka släpps serien på dvd, men jag har redan sett den. Under första avsnittet fattar jag fortfarande ingenting, men sedan kommer jag långsamt in i humorn och när jag har sett samtliga fem avsnitt har det mesta klarnat och jag känner ett märkligt behov av att se om alltihop nästan på en gång. Klungan, även inblandade i det populära radioprogrammet “Mammas nya kille”, är ett riktigt kollektiv. De fyra medlemmarnas namn står inte med i eftertexterna utan allting – manus, regi och medverkan – krediteras deras samlingsnamn. När jag forskar lite kring dem så vet jag vad medlemmarna heter, men jag har ingen aning om vem som är vem. Brist på information eller är det snarare gott om integritet? Hur som helst har de gjort en väldigt originell serie där vi följer åtta personer genom nio rum. Scenografin är mycket speciell och man har lagt ned gott om tid på att jobba med make-up och peruker, vilket gör att det tar ett tag för mig att förstå att det bara är fyra skådespelare som gör alla roller. Ännu mer tid har man lagt på att vässa till karaktärerna som alla är antingen bittra, ensamma eller längtande efter något annat. Åtta ömsom tragiska, ömsom totalt absurda karaktärer. Humorn, till större delen monologer, är annorlunda och skruvad med mängder av roliga repliker, udda referenser och ett allmänt märkligt beteende, vilket gör att det blir väldigt roligt. Jag kan knappt förstå att jag ursprungligen tyckte att det var snudd på skit när jag såg det första avsnittet. Kanske är det norrländsk humor, precis som det finns norrländsk musik och litteratur, men bara för att sex av åtta karaktärer pratar norrländska så betyder det verkligen inte att man måste vara född i Norrland för att skratta åt det. Precis som man som örebrofödd inte per automatik behöver tycka att revyer är det roligaste som finns.

The Social Network #tvåsidor

Fri, 29 Oct 2010 11:19:00 +0200

Lite hastigt och lustigt hamnade jag på Filmstaden med Maria igår och såg “The Social Network”. Jag ska erkänna att jag var extremt skeptisk till filmen tills trailern kom då jag plötsligt kände mig övertygad om att det gick att göra en intressant film om Facebook. Och då hade ju ändå två av mina favoritfilmskapare, Aaron Sorkin (manus) och David Fincher (regi) redan gjort sitt. Filmen är bra, om än inte helt sanningsenlig. Filmen handlar om kreativitet, vänskap, företagsanda, om att vara först och ha rätt idéer vid rätt tillfälle, men också om avundsjuka, misstro och hur vänskap sätts på spel. Aaron Sorkin har skrivit ett så ordrikt manus att skådespelarna får babbla på i Clabbe-tempo för att hinna med alla repliker, men det ger bara en skönt snärtig känsla. Jesse Eisenberg är väldigt bra som Facebookgrundaren Mark Zuckerberg. Smart och sarkastisk och en good guy som är bad, eller en bad guy som är good. Jag vet inte riktigt, men man måste bara gilla karaktären i Eisenbergs tolkning. Lite väl datanördig under sina stunder, men man behöver inte hänga med när Zuckerberg snackar om perl-script eller backend för att sugas in i storyn. Betydligt mer spännande än man kan tro.

Roast fast tvärtom #tvåsidor

Thu, 28 Oct 2010 16:47:00 +0200

Såg precis att Södra teatern i Stockholm ska börja med "Hyllad"konceptet som skapades nere i Malmö. Så här står det det på Södra teaterns hemsida: Succékonceptet från Malmö som är en motreaktion till Roastkulturen. Scenen kommer att fyllas av kärleksförklaringar till några av våra favoritartister som finns på plats för att ta emot allas hyllningar. Här är tillfället då en kändis kan räkna med att tas emot med öppen famn och glada tillrop och vältra sig i glansen av sin egen person. Jag gillar det. Roast och grillning kan väl i och för sig ha sina poänger, men det är oftast på en så låg nivå (vilket å ena sidan är hela poängen) att det sällan blir speciellt kul. Att hylla låter trevligare. Det är aldrig fel att ge någon komplimanger. Maria - vad tycker du om det här initiativet och om roasts?

Det är skillnad på babbel på bio och babbel på bio

Thu, 28 Oct 2010 13:01:00 +0200

Jag vet folk som drar sig från att gå på bio för att det finns så många moment som stör filmupplevelsen. Överdrivet godisprasslande eller det värsta av allt: folk som inte kan hålla klaffen. Det är fruktansvärt irriterande och brist på hyfs och respekt. Men det är skillnad på babbel och babbel. Jag läste nyss att Richard Kelley ("Southland Tales", "The Box") ska ha en specialvisning av sin debutfilm “Donnie Darko” där han kommer att leverera ett kommentarspår live rätt i biosalongen. Lite rolig idé faktiskt, och helt klart ett babbel man skulle kunna stå ut med.

Idol: 90-talstemat som kan sänka Jay

Thu, 28 Oct 2010 11:18:00 +0200

Jag trodde ärligt talat att TT Spektra hade blandat ihop låtvalen till veckans final med 90-talsschema, men efter att ha dubbelkollat på TV4:s hemsida och i Jays blogg så är det alltså sant: rockrösten ska ge sig på Backstreet Boys “I want it that way” på fredag. Eh... Det här känns inte som ett speciellt smart val, samtidigt som Geir tar sig an “Alive” med Pearl Jam, vilket borde varit Jays låt rakt av. Jag misstänker att Jay “hänger löst” på fredag. Som man bäddar får man ligga. I övrigt är det både väntade och tråkiga låtval. Olle ska göra “Wonderwall” och jag vet redan hur det kommer att låta. Minnah följer upp “Twist and shout” med “(Everything I do) I do it for you”. Snark... Däremot är jag lite spänd över att höra Daniel göra den gamla Atomic Swing-dängan “Stone me into the groove”. Jag har gått och gnolat på den här låten på sistone och tänkt att den skulle varit kul att höra i Idol, och vips kommer den som ett brev på posten. Nu får Daniel dra i sig lite Dextrosol först så det blir lite drag också.

Låten som kryper in under skinnet på mig

Wed, 27 Oct 2010 12:29:00 +0200

“The Host of Seraphim” med Dead Can Dance är... ja, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva låten. Det är bara rå känsla helt enkelt. Den kryper in under skinnet och framkallar alla möjliga känslor, de flesta av det mellankoliska slaget. Det är vemod i dess mest sakrala form. Lisa Gerrard som sjunger har en magisk och unik röst och i och med att hon sjunger på ett eget språk i just denna låt är det helt öppet att tolka det man hör hur man själv vill. Bland kommentarer på YouTube stod det till exempel “Det här är låten gud skulle sjunga på om han klev ned på jorden”. Okej, det är en tolkning. Som vanligt när folk laddat upp låtar på YouTube så har de satt egna bilder till musiken. Någon hade stillbilder på gothbrudar som skurit sig själva och den version jag bäddar in har använt stämningsfulla ökenbilder. Inte vad jag själv skulle valt, men det funkar. För mig personligen är låten starkt sammankopplad med det extremt pessimistiska slutet på filmen "The Mist", men när jag lyssnar på låten är det andra känslor och bilder som poppar upp. Jag tänker på natt, på mörker och ensamhet, oftast för att jag brukar lyssna på låten i min iPod när jag lagt mig och släckt lampan. Helst ska man uppleva låten så – i mörkret utan några andra distraherande ljud. Jag gillar hur Gerrards stämma går från “chanting” till någon sorts opera tre minuter in i låten. Jag vet inte varför den övergången känns så stark men det gör den. En helt och hållet magisk låt. “The Host of Seraphim” på Spotify, utan distraherande bilder

Hans Arnold R.I.P.

Tue, 26 Oct 2010 16:08:00 +0200

Tecknaren Hans Arnold har avlidit efter en lång tids sjukdom vid 85 års ålder. Är man uppvuxen på 70-talet så minns man Arnolds skräckfyllda teckningar från många böcker. De var så där lagom mysrysiga, precis på gränsen så att de aldrig blev för otäcka men ändå smått surrealistiska och fantasieggande. Med lite god vilja kan man koppla Arnold till Örebro i och med att han gjorde omslaget till Wolfs debutalbum för 10 år sedan. Wolf fick en del skit för det och skivan fick så småningom ett nytt omslag, men Arnolds bild är originalet och självklart genialt på sitt eget sätt.

Filmtittning is killing bokläsning

Tue, 26 Oct 2010 15:37:00 +0200

Sedan ett par år tillbaka för jag statistik över vilka filmer jag ser under ett år, mest för att det är lite roligt att se hur mycket det blir på ett år. I början listade jag även lästa böcker och sedda konserter, men nu är det bara filmerna som jag har koll på. Jag ligger just nu strax under 300 sedda filmer, med drygt två månader kvar av året. Det är en hel del, men är man filmnörd så är man. Extremt filmtittande gör ju självklart att något annat blir lidande, och i mitt fall är det bokläsandet. Om jag ska gissa så har jag max läst 10 böcker i år, och de flesta av dem under sommaren då det på något sätt är betydligt lättare att läsa en bok. 300 vs 10. Ganska stor skillnad, och ännu större om man gör en ambitiös grafik, vilket jag så klart gjort: Jag skäms lite för detta faktiskt. Jag tycker om att läsa och köper gärna böcker som dock hamnar på hög tills den där dagen då jag ska ha tid att läsa dem. Jag har även tendenser till att sluta mitt i en bok för att långt senare behöva starta om från början. Det är ingen bra egenskap. Igår plockade jag fram en av dessa halvutlästa böcker, “The Strain” av Guillermo Del Toro och Chuck Hogan. I början av september bloggade jag om att jag hade köpt uppföljaren och att det skulle bli en kick att fortsätta läsa. Nästan två månader senare slog jag upp boken för att inse att jag inte riktigt hade de 134 första sidorna i färskt minne, men en snabbläddring från början fick mig i alla fall att minnas tillräckligt mycket för att bedömma att jag kunde fortsätta där jag var. Jag läste kanske 10 sidor innan jag var för trött för att fortsätta. Man ska ju egentligen inte läsa när man går och lägger sig utan hitta tid under kvällen. Men då ser jag oftast en film... Jag har en del att jobba på när det gäller mitt läsande, men nu när jag ändå bloggat om samma bok två gånger får jag tvinga mig att fortsätta, och sen försöka hålla igång läsrutinen.

Söndagssammanfattning (43)

Mon, 25 Oct 2010 00:10:00 +0200

Ett par dagar den här veckan har gått åt till att beta av extramaterialet på "Gladiator" och “Lost - Säsong 6”-boxen, men lite filmer hann jag se också. Wild at heart En David Lynch-klassiker som nu kommit på blu-ray. En annorlunda kärlekshistoria kan man lugnt säga som dock är betydligt enklare att hänga med i än Lynchs senare filmer, men ingen normal film för det. Kärlekspassionen En annan kärlekshistoria signerad Ettore Scola. Även denna lite annorlunda och en sorts variant på “Skönheten och odjuret” fast med omvända roller. Ingen film som direkt gick hem hos mig, tyvärr. Saw Jag har ju bloggat lite om att eventuellt se om hela “Saw”-serien och det här är kanske en start. Det slår mig att “Saw” fortfarande känns som en smart skräckthriller och det slår mig också att denna första del är rätt så annorlunda mot resten av serien och det slår mig slutligen även att filmen känns lite amatörmässig så här när man ser om den efter sex år. Roligt att notera en massa “Lost”-bekanta ansikten i filmen dock. She’s out of my league Tro det eller ej, men ännu en annorlunda kärlekshistoria och även denna lite på “Skönheten och odjuret”-temat. Den småtöntiga killen blir ihop med den snygga tjejen och fattar inte hur det gick till. Skön ton i filmen och en bra, modern romantisk komedi. The Office – Säsong 6 Bättre än säsong 5 och perfekt att titta på när man känner sig lite småkrasslig och bara vill ligga i soffan. Fortfarande en rolig serie. The Runaways Biopic om ett av 70-talets viktigaste rockband som egentligen borde ha gjorts för länge sedan. Den får dock bara godkänt i betyg av mig då jag inte riktigt känner att jag får sanningen serverad, så som jag känt när jag sett andra biopics om band. Men den är bra och välgjord och sevärd.

Twist and shout, Idol!

Sat, 23 Oct 2010 00:44:00 +0200

Innan artisterna började sjunga i fredagens “Idol” tänkte jag att det här kan bli intressant eller värsta floppen. Temat var The Beatles och det är ju ett av mina favoritband. Det blev överlag bra med några sämre inslag. Olles slakt av “Helter skelter” vill jag aldrig mer höra och juryn var alldeles för snäll i sina omdömen. Intressant nog var förra veckans utröstade, men nu med kort varsel inslängda Minnah bäst med en rivig och attitydfylld version av “Twist and shout”. På förhand tyckte jag att det var ett tråkigt låtval, men det blev riktigt bra. Linneas jazzflummiga “Help!” gick också hem, men i längden funkar nog inte hennes jazzglidningar och det vore intressant att höra henne sjunga rakt någon gång. Linda åkte rättvist ut och säger i Aftonbladet att hon var besviken över temat för att hon inte gillar The Beatles. Då är det så klart svårt att göra en hundraprocentig insats. Men är det inte lika för alla? Nej, det är bara att ta Minnah som exempel — förra veckan ett tema som inte funkade för henne och den här ett som gjorde det. Därför är “Idols” survival of the fittest-upplägg orättvist. Egentligen vore det mest rättvist om ingen åkte ut under de, låt oss säga, fem första veckorna, och att telefonrösterna i stället omvandlades till poäng, ungefär som i Melodifestivalen, och så hade artisterna lite mer chans att utvecklas och vi tittare får en bättre uppfattning om dem innan de försvinner. Att någon ska försvinna bara för att de var “sämst” just den veckan, när de inte helt fullt ut får styra över låtvalet är ju egentligen inte helt rättvist.

Bilbo Freeman

Fri, 22 Oct 2010 11:00:00 +0200

Nu är det äntligen officiellt att Martin Freeman fått rollen som Bilbo i Peter Jacksons “The Hobbit”. Ryktet har florerat ett tag och för bara en månad sedan kom information om att Freeman tackat nej för att han bundit sig till den nya populära “Sherlock”-serien hemma i England. Jackson kan dock inte hålla tillbaka sin glädje över att ha hittat sin Bilbo: "Despite the various rumours and speculation surround this role, there has only ever been one Bilbo Baggins for us… There are a few times in your career when you come across an actor who you know was born to play a role, but that was the case as soon as I met Martin. He is intelligent, funny, surprising and brave — exactly like Bilbo and I feel incredibly proud to be able to announce that he is our Hobbit." Jag tycker detta känns spännande. Freeman var rolig och naturlig i “The Office” och fungerade i äventyrssammanhang i “Liftarens guide till galaxen” så det känns väldigt rätt på något sätt. Detta säger jag utan att ha läst en bokstav i “The Hobbit”.

Dagens outfit

Fri, 22 Oct 2010 08:42:00 +0200

Vissa kanske känner igen bilden av Kalle och Hobbe som Han Solo och Chewbacca i och med att jag postat den tidigare, men nu finns den även postad på mig själv. När TeeFury lade upp bilden som motiv på dagens tröja så slog jag till direkt, inte minst för att jag behövde en röd tröja. Cool idé TeeFury har – de presenterar ett nytt tröjmotiv varje dag och så har man 24 timmar på sig att bestämma sig om man vill ha den eller inte, för sedan försvinner den ur sortimentet. Det mesta är lite smånördigt och ofta mash-ups likt motivet ovan. Men det är roligt och snyggt och ger samtidigt utrymme för unga artister att visa upp sig. Jag missade en grymt schysst “Lost”-tröja de gjorde i våras, men nu har jag i alla fall denna.

Studiorapporter = kärlek!

Wed, 20 Oct 2010 13:07:00 +0200

I livet utanför bloggen, utanför det dagliga arbetet och allt filmtittande, så är jag även musiker och just nu inne i en kreativ period där jag och mitt band förbereder oss inför en skivinspelning i vinter. Redan nu är The Haunted i en studio i Danmark för att spela in sitt sjunde album och delar med sig av upplevelserna i en studiorapport. I love it, för jag blir bara inspirerad och ännu mer sugen på att spela in en ny skiva när jag läser inläggen. The Haunted lär väl vara klara när det blir dags för oss att spela in, men det kommer att vara härligt att få lite extra inspiration under den kreativa processen via deras rapporter.

Vilda hästar kan inte få mig att köpa denna skiva! #tvåsidor

Wed, 20 Oct 2010 10:28:00 +0200

Anna Anka ska släppa en skiva. Den kommer jag inte att köpa, det är ett som är säkert. “Anna har en otroligt irriterande röst i början” säger dj:n Miguel Anjel som blir tränad av Anka i det nya tv-programmet “I form med Anna Anka”. Vad då “i början”? Hon är irriterande hela hon. Jag antar att just Anna Anka är en sådan person som man antingen älskar eller hatar, och i så fall “hatar” jag henne. Maria – vad är din åsikt om Anna Anka?

Bad Religion i en liten låda

Wed, 20 Oct 2010 09:49:00 +0200

Bad Religion firar 30 år i år – vilket i sig känns helt absurt – och firar bland annat genom att ge ut en begränsad (3000 ex) vinylbox med samtliga 15 studioskivor. Japp, samtliga, inklusive den mytomspunna andra skivan “Into the unknown” som inte funnits i tryck på 27 år. Jag har själv inte hört denna, men vad jag har förstått klev punkbandet rejält utanför boxen (hoho!) på denna skiva, för att sedan kliva tillbaka och leverera en svårslagen trio album med “Suffer”, “No Control” och “Against the Grain”. Ibland behöver man kliva fel för att komma rätt. Mer info om boxen.

Rockfiske - snart på tv

Tue, 19 Oct 2010 21:43:00 +0200

För några år sedan gavs skivan “Ge fan i våra vatten!” ut. Ett initiativ från fiskeintresserade rockare, bland annat från Millencolin, Backyard Babies och The Hellacopters för att göra folk medvetna om hotade vattendrag och miljöförstörning i stort. I september nästa år (=snart, nåja) får projektet en fortsättning på tv då åtta halvtimmesavsnitt kommer att visas på TV4 Sport. Johan Broman och Fredrik Sjöblom blir programledare och Millencolins Erik Ohlsson kommer vara en av de rockartister som medverkar i programmet. Mer info och en liten trailer på nylanserade hemsidan gefantv.se.

No Freda for you

Mon, 18 Oct 2010 13:03:00 +0200

I morse läste jag att Freda var på väg till stan, vilket jag tyckte var kul för det är faktiskt ett litet gammalt favoritband (vilket jag som offentlig hårdrockare kanske borde hålla tyst om), men nu under dagen har det kommit fram att konserten på torsdag ställs in på grund av för dåligt förköp. Inte lika kul. Nu ska jag väl bittert erkänna att jag själv inte hade tänkt gå, men det är alltid trist när spelningar ställs in. Arrangörer och bokare litar inte längre på att folk bara “dyker upp” på konserter utan håller järnkoll på förköpet. Ibland kan ju det ha sina fördelar, som till exempel på W.A.S.P.-konserten där trycket på förköpet gjorde att man fick uppgradera lokal och ta emot mer än dubbelt så många besökare. Det hade ju varit rätt besvärligt om över tusen personer hade stått utanför Club 700 och hade velat komma in. Kanske är hårdrockare är mer förköpsvana än “vanligt folk”, men samtidigt är jag övertygad om att Freda-konserten hade dragit mer besökare än de 100-150 som hade köpt biljett i förväg.

Söndagssammanfattning (42)

Sun, 17 Oct 2010 23:19:00 +0200

Jag har inte bloggat något i helgen av olika anledningar, men en är faktiskt att jag är lite knäckt över den här våldtäktsvågen som väller över vår stad just nu. Det här är kanske inte rätt forum att lufta tankar om det, men av en ren händelse passerade jag tre av de platser där våldtäkter eller våldtäktsförsök begåtts på väg hem efter att ha handlat på Ica Maxi. Det är platser som är helt öppna och det är svårt att greppa att något fruktansvärt hänt där. Jag har egentligen mer att säga, men inser att detta varken är platsen eller tiden för det. Veckans tittande: The Pianist En modern klassiker om en judes överlevnad i Warsawa under andra världskriget. Otroligt bra och viktig film med Adrien Brody i sitt livs roll. Nu finns filmen även på blu-ray och bör absolut ses. Machete Fejktrailern som blev en våldsamt underhållande våldsam film. Robert Rodriguez förvandlar Danny Trejo till den mexikanska actionhjälte han borde varit för länge sedan. Brutalt så det heter duga, men med glimten i ögat vilket bara gör det grymt underhållande. Ondine Sagoanstruket drama om irländsk fiskare (Colin Farrell) som fångar en okänd ung kvinna i sitt nät och vad konsekvenserna av detta blir. Lite annorlunda känsla i filmen och otroligt snyggt foto. Sevärd. Solitary Man Michael Douglas i drama om den ärliga bilhandlaren som blev oärlig och förlorade i princip allt. Nu försöker han komma tillbaka, men det är inte så lätt som det kan verka. Douglas är lysande i sin roll, i en film som i övrigt innehåller många kända ansikten. För övrigt hoppas jag att Douglas besegrat den cancer han nyligen behandlats för. The Office – Säsong 5 Den femte säsongen av amerikanska The Office. Känns lite svagare än de tidigare, men det händer rätt mycket intressant i säsongen, så mycket att jag faktiskt inte kunde sluta titta och klämde andra hälften i mer eller mindre ett svep. Gladiator Det är tioårsjubileum för Ridley Scotts episka romardrama. Filmen håller väldigt väl än i dag, och avnjuts numera på en fin blu-ray-utgåva.

Grov spekulation: Så går det i Idol #tvåsidor

Fri, 15 Oct 2010 16:11:00 +0200

Man kan säga att “Idol” är igång på allvar nu. Förra veckan var den första veckofinalen och elva deltagare blev tio när Sassa åkte ut. Jag och Maria ska försöka förutspå vilka tre som kommer att hamna högst upp, och det är inte lätt i år. Jag känner personligen inget speciellt för någon deltagare, till skillnad från förra året då jag ansåg att Erik vann tävlingen redan i kvalveckan och att Tove också imponerade starkt under kvalet, och båda blev favoriter som just hamnade topp-tre. Den tredje personen var Calle som slutligen hamnade tvåa och han trodde jag aldrig riktigt på, men han utvecklades tydligt från vecka till vecka. Hans “typ” går igen i årets tävling i postgrungerösten Jay som kan sjunga, men är lite tillbakadragen, ungefär som Calle var i fjol. Men jag tycker Jay tog många steg framåt redan förra veckan, så det ser lovande ut. Under uttagningarna hyste jag stort hopp till Linda som med sin erfarenhet kändes som en given topp-tre, men jag tycker inte alls att hon imponerat under kvalet och förra veckan. Här är läget lite tvärtom mot Jay – hon kan ta scenen, men sjunger inte lika bra. Trots det anser jag att hon har en sorts rutin som kanske räcka en bit på vägen. Det är en sak att förutspå och en annan att önska, men de går ihop lite här. Jag tror att den enda som jag med säkerhet tror kommer att hamna topp-tre är Linnea, som med sin oerhört personliga stil mer än alla andra lyckas få med den i sina låtval. Det är en styrka i sig och jag tror att hon kommer att få publiken med sig. Helt klart en annorlunda Idol i så fall. Äh, jag sätter mina röster på dessa tre: Jay, Linda och Linnea, men jag är egentligen inte speciellt säker. Kvällens tävling får jag titta på i efterhand då jag ska till Conventum och kolla in W.A.S.P. (som av en händelse faktiskt förväntas spela en låt som heter “The Idol” ikväll...), men jag är nog hemma till slutresultatet. Skulle vara just snyggt om någon av mina förväntade topp-tre försvinner ikväll...

Dvdkrönikan 15/10

Fri, 15 Oct 2010 09:23:00 +0200

När mina två kulturella passioner möts Musik i filmer är något som tilltalar mig extra mycket, och då pratar jag inte om filmmusik, utan en välplacerad, kanske lite udda låt. Eller ännu hellre: filmer som handlar om musiker. Då blir jag glad. Min absoluta favoritfilm alla kategorier är Cameron Crowes självbiografiska ”Almost famous”, om en ung rockskribent och ett turnerande band under 70-talet. Att både skriva om musik och spela den är något jag verkligen kan relatera till, och när det dessutom utspelar sig under det årtionde som jag upplever som mest spännande musikaliskt, blir det så klart inte sämre. Vad som dock är väldigt viktigt i filmer som skildrar musiker är att de som spelar faktiskt spelar på riktigt eller åtminstone skådespelar tillräckligt bra, så att det stämmer överens med vad som hörs. Under 80-talet, då det blev populärt med play- och singback i tv-program, kunde jag knorra över riktiga musiker som inte ens kunde mima till sina egna låtar. I bandet Stillwater, som skildras i ”Almost famous”, utgörs halva bandet av riktiga musiker och resten av skådespelare som fattat grejen. Samma sak kan man säga om den omåttligt populära 90-talsfilmen ”The Commitments”, som lärde Svenne Banan om tjusningen med soul. Efter det kommer de bra musikfilmerna med jämna mellanrum. Under 2000-talet har man kunnat njuta av Johnny Cash-filmen ”Walk the line”, den underbara ”Once” med Glen Hansard, som faktiskt var med i ”The Commitments” också, och för att inte tala om Joy Division-skildringen ”Control”. Poängen med just ”Walk the line” och ”Control” är att verkliga artister skildras och de skådespelare som skildrar dem faktiskt sjunger och spelar själva. Nu kan ytterligare en utmärkt film läggas till listan och denna gång handlar det om John Lennon som i färska ”Nowhere boy” gestaltas av självaste ”Kick-Ass”, Aaron Johnson. Filmen handlar om Lennons tonårstid som var allt annat än enkel, med besvärliga förhållanden hemma, ett ointresse för skolarbete och ett ökande intresse för rockmusik. I filmen följer vi John från när han startar The Quarrymen, träffar Paul McCartney och George Harrison, fram till den dagen då de ska åka till Hamburg och skriva riktig musikhistoria. Filmen är både gripande och rena fröjden för en The Beatles-fantast och Aaron Johnson är förbluffande bra som Lennon, och ja, han sjunger själv. Och när vi ändå pratar om The Beatles vill jag gärna rekommendera musikalfilmen ”Across the universe”, som bygger upp en fantasifylld historia baserad på låttexter av The Beatles. En annorlunda musikfilm, men ack så bra.

Två gröna superskurkmonster, men bara en som är okej

Thu, 14 Oct 2010 10:03:00 +0200

Marvel och DC Comics har gott om både goda och onda karaktärer att gräva fram till sina filmer, och till den kommande re-booten på “Spider-Man” och den tredje “Batman”-filmen diskuteras två gröna monster som skurkarna. Till “Spider-Man” (Marvel) ska Lizard, spelad av Rhys Ifans, vara med och i “Batman 3” (DC) pratas det löst om Killer Croc som den onda figuren. På bilden ovan är det Lizard till vänster och Killer Croc till höger. De är lätta att blanda ihop. Jag har inte hängt med i de tecknade äventyren av hjältarna och har egentligen ingen åsikt om dessa är bra skurkar eller inte, men så mycket kan jag säga att jag tycker det är mer okej att Lizard är med än att Killer Croc är det. Detta baserar jag på att “Spider-Man”-filmerna redan flörtat med “omöjliga” figurer (Spider-Man själv har ju superkrafter), medan (de senare) “Batman”-filmerna grundats i vår verklighet och då tycker jag inte att det passar med något krokodilmonster. Jag tror dock att Nolan-bröderna redan är inne på detta spår och att Killer Croc bara är en fan-spekulation som inte kommer att leda någonstans. I alla fall hoppas jag det... Mina recensioner av “Batman”-filmerna: • "Batman – Special edition" • "Batman Returns – Special edition" • "Batman Forever – Special edition" • "Batman & Robin – Special edition" • "Batman Begins – Special edition" • "The Dark Knight"

Vi snackar Saw på jobbet

Tue, 12 Oct 2010 14:07:00 +0200

Igår på lunchen uttryckte kollegan P sitt pepp inför “Saw 3D” som snart går upp på bio och avslutar hela skräckfilmssagan. Han nämnde dock att han slutat följa serien efter den tredje filmen, och då slog jag bakut. Även om film fem och speciellt sex inte är lika bra, så är det oerhört viktigt att se allihop inför finalen. Filmsviten är nämligen oerhört klurigt skriven där filmerna överlappar varandra och sitter ihop på ett uttänkt och unikt sätt som jag inte alls känner igen från någon annan filmserie. Idag på lunchen nämnde han att han sett om de första två filmerna och vips blev jag sugen på att göra det samma, men det är ju det där med tid också. Och ett “Saw”-maraton på sex gånger 90 minuter känns ju lite smått övermäktigt. Det är ju inte världens trevligaste filmer direkt... Mina recensioner på “Saw II-VI”: • Saw II • Saw III • Saw IV • Saw V • Saw VI

Söndagssammanfattning (41)

Mon, 11 Oct 2010 00:58:00 +0200

Trots sex sedda filmer den här veckan så önskar jag att de hade varit fler. Det känns som jag är inne i en liten svacka (en äkta filmnörd gnäller!), men hur som helst har jag sett detta under veckan: Mortadelo & Filemóns ändlösa äventyr Spansk vansinnesfilm från 2003. Bygger på en populär tecknad serie som sedan 50-talet kommit ut i ett 100-tal album. Två släpptes i Sverige 1973. Det här är en film som är rejält urflippad och det är bara att gilla läget och antingen bli underhållen eller stänga av. Jag valde det första och tyckte att filmen var helt okej. Serverat Hyfsat färsk (1998) film av den italienska filmskaparen Ettore Scola, som gör filmer som egentligen är lite för “fina” för mig. Här får vi under en lång kväll stifta bekantskap med ett antal gäster på en restaurang. Filmen är lite för lång och mastig men ändå bra och jag önskar att jag kunde italienska så jag hade hängt med bättre i dialogen. The Other Guys Buddycopfilm med Will Ferrell och Mark Wahlberg som snutarna som hamnat lite i skymundan men som äntligen får kliva fram i ljuset, dock med vissa besvär. En rolig film med skön humor som går hem hos mig. Om Kevin Smiths “Cop Out” är en modern “Snuten i Hollywood” kan man jämföra “The Other Guys” med “Fletch”. Robin Hood Ridley Scotts senaste äventyrsepos ger bakgrundshistorien till hur Robin Hood (Russell Crowe) blev Robin Hood. Jag såg aldrig filmen på bio och var inte beredd på att den skulle ha den här vinkeln och blev därför positivt överraskad av hur engagerad jag blev i historien. En bra äventyrsfilm. Sharktopus Ett typexempel på en titel som är bättre än filmen den sitter på. “Sharktopus” är en originalfilm från SyFy Channel och är alltså en monsterfilm med en haj-bläckfisk i huvudrollen. Genomgående dåliga effekter (vilket i sammanhanget är nästan enbart positivt) men en rätt trist story. Mina förhoppningar infriades inte. Nowhere boy Bara några dagar efter 70-årsdagen av John Lennons födelse ser jag historien om hur han blev en av tidernas viktigaste musiker. Filmen skildrar en problematisk tonårstid och slutar när Lennon och The Beatles ska åka till Hamburg. En mycket bra film, kanske allra mest för The Beatles-fans.

Min recension av Björn Skifs

Sat, 09 Oct 2010 21:58:00 +0200

Jag har väntat på att NA skulle lägga ut min recension av Björn Skifs som gick i tidningen idag, men det har inte hänt än så då lägger jag väl ut den själv då, här i bloggen. SHOW Björn Skifs Conventum Arena, Örebro 7/10 4 stjärnor I programbladet finns det information om alla medverkande i Björn Skifs show, som på torsdagen nådde Örebro. På en sida finns en bild på alla musiker och lite information. Bosse Persson spelar bas och Jonas Wall spelar saxofon till exempel. Efter Skifs namn står det kort och gott ”artist”. Inte ”sångare”, ”artist”. Det är lite kaxigt för att komma från den genuint genomtrevliga dalmasen, men det är ju samtidigt en korrekt beskrivning av vad han är. Björn Skifs är en artist som hunnit med otroligt mycket sedan 60-talets popdrömmar till idag där han kan göra i princip vad som helst. Showen som kommit till Örebro för fyra konserter heter lite torrt ”En show”, men åter igen är det en korrekt programförklaring. Det finns egentligen inget konkret tema, förutom att lyfta fram låtar från nästan hela karriären. Skifs pratar om låtarna som personer från förr som åldrats, snyggat till sig eller alternativt slafsar runt i slitna jeans. Det nästan löjligt kompetenta band som backar upp Skifs klarar av att både återge låtar ungefär som de lät i originaluppförandet och i andra fall i nya spännande skrudar. Allra mest omgjorda är den Orupskrivna ”Vill du inte ha mina kyssar” från 1988 som stökats till och musikalisk hamnar några årtionden tidigare och ”Härligt, härligt men farligt, farligt” som hamnar någonstans mellan allmän gitarrskola, lägereldsallsång och klassisk gitarr. Samtidigt skruvar ljudteknikern till virveltrumman i ”Vild och vacker” för rätt 80-talskänsla och den smått sakrala ”Håll mitt hjärta” låter precis så avskalad och skör som den ska. Det är en spännande känsla att inte riktigt veta hur en välkänd låt ska presenteras. Men showen är ingen renodlad konsert. Några nummer får ett mer teatraliskt anslag med dansare, luftakrobater och både verkliga och digitala kulisser. Min personliga favorit ”Fångad i en dröm” får precis rätt ”Spök!”-känsla med ett stort spindelnät och klättrande skelett, samtidigt som låten arrangerats om med en nästan hårdrocksaktig vers och en dramatisk refräng. Jag njuter i stolen. Skifs humoristiska sida dyker upp i de anekdotliknande mellansnacken och i en sketch med en av hans mest kända ”gubbar”, men också på rätt ställen i rätt låtar. Det blir en väldigt trevlig och familjär känsla som träffar rätt. Mot slutet dyker det ändå upp något sorts tema som tar sin början i 50-talets dansmusik, mellanlandar i 60-tals soul och avslutas i Skifs största 70-talshits, och på något sätt sluts cirkeln där och Skifs show går i mål. Showen spelades på Cirkus i Stockholm under hela våren och har efter ett uppehåll sin turnépremiär i Örebro. Under uppehållet har Skifs lyckats få en ny hit med “When you tell the world you’re mine”, som han “spelade på ett bröllop”. Nu ingår den i showen, dock utan Agnes som duettpartner. Några premiärnerver fanns inte hos veteranen Skifs. Jag tycker mig höra att rösten vacklar några gånger, men liksom hans fysik är rösten oförskämt pigg. En artist, en show — en underhållande kväll.

Noomi Rapace vs Alien?

Fri, 08 Oct 2010 09:33:00 +0200

Spännande nyhet under natten: Noomi Rapace har enligt uppgift träffat FOX och Ridley Scott som aspirant till huvudrollen i Scotts “Alien”-prequel. Uppgifterna gör gällande att Rapace “gjorde ett starkt intryck”. Vad är det som är på gång här egentligen? Den kvinnliga huvudrollen i “Sherlock Holmes 2” och möjligen huvudrollen i en “Alien”-film... Det är inga små roller vi pratar om!

Skifs!

Thu, 07 Oct 2010 16:42:00 +0200

Som Maria redan avslöjat ska vi iväg på Björn Skifs på Conventum om ett par timmar och jag ska recensera. Mäktigt! Det hör ju inte till vanligheterna att jag recenserar “utanför mitt område”, men det ska bli mycket spännande. I våras tittade jag på den maffiga “Björn Skifs XL3”-boxen och skrev en krönika om den och någon gång där föddes min önskan om att få recensionsuppdraget. Ett halvår senare är det dags. Min recension ramlar ut på Meny i morgon och i pappers-NA på lördag. Maria kommer att blogga om sin upplevelse separat. Avslutar med min Skifs-favorit i repris: “Fångad i en dröm”.

Slash gillar slasherfilmer

Thu, 07 Oct 2010 15:19:00 +0200

Den forna Guns N' Roses-gitarristen Slash ger sig in i filmbranschen och startar produktionsbolaget Slasher Films, som följaktligen har fokus på skräckfilmer, eller contemporary horror fare with a nod to the thrillers of the ’70s and ’80s, som bolaget säger i ett uttalande. Slash själv säger: "I’ve always been a huge horror fan and creating films that take you back to the days where horror movies actually scared the hell out of you is something I’ve always wanted to do." Vad är det då för otroligt skräckinjagande filmer bolaget ska producera? Tja, den första — “Nothing to Fear” — skildrar hur en familj startar om i en liten ort på landet i Kansas för att bli torterade av an ancient demon with an insatiable blood lust... Låter som “direkt till reabacken”-material om ni frågar mig.

W.A.S.P. på väg att bli utsålt

Thu, 07 Oct 2010 12:52:00 +0200

Aska Productions meddelar via Metallsvenskan-sidan att konserten med W.A.S.P i Conventum Kongress den 15/10 är på väg att bli utsåld. Konserten har redan uppgraderats från Club 700 då biljetterna tog slut i ett nafs. Att avancera vidare till Conventum Arena är dock inte aktuellt. Uppgifter gör gällande att drygt 300 biljetter finns kvar, vilket i så fall skulle betyda att över 2000 redan köpt biljetter (baserat på att Conventum Kongress har en kapacitet på 2400 ståplatser — vilket kanske inte är helt aktuellt i detta fall). Hårdrock drar folk, så är det bara. Senast W.A.S.P. spelade i trakten var 1984 då de spelade i Karlskoga. Då var det ett himla liv kring bandet, vilket skildras i detta inte alls manipulerade klipp... "Vasp!"

En annorlunda sammanfattning av Star Wars

Thu, 07 Oct 2010 09:57:00 +0200

En mellankolisk låt, plotterna till tre välkända långfilmer, och en väldig massa papper – det är vad som krävs för att åstadkomma videon nedan. Jag gillar det väldigt mycket. Låten är sparsmakat fin, animeringen gullig och imponerande på samma gång och hela upplevelsen ger mig en bra känsla. (Man slipper tyvärr inte undan en reklamsnutt i början, men det är värt att vänta ut den...)

Nattens filmnyheter

Wed, 06 Oct 2010 10:04:00 +0200

Det är roligt att kolla av de amerikanska filmbloggarna på morgonkvisten för då har det ramlat ut diverse skojigheter, den första nyheten kommer dock via Discshop som bekräftat återsläppet av "Avatar". Den 17/11 kommer “Extended Collector's Edition” med hela sex skivor i förpackningen. Nu är det visserligen en combo med rubbet både på blu-ray och DVD, men James Cameron väger verkligen upp det tunna originalsläppet med inte mindre än tre versioner av filmen, 45 minuter bortklippta scener och åtta timmar bonusmaterial av dokumentärt slag. Rena Peter Jackson-fasonerna! * * Tomas Alfredsson håller just nu på och spelar in sin första engelskspråkiga film, baserad på John Le Carre-romanen “Mullvaden” (“Tinker, Tailor, Solider, Spy”), men i natt bekräftades det att Alfredsson skrivit kontrakt med Warner för att ge sig på ytterligare en bokadaption, nämligen “Larklight”. Detta känns dock som ett projekt man aldrig skulle sammankopplat Alfredsson med, men just det gör det lite intressant. Så här beskrivs romanen: Art Mumby and his sister, Myrtle, proud citizens of the British Empire, which in 1851 includes extraterrestrial territories, live with their father in Larklight, a rambling house that just happens to be traveling through outer space. The arrival of elephant-sized white spiders sets in motion an adventure that takes the quibbling siblings across the universe to battle the forces of evil. The spiders, the First Ones, want the key to Larklight in order to destroy the Empire and rule again. Art and Myrtle, thinking their father dead in the spiders’ webs, escape their home, only to be rescued by the notorious space pirate Jack Havock. His ship sails the lunar sea with its crew, including Ssilissa, a human-sized blue lizard, and a gigantic land crab named Nipper. * * Gillade du "Paranormal Activity"? Då ser du kanske fram emot uppföljaren “Paranormal Activity 2”. Nu kan du även se fram mot den parallella uppföljaren “Paranormal Activity 2: Tokyo Night” som kommer i Japan i höst. Det är alltså inte en remake, utan något så ovanligt som en parallell uppföljare med vissa kopplingar till originalet. Lite “CSI”-tänk, fast i filmvärlden och mellan länder. Dock måste jag säga att den japanska trailern inte är speciellt skrämmande. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att det är en parodi eller en simpel kopia som anammat “Paranormal Activity”-titeln bara så där... * * ...och så håller vi tummarna för att det blir officiellt att Peter Jackson tar sig an regissörsuppdraget för “The Hobbit”-filmerna snart... Det hänger i luften!

Superman Returns på riktigt

Tue, 05 Oct 2010 09:37:00 +0200

Projekt: Ny Superman-film. Manus: Christopher Nolan. Regi: Zach Snyder. Jag blir knäsvag bara av tanken på kombinationen Snyder/Nolan och superhjältarnas superhjälte. Jag tyckte visserligen inte att "Superman Returns" var någon flopp, men den hade sina brister och om vi kan få en film som kombinerar Nolans seriösa blick med Snyders visionära stil så kan det bli hur grymt som helst.

Den stora blogga-ikapp-bloggen

Mon, 04 Oct 2010 15:37:00 +0200

På grund av fullt schema under den gångna helgen hann jag inte blogga så mycket som jag ville, men det är några ämnen som hängt kvar som jag nu tänkte avverka i rask takt, så det här blir ett komprimerat inlägg med lite allt möjligt. Idol-kvalet (finalen) Det blev inga deltagare från Örebro i Idol i år, vilket är lite synd. Det pratas om att årets startfält är “det starkaste någonsin” (vilket är en välbekant klyscha), men jag vet i fanken alltså. Jag har personligen ingen speciell favorit och tycker inte att det är någon som dominerar som Erik gjorde förra året (krasst sagt kan man säga att han avgjorde tävlingen redan i kvalet). Ett jämnt startfält utan några riktiga profiler, men de kanske utkristalliserar sig nu när det blir riktigt skarpt läge. (För övrigt passade jag på att räkna hur många gånger Laila Bagge Wahlgren använde superlativet “fantastisk” i fredags. Sju gånger, blev det, tills hon kom på sig själv.) Martin Ljung R.I.P. En gigant gick ur tiden i helgen vid 93 års ålder. Jag gillar det jag läste i kvällspressen om Ljung, att han var i god form och gärna berättade om universum och stjärnorna för barnbarnsbarnen. Tänk att få höra det... Ljung hade ju sin storhetstid långt innan jag var född, men han har alltid funnits där, mest i gamla arkivklipp (“Fingal Olsson”, t.ex). Härom året såg jag ett par Povel Ramel-filmer från sent 50-tal där Ljung var med och gjorde skruvade roller. Då slog det mig att han var Kramer långt innan Michael Richards. En sympatisk legend som nu inte längre är bland oss. Oväntad shopping Jag var på jackjakt i helgen och hamnade på Lager 157 på Aspholmen, men där fanns inget jag ville ha, förutom Martin Kellermans “So whatcha sayin'?” till extremt rabatterat pris. Jag visste inte ens att denna bok fanns, och då är jag ändå slavisk Rocky-läsare. Boken innehåller de tecknade intervjuer Kellerman gjort till sin egen tidning. Även om det är artister jag inte har något större intresse i så är det mycket underhållande och bitvis intressant att läsa intervjuerna. “Rocky 19” är för övrigt beställd och bör ramla med i brevlådan snart. Expedition: Torsdagsrobinson På torsdag drar Robinson 2010 igång och allting har varit extremt hemligt. Först nu i förmiddags avslöjades alla deltagare i årets omgång. Inte heller här hittar vi deltagare från Örebro eller länet. Jag kommer inte att ha möjlighet att se premiäravsnittet på torsdag (som alltså är den nya Robinson-dagen), men det finns ju alltid TV4Play. I Robinson brukar profilerna ganska snabbt dyka upp.

Söndagssammanfattning (40)

Mon, 04 Oct 2010 09:54:00 +0200

Rätt hyfsad vecka måste jag säga, med två boxar och en handfull filmer. Familjen Macahan – Box 4 En kompis tycker att jag är galen som tittar igenom “Familjen Macahan”-boxarna och så är det möjligen. Det är lite av en pers att ta sig igenom fem långfilmslånga avsnitt, men det går. Serien känns än idag välgjord, men samtidigt känns det nu rätt skönt att det bara är en box kvar. Hell of the Living Dead Italiensk zombiefilm modell urtråkig. Det finns bra zombiefilmer och så finns det dåliga, och detta är definitivt en av de sämre. I princip bara scener man sett tidigare och inte alls bra gjort. Familjen Jones En social kommentar till konsumtionssamhället, där en fejkad familj bestående av säljare flyttar in i ett villaområde och påverkar alla grannar att köpa det senaste för att hänga med. Börjar komiskt, men slutar dramatiskt och den där sociala kommentaren blir aldrig speciellt tydlig. Californication – Säsong 3 Tredje omgången snusk med David Duchovny som skrivkrampsdrabbade författaren Hank Moody. Den här gången blir han lärare och lyckas starta förhållanden med tre kvinnor samtidigt, samtidigt som han försöker hålla liv i relationen till sin dotter och sin livs kärlek. En utmärkt tv-serie som man bara vill ha mer av. Fantastic Four: Rise of the Silver Surfer Helt oplanerat såg jag den andra filmen om Fantastiska Fyran på tv i helgen. Jag har sett den första filmen och varken den eller den andra är speciellt bra superhjältefilmer. Att förklara varför en alien åker omkring på en surfbräda är lite svårt att göra i modern tid, men Silversurfaren är en rätt cool figur ändå. Ingen kalkonfilm, men just Fantastiska Fyran har aldrig varit speciellt intressanta för mig. The New Daughter Skräckthriller med Kevin Costner som innehåller så många ooriginella inslag att det faktiskt redan känns som man sett den. En ganska misslyckad film som inte får till varken story, skådespelarinsatser eller någon vidare spänning.

Album som bits (4)

Sat, 02 Oct 2010 20:33:00 +0200

Jag tror inte det finns något annat album som definierar “album som bits” så väl som “Kid A” med Radiohead. När skivan kom var det kanske inte en helvändning från föregångaren “OK Computer”, men i alla fall ganska långt ifrån det sound som bandet debuterade med i början av 90-talet. Jag minns att Menys recensent satte en etta i betyg, mycket tack vare att han följt bandet sedan starten och inte förstod utvecklingen. För mig var det givetvis tvärt om — “Kid A” blev skivan som fick mig att älska Radiohead. Jag tog in alltihop — den aviga, sönderklippta musiken (som jag som musiker inte alls förstår hur man bär sig åt för att skapa), de klockrena melodierna i kaoset, och de snurriga texterna. Dessutom är Thom Yorke en “sångare som bits”. Varje ton och varenda ord han sjunger påverkar mig på ett känslosamt sätt. Till exempel finns som fjärde låt på skivan “How to disappear completely”, vilken är den låt jag vill ska spelas på min begravning, hur otrevligt det en kan låta. Idag är det faktiskt på dagen tio år sedan skivan kom ut och har ni inte upptäckt den ännu är det banne mig dags! “Kid A” med Radiohead på Spotify

Dwight gillar Moneybrother

Fri, 01 Oct 2010 19:03:00 +0200

Jag är världens sämsta Twitterläsare och en ännu sämre Twittrare, men jag får försöka bättra mig. När jag alldeles nyss kollade av meddelanden från Twittrare jag följer fann jag att självaste Rainn Wilson (som spelar Dwight — det vill säga Gareth-rollen i amerikanska “The Office”) gillar Moneybrother. Och det är svenska Moneybrother, för han/de är på USA-turné just nu. Fräckt! Fotnot: Den som vill följa mig gör det på @andersjakobson. Får jag lite fler “följare” kanske jag börjar Twittra seriöst.

Ständigt dessa aliens

Fri, 01 Oct 2010 13:56:00 +0200

Alien invasion-filmer tröttnar vi aldrig på, och jag är inte den som säger nej till en maffig Hollywood-produktion med amerikaner som slåss för jordens skull... I november kommer “Skyline” som känns som den har allt och lite till. Börja med att se den första trailern: Otäck liten twist i slutet, eller hur? Sen har vi trailer två som ger lite mer kött på benen: Det som jag tycker är extra coolt är de organiska maskinmonstren eller vad man ska säga det. Det känns som något fräscht i sammanhanget och jag blir oerhört sugen att se filmen snarast möjligt. OBS! Se trailersen i HD om möjligt, allra helst på trailers.apple.com

Wes Anderson på gång med nytt

Fri, 01 Oct 2010 11:38:00 +0200

Wes Anderson är på gång med en ny film, men hittills är oerhört lite känt. Egentligen bara tre saker: 1) Filmen ska heta “Moonrise Kingdom”, 2) Inspelningsstart är nästa vår och 3) Anderson letar efter en 12-årig tjej och en 12-årig kille till huvudrollerna. That’s it. Det spekuleras på filmsajter att Anderson kommer att fortsätta på det lite mer familjeanpassade spåret bara för att det är barn i huvudrollerna, men det känns väl lite som att dra lite förhastade slutsatser. Tills mer info kommer, kan man alltid njuta av nedanstående parodi. Har man inte sett någon av Andersons filmer blir parodin möjligen lite märklig, men är man ett fan så blir den i stället riktigt rolig. Recensioner på Wes Andersons kompletta filmografi: • "Rushmore" • "The Royal Tenenbaums" • "The Life Aquatic with Steve Zissou" • "The Darjeeling Limited" • "Den fantastiska räven"

Dvdkrönikan 1/10

Fri, 01 Oct 2010 10:04:00 +0200

Äntligen släpps en av giganterna lös Om man gillar äldre svenska tv-serier har man under de senaste åren kunnat gotta sig åt “Svenska hjärtan”, “Varuhuset”, “Goda grannar” och “Lösa förbindelser” på dvd. Men de två giganterna saknas ju, fast det blir det ändring på inom kort. Giganternas gigant, “Rederiet”, får vi snällt vänta på ett tag till, men med start den 10 november släpper SF loss TV4:s succéserie “Tre kronor”. Och de gör det utan pardon, för redan 23:e mars nästa år kommer samtliga sex boxar att ha släppts. Det kommer alltså inte ens gå en månad mellan doserna. Jag har väntat på serien och ser fram emot att återse den. Det var en serie jag följde slaviskt under de fem år som den visades. Jag kan i dag minnas onödigt många detaljer ur “Tre kronor”, men så var den också späckad med dramatik: postrånet där Hans Wästberg (Ulf Brunnberg) gör sin egen son förlamad, bussolyckan som tar en karaktärs liv, den psykologiska terrorn från Sten Frisk (Per Ragnar), Bengt Kasslers (Kalle Heino) jakt på flyktingar, UFO-temat som dök upp mot slutet av serien, ungefär samtidigt som en överdrivet kriminell familj — och så allt som Reine tar sig till. Ja, Reine Gustavsson (Bertram Heribertson) måste väl ändå vara den mest färgstarka karaktär svenska såpaförfattare har fått till. En entreprenör som alltid tar den enklaste vägen även om det innebär tveksamma metoder och inte helt godkända produkter. En kvinnokarl med ohämmad aptit, men som alltid åker dit. En hjälte och en antihjälte på samma gång. “Tre kronor” hade många karaktärer som satt sig i minnet. Förutom den iskalla Sten Frisk tänker jag på Snål-Verner, Kaj, Olga, Salongo Sali, Jackie Koriander och så alla ungdomar: Klimax, Bimbo, Tanja, Lisen, Taggen, Sanna, Hugo, Abby, Pamela och Alva med flera. Nu när jag tittar genom en karaktärslista ser jag att Noomi Rapace gjorde en mindre roll under en period. Det minns jag inte riktigt, men jag är säker på att många kända ansikten kommer att titta förbi. Som till exempel min barndomsgranne och klasskamrat Eric Rydman som sprang runt lite mellan olika såpor innan han blev Patric Fridell i “Vita lögner”. Jag minns hur absurt det var att se honom som pojkvän till Victoria Bärnsten (Johanna Sällström) i ett par avsnitt. Jag kunde omöjligtvis se bortom den verkliga personen. Vi får se hur det blir den här gången, och vi får verkligen se om serien håller 16 år senare. Hur lustigt det än låter så ser jag redan fram emot att se seriens absolut sista scen som hemsökt mig sedan den först visades 1999. Det mest otäcka slut en svensk såpa bjudit på.

Idol-kvalet (4)

Thu, 30 Sep 2010 20:53:00 +0200

Oj, den här kvällen var nog den jämnaste hittills. Inget direkt bottennapp som det har varit vissa av de andra kvällarna. Det gör att det är extra svårt att gissa vilka som går vidare. Mitt Örebrohjärta hoppas ju på Freja som gjorde en sval och skön version av Doris gamla hit. Hennes röst är väldigt bra så det är bara att hålla tummarna tills de går av, för det lär behövas då Linnea också var fruktansvärt bra och en artist som behövs för bredden i Idol. Alicia var inte usel, men känns inte som en utmanare till kvalplatsen. Bland killarna rankar jag Geir som min favorit, men han är gammal nog att vara far till nästan alla andra deltagare, och jag har svårt att tro att de yngre tittarna tycker att det är spännande med en gubb-Idol. Jimmy är ju mer i målgruppen i så fall, och Olle tyckte jag inte var lika bra som juryn tyckte. Svårt. Jag hoppas och tror på Freja och bland killarna... tja, Jimmy? Update 22:53: Linnea och Geir blev tittarnas val. Inte ett rätt för mig idag, Nu hoppas vi att Freja kniper ett wildcard, antingen från juryn eller från publiken, för nu ska de plötsligt bli 13.

Plummer, inte Von Sydow blir Taube

Thu, 30 Sep 2010 11:57:00 +0200

Christopher Plummer kniper Sven-Bertil Taubes roll som Henrik Vanger i amerikanska “Millennium”-fimatiseringen. Tidigare hade det pratats om Max Von Sydow i rollen, men nu blir det alltså en annan veteran som kliver in i rollen som industrimagnaten. Ett helt okej val för min del – Plummer är en stabil skådespelare som sällan gör bort sig, men ur en svensk synvinkel hade det så klart varit extra kul med Von Sydow i rollen.

Idol-kvalet (3)

Wed, 29 Sep 2010 20:54:00 +0200

Knepig kvaltävling. När det gäller killarna har jag ett gott öga till Jay som har en spännande grungeröst, men som är för stel och reserverad. Men Daniel överraskade med Radioheads “High + Dry” och gjorde den ruskigt bra. Därför tror jag att det blir Daniel ikväll och att Jay får ett wildcard. Simon har gjort sitt. Tjejerna är betydligt knepigare. Jag tyckte att Michaela sjöng lugnt och fint, men kanske lite tråkigt som juryn påpekade (on a side note tyckte jag att hon lät exakt som Filippa Bark i intervjun). Sprallgöken Malin fick lite oförtjänt kritik för sitt relativt urflippade framträdande, och avslutande Minnah sjöng i mitt tycke alldeles för osäkert för att få så mycket beröm som hon fick. Men jag tror ändå att hon kniper platsen. Daniel och Minnah alltså. Update 22:53: Jay och Minnah blev det. Halvt rätt igen, fast jag ju lite känsla för Jay. Daniel får wildcardet, det är jag tämligen övertygad om.

Simpsons goes Mupparna

Wed, 29 Sep 2010 20:52:00 +0200

Ett specialavsnitt av “The Simpsons” är på gång där karaktärerna kommer att vara dockor och gästskådespelarna sig själva. Alltså inget tecknat alls, utan “på riktigt”. Gästskådespelaren i detta fall är Katy Perry som spelar Moes flickvän i detta julavsnitt. Jag tycker alltid att det är kul när serier kliver ur mallen och det här avsnittet ska bli kul att se om femtioelva år när säsongsboxen kommer. Första gången “The Simpsons” klev ur mallen var när delar av en story visades i 3D, och avslutades så här (ursäkta den kassa kvaliteten):

Re: Comhem har lyckats #tvåsidor

Wed, 29 Sep 2010 11:28:00 +0200

Maria bloggade om Comhems nya reklam. Faktum är att jag faktiskt själv hade tänkt skriva om den, alltså tycker jag att den är väldigt rolig. Jag har tidigare tyckt att Comhem ansträngt sig lite för mycket med sina Judit och Judit, men den nya reklamen är faktiskt oemotståndlig!

Beviset!

Wed, 29 Sep 2010 10:36:00 +0200

Nu har Aftonbladet kommit på att Idol-Linda var med i Supernatural, vilket hon avslöjade redan under sin första audition. Aftonbladet är för roliga med sina “avslöjanden” ibland!

Again, please!

Tue, 28 Sep 2010 22:58:00 +0200

Blev smått chockad när jag såg den här reklamen härom dagen. Mycket rolig i alla fall!

Idol-kvalet (2)

Tue, 28 Sep 2010 21:09:00 +0200

I tisdagens kval tävlade den ena representanten från Örebro – Emil – men jag tror hans chanser att gå vidare är ganska knappa. Bland killarna känns det som Andreas tar hem det och bland tjejerna blir det troligen Elin. Det var de två artister som gjorde bäst ifrån sig. Jag är i och för sig lite förtjust i energiknippet Sassa som tog för sig mest på scenen och hade mest självförtroende, men risken är att hon bara har ett läge, men det skulle ända vara roligt om hon fick vara med en stund till. Elin har ju juryns stöd så om hon inte går vidare per automatik så blir hon troligen en av de fyra som juryn väljer. Det samma gäller möjligen Alice, som fick bätte kritik än hon förtjänade. Update 22:53: Andreas och Alice blev det, halvt rätt gissat då. Elin borde ha ett wild card i sin ficka redan, men övriga får nog svårt att komma vidare.

R.I.P. Holger Nilsson

Tue, 28 Sep 2010 12:30:00 +0200

Holger Nilsson från den utmärkta dokumentären “Plötsligt i Vinslöv” och den inte fullt lika utmärka uppföljaren "Plötsligt igen..." är död. En riktig profil som kommer att saknas av många. Det betyder att båda herrarna i det här klippet inte längre finns med oss, och paradoxalt nog pratar de även om döden. Vila i frid, Holger!

Idol-kvalet (1)

Mon, 27 Sep 2010 22:33:00 +0200

Några minuter kvar till första dagens vinnare avslöjas och det borde rimligtvis bli Chris och Linda. Chris sjöng tveklöst bäst, men jag är osäker på om hans countrystil kommer att hålla så värst länge i tävlingen. Kan bli problem sen när det är dags för teman och sånt. Linda är väl proffsigast i kvalet med sina tidigare erfarenheter från “Popstars” och Supernatural, men jag tyckte inte hon sjöng speciellt bra och det märktes på juryn att de höll tillbaka på kritiken för att även de vill ha med henne i tävlingen. Av de andra var det bara Madeleine som får godkänt. De andra kan vi vara utan. Update 22:53: Visst blev det Chris och Linda. Inte alls oväntat eller oförtjänt.

Hårdrocken intar Public Service

Mon, 27 Sep 2010 19:30:00 +0200

Nyss såg jag tre trailers till olika SVT-program på raken som alla ackompanjerades av hårdrockslåtar, Van Halens “Panama” till ett nytt program som heter just “Panama”, Rainbows “Since you've been gone” till “Babel” och Bostons “More than a feeling” till “Studio Natur”. I och med att SVT varit inne och snuddat lite på hårdrocken i “The Seventies” så tycker jag det är dags för ett nytt hårdrocksprogram i Public Service!

Söndagssammanfattning (39)

Mon, 27 Sep 2010 00:05:00 +0200

Veckan har gått i tv:ns tecken, och det lär fortsätta så ett tag till, då jag har två tv-boxar liggande och delvis påbörjade. The Simpsons – Säsong 13 Jag följer inte “The Simpsons” på tv längre då det känns som man inte har någon aning om vad man får se. Vilken svensk kanal är det egenligen som är “up to date” och visar nya avsnitt? Därför är det roligare att se serien i boxform, även om DVD-utgivningen ligger rätt många år efter. Den här säsongen har en del stunder som jag skrattar högt åt och andra som inte är lika kul. Överlag en bra säsong. Sons of Anarchy – Säsong 2 Större delen av veckan har gått åt att se den andra säsongen av utmärkta “Sons of Anarchy”. När första säsongen kom som box till mig hade jag aldrig hört talas om serien, men nu är den en given favorit. En rafflande säsong som sätter standarden för nästa som nyligen börjat visas i USA. För fans av “The Sopranos” och “The Shield”. At Close Range Ett gammalt verklighetsbaserat drama om sonen som imponeras av sin frånvarande pappas kriminella leverne och dess ekonomiska fördelar och följer i hans fotspår, men får betala ett högt pris. Med Sean Penn och Christopher Walken som son och far. Lite tafatt med dagens mått mätt, men helt okej. Le Donk & Scor-zay-zee En lågbudgetfilm från Shane Meadows (“This is England”) som skildrar en gammal roadie som försöker sig på manageryrket. Det är en så kallad “mockumentär”, det vill säga en fejkdokumentär, och är rätt underhållande med en strålande Paddy Considine i huvudrollen. Filmen kunde dock varit lite bättre skriven (vilket är lite lustigt att tycka när den till större delen är improviserad...).

Bad Boy Bubby #tvåsidor

Sun, 26 Sep 2010 20:12:00 +0200

Maria bad att få låna “Bad Boy Bubby” efter att hennes kompis fastnat för min lilla text om den i förra veckans söndagssammanfattning, där jag skrev: - En kultklassiker och garanterat en av de mest originella filmer som gjorts. Det handlar om vad som händer när en 35-årig man som tillbringat hela sitt liv i en källare under en incestiös mammans hårda grepp kommer ut i den verkliga världen. Kulturkrock är bara förnamnet. En utmärkt australiensisk film. Jag kände direkt att det inte var en film i Marias smak, men lånade ut den i alla fall för att det skulle vara kul att höra hennes åsikt. Just nu sitter hon och kompisen och tittar och jag fick nyligen ett telefonsamtal med frågan “När ska filmen bli bra?” och då hade de sett en timme... Jag förväntar mig att läsa en sågning och en stor ifrågasättning av min filmsmak i hennes blogg inom kort. Min recension finns här.

Nästan tre år senare

Fri, 24 Sep 2010 10:28:00 +0200

Klockan 10, den 25 oktober 2007 ändrades livet för Michael Nyqvist och Noomi Rapace. Det var då presskonferensen för “Millennium”-filmerna genomfördes och det blev officiellt att just detta par skulle spela det hetaste svenska litterära paret på många år – Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander. Ni vet alla vad som hände – filmerna blev enorma succéer i Sverige, Rapace fick en guldbagge och filmerna har även lyckats bli framgångsrika utomlands och Rapaces insats har även uppmärksammats av utländska medier. Nu kan de skörda frukten av sina insatser genom att bli nästa svenska skådespelare som håvar hem stora roller i Hollywoodproduktioner. Rapace har fått den stora kvinnliga huvudrollen i “Sherlock Holmes 2” och Nyqvist har blivit huvudskurken i “Mission: Impossible 4” mot Tom Cruise. Ofta när svenskar gör roller i Hollywood-filmer brukar det vara obetydliga miniatyrroller (om man inte heter Max von Sydow, Pernilla August, Peter Stormare, Malin Åkerman eller ingår i Skarsgård-klanen), men rollerna som Rapace och Nyqvist kammat hem är inga små roller. Jag tycker det är superkul och ser fram emot att se resultaten.

Re: Theme song #tvåsidor

Thu, 23 Sep 2010 14:58:00 +0200

Jag hade lite problem att fatta Marias “theme song”-utmaning och hon förtydligade det privat med: “en låt som alltid peppar, som du aldrig tröttnar på utan i stället ger power”. Jamen sådana har jag väl. Massor, till och med. Eller? Nu har jag svårt att nämna någon speciell låt som “ger power”, men en låt jag aldrig tröttnar på och som alltid får igång någon sorts märklig dans i mina ben är “There, There” med Radiohead. Jag har postat videon tidigare då den är lite smått speciell, men låten tröttnar jag aldrig på. Jag missuppfattade utmaningen först och fick för mig att den avsåg låtar man stöter på i filmer då och då och blir glad av att höra. En sådan för mig är Smash Mouths “All Star” som finns med i alla möjliga sammanhang, för mig mest kopplad till slutscenen i “Rat Race”. En trevlig och glad bagatell som alltid piggar upp: När det sen gäller om “theme songs” är en tjejgrej eller inte, så tror jag att det inte är så. Alla har låtar som påverkar dem på olika sätt, och det behöver inte nödvändigtvis vara med pepp. Någon gång ska jag posta min gråtlåt.

Locke och Linus i "Lost"-spin-off

Thu, 23 Sep 2010 14:46:00 +0200

Nä, nu ljög jag – den planerade serien med Michael Emerson (Benjamin Linus) och Terry O’Quinn (John Locke) är ingen spin-off till “Lost”, även om man skulle kunna tro det eftersom J.J. Abrams har ett finger med i spelet. Den här TT-artikeln ramlade ut i förmiddags och berättar inte all info som finns, men lyckligvis finns det andra källor. NBC har fått rättigheterna och kommer att producera en pilot. Enligt de uppgifter som finns ska paret spela före detta black op’s-agenter, möjligen i förortsmiljö och serien ska ha komiska inslag. Emerson och O’Quinn hade onekligen en speciell kemi i “Lost” så jag tror att detta kan bli mycket intressant och en komisk twist gör det hela ännu mer intressant.

Tekniskt filmnörderi - en killgrej? #tvåsidor

Tue, 21 Sep 2010 21:02:00 +0200

Jag är inte så överdrivet filmnördig när det kommer till det tekniska, men jag värderar bra bild och ljud och därför har jag gjort en hyfsat rejäl investering (vilket jag bloggade ganska flitigt om förra året) så att min “hemmabio” tillfredsställer mig. Något som jag dock är extremt nördig över är bildratior. Ett begrepp som “anamorfisk widescreen 1.85:1” betyder något för mig, och jag tycker också att det är en “sämre” ratio än 2.40:1. Ju widescreenigare desto bättre tycker jag. Jag har dock en känsla av det är en typisk killgrej att nörda till det kring teknik och tekniska detaljer som detta för jag har aldrig stött på någon av motsatt kön som brytt sig det minsta angående detta. Snarare finns det en för mig blasfemisk ignorans där det viktiga är att bilden fyller ut rutan snarare än att det ser bra ut. Värst av allt är när man ställt in sin tv på att helt enkelt dra ut den gamla 4:3-bilden till 16:9. Det ser hemskt ut, ungefär så här: En som håller på med denna styggelse är min bloggkollega Maria. När jag hälsat på och tv:n stått på har det sett ut som på den högra bilden och nördig som jag är har jag genast lagt beslag på fjärrkontrollen och “rättat” till bilden, till tv-ägarinnans protester. Det är ett hopplöst fall att vara rationörd. Så jag bollar över lite frågor till dig, Maria: Är det en killgrej att bry sig om teknik och bildratior och annat, och varför i hela friden föredrar du en utdragen bild i stället för hur den faktiskt ska se ut? Bonus: Den som vill nörda ned sig riktigt i rations underbara värld bör läsa artikeln om aspect ratio på Wikipedia.

Ett maffigt skägg för ingenting

Mon, 20 Sep 2010 13:54:00 +0200

Nu kommer “dokumentären” om Joaquin Phoenix till Sverige. Det var något år sedan eller så som Phoenix annonserade att han skulle sluta skådespela och satsa på en hiphopkarriär i stället. En numera klassisk intervju hos David Letterman fick världen att fundera på om Phoenix tappat förståndet helt och hållet. Ganska nyligen hade den Casey Affleck-regisserade dokumentären “I'm still here” premiär i USA. Strax därpå avslöjade Affleck det som många redan misstänkt: allt var ett skämt, om än ett extremt utdraget sådant. Letterman har bekräftat att han var med på det under den där intervjuen. Kunde man inte väntat lite på att avslöja det hela? Nu blir det ju tämligen trist att se filmen med vetskapen om att allt är på skoj, istället för att själv fundera kring om det verkligen är på riktigt eller inte.

Kaj Kindvalls röst ger smaken av glass i min mun

Mon, 20 Sep 2010 11:14:00 +0200

Det här är lätt den konstigaste rubrik jag skrivit, men för mig finns det en direkt koppling mellan Kaj Kindvalls röst och smaken av glass i våffla. Lördagslunchen i min barndom (nästan alltid fisk av någon sort) avslutades med att jag fick mecka ihop en egen glasstrut (oftast ischoklad eller den lite speciella apelsinchokladen) och ungefär när det var dags att njuta av denna lyx så hade “Tracks” med Kaj Kindvall dragit igång på radion. Långt senare får jag nästan alltid smaken, eller åtminstone känslan av den där efterlängtade glasstruten så fort jag hör Kindvall prata. Det är läskigt men sant. Nu ska “Tracks” lägga ned. Även om jag inte lyssnat på år och dagar får jag vissa nostalgiska känslor när jag läser artikeln. Och så blir jag vansinnigt sugen på glass i våffla.

Söndagssammanfattning (38)

Sun, 19 Sep 2010 22:56:00 +0200

Bra och dåligt, gammalt och nytt – ungefär som en vanlig filmvecka brukar se ut hos mig... Nästa vecka kommer det att vara stort tv-seriefokus. Toy Story 3D Bloggade om denna redan tidigare i veckan, men trean är en fin avslutning på sviten och jag ser fram emot att se om den på blu-ray, även om det troligtvis inte blir förrän nästa år. The Office Christmas Special Jag såg ju säsong 1 och 2 förra veckan så jag var ju bara tvungen att komplettera “The Office”-tittandet med julspecialen, som i mitt tycke nog är det bästa i helheten. Alltid lika trevlig att se om. Kick-Ass Fullt ös, medvetslös, när en tonåring beslutar sig för att bli superhjälte utan att egentligen ha några förutsättningar alls förutom en fast åsikt om att oskyldiga inte ska fara illa ut. Mycket action och mycket våld men en ganska underhållande film. Dragnet En gammal deckarkomedi med Dan Aykroyd och Tom Hanks. Bygger i sin tur på en populär och seriös serie från 50-talet, men den är lite mer parodiskt på ett hjärtligt sätt. Tyvärr håller den inte så bra nu efter 23 år. Dock ganska charmig. Taking off Ännu äldre film av Milos Forman, faktiskt hans första film gjord i USA 1971. Oroliga föräldrar letar efter en försvunnen dotter och sammanstrålar med andra oroliga föräldrar och gör något som moderna föräldrar aldrig skulle göra idag: de testar knark. Smått absurd och rolig på ett skruvat sätt. Bad Boy Bubby En kultklassiker och garanterat en av de mest originella filmer som gjorts. Det handlar om vad som händer när en 35-årig man som tillbringat hela sitt liv i en källare under en incestiös mammans hårda grepp kommer ut i den verkliga världen. Kulturkrock är bara förnamnet. En utmärkt australiensisk film. Prince of Persia: The Sand of Times Matinéäventyr de luxe när Disney och Jerry Bruckheimer förvandlar ett populärt tv-spel till vad jag antar blir starten på en rad filmer med Jake Gyllenhaal som den persiska prinsen. I denna film misstänks han för att ha dödat sin far, men hamnar mitt i en komplott där en magisk dolk har stor betydelse. Vinner stora poäng på användandet av parkour i actionsekvenserna men har i övrigt inte så mycket nytt att bidra med. Night Watch Tv-deckare med Pierce Brosnan innan han blev James Bond. Här är han en annan agent som jagar en konsttjuv men hittar ett massförstörelsevapen. Faktiskt en riktigt trevlig tv-film av äldre snitt, trots att den bara är 15 år gammal. Legion Gud släpper loss sin vrede i form av änglar som förvandlar människor till zombieliknande varelser för att främst komma åt ett barn som inte får födas. En rad människor, tillsammans med ärkeängeln Michael, får stå emot attacken. En stor besvikelse – jag gillade upplägget, men resultatet är inte alls bra.

Ett meddelande från mig och Frank Zappa

Fri, 17 Sep 2010 13:24:00 +0200

Det här handskrivna meddelandet från Frank Zappa finns i liveskivan “Fillmore East - June 1971” som kom just 1971. Det var i slutet av den republikanska presidenten Richard Nixons första period som president och den uttalat demokratiske Zappa påpekade diskret med detta meddelande att han ville ha förändring. Nu blev det så att Nixon valdes om i valet 1972 och den förändring Zappa ville ha kom inte (men fyra år senare, efter Nixon skjutit sig själv i foten med Watergateskandalen, blev det demokratiskt styre i USA). Nu säger jag “Glöm inte att rösta” i valet nu på söndag. Det handlar inte om att “inte bry sig om politik” (vilket i sig är en politisk handling) eller att larva sig och rösta på ett hitta-på-parti eller något smalt parti som ändå inte har en chans i det långa loppet. Det handlar om att utnyttja sin demokratiska rätt och göra allt som går för att påverka sin egen situation. Röstar man inte har man ingen som helst rätt att gnälla på det politiska läget under nästa mandatperiod. Och varje blankröst eller soffliggarröst är en röst på the bad guys, så enkelt är det. Vilka the bad guys är är så klart upp till var och en, men oavsett vad man röstar på så är det viktigt att rösta. Apropå the bad guys så rekommenderar jag er att läsa Hasans blogg där han samlat ihop Magnus Betnérs inlägg om SD. Mycket bra läsning, även om man redan avfärdat SD som ett alternativ på söndag.

Förändringar, schmörändringar

Fri, 17 Sep 2010 11:20:00 +0200

I det yrke jag har till vardags sedan 11-12 år tillbaka (webbdesign/gränssnittsutveckling) kommer det då och då tillfällen då man genomför förändringar. Sajtdesigner uppdateras och görs om och som utvecklare har man redan suttit med det nya upplägget och utseendet en längre tid och tycker så klart att det är bättre. Men när det väl är dags för lansering brukar det inte dröja länge innan de negativa reaktionerna kommer: “Det nya är skit! Ta tillbaka det gamla! Det är för ljust/för mörkt/för rörigt...” och så vidare. Min initiala reaktion brukar vara “Kan inte folk åtminstone låta saker och ting sjunka in någon dag innan de kommer med sin kritik?”. Det handlar ju i grund och botten om att man måste vänja sig vid något nytt. Nu är rollerna omvända – nu är det jag som sitter och gnäller framför datorn då två av mina mest besöka sidor har ändrat utseende och struktur, och just nu enligt mig till det sämre. Värst är det med IMDb.com. Sajten har i och för sig aldrig varit speciellt snygg, men den har varit enkel att förstå sig på och ett mycket användbart verktyg för mig som recensent. Nu är man mitt uppe i någon övergång till en ny design, vilket innebär att en filmtitels startsida har bytts ut, men undersidorna är kvar i den gamla designen. Den nya startsidan är smått hopplös och just “för ljus” och “för rörig”. Det finns en intern navigering (“Quick links”) till höger som knappt syns och det är bara jobbigt och dåligt! Gnäll!!! Den andra sajten är Cinematical.com som numera kläs i någon Moviefone.com-skrud och här är ändringen i och för sig mest kosmetisk, men jag saknar verkligen det gamla utseendet. Det känns som det inte finns något som håller ihop den nya designen. Det är väl bara en tidsfråga innan allt är “som vanligt” igen, men i fallet IMDb kommer det bli väldigt svårt att vänja sig. "Ta tillbaka det gamla!"

Dvdkrönikan 17/9

Fri, 17 Sep 2010 09:21:00 +0200

Jag vet inte om “Megaboxar” är ett vedertaget begrepp, men det används i alla fall hos filmbutikerna på nätet och är i all sin enkelhet en utmärkt produktbeskrivning. Vad det handlar om är bland annat när samtliga säsonger av en tv-serie samlas i en box. Vilket är den mest kända megaboxen? Jag skulle sätta en peng på skolådeutgåvan av “Sex and the city” som verkar ha letat sig in i hyllorna hos många kvinnliga dvd-köpare. Den, och två andra liknande utgåvor är numera utgångna, men den som missat “Sex and the city” kan fortfarande få rubbet på 19 skivor i “The essential collection” som dessutom finns i två utgåvor. 19 skivor är för övrigt bara en droppe i havet i jämförelse med de riktigt omfattande boxarna. Vad sägs om “Beverly Hills 90210 – The complete collection” på 71 skivor som släpps i november? Själv har jag tre megaboxar i samlingen, även om det kanske är bara en som är riktigt “mega”. “Twin Peaks – Definite gold edition” är bara på tio skivor men i princip så “mega” serien kan bli, och ett givet köp. Boxen som innehåller de sex säsongerna av “Oz” är på 22 skivor, men väldigt ekonomiskt ihopsatt så den tar inte mycket plats. Kronjuvelen är dock den amerikanska samlingsboxen med hela “Vita huset” på 45 skivor. Den är utformad som en arkivlåda där varje säsong är som en mapp i lådan. Mycket snygg, och samtidigt mycket stor. Och här kommer vi ju till den andra definitionen av “mega”, för hur snygga och läckra boxarna än kan vara så tar de en himla plats. Köp “Deadwood”-kassaskåpet, “James Bond”-attacheväskan, “Seinfeld”-kylskåpet”, “Mr Bean”-resväskan och varför inte “Futurama”-robothuvudet och du får börja fundera på ett nytt boende. I december kommer en megabox som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att köpa, trots att innehållet redan finns på dvd och blu-ray i hyllan. Jag pratar så klart om “Lost – The complete collection”, som förutom att den är snyggt utformad som en egyptisk låda även innehåller något exklusivt extramaterial som inte finns i någon av de andra sex säsongsboxarna. Den är jag bra sugen på. Övrigt i megaboxväg som kommer i höst är “24” - samtliga åtta säsonger plus långfilmen på 54 skivor, “King of Queens” (37 skivor), “Grey’s Anatomy” (31 skivor) och “Desperate Housewives” (37 skivor). Värt att notera är att de två sistnämnda innehåller de sex första säsongerna av serierna, och är alltså inte kompletta eftersom nya avsnitt fortfarande produceras. Den sortens megaboxar förstår jag dock inte. Invänta de kompletta utgåvorna i framtiden i stället.

Coheed and Cambria i Idol!

Thu, 16 Sep 2010 20:28:00 +0200

Snacka om jag blev förvånad när en av de sökande i kvällens avsnitt av “Idol” spelade en ballad av ett av mina favoritband, Coheed and Cambria. Ebba, som tjejen hette, fick juryn att tveka och det avgörande beslutet fick vänta under en reklampaus, men det slutade med att Laila Bagge skickade vidare henne till Stockholm. Personligen var jag lite inne på den negativa Andreas Carlssons åsikt om att hon sannolikt har hittat sitt uttryck och inte kommer att fixa vanliga poplåtar. Sen kan jag som väl inlyssnad på originalet säga att hennes tolkning var sådär, men själva initiativet att hon körde just den måste jag ändå lovhylla. “Wake up” med Coheed and Cambria på Spotify

Album som bits (3)

Thu, 16 Sep 2010 15:23:00 +0200

Jag vill väl egentligen inte sätta någon speciell kategori på mig själv när det gäller min musiksmak, men i grund och botten, och i hjärtat, är jag en hårdrockare. Hårdrock kan bitas på olika vis, men den kan även kännas på andra sätt. “Assault Attack” med MSG är helt klart ett av mina favoritalbum inom hårdrocksvärlden och har varit det sedan urminnes tider. Skivan kom 1982 och jag kan inte riktigt minnas när jag hörde det för första gången, men det var nog runt då och det har liksom följt med mig under alla år. Selling points: 1. Skivan gjordes under helt rätt period på 80-talet då den här naturliga ljudbilden som fanns på 70-talet inte hade blivit 80-talsdundrigt och syntetiskt än. Det är ett jävla klipp i produktionen helt enkelt. 2. Tyska gitarristen Michael Schenker, som är bandets drivande medlem, har en spelstil som verkligen går hem hos mig. Ett delikat och uttänkt spel och en skön och personlig ton. 3. Sångaren Graham Bonnet (känd även från Rainbow och Alcatrazz) har nog aldrig gjort en så bra insats som på just denna skiva. Och så har vi så klart ett låtutbud där varje enskild låt ger mig något speciellt. Ett exemplariskt album. “Assault Attack” med MSG på Spotify

Skönaste mash-up:en! (2)

Thu, 16 Sep 2010 08:54:00 +0200

Bara några dagar efter serien med "Kalle och Hobbe:ifierade" Lex Luthor och Joker stöter jag på ett t-shirtmotiv där man “Kalle och Hobbe:ifierat” Han Solo och Chewbacca: Åter igen fullständigt genialt och så himla bra gjort!

Virus = R.I.P.?! Say it ain't so!

Tue, 14 Sep 2010 23:26:00 +0200

Det här var ju ingen rolig läsning. Även om jag inte är en krogbesökare i någon större utsträckning så har jag gillat Virus alla gånger jag varit där, speciellt för att en sådan klubb/krog verkligen behövs i Örebro. Det var ju som det påpekas i artikeln inte så länge sedan de firade 1 år och jag tyckte det var så skönt när Kimmo Kirvesmäki inför födelsedagen konstaterade att de hade haft 100 band fler än de räknat med under år 1. Ett ställe som älskar livemusik så mycket att de 500% fler konserter än de planerat måste få finnas kvar i Örebro!

Re: Robyn Body Talk Pt.2 #tvåsidor

Tue, 14 Sep 2010 17:16:00 +0200

Maria undrade vad jag tycker om hennes fyra favoritlåtar från Robyns nya skiva, och det kommer jag att berätta lite längre ned, för först vill jag nämligen prata lite om Robyn som artist. Jag gillar Robyns integritet och påhittighet. Hon är – oavsett vad jag tycker om musiken – en stor svensk artist och väl värd alla lovord och all uppmärksamhet. Jag såg henne på Arvikafestivalen i somras och det var både bra och mäktigt. Angående “Body Talk Pt. 2” så tycker jag faktiskt att “Pt. 1” överlag hade låtar som var mer spännande för mig ur ett musikaliskt perspektiv, dock inte sagt att den här skivan är (eller verkar vara) dålig. Jag tar dem låt för låt, och vill ni lyssna med är det bara att trycka igång spellistan här nedan. Marias favoriter från Robyns “Body Talk Pt. 2” på Spotify In my eyes Keyboarden som ligger i bakgrunden och växlar mellan två ackord under större delen av låten låter lite 80-tal och sätter någon sorts popkänsla på låten. Mer radio än dansgolv alltså. Sångslingan i versen påminner mig om något som jag inte kommer på nu, men den stora behållningen är refrängen som är både bra och stark. I det stora hela är det en snyggt arrangerad låt. Bra öppningsspår på skivan (säger jag trots att jag bara lyssnar på ett urval av låtarna). Hang with me Den här singellåten är mycket lättare än “Dancing on my own” från förra skivan och samtidigt en solklar hit. Kombinationen av det stabila beatet och den här “droppiga” slingan får mig att tänka på en löptur med långa steg... Glad och trevlig och en bra låt överlag. Love kills Den här låten passerar förbi under varje lyssning utan att jag reagerar på den. Lite för enkel arrangemangs- och produktionsmässigt för att den ska fastna. Kanske mest dansgolvsanpassad i samlingen. I mina öron en tråkig låt. Indestructible (Acoustic version) Den här sticker så klart ut mest med sitt garanterat dansgolvsinkompatibla arrangemang med stråkar. Maria påstår att den ska komma i en annan version på nästa skiva, så jag litar väl på det. Stråkarr gillar jag och det finns ett parti som får mig att tänka på isländska Sigur Rós, plus att det automatiskt ger en liten Beatles-känsla vilket inte är fel. Bra låt, som ska bli intressant att höra i nästa tappning. Hoppas för övrigt att det är riktiga stråkar. Bonusnörderi: Jämför stråkarna 0:56 in i “Indestructible” med stråkarna 0:32 in i “Staralfur” med Sigur Rós. “Staralfur” med Sigur Rós på Spotify

Skönaste mash-up:en!

Tue, 14 Sep 2010 12:35:00 +0200

Det här är ju helt genialt! I samband med det 75:e numret av “Superman/Batman” har DC Comics Brian Azzarello och Lee Bermejo gjort en liten hyllning till “Kalle och Hobbe” genom en söndagsstrip med Lex Luthor och Joker. De har verkligen prickat helt rätt i både utseende, känsla och humor och resultatet är fantastiskt bra. För att läsa hela strippen i sin helhet, högupplöst - klicka här.

Toy Storys sentimentala avslutning #tvåsidor

Tue, 14 Sep 2010 10:32:00 +0200

Igår var det dags att dra på sig de supersnygga 3D-glasögonen igen och se “Toy Story 3D”. Rent 3D-mässigt var filmen kanske inte så där överdrivet hisnande, men det fanns några scener där djupet i bilderna verkligen kom fram. Filmen då? Ja, “Toy Story” är alltid “Toy Story”. Jag har aldrig rankat filmerna som Pixars bästa, men första två ("Toy Story" och "Toy Story 2") gillar jag och den tredje kompletterar – och avslutar ganska sentimentalt – trilogin på ett snyggt sätt. I vanlig ordning är både story och animationer av mycket hög klass och det glädjer mig att man fått till en story som som håller. Grundstoryn är att leksakernas ägare Andy vuxit upp och är på väg till college. Leksakerna är sedan länge nedstoppade i en låda och Andy måste ta ett beslut om vad han ska göra med dem. Efter en lite dramatisk utveckling hamnar leksakerna på ett dagis med massor av barn som kan leka med dem, men det blir inte riktigt som de tänkt sig. Action, drama och massor av humor samsas inom filmens 103 minuter och det finns utrymme att både mysa, skratta och gråta en skvätt om man är lagd åt det hållet. Mot slutet av filmen kommer en sekvens som är så rafflande att jag tänker “Nu är det kört” och ängslas över att Pixar gjort det svartaste tänkbara slut på en barn- och familjefilm. Så är det förstås inte utan filmen rundas fint av och även om det nog är den sista i sviten finns det en minimal möjlighet att man kan spinna vidare, men för min del tycker jag att “Toy Storys” saga endast ska fortsätta inom tittarnas huvuden. Läs Marias blogg för hennes sida av "Toy Story 3D"

Söndagssammanfattning (37)

Mon, 13 Sep 2010 01:47:00 +0200

Trots fullt schema under inledningen av veckan lyckades jag se en del. Galen i sex Grabbfjantig “komedi” om kille som blir dumpad av sin drömtjej och får rådet av sin bästa kompis att ligga så mycket som möjligt så att han ska glömma henne, vilket i sin tur leder till att han blir sexmissbrukare. Inget hjärta utan bara trams, och filmen blir ännu mer surrealistisk när självaste Kevin Arnold, det vill säga Fred Savage, från “En härlig tid” gör huvudrollen som sexgalningen. The Grown-ups Amerikansk tramskomedi med Adam Sandler och kompisar. Lite mer familjeanpassad den här gången när ett kompisgäng samlas igen efter en massa år och försöker få sina uttråkade barn att uppleva samma naturliga glädje som de hade som barn. En del under bältet, men inte för grovt och osmakligt. Fungerar om man är på rätt humör. The Office – Säsong 1 och 2 Efter att ha bläddrat en hel del i mina manusböcker till engelska “The Office” valde jag att se om de två säsongerna trots att jag kan dem utantill. Klassiker förstås och jag kommer att komplettera med julspecialen snart. 30 Rock – Säsong 3 Tredje gången för denna amerikanska succéserie som dock inte är någon större favorit hos mig. Jag gillar den dock men jag är inte lika övertygad som andra. Kul för stunden, men sen lämnar jag plats i hjärnan åt annat. The Maiden Heist Småputtrig gubbkomedi om tre musievakter som blir konsttjuvar när deras favoritkonstverk ska flyttas till Danmark. Inte så värst märkvärdig (trots trion Christopher Walken, Morgan Freeman och William H. Macy) men godkänd och rätt mysig.

Örebrotjej fick stående ovationer av Idoljuryn

Fri, 10 Sep 2010 20:53:00 +0200

Jag har inte sett så mycket av Idol den här veckan som jag önskat, men jag kommer att se i kapp i helgen hoppas jag. Men de två senaste avsnitten har jag sett och i kvällens avsnitt fick Örebrotjejen Freja Sterner stående ovationer av juryn som bedömde det som “bästa audition hittills”. Mycket kul och nu håller vi tummarna för Freja under resten av tävlingen.

Weezer/Jackass mash-up #tvåsidor

Fri, 10 Sep 2010 16:36:00 +0200

Weezer är på väg ut med ny skiva och Jackass-gänget är på väg ut med sin 3D-film, så varför inte göra en mash-up och göra en video? Detta är nu gjort i och med “Memories”, en glad och i vanlig ordning superskön Weezer-låt om att längta tillbaka till något bra. Jag är inte alls förtjust i “Jackass” men Weezer är stora favoriter och ett perfekt exempel på “fredagspepp” och denna låt är inget undantag. Jag har själv bara lyssnat en gång men har känslan kvar i kroppen. Najs! Därför bollar jag över låten till Maria - vad tycker du om den och som bonus – vad är din åsikt om “Jackass”?

Lyssna på metalstjärnornas anti-mobbninglåt

Fri, 10 Sep 2010 15:34:00 +0200

Ni har kanske redan läst notisen här på Meny men i korta drag har ett antal svenska metalmusiker gått samman under namnet Sweden United och gjort en låt om och emot mobbning. Trevligt initiativ och på Aftonbladet kan man tjuvlyssna på låten i ganska trist kvalitet. Låten kan efter en lyssning sammanfattas som en modern metallåt med alla tänkbara sångstilar man kan tänka sig. Ett bra exempel på hårdrockens vokala bredd. Inte så dumt och det är alltid roligt när sådana här “united”-projekt poppar upp. Det betydligt mer ambitiösa Roadrunner United som genomfördes för några år sedan var mycket spännande.

Film på tv denna fredag

Fri, 10 Sep 2010 11:04:00 +0200

Även om jag själv ogärna ser film på tv på grund av nördiga anledningar som bildkvalitet och ratio och sådant (men även på grund av irriterande reklamavbrott) så finns det ju andra som gärna sjunker ned i soffan efter en arbetsvecka och njuter av film som visas på någon kanal. Det är ju film i princip varje dag numera och jag har länge tänkt blogga om utbudet och kanske komma med någon rekommendation, och nu är det dags för det. Detta kanske blir en återkommande serie, jag vet inte. För enkelhetens skull håller jag mig till de “vanliga” kanalerna, i detta fall 1-6. SVT1, 21:00: Offside Svensk film om fotboll i ett litet samhälle i Värmland. Jag minns filmen som helt okej, men när jag skummar igenom en recension jag skrev 2007 så var jag tydligen lite mer negativt inställd. Nåja, se den i alla fall! TV3, 19:00: Snyltgästen Den här dock mycket rolig. Steve Martin och Goldie Hawn blir under märkliga förhållanden ett par när hon flyttar in i det jättehus han designat och byggt för den kvinna han ville gifta sig med, men som dumpade honom kallt. Bra fart och roligt hela tiden. TV3, 21:00: Fun with Dick & Jane Jim Carrey brukar alltid betyda en rolig stund, men “Fun with Dick & Jane” gillade jag inte alls och knorrar lite åt att jag har ett före detta hyrexemplar i hyllan som jag troligen inte kan sälja vidare. Hur som helst handlar filmen om ett par som får ont om pengar och börjar begå brott i stället. Min DVDKritik.se-kollega Lilja gillade filmen bättre. TV4, 21:00: Pirates of the Caribbean: Svarta pärlans förbannelse Första filmen i trilogin som snart ska få ännu fler uppföljare. Matinéäventyr av den gamla skolan fast i modern skrud. Filmserien i sig tyckte jag bara blev sämre och sämre för varje film, men den här har några poänger, speciellt Johnny Depp som är bra i alla filmer. TV4+, 19:00: Tomb Raider 2: The Cradle of Life “Tomb Raider” är det enda PC-spel som jag verkligen uppskattat och spelat hyfsat mycket av och när spelet blev film med Angelina Jolie så blev jag peppad. Denna uppföljare är kanske inte lika kul som den första men helt okej action med hästsvans i alla fall. Såg om den härom året och tyckte till. Kanal 5, 22:00: Signs Min främsta rekommendation ikväll. “Signs” sågades när den kom, men jag älskade den och den är i dag den M Night Shyamalan-film jag sett absolut flest gånger. Otäck stämning hela tiden och en scen som skrämde livet ur mig första gången jag såg den på bio (det mexikanska barnkalaset). Denna såg jag också om härom året och tyckte till om. TV6, 23:00: Terminator Film från 1984 av en liten indieregissör som heter James Cameron... Skämt åsido, alla vet väl vilken film detta är. En klassiker.

Dream Theater - Mike Portnoy = sant

Thu, 09 Sep 2010 20:01:00 +0200

Det var lite smått oväntat att höra att Mike Portnoy lämnar Dream Theater efter 25 år som bandets drivande medlem. Inte bara trummis, utan låtskrivare och allmänt sett bandets ansikte utåt. Portnoys smått förvirrande pressmeddelande (se länken ovan) kan kokas ned till att man ska följa hjärtat och hjärtat sa tydligen hej då till Dream Theater. Jag är inget superfan men har successivt börjat uppskatta deras skivor allt mer. Nu blir det trumnördigt värre, men här är en isolerad video där Portnoy spelar en av mina favoritlåtar med bandet - “Panic Attack”, och för den som vill hoppa in i bandet efter Portnoy behöver ju bara studera videon i detalj så är det “klartt och betartt”... “Panic Attack” med Dream Theater på Spotify, för de som gillar mer än bara trummor...

Re: Debut #tvåsidor

Thu, 09 Sep 2010 02:55:00 +0200

Maria har tjatat rätt mycket om Oskar Lindroos nu och har bollat över låten “Debut” i ett YouTube-klipp och frågar om min åsikt. Till att börja ska jag berätta hur jag trodde att det skulle låta. Det är ju faktiskt ganska enkelt att bilda sig en förutfattad mening om något innan man ens engagerat sig i det. Jag har inte läst någonting om Oskar Lindroos, vare sig om personen eller om hans musik i recensionsform, och det audiella bild jag hade i huvudet var att det skulle vara åt det gnälliga Göteborgshållet, och så lät det ju inte alls. Maria använder sig av adjektiv som “spralligt”, “spännande” och “nytt” när hon beskriver musiken, eller kanske låten närmare bestämt. Och jag kan hålla med. Det låter inte som “vanlig” popmusik på något sätt, vilket jag så klart gillar. Det bits lite lätt, för att tala mitt språk. Det är skönt gung i låten som jag antar kan vara ett resultat av Lindroos hiphop-bakgrund i Snook (så mycket visste jag i alla fall!) och jag kan förstå varför Maria enligt sin blogg “blir superglad”. Att jag inte vanligtvis inte lyssnar på svensk musik av det här formatet, som Maria skriver, är väl kanske inte 100% sant, men ganska nära. Det närmaste referens jag får upp är Doktor Kosmos som också gör popmusik som inte låter som någon annan (plus att det finns tjejkörer i “Debut” som låter lite som Gävlebandet). En sammanfattning då: Jag kan nog tänka mig att lyssna lite mer på silvermannen Lindroos. Först kände jag att det kanske räckte med en låt, men sen tänkte jag att det skulle vara spännande att höra hur stuket varieras och utvecklas under några fler låtar så det kanske blir en liten smyglyssning på Spotify eller så när ingen tuffing ser det... Disclaimer: För övrigt är detta inlägg skrivit kl 03 på natten efter 20 timmar i vaket tillstånd så om det är osammanhängande beror det på det...

Shopping i Stockholm

Tue, 07 Sep 2010 13:13:00 +0200

Efter en snabblunch ilade jag iväg till Science Fiction-bokhandeln som inte låg så himla långt bort från där jag är om dagarna. Jag hade en förhoppning om att hitta en samlad volym av den grafiska romanen “The Walking Dead” som snart har premiär som tv-serie i USA, men de hade bara strödelar. Sen stod jag och fingrade på en deluxeutgåva av “Camelot 3000”, en ypperlig grafisk roman, men priset var inte lika ypperligt. Dock kom jag därifrån med “The Fall”, andra delen i Guillermo Del Toro och Chuck Hogans vampyrtrilogi. Den första boken, “The Strain”, ligger halvt utläst hemma så det här får bli en kick att läsa klart den. Dock skär det lite i mig i och med att bokhandeln endast hade “trade paperback”-utgåvan och inte den inbundna. Samlaren i mig grinar illa...

I Stockholm

Mon, 06 Sep 2010 18:25:00 +0200

Jag borde börja kalla mig Kickoffmannen numera då jag inlett kickoff nummer 2 bara en och en halv dag efter den förra. Fast nu är jag i Stockholm, i Gamla Stan. En viss skillnad från Vargen på Vemdalsskalet. Dagarna är fullmatade och det lär inte finnas så speciellt mycket tid till att blogga. Just nu är det en halvtimme kvar till middagen och helt plötsligt har den tidigare smått obefintliga wifi-uppkopplingen börjat funka klockrent. Hade en plan om att rusa ned längs Västerlånggatan och besöka SciFi-bokhandeln medan jag är här, men det lär nog bli komplicerat. Dock hann jag bläddra lite i Sveriges kanske bästa tidsfördrivningstidskrift – som faktiskt är bra på riktigt – under tågresan i morse. Jag snackar så klart om Kupé, den där tidningen som finns på tågen. En utmärkt tidsskrift som det alltid finns något läsvärt i. Den här gången till exempel en intervju med Robert Gustafsson. Synd att det inte finns ett nytt nummer när jag ska åka hem på torsdag.

Söndagssammanfattning (36)

Sun, 05 Sep 2010 23:08:00 +0200

Troligen min sämsta filmvecka hittils i år, men jag har haft fullt upp med att lansera en ny blogg och vara utomstads med fullt schema från morgon till natt. Kommande vecka kommer inte att bli mycket bättre är jag rädd, men det visar sig nästa söndag. Tre filmer blev det i alla fall: I rymden finns inga känslor Den här biofilmen bloggade jag om tidigare i veckan och det är en absolut sevärd svensk film med bara bra beståndsdelar: skådespeleri, manus, bildspråk och känsla. Se den! The Invention of Lying Ricky Gervais regidebut i långfilmssammanhang är en historia om en värld där alla bara talar sanning, tills Gervais karaktär uppfinner den första lögnen. Ett roligt upplägg som dock tappar lite. Inledningsvis är filmen nästan översmart i sin helärliga dialog, men underhållande och tämligen stjärnspäckat. När Gervais gör Hollywoodfilm vill alla vara med. Brooklyn’s Finest Lätt mellankoliskt thrillerdrama om tre olika polisöden i New York: Narkotikapolisen som börjar stjäla pengar för att förbättre sin familjesituation, Undercoverpolisen som tappat greppet om sitt riktiga liv och den utbrända uniformspolisen som bara inväntar pensionen. Delvis bra, delvis mindre bra på ett sätt jag knappt kan sätta ord på. Den föll mig inte helt i smaken helt enkelt.

Utvärdering av Fångarna på Fortet

Sun, 05 Sep 2010 15:40:00 +0200

Trots att jag skrev efter första avsnittet av “Fångarna på Fortet” att jag inte skulle anstränga mig för att se resten så såg jag mer eller mindre alla avsnitt. Nu på söndagseftermiddagen har jag försökt bli av med en seg huvudvärk genom att se finalavsnittet, och det var ju faktiskt riktigt bra. Roliga celler och två starka lag som inte bara tramsar runt. Jag är faktiskt lite förvånande att jag blev så pass underhållen som jag blev. Kanske var jag lite hård i min första text.

Re: Here I go again #tvåsidor

Sun, 05 Sep 2010 13:17:00 +0200

Maria har bollat över en 90-talsdancepartycover av Whitesnakes “Here I go again” i sin blogg som jag ska tycka till om. Generellt sett är jag lite negativt inställd till när hårdrockslåtar kläs om i annan skrud då det känns som man gör detta enbart för att förlöjliga genren. Även om hårdrocken kanske är den största genren som finns så anses den vara ett skämt som man kan skoja till det med. Så känns det i alla fall. Men å andra sidan gillar jag ju när andra genres kläs i hårdrocksskrud, så mitt argument faller ganska platt. Egentligen har det kanske mer att göra med vilka avsikter artisterna har – gör de sin cover på ett seriöst sätt eller är det för att fåna till det? Det brukar höras ganska tydligt. Jag är inte överdrivet negativt inställd till Frashs version av låten, kanske mest för att den egentligen inte avviker så mycket från originalet. Sångaren (Mr Frash?), som för övrigt ser ut som “Little Britains” Matt Lucas i peruk – vilket gör att jag har lite svårt att ta framförandet på allvar, har en rivig rockröst som matchar David Coverdales insats i originalet och musiken är inte helt hemsk. Jag kan förstå hur Maria hittar “pepp” i låten, men det gör jag i originalet också. Framförandet är dock bland det osexigaste jag har sett, men det var inte det jag skulle tycka till om. I sammanfattning: Det är ingen slakt av originalet men inget som jag petar in i min iPod.

När tv äntligen levererar...

Sun, 05 Sep 2010 00:20:00 +0200

...så kan jag inte titta. Just nu har snart en timme gått av en livekonsert med Led Zeppelin visats på SVT och egentligen borde jag varit klistrad vid rutan eftersom det är ett av mina absoluta favoritband, men jag har i stället just kommit in genom dörren efter att ha skjutsat mina föräldrar till Fredsgatan där de ska kliva på en buss som ska ta dem till Arlanda och sedan till Kroatien. Klart man ställer upp för sina föräldrar, så mycket som de ställt upp för mig genom åren. Jag fick hemmaodlade tomater och hemmaodlad gurka, saltad och klar som tack för besväret. Bara en sådan sak. Nu har det dock visat sig att konserten som visas är en som jag redan har på DVD så då var det egentligen skitsamma, men initiativet var ju inte alls dumt.

Album som bits (2)

Sat, 04 Sep 2010 18:56:00 +0200

För några veckor sedan, efter att Yes varit med i “The Seventies” på tv, beslöt jag mig för att börja beta av deras skivor i kronologisk ordning. Min huvudsakliga relation till Yes har varit albumet “Big Generator” (1987) och i viss mån “90125” (1983) som ändå gjordes en bit in i karriären (och som i dag placeras in mitt i karriären) med ett helt annat sound än hur de lät i inledningen av karriären. Så jag började från början och efter att ha plöjt några skivor backade jag tillbaka till “Close to the Edge” (1972) och spelade det om och om igen. I förhållande till de betydligt “jobbigare” album som gjordes senare, känns denna mysigt gröna skiva som en perfekt avvägning mellan direkta melodier och progressivt tänkande. I och med att det inte ens gått en månad sedan jag upptäckte denna skiva kan jag knappast klassa den som en favorit, men jag har snabbt fattat tycke för den på ett lite djupare plan. Jag lyssnar inte bara på låtarna, jag sjunker in i detaljer, försöker förstå hur de har tänkt när de skrev låtarna och plockar inspiration. Det bits helt enkelt. “Close to the Edge” med Yes, på Spotify

Varning för splattrig trailer!

Fri, 03 Sep 2010 22:43:00 +0200

Jag är just nu i Härjedalen och har under de senaste dagarna haft extremt dåliga möjligheter till en vettig uppkoppling, men nu har jag äntligen fått igång iPhonen som modem (vilket när det väl funkar, funkar oväntat bra) och kan kolla läget lite. Teasertrailern till “Hobo With A Shotgun” har kommit ut och det är en splattrig sak, så känsliga tittare varnas härmed. Bakgrundstoryn till den här filmen är att i samband med Quentin Tarantino och Robert Rodriguez “Grindhouse”-projekt för några år sedan (som även innehöll fejktrailers av bland annat Eli Roth och Edgar Wright) så hölls en tävling där folk fick göra egna fejktrailers till “Grindhouse”-filmer. Vinnare blev den genialiskt döpta “Hobo With A Shotgun” som nu utvecklats till en riktig film med Rutger Hauer i huvudrollen som uteliggaren som tröttnar på samhällets förfall. Trailern är mycket blodig, så se den på egen risk! Relaterade länkar: • Min recension av Tarantinos "Death Proof" • Min recension av Rodriguez "Planet Terror" • Blogginlägg med samtliga “Grindhouse”-trailers

Dvdkrönikan 3/9

Fri, 03 Sep 2010 11:44:00 +0200

Det är ytterst sällan jag besöker en videobutik för att hyra film. Det händer kanske någon enstaka gång per år. Det är inget ställningstagande som ligger bakom detta utan det beror helt enkelt på att jag köper eller får så många filmer att det inte finns ett behov av att hyra något. Vad jag definitivt aldrig gör är att hyra en digital film. Jag vet knappt hur man bär sig åt. Jag vet att man kan hyra en film via sin digitalbox eller on demand på nätet, men det har hittills aldrig varit aktuellt. En liten snabb undersökning visar att priset är marginellt mindre – ibland betydligt mindre - än vad det kostar att hyra ett fysiskt exemplar i butiken, så det kan ju möjligen vara en fördel. Hur som helst inget som jag känner något behov av och jag har heller aldrig hört någon av mina vänner och bekanta berätta att de hyrt en digital film. I USA är denna marknad – precis som att köpa musik digitalt – betydligt större. Via iTunes eller Netflix hyr amerikanerna film digitalt, och den senare erbjuder även fysiska exemplar i stil med hur LoveFilm driver sin verksamhet i Sverige. Och amerikanerna hyr och hyr och hyr och hyr, så att den legendariska videobutikskedjan Blockbuster nu går så dåligt att de sannolikt lämnar in en ansökan om konkurs i slutet av denna månad. Blockbuster, som existerat sedan 1985 och inte enbart i USA, har sedan 2008 gått en miljard dollar back och flera olika åtgärder har tagits för att komma över problemet. I de flesta fall handlar det om butiker som stängts. I Portugal har samtliga butiker (17 stycken) stängts, och i USA beräknas upp till 800 butiker (av totalt 3425) stängas. Tyvärr har jag svårt att tro att Blockbuster ska kunna vända den negativa trenden, och snart kanske de bara fortsätter med den digitala uthyrning de har via sin hemsida. Kanske kan deras goda varumärke utmana iTunes och Netflix. Vi har inte samma situation i Sverige, men nog märker man att specialistbutikerna för böcker, film och musik blir allt färre. Vi kan i dag hyra en film i vår lokala livsmedelsbutik, vilket så klart är enormt bekvämt. Man handlar fredagsmiddagen och passar på att plocka upp en bra film i samma veva. Jag gillar specialistbutikerna även om jag sällan handlar där. Jag gillar att bläddra och hålla och titta på produkter, men sen går jag hem och beställer på nätet för att det är billigast så. Motsägelsen är total: jag vill att de ska finnas, men genom att inte handla där bidrar jag till specialistbutikernas död, och det ger mig plötsligt rätt mycket ångest. Dags att ändra beteendet kanske?

Min åsikt omvärderas #tvåsidor

Fri, 03 Sep 2010 07:46:00 +0200

I måndags var jag och Maria på en förhandsvisning av ”I rymden finns inga känslor” som har premiär idag. Jag var lite tveksam när bioklubbsanslutna Maria frågade om jag ville hänga med. Svenska filmer är generellt sett inte något som jag är så där värst intresserad av, så per automatik hade jag lågt ställda förväntningar på filmen. Ibland är det faktiskt smart att göra så för om det visar sig att filmen faktiskt är riktigt bra så blir den ännu bättre på grund av överraskningseffekten. Jag vill till och med säga att det är en av de bästa svenska filmer jag sett på väldigt länge, i alla fall inom den komedibetonade genren. Filmen skildrar en kille med Aspergers syndrom och hur detta påverkar hans familj och i nästa steg familjemedlemmarnas relationer med andra. Simon, som huvudpersonen heter, har en ganska grov version av Aspergers och blir lite av en Rainman-karaktär, vilket kanske inte direkt ger en korrekt bild av Aspergers i ett bredare perspektiv. Det blir en hel del lustiga situationer när Simon omedvetet lyckas få brorsan Sams tjej att göra slut och när han sedan medvetet försöker para ihop Sam med en ny tjej. Jag småler och skrattar om vartannat och imponeras gång på gång av hur originell och annorlunda filmen känns. Det känns som filmskaparna sneglat lite på Wes Andersons stil, men det kanske jag som tycker så bara för att jag överdoserat på Anderson på sistone. Jag får kanske omvärdera min åsikt om svenska filmer efter ”I rymden finns inga känslor”. Så bra är den faktiskt, och filmen borde sannolikt uppmärksammas på Guldbaggegalan i vinter. Vad Maria tyckte läser ni i hennes blogg.

Disneydags i corpsepaint

Wed, 01 Sep 2010 23:17:00 +0200

I mitt band har vi en internt Gmail-konversation som just nu är uppe i 63 poster där vi skickar roliga YouTube-klipp till varandra, och jag tänkte bjuda på min favorit. Det är ju ingen hemlighet att det finns folk som har alldeles för mycket tid till övers och lägger timmar på att fixa i ordning egentligen helt onödiga klipp, men samtidigt får man vara väldigt glad över att dessa människor finns eftersom de verkligen förgyller vardagen – speciellt om slutresultatet är bra. Att sätta nytt ljud till befintlig bild är ganska vanligt, och att dubba hårdrockslåtar med totalt annan musik börjar bli vanligare. Som till exempel att göra “Radio Disney versions”. Här är min favorit, låten “Demigod” av den polska black/death metal-hybriden Behemoth - som jag för övrigt – tycker är ruskigt bra. Nu blir den här videon/låten som allra roligast om man har hört originalet, men människan som gjort denna glada låt har verkligen gjort ett superbra jobb. Så otroligt svängigt och roligt och totalt fel till bilderna. För övrigt så känns det lite dumt nu när den nya bloggen dragit igång på allvar att behöva meddela att det sannolikt blir lite färre inlägg under en tid nu framöver. Jag har dubbla jobb-kickoffer under resten av denna vecka och början av nästa. Så länge jag har tillgång till något trådlöst nät ska jag nog kunna klämma ut några inlägg, men lite otajmat är det i alla fall.

ABBA som du aldrig hört dem tidigare, Maria! #tvåsidor

Wed, 01 Sep 2010 20:05:00 +0200

Maria har ju skrivit i sin presentation att hon "älskar ABBA", så därför tänkte jag att hon skulle få tycka till om en mycket speciell ABBA-cover. Det var för några år sedan som jag lyssnade på en live-skiva med det svenska, episka metalbandet Therion och det plötsligt kom en låt som lät så fruktansvärt bekant. Det visade sig vara ABBA-låten “Summer Night City” som nästlat sig in i låtlistan. Min egen åsikt om ABBA hoppas jag få återkomma vid ett senare tillfälle, men just den här tolkningen tycker jag är väldigt cool och visar upp storheten i ABBAs melodikänsla. Dessutom gör den pampiga omringningen att låten får en helt annan sorts känsla. Originalet är en snabb discolåt medan Therion gjort en tung och snudd på mellankolisk låt. Utan att lägga vikt vid texten känns Therions sommarnattsstad som ett ställe där man inte har allt för roligt. Så Maria, vad tycker du om ABBA i denna metalskrud? “Summer Night City”, live med Therion på Spotify Fotnot 1: Det finns en studioversion av covern också, men jag tycker att liveversionen har mer känsla. Men just for the hell of it...: “Summer Night City”, Therions studioversion på Spotify “Summer Night City”, ABBAs original på Spotify Fotnot 2: Rubriken till det här inlägget har märkts med #tvåsidor vilket är hur vi kommer att visa att inlägget hör ihop med den andras blogg. Och, ja, vi vet att #tvåsidor är en – inte ens korrekt – Twittertagg, men det kändes som ett bra sätt att märka inläggen.

Album som bits (1)

Wed, 01 Sep 2010 14:10:00 +0200

Nu är det dags att dra igång en ny serie här i bloggen med tips på skivor som man skulle kunna märka upp som favoritskivor och/eller faller in under mitt motto om “kultur som bits”, eller i det här fallet “album som bits”. Först ut är “Relationship of Command” med At The Drive-in från 2000. Jag försöker komma ihåg hur jag kom i kontakt med bandet och jag minns faktiskt inte det, men jag minns att just denna skiva bildlikt pressade in sig själv i mitt hjärta på en gång. Vad är det för musik? Tja, rock och hardcore i någon mystisk mix kanske. Det är ganska svårt att faktiskt sätta en genre på dem. Jag skulle väl i och för sig vilja kalla det för emocore, men allt som heter något med “emo” nu för tiden har inte mycket med den ursprungliga emo-musiken att göra. Det är i alla fall en fantastiskt påhittig skiva, fylld av energi och aggression, spännande arrangemang och melodier som är “hittiga” på det där ohittiga viset. “Relationship of Command” blev bandets sista skiva, och av de äldre skivor som jag hört har ingen givit mig samma kick som denna. Bandet delades i princip i mitten efter upplösningen och genererade två nya band - The Mars Volta och Sparta, båda som tagit arvet från At The Drive-in vidare fast på olika sätt. Av dessa är det The Mars Volta som fångat mig mest med minst lika påhittig musik. Sparta började lovande, men har inte riktigt utvecklats jämsides min smak. “Relationship of Command” på Spotify Bonusmaterial! Ett sanslöst röjigt framförande av “One armed scissor” hos David Letterman:

Avslöjandet som kom av sig

Wed, 01 Sep 2010 11:45:00 +0200

Jag får nyhetsbrev från bokshoppen Adlibris och i dessa har de under några veckors tid flaggat för att de – exklusivt – skulle avslöja vem som fanns bakom pseudonymen Hans Koppel, en författare jag inte läst men vars böcker “Vi i villa” och “Medicinen” ska vara bra. Förra onsdagen kom då det stora avslöjandet. Petter Lidbeck är Hans Koppel. “Who?” tänkte jag och läste i intervjun att han tidigare skrivit barnböcker under sitt riktiga namn, vilket kanske gjorde pseudonymen befogad. Jag höll koll på de stora tidningarnas kultursidor, men inte ett ord skrevs om detta. Inte riktigt samma genomslag som när Lars Kepler avslöjades eller när Bo Balderssons verkliga identitet kommer på tal.

Om fansen själv få välja...

Wed, 01 Sep 2010 10:27:00 +0200

...så blir det som vanligt i alla fall. Jag läste den här artikeln om Millencolins nostalgitripp där de bjudit in sina fans att rösta på vilka låtar de ska spela som extranummer på sin kommande turné. Ett bra initiativ tycker jag som gnällt lite i mina senaste liverecensioner av örebrobandet där de inte grävt tillräckligt djupt i sin låtskatt, i mitt tycke. Det finns ju massor av bra Millencolin-låtar utöver singlarna och de “givna” låtarna som jag personligen skulle uppskatta att höra live. Men när jag kollade in omröstningen och främst resultatet så slår det mig att fansen röstat på just singellåtarna och de givna spåren. Alltså ingen större skillnad från vad Millencolin brukar spela. Nu är det väl slutligen upp till bandet vad de väljer att spela, men om de går efter vad fansen tycker så är det mer eller mindre precis de låtar de brukar spela.

Nystart och programförklaring

Wed, 01 Sep 2010 07:50:00 +0200

Från och med idag slutar min blogg att enbart vara koncentrerad på film och tv och breder istället ut sig över hela populärkulturspektrat. Jag och Maria Eremo, som startar en ny blogg idag, kommer att skildra två sidor av populärkulturen. Vi kommer att blogga var för sig, och vi kommer att föra dialoger mellan våra bloggar för att helt enkelt ge två olika sidor av populärkulturella företeelser. Ibland kommer våra åsikter att gå isär, och ibland kommer det att visa sig att trots att vi har olika intressen kommer vi ändå att mötas någonstans på mitten. För min del har “kultur som bits” blivit ett motto. Med det menar jag kultur som får mig att känna något extra, som kanske bjuder på lite tuggmotstånd och står ut i mängden. Man kan kalla det alternativt, underground eller icke-kommersiellt, men det behöver inte vara det. “Kultur som bits” innebär inte automatiskt att det handlar om en smal tjeckisk film utan dialog eller en skiva som enbart är släppt i 100 ex på vinyl. Det handlar helt enkelt om kultur som ger mig något extra, vilket så klart är poängen med en personlig blogg. Jag kommer efter bästa förmåga att dela med mig av kultur som jag tycker är intressant vilket kan vara allt från en serie jag läser på nätet varje dag, via en skiva som man “måste höra” till schyssta filmtrailers. Nu kommer alla inte alla inlägg skrivas utifrån det här mottot för även om jag gillar det smala och alternativa så har jag ett brett populärkulturintresse som jag vill få fram i bloggen. Till exempel heter mitt favoritband The Beatles, som inte är speciellt underground men samtidigt är det verkligen ett band som får mig att känna något extra, som bits (fast på ett snällt sätt så klart) alltså.

Är Mad Men så bra som alla säger?

Tue, 31 Aug 2010 13:25:00 +0200

“Mad Men” kammade hem priser på Emmygalan i helgen – som vanligt. Det är tredje året i rad den blir den bästa tv-serien, trots att en del spekulerade att “True Blood” skulle vara en utmanare och att “Lost” skulle få en liten passning för lång och trogen tjänst. Men det blev “Mad Men” igen. Jag hörde mycket goda ord om “Mad Men” innan jag själv började titta, så när säsong 1-boxen kom så var mina förväntningar högt uppskruvade. Jag blev inte så hänförd som jag trodde jag skulle bli, men jag tyckte att serien var väldigt bra. Inte heller efter andra säsongen kändes det som den där stora succéserien som alla andra verkar tycka, men nu efter att jag såg den tredje i somras så började jag komma in i det hela mycket mer. Det är fortfarande inte min favoritserie men den är mycket bra, väldigt välgjord och snygg och originell i tv-serieutbudet. Väl värd att se alltså. En kompis lånade den första boxen, men han och hans sambo gav upp efter några avsnitt. De kunde inte komma in i den och jag kan förstå varför. Det är en annorlunda serie som kanske kräver ett visst engagemang som man måste vara villig att ge. Men det är värt det.

Vad är det på gång nu (2)?

Mon, 30 Aug 2010 10:56:00 +0200

Den här annonsen var med i dagens tidning: Så vad är på gång egentligen? Frågan får sitt svar inom kort...

Söndagssammanfattning (35)

Mon, 30 Aug 2010 09:53:00 +0200

Förra veckans avverkade filmer... Slipstream Anthony Hopkins snurriga egotripp; han har skrivit manus, regisserat, knåpat ihop musiken och spelar så klart även huvudrollen i den David Lynch-artade film om en manusförfattare som blandar ihop verklighet och dikt. Känns lite konstig för sakens skull, men bör ändå betraktas med viss respekt för att den kliver ur mallen så brutalt. De laglösa Maffig westernmacka om bland annat fyra brödragrupperingar som lämpligt nog spelas av fyra brödragrupperingar. Kul upplägg och filmen har sina poänger, men i grund och botten berättar den en story man sett ganska många gånger vid det här laget, nämligen Jesse James öde. Träffpunkt Genève Politiskt laddad thriller från 1985, byggd på roman av Robert Ludlum som skrivit bland annat böckerna om Jason Bourne. Michael Caine i huvudrollen är dock ingen Bourne utan en arkitekt som hamnar i en snurrig härva där en stor summa pengar står på spel och onda krafter vill lägga beslag på dessa. Lite seg och rörig film och egentligen inte så värst spännande. Universal Soldier: Regeneration Del tre om supersoldaterna som odlats fram för att vara robotlika och okrossbara. Här får den första generationens soldater möta ett ännu djävligare exemplar ur den andra. Resultatet blir massor av action och massor av våld. Bra regisserad action, men ganska töntigt och för våldsamt för min smak. Kvällspressen Ett gammalt Jan Guillou/Leif GW Persson-samarbete där de i sex avsnitt skildrade arbetet på en kvällstidningsredaktion. Lite science fiction om man vet hur det vanligtvis går till på en redaktion, men samtidigt underhållande och en serie som faktiskt håller ganska bra efter 18 år. Invictus – De oövervinnliga Veckan avslutades, precis som den förra med en film där Morgan Freeman gör en kanoninsats, den här gången som Nelson Mandela lagom till när han tillträtt som president i Sydafrika 1994. Hans land är fortfarande i återuppbyggnadsfasen och han kämpar för att ena folket, bland annat genom att visa stort intresse för rugbylandslaget med Matt Damon som kapten. Filmen är ett mycket “Oscarsgalan”-anpassat drama i regi av Clint Eastwood och den är både bra och trevlig.

Vad är det på gång nu (1)?

Sat, 28 Aug 2010 17:30:00 +0200

Den här annonsen var i tidningen idag: Vad är det som är på gång nu då? Och varför står jag och klurar i bakgrunden? Kan det komma en till annons snart där jag står längst fram och tycker något? (ledande fråga, eller?) Mm, dessa frågor får sina svar snart...

Äntligen en svensk film att se fram emot

Fri, 27 Aug 2010 11:46:15 +0200

Jag är inte så där överdrivet galen i svensk film, men ibland kommer det godbitar. En sådan verkar biopic:en om Cornelis Vreeswijk bli. Sist i detta reportage från Aftonbladets webb-tv kommer en trailer för filmen. Ser mycket lovande ut:

Dvdkrönikan 27/8

Fri, 27 Aug 2010 11:02:00 +0200

Lite drygt två månader har gått sedan den här krönikan senast var med i tidningen. Då hade jag några veckor kvar till semestern som till kanske 60% tilldrog sig under de där brutalvarma dagarna i juli. Trots det har rätt så många timmar under semestern och de omringande veckorna när krönikan haft sommarlov avverkats i soffan framför tv:n. Bland annat betade jag av ett litet sommarprojekt där jag valde ut tio filmer som jag köpt på mig men aldrig sett, varken på dvd eller alls faktiskt. Det var riktigt roligt att tvinga mig själv att se de där filmerna som jag någon gång i tiden köpt men som sedan bara blivit hyllvärmare. Det visade sig dessutom att större delen var mycket bra filmer och några till och med oerhört bra. En av de första jag tittade på var “Hollywoodland”, en förbisedd thriller som kom för några år sedan baserad på ett verkligt och märkligt dödsfall i Hollywood. Filmen var oväntat bra och jag kände någon sorts stolthet över att ha varit smart nog att köpa den en gång i tiden. Vidare betade jag av några storfilmer från de gångna åren som jag helt missat, som “The departed” och Brokeback mountain”, båda väldigt bra och speciellt “The departed” föll mig i smaken, så där så att jag istället blev smått irriterad på mig själv för att jag inte hade sett den tidigare. I den där sista krönikan innan uppehållet skrev jag att jag kände ett sug efter att grotta ned mig i en – för mig – ny tv-serie. Det gjorde jag också och såg den första säsongsboxen av “Breaking bad” på två dagar. Inte så speciellt svårt eftersom säsongen bara innehöll sju avsnitt, men jag hade svårt att slita mig från det välspelade och stundtals mycket roliga dramat om den cancersjuka kemiläraren som beslutar sig för att i hemlighet börja koka knark för att säkra sin familjs framtid. En oerhört bra serie som jag direkt rankar som en av mina stora favoriter. Det har bara blivit ett biobesök under sommaren, men det var riktigt givande. Efter att ha längtat i över ett halvår gick jag på premiären av “Inception” och kom ut ur salongen med ungefär samma känsla som “The matrix” gav mig 11 år tidigare: att ha sett en film som filosofiskt fick mig att tänka och visuellt gav mig något helt nytt i en tid då det känns som allt som går att göra har också gjorts. Helt klart en av årets bästa filmer som jag bara längtar ännu mer efter att få se om på blu-ray när den kommer som köpfilm. Med andra ord var det en riktigt bra sommar, men nu laddar jag för en spännande höst. Vi närmar ju oss årstiden då det är lite mer okej att sitta inne och se en film än när solen gassar som värst.

Spännande ambitioner för andra Star Trek-filmen

Thu, 26 Aug 2010 11:49:00 +0200

Den senaste "Star Trek"-filmen enligt mig mycket lyckad. Den bjöd verkligen in sådana som inte alls tittat på “Star Trek” tidigare (ungefär som jag) att både ta del av, förstå och förälskas av den värld som så många andra redan tagit del av, förstått och älskat ända sedan 60-talet. Till uppföljaren verkar teamet bakom succén ha ambitioner som i alla fall på pappret är mycket spännande, nämligen att modellera filmerna efter de senaste “Batman”-filmerna. Så här har manusförfattaren Damon Lindelof uttryckt det: "We’re looking at a movie like "The Dark Knight", which went one step beyond "Batman Begins". It was really about something, and at the same time it was a superhero movie. We don’t want to abandon all the things that made the first movie work and have it be fun and emotional, but we also really want the movie to thematically resonate." Och producenten Bryan Burk är inne på samma spår: "Our aspirations are for the movie to be even bigger and better than the first one. I don’t mean that just in scope, I mean content and characters and emotionally. We had a lot of conversations about “Batman Begins” and how that movie kind of re-invented that franchise, and we looked at what “The Dark Knight” did and how that really ramped it up and they went to a different place with that film, and how those two films keep re-inventing themselves and are not the same thing every time. So we have strong ideas of what we want to do and we are hoping that this one is an even bigger film than the last one." Personligen tycker jag detta är mycket lovande och ett sunt och spännande tänkande från det här teamet som skulle kunna ta den enkla vägen och göra ytterligare en underhållande film i samma stil som den första, men alltså väljer att skjuta in lite tyngd i det hela också. Jag såg för övrigt om “The Dark Knight” nyligen och imponerades på nytt av hur intelligent den är för att vara en superhjältefilm. Lyckas Lindelof och Burk och gänget med något liknande kan nästa “Star Trek”-film bli riktigt bra.

Avatar - Special Edition ännu längre hemma i soffan

Tue, 24 Aug 2010 23:45:00 +0200

Specialversionen av "Avatar" med nio nya minuter har inte ens hunnit komma upp på bio än, innan FOX släpper nästa bomb: när filmen kommer på DVD/blu-ray i november kommer den att vara minst 16 minuter längre. Ett litet slag i ansiktet på de som bokat biobiljetter, men å andra sidan positivt för oss som väntar in specialutgåvan som köpfilm. Tro nu inte att det är den sista utgåvan vi kommer att se. Nej, så fort 3D-tekniken blir bättre i hemmasystemen kommer “Avatar 3D”, sannolikt i flera olika versioner. En smurfblå mjölkko är vad James Camerons film är.

Inte mycket har hänt sedan sist på fortet

Tue, 24 Aug 2010 14:24:00 +0200

20-årsjubilérande TV4 dammar av “Fångarna på fortet” och rasslar av sex program på två veckor. Gunde Svan och Agneta Sjödin är tillbaka och det mesta är faktiskt sig likt sedan sist. Dammiga Fader Fouras har blivit en glidargubbe som plockad från 90-talet, och det är väl egentligen helt i sin ordning, för det här är ju 90-talsunderhållning utan några större uppfräschningar. Tja, det skulle kanske vara kändisar som knappt var födda på 90-talet då, som “Idol”-laget som tävlar ikväll. Jag såg programmet igår och kommer nog inte anstränga mig för att se resten. Återseendet blev inte så himla kärt faktiskt.

Söndagssammanfattning (34)

Mon, 23 Aug 2010 09:39:00 +0200

Lite sen med sammanfattningen, så här är förra veckans tittande: Till vildingarnas land Fantasifylld historia om ensam pojke som rymmer hemifrån och hamnar på en ö där han blir kung över ett antal lurviga typer. Bygger på en känd barnbok som jag inte har något minne av att jag läste som barn. Filmen är nödvändigtvis inte en barnfilm – jag skulle till och med säga att den inte är det. En speciell film. Solomon Kane Episkt actionäventyr om svärdsvingande hjälte som hamnar i trassel med självaste djävulen. De övernaturliga inslagen kryddar filmen som blir rätt bra till slut om än lite töntig stundtals. Everybody’s Fine Robert De Niro som änkling och pensionär som bara vill samla sina fyra barn under samma tak, men alla tackar nej till hans inbjudan, så han ger sig iväg på en roadtrip för att träffa dem allihop och får lära sig hemligheter om dem under resans gång. En godkänd film. Throwing Stars Absurd indiekomedi om ett kompisgäng som får problem att bli av med ett lik under en vansinnig natt. Humorn är väldigt svart och jag har svårt att komma in i stuket och det hela blir inte bättre av ganska okända huvudrollsinnehavare. The Ghost Writer Roman Polanskis senaste thriller om en spökskrivare som får kliva in i en död kollegas skor och ta över den före detta premiärministern Adam Langs biografi. Strax stöter han på underligheter och anar att allt inte riktigt står rätt till kring Lang. Jag hängde inte riktigt med i svängarna när jag såg filmen och upplevde den som lite komplicerad och otydlig. GladPack Galenskaparna After Shaves fjärde tv-serie från 2000 är i mina ögon gruppens största flopp. En del roliga inslag, men helheten är inte så kul och försämras av pålagda skratt, vilket känns som ett alldeles för billigt knep för gruppen. Allt möjligt Nummerrevy utan något speciellt tema som ingår på “GladPack”-DVD:n. Lite roligare än tv-serien, men inte heller något av det bästa de gjort. Nyckeln till frihet Historiens bästa film, enligt IMDB där filmen toppat listan i många år. En fruktansvärt bra film, även enligt denna bloggare, baserad på en novell av Stephen King. En i grund och botten ganska klassisk fängelsehistoria men med många lager och oväntade utvecklingar. Nu tillgänglig på blu-ray.

Ett päron till Inception

Fri, 20 Aug 2010 10:58:00 +0200

I serien mash-ups har vi nu kommit till julkassikern “Ett päron till farsa firar jul” korsad med “Inception”. Eller: egentligen är det bara den suggestiva musiken från “Inception” som lagts till utvalda bilder ur Chevy Chases film, vilket tillsammans ger en ganska otäck historia. Ganska lyckat resultat, men kanske inte överdrivet roligt.

Annika Bengtzon-filmerna

Thu, 19 Aug 2010 11:51:00 +0200

Igår blev det offentligt att Malin Crépin tar över efter Helena Bergström och blir Annika Bengtzon i inte mindre än sex filmatiseringar av Liza Marklunds böcker. Jag kan inte säga att jag vet vem Crépin är och jag har inte sett den film hon är känd för “I skuggan av värmen” och efter en snabb koll så vet jag i alla fall att jag har sett henne i “Miffo” och “Lasermannen”, men har inget konkret minne av henne. Men det blir säkert bra. Upplägget blir en biofilm och resten direkt till DVD. Dock verkar man bolla runt lite med kronologin kring böckerna genom att börja med den näst-näst senaste boken “Nobels testamente” för att sedan beta av (detta är dock en gissning utifrån hur Expressen listat titlarna “Studio sex”, “Prime time”, “Den röda vargen”, “Livstid” och “En plats i solen”. De som läst böckerna, som jag gjort, vet att “Studio sex” historiemässigt är den första boken (även om den släpptes som nummer 2) och där är Bengtzon en ung och nybakad reporter. Dessutom händer det rätt mycket i Bengtzons privata liv med barn och man under historiens gång, så jag antar att man kommer att kasta om det rätt rejält om man nu presenterar historierna i en annan ordning på film. När de gäller Colin Nutleys filmatiseringar av “Sprängaren” och “Paradiset” minns jag den första som godkänd medan jag tyckte “Paradiset” var smått bedrövlig, så jag hoppas att man kan träffa rätt den här gången. Att göra alla filmerna i ett svep känns vettigt, speciellt som de senare böckerna syftar väldigt mycket till varandra och egentligen inte funkar så bra som individuella storys som de tidigaste gjorde. Det känns dock lite spännande med en rejäl Annika Bengtzon-satsning, även om böckerna har lite skiftande kvalitet. Dock får vi vänta till 2012 in resultatet kommer.

Off Topic: Hårdrockskrönika

Tue, 17 Aug 2010 15:02:00 +0200

I dagens NA har jag en krönika om hårdrock som sidotext till artikeln om att hårdrocken fyller 40 år i dag (typ), och jag har under dagen fått höra många lovord om texten, vilket inte hör till vanligheterna. Mycket trevligt. Krönikan ligger dock inte på nätet, men jag postar den här som ett litet off topic-inlägg. Håll till godo! ---- Hårdrock – ett myller av subgenrer I begynnelsen var det hårdrock. Sen kom heavy metal. Och så speed metal, thrash metal, power metal, black metal, doom, hair metal, death metal och stoner. Och så vidare – det är väldigt tveksamt om någon annan genre har så många subgenres som hårdrock. Jag ids inte lista alla, men här är ett axplock tagna från skivbolagsannonser: melodiös power-folk metal, progressiv black metal, black-pagan metal, symphonic power metal, modern hardcore metal, viking/folk metal, Celtic black metal, fantasy metal, post-metal, American metal, black war metal, female fronted symphonic gothic metal och intense war metal. Även om många av dessa exempel innehåller beskrivande adjektiv så verkar principen vara att man kan skapa en ny subgenre genom att bara addera någon liten detalj, så om man till exempel spelar hårdrock med texter om rumpnissarna från “Ronja Rövardotter” så kan man kalla det för “annoying forest creature metal” eller något liknande. Skämt åsido, detta subgenreträsk kan i vissa situationer ställa till problem. I början av sommaren blev jag på en middag ombedd att redogöra för skillnaden mellan black metal och death metal. Runt bordet satt en mängd olika människor och det som var uppenbart för mig insåg jag var omöjligt att förklara i det här sammanhanget. Jag svarade att jag var tvungen att rita upp ett helt släktträd för att förklara hur allt hängde ihop, så jag avböjde. Vad som komplicerar det ytterligare är att subgenrerna har egna subgenrer. Både black metal och death metal har ett myller av olika avarter (exemplifierat ovan), vilket inte är konstigt i sig. Se på jazz som likt hårdrock är mer av ett samlingsnamn på en rad olika varianter på samma tema. När jag får frågan från helt vanliga människor – det vill säga sådana som vid en första anblick garanterat inte kan skilja på Metallica och Kiss - om vad jag själv spelar för musik, brukar jag strunta i att svara “full blasting death metal”, som är det vi kallar det själva, och istället gå ned till minsta gemensamma nämnare och säga “hårdrock”. Det blir liksom enklast så. Modern hårdrock är dock inte enkel. Subgenreträsket vittnar om en evig och tröttsam kamp för att verka vara originella, när man med lite god vilja kan spåra all hårdrock tillbaka till de tidigaste banden; Black Sabbath, Led Zeppelin och Deep Purple. Utan dessa, ingen “intense war metal”. Slutligen, skillnaden mellan death och black metal då? Tja, en skillnad är sången och för att fortsätta med “Ronja Rövardotter”-referensen så kan man säga att ett death metal-band har en oxtokig Mattis på sång, medan black metal-banden frontas av vildvittrorna.

Fejktrailertisdag

Tue, 17 Aug 2010 12:06:00 +0200

Sedan olika trailers till "The Social Network" trillat ut har parodierna fullkomligt haglat ned. Jag såg “The Twit Network” igår och hade tänkt lägga ut den, men idag hittade jag ytterligare tre om YouTube, MySpace och eBay. Samtliga är mer eller mindre bokstavstrogna parodier av originalet, men lite roliga ändå. Folk har för mycket tid! The Twit Network The Auction Site The Video Website The Other Social Network (funkar inte den inbäddade filmen så klicka här)

Rooney Mara blir Salander

Tue, 17 Aug 2010 09:34:00 +0200

Efter en lång och utdragen process där i princip alla engelska och amerikanska skådespelerskor i lämplig ålder plus Noomi Rapace diskuterats om rollen som Lisbeth Salander i David Finchers amerikanska remake av Stieg Larsson-filmerna, så har rollen gått till Rooney Mara. Who? Ja, det är inget namn man direkt känner igen, och trots att jag sett några av de filmer hon gjort (“Youth in Revolt” och nya “Terror på Elm Street”) så kan jag inte så där direkt påstå att jag minns henne (trots att hon har de stora kvinnliga rollerna i filmerna). Är det bra eller dåligt? Tja, jag kan inte minnas att jag hade sett Noomi Rapace innan “Män som hatar kvinnor” heller, så jag är positivt inställd till det hela. Jag får väl se om hennes filmer och Finchers kommande “The Social Network”, där Mara också är med, och sedan komma med ett utlåtande, men jag är övertygad om att det är rätt.

Grattis Steve Carell!

Mon, 16 Aug 2010 16:53:00 +0200

Idag fyller Steve Carell 48 år. Min första kontakt med Carell, vad jag minns i alla fall, var när han spelade Jim Carreys nemesis i “Bruce den allsmäktige” och scenen där Carrey styr Carells tal är fortfarande en otroligt rolig scen. Idag är Carell kanske lika stor som Carrey och levererar skrattsuccéer av varierande kvalitet varje år. Han har även funnit ett fast hem i den amerikanska varianten av "The Office" där han i mina ögon matchar Ricky Gervais chef-från-helvetet riktigt bra. Men det är inte bara flams och trams för Carell, i "Little Miss Sunshine" visade han upp en helt annan sida som jag hoppas vi kommer att få se mer av i framtiden. Mer av Carell lär det hur som helst bli.

Drew Struzan: En uppskattad doldis

Mon, 16 Aug 2010 10:44:00 +0200

Du har kanske inte hört namnet Drew Struzan tidigare, men du har garanterat sett någon av hans otaliga filmposters. Det här är mannen bakom de ikoniska affischerna till “Star Wars”- och "Indiana Jones"-filmerna och många, många mer. Nu har det äntligen gjorts en dokumentär om denna uppskattade doldis. Jag vet inte när "Drew: The Man Behind The Poster" kan tänkas komma på DVD, men jag längtar redan. Frank Darabont smög igång hyllningarna bland extramaterialet på "The Mist" härom året, men nu får han uppbackning av flera stora legender från filmvärlden - George Lucas, Steven Spielberg, Michael J Fox, Guillermo Del Toro och Harrison Ford för att nämna några. På starwars.com finns en förlängd trailer - se den.

Söndagssammanfattning (33)

Sun, 15 Aug 2010 23:11:00 +0200

Ytterligare en vecka har passerat och föga oväntat innehöll den en del filmtittande. Brothers Helt klart bland det bästa som nyligen landat i videobutikerna och webshopparna just nu. Ruskigt bra drama om soldat som dör i Afghanistan och hur hans bror tar hand om änkan, tills den dag då det visar sig att soldaten inte alls dött och allting blir väldigt komplicerat. Med Tobey Maguire, Natalie Portman och Jake Gyllenhaal som alla gör väldigt bra insatser. Högst rekommenderad. De förlorade barnens stad Del 9 i mitt sommarprojekt blev en småknepig fransk barn- och familjfantasyfilm av Jean-Pierre Jeunet som gjorde “Amelie från Montemartre”. Imponerande hantverk, men det gäller att vara på exakt rätt humör för att ta in filmen, vilket jag inte riktigt var vid tittningen. Pippa Lees hemliga liv En parallellt berättad levnadshistoria där en vuxen kvinna tittar tillbaka på sin uppväxt för att förstå varför det blev som det blev, samtidigt som livet tar en rejäl vändning. Robin Wright (fd Penn) spelar titelns Pippa Lee och är till utseendet påfallande lik Lena Endre, vilket är intressant eftersom Wright enligt ryktet erbjudits Endres roll i de amerikanska versionerna av Stieg Larsson-filmerna. (Maria recenserade för DVDKritik.se) Den fantastiska räven Wes Andersons senaste film är med animerade djurdockor och anpassad för barn- och familjpubliken. Känns på förhand märkligt, men med en bra story (baserad på en barnbok av Roald Dahl), snabbt berättande och exemplariskt röstskådespel av bland annat George Clooney, Meryl Streep och Jason Schwartzman och perfekt animerat agerande till det, så blev det en utmärkt film, som kanske inte direkt passar de yngsta tittarna. Bottle Rocket Som balans, Wes Andersons debutfilm från 1996, till lika del 10 i mitt sommarprojekt som därmed är avslutat. En komedi om taffliga småtjuvar med ambitioner om att bli något mer. Lite trevande så här 14 år senare, men man ser ändå potentialen. En galen natt Passade på att se om den här filmen när DVD:n trillade in. Noterbart är att filmen är längre, och i mitt tycke lite bättre på blu-ray. I övrigt se Söndagssammanfattning #31. The Dark Knight Lite efterskvalpande “Inception”-pepp, läsning av volym 1 av nya “Batman”-serien “The Widening Gyre” och en ren påminnelse om “The Dark Knight” fick mig att vilja se om den senaste och sanslöst utmärkta “Batman”-filmen. Möjligen lite lång när man ser om den så här, men Heath Ledgers uppvisning är fortfarande oerhört stark.

Bra public service-tv

Sun, 15 Aug 2010 18:50:00 +0200

Jag har precis tittat ikapp de avsnitt av "The Seventies" som jag missat, och det var lite i grevens tid då det första avsnittet försvinner från SVTPlay midnatt mellan måndag och tisdag. Jag gillade “The Sixties” när det gick för några år sedan och är lite smått lycklig över att Rolf Hammarlund har fått fortsatt förtroende och nu betar av 70-talet i 10 avsnitt. Jag gillar 70-talsmusik väldigt mycket och det här är ett ypperligt tillfälle att faktiskt bredda smaken ytterligare. Så missa inte detta underbara public service-program, och speciellt inte det första avsnittet (tema hårdrock) som försvinner från SVTPlay inom väldigt kort...

The Incredible HALKa

Thu, 12 Aug 2010 08:58:00 +0200

Jag tror att detta är trailern till en seriös film, eller åtminstone så seriös en indiefilm från Bangladesh kan bli. “HALKa” verkar vara en egen tolkning av “Hulken” och utifrån denna superproffsiga trailer verkar det vara en mycket bra film...

Årets bästa skivomslag

Tue, 10 Aug 2010 09:01:00 +0200

Det här är omslaget till Weezers kommande skiva “Hurley” som släpps i september. Jag vet att det känns som ett aprilskämt eller någon som haft lite roligt i Photoshop, men det är på riktigt. Skivan i sig har inget “Lost”-tema. Weezer på Spotify

Så dumt att det blir kul

Mon, 09 Aug 2010 16:28:00 +0200

Okej, Tarantino korsat med Disney - då blir det så här. Till en början känns det bara fånigt, men klippet vinner på att det faktiskt är så exakt och bra dubbat, och då blir kul. Sortera under: Folk har för mycket tid.

Avatar-nyheter - men inte det man vill veta

Mon, 09 Aug 2010 11:00:00 +0200

Om några veckor, närmare bestämt 27/8, har "Avatar" nypremiär på amerikanska biografer. James Cameron är ute och gör lite press för detta och berättar följande om de nio nya minuterna: "It’s all CG. None of it is kinda boring shots of people sitting around in offices at the base, drinking coffee. It’s all out in the rainforest, some of it is at night. There is a big hunt sequence that’s got a lot of flying, a lot of banshee stuff, riding direhorses, very high-energy, high-impact action. There’s a very powerful emotional scene towards the end that has been added back. There’s some stuff where the Na’vi sort of counterattack after the bulldozers destroy the willowblade, that’s a night attack scene. And the aftermath of that, how the humans react to that and the steps leading to the war. There’s some stuff with Grace in the school in the jungle, there’s a creature called a stingbat which is brought back in [that one was in the video game] as well as the sternbeast, which is the animal that they hunt. We see hundreds of those…There are some little bits that have been put back into the end battle. Little action beats, and a little bit added to the love scene, and some other night stuff. It’s all top-quality stuff, it’s all on par with the rest of the film." I övrigt jobbar Cameron på en “Avatar”-roman just nu, samtidigt som han samlar idéer till film nummer 2 och 3: I have an overall narrative arc for 2 and 3, and there are some modifications to that based on my experiences in the last few months from having gone down to the Amazon and actually hung out with various indigenous groups who are actually living this type of story for real…but it’s not changing the overall pattern. I haven’t gotten the script done yet; that’s going to be a ways out. Det man saknar här är information om den rejäla blu-ray-utgåva av filmen som utlovats till november, men om nu en förlängd version går upp på bio så känns det ganska troligt att den släpps för hemmamarknaden lagom till jul. Mer information om detta lär nog komma så småningom. Jag hittar dock ingen information om att den förlängda “Avatar” ska gå upp på svenska biografer.

Söndagssammanfattning (32)

Sun, 08 Aug 2010 22:06:00 +0200

Tillbaka i vardagen igen efter semestern, vilket har varit lite segt, men snart är man väl inne i rytmen ändå. Är nöjd över veckans bloggande som till och med bjudit till lite debatt bland kommentarerna på några inlägg. Roligt! Veckans tittande då: Breaking Bad – Säsong 1 I min sista DVD-krönika innan sommaruppehållet skrev jag att jag ville grotta ned mig i en ny tv-serie och hade köpt på mig den första säsongen av “Breaking Bad”. Som synes blev den liggande ett tag, men oj vad bra den var! Serien har snabbt blivit en favorit och jag längtar efter nästa box, och nästa och nästa och så vidare... Rekommenderas varmt! Me and You and Everyone We Know Del 8 i mitt sommarprojekt. Lite lätt knepig och annorlunda dramakomedi med romantiska förtecken, även om romansen i sig spelar lite sekundär roll. I grund och botten handlar det om människor som mår lite dåligt, och det i sig är ju inget nytt på film, men situationerna och karaktärerna är rätt så annorlunda måste jag säga. 2:13 Blek kopia av “Seven” och liknande filmer med luriga seriemördare som spelar ett personligt spel med den polis som utreder fallen. FIlmen är omständigt krånglig utan att få till det och mördaren listar man ut vem det är efter fem minuter. Flopp! Dangerous man Våldsam action med Steven Seagal. C-film är en alldeles för positivt laddad benämning på skräpet. Run Fatboy Run Jag var tvungen att tvätta bort solket från ovanstående film med en charmig och rolig komedi och lotten föll på “Run Fatboy Run” - David Schwimmers regidebut och med Simon Pegg i huvudrollen som en slashas som försöker vinna tillbaka sin gamla tjejs förtroende genom att ställa upp i ett maratonlopp med bara tre veckors träning. En bra komedi helt klart. Fyra nyanser av brunt Egentligen ville jag se “Ben och Gunnar”, men den finns ju inte på DVD (dumma Bruce Springsteen-låtar som ställer till det) och jag orkade inte jaga rätt på mitt videoband och plugga in en video i tv:n, så det fick bli “Fyra nyanser av brunt”. Den här jättefilmen är förjävla bra alltså. Komisk och svart allvarlig på samma gång med i alla fall två helt absurda upplägg i historierna. Överväger att skriva en recension på den faktiskt. Vi får se.

Grattis David Duchovny!

Sat, 07 Aug 2010 13:35:00 +0200

Idag fyller allas vår Fox Mulder - David Duchovny - 50 år! Stort grattis från ett fan. Duchovnys insats som Agent Mulder i “Arkiv X” var otroligt avgörande för hela mitt tv-serieintresse. När “Arkiv X” rullade igång så var det första gången jag verkligen fastnade för en tv-serie och började lära mig om säsonger och avsnittsnamn etc. På den här tiden var videobandspelaren viktig i de flesta hemmen och från och med säsong två började jag spela in avsnitten. På ett 180-band på longplay fick man in åtta avsnitt, på ett 240-band 11. Problemet var att jag hade ju missat att spela in den första säsongen, och även om internet fanns så kunde man knappast få ned ett avsnitt med några knapptryckningar, så det var stort detektivarbete som gällde. Man hörde talas om någon kompis till en kompis till en kompis som hade några avsnitt, och så började man lappa ihop. Till slut löste sig allting när en kompis till en kompis var över i USA och köpte en säsongsbox – på video (!), och sen var det bara att kopiera rasket med sedvanligt försämrad kvalitet. Men så var det då. Nu står alla nio säsongerna av “Arkiv X” i hyllan och inte oväntat var den första säsongen av serien den första säsongsboxen jag köpte någonsin. I hyllan står även de säsonger av "Californication" som kommit ut i Sverige och vid 50-års ålder är Duchovny still going strong – minst sagt. Men han började med ett inhopp i en annan favorit - "Twin Peaks" - och då gjorde han en annan färgstark agent och såg ut så här: Grattis igen!

Prime time en fredag

Sat, 07 Aug 2010 00:26:00 +0200

Klockan är 10 på kvällen. De minsta har sedan länge lagt sig och de fredagsmysande människor som inte är ute och svirar bänkar sig i soffan för att se en schysst film på tv. Vad bjuder då SVT1 på denna sena timme? Skräck, action, drama, thriller? Nej, sämsta sortens barnfilm i form av “Dagispapporna”. Jag har inte sett den tidigare, men jag har sett uppföljaren "Kollopapporna" och med tanke på att INGEN av originalskådespelarna följde med till tvåan säger en hel del om hur dåliga filmerna är. Det lilla jag såg av “Dagispapporna” var ungefär lika bra/dåligt som förväntat. Men mest förbluffande är sändningstiden för filmen. Den borde gått i anslutning till “Bollibompa” och inte sent på en fredagskväll. För att rena mig själv ska jag nu titta på “2:13” som beskrivs som en blandning av “Copycat”, “Seven” och “Saw”. Troligen är den inte i närheten av de filmerna, men blandningen är tilltalande värre.

Liten blogg-dump

Thu, 05 Aug 2010 15:41:00 +0200

Det ryktas om att Quentin Tarantino är aktuell för att regissera en adaption av “The Shadow”, eller “Skuggan” som den är känd som här i Sverige – en mörk tecknad serie om en rättskipare som rör sig i mörkret. Den var gammal redan när jag var liten, men mina minnen av den är att den var väldigt cool. Tarantino har uttryckt en önskan om att göra en period crime-historia och här har han möjligheten. Nu är det fortfarande bara ett rykte, men jag gillar det och hoppas att det är sant. * * Stellan Skarsgård har tydligen blivit erbjuden rollen som Martin Wagner i David Finchers amerikanska "Män som hatar kvinnor". Intressant, och inte helt dumt i tanken. Lustigt att Skarsgård kliver in i Peter Habers roll när det var tvärt om med Hamilton en gång i tiden. * * För mig som är Kevin Smith-fan är det glädjande att filmen “Red State” som det pratats om i flera år nu äntligen är på gång. Skådespelare knyts till filmen och inspelningarna inleds i september. Filmen ska vara totalt annorlunda från det Smith gjort tidigare, nämligen en skräckfilm med religiösa förtecken. Manuset beskrivs som väldigt dystert och mörkt, vilket är anledningen till att många bolag inte velat göra filmen, men nu är det äntligen på gång. Övriga Smith-fans bör kolla in det senaste avsnittet av podcasten "Highlands: A Peephole History" (#6 “Highlands 3D”) där mycket information om Smiths tidigaste filmer kommer fram. Mycket intressant.

Framtiden för 3D

Wed, 04 Aug 2010 16:32:00 +0200

Det kan inte undgått något att 3D-filmen har fått sitt definitiva genombrott, kanske speciellt med hjälp av "Avatar". 3D-tv:s är på gång att inta marknaden på allvar och allt fler titlar filmas i 3D eller konverteras till 3D. 3D, 3D, 3D... Lustigt nog finns det en motreaktion. Under Comic-Con var det flera filmskapare som på ett eller annat sätt uttryckte negativa känslor för formatet. Joss Whedon, med skräckfilmen “Cabin in the Woods” på g, konstaterade att i princip varenda skräckfilm som kommer att göras under de kommande åren kommer att vara i 3D och att han hoppas att bolaget inte konverterar den så att filmen kan marknadsföras med 2D! You believe things can move across the screen!. J.J. Abrams fick frågan om hans kommande “Super 8” skulle vara i 3D och svarade kort och gott “No!” och när TheOneRing.net-panelen annonserade att “The Hobbit”-filmerna inte kommer i 3D jublade publiken. Har folk redan tröttnat på 3D? Det finns även tekniska förklaringar till att filmskaparna nobbar 3D och det har att göra med slutresultatets bildkvalitet. Enligt den här långa och tekniska genomgången blir 3D-filmer mycket mörkare i bilden. Upp till 80% av ljuset kan försvinna. Som exempel nämns “Clash of the Titans”, som gjordes i 2D och konverterades till 3D, som blev så mörk att folk lämnade biosalongerna. Samma sida har även ett schema över antalet procent på premiärhelgens inkomster som genererats av 3D-versionen av en film. Nu vet jag inte riktigt hur hårt man ska tolka detta schema, men det är även det en indikation av att folk redan tröttnat lite på 3D. Har jag tröttnat? Mja, hittills har jag bara erfarenhet från en biofilm i 3D men jag har tröttnat på att “allt” ska göras i 3D, oavsett om det gynnar filmen eller inte. Det känns inte helt otroligt att teknik kommer att utvecklas som gör det enkelt att snabbt konvertera 2D till 3D med ett budgetresultat, vilket kanske leder till att vi får se den kommande “Åsa-Nisse”-filmen i 3D vare sig vi vill det eller inte.

Varför förstår inte folk Inception?

Wed, 04 Aug 2010 10:29:00 +0200

Jag upplevde “Inception” som en komplicerad film, men inte speciellt svår att hänga med i. Vi får kontinuerligt information som förklarar vad som händer och varför och varken jag eller mitt biosällskap kände oss som frågetecken efteråt. Men många verkar göra det. Jag har läst lite olika rapporter de senaste dagarna från folk som inte riktigt verkar hänga med, senaste idag i webbserien PVP. Detta får mig att tro att jag helt enkelt missat något. Eller så är jag för en gångs skull sjukt smart. Att förstå varför folk inte fattar “Inception” är mer komplicerat än att förstå “Inception”... Hängde du med eller satt du som ett frågetecken efter filmen? Lägg en kommentar i så fall.

Trailertisdag deluxe

Tue, 03 Aug 2010 16:40:00 +0200

Under semestern har jag inte bara tagit ledigt från att blogga regelbundet, jag slutade även att dagligen följa filmsajter och bloggar. Nu har jag läst i kapp och i samband med det samlat ihop en bunt trailers som poppat upp de senaste veckorna, de flesta under Comic-Con. Så efter fyra lediga trailertisdagar kommer här inte mindre än sju trailers som plåster på såren. Suckerpunch: Efter “Dawn of the Dead”, "300" och "Watchmen" är det dags för den alltid lika visionära Zach Snyder att ge oss en riktig snyting med “Suckerpunch”. Jag vet inte så mycket om den här filmen, men jag antar att den är baserad på någon tecknad förlaga i något format. Ser i alla fall väldigt Zach Snyderigt ut, och det gillar jag. Priest: Den här vet jag heller ingenting om, men jag är tämligen säker på att den är baserad på en grafisk roman. Det är något visst med stenhårda präster som spöar på vampyrer. Kanske läge att kolla upp serieboken innan filmen kommer, vilket är om ett år, så det borde man klara av. Let Me In: Ytterligare en trailer för amerikanska "Låt den rätte komma in". Jag tycker det fortfarande känns som en tämligen rak remake av originalfilmen, men det ser fortfarande mycket bra ut. Frågan är bara om filmen kommer att sticka ut på något sätt, eller om den bara hamnar jämte den svenska filmen som en trogen kopia? Machete: Grindhouse-skämt-trailern som blev en riktig film. Fullt ös och jag ska varna för att detta är en så kallad Red Band-trailer som skildrar våld och snusk och blod och elände i all sin prakt. Inget för barn och kanske inte helt safe for work heller... Monsters: Jag har skrivit om den här monsterfilmen tidigare som gjorts oerhört billigt men med ett proffsigt slutresultat. Nu kanske den här trailern i sig inte känns så där överdrivet spännande, men jag tror filmen kommer att vara riktigt bra. Årets "District 9", så att säga. Saw 3D: Finalen på “Saw”-serien är äntligen här och kommer så klart i 3D. Det kan ju bli intressant och får man till en vettig avrundning så kan det till och med bli bra. Som vanligt är det lite meningslöst att se en trailer för en 3D-film då trailern definitivt inte är i 3D och frågan är hur många biografer som kommer att visa den så? I och med det känns det rätt dumt att filmen heter “Saw 3D”. Buried: Ytterligare en film jag skrivit lite om tidigare. Ryan Reynolds enmansshow om en man som hålls gisslan... i en kista... nedgrävd i jorden... Tyvärr tycker jag trailern i sig är rätt dålig. Ljud + stillbilder? Leta rätt på andra klipp från filmen istället!

Goda nyheter för oss Arrested Development-fans

Tue, 03 Aug 2010 13:12:00 +0200

Då och då poppar det upp nyheter om filmen som ska ta vid där kultserien “Arrested Development” slutade. Oftast är det nyheter där några av skådespelarna säger att “det vore kul, men det händer nog inte”. Nu har i alla fall skaparen Mitch Hurwitz berättat att de är till hälften klara med manuset, och att det i slutändan hänger på att alla kan vara med samtidigt. Räcker gott och väl för mig för hålla hoppet uppe. Jag måste se om serien snart, det har gått alldeles för lång tid. Jag försökte hitta något vettigt YouTube-klipp, men misslyckades. Däremot hittade jag en gammal blogg från DVDKritik.se som jag skrev 30/1 2007 då jag hade sett klart hela serien. Den kanske kan övertala er att se serien? --- Igår avslutade jag tittandet på “Arrested Development”, en amerikansk serie som gick i tre säsonger, där den tredje stympades till bara hälften när serien lades ned. Ett typexempel på en serie som är kult bland fansen men inte ses av tillräckligt många. Det blir ingen recension på serien – det blir för komplicerat – men en stor rekommendation. Serien handlar om en mycket dysfunktionell familj i byggbranschen. I seriens första avsnitt anhålls pappan i familjen och hamnar i fängelse och sonen Michael - som är familjens enda vettiga person – får ta över. Men han har det inte lätt – samtliga i familjen lägger sig i (framför allt när det gäller familjens pengar) och pappan lyckas ändå styra företaget trots att han är bakom lås och bom. Det som är “Arrested Developments” styrka är att manuset är så otroligt välskrivet och att serien har en sorts dokumentär känsla. Inte som “The Office” eller “Curb Your Enthusiasm”, men det är ändå som man står bredvid och tittar. Och så har man Ron Howards röst som berättare. Serien beskrevs som det roligaste sedan “Seinfeld” när den kom, och där är mycket roligt. Smart och roligt, finurligt och välspelat – ja, jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag kom in i serien på ett lite annorlunda vis. Jag tittade på “Celebrity Poker Showdown” där fyra skådespelare från serien var med och spelade, bland annat min stora favorit David Cross. De verkade så charmiga och sköna att jag var tvungen att kolla upp serien, och fastade på en gång. Så någon gång förra året köpte jag på mig alla DVD-boxar och har tittat då och då. I och med att jag visste att det inte skulle bli något mer så sög jag lite på karamellen, men så igår såg jag de sista sex avsnitten i ett svep. Och nu infinner den något mystiska känslan av tomhet. Jag vet att jag kan börja om från början om jag vill men det känns ändå som jag vill ha mer, sådant jag inte sett. Hur slutar serien då? Ja, det ska jag inte avslöja men i och med att de visste att serien skulle läggas ned så lyckades de skriva ett vettigt och naturligt slut på den (med vissa passningar till andra TV-bolag i hopp om att bli överköpta för en fortsättning). Nä, kolla upp “Arrested Development” nu. Jag är säker på att ni inte blir besvikna.

Kriminell kemi

Tue, 03 Aug 2010 11:21:00 +0200

I min sista dvdkrönika innan sommaruppehållet skrev jag att jag hade ett sug efter att se tv-serier under sommaren. Det har inte blivit så överdrivet mycket av den varan. Jag har sett "Solsidan"-boxen och den senaste säsongen av "Mad Men", men annars har det varit mest film för hela slanten (okej, jag har sett väldigt många “Futurama”-avsnitt också, men det var inte riktigt den typen av tv-serier jag menade i krönikan). Igår bröt jag så plasten på den första säsongsboxen av “Breaking Bad” som inköptes just för att ses nu i sommar. Boxen har sju avsnitt och jag såg de tre första i natt. Jag är redan hopplöst fast och längtar till ikväll då jag kan klämma resten. Hurra för riktigt bra amerikanska serier! Fullständig recension kommer inom kort.

Rocky - de unga åren

Mon, 02 Aug 2010 22:17:00 +0200

Enligt en artikel i Aftonbladet vill Sylvester Stallone göra en ny “Rambo” och i den skildra John Rambos unga år, givetvis med en ung skådespelare i rollen. Jag har ännu inte bestämt mig om det är en bra idé eller en fullständigt idiotisk sådan, men om det blir av bör Stallone placera "Heroes"-bekanta Milo Ventimiglia i huvudrollen. Milo spelade Rockys son i "Rocky Balboa" och har onekligen en viss likhet utseendemässigt.

Reklam med avbrott för tv-program

Mon, 02 Aug 2010 14:02:00 +0200

Som jag skrev i min söndagssammanfattning ser jag extremt sällan film när det visas på tv, dels på grund av den hemska bildkvaliteten och bildration som sällan är som den ska och dels på grund av alla dessa reklamavbrott som hackar upp tittningen. Nu ska jag i och för sig genast erkänna att jag sällan ser en film på DVD eller blu-ray i ett svep heller, men det är inte så att jag stoppar för att titta på reklam när jag pausar. TV4 gjorde bort sig igår när de visade reklam mitt när Sverige vann sin enda medalj i friidrotts-EM och vem är förvånad? TV4:s kvalitet har sjunkit avsevärt de senaste åren och att friidrottssändningarna blev en flopp tittarmässigt känns inte speciellt oväntant. Eftersnacksprogrammet “Late Night Barca” var rent ut sagt bedrövligt där Peter Jidhe skulle låtsas styra hela sändningen från en iPad med extremt fåniga ljudeffekter så fort han tryckte på något. I somras kan det inte undgått något att det var fotbolls-VM och att både SVT och TV4 hade stora satsningar kring detta och sände ungefär varannan match var och kompletterade med studioprogram. Även om TV4:s fotbollsstudio var tusen resor bättre än “Late Night Barca” så gick SVT segrande ur fotbollsbataljen. Bättre studioprogram, bättre kommentartorer och ingen reklam. I och med att jag kunde se SVT:s sändningar i HD i mitt kanalutbud så är det ytterligare pluspoäng för public service. Från och med 1/8 har TV4 tillåtelse att klämma in upp till 12 minuter reklam per timme och dessutom klämma in produktplaceringar i program/filmer (vilket kan förklara den där iPaden) så något slut på eländet är det inte. I framtiden kan det mycket väl bli så att vi tittar på reklam med korta avbrott för tv-program.

The Social Network-trailern

Mon, 02 Aug 2010 13:08:00 +0200

När det började pratas om en film baserad på Facebook blev jag naturligt skeptisk. Vad skulle den handla om? Folk som skriver inlägg, lägger upp bilder och kommenterar sina vänner? Nä, så klart handlar det om hur Facebook kom till och personerna som såg till att det hände. Det finns tre stora anledningar till att jag tror att den här filmen faktiskt kan bli riktigt bra: 1) Aaron Sorkin har skrivit manuset, 2) David Fincher har regisserat och 3) Jesse Eisenberg spelar huvudrollen med Justin Timberlake och Andrew Garfield vid sin sida.

Lite om andra omgången av Solsidan

Mon, 02 Aug 2010 09:28:00 +0200

Aftonbladet har lite info om andra säsongen av "Solsidan" - läs på egen risk... Fint att Ulf Kvensler får lite tid i rampljuset. Jag lade först märke till honom i nyhetsparodiprogramet “Detta ha hänt” för 10 år sedan eller mer, och han var rolig redan då. Nu är han mer bakom kameran än framför den och allra mest i doldisrollen som manusförfattare. Lustigt nog kan man till höger på Aftonbladets sida (i alla fall när detta skrivs) se en annons för “Bröderna Karlsson” med frasen "En komedi av Kjell Sundvall", när det egentligen är “En komedi av Ulf Kvensler, regisserad av Kjell Sundvall”... Vem är det egentligen som “gör” en film – den som regisserar den, eller den som skriver den?

Söndagssammanfattning (31)

Mon, 02 Aug 2010 00:36:00 +0200

Den sista semesterveckan är över och har förutom två besök på Putte i Parken innehållt en hel del filmtittande. The Life Aquatic with Steve Zissou Del 2 av mitt Wes Anderson-tittandet. Skön film om Jaques Costeau-liknande dokumentärfilmare som är expert på att filma djur som knappt finns. Bill Murray spelar huvudrollen med bravur, men filmen är inte min favorit bland Andersons filmer. Phone Booth Jag brukar inte se film på tv på grund av reklamavbrott och den usla bildkvaliteten, men “Phone Booth” stod på tills den var slut. Jag har alltid funderat kring hur man lyckats få till filmens plott där en galning håller Colin Farrell gisslan i en telefonkiosk, och faktum är att de fått till det rätt bra. Rushmore Del 3 i Wes Anderson-tittandet. Den här filmen om en driftig student kan mycket väl vara min favorit av Andersons filmer. Jason Schwartzman gör huvudrollen och det är till råga på allt hans filmdebut. Ingen dum sådan måste jag säga. Brokeback Mountain Del 7 i mitt sommarprojekt. Äntligen ser jag den här prisbelönta filmen om homosexuell kärlek mellan två cowboys (Heath Ledger och Jake Gyllenhaal) under 60- och 70-talet. Mycket bra film. En galen natt Steve Carell och Tina Fey strålar samman som jämngrått gift par som tappat gnistan men ändå kämpar på. En dejtkväll hoppar de utanför mallen och hamnar i ett galet äventyr där både maffiaskurkar och polisen är efter dem. Ganska roligt upplägg och Carell och Fey är bra ihop. Dock inte det roligaste man sett, men bra i alla fall. Släpps snart på DVD. Agora En spansk produktion på engelska om filosofen Hypatia (Rachel Weisz) i 300-talets Alexandria när den onda kristendomen tar över staden. Otroligt episkt och bra drama som genast fick mig att läsa på mer om Hypatia och Alexandria, precis som ett riktigt bra historiskt drama ska få en att göra. Vittne till ett krig Mer Colin Farrell, men här i en betydligt moderna film. Här spelar han en irländsk krigsfotograf under 80-talet som är med om något hemskt och drar på sig post-traumatisk stess. Filmen är väldigt terapeutisk, men jag gillade den mycket. En stark och trovärdig skildring. Working girl Mer film på tv. Den här filmen – som jag sett många gånger förr – diskuterade jag i föräldrahemmet på min födelsedag för ett par veckor sedan, så det var lite komiskt att den kom på tv nu. Bra story om sekreteraren som gör karriär under lite hemliga förhållanden. Vansinnigt roligt att se många bekanta ansikten i yngre upplagor (ofta med otroligt burriga 80-talsfrisyrer). Värd att se enbart för hur smal och snygg Alec Baldwin var då. Flickan från ovan – The Lovely Bones Peter Jacksons senaste film är återigen en adaption av en populär roman som jag inte läst, men filmen är helt okej. Lite flummig, men min unga favorit Saoirse Ronan är lysande och det är även Stanley Tucci i den obehagliga skurkrollen. Jag rekommenderar blu-ray-utgåvan som kommer på onsdag där det finns med en tre timmar lång bakomfilm som är mycket bra. Livet é Python Monty Python-gängets första långfilm var en samling sketcher från de två första säsongerna fast nyinspelade. Kul, men lite för mycket återvinning för min smak. Case 39 Rätt tradig skräckthriller om socialarbetare (Reneé Zellweger) som tar hand om en ung flicka (Jodelle Ferland) som visar sig vara sjävla satan. Man har sett det tidigare och “Case 39” kommer inte med något nytt, möjligen med undantag för en otäck scen med getingar. Lilla Jodelle Ferland har redan gjort massvis av roller som liknar denna och är en lovande skådespelerska. Så, från och med nu ska bloggen vara tillbaka från semestern också med lite tätare uppdateringar.

Söndagssammanfattning (30)

Mon, 26 Jul 2010 00:00:00 +0200

Nästa sista semesterveckan har innehållit en resa till Stockholm där jag träffat goda vänner och lyckats se den sista och nästsista låten på en konsert, samt att sommarens hittills enda biobesök avverkades. Hemma har blu-rayspelaren gått varm: The Departed Del 3 i mitt sommarprojekt. Varför har jag inte tittat på “The Departed” tidigare? En riktigt bra film om en polis som infiltrerar maffian och en maffiaman som infiltrerar polisen. Lång men ruskigt bra hela tiden. The Life and Death of Peter Sellers Del 4 i mitt sommarprojekt. Geoffrey Rush är riktigt bra som den inte helt sympatiska Peter Sellers. Jag är uppvuxen med Sellers filmer och det gör lite ont i mig att han inte var någon trevlig typ. En helt okej film, men samtidigt lite snurrigt gjord. Snabba cash Jag har inte läst Jens Lapidus debutroman (men väl hans andra böcker) men tycker ändå att hans stil återgivits bra till denna actionfilm. Spännande och samtidigt lite otäckt och förmodligen mer verkligt än vad jag vill tro. Sevärd. Mad Men – Säsong 3 13 nya avsnitt på DVD med Don Draper och hans kollegor slukades på ett par dagar och jag längtar redan efter mer. Efter tre säsonger börjar jag verkligen komma in i serien. Inception Christopher Nolans senaste mästerverk. Utmärkt och originell film som bör ses på bio. Själv kan jag inte vänta till jag kan se om den på blu-ray, men det lär dröja ett halvår eller så. Du levande Del 5 i mitt sommarprojekt. Roy Anderssons senaste film är ungefär lika scen-/sketchaktig som “Sånger från andra våningen” men med en tydligare historia och ett snabbare tempo. Ingen film att käka popcorn till i soffan en fredagkväll, men en intressant och förbluffande film i alla fall. The Machinist Del 6 i mitt sommarprojekt. Kafka-liknande historia om en stackars maskinist som inte sovit på ett helt år och när märkliga saker börjar ske i hans omgivning. Dessvärre är det nästan löjligt enkelt att lista ut twisten i filmen, men Christian Bale imponerar som läskigt spinkig figur. The Royal Tenenbaums En riktig favoritfilm sedan den hade svensk biopremiär i mars 2002, och första steget i att se om de flesta av Wes Andersons filmer inför “Den fantastiska rävens” DVD-släpp. Underbar och annorlunda och precis i min stil.

Inception! Årets film?

Sat, 24 Jul 2010 00:08:00 +0200

Nyss hemkommen från premiären av “Inception” kan jag bara säga: wow! Så snygg, så cool och så bra. Jag fick samma kick som när jag såg “Matrix” på en smygpremiär 1999 och ska man göra en klassisk “blandning av A och B”-jämförelse så är “Inception” som en blandning av “Matrix” och “Ocean's eleven”, hur knepigt det än kan låta. Christopher Nolan har gjort det igen!

Söndagssammanfattning (29)

Sun, 18 Jul 2010 23:34:00 +0200

Semestrandet fortsätter och trots ett besök på Arvikafestivalen och diverse födelsedagsfirande hann jag se lite grann: Persons parfymeri “Lorry”-gängets första tv-serie efter “Lorry” och “Yrrol” är dessvärre ingen höjdare i min bok. Irriterande karaktärer och snurrigt manus som aldrig blir riktigt kul, även om det har sina poänger också. Ingen höjdare dock. Smart People Lite förbisedd dramakomedi och ett gäng oerhört klippska människor som dock inte är lika smarta på det emotionella planet. Otroligt bra skådespelare i precis rätt roller (Dennis Quaid, Ellen Page, Sarah Jessica Parker och Thomas Haden Church) och med en skönt snärtig dialog. Right up my alley! Läckan En fyra timmar lång tv-serie från 1994 om ekobrott och med en karikatyrisk polis i huvudrollen. Den har både sina bra och dåliga stunder, men med ett väl genomfört upplägg och ständigt ökande spänning vinner de bra över de dåliga. Crazy Heart Jeff Bridges Oscarsvinnande insats som avdankad countrysångare är mycket väl värd att se. Storyn i sig är inte så märkvärdig, men filmen känns väldigt trovärdig och det gillar jag. Plus att musikrelaterade filmer alltid är något som ligger mig varmt om hjärtat. Observera även Colin Farrells sånginsats i filmen. Filmen släpps på onsdag. Futurama: Bender’s big score Futurama: The Beast with a Billion Backs Futurama: Bender’s game Futurama: Into the Wild Green Yonder Inspirerad av den i USA nyligen startade sjätte säsongen av “Futurama” (som håller måtter väldigt väl) har jag sett vissa utvalda avsnitt ur de tidigare säsongerna, och nu de här fyra långfilmerna (som räknas som “säsong 5”) på nytt. “Futurama” är bäst i kortare format för de här filmerna hör inte till det bästa de gjort. När jag läser igenom mina gamla recensioner tycker jag att film 3 och 4 var de sämsta, men den här gången tyckte jag tvärt om. Lustigt. Det var dock bra att de gjordes för annars skulle vi inte ha nya avsnitt idag.

Vad har jag och...

Sat, 17 Jul 2010 18:29:00 +0200

...Regina Lund, Lou Barlow, Matti Nykänen, Pekka Heino, David Hasselhoff, Geezer Butler, Solveig Ternström och Donald Sutherland gemensamt? Jo vi fyller alla år idag. Grattis till oss!

Söndagssammanfattning (28)

Sun, 11 Jul 2010 23:23:00 +0200

Semestertider gör att jag inte bloggar så mycket, men jag hinner mellan grillningarna i brassestolen se en del i alla fall, nämligen detta: Farsan Josef Fares senaste “succé”. Jag skriver ordet inom citattecken då jag tycker att filmen var rätt dålig. Visst, pappa Jan Fares var en skön snubbe i “Jalla! Jalla!” men det funkar inte att ha en amatör i huvudrollen på en film. Filmen lyfter aldrig från amatörstadiet tyvärr. Family Guy: Something, something, something Dark Side “Family Guy”-gängets andra “Star Wars”-film är sämre än den första, men rätt okej ändå. Men skämten behöver bli bättre till den tredje och troligen sista filmen. For a few dollars more En gammal hederlig spagettiwestern med Clint Eastwood och Lee Van Cleef som stenhårda prisjägare i jakten på en psykopatisk skurk. Lite lång, men snygg och cool. Rush: Beyond the lighted stage Jag och Åsa Jonsén gottade ned oss i denna första dokumentär om vårt gemensamma favoritband Rush under ett par timmar. Det var lätt värt det. The Right Stuff Del 1 av 10 i mitt sommarprojekt där jag betar av osedda filmer i samlingen. Den här klassikern tar upp USA:s kappjakt med Ryssland om framgångar i rymden. Patriotisk, men en mycket bra film. Hollywoodland Del 2 av 10 i sommarprojektet visade sig vara en riktig pärla. Film noir-aktig deckarthriller om ett mystiskt dödsfall i gamla Hollywood. Baserad på verkliga händelser och med ypperligt skådespel från Adrien Brody och Ben Affleck. Amazing journey – The story of The Who Lite inspirerad av Rush-dokumentären plockade jag fram denna om The Who ur samlingen och njöt – igen. Påven Johanna Tyskt, episkt drama på engelska om påven Johanna som eventuellt fanns i verkligheten. Bra film var det i alla fall.

Söndagssammanfattning (27)

Mon, 05 Jul 2010 01:15:00 +0200

Fotboll, sol, värme = inte så mycket filmpepp, men nu börjar semestern... Detta sågs under den gågna veckan: Intruder Gammal 80-talsslasher med allt vad det innebär. Dock tyckte jag att den här filmen ändå hade lite nya intressanta inslag som gjorde den lite mer njutbar. Pumping Iron Skön dokumentär från mitten/slutet av 70-talet om bodybuildning med Arnold Schwarzenegger pre-filmkarriären i fokus. Jag fattar inte att jag inte sett filmen tidigare för den är både underhållande och intressant. Har du hört ryktet om Morgans? Rolig upplägg på en romantisk komedi där det separerade paret blir vittnen till ett mord och stuvas bort på vischan för att skyddas undan en lurig mördare. Ändå blir betyget bara ett lätt “meh” för speciellt kul blir det aldrig, även om Hugh Grant ALLTID har en skön kommentar på lager. Solsidan – säsong 1 Succéserien som jag bara såg två avsnitt med på tv har jag nu sett i sin helhet. Mycket pinsamhetshumor och mycket parrelaterade situationer, men kul och bra på alla sätt. Ser fram emot säsong 2. Percy Jackson: Kampen om åskviggen Harry Potters amerikanska kusin? Ja, man skulle kunna tro det, för likheterna är rätt många, men här är det grekiskt mytologi för hela gulddrachmern. Äventyrligt och rätt så underhållande och perfekt för barn och tonåringar med fascination för grekisk mytologi.

Let Me In-trailern

Thu, 01 Jul 2010 21:10:00 +0200

Nu äntligen har den kommit, det första smakprovet från “Let Me In”. Spontant skulle jag säga att det mer eller mindre känns som en renodlad remake, när de hävdat att det är något annat. Det ser bra ut, men samtidigt är känslan – vilket kan bero på den något hurtiga musiken i trailern – inte riktigt samma som i "Låt den rätte komma in". Jag har faktiskt redan läst en recension av filmen som påpekade vissa brister, men möjligen är dessa några som kan justeras till den slutgiltiga versionen. Vi får se.

Off Topic: Zits prickar rätt

Tue, 29 Jun 2010 14:38:00 +0200

Såg ni Zits i NA i morse? Den prickade verkligen rätt idag: Det gör mig faktiskt lite ledsen att folk numera ersatt stereon med datorn – och ännu värre, laptopen – som primära ljudspelare. Musik ska lyssnas på genom ett par bra högtalare och en laptop har inte sådana. När jag hade mitt första jobb för... länge sedan... sparade jag varenda krona jag fick över så att jag kunde köpa en riktigt schysst stereo. Idag sparar folk i den åldern ihop till en tv-spelskonsol eller en dator. Tiderna förändras. Nu ska jag dock helt frankt erkänna att jag själv är rätt dålig på att nyttja min stereo och att merparten av den musik jag lyssnar på går via iPoden eller dator (men genom bra lurar åtminstone), men seriestripen ovan fick mig att tänka till lite i alla fall.

Trailertisdag (25)

Tue, 29 Jun 2010 11:08:00 +0200

Veckans trailer är ganska självklar – i natt släpptes nämligen trailern till “Harry Potter och Dödsrelikerna - Del 1” (biopremiär i november):

Sommarprojekt

Mon, 28 Jun 2010 11:31:00 +0200

En vecka kvar till semester, och med min vanliga tur ska det betyda att detta är den sista veckan med sol den här sommaren... Nej, jag ska inte vara negativ. Det blir nog en fin semestermånad i alla fall. Jag har börjat stapla olika projekt på hög, så många så det känns som jag kommer att behöva semester efter semestern om jag ska genomföra allihopa. Det ska läsas böcker, städas i skåp, motioneras och allt möjligt. Ett roligare projekt i detta är att jag ska plocka ut filmer i samlingen som stått ett tag och som jag faktiskt inte sett. Det är väldigt lätt att köpa på sig filmer stup i kvarten. Man går in i ett “3 för 99”-stånd och tänker att “den där är ska ju vara bra” och så plötsligt har man en ny film i samlingen. Jag har många inplastade filmer i samlingen, vissa som jag sett tidigare och vissa som jag inte sett alls. För några år sedan drog jag ut alla osedda filmer för att beta av dem någon sommar, men kom inte så långt. Den här gången ska det gå! Steg ett är att se 10 filmer som jag köpt men inte sett tidigare. Steg två, om det blir ett sådant, är att se fem filmer som jag köpt och sett tidigare, men som fortfarande är osedda på DVD. Om jag känner för det kommer jag att recensera filmerna, åtminstone ge dem en kommentar här i bloggen. De tio utvalda filmerna är: “Bottle Rocket”, “Brokeback Mountain”, “The City of Lost Children”, “Hollywoodland”, “The Life and Death of Peter Sellers”, “The Departed”, “The Machinist”, “Me and You and Everyone we know”, “The Right Stuff”, “Du levande”. Projektet inleds till helgen, eller på måndag. Jag är laddad!

Söndagssammanfattning (26)

Mon, 28 Jun 2010 01:02:00 +0200

Trots boll på tv, en lång resa utanför stan och midsommar hann jag med en del tittande, nämligen följande: The Goods:Live Hard, Sell Hard Lite småknepig komedi om överdjävlig bilsäljare (Jeremy Piven) som får rycka in när firmor har kris. Kommer inte bli någon klassiker, men roar rätt bra för stunden. En prickskytt i mängden 70-talsthriller om en vansinnig gevärsskytt med en proppfylld fotobollsstadion som tänkbara måltavlor. Filmer av det här slaget görs inte längre och just den här är både spännade och välgjord. Alice i Underlandet Tim Burtons senaste färgsprakande och fantasifyllda film baserad på “Alice i Underlandet”. Någon filmatisering av böckerna är det ju inte, men väl en sorts fortsättning. Jag gillar den mycket – en extremt knarkig film. Good Hair Dokumentär av och med Chris Rock som försöker förstå sig på vikten av “bra hår” hos amerikanska svarta kvinnor. Låter kanske inte som världens roligaste ämne, men det är underhållande och informativ film. Upp Passade på att se om “Upp” med en vän som inte sett den tidigare. Det är ju en fantastisk film, och det tyckte vännen också. Jiddra inte med Zohan Kände för att se en hjärndöd komedi ur samlingen, så den här Adam Sandler-filmen plockades fram. Zohan - mannen med 10% extra allt!

Trailertisdag (24)

Tue, 22 Jun 2010 11:52:00 +0200

“Green Hornet” är en serie jag aldrig läst, men filmversionen som kommer i januari nästa år har jag koll på. Den har cirkulerat i Hollywood under ett par år. Ett tag skulle Kevin Smith skriva och regissera filmen, men kände slutligen inte att han “vågade” regissera en actionfilm av det här slaget. Hans manus levde vidare, men ligger nu inte till grund för filmen. Det har istället Seth Rogen skrivit tillsammans med sin skrivpartner Evan Goldberg, och Rogen gör titelrollen i filmen. Från början var det tänkt att Stephen Chow skulle regissera och göra rollen som sidekicken Kato, men så blev det inte och nu är det istället den fantasifulla och spännande Michel Gondry som sköter regin. Men det är inga hemmagjorda kulisser i “Green Hornet”. Känns dock lite som ett “standardupplägg” för en superhjältefilm, men förhoppningsvis har Rogen/Goldberg fått till rolig dialog och Gondrys vision för actionsekvenserna tilltalar mig mycket.

Monstersommar

Mon, 21 Jun 2010 13:21:00 +0200

Läsvärt av Jan Gradvall om monster som modeller och på film. Min bror, jämngammal med Gradvall, hade några av de där modellerna Gradvall skriver om. De var oerhört fascinerande för mig som liten. Jag kunde stå och studera de där i timmar från olika vinklar och drömma om att få äga dem en vacker dag (vilket aldrig hände). Filmsommaren Gradvall skriver om sedan ägde rum innan jag ens var född, men den repriserades runt 10 år senare då jag såg filmerna. “Skräcken från den Svarta lagunen” sändes till och med i 3D, och då satt man där med de klassiska röd/gröna glasögonen. Sköna minnen, och det får mig att börja fundera kring ett filmprojekt jag planerar att genomföra under sommaren, men mer detaljer om det senare.

Söndagssammanfattning (25)

Sun, 20 Jun 2010 22:11:00 +0200

So, so vecka igen, men lite bättre än förra. Detta sågs: Jericho – Säsong 1 & 2 Kortlivad tv-serie om en liten ort i Kansas när de blir omskurna från omvärlden efter att ett antal atombomber smällt av i USA. Intressant upplägg och en helt okej serie, men långt ifrån perfekt. Slaget om Midway Zzzzeg hizzzztoria om zzzzzlaget om Midway... Mycket zzzztrategi och knepiga actionzzzzzekvenser. Zzzzömnigt. It’s Complicated Senaste filmen från “vuxen-rom-com”-drottningen Nancy Meyers. Meryl Streep hamnar i en komplicerad sits när hon börjar vänstra med sin ex-man Alec Baldwin 10 år efter skilsmässan. Stabilt skådespel från duon och Steve Martin som också är med i mixen, men Meyers träffade mer rätt med “Galen i kärlek”. Shutter Island Spännande och välgjord thriller, men smått hopplös att uppskatta till 100% om man läst Dennis Lehanes bestseller. Lite trist, men filmen är väldigt bra i alla fall, men säkert helt grym för de som inte läst boken. Vrålet från vildmarken Medioker 80-talskomedi med storheter som John Candy och Dan Aykroyd och av skickliga John Hughes. Dessvärre är komedin helt misslyckad och lyckas inte ens framkalla minsta leende hos mig.

Grattis Hajen, 35 år!

Sun, 20 Jun 2010 16:12:00 +0200

Idag, 1975, hade "Hajen" amerikansk biopremiär. Detta är en film jag har ett speciellt öga till. Det var nog den första “otäcka” film jag såg och det är samtidigt en perfekt skräckfilm som aldrig kommer kännas gammal. Vansinnigt välgjord, vilket gör att den håller förvånansvärt bra än idag. För ett par år sedan hörde jag talas om en välgjord fandokumentär om filmen och ända sedan dess har jag väntat på att få se den. Men "The Shark is Still Working" har ännu inte fått en DVD-release. Filmen flaxar runt på olika filmfestivaler och får hela tiden goda lovord. Få ut den på DVD någon gång! Det tråkiga är att den redan blivit lite “gammal”. Filmskaparna lyckades få Roy Scheider (som ni ser som huvudpersonen Cheif Brody på bilden ovan) att lägga berättarröst på filmen. Tragiskt nog dog Scheider för något år sedan. Men “Hajen” lev er, nu och för alltid.

Dvdkrönikan 18/6

Fri, 18 Jun 2010 11:23:00 +0200

När dagarna bli längre, nätterna ljusare och semestern är inom räckhåll får jag alltid ett sug efter att grotta ned mig ordentligt i en tv-serie. Jag vet inte vad det är som gör det, men så brukar jag känna varje sommar. Detta gör man numera lämpligast med dvd-boxar där man själv kan välja när man vill titta, hur mycket man vill se och i vilket tempo man vill göra det. För mig brukar det handla om ett rasande tempo och att se fyra avsnitt i ett svep är inga problem. Jag har inlett sommarens tv-serietittande med de två säsonger av “Jericho” som gjordes, en serie jag missade på tv, men som jag ändå noterat i bakhuvudet. Just nu har jag precis börjat titta på den andra säsongen, och även om jag inte riktigt tycker att serien håller måttet så är det ändå lite spännande att se hur det ska sluta. I brevlådan ramlade det in en annan box i förra veckan, nämligen den första säsongen av “Breaking bad”, en kvalitetsfylld dramaserie från USA. Även denna har jag missat, eller kanske snarare låtit bli att se på tv, så det ska bli spännande att sjunka in i den. Snart kommer även den tredje säsongen av “Mad men” och då blir det trevligt värre under de dagar det tar att beta av den. Smart, snygg och sjukt välgjord är min sammanfattning av serien hittills, och jag tror knappast att serien viker från stilen i denna tredje säsong. Det är för övrigt samma tv-bolag som ligger bakom både “Mad men” och “Breaking bad”, vilket gör att jag kan lita på att även den sistnämnda kommer att kvala in som en ny favorit. Redan förra sommaren gick jag och sneglade på de tre säsongerna av tidernas roligaste komediserie “Arrested development” som redan står i hyllan. Det är nog dags att se om dem den här sommaren. Man behöver ju inte förlita sig på dvd-boxar för att se bra tv-grejer. SVT har i år nämligen den extremt goda smaken att förgylla sitt reprisutbud med en av de bästa svenska tv-serierna genom tiderna - “Cleo”, en komediserie som inte anstränger sig så fruktansvärt mycket för att vara rolig utan bara är det. Reprispremiär är det på söndag och det får inte missas. Det lär nog bli en del film i sommar också, och förhoppningsvis en massa sol, böcker och grillade livsmedel, så jag kommer inte att sitta klistrad vid tv:n hela dagarna. Bara ibland... Den här spalten tar härmed sommarlov och återkommer när dagarna blir kortare, kvällarna mörkare och semestern är sjukt långt borta – det vill säga den där tiden på året då man bara vill kura ihop sig framför en bra film. Jag vet, jag är ett hopplöst fall... Skön sommar!

Smurfarna: Blandade känslor

Thu, 17 Jun 2010 10:06:00 +0200

Nu är den här, teasertrailern till “Smurferna” och den ger mig blandade känslor. Storyn går ut på att Smurferna hamnar i New York i modern tid och redan där börjar jag skruva på mig. Varför denna idiotiska plott? Det kommer att bli ännu en “Gustaf” eller "Alvin och gänget" där animerade “djur” agerar mot verkliga skådespelare, och Smurferna kommer att dansa och rappa och göra andra moderna saker. Man kommer att “smurfisera” en massa fega svordomar och uttryck (redan i teasern har vi “Smurf'd” och “Smurf happens”) och det kommer bara att bli kasst. Samtidigt gillar jag hur Smurferna ser ut och sekvensen där de hänger i taxins reklamskylt och fladdrar i vinden känns som plockad ur albumen. Varför bryr jag mig över huvud taget om en film som uppenbart är ämnad för en helt annan målgrupp? Jo, för att Smurferna har funnits med mig hela livet. Jag lärde mig läsa via “Smurferna och Kroxelikrax”, åt Smurf-tablettaskar med stor behållning och samlade Smurf-figurer. De där blåa krabaterna har en plats i mitt hjärta och det känns inte helt bra att se dem misshandlas i ett sådant här ruttet sammanhang.

Trailertisdag (23)

Tue, 15 Jun 2010 11:47:00 +0200

Det är många som älskar Sofia Coppolas lågmälda “Lost in Translation” och nu kommer hon med “Somewhere” som – utifrån trailern i alla fall – har samma ton. Trailern säger inte så himla mycket tycker jag, men det känns ändå som en film att se fram emot.

Futurama är tillbaka!

Tue, 15 Jun 2010 10:19:00 +0200

Den 24/6 börjar en helt ny säsong av “Futurama”, den här gången på Comedy Central – vilket uppmärksammas i detta smakprovsklipp. Skönt att de är tillbaka i episodformat igen, för de fyra filmerna ("Bender’s big score", "The Beast with a Billion Backs", "Bender’s game" och "Into the Wild Green Yonder") var ju inte riktigt så roliga som man hade hoppats på. Det återstår att se om de kan komma tillbaka till den gamla goda formen med den nya säsongen.

Söndagssammanfattning (24)

Sun, 13 Jun 2010 23:24:00 +0200

Oerhört blygsam lista den här veckan, vilket beror på 1) jag har inte haft något nytt att se, 2) det sparkas boll på tv och 3) jag håller på och betar av en 20 timmar lång tv-seriebox. Men två filmer blev det: Sherlock Holmes Guy Richie sätter sin snabba actionprägel på tidernas mest kända detektiv. Jag gillar mixen och tycker att filmen är en riktig fullträff. Strul En riktig svensk klassiker som man i princip kan se hur många gånger som helst. Björn Skifs a.k.a Rutger Jönåker i toppform.

Läckra bilder som bara ökar peppen

Thu, 10 Jun 2010 11:07:00 +0200

“Inception” framstår allt mer som sommarens mest spännande film, vilket även konkurrerande amerikanska filmbolag insett och sålunda flyttat premiärerna för vissa av sina filmer för att in konkurreras ut av Chris Nolans kommande film. Nu har fyra urläckra reklambilder släppts som verkligen bara ökar peppen. Visuellt är redan den här filmen en vinnare. Klicka på bilderna för extremt stora versioner av bilderna...

Off Topic: Ny Iron Maiden-låt gratis på nätet

Tue, 08 Jun 2010 13:35:00 +0200

Iron Maiden kommer med femtioelfte studioalbumet “The final frontier” i augusti och har nu släppt singeln (?) “El Dorado” gratis på sin hemsida. Bara en enkel registrering behövs, sedan kan man ladda ned en högupplöst version av låten plus nedanstående omslag. Det låter ungefär som väntat. Kanske inte så glatt som det kan vara emellanåt. Den stora frågan är ju dock om de lärt sig sin läxa från förra albumet med sina evighetslånga låtar och upprepande arrangemang. “El Dorado” klockar i och för sig in på 6.49, så om den är den “korta” singeln lär låtarna vara lika långa som vanligt...

Trailertisdag (22)

Tue, 08 Jun 2010 09:15:00 +0200

Producenterna av "Död snö" har nu laddat om med en annan genrefilm, nämligen det som på 80-talet kallades “karatefilm”. I “Norweigan Ninja” skriver de om den norska historien där diplomaten Arne Treholt numera är ledare för ett ninjagäng. Absurt? Ja. Roligt? Troligen. Lite trist att det syns så väl att modeller använts, men det kanske är meningen att det ska vara lite “dåligt”.

Harry Potter-teaser

Mon, 07 Jun 2010 08:56:00 +0200

En liten teaser till “Harry Potter och dödrelikerna” visades på MTV Movie Awards i helgen och har nu letat sig ut på YouTube. Den är ungefär lika talande som de teasers som släppts till de andra filmerna. Med andra ord får man vänta tills den första riktiga trailern kommer innan man får någon riktig känsla för filmen – vilket kan dröja, filmen har ju premiär först om över ett år...

Söndagssammanfattning (23)

Sun, 06 Jun 2010 23:10:00 +0200

Veckans sedda filmer: Prinsessan och grodan Disneys senaste långfilm är en comeback till det klassiska sagoupplägget och dessutom handanimerad i 2D. Gammalt och mossigt? Nej, det känns fortfarande fräscht och storyn om grodprinsen får en ny tolkning här som är både rolig och underhållande. Massvis av roliga karaktärer och en sorts modern uppfräschning av den typ av animation som satte Disney på kartan en gång i tiden. Jag gillade filmen förvånansvärt mycket. (Vinn den här!) Instängd 2 Uppföljare till klaustrofobiska “Instängd” (duh!) som gjordes för runt fem år sedan. En okej skräckis som dock är rätt ologisk om man lägger storyn under lupp, men låter man bli det så är filmen godkänd och betydligt mer blodslafsig än sin föregångare. Sidewalks of Bangkok Vampyrsnuskkungen Jean Rollin ger sig på actiongenren. Resultatet är som väntat relativt kasst. Food, Inc. Otrevlig dokumentär om livsmedelsindustrin och vad som egentligen finns i vår mat. Ingen film man sitter och äter till om man säger så, men mycket sevärd och med en gnutta hopp, trots det mycket deprimerande upplägget. Youth in Revolt Knepig komedi om töntig oskuld som skapar en andra personlighet för att göra dumma saker och på så vis komma närmare tjejen han älskar. Filmen är bra men rätt annolunda i sitt stuk vilket gör att den måste sjunka in lite. Cop Out Kevin Smith gjuter liv i den så 80-talsaktiga polisparsdominerade actionkomedin. Resultatet är lysande och mycket underhållande. Det är precis rätt känsla i filmen utan att den är retro eller mossig. I love you, Philip Morris Ytterligare en knepig komedi om en obotlig lurendrejare och hans metoder för att försäkra sin kärlek till sin pojkvän. Jim Carrey och Ewan Macgregor gör huvudrollerna. Det finns delar av filmen som är jättekul, men så finns det också teman i den som inte riktigt fungerar att kombinera med komedi i mitt tycke. Knepig är ordet. Kick-Ass Superhjältefilm som nosar på att vara spoof eller parodi, men egentligen är en annorlunda hyllning till genren. Tidernas brutalaste 11-åriga tjej finns med i den här filmen i alla fall och det är alltid något. Jag gillade den mycket. Up in the Air En av årets bästa filmer släpps på dvd/blu-ray på onsdag och även om min andra titt inte riktigt var lika omvälvande som den första så gillar jag den här dramakomedin om en ständigt resande avskedare (George Clooney) väldigt mycket. Skön stämning, bra manus och rappa dialoger – precis det jag vill ha i filmer av det här slaget.

Vinnarfilmerna i Josef

Sat, 05 Jun 2010 17:30:00 +0200

Josef-festivalen är avklarad och tre filmer har plockats ut till Novemberfestivalen i Trollhättan: “Blodfrost” i lättviktsklassen, “Drömpappan” i mellanvikt och “Somnolens” i tungviktsklassen. Speciellt den sista är fantastiskt bra. Jag hade äran att ge priset till filmaren Johnny Kickmaier som debuterar med denna film. Vilken start på vad jag hoppas blir en riktig filmkarriär! När jag såg filmen för första gången kände jag att den här håller verkligen för ett längre format. Det hade inte gjort någonting om den hade varit 30 minuter, men samtidigt kanske 11-12 minuter är precis perfekt för vad storyn kräver. Se vinnarfilmerna nedan, förutom “Blodfrost” som ännu inte ligger på nätet. Roligt att vara med i ett sådant här sammanhang i alla fall och jag tackar inte nej om förfrågan kommer igen nästa år. “Somnolens” av Johnny Kickmaier “Drömpappan” av Anton Nyman

Lågbudget är inte alltid samma sak som låg kvalitet

Fri, 04 Jun 2010 10:58:00 +0200

En snackis just nu är Gareth Edwards lågbudgetfilm “Monsters”, en sci-fi-film som blev uppmärksammad under Cannesfestivalen och som får Edwards att benämnas som den nya Neill Blomkamp ("District 9"). Det påstås att filmen kostade så lite som som $15 000 att göra, vilket kanske är en summa man får ta med en nypa salt. Nedan är en liten featurette där Edwards förklarar hur de gick till väga för att pressa kostnaderna. Det låter så enkelt när han berättar och kanske är det så enkelt som han beskriver det: skaffa en bra kamera och en laptop så kan man göra film. Det finns en annan del i ekvationen också som dock inte kan köpas för pengar och det är talang. Det ska bli spännande att se den här filmen när den dyker upp.

Dvdkrönikan 4/6

Fri, 04 Jun 2010 09:16:00 +0200

I måndags satt jag i jurysammanträde för kortfilmsfestivalen Josef som går av stapeln på Bio Roxy i morgon kl 13. Titta in om ni har tid och lust för det finns mycket kul att se i programmet. Hur som helst – eftersom vi jurymedlemmar inte träffats tidigare och var främlingar för varandra fick vi lämpligt nog presentera oss och berätta vad vi var för några. Jag kallade mig själv “kritiker” eftersom det är min koppling till filmvärlden. Som kritiker ser jag – på eget initiativ – galet mycket film. I skrivandets stund har jag i år sett 157 titlar (långfilmer, musikkonserter, dokumentärer och kompletta tv-seriesäsonger) och när detta går i tryck har listan ökat ytterligare (160 faktiskt!). I år har jag i min blogg på meny.nu varje söndag börjat redovisa vad jag har sett under veckan med en liten kort kommentar, som för att ge en inblick i en kritikers liv. Och hur är ett sådant? Tja, omväxlande, minst sagt. I och med att jag ser de flesta genrer så är det för mig inget konstigt att de två senaste filmerna på listan är en japansk indiesplatterfilm och Disneys senaste animerade film, vilket kanske säger lite om min bredd. Från en extrem till en annan, även om en Disneysaga kanske inte är en “extrem” på det viset, men ändå. Det som brukar ta knäcken på de flesta kritiker förr eller senare är behovet av att alltid behöva tycka något, men jag tror jag kommit undan det genom att inte behöva sammanfatta mina recensioner med ett sifferbetyg på dvdkritik.se där de slutligen hamnar. Det är otroligt skönt att låta recensionen tala för sig själv istället för att debattera med sig själv huruvida en film är värd en stark trea eller en svag fyra. Självklart ser jag även film bara för nöjes skull, även om det inte är så enormt ofta. Det blir kanske var sjätte titel som jag inte behöver sammanfatta i en recension. Nästa film jag ser kommer att bli just en sådan. Man kan inte arbeta jämt. Som kritiker kommer jag även i kontakt med filmer som jag sannolikt inte skulle övervägt att köpa privat, och när en sådan film är riktigt bra blir det som en liten belöning för allt skräp man tvingas se. "Me and Orson Wells" är just en sådan film. Med ett ganska “osexigt” omslag och en rätt intetsägande titel tog det ett tag innan den åkte in i spelaren, men det visade sig bli en av förra månadens stora höjdpunkter. Vid sådana tillfällen är man väldigt glad över att vara en kritiker och komma över en anonym pärla i den enorma filmfloden som väller in varje vecka.

Trailertisdag - på en onsdag (21)

Wed, 02 Jun 2010 11:39:00 +0200

När jag ser bakomfilmer med J.J. Abrams så får jag Steven Spielberg-vibbar. Det är något med Abrams entusiasm (och hans förmåga att göra det mesta han rör vid till guld) som får mig att tycka att han är en modern Spielberg. Nu samarbetar de båda – Abrams som regissör, Spielberg som producent – med vad som nämns som "en ny 'Cloverfield'" som vi dessvärre får vänta ett helt år på att se. Men teasertrailern som dykt upp är klart lovande. Lägg "Super 8" på minnet!

Del Toro gör inte The Hobbit

Mon, 31 May 2010 10:08:00 +0200

Det var ingen rolig nyhet som mötte mig på måndagsförmiddagen - Guillermo Del Toro har sett sig tvungen att ge upp regissöruppdraget till “The Hobbit”-filmerna. Produktionen har dragit ut så på tiden att andra inplanerade regissörsuppdrag ligger i riskzonen. Nu kommer Del Toro fortfarande vara delaktig i manuset och förhoppningsvis även i designbiten, men regissörsstolen kommer att tas av någon annan. Man kan ju hålla tummarna för att Peter Jackson blir sugen, men det är inte så sannolikt.

Söndagssammanfattning (22)

Sun, 30 May 2010 22:14:00 +0200

Veckans sedda filmer och sådant: Lost – Säsong 6 “Lost” gick i mål i vad som var en extremt laddad och efterlängtad final för mig. Med tanke på att de som ser serien på TV4 får vänta till juli så säger jag inget mer, men de som redan har sett kan kolla min blogg på DVDKritik.se för en låååång åsikt. Avsked Vinnaren av bästa utländska film vid Oscars 2009 var denna japanska film. Lätt att förstå, det är nämligen en väldigt fin och sevärd film. The Men Who Stare at Goats Svart komedi baserad på verklig amerikansk forskning om paranormala krafter som stridsvapen. Skruvat och absurt, men kanske inte riktigt så kul som jag hade hoppats på. What doesn’t kill you Ytterligare en verklighetsbaserad historia om drogmissbrukande kriminell som försöker styra upp sitt liv. I och med att den kriminella knarkaren är med i filmen (spelar dock inte sig själv) och har både skrivit och regisserat den förstår ni hur det går. Bra men lite uttjatat ämne. Fringe – säsong 2 Andra säsongen av denna moderna variant av “Arkiv X” har också gått i mål. Den här serien tar sig allt mer och är rätt oberäknelig i sin utveckling, vilket är något positivt. Tung cliffhanger i säsongsavslutningen! The Thing En sci-fi/skräckklassiker som jag haft inplastad i hyllan väldigt länge. Jag har sett den tidigare, men inte i vuxen ålder vad jag kan minnas. Det är en rätt cool film som efter 28 år håller rätt bra än. The Machine Girl Mer japanskt och denna gång “Avskeds” raka motsats – nämligen våldsam splatter! Bra film inom genren, där allt finns med: humor och blodfontäner!

R.I.P. Dennis Hopper

Sun, 30 May 2010 00:02:00 +0200

Exakt på dagen två månader sedan jag bloggade fram en liten hyllning till Dennis Hopper, meddelas det att han dött. Så oerhört tragiskt, men samtidigt inte oväntat. Han fick trots allt två månader till från den där dagen då det i någon artikel stod att han bara hade “veckor kvar”. Bilden föreställer karaktären Frank Booth från “Blue Velvet”, den roll jag personligen kommer minnas Hopper mest från. Det blir att se om den filmen snart. R.I.P.

Lägg ned skiten!

Fri, 28 May 2010 10:08:00 +0200

Kvällstidningarnas löpsedlar har detta budskap idag (den ena hade dock “schlagern” istället för “skiten”, men jag antar att det är samma sak). “Läsarna rasar” står det också. Det doftar lite dåliga förlorare här... Men visst, jag slog på tv:n när det var dags för kuverten att öppnas och satt spänd till det sista kuvertet inte visade Sveriges flagga. Det är svårt att inte engagera sig. Men är det hela världen? “Lägg ned skiten!” kunde även varit rubriken på i princip samtliga recensioner av nya “Sex and the City” som jag läst. Sågen har gått varm. Jag inväntar en lite mer personlig åsikt efter kvällens filmvisning för att få höra om den var så hemsk som jag läst att den ska vara. Man ska nog vara riktigt enkelspårigt fan för att tycka att filmen är helt suverän. Själv är jag halvvägs igenom DVD:n med lokala kortfilmer jag berättade om häromdagen. Mycket intressant!

Mäktigaste filmmusiken just nu

Thu, 27 May 2010 15:24:00 +0200

Den sommarfilm jag ser mest fram emot just nu är “Inception”, som jag bloggat om både en och två gånger tidigare, nu på senare tid mycket på grund av den otroligt mäktiga musiken i den senaste trailern som verkligen sätter stämningen. Låten heter “Mind heist” och är skriven av Zack Hemsey som nu lagt ut den på nätet. Lyssna och njut: <a href=“http://music.zackhemsey.com/track/mind-heist” _fcksavedurl=“http://music.zackhemsey.com/track/mind-heist”>Mind Heist by Zack Hemsey</a>

Låååååååååånga titlar

Thu, 27 May 2010 11:29:00 +0200

En människa har tagit till sin uppgift att lista filmer med de längsta titlarna. Kriterierna är att filmen finns registrerad på IMDB och inte är direkt-till-video eller en tv-film. Nummer ett just nu är Night of the Day of the Dawn of the Son of the Bride of the Return of the Revenge of the Terror of the Attack of the Evil, Mutant, Hellbound, Flesh-Eating Subhumanoid Zombified Living Dead, Part 3 med sina 196 tecken (inklusive blanksteg). En ganska fånig titel, och uppenbart ihopsatt för att bli lång. Nummer två är från 1900 och verkar ha hela sin “plott” i titeln: Another Demonstration of the Cliff-Guibert Fire Horse Reel, Showing a Young Girl Coming from an Office, Detaching Hose, Running with It 60 Feet, and Playing a Stream, All Inside of 30 Seconds. Så kan man också döpa filmer. På plats 14 hittar vi vad som i alla fall känns som en riktig titel: The Fable of the Kid Who Shifted His Ideals to Golf and Finally Became a Baseball Fan and Took the Only Known Cure. Innan dess är det mycket journalfilm och instruktionsfilmer som verka heta vad de innehåller. Den första filmen på listan som jag faktiskt sett är på plats 18, Those Magnificent Men in Their Flying Machines, or How I Flew from London to Paris in 25 hours 11 minutes, eller som den betydligt kortare svenska titeln lyder: Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner.

Spionbilder på sista Harry Potters slutscen

Wed, 26 May 2010 10:33:00 +0200

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna uttrycka mig tillräckligt diskret, så istället säger jag att den här bloggen innehåller ENORMA spoilers för slutet på “Harry Potter”, både böckerna och filmserien, så om du inte har läst boken och vill vara helt nollställd när slutet kommer (vilket ju är om ett par år), så kan du sluta läsa nu... ... ... ... Så, då kan uttrycka mig helt odiskret. Ni som läst boken vet att den slutar med en liten epilog som utspelar sig 19 år senare när Harry och gänget skickar iväg sina barn till Hogwarts. 19 år senare alltså... (Personligen tyckte jag denna epilog var lite too much, men det är en annan femma...) Nu har det läckt “spionbilder” från inspelningen där det visar sig att Daniel Radcliffe och de andra spelar sig själva, sminkade till att vara 19 år äldre. Resultatet är inte alls övertygande, de ser ut att vara 19 minuter äldre på sin höjd. En oerhört dålig lösning som inte känns trovärdig alls, i alla fall inte när man tittar på bilderna.

Jury duty

Wed, 26 May 2010 01:43:00 +0200

I år har jag fått ett riktigt hedersuppdrag – jag ska sitta med i juryn till Josef. Josef är som ni kanske vet den lokala kortfilmstävlingen för filmskapare upp till 26 år, som är en del av Novemberfestivalen, eller rättare sagt Örebro läns uttagning till den. Idag ramlade det in en DVD i brevlådan med 15 kortfilmer i tre olika “viktklasser”. Jag tittar på listan över titlarna och det är en del spännande titlar där. Jag vet inte riktigt hur hemliga de är och jag vill inte droppa några titlar nu då det kanske kan tolkas som någon favorisering, men det är en del mycket intressanta titlar som direkt avslöjar vad det handlar om för typ av film, medan andra är lite mer neutrala eller mystiska. Jag har ingen aning om vad som väntar förutom filmer i längder från 1 minut till 14:59 minuter. Under veckan ska jag titta, göra anteckningar och fundera på eget håll och sen är det juryöverläggningar på måndag tillsammans med de andra jurymedlemmarna som jag inte känner. Själva filmfestivalen är på Bio Roxy lördagen 5/6 kl 13:00 då alla filmer visas. Senast jag satt med i en jury av sådan här tyngd var 2005 då jag var med i P3 Guld-juryn som tog fram vinnaren i klassen “hård rock”. Det var riktigt kul och jag hoppas att det här blir lika roligt. Det ska i alla fall bli oerhört spännande att se vad unga filmskapare i länet håller på med med kameror och redigeringsutrustning. Vem vet, kanske finns nästa Josef Fares bland namnen på mitt papper?

Trailertisdag (20)

Tue, 25 May 2010 10:32:00 +0200

Ett av mina favoritband är Rush och när jag härom veckan fick reda på att en seriös dokumentär om bandet har premiär i sommar blev jag 1) glad och 2) förbannad för att jag missat att detta var på gång. Men ingen skada skedd. Dessvärre är det väl tveksamt om den här filmen letar sig hit innan den släpps på DVD men det gör inte så mycket. Det är värt att vänta på.

Söndagssammanfattning (21)

Sun, 23 May 2010 22:41:00 +0200

Veckans sedda filmer: I sell the dead Lågbudget skräckkomedi med lite annorlunda upplägg. En typisk indiefilm dock som inte håller riktigt hela vägen, men helt okej. The Answer Man Suveränt bra komedi om en man som skrivit en bestseller där han fått svar på livet stora frågor direkt från gud, och sedan dragit sig undan i 20 år. När hans väg korsas med två helt olika personer får han anledning att fundera över sitt liv. Jeff Daniels är helt kanon i filmen och jag rekommenderar den väldigt varmt. The Informant! Steven Soderberghs senaste film, en svart komedi om en man som fastnat i ett nät av lögner samtidigt som han tror att han gör det rätta. Enormt absurd film, men samtidigt lite knepig och kanske inte så bra som jag hade hoppats på. Matt Damon spelar mannen i glasögon och ful frisyr. Semi-Pro Den här Will Ferrell-klassikern åkte fram en kväll när jag bara kände för att se på något kul som avslutning på dagen, och så såg jag hela filmen. Komedin om basket på 70-talet håller inte riktigt lika bra som andra Ferrell-rullar, men duger som en stunds komisk avslappning. Armageddon Ytterligare en klassiker, som nu släpps på blu-ray. Filmen som är 12 år gammal nu håller oväntat väl. Effekterna är snygga och filmen är ju minst sagt actionpackad. FIlmen innehåller även en väldigt gullig kärleksscen där djurkex är inblandade. Bara en sådan sak. Jag gillar den. Vägen En varm och mysig familjekomedi om en man och hans sons resa genom landet... eller raka motsatsen. Otroligt kärv och dyster film om ett hopplöst liv efter den stora katastrofen. Långsam och dammig, men förbannat bra. No Right Turn Dansk indiefilm på engelska, mycket inspirerarad av Tarantino och Lynchs filmer, men långt ifrån lika bra. Det är dessvärre en markant amatörfilmskänsla över filmen som jag inte kan koppla bort när jag ser den.

Dvdkrönikan 21/5

Fri, 21 May 2010 09:41:00 +0200

Tidigt på morgonen amerikansk tid förra söndagen dog Ronnie James Dio i sviterna av magcancer. Han blev 67 år och var musikaliskt sett still going strong. Hans upplaga av Black Sabbath, som gick under namnet Heaven And Hell eftersom Sharon Osbourne inte tillät bandet att spela under originalnamnet, var ursprungligen bokade till Sonisphere-festivalen i Stockholm i sommar, men allt turnerande ställdes in för en dryg månad sedan och Dios kropp orkade inte slåss mot cancerdraken. Dödsfallet uppmärksammades överallt. Under söndagen och måndagen täcktes min Facebook-logg av eulogier, Spotify-länkar och YouTube-videor där mina vänner tog avsked av den stora rockrösten. Jag var inte sämre jag och lyssnade enbart på Dio under en dag och postade egna videoklipp. I tidningarna skrev hårdrocksskribenter krönikor där de poängterade att han var en liten man med en stor röst och att han verkade genuint trevlig. Det sista kan jag bekräfta. För ett par år sedan satt jag med under en presskonferens med Dio på Sweden Rock-festivalen. Det blev en märklig stämning när han klev in i tältet, en stämning som enbart utstrålade respekt. Dio själv pratade sakligt under den korta konferensen och jag blev enormt taggad inför spelningen som var några timmar senare. Det var liksom något i luften. Dios meritlista, som innehåller medlemskap i både Rainbow och Black Sabbath och en solokarriär som bjudit på högklassig hårdrock, är svårmatchad. Bara att han klev in i Black Sabbath som efterföljare till självaste Ozzy Osbourne och spelade in album som räknas som klassiker, bland annat just “Heaven and hell” som blev namnet på bandet nu på senare år, utan att fansen sparkade bakut är rätt imponerande. Nu finns han inte mer, men musiken finns där fortfarande, och bilderna. Det finns nämligen en hel del Dio att se på dvd. Som soloartist säger mina efterforskningar att det finns fyra konsert-dvd på marknaden; “At Tokyo Super Rock Festival”, "We rock, “Holy diver live” och “Evil or divine?” som nu i juni släpps i en ny lågprisupplaga. Med Rainbow finns “Live in Munich '77” som ska vara en fantastisk spelning och med Heaven And Hell finns “Live from Radio City Music Hall”. Knepigast är det med Black Sabbath där det endast finns en som heter “Black and Blue” - en delad dvd med Blue Öyster Cult som tydligen drogs in direkt, men vissa ex hann säljas i Sverige. En raritet alltså. Men det kommer väl inte att förvåna någon om det rotas fram mer saker ur arkiven, och jag har inget emot det. Så länge det släpps något kommer Dio alltid att leva vidare.

Dummisarna från 80-talet

Thu, 20 May 2010 11:07:00 +0200

80-talsfilmerna var fyllda av - pardon my French - arslen som gjorde livet surt för alla nördar. Det finns väl mobbing i moderna filmer, men det var annorlunda då. The Huffington Post har satt samman ett femminuterscollage över klassiska mobbare från 80-talet. Här finns många scener att minnas, och det finns fram för allt bilder på unga versioner av dagens superstjärnor, notera till exempel John Cusack och Nicolas Cage. Det är några scener från en av mina absoluta favoritfilmer också - "Can’t Buy Me Love", en film som aldrig slutar att underhålla.

Min kortfilmsfavorit

Wed, 19 May 2010 10:53:00 +0200

“Music for six drummers and one apartment” är en av mina favoritkortfilmer. Jag har faktiskt musiken på CD, vilket bara är halva upplevelsen så klart. Hela upplevelsen är att se dessa sex trumslagare framföra sin musik. Jag minns att de gjorde ett framträdande på Guldbagge-galan där de spelade på en bil. Önskar att det fanns att se någonstans. Nu är samma team på gång med en långfilm som jag verkligen vill se. Till dess kan man se om kortfilmen.

Trailertisdag (19)

Tue, 18 May 2010 10:32:00 +0200

Serietidningar/grafiska noveller är en aldrig sinande källa till nya actionfilmer nu för tiden, och här har ni nästa “Jonah Hex”. Jag har inte läst den tidigare men Hex verkar vara en minst sagt annorlunda westernhjälte, här gestaltad av Josh Brolin, med John Malkovicz som skurk och en lätt transpirerande Megan Fox som sidekick. Verkar lovande.

Söndagssammanfattning (20)

Mon, 17 May 2010 01:10:00 +0200

Det här blev det den här veckan: Stephen Kings Det De senaste veckorna har jag ägnat mycket vaken tid åt att lyssna igenom en färsk ljudboksutgåva av Stephen Kings jättebok “It”. Det är en av mina favoritböcker och det var roligt att återupptäcka den i Steven Webers inläsning. Jag blev dock väldigt sugen på att se om filmen som jag vet inte är den bästa film som gjorts, och om man ser den tämligen direkt efter att ha läst (eller hört) boken så blir den en ganska stor besvikelse. Ändå kan jag inte låta bli att gilla den på något knäppt sätt. Jag har utvecklat mina tankar i en recension som är länkad ovan. Capitalism: A love story Michael Moore ger sig på ekonomin, eller ekonomi i stort kan man säga. Det handlar kanske mest om fattiga och rika. Ekonomi är lite knepigt tycker jag, varför filmen blev aningens svår att hänga med i stundtals. Mr. Majestyk Gammal actionmacka med Charles Bronson som blir förbannad när någon inkräktar på hans melonfarmande. Japp, det är plotten. Don’t fuck with Bronson, som det står på omslaget... Michael Schenker Group – Hardrock legends vol 2 Ett av mina favorithårdrocksband bland de där som inte hört till de mest kända. Här fångade tidigt i karriären av tysk tv, hungriga och oförstörda. Härligt för fansen! Kes Brittisk film som ofta listas som en av de bästa brittiska filmerna som gjorts. Det handlar om en kille som inte har så mycket framtid att njuta av, i alla fall om man får tro hans familj och alla lärare. Dyster premiss men det finns visst hopp i filmen som inte är så tokig, även om den känns lite knepig med moderna ögon. Nollpunkten Drama om hur det skulle vara om den allmänna värnplikten infördes på nytt i USA och hur det i så fall skulle vara om tre vänner blev inkallade för att serva sitt land i Irak. Som film blir det en psykologisk studie och en ganska intressant sådan. Med bland annat Elijah Wood i en av huvudrollerna. UFO – Hardrock legends vol 1 Liknande spelning som med MSG ovan. Enda skillnaden är att UFO är ett band jag inte alls lyssnat på, och därför var det lite svårt att ta åt sig DVD:n på samma sätt. Henrik Schyffert – The 90’s – Ett försvarstal I brist på lite nytt att se blev det en del återtittningar under helgen, som den här fina showen av Henrik Schyffert. Bara en sådan sak att han kommer in till My Bloody Valentines “Only shallow” och att Pavements “Range life” spelas när publiken går ut får det att bulta lite extra i mitt hjärta. Star Trek Jag har haft min “Star Trek” blu-ray utlånad sedan i julas och fick tillbaka den i helgen, så den fick åka in i spelaren igen. Det handlar så klart om den nya filmen, inte någon av de gamla. Jag hade noll erfarenhet av “Star Trek” innan jag såg J.J. Abrams film, men i och med att poängen med den är att man ska kunna se den utan att veta något om de gamla filmerna eller tv-serierna, så har den verkligen haft den effekten på mig. Jag är bra sugen på att leta mig bakåt och utforska “Star Trek” från grunden. Mumien Jag blev sugen på att se om den här halvklassikern. Jag är svag för egyptiska miljöer och i kombination med mustig matinéaction blir det extra härligt. Den här filmen har en speciell plats i mitt hjärta och den är trevlig att se om ibland. Mumiens återkomst ...och när jag ändå var igång passade jag på att se uppföljaren också. Helt okej den med, även om specialeffekterna inte håller måttet, framför allt inte filmens monster-“boss” med ett förskräckligt dåligt animerat ansikte. Men skit i det – det är ju matinéunderhållning för hela slanten!

Bra känsla inför Let Me In

Wed, 12 May 2010 12:58:00 +0200

Den amerikanska versionen av "Låt den rätte komma in" (som inte är en remake utan en ny film med eget manus från boken – skillnaden är hårfin...) har diskuterats rätt mycket på filmsajter och bloggar, inte minst av amerikaner vilket är lite intressant. Klart är att Tomas Alfredssons film är högt respekterad av alla som gillar bra film. Nu har det kommit lite stillbilder ur “Let Me In” och utifrån dem känns det i alla fall som man hittat rätt känsla i fotot. Det ska bli intressant att se något rörligt framöver för det är först då vi kan avgöra hur filmen kan tänkas bli. Jag har ju dock förhoppningar på att Matt Reeves ("Cloverfield") håller vad han lovat om filmen, och inte gör den till en generisk vampyrfilm. Låt oss hoppas på det.

Twisted Sister-recensionen

Wed, 12 May 2010 10:36:00 +0200

Jag har märkt bland vänner och bekanta att man saknat min Twisted Sister-recension här på nätet. Verkar som den bara gick i tidningen, så jag lägger upp den i bloggen tills vidare. KONSERT Twisted Sister Conventum Arena, Örebro 8/5 4 stjärnor När det annonserades att huvudbandet till konserten som kompletterade årets upplaga av Metallsvenskan skulle bli Twisted Sister kändes det klockrent. Vem kan inte älska detta New York-band? Även om de bildades redan 1973 var det elva år senare det stora genombrottet kom med “Stay hungry”, vars “I wanna rock” och “We're not gonna take it” förseddes med komiska videos som gick varma överallt, inte minst i svenska tv-programet “Bagen”. Men bakom den humoristiska touchen och det visuella utspelet fanns ett kompetent hårdrocksband vars skivor håller oväntat bra än idag. Starka låtar som är lätta att ta till sig. Nu har det gått rätt många år sedan glansdagarna. Bandets historia var all 1987, men tio år senare blev det en återförening som sedan dess genererat turnér, en nyinspelning av succéalbumet, en liveskiva och en julskiva (!), så de har varit aktiva även på senare år. Med andra ord kändes förutsättningarna för kvällens spelning mycket goda: ett låtmaterial som fortfarande håller, ett band som håller igång och en visuell image som borgar för något roligt att titta på. Och det blev en spelning som levde upp till förväntningarna. Visst, Twisted Sister är märkbart äldre, det är inte riktigt samma skärpa och energi i helheten som förr, och de har en betydligt mer nedtonad look än tidigare, men låtarna är fortfarande lika bra (se min blogg på meny.nu för en låtlista). Fantastiskt nog är originalsättningen intakt än idag. A.J. Pero har bara en fjärdedel av sitt trumset kvar – bokstavligen, han hade fyra bastrummor när de var som mest visuella, men jobbar på bra med ett drivet trumspel. Köttiga Mark Mendoza är så stor att hans bas ser ut som en Guitar Hero-gitarr i björnlabbarna, som då och då ger instrumentet rejält med stryk på ett väldigt lustigt sätt. Eddie Ojeda har kvar samma “bullseye”-gitarr han haft sedan 70-talet och ser ungefär ut som förr, bara 25 år äldre och Jay Jay French ser zombieaktigt loj ut bakom sin gitarr, men lyser upp när han går in i en monolog om alla band som bara sjunger om negativa saker. Sen har vi den stora entertainern Dee Snider. 55 år gammal men i oerhört bra skick – han älgar runt, sjunger bättre än jag hade trott och mellansnackar sig till applåd efter applåd. Det är ett väldigt Sverigefjäskande, men det går hem – Twisted Sister levererar. Det gör dock inte Conventum som bjuder på det beryktade usla ljudet. Snider säger att det låter “dogshit” på scenen och det är inte så mycket bättre framför den. Det och diverse instrumentkrångel sänker helhetsintrycket en smula, men i övrigt var konserten precis så bra som jag hade hoppats på. Klockrent, som sagt. ANDERS JAKOBSON

Trailertisdag (18)

Tue, 11 May 2010 15:22:00 +0200

I söndags när jag var på bio såg jag två trailers som fastnade, den ena för att det är film jag bara mååååste se och den andra för att det är en film som inte ens vilda hästar med automatvapen kan få mig att se. En omvänd effekt alltså. I och med att jag missade att publicera en trailer förra veckan, bjuder jag på båda två nu. Inception: (jo, jag vet att jag kört en tidigare trailer från filmen tidigare, men den är ju så grym) Kommissarie Späck: (skitkul som sketcher i Guldbaggegalan, men som hel film? I don’t think so)

Söndagssammanfattning (19)

Sun, 09 May 2010 22:35:00 +0200

Filmveckan hämmades av liveframträdanden både på fredagen och lördagen, men lite blev det i alla fall. Familjen Macahan – Box 3 Hemma i sjuksoffan i måndags klämde jag åtta timmar “Familjen Macahan” nästan i ett svep. Denna tredje box, som är andra hälften av säsong 2, kändes betydligt roligare än den andra boxen som kändes lite seg. Fullt drama i fem långfilmslånga avsnitt. Mia & Klara – säsong 1 Fortfarande krasslig fortsatte rehabiliteringen med en hel säsong “Mia & Klara” som en uppvärming inför Mia Skäringers show i Degerfors på fredagen (vilken var mycket bra - läs Marias recension). Det är så jävla bra, fortfarande och för alltid. Me & Orson Wells Hört talas om den här filmen? Nej, jag trodde väl det. Rekommenderar jag er att se den? Det kan ni hoppa upp och sätta er på! Lite osexig titel och spontant ingen film man kanske står och pillar på i videobutiken, men filmen är extremt sevärd, inte minst för en av de starkaste rollgestaltningar jag sett på mycket länge (det vill säga Orson Wells i Christian McKays tolkning). The Messenger Fransk/amerikansk dramathriller om en man som får anledning att se över sitt liv efter att fått en påhälsning av en annan man som kan se när folk ska dö. Filmen är lugn men har ett snabbt tempo. I alla fall känns den så och det är ingen dum rulle alls. Med bland annat den i princip felfria John Malkovicz i rollen som budbäraren. Terror på Elm Street Veckan avslutade at the movies tillsammans med en massa babblande kids. Skapligt irriterande. Det bidrog till ett negativt helhetsintryck av nyfilmatiseringen av skräckklassikern, men filmen i sig var dessvärre inte alls så bra som jag hade hoppats på. Den var lika trist som mitt minne av de gamla filmerna. Gott om jump effects dock, vilket fick de babblande kidsen att tystna för en sekund i alla fall. Alltid något.

Twisted Sisters låtar i Örebro

Sat, 08 May 2010 22:22:00 +0200

Recensionen av kvällens konsert med Twisted Sister är inskickad till redaktionen för redigering och trycks ut i morgon bitti, men här kommer lite bonusmaterial, nämligen låtlistan: 1. Come out and play 2. The kids are back 3. Stay hungry 4. Captain Howdy 5. I believe in rock’n’roll 6. You can’t stop rock’n’roll 7. The fire still burns 8. Shoot 'em down 9. We’re not gonna take it 10. The price 11. Burn in hell 12. Under the blade 13. I wanna rock Extranummer: 14. Be chrool to your scuel 15. S.M.F. Och som extra bonus har jag gjort i ordning en Spotify-playlist med just de här låtarna - varsågod!

Dvdkrönikan 7/5

Fri, 07 May 2010 10:06:00 +0200

I kväll åker jag till Degerfors. Det hör inte till vanligheterna och senast jag var där köpte jag en bil. Det har jag inte tänkt göra ikväll, men däremot ska nämnda bil ta mig till Valsverket där Mia Skäringer kör sin show “Dyngkåt och hur helig som helst”. Jag är “plus 1” till Karlskoga-Kurirens recensent. När showen gick i Örebro fick den den femma av NA:s recensent om jag inte minns fel så förhoppningarna är ganska högt ställda. Jag tror dock inte att jag kommer att bli besviken, Mia Skäringer är ju en av de roligaste komiker som poppat upp i Sverige under senare år. Tillsammans med parhästen Klara Zimmergren gjorde hon pinsamhetshumor först i radio, programmet “Roll on” och sedan i den utmärkta “Mia och Klara” på tv, vars två säsonger jag följde slaviskt och som numera står som dvd:er i min tv-seriehylla. Det var så befriande skönt att få karaktärsdriven komedi som inte förlitade sig på billiga och återkommande poänger och punchlines, som till exempel brittisk humor har en tendens att göra. Jämför “Little Britain” med “Mia och Klara” - för min del är det ganska givet vilken som är roligast. Vågar man hoppas på extra mycket av tatuererskan Tabita Karlsson ikväll när hon bara är knappt 1,5 mil från hemmet på Skrantavägen? Jag tror det är min favorit av Mias karaktärer – snacka om en chosefri person. Men det är ju väldigt svårt att inte ta till sig hårfrisörskan Gulletussan också, även om den karaktären kanske är mest tragisk. Jag brukar ofta imitera hennes sätt att säga “Ja-a” och drar mig inte från att upprepa frågan “Har du bu-arn?”. De som tittat på TV4 under vintern har sett Mia stå på egna ben utan Klara i den populära komediserien “Solsidan”. Jag såg bara några avsnitt, men tyckte att Mia faktiskt var den stora behållningen. Hon har en så naturlig och trovärdig känsla i sitt skådespeleri, att det blir väldigt lätt att ta till sig hennes karaktärer. Om ni som jag missade större delen av “Solsidan” så ska ni inte hänga läpp för det, för den 30/6 släpps hela serien i en 3-dvdbox. Och även om den inte annonserats ut än så kan vi nog räkna med att “Dyngkåt och hur helig som helst” också har dokumenterats för ett framtida dvd-släpp, och i höst ska Mia och Klara komma tillbaka med en tredje säsong som kanske hinner kommer på dvd innan årets slut. Med lite tur kommer något nytt med Mia Skäringer – med eller utan kompanjonen Klara Zimmergren – att pytsas ut med jämna mellanrum under resten av 2010. Bonusmaterial: Recension av “Mia och Klara” - säsong 1 Recension av “Mia och Klara” - säsong 2

Star Wars för dig som inte har tid och gillar Lego

Wed, 05 May 2010 23:03:00 +0200

Det är tur att det finns folk som verkar ha både hur mycket tid och kreativitet som helst. Nedanstående blixtsnabba Lego-version av “Star Wars” (originaltrilogin) är inte bara imponerande i sitt hantverk, utan även extremt underhållande.

Söndagssammanfattning (18)

Sun, 02 May 2010 22:13:00 +0200

Veckans skörd av filmtittning... Robsessed Totalt meningslös “dokumentär” (eller kändisporträtt) av “Twilight”-stjärnan Robert Pattinson. Den lägsta formen av journalism (okej, renodlat skvaller är sämre) där inte en enda person av tyngd är med i filmen för att säga något om R-Pattz (som han kallas i England). Det finns inte ens några scener ur hans stora filmer med. Riktigt skräp. The Haunted Airman Bonusfilm i boxen med “Robsessed” vilken är en engelsk tv-film från ett par år sedan. Robert Pattinson är riktigt bra i den och filmen i sig är något slags skräckdrama med en hel del kvaliteter, som dock inte håller hela vägen. The Imaginarium of Doctor Parnassus Terry Gilliams senaste film och även det som blev Heath Ledgers sista film. Han dog ju under inspelningen och efter ett par månaders uppehåll hoppade Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell in och kompletterade hans scener. Låter knepigt, men det är gjort på ett väldigt smart sätt. Filmen i sig kräver att man har gott om fantasi, och lyckligtvis har jag det. Iron Man 2 Jag gillar att “Iron Man”-filmerna, precis som “The Dark Knight” tar hela serietidningsgrejen på allvar och gör riktiga filmer av sina storys istället för lättsamma familjeäventyr. Jag gillar även hela konceptet med “Iron Man”, som i sig är en serie jag inte läst så mycket, eller egentligen inte alls. Men den här filmen är inte lika bra som den första, fast klart godkänd i alla fall. A Serious Man En av mina favoriter från årets Oscarsutbud, till lika bröderna Coens senaste film släpps i butik nu på onsdag. Ett måste tycker jag som gillar mer eller mindre det mesta Ethan och Joel skapat. Den här filmen bjuder på riktig Kafka-stämning i 60-talets judiska kretsar. Låter kanske inte direkt upphetsande, men filmen är både bra och rolig. Shan Atci Comedy Tour Shan Atci är dessvärre en av de svenska ståuppare som jag absolut inte fastnat för och den här färska föreställningen hjälper inte till på något sätt. Ett och annat roligt skämt finns där, men det mesta känns trist och förutsägbart. Exit Speed Schysst 80-talsaction, fast inspelat härom året. Hjärndöd historia med stereotypa karaktärer och ologiska händelser, men helt perfekt för vad den är. Jag njöt hela tiden när en grupp “vanliga” människor slåss mot ett vansinnigt motorcykelgäng. Eureka Jobbig film om snorrik guldgrävare (Gene Hackman) som på ålderns höst får sitt liv infekterad av en uttråkad hustru, en provocerande svåger och tjatig maffia. Knepigt filmad och ingen film som föll mig i smaken. Dante 01 Fransk science fiction pratas det kanske inte så mycket om, men “Dante 01” är en bra film i genren. Kanske inte direkt superoriginell i sitt upplägg med en rymdstation som agerar fängelse för livsfarliga fångar mitt ute i ingenstans i rymden, men filmen är snyggt gjord, innehåller bra skådespel och precis rätt klaustrofobisk känsla för storyn. Ice Age 3: Det våras för dinosaurierna Vaknade upp denna söndag med snorig näsa, ont svalg och en huvudvärk som aldrig ville släppa och tyckte att “Ice Age 3” var en lämplig film att vila till. Det var den i och för sig, men den klart sämsta filmen i sviten. Fox Animation är väldigt långt från Pixar...

Bio i onsdags och i framtiden

Fri, 30 Apr 2010 10:51:00 +0200

I onsdags var jag på “Iron Man 2”, vilken jag kommer att tycka till mer om på söndag i min vanliga sammanfattning, men nästa biobesök blir sannolikt “Terror på Elm Street”. Jag har sett några av de gamla filmerna, men inte alla (det finns väl sju eller något) och är mest irriterad över att Freddy Krueger blev någon sorts one-liner-gubbe. Det jag har sett av den nya filmen så känns det som den brändskadade mardrömsfiguren har blivit tyst och otäck, och det gillar jag. One-liners får andra syssla med.

Trailertisdag (17)

Tue, 27 Apr 2010 10:20:00 +0200

Nu blir det lite “favorit i repris” i och med att jag redan haft “The Last Airbender” under den här rubriken förut, men den tredje trailern har dykt upp och etablerar filmen som en riktigt härlig äventyrsfilm. Jag har läst nyheter om att en konvertering till 3D har gjorts med lyckats resultat (vilket inte är samma sak som att filmen gjorts för 3D från första början) och det finns gott om scener i trailern som jag känner kommer att bli maffiga i 3D, konverterad eller ej. Filmen har amerikansk premiär i juli, men kommer inte till Sverige förrän i september, och då möjligen under det betydligt sämre namnet “The Legend of Aang”. Trist att behöva vänta...

Söndagssammanfattning (17)

Mon, 26 Apr 2010 01:36:00 +0200

Veckan i sammanfattning. Två stora musikboxar har begränsat antalet filmer jag såg. C Eriksson solo Galenskaparnas Claes Eriksson testade sina egna vingar i en soloshow för några år sedan (och just nu kör han en uppföljare på hemmateatern Lorensbergsteatern i Göteborg). Är man likt jag ett fan av Galenskaparna After Shave lär man uppskatta denna, något långa dvd. Babysitter Wanted Omslaget gör gällande att detta är en fantastisk skräckfilm. Jag valde att bemöta det i min recension, för det var nämligen långt i från en fantastisk skräckfilm... Robert Broberg Maffig box om tre dvd:s med en unik svensk artist. Jag är inget superfan men måste ändå erkänna mig mycket imponerad av det jag har sett, även om det egentligen bara är ett skärsnitt ur hans långa karriär. Desutom har jag upptäckt många fina låtar jag inte hade hört tidigare. Frågan är vem som ska ta över just den här formen av underhållning i framtiden? Millennium-serien Sjätte och sista delen i “Millennium”-filmatiseringen som tv-serie gick i lördags. Jag har uppskattat filmerna i detta format – mycket mer från böckerna har kommit med och själva formatet med 90 minutersavsnitt har varit väldigt schysst. Klart positivt. I juli släpps dessa varianter som tre dubbel-dvd:s. Coheed And Cambria: Neverender Coheed And Cambria är ett favoritband som nyligen släppt sin femte skiva, men för ungefär ett och ett halvt år sedan genomförde de 16 konserter i fyra olika städer där de avverkade sina då fyra album i tur och ordning från början till slut. Resultatet finns nu på en dubbel-dvd med namnet “Neverender” och i en box med fem dvd och fyra cd under det längre namnet “Neverender: Children of the Fence edition”. Den hamnade i min ägo för ett tag sedan och de fyra konserterna har avverkats. Jag gillar idén skarpt, och det koncept som finns i bandets kompletta produktion får oundvikligen nytt fokus. Mycket coolt, och väldigt bra filmade konserter. Super Mario Bros Bedrövlig filmatisering av en av tidernas mest framgångsrika och älskade tv-spelsserier. Visserligen den första filmen baserad på ett tv-spel, men kanske också den sämsta. Inte ens kult i mina ögon.

Låt den rätte bli grafisk roman

Fri, 23 Apr 2010 14:13:00 +0200

I veckan har det avslöjats att den planeras att göras en grafisk roman av "Låt den rätte komma in" i samband med den amerikanska filmatiseringen. Eller: amerikanerna planerar att göra en grafisk roman, författaren John Ajvide Lindqvist var lyckligt ovetande till han fick läsa om det själv i en pressrelease, vilket fått honom att ryta till. Ur en personlig synvinkel tycker jag det låter spännande. Jag har läst en del grafiska noveller under de senare åren och de kan i bästa fall tillföra något till en redan existerande historia. Å andra sidan kan jag förstå att Lindqvist känner sig överkörd, men han måste väl ändå inse att hans historia slutade vara hans historia när filmrättigheterna såldes till USA. Det finns säkert klasuler om uppföljare så jag kommer i alla fall inte bli överraskad om den kommer en andra film om några år och Lindqvist borde inte heller bli det.

Dvdkrönikan 23/4

Fri, 23 Apr 2010 10:01:00 +0200

Jag blir alltid lika glad när någon i min närhet överväger att gå över till blu-ray. Just nu är det en kompis som är nära att ta steget och när vi pratade om det ställde han en väldigt bra fråga: ”Hur bra kan man egentligen få gamla filmer?” Vad han syftade på var om det går det att få gamla filmer knivskarpa i bilden precis som moderna. En intressant fråga som jag tror att svaret faktiskt är ja på. I fjol kom en 70 årsjubileumsutgåva av ”Trollkarlen från Oz” (1939). Filmen var en av de första filmerna som gjordes i Technicolor, vilket innebar att ett antal olika negativ projekterades samtidigt. Vad som hände då var att negativen inte riktigt hamnade i fas och filmen fick en lite mystisk look som bidrog till stämningen. När filmen nu förbereddes för blu-ray skannades negativen av och lades ihop perfekt. Resultatet blev att den numera perfekta bilden avslöjade sådant som man inte hade sett tidigare – i negativ betydelse. För att komma runt detta fick man digitalt gå in och redigera bilderna. De som har sett slutresultatet säger att det är en fantastisk utgåva, trots att bilden egentligen blev för bra. Man behöver dock inte gå tillbaka 70 år i tiden för att stöta på detta problem. Nyligen kom ”Sagan om ringen”-trilogin på blu-ray och de recensioner jag läst har påpekat att den skarpa bilden avslöjar brister i specialeffekterna, som en gång i tiden var top-of-the-line. Snart kommer de sex ”Star wars”-filmerna på blu-ray. Originaltrilogin är väldigt känslig för somliga. Filmerna har redan förändrats en gång innehållsmässigt när George Lucas sköt in lite nya digitala effekter och ändrade några scener och diskussionerna på nätet går nu kring vilken version av filmerna som hamnar på blu-ray. I den bästa av världar är det samtliga existerande versioner. Men det jag funderar på är vad knivskarpa bilder kan göra för känslan. De som är snudd på religiösa fans av filmerna såg dem troligen för första gången på en tidig videokassett, eller möjligen på tv, eller kanske ännu mer troligt på en videokassett avspelad från tv, kanske till och med en kopierad videokassett av en videokassett avspelad från tv. Hur som helst nästan så långt från 1080p High Definition man kan komma. Jag är helt övertygad om att den korniga kvaliteten bidrog till känslan och hur blir det då när bilden blir perfekt? Å andra sidan har säkert alla ”Star wars”-fans redan filmerna på dvd och då blir kvalitetsklivet inte så stort som jag inbillar mig.

Bling bling i SatC 2

Thu, 22 Apr 2010 10:03:00 +0200

Idag tänkte jag glädja den kvinnliga delen av läsekretsen med en sanslöst bling bling:ig affisch till den kommande “Sex and the City 2”: Apropå “bling bling” så har filmen redan dragit in en massa pengar, trots att den har premiär först om en dryg månad. Biljettförsäljningen är redan igång och enligt den amerikanska biljettförmedlaren Fandago stod filmen för 20% av deras dagliga försäljning när den kom upp. I Sverige får filmen premiär den 28/5. Än så länge går det inte att förhandsboka biljetter. Kommer jag att se filmen? Mja, möjligen på DVD. Så här tyckte jag om den första.

Trailertisdag (16)

Tue, 20 Apr 2010 10:10:00 +0200

Jag har väldigt svårt att tro att “Paper Man” kommer att gå upp på svenska biografer, men vi kan ju hoppas på en dvd-release i alla fall i höst eller så. Här spelar Jeff Daniels en misslyckad romanförfattare som hittat på en egen Mållgan (Ryan Reynolds) som hjälper honom genom vardagen. Reynolds ser för läskig ut i blekt hår men han är bra som superhjälte, vilket känns lovande inför “Gröna lyktan”. Känns som en ganska trevlig film och Jeff Daniels är ju sällan dålig.

Rutger Hauer blir luffare med gevär

Mon, 19 Apr 2010 09:41:00 +0200

För ett par år sedan kom “Grindhouse”-filmerna "Death Proof" och "Planet Terror" och i samband med det en rad trailers till filmer som inte fanns, gjorda av en del prominenta filmskapare. Det utlystes även tävlingar bland allmänheten om den bästa trailern till en “Grindhouse”-film som inte fanns på riktigt. Vinnare blev “Hobo with a Shotgun”: Nu ska trailern bli riktig film och som luffaren som beväpnar sig för att rensa upp i träsket kommer vi att kunna se Rutger Hauer.

Söndagssammanfattning (16)

Sun, 18 Apr 2010 23:39:00 +0200

Veckans sedda filmer och tv-serier: Chéri Halvkostymdrama om trånande i Paris under det tidiga 1900-talet. Tyvärr inget som gick hem hos mig som halvslumrade genom hela filmen. Kostymfilmer är dessvärre rena sömnpillret för mig. Min förlust kanske. Man Stroke Woman Brittisk sketchserie från 2005 och 2007 som nu släpps i Sverige (om ett par veckor) i sin helhet, det vill säga 12 halvtimmesavsnitt. Till en början annorlunda och roligt sedan tjatigt repetativt som de flesta britiska humorserier brukar vara. Dock riktigt kul när det är roligt. Solisten Robert Downey Jr som kolumnist som stöter på en psykiskt instabil uteliggare (Jamie Foxx) som visar sig vara en klassiskt skolad cellist. Baserad på verkliga händelser och en bra och gripande film. Dock inte tillräckligt bra och gripande för att jag ska förgylla den, men ändå sevärd. Arctic Outbreak “The Thing”-kopia med den globala uppvärmningen som skurk. Kändes på pappret som en schysst film, men faller ganska platt på smått uselt skådespeleri, styltig dialog och irrationellt agerande. Lite synd. Defendor Woody Harrelson spelar en sinnessvag människa som antar en superhjältepersona för att rensa upp i drogträsket. En annorlunda superhjältefilm som till nästan 100% är ett drama. Lite svår att få grepp om men klart godkänd. Horsemen of the Apocalypse Jonas Åkerlunds andra långfilm går i “Seven”-stilen och är rätt bra om man gillar den typen av thrillers. Tyvärr blir filmen ganska förutsägbar, men den är snyggt gjord och får bara Åkerlund lite roligare manus att jobba med kan han bli riktigt vass som långfilmsregissör. Shutter Island Alla som läst “Patient 67” kommer likt jag tycka att “Shutter Island” inte är så vidare spännande trots att den är välgjord. Ett ganska vanligt scenario när man ser filmer som adapterats från böcker man läst, men i synnerhet i detta fall när det handlar om en deckargåta. Men ändå: en bra film.

Dagens "måste se" på tv

Tue, 13 Apr 2010 18:41:00 +0200

I kväll, kl 22.00 på SVT1, visas den utmärkta dokumentären “King of Kong” så jag rekommenderar så varmt att jag nästan fattar eld. Den har några år på nacken nu men är lika bra varje gång man ser den. Här är en bloggtext jag skrev om filmen när jag hade sett den för första gången för över två år sedan, och här är en recension på filmen när jag hade sett den för andra gången.

Trailertisdag (15)

Tue, 13 Apr 2010 11:07:00 +0200

Nedanstående trailer har jag faktiskt skrattat på riktigt åt varje gång jag sett den. Känns unikt och jag vill verkligen se filmen NU! “Dinner for Schmucks” går upp i USA i juli och jag hoppas att den kommer hit ungefär samtidigt. Paul Rudd och Steve Carell är favoriter sedan tidigare och hyfsat nya Zach Galifianakis är även han hur rolig som helst. Undrar bara vad för “rolig” svensk titel den här filmen får?

Söndagssammanfattning (15)

Sun, 11 Apr 2010 23:29:00 +0200

Dags för en ny söndagssammanfattning. Den här veckan passerade jag 100 sedda titlar under 2010, närmare bestämt 101 med de som listas här nere. (Och för att poängtera att jag faktiskt har ett liv har jag även under veckan gått med i dejtingsajten Happy Pancake!) Detta sågs: Avatar 3D Ja, “Avatar” har jag skrivit om tidigare, och 3D-upplevelsen fick en lång blogg med en hemsk bild härom dagen så det finns inte så mycket mer att säga. Bra film och kul att ha sett den i 3D. Iron Rose För några veckor sedan såg jag “Lost in New York” av den obegripliga Jean Rollin och jag har dragit mig från att se denna, men konstaterar häpet att det var en av de bättre jag sett han göra. Lite knepigt men förhållandevis rak om ett älskande par som virrar bort sig på en kyrkogård mitt i natten. Inte så spännande plott kanske och filmen kunde varit myckte bättre, men i sitt sammanhang var den till och med bra. Old dogs John Travolta och Robin Williams i en tokig familjekomedi där Williams plötsligt får två sjuåringar på halsen – som är hans barn. Möjligen rolig för familjer men inte så värst för denna bloggare. Claes Malmberg Live! En helkvällsföreställning med sympatiska Claes Malmberg där skoj och allvar blandas snyggt utan att det blir ståuppgapigt. En trevlig DVD som släpps först om drygt två veckor. Paranormal Activity En av den senare tidens mest hypade skräckfilmer. Personligen blir jag inte så värst skrämd av spöken och dylikt på film, men den här lågbudgetfilmen har en del scener som är minst sagt effektiva. Har ni inte sett den så ramlar den ut hos er favorituthyrare/webbshop på onsdag. Rekommenderas för skräckfantaster. Red Riding 1983 Den avslutande delen i en uppmärksammad brittisk trilogi. Filmerna har ramlat ut med en månads intervall här i Sverige och jag önskar nu att jag hade sett dem med kortare intervall. Hur som helst faller alla bitar på plats i denna sista del som jag nog anser är den bästa. Som sin helhet är “Red Riding”-trilogin värd uppmärksamheten och när jag ser om dem kommer jag att göra det i ett snabbare tempo. Away we go Riktig härlig feel good i roadmovieformat när ett par som väntar barn far runt hela USA för att hitta platsen de kan kalla sitt hem. Skönt skådespel och många skruvade sidokaraktärer. Ett film att både skratta och mysa åt. Rekommenderas varmt!

Dvdkrönikan 9/4

Fri, 09 Apr 2010 12:15:00 +0200

Tom på uppslag till veckans krönika vände jag mig till en kompis för idéer. ”Något du saknar på dvd kanske?” tyckte hon. Jag lät tanken sjunka in lite och kom på att jag bloggat fram en önskelista för nästan två år sedan. Det var en lista med fem titlar, varav två faktiskt dykt upp på dvd sedan dess – Galenskaparna After Shaves ”Tornado” och ”S*M*A*S*H”. Men tre är alltså kvar: 1. ”Brutal-tv” I övergången mellan 80- och 90-talet njöt jag av radioprogrammet ”Riskradion” av och med bland annat Erik Blix och Stefan Livh. Jag skrev till och med till Blix som svarade och en fråga jag hade var om de inte skulle göra något för tv. Det gjorde de och resultatet blev ”Brutal-tv”, en smått bisarr sketchshow där Robert Gustafsson gjorde sin första version av trädgårds-Bertil. Med tanke på att i princip allt som Gustafsson varit med i släppts så borde det inte vara helt omöjligt att även ”Brutal-tv” släpps ut på marknaden. 2. ”Pappas pojkar” I något sammanhang såg jag en liten snutt ur den här 70-tals deckarkomedin med Magnus och Brasse. Mycket mer än så vet jag inte om den, men det jag minns mest var att signaturmelodin var så sanslöst svängig att jag bara måste höra den igen! Kanske en svag anledning till att önska ett dvd-släpp, men jag vågar lova att det finns sämre tv-serier ute redan idag. 3. ”Ingesson” Det här var Fredrik Lindströms första egna program på tv och jag älskade det. Den Lindströmska humorn gick hem direkt när banala saker diskuterades i magasinform. Det bästa med programmet var musiken som Robert Wells stod för i en liten jazztrio. För mig är det det bästa Wells hittat på. Jag minns att det kom en VHS som inte var komplett så ett definitivt dvd-släpp är mycket önskvärt. När jag ändå håller på kan jag komplettera med ytterligare två önskningar: 4. ”Kvällstoppen” År 2000 hade Lindström (igen) ett mycket speciellt listprogram tillsammans med Per Sinding-Larsen i ett antal avsnitt. Namnet snoddes från 60/70-talsradioprogrammet men innehållet var något helt annat, dock musikrelaterat. Fortfarande lite banalt, men mer seriöst och vansinnigt underhållande. 5. ”Rederiet” och ”Tre kronor” Det här är min kompis önskan, men jag är böjd att hålla med: När både ”Varuhuset” och ”Goda grannar” kommit på dvd bör SVT:s långkörare ”Rederiet” också göra det, och TV4 borde trycka ut ”Tre kronor”. Har en svensk tv-serie fått ett mer definitivt slut än när Per Ragnar med vansinne i blicken utbrast ”Jag är sanningen!” och sprängde hela rasket i luften? Jag tror inte det och jag vill gärna se det igen.

Barfly på svensk dvd

Thu, 08 Apr 2010 10:17:00 +0200

För något år sedan eller så var det någon som postade en kommentar och undrade om filmen “Barfly” skulle komma på svensk dvd. Om du fortfarande läser min blogg så kan jag berätta att den släpps den 12/5 till midprice dessutom. Service, om än lite sent... :)

Sanningen om den "nya" Harry Potter-boken

Wed, 07 Apr 2010 18:50:00 +0200

Många minns kanske den gamla gemensamma nöjesbloggen där jag och Eva Åkesson slogs om att vara första med Harry Potter-nyheter, och sedan Evas egen blogg där det var en hel del Potter bland inläggen. Jag får ta över stafettpinnen känner jag, nu när Aftonbladet kommer med lögner. “Ny Potterbok inte långt borta” menar de i en artikel, men läser man artikeln – vilket inte är så svårt i och med att den är tämligen kort, så finns bara följande citat från JK Rowling: “Jag är ganska säker på att jag kommer ge ut en ny bok inom en inte alltför avlägsen framtid”. En ny bok, ja, inte en Potter-bok specifikt. Jag valde att researcha nyheten genom att vända mig till MuggleNet för om det inte står någonting där, då finns det inte. En bit ned på sidan hittade jag en nyhet om ett framträdande hon gjort i Vita huset under påskhelgen där hon svarat på lite frågor, och bland svaren hittar jag: - Jo thinks in 10 years time she may want to do something else with Harry’s world. Jo’s not ready to say what she’s writing right now, but she is enjoying writing. Jo confirms she has written some other things, and she’ll be releasing something in the “not too distant future” that is not Harry. “Not too distant future” är ju “en inte alltför avlägsen framtid” så var citatet kommer ifrån känns ju ganska givet, men Aftonbladet – och möjligen Washington Post som de norpat artikeln ifrån – missade att det inte är en Harry Potter-bok. Så så var det med det.

Närkontakt av 3D graden

Wed, 07 Apr 2010 09:36:00 +0200

Tisdagen den 6/4 kan skrivas in i den personliga historieboken: det var då 3D-bio-oskulden rök. Självklart blev det “Avatar 3D” som fick den stora äran. Jag har tidigare varit lite... mja, jag ska inte säga negativ, men åtminstone lite restriktiv mot hela hypen, men nu när Örebro fått 3D-bio och dessutom plockade in “Avatar” på nytt så kändes det som att om det är någon film man ska se i formatet så är det ju den. Här kommer lite reflektioner från denna första kontakt med tredimensionellfilm på bio... 1. Upplevelsen Ja, vad ska man säga? Det är något utöver det vanliga att se en film i 3D. Till att börja med trodde jag inte att det skulle vara så mycket som det faktiskt var. Jag minns de röd-gröna 3D-filmerna som gick på tv under 80-talet när någon enstaka scen kom ut ur tv:n, men här är det 3D all the way. Inledningsvis sitter man och mest överväldigas av allt man ser, men efter ett tag blir det bara en naturlig del av helhetsbilden att man får påminna sig själv om att det faktiskt är 3D. Otroligt lustigt hur snabbt ögonen och hjärnan bara accepterar det hela. Men det är väldigt effektfullt. Inte bara i de stora episka scenerna utan mest hela tiden. Eftersom “Avatar” till större delen utspelar sig i en djungel så är det mycket frön och löv och jox som svävar omkring och det är nästan så att handen åker upp för att vifta bort det. Så effektivt är det. Mest imponerande är djupet i bilden. I inledningen av “Avatar” ser man en lång rad med kuvöser, nästan som en korridor, och redan där blir man imponerad och ännu mer när de maffiga naturbilderna kommer lite senare i filmen. 2. Glasögonen “TV-Piraterna”-brillorna från 80-talet funkar så klart inte nu för tiden och jag trodde att man skulle få låna glasögon på bion. Det fick man inte, man fick någon sorts modern variant av de gamla billiga glasögonen. Att säga att de var det snyggaste man har sett vore ju att ljuga å det grövsta, men å andra sidan var man knappast ensam om att se ut som en fåntratt i biosalongen. Jag misstänker att man inom en snar framtid kan köpa lite snyggare och framför allt bekvämare glasögon, för dessa var ganska vassa och kantiga. Min bänkkamrat fick skavsår på näsan, men jag klarade mig då jag kunde ha mina 3D-brillor utanpå mina vanliga glasögon (för maximal töntlook)... Även om det kändes lite ovant så var det samma sak här – man vande sig snabbt och tänkte inte så mycket på att man hade någonting på sig. Nu är det kanske lite mer ovant för de som inte har vanliga glasögon på bio, men det var inget man stördes av i alla fall. Glasen är ju neutrala och inte gröna och röda som förr. Ett orosmoment (förutom att jag inte trodde man skulle kunna kombinera 3D- och vanliga glasögon) var att ögonen skulle bli trötta av den ovana ansträngningen, så jag testade att ta av glasögonen för att se vad som hände. Bilden blev lite oskarp, men fullt sebar. Dock blev textningen dubbel och förskjuten så det föll på det. En annan intressant sak som jag roade mig med var att blunda med ena eller andra ögat, då försvann 3D:n och det blev vanlig 2D, sen var det bara att öppna båda ögonen igen så kom 3D:n tillbaka... Fånigt, men ett roligt test av tekniken. För övrigt står det på glasögonen att de inte kan användas som solglasögon? Nähä? Jag som hade tänkt strosa runt med dem jämt från och med nu! 3. Mitt enda gnäll Det enda som irriterade mig under hela upplevelsen var den svenska textningen som liksom hamnar närmast ögat i 3D-bilden. Det kändes fel på något sätt och blev lite av ett störningsmoment. Nu hade jag sett “Avatar” tidigare, så jag kunde hoppa över textläsningen men det kändes helt klart som den låg på fel plats i bilden. 4. Konklusion Nu fattar jag grejen med 3D-bio och har full förståelse för att vi kommer att få allt fler filmer som presenteras på det här sättet framöver. Dock känner jag inte att jag måste se varenda film som kommer i 3D. Det gäller att plocka ut guldkornen, där formatet tillför något och inte bara är med för att det går. Innan filmen visades två animerade trailers, en väldigt 3D-specifik på “Despicable me” (som på svenska tydligen får den roliga titeln “Dumma mig”) och så nya “Shrek”. Även om dessa filmer ser fräsiga ut i 3D så känner jag inte att jag nödvändigtvis behöver se dem i 3D för det, och med ett biljettpris på smått saftiga 150 kr så måste det verkligen vara värt det. Det var det i fallet “Avatar”.

Trailertisdag (14)

Tue, 06 Apr 2010 09:50:00 +0200

Å ena sidan är “The Expendables” ett 80-talsactionfans våta dröm, men å andra sidan tycker jag inte att den här trailern gör att man längtar ihjäl sig efter filmen. Sylvester Stallone har samlat ihop både gamla och nya actionhjältar till vad som borde kännas som actionfilmernas actionfilm, men än så länge känns den mest “jaha”. Kanske kan trailer nummer 2 ändra på det i framtiden?

Söndagssammanfattning (14)

Sun, 04 Apr 2010 23:17:00 +0200

Påskvecka och lite ledighet och tid för filmtittande. Jo, det blev en del nu när jag sammanfattar veckan. Detta sågs: Saltön – säsong 3 Den tredje säsongen av “Saltön” gick i mål i veckan. Den klart sämsta hittills. Nog var “Saltön” bättre förut, eller har det alltid varit så här stolpigt och med tramsiga intriger? American Summer Amerikansk C-komedi som inte alls heter “American Summer” i original, utan det är bara en europeisk titel för att rida på “American Pie”-vågen (titelns “logga” är i exakt samma stil), och som inte är rolig och vars poäng verkar vara att pränta in att det är okej för killar att sälja tjejer som prostituerade. Skräp. American Swing Dokumentär om swingerlivet och New York-klubben Plato’s Retreat i synnerhet under 70- och 80-talet. Godkänd, men förlorar på att varken de som uttalar sig i filmen eller ämnet i sig är speciellt intressant. Flickan från ovan Peter Jacksons senaste bokadaption (med frun Fran Walsh och kompisen Philippa Boyens igen) är även den en klassiker, som jag dessvärre inte läst. Vet inte om det gör så mycket, men kanske lite. Filmen är otroligt flummig när en 14-årig tjej (suveräna Saoirse Ronan) mördas och hamnar mellan jorden och “himlen” medan familjen försöker komma över sin sorg och hitta mördaren. Filmen har fått blandad kritik och jag kan förstå varför. Jag tyckte dock att den var bra. Fröken Fleggmans mustasch Ett lustspel signerat Hasse & Tage som jag såg en miljard gånger på video efter att den visats på svensk tv 1984. Repliker och gester sitter kvar i hjärnbalken än. Humor från en annan tid men jag gillar det. Cloverfield Ett “Cloverfield”-inspirerat avsnitt i “South Park”-boxen (se nedan) fick mig att se om den här filmen, som jag en gång i tiden gav fem stjärnor i NA. Den håller mycket väl än. South Park – säsong 12 Efter trista säsong 10 och utmärkta säsong 11 hamnar säsong 12 mitt emellan. En del riktigt trevliga avsnitt och för första gången är den svenska DVD-utgivningen nästan ikapp. The Hurt Locker Den stora Oscarsvinnaren släpps på DVD och blu-ray på onsdag. Jag har sett om filmen med det “avslöjande” kommentarspåret påslaget. Inte så avslöjande om som omslaget menar, men fortfarande en väldigt bra film. 1941 Steven Spielbergs stora flopp från 1979. Jag hade inte sett den tidigare och kan inte påstå att jag kommer att se om den heller. Stökig och jobbig kaoskomedi som gör mig matt bara av att ligga på bordet bredvid mig just nu....

Tio minuter one-liners med Arnold

Thu, 01 Apr 2010 12:53:00 +0200

Här har någon människa med lite för mycket tid över klippt ihop utdrag från – jag vet inte hur många – filmer med Arnold Schwarzenegger. Innan han blev “The Governator” var han one-liner-kungen, vilket detta klipp visar. Missa inte när Arnold som sig själv presenterar “Avatar” en bit in i klippet, James Camerons film har fått ett nytt namn...

Tänk vad lite ljud kan göra

Wed, 31 Mar 2010 09:57:00 +0200

Här, ett till synes helt normalt klipp från “Star Wars”, men så plötsligt – en ljudeffekt och en inklippt flashback och ALLTING förändras! Skickligt gjort, och roligt!

Trailertisdag (13)

Tue, 30 Mar 2010 09:27:00 +0200

“Scott Pilgrim vs The World” har det varit mycket snack om på de filmsajter jag bevakar. Det är nämligen en riktig filmnördsfilm i och med att den är baserad på en grafisk roman och innehåller massvis med tv-spelsreferenser. Men framför allt är den gjord av Edgar Wright, som med sina tidigare produktioner ("Spaced", "Shaun of the Dead" och "Hot Fuzz") visat att han kan kombinera humor med action (och splatter) med ett mycket lyckat resultat. Trots att jag inte är påläst på “Scott Pilgrim” (vilket är enkelt gjort, de grafiska romaner som kommit ut finns att köpa i Sverige) så blir den här trailern bara mer och mer intressant ju fler gånger jag ser den. Ni som har bättre uppkoppling och vill se trailern i absolut bästa kvalitet, ska styra webbläsaren hit.

Dennis Hopper appreciation

Mon, 29 Mar 2010 11:06:00 +0200

Det skär i hjärtat när jag ser artiklar av det här slaget. Visserligen hyllas Dennis Hopper, men samtidigt framgår det tydligt att hans liv gått in på sista versen. “Läkare har i amerikansk media uppgett att han inte väger mer än 45 kilo och bara har några veckor kvar, på sin höjd.” - sådant är bara tragiskt att läsa. Jag vill också hylla Hopper, och det med rollen som gjorde att han etsade fast sig i mitt medvetande: Frank Booth i David Lynchs “Blue Velvet”. En tveklöst obehaglig karaktär som skulle kunna skrämma liv i den tuffaste. I nedanstående klipp, som egentligen är ett montage av två olika scener ur filmen, visar Frank var skåpet ska stå till tonerna av Roy Orbisons “In dreams”. Märk väl hur Orbisons romantiska rader "In dreams... I walk with you, In dreams... I talk to you, In dreams... Your mine" blir ett rent hot i scenen. Ruskigt...

Söndagssammanfattning (13)

Sun, 28 Mar 2010 23:47:00 +0200

Lite halvsvag vecka filmmässigt, men det har varit fullt upp. Följande kan avrapporteras dock: South Park – säsong 11 Säsong 10 tyckte jag var “oväntat svag” förra veckan, men säsong 11 är betydligt bättre. I princip helt prickfri, så det var verkligen bara en tillfällig formsvacka under säsong 10. Hoppas jag – jag ska ge mig på säsong 12 nu under veckan. Toy Story och Toy Story 2 Dessa Pixar-klassiker släpps på blu-ray den 7/4 och jag har lagt många timmar under helgen på att se om dem och allt extramaterial som klämts in. Filmerna håller fortfarande även om de är kanske lite för barnanpassade för min smak. Ur historisk synvinkel (= den första dataanimerade långfilmen) är “Toy Story” verkligen viktig – och bra. Music & Lyrics Söndagsseg och med smaskigt potatismos i magen kändes “Music & Lyrics” som en lämplig film att bara koppla bort hjärnan till och se. Hugh Grant (som avdankad 80-talspopstjärna) bjuder på sina sedvanligt sarkastiska och cyniska repliken, vilket är det man vill ha. Jag skrattade flera gånger även om filmen i sig är lite osannolik och småfånig. Men det var perfekt för stunden.

Bloggreklam

Fri, 26 Mar 2010 21:57:00 +0100

Min vän Tobias, som ligger bakom Storgatan 20 här på Meny har äntligen börjat blogga igen. Hans Ensamhetshushåll var en av mina favoritbloggar under det som fick namnet “säsong 1”. Det andra försöket var inte lika bra och nu är bloggen borta för gott. Den nya bloggen bjuder på bakom kulisserna till just Storgatan 20. Kul vinkel, men jag tror att Tobias tankar och åsikter kommer att leta sig in i bloggen i alla fall...

Dvdkrönikan 26/3

Fri, 26 Mar 2010 10:17:00 +0100

Om nästan exakt en månad ramlar “Avatar” ut som köpfilm överallt. Den stora biosuccén kan äntligen avnjutas hemma i tv-soffan. Men inte i 3D och inte med något extramaterial alls. Det är både tråkigt och märkligt, för “Avatar” är ju en film som man vill veta exakt allt om hur den har gjorts. Tydligen så satsar man på att ge ut den ytterligare en gång framåt november med det efterlängtade extramaterialet, så då kan man undra varför det ens är så viktigt att den kommer ut nu över huvud taget? Varför inte invänta en vettig utgåva? En försäljningssuccé kommer det bli i alla fall. Jag har fått “personliga” mail, så personliga de kan bli, från två av de största nätshopparna för musik och film, som båda erbjuder mig förhandsbokningar med olika fördelar. Den ena shoppen erbjuder gratis frakt, medan den andra har ensamrätt på en begränsad plåtlådeförpackning till filmen. Trevligt, men det hade varit roligare och bli erbjuden en utgåva som uppfyller det man vill få för pengarna. Det där fraktfria priset som den ena shoppen erbjuder är fortfarande högre än vad den andra tar inklusive frakt, och en sådan där plåtlåda är inget som jag tycker är speciellt exklusivt. Det är ju inte ovanligt att storfilmer släpps två gånger i olika utgåvor med några månader emellan. “Sagan om ringen”-trilogin släpptes ju först i sina bioversioner och sedan i de smått magiska förlängda versionerna med ett än idag oöverträffat extramaterial. I dagarna kommer för övrigt trilogin på blu-ray, och då är det givetvis bioversionerna som släpps först och de förlängda kommer senare. Mönstret upprepar sig. Nästan samma sak var det med “Watchmen”, som kom i inte mindre än tre olika utgåvor i USA (här i Sverige finns bara den “tristaste” utgåvan än så länge). Det lustiga är att jag har sex olika “Sagan om ringen”-utgåvor och tre olika “Watchmen” i hyllan och högst sannolikt kommer två olika – eller hur många det nu kan bli - “Avatar” tränga in sig där också, för vill man ha en film så skaffar man den oavsett om det släpps en bättre utgåva om ett halvår. Å andra sidan skulle jag kunna tänka mig att lägga pengarna på en biobiljett i stället för en tam utgåva. Idag får ju nämligen Örebro 3D-bio på Filmstaden och en nypremiär av “Avatar” i 3D är mer eller mindre garanterad. Det kan man inte missa, och upplevelsen lär räcka ända fram till november då den där vettiga utgåvan förhoppningsvis kommer.

Sista Millennium-bloggen (inga garantier)

Wed, 24 Mar 2010 14:01:00 +0100

Jag inser att jag har bloggat nästan onödigt mycket om “Millennium”-filmerna på sistone, men det har sina förklaring. Nämligen tre: 1) Det har kommit nyheter om den amerikanska filmatiseringen, 2) tv-serien har börjat gå på SVT och 3) “Män som hatar kvinnor” har nyligen haft premiär på amerikanska biografer. Hur har det då gått för “The Girl With The Dragon Tattoo”, som boken och filmen heter på utrikiska. Tja, ska man gå efter DN:s rapport så har “lovorden haglat” medan Aftonbladets USA-korre menar att "amerikaner orkar inte läsa undertexter. Jag har skannat mina vanliga filmsajter och -bloggar utan att hitta en endaste recension eller kommentar till filmen. Däremot lyckades jag hitta en kommentar via Twitter (som jag hamnade på av en slump, jag tillhör de människor som inte twittrar) där Scott Mosier, producent till de flesta av Kevin Smiths filmer och tillsammans med Smith drivande av podcasten SModcast, skrev följande: "Saw GIRL WITH DRAGON TATTOO last night. Really liked it. (Liked book better.) But I am in! Can’t wait to see next movie. Good casting." Lite längre ned i hans Twitterflöde hittade jag lite mer: "Finished THE GIRL WHO PLAYED WITH FIRE by STIEG LARSSON. /.../ AWESOME! Need part 3 now!" Avslutningsvis – och som kompensation för den utblivna trailern igår (damn it, tänkte på det hela dagen, men glömde bort det i alla fall) tänkte jag att ni kunde se hur filmen säljs in (trailermässigt) för amerikanerna. Klicka upp “trailer 2” i härlig Quicktime hos iTunes Movie Trailers och se en rätt annorlunda sammanfattning av filmen. Filmen känns både tuffare och häftigare än vad den är, och att höra “trailerrösten” till en svensk film känns rätt humoristiskt faktiskt. Notera även att det inte finns en enda replik i trailern, eftersom “amerikaner inte orkar läsa undertexter”, ni vet...

Söndagssammanfattning (12)

Sun, 21 Mar 2010 23:22:00 +0100

Den här veckan har gått lite i boxarnas tecken, och mer blir det de kommande veckorna... Men detta har jag sett: Red Riding 1980 Del två i en brittisk trilogi om mord och korruption i Yorkshire. Vansinnigt snygg film, som faktiskt är gjord för tv. Den här delen fokuserar mer på jagandet efter seriemördaren The Yorkshire Ripper, men den övergripande storyn om korruption inom polisväsendet är ändå dominerande. Bra, men inte så fantastisk som jag hoppats på. Funny People Judd Apatows tredje film har nu kommit på DVD/BD. En väldigt bra film som bjuder på mer svärta än hans normala komedier, men samtidigt är det vad genren behöver. Mycket sevärd. South Park – Säsong 10 “South Park” har fått en ny distributör i Sverige och på en och samma gång släpps säsong 1-9 på nytt och 10-12 för första gången. Den här säsongen var dock oväntad svag, så jag hoppas mer på 11 och 12 som jag ska se strax. Arthur och Maltazard Film nummer två om pojken Arthur som lär känna ett minatyrfolk som heter Minimojer. Den första filmen var en schysst familjefilm där liveaction och animerat blandades snyggt. Den här filmen är inte riktigt lika bra, vilket beror på att den enbart berättar halva storyn. Resten kommer i film tre i framtiden. Flight of the Conchords – Säsong 2 Den andra och sista säsongen av den supersköna “Flight of the Conchords” med Flight of the Conchords. Japp, den nya zeeländska folkduon spelar versioner av sig själva och det är mycket underhållande. Dock tyckte jag den första säsongen var bättre.

Millennium - del 1 av 6

Sat, 20 Mar 2010 22:31:00 +0100

Ikväll var det premiär för det som kallas för “Millennium - Hela historien”, det vill säga tv-serieversionen av trilogin “Män som hatar kvinnor”, "Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprängdes". Under sex veckor får vi 90 minuter i stöten, vilket i helheten ger just 90 minuter mer än vad man hittills fått se. Som filmer har jag bedömt adaptionerna som godkända, men det känns som historien kommer att komma mer till sin rätt i det här längre formatet. Det var ganska tydligt i detta första avsnitt. Mycket av sådant som jag saknade från boken dök nu plötsligt upp, vilket gör att det kommer att bli oväntat spännande att följa tv-serien här framöver. Missade ni det första avsnittet finns det så klart att se på exemplariska SVTPlay. Det enda jag inte gillade var den totalt missanpassade halvanimerade vinjetten som lagts till. Snudd på bedrövlig och inte så diskret. Mördaren som Mikael Blomkvist är på jakt efter figurerade väl synligt.

Trailertisdag (12) ...på en torsdag

Thu, 18 Mar 2010 12:26:00 +0100

Missade helt att lägga ut en trailer i tisdags. Skamligt, men eftersom jag gillar alliterationer så funkar “trailertorsdag” lika bra... I veckan hade “Lemmy - The Movie” premiär på SXSW i Austin, TX. Lemmy är – vilket konstateras i teasern här nedan – det närmaste 100% rockikon vi kan komma. Ska bli väldigt intressant att se filmen någon gång framöver.

Bekräftat: Avatar i april, men...

Wed, 17 Mar 2010 09:21:00 +0100

Nu har det svenska datumet på “Avatar” för hemmamarknaden kommit – det blir 28/4. Dock kan jag meddela att utgåvan inte innehåller något extramaterial alls. Köper man blu-ray:en får man visserligen DVD:n på köpet, men det är ju ingen bonus direkt. Vad jag läste igår är att man satsar på en multidisc-blu-ray till november, så just nu känns det lite som “Sagan om ringen” igen – ett tunnare släpp först och ett fetare sedan. Lite trist faktiskt.

Är detta nya Lisbeth Salander?

Tue, 16 Mar 2010 22:53:00 +0100

Nu börjar det komma riktigt många nyheter kring de kommande amerikanska varianten av “Millennium”-filmerna, ganska lagom till att filmerna visas på SVT med start nu på helgen. Det ryktas nu om att Carey Mulligan, nyligen Oscarsnominerad för “An Education”, kan bli den som får heta Lisbeth Salander (eller något liknande). Intressant. Mulligan är onekligen en bra skådespelare, men ser kanske lite för snäll ut, eller vad säger ni? Men å andra sidan kan hon mycket väl göra ett bra jobb ändå. Spännande rykte är det i alla fall...

Se Avatar hemma i april?

Tue, 16 Mar 2010 11:01:00 +0100

Än så länge finns det inget svenskt datum för James Camerons “Avatar” på DVD eller blu-ray, men enligt uppgifter från Cameron ska den amerikanska utgåvan komma 22/4 och idag har jag fått nyhetsbrev från engelska play.com som har satt 26/4 på den engelska utgåvan. Alltså känns det ganska sannolikt att även den svenska trillar ut i slutet av april. Cameron har uttryckt en önskan om ett släpp som 3D-blu-ray i november, men filmbolaget har vänt sig emot detta, men sannolikt kommer filmen även i 3D till hemmatittarna i framtiden.

Seven-regissören ger sig på Lisbeth?

Mon, 15 Mar 2010 19:35:00 +0100

Den här nyheten är ju riktigt kittlande. Jag gillar mer eller mindre allt som David Fincher gjort och tanken på att han ska ge amerikanskt liv åt Lisbeth Salander och company är riktigt tilltalande. I princip är jag lite allergisk mot amerikanska remakes av utländska succéer men både “Låt den rätte komma in” och “Millennium”-serien kan bli riktigt trevliga i amerikansk tappning. Relaterade recensioner: • "Fight Club" • "Zodiac" • "Benjamin Buttons otroliga liv" • "Män som hatar kvinnor" • "Flickan som lekte med elden" • "Luftslottet som sprängdes"

Söndagssammanfattning (11)

Mon, 15 Mar 2010 01:37:00 +0100

Efter förra veckans Oscarsfrossande är jag nu tillbaka i en liten mer “normal” filmkonsumtion, även om det mesta sågs under helgen. The Box Spännande filmskaparen Richard Kellys senaste film. Till en början riktigt rakt och normalt (och aningens segt) men sedan känner man igen Kelly. Måste nog se den här filmen en gång till minst, vilket är ganska vanligt beteende när det gäller hans filmer. Alice i Underlandet Tim Burton, Johnny Depp och Helena Bonham Carter gör mig sällan besviken och ej heller denna gång. Jag har egentligen inga förkunskaper om “Alice...” men fann det ganska lätt att sugas in i den minst sagt annorlunda värld som gestaltas i filmen. Mycket trevligt! Lost in New York Franskt skräp. Smällar man får ta som recensent... 2012 Katastroffilmernas katastroffilm. Efter alien invasion och en andra istid saftar Roland Emmerich på för fullt och gör slut på hela jordklotet. Innehåller tidernas biljakt mellan en limosin och värdens undergång. Bara en sådan sak. Inte mycket till story att hurra för men vilka effekter! Bruce Almighty En modern klassiker. Sekvensen där Jim Carrey tar över Steve Carells mun får mig alltid att gå sönder av skratt. Det här var för övrigt första filmen jag såg Carell i. Adventureland En positiv överraskning. Till synes en ordinär coming-of-age/romantisk ungdomskomedi, men med ett mörker och djup som sådana här filmer sällan har. När filmen dessutom är satt i 1987 så blir helheten riktigt trevlig. Rekommenderas varmt. Badliv & Picnic Gammal brittisk gubbsjuk buskishumor. Smällar man får ta som recensent... Trubbel i paradiset Stjärnspäckad romantisk komedi om fyra par som åker till paradisö för att kombinera semester med parterapi. Ungefär lika kul som det låter, det vill säga inte så värst. En besvikelse faktiskt – de namnkunniga skådespelarna borde ha levererat mer än det här.

Vägledning till musik i film

Sun, 14 Mar 2010 13:39:00 +0100

De flesta har nog varit med om följande scenario: man ser en film och reagerar på en schysst låt som dyker upp. Man kanske kollar in det officiella soundtrackets låtlista, men hittar inte låten. Nu finns det vägledning i form av utmärkta sajten what-song som listar låtar och artister i filmer med hänvisning till när i filmerna låtarna förekommer. Mycket bra tjänst som jag givetvis redan har bokmärkt.

Utvärdering av På spåret

Fri, 12 Mar 2010 21:10:00 +0100

Efter en sanslöst rafflande upplösning på finalen av “På spåret” så kan det vara på plats att utvärdera säsongen som gått. Jag tycker att Kristian Luuk och Fredrik Lindström växt in i i sina roller fint. Premiäravsnittet var lite smånervöst och ovant, men de sista avsnitten har gått som en dans. Det sköna är att formen på programmet inte förändrats alls. Det har inte funnits något behov av att förnya formen eller för de nya programledarna att sätta sin egen prägel på programmet. De har de ju i och för sig gjort i alla fall genom att vara sig själv och bidra med sin egen stämning. Nu kan jag ju så klart inte redogöra för hur alla generationer har reagerat på övergången från de klassiska Ingvar Oldsberg/Björn Hellberg-åren, men ur en personlig synvinkel har jag bara positiva intryck. Jag ser redan fram emot en ny säsong i höst.

Dvdkrönikan 12/3

Fri, 12 Mar 2010 13:20:00 +0100

Den senaste tiden har fördjupat mig i två svenska artistdokumentärer. Två på sitt sätt väldigt olika dokumentärer, den ena skildrar ett av Sveriges mest framgångsrika death metal-band och den andra Sveriges kanske största artist genom tiderna, men samtidigt har de haft exakt samma effekt på mig – nämligen stor tillfredsställelse och jag har fått en enorm respekt för artisterna. Vi börjar med “The flames of the end”, en 3-DVD-box av och med At The Gates. Boxen är det sista ledet i det ordentliga slut på bandet som inleddes härom året när bandet kort återförenades 12 år efter dess upplösning för att göra det avslut man inte gjorde då. Succén var enorm, men en “hej då”-turné som bara blev längre. Det lustiga är att At The Gates framgångssaga egentligen började efter att bandet hade lagt av. 1996 stod de inför det stora genombrottet – de hade släppt skivan “Slaughter of the soul” och äntligen börjat få turnéer som var flera nivåer upp från de miserabla arrangemang man ser i DVD:n. Men så la de av och fortsatte i andra projekt, det mest framgångsrika The Haunted som direkt tog sig upp på en högre nivå. Men mellan 1996 och nu har “Slaughter of the soul” gång på gång röstats fram som en av de bästa metalskivorna genom tiderna, och At The Gates sound har kopierats in i minsta detalj av oerhört många band. Just den biten pratas det inte så mycket om i den långfilmslånga dokumentär som utgör första skivan. Filmad och regisserad av gitarristen Anders Björler är det en väldigt intim historia vi får, som börjar i hårdrocksaffischerade pojkrum och slutar på internationella scener inför tusentals människor. Bandmedlemmar och kollegor berättar gemensamt om hur det var att växa upp som hårdrockare och börja spela musik. Vi får nedslag i gamla replokaler och spelställen, och allting berättas anspråkslöst på svenska, trots att bandets publik klart och tydligt är internationell. Jag gillar dokumentären och tror att även de som egentligen har noll intresse för musiken eller bandet också skulle uppskatta den. Som kontrast har jag sett tio och en halv timma om Björn Skifs. Det kändes som en mäktig uppgift först, men ganska snabbt roades jag av Skifs anekdoter och de många musikklippen från 1967 till 2008. Skifs har gjort mycket bra genom alla årtionden och genrer han betat av, bland annat min favorit “schlager” “Fångad i en dröm”. Att Skifs även är en stor entertainer bevisas av 3-DVD-boxen. Jag blir till och med så peppad att den där föreställningen på Conventum i höst känns mycket lockande. Extramaterial: Recension av At The Gates – The Flames of The End Recension av Björn Skifs XL3

The Runaways, igen

Thu, 11 Mar 2010 17:00:00 +0100

Biopic:en för The Runaways var med bland mina tisdagstrailers för några veckor sedan. Nu har en officiell video kommit, som man kan säga är en trailer på sitt sätt också. Och ja, det är Dakota Fanning som sjunger... De som lyssnar på Sahara Hotnights minns förmodligen att de gjorde en cover på den här låten för några år sedan.

Lika som bär, eller hur?

Tue, 09 Mar 2010 12:06:00 +0100

I Oscarsbloggen skrev jag om en bild på John Hughes som var otroligt lik Stieg Larsson. Här är mitt bevismaterial – nästan kusligt likt... (for the record är det Hughes till vänster...)

Trailertisdag (11)

Tue, 09 Mar 2010 09:34:00 +0100

Den här gången är det ingen ny trailer jag bjuder på, men samtidigt är det. Dock för en film som inte finns. Även om nedanstående trailer tydligt ä fejkad, så är den kanske samtidigt helt sann i sin ironi. Dialogen ni hör är inga fraser utan förklaringar av vad vi förväntas höra och ta in av en liknande scen i en trailer. På sitt eget vis blir det faktiskt en riktigt bra trailer, och framför allt rolig. Memorera mallen och jämför nästa gång du ser en ny trailer till en dramatisk film som har Oscarambitioner...

Så här bjuder man på sig själv

Mon, 08 Mar 2010 16:08:00 +0100

I natt vinnare av bästa skådespelerska, härom dagen vinnare av sämsta skådespelerska... Så här såg det ut när Sandra Bullock som en av få vinnare accepterade Razzie-priset:

Liveblogg: Oscarsgalan

Mon, 08 Mar 2010 02:32:00 +0100

Söndagssammanfattning (10)

Sun, 07 Mar 2010 22:14:00 +0100

En bra vecka sett till antalet filmer, och faktiskt kvaliteten på de flesta av dem. Stort fokus på Oscarsnominerade filmer med tanke på nattens höjdpunkt. Men vi börjar i nostalgins tecken. Familjen Macahan – säsong 2 Fem långfilmslånga avsnitt från säsong 2 med vår favorit familj i Vilda Västern. Dessvärre ganska segt, jämfört med den första säsongen, men det var kanske lite av nyhetens behag när den kom ut. Välgjort och klassiskt, dock. Suicidal Tendencies – Live at Olympic Auditorium Livekonsert med punk/hardcore/metalbandet Suicidal Tendencies inspelad 2005. Rak och ärlig upptagning, men i och med att jag inte är speciellt förtjust i bandet blir det ingen omvälvande upplevelse. The Hurt Locker En av de favorittippade till “bästa film” i natt, regisserad av James Camerons ex-fru. Väldigt bra film satt i Irak under inledningen av USA:s occupation. Vi följer ett team som ansvarar för att desarmera bomber. Huvudrollsinnehavaren Jeremy Renner är helt suverän och kan mycket väl plocka hem “bästa manliga skådespelare”. Succéduon Sista avsnittet av Anders & Måns humorserie gick i veckan, vilket betyder att jag kan lägga den till min lista. Kvaliteten på pinsamhetshumorn har varierat lite, på samma sätt som avsnitten liknat varandra, men det har varit en kul resa. The Men who Stare at Goats Skruvat, skruvat och skruvat om amerikanska arméns forskning kring att använda New Age-teorier och paranormala egenskaper för att använda i krigssituationer. Den stjärnspäckade filmen (bland annat Ewan MacGregor, George Clooney och Kevin Spacey) är baserad på en bok och en dokumentärserie. Avatar Sent ska syndaren vakna, och visst är “Avatar” en spektakulär film. Väl värd uppmärksamheten för hantverket och sagan, men årets bästa film ur Oscarssynvinkel är det inte – om inte juryn faller för grupptrycket. Härlig fantasy/sci-fi dock. Burma VJ Danskproducerad film som är nominerad till “bästa dokumentär”. Här tränger vi in bakom Burmas skyddsnät via civilkuragefyllda videoreportrar som smugglar ut smygtagna bilder på verkligheten regeringen inte vill att vi ska se. Stort fokus på incidenterna hösten 2007 då den största demonstrationen sedan 1988 ägde rum. Omskakande och mycket värt att se. Up in the air En av de bättre filmer jag sett på sistone. George Clooney (igen) spelar resande avskedare med en bestämd uppfattning om hur hans liv ska vara, men får en tankeställare när två kvinnor kommer in i hans liv. Otroligt skön stämning i filmen och både filmen, regissören/manusförfattaren Jason Reitman och Clooney har chansen att plocka hem guldgubbar i natt. A Serious Man Coen-brödernas senaste mästerverk utspelar sig i 70-talets judiska kretsar där allting runt en oskyldig man rasar samman. Oerhört rolig på det där subtila Coen-viset och en toppfilm över lag. The Blind Side En “based on a true story”-film där Sandra Bullock förbarmar sig över en gigantisk svart ung man, som visar sig ha både talang för amerikansk fotboll och ett stort hjärta. Både filmen och Bullock är nominerade och i och med att karaktären känns lite “Erin Brockovich” så skulle det inte förvåna mig om statyetten hamnar i Bullocks hand. An Education En engelsk film som letat sig in bland de 10 som nominerats i år. En skärpt ung flicka i 60-talets London väljer mellan en Oxfordutbildning frampressad av hennes bestämde far och livets utbildning via en charmant man hon faller för. Även denna baserad på verkliga händelser och ännu en riktigt bra film. Precious “Precious” tog fyra priser på Spirit awards vilket gör den till en favorit på Oscars. Det är ett hemskt levnadsöde vi får ta del av, med incest, misshandel och psykisk mobbing. Jag gillar inte riktigt formen på filmen, men den är sevärd och skådespeleriet är något extra. Så - nu några timmars sömn innan Oscars!

Oscarspepp

Thu, 04 Mar 2010 23:43:00 +0100

På söndag smäller det ju, årets Oscarsgala. Det är ju som alltid lite irriterande att den alltid ska visas natten till måndag, men jag har förberett mig. Jag har jobbat över lite så jag kan kompa ut måndagförmiddagen och smälta intrycken sovande... Sen gäller det förstås att lägga upp helgen på ett smart sätt så att man kan sova några timmar innan det drar igång halv tre på natten. Sist livebloggade jag från galan och de enda som läste bloggen antar jag var nattwebbredaktörerna på NA som postade några kommentarer. Ganska hopplöst att liveblogga då, men datorn lär vara igång så det blir nog lite bloggande under natten. Förra årets gala var riktigt bra med Hugh Jackman som perfekt ciceron. Den här gången blir det två tungviktare som tar hand om programledarskapet - Steve Martin och Alec Baldwin. Det ska bli spännande att se vad de hittar på, men personligen hade jag helst sett Martin ihop med Tina Fey eftersom de fullständigt briljerade när de delade ut manuspriserna. De inledande skämten var perfekta. Givetvis finns det inget vettigt klipp på det hela att se på YouTube, men här är det de sa efter att originalmanuspriset hade delats ut, där det givetvis finns ett litet skämt inbakat. Det roligaste ska jag också bjuda på, men varning för kvaliteten: Sjukt snett och dåligt klipp med de inledande skämten som dessvärre inte går att bädda in på sidan... Kommer någon annan att sitta och uggla på söndagsnatten? Jag hoppas det.

Grattis Catherine O'Hara!

Thu, 04 Mar 2010 10:58:00 +0100

I dag fyller en av mina favoritskådespelerskor 56 år. Jag tror det var i “Beetlejuice” jag såg Catherine O’Hara för första gången. Hon har även gjort en mindre roll i “Six Feet Under”, men det är främst i Christopher Guests filmer jag lärt mig att älska henne. Guests filmer är nästan uteslutande mockumentärer med ungefär samma skådespelare, där dialogen är helt improviserad utifrån några givna punkter. Här är ett klipp där O’Hara och Eugene Levy presenterar sig i filmen “Best in Show”. Även om Levy är roligaste (“I did not know that!”) så glänser O’Hara med sitt promiskuösa förflutna. Och här är ett annat klipp ur samma film, en väldigt viktig scen, som jag dock tar med för att visa på O’Hara fysiska komedi. Hennes “knasgång” i scenen är obetalbar!

Trailertisdag (10)

Tue, 02 Mar 2010 00:29:00 +0100

Dags för lite skräckfilm i bloggen. Rebooten av “Nightmare on Elm Street” är på gång och även om jag tycker att hela reboottrenden är lite tröttsam så känns just “Nightmare on Elm Street” oerhört lämplig för att bli lite modern och tuffare. Hela “Elm Street”-franchisen blev ju bara en orgie i one-liners från Robert Englund som Freddy Krueger. Nu är det Jackie Earle Haley (Rorschach från “Watchmen”) som får spela den uppbrända pedofilen, och jag är tämligen övertygad om att han kommer att göra Krueger läskig igen, även om en och annan one-liner lär slinka igenom...

Söndagssammanfattning (9)

Sun, 28 Feb 2010 22:35:00 +0100

Återigen en ganska svag vecka. Får skylla på OS och att en av de titlar jag sett faktiskt tog 10,5 timmar att se... För övrigt har jag under veckan via andrahandsinformation fått höra den välbekanta fördomen om vilket bra jobb jag verkar ha som kan sitta och titta på filmer och blogga hela dagarna. Det är inte mitt jobb – det är min fritid! The Ugly Truth Den gamla striden mellan manligt och kvinnligt tas på nytt upp i denna färska rom-com. En stram och bestämd kvinnlig tv-producent får handskas med en frispråkig machoman, men det ska visa sig att båda har någonting att lära av varandra. Okej film tycker jag, Mello-eremo tyckte bättre om den. Fragments Dramathriller om efterspelet till en brutal dödsskjutning i en klassisk amerikansk diner. De som överlevde genomgår olika trauman som påverkar deras och andras liv. Intressant upplägg, men den ganska seg och långsam film. Luftslottet som sprängdes Tredje och sista filmen i Stieg Larsson-filmatiseringen. Bättre än den misslyckade “Flickan som lekte med elden”. Lisbeth i rättssalen är nog min favoritsekvens i bokserien. Björn Skifs XL3 Maffig box med en våra största artister och största röster. Jag har alltid gillat Björn Skifs men den här boxen gör honom ännu större i mina ögon. Väldigt bra och intressant tittning över 10,5 timmar.

En musikdokumentär värd pengarna

Sat, 27 Feb 2010 00:06:00 +0100

Igår (fredag) släpptes äntligen At The Gates dvd-box “The flames of the end”, en 3-DVD med en extremt bra dokumentär, en komplett liveupptagning från Wacken och en tredje skiva med blandade liveklipp. Historien om At The Gates är tämligen fantastisk. Lagom till när de lade av 1996 hade de knappt gjort en vettig turné. De avslutade karriären med en platta som gång på gång blivit vald till en av tidernas bästa och sedan dess blivit kopierad in absurdum av miljontals deathcoreband. Härom året återförenades de tillfälligt för att göra avslut. Avslutet på avslutet är denna box. Dokumentären är helt fantastisk. Jag såg den redan i julas då en bränd kopia trillade ned från distributören. Det var jag och två kompisar som satt som klistrade framför tv:n och bara njöt. Nu är äntligen boxen här och alla kan njuta. Läs min detaljerade recension At The Gates, ungefär strax innan de lade av. I kväll kan man se tvillingbröderna Björler på Club 700 när de spelar med The Haunted. Missa inte!

Dvdkrönikan 26/2

Fri, 26 Feb 2010 10:01:00 +0100

Den 2 december 1980 hittade SVT:s samhällsprogram Studio S på begreppet “videovåld”. Ett antal sekvenser ur olika skräckfilmer som programmet menade att barn tittade på visades upp. Tobe Hoopers “Motorsågsmassakern” blev det svarta fåret och totalförbjöds. Det gjorde för övrigt alla filmer som visades i inslaget. Nyligen kom en av dessa - “Dödens mannekänger” - ut på DVD. Bolaget som släppte filmen heter så klart Studio S Entertainment. De har givetvis tagit sitt namn från det gamla samhällsprogrammet och specialiserar sig på främst smala filmer och “Dödens mannekänger” är inte den enda av de tidigare totalförbjudna filmer de släppt. Idag är det väldigt svårt att se varför “Dödens mannekänger” gick samma dystra öde som “Motorsågsmassakern”. Min misstanke är att den enda scen i filmen som – helt ur sitt sammanhang – kan uppfattas som extra våldsam, var den som visades i programmet. Studio S engagemang den där decemberkvällen har varit förgäves. 30 år senare kan barn se betydligt värre filmer än “Motorsågsmassakern”, för att inte tala om att de kan se verkligt våld. Hur många gånger har man läst tidningsartiklar om mobilfilmade misshandlingar som cirkulerat bland barn och ungdomar? Idag pratar ingen om “videovåld” längre, istället har vi något som heter “tortyrporr”. Begreppet myntades av New York Magazines David Edelstein den 6 februari 2006 och blev ett samlingnamn för moderna skräckfilmer där brutalt, grafiskt våld är en betydande del av helheten. En av de första filmerna i den här genren var “Saw” (2004). Plotten i “Saw”-serien – för en ny film har kommit varje år sedan dess - är att en man som kallar sig Jigsaw utsätter olika människor, som av ett eller annat sätt behöver bestraffas eller rättas, för perverterade “Fångarna på fortet”-fällor där en blodig utgång är garanterad. Våldsamheterna åsido – för de har förlorat sin effekt sedan länge – så är seriens styrka att filmerna sitter ihop så väl, dock med bristande kvalitet. Den sjätte filmen släpptes i onsdags och är den sämsta i serien, och tydligen har grundplanen att göra ytterligare tre filmer, minskat till först två och nu en. I höst får vi reda på om “Saw”-serien får ett avslut eller om man ska fortsätta mjölka tortyrporrkon ytterligare. Jag hoppas inte på det. Vill man se en betydligt bättre aktuell skräckfilm så rekommenderar jag splatterfilmen "Zombieland". Den är i och för sig våldsam och blodig, men samtidigt riktigt rolig, precis som en bra splatterfilm ska vara.

Jag har något som ni inte har...

Tue, 23 Feb 2010 23:18:00 +0100

...nämligen alla ex av den gamla Meny-tidningen. Från vänster till höger: Meny #1, Meny #50, Meny #102, Meny Oktober 2001 – samtliga första nummer när tidningen bytte utseende. Mellan den tredje och fjärde högen var Meny – som idag – sidor i NA. Fatta vilka nostaligtrippar man får när man bläddrar i de gamla tidningarna... Nu är det förstås inte så att tidningarna alltid ligger på mitt vardagsrumsgolv, men jag var tvungen att leta rätt på ett gammalt nummer för research till fredagens stora skivrecension. I #101 hittade jag vad jag sökte...

Trailertisdag (9)

Tue, 23 Feb 2010 00:46:00 +0100

Jag älskar musikfilmer och inte minst med 70-talstema. Nu kommer äntligen en film om ett av de viktigaste rockbanden med enbart tjejer i sättning. Hur schysst är det inte med Kristen Stewart som Joan Jett och Dakota Fanning som Lita Ford? Dakota Fanning, liksom, hon var ju bara ett litet småglin nyss. “The Runaways” går upp på amerikanska biografer 19/3. Än så länge finns det inget svenskt datum känt, men om vi följer Finland så får vi inte se den här rockfilmen förrän i höst... Jag håller tummarna för en tidigare release....

Äntligen i min iPhone!

Mon, 22 Feb 2010 13:36:00 +0100

För ett tag sedan såg jag på en amerikansk filmblogg att det kommit en IMDb-app till iPhone, och eftersom IMDb.com varit min favoritsajt sedan urminnestider (= en av de första sajter jag upptäckte när jag fick eget internet och som jag besöker dagligen) så kastade jag mig in i App storen för att lokalisera och installera applikationen. Det gick ju inte. App:en var låst till amerikanska iTunes vilket fick mig att deppa ihop en smula. Nu har version 1.1 kommit och har då även släppts över hela världen. Perfekt! Nu slipper man surfa till IMDb med telefon, och vid en första test av app:en kan jag konstatera att den är snabb och enkel. Inte så vansinnigt snygg men det är ju innehållet man vill åt, och nu är det möjligt. Äntligen!

Söndagssammanfattning (8)

Sun, 21 Feb 2010 20:32:00 +0100

Veckans filmer som passerat de Jakobsonska ögonen... Thirst Tidigt i veckan kom mitt stora filmintresse upp i en konversation och jag kunde droppa en så pass oväntad mening som "Igår såg jag en koreansk vampyrfilm"... “Thirst” är Chan-wook Parks senaste film (tidigare filmer på meritlistan bland annat “Old boy”, “Lady Vengance” och “I'm a Cyborg, but that's OK”) och det är ju en lite speciell filmskapare. Plotten i “Thirst” är att en katolsk sjukhuspräst ledsnar på att se folk dö och bestämmer sig för att delta i ett experiment där han smittas med ett virus där förhoppningen är att forskarna ska kunna hitta ett botemedel. Det går inte och strax innan han dör får han en blodtransfusion som gör att han som enda person av 500 överlever, men numera är vampyr och måste ha blod för att bromsa viruset. Filmen är snygg, men ballar ut en smula på klassiskt Park-sätt, så det slutgiltiga omdömet blir bara ett nja... District 13 – Ultimatum Från Sydkorea till Frankrike och en Luc Besson-skriven framtidsaction med enormt akrobatiska fajtscener. Det är den stora behållningen i denna film där ett framtida Paris delats in i olika distrikt där lag och ordning i princip upphört, och en polisiär konspiration vill utplåna Distrikt 13. Ungefär samma känsla som i “Transporter” när det gäller farten i berättandet. Moon Från Frankrike till Månen och ytterligare en framtidsfilm gjord av David Bowies son. Här är det Sam Rockwell som är ensam på månen där man skördar Helium 3 för att förse jorden med energi. Rockwells treårskontrakt är snart över, men då börjar en del märkliga saker hända. Skön enmansshow av Rockwell med Kevin Spacey som enda övriga skådespelare, dock bara med sin röst då han spelar en sorts robot. Bra stämning och bra jobb av speciellt Rockwell. Free style Från Månen till någon liten stad i USA där tre killar fajtas som amatörmotorcrossåkare om en plats i proffstouren, men för “High School Musical”- bekanta Corbin Bleu handlar det om andra saker. Ett oerhört snällt familjedrama med ganska ospännande motorcrossinslag. Sherlock Holmes Från USA till gamla fina London och deckarnas deckare “Sherlock Holmes”. Guy Richie får in fart och fläkt i Arthur Conan Doyles klassiska karaktär som nu spelas utmärkt av Robert Downey Jr. Jag tycker det här är en riktig fullträff – smart och snygg och grymt underhållande.

Day after tomorrow-väder

Sat, 20 Feb 2010 15:01:00 +0100

En dag som denna gör man bäst i att stanna inomhus och kolla film. Så det är det jag håller på med i dag. Snart dags för film tre...

Dagens outfit

Wed, 17 Feb 2010 23:21:00 +0100

Den här fina “Lost”-relaterade t-shirten ramlade ned i brevlådan härom dagen. Inte alls officiell på något sätt, men jag kände bara att jag var tvungen att köpa den... Som synes skriver jag inte så mycket om “Lost” i den här bloggen men i min andra blogg skriver jag veckomässiga teorier om säsong 6. Kolla in det om ni ser serien nu. TV4 ska tydligen börja visa serien med start i slutet av mars vilket troligen betyder att de kommer att dela upp den med avbrott under sommaren. Knäppt.

Trailertisdag (8)

Tue, 16 Feb 2010 09:33:00 +0100

För några år sedan kom filmen "Dumpad" (“Forgetting Sarah Marshall”), en film som jag tycker var väldigt underhållande. I den spelade Russell Brand en biroll som brittiska rockstjärnan Aldous Snow. Nu kommer spin off:en “Get him to the Greek” där Snow ska fraktas från punkt A till B, vilket är enklare sagt än gjort. Lustigt nog är det Jonah Hill som spelar killen som ska ordna detta. Hill var även med i “Dumpad”, men spelade en helt annan roll. Konsekvens? Men det ser ut att bli en rolig film i alla fall...

Söndagssammanfattning (7)

Sun, 14 Feb 2010 21:44:00 +0100

Dags för en ny söndagssammanfattning. Hade räknat med att se fler filmer denna vecka, inte minst “Det vita bandet”, men det gick ju – som jag skrev i ett tidigare inlägg – käpprätt... (500) days of summer Åh, den här filmen är precis i min stil... Bra story, bra skådespeleri, massor av musikreferenser och ett annorlunda berättande. Pojke möter flicka och det håller i 500 dagar, men vad händer under de där 500 dagarna som gör att det blir som det blir? Det får vi veta i okronologisk ordning. Helt klart en modern favoritfilm för mig. Road Trip: Beer Pong Lös uppföljare till den tio år gamla “Road Trip”, som egentligen är samma film en gång till fast med “ölpingis” som nytt och viktigt inslag. Trodde faktiskt att den här filmen skulle vara mycket sämre än den faktiskt var, så det är ju alltid något. (Recension på DVDKritik.se) Control Tror det är fjärde eller femte gången jag ser “Control”, Anton Corbijns film om Joy Division och i synnerhet Ian Curtis öde. En av de bästa musikfilmer som gjorts tycker jag, där varje filmruta är som... ett foto av Anton Corbijn. Fascinerande och snyggt på samma gång. (Recension på DVDKritik.se) Joy Division Lite omvänd ordning för K Special sände den här dokumentären några dagar tidigare, men tack vare SVT Play kan man ju se saker när man vill. En riktigt bra dokumentär som dock berättar en lite annorlunda historia jämfört med “Control”. Den sanna historien. Se den innan den försvinner. Erin Brockovich Filmsajten Cinematical kör en serie just nu där de utser “Hans/hennes bästa roll”, där de går igenom en skådespelares samlade produktion och poängterar vilken som är den bästa rollen. Om/när de kommer fram till Julia Roberts så vågar jag nästa satsa en peng på att det blir Erin Brockovich. Det är en fantasisk roll och en fantastisk film. Superhjältarna Efter min dvdkrönika där jag utnämnde “Superhjältarna” som Pixars sämsta (= den jag gillar minst), fick jag ett läsarbrev med motsatt åsikt, vilket så klart är helt okej. Det handlar ju bara om personlig smak. Hur som helst blev jag lite inspirerad och plockade fram filmen i hyllan. Det är en bra film och väldigt snygg, men den är fortfarande den jag tycker minst om i Pixarutbudet. Blå män Dansk feel good med lite Josef Fares-känsla. Egoistisk brat får en tankeställare när han måste göra samhällstjänst på en återvinningsstation. Succé på danska biografer där den kammade hem publikpriset i den danska motsvarigheten till Guldbaggegalan. Lätt att förstå varför.

Skärpning Roxy!

Sun, 14 Feb 2010 16:19:00 +0100

Minuten innan jag skulle ge mig iväg till Bio Roxy och kolla på “Det vita bandet” ringer mitt biosällskap och säger att filmen började kl 15 och inte 16 som vi trodde. Misstag från vår sida? Nej, på Bio Roxys hemsida står det klart och tydligt kl 16. Hur svårt kan det vara hålla sin hemsida uppdaterad? Tydligen väldigt svårt eftersom det står “Höst 2009” när man klickar in sig på infon om “Det vita bandet”.

Dvdkrönikan 12/2

Fri, 12 Feb 2010 10:00:00 +0100

För 10 år sedan satt jag och skumpade runt i en så kallad nightliner under en sju veckor lång Europaturné. I bussen fanns en lounge med en liten tv, en video och en hög med videofilmer av olika slag. Jag grävde runt och hittade filmen “A bug's life”, eller “Ett småkryps liv” som den heter på svenska. Jag såg den tre gånger på kort tid, sen var jag helt kär – i Pixar. “Ett småkryps liv” är Pixars bortglömda film. När en ny film kommer är det alltid “Toy story”, “Monsters, Inc” eller “Hitta Nemo” som används i marknadsföringen, men för mig är historien om myrorna som slår tillbaka mot gräshopporna nummer ett. Ur en teknisk synvinkel tycker jag att filmen fortfarande håller, även om Pixars animeringar på senare tid nästan blivit absurt bra. Jag vet inte om det finns något annat filmbolag som har en så pass prickfri svit som Pixar. Alla deras filmer håller väldigt hög klass, och även när de är som sämst (vilket i mitt fall betyder filmen “Superhjältarna”) så bjuder de fortfarande på välgjord underhållning. Pixar gör inte barnfilmer, de gör filmer för alla. Historierna, ofta baserade i vänskap eller familjer, har alltid en smart underton och skämt som är anpassade för alla åldrar, och i kombination med animationer av toppklass blir filmerna mer eller mindre suveräna. Nästa vecka släpps deras senaste film på dvd och blu-ray. Filmen “Upp” är den andra animerade långfilmen någonsin att bli nominerad till en Oscar för bästa film. Det är ruskigt stort, och det är en väldigt bra film med något så ovanligt som en bitter gammal gubbe i huvudrollen. I ett montage som kommer att gå till historien får vi under några minuter i inledningen se en hel livshistoria från när huvudpersonen Carl gifter sig med sin älskade Ellie till när han blir änkling i deras idylliska drömhus medan den moderna civilisationen kryper sig närmare. Den som inte får en klump i halsen och fuktiga ögon efter det har ett hjärta av sten. Trots den dystra inledningen blir “Upp” ett färgstarkt och spännande äventyr där andemeningen är att aldrig ge upp sina drömmar, och samtidigt inte låsa sig i det förgånga utan att glädja sig åt det liv man har i stunden. I år kommer “Toy story 3”, och under de närmaste åren “Bilar 2”, “The bear and the bow” - den första Pixar-filmen av en kvinnlig regissör med en tjej i huvudrollen, och “Newt”. Jag vågar sätta en slant på att alla dessa filmer kommer att vara minst lika underhållande som de de redan gjort.

Ett päronskrutt till farsa

Thu, 11 Feb 2010 14:53:00 +0100

I serien “Varför gjorde ni detta?” har vi kommit fram till den slutgiltiga spiken i kistan för “Ett päron till farsa”-sviten, nämligen “Hotel Hell Vacation”. Den här reklam-/kortfilmen visades i USA under Superbowl och jag kan förstå de amerikanska filmbloggare som uttryckt vissa svårigheter att ens ta sig igenom den kvartslånga filmen. Det hade jag också. Så se skräpet på egen risk.

Trailertisd... nä, torsdag!

Thu, 11 Feb 2010 09:47:00 +0100

I tisdags bjöd jag på teasern till “The Last Airbender”, men nu har trailern kommit, och den ser ruskigt fin ut. I filmen är det en kamp mellan de fyra elementen, som mänskligheten grupperas efter, som står i fokus, där Eldnationen är den elaka. Man ser ganska tydligt hur folket delats in efter elementen i trailern. I fall den inbäddade trailern inte funkar, kan ni prova att gå till Yahoo! Movies, dit jag för övrigt tycker ni ska gå för att ta del av HD-versionerna som ger en betydligt bättre bild av filmen.

Trailertisdag (7)

Tue, 09 Feb 2010 09:49:00 +0100

I helgen var det Superbowl i USA och i samband med det brukar det komma nya klipp ur filmer bland de åtråvärda reklamplatserna. Här, till exempel, är en sida som samlar alla klipp på ett och samma ställe. Veckans rekommendation blir dock “The Last Airbender” och dess teaser. En ny trailer ska komma på fredag säger djungeltelegrafen och det ser jag fram emot. Det finns ett par intressanta saker att notera: 1) Detta är M. Night Shyamalans kommande film (även om den är baserad på en tecknad serie) och ett rejält sidokliv från hans vanliga filmer. Jag gillar Shyamalan mycket, men han har samtidigt inte levererat så bra de senaste filmerna. Detta kan vara vägen tillbaka. 2) Originaltiteln på den tecknade serien är “Avatar: The Last Airbender”, men numera kan ingenting annat än James Camerons “Avatar” heta “Avatar”...

Va fan säger du, Falk?

Mon, 08 Feb 2010 13:59:00 +0100

Jag är inte speciellt road av svenska polisserier på tv, och det här lilla collaget borde väl förklara varför...

Söndagssammanfattning (6)

Sun, 07 Feb 2010 22:54:00 +0100

Dags igen att sammanfatta veckans filmtittning, denna gång fem filmer. Coco – Livet för Chanel Fransk storfilm om Coco Chanel innan hon blev Coco Chanel med hela världen. Dessvärre gav den här filmen mig oerhört lite. Jag upplevde den som seg och i och med att jag har mer eller mindre noll intresse för mode så fanns det inte så mycket för mig att plocka upp från filmen. Välgjord och välspelad dock. Dödens mannekänger Skräckfilm från 1979 som totalförbjöds i Sverige efter det klassiska Studio S-programmet om videovåld. Mer eller mindre samtliga filmer som det visades klipp ur totalförbjöds. Idag är det väldigt och svårt att se varför “Dödens mannekänger” råkade ut för det ödet. I jämförelse med “Motorsågsmassakern” som var den stora orsaken till förbudet är den rena barnfilmen. Den har dock en obehaglig stämning vilket är den stora behållningen, i övrigt en ganska trist skräckis. Upp Förra årets Pixar-film släpps den 17/2 på DVD och blu-ray. Blu-ray:en avnjöt jag nu i helgen som min andra titt på filmen om den gamla mannen som uppfyller en livsdröm. Det finns mycket att ta in från den här numera Oscarsnominerade filmen. Dock var den inte lika underhållande vid andra titten vilken kommer att placera den i det undre skiktet i min Pixarsamling där de övre är de jag plockar fram ofta. Red Riding 1974 Del ett i en brittisk trilogi (del två och tre kommer i mars och april) om mord och korruption i Yorkshire under 70- och 80-talet. Jag vill nog se hela trilogin innan jag verkligen tycker något, men den här inledningen är intressant och väldigt välgjord, speciellt som den är gjord för TV. Stardust Den här äventyrsfilmen kom för några år sedan, men släpps nu i veckan i en fin blu-ray-utgåva med massor av extramaterial. Färgsprakande och fantasifullt om det hemliga riket Stormhold som ligger kant i kant med England och den unga mannen som hamnar mitt i ett rafflande äventyr när han ska hämta hem en fallen stjärna till sin kärlek. En av få fantasyfilmer på senare tid som inte känns fånig och barnanpassad. Kan ju bero på att den bygger på en story av Neil Gaiman. Jag gillar den!

Trailertisdag (6)

Tue, 02 Feb 2010 16:16:00 +0100

Ja, vad 17, vi tar en till trailer idag när vi ändå är igång, mest för att den här trailern visar att det faktiskt går att göra uppföljare till succéfilmer trots att lång tid gått. Det är inte alltid det funkar, men i “Wall Street: Money never sleeps” fall verkar det vara så...

Oscarsnomineringarna överraskar

Tue, 02 Feb 2010 15:36:00 +0100

Oscarsnomineringarna har nu blivit officiella och bjuder både på nyheter och överraskningar. Nytt är till exempel att det i år är 10 nominerade filmer i klassen bästa film. Detta öppnar upp för ett bredare utbud i och med att det oftast mest är tyngre dramafilmer i den här klassen. Och brett har det blivit. Personligen blir jag glad över att se "District 9" bland de nominerade. Vem hade trott det? Och som spekulerat blir “Upp” den första animerade långfilmen (nu blev jag lite osäker...) att nomineras i den “vanliga” klassen. Här är listan: • "Avatar" • "The Blind Side" • "District 9" • "An Education" • "The Hurt Locker" • "Inglourious Basterds" • "Precious" • "A Serious Man" • "Upp" • "Up in the Air" Se hela listan, med alla klasser på den officiella Oscarsidan.

Trailertisdag (5)

Tue, 02 Feb 2010 00:19:00 +0100

“The Office” och “Extras”-bekanta Ricky Gervais och Stephen Merchant är på gång med sin första långfilm ihop, och det är ett rejält sidosteg från den pinsamma humorn som blivit deras varumärke. “Cemetery Junction” heter filmen och handlar om tre killar i en brittisk småstad på 70-talet och förhoppningarna om att komma därifrån. Inget originellt upplägg kanske, men jag tycker känslan i trailern är fin. Filmen går upp i England i april men jag tror det kan dröja ända till hösten innan den kommer hit, om den nu gör det.

Söndagssammanfattning (5)

Sun, 31 Jan 2010 22:16:00 +0100

En ganska bra vecka om jag får säga det själv, som dock började med en ny, rutten film och avslutades med en modern klassiker... I hate Valentine’s day Tragiskt försök av Nia Vardalos att återskapa succén med “Mitt stora feta grekiska bröllop” genom att återförenas med John Corbett i en romantisk komedi som varken är romantisk eller rolig. Spring så fort ni ser den i butikerna! Plötsligt igen... Uppföljaren till en av mina favoritdokumentärer visade sig bli en ganska tragisk historia, så tragisk att veckans dvdkrönika handlade om den. För en mer ingående recension hänvisar jag till den här texten. Outbreak För mig är “Outbreakdräkt” ett begrepp och när den här klassiska katastroffilmen gick på tv så bänkade jag mig. En smula överdriven, men klart underhållande i sitt hetsiga tempo. Jag irriterade mig dock på att SVT verkar sitta på någon gammal 4:3-master när filmen faktiskt är gjord i 1.85:1. Rationörderi är bästa ämne! Bad News Tre fjärdedelar “Hemma Värst” som taffliga hårdrockare i två mockumentärer från 80-talet har nu samlats på en DVD. Stundtals underhållande, men “Spinal Tap” är bättre. Läs min recension. Two girls and a guy Pjäsartad dramakomedi med bland annat Robert Downey Jr och Heather Graham i ett krångligt triangeldrama. Har runt 10 år på nacken, men en bra och välspelad film. Vägen Tänk er en färgglad och käck feel-good-film och ni har den raka motsatsen till “Vägen”. En oerhört bister och grå film som doftar aska, svält och sjukdom. Tung film baserad på Pulitzerprisbelönad bok av Cormac McCarthy som även skrev "No Country For Old Men", men mycket välgjord och gripande. Räkna med att den här finns med när Oscarsnomineringarna dyker upp inom kort. Flickan “Flickan” var nominerad i ett antal kategorier i veckans Guldbaggegala men vann endast för bästa foto (Hoyte van Hoytema), vilket var mycket välförtjänt. En oerhört snygg film om en 10-årig flicka som av olika anledningar tillbringar en sommar helt ensam. Lite “Ensam hemma” kan man tro, men det här är något helt annat. Sevärd! Robinson Crusoe Brittisk-amerikansk-kanadensisk tv-serie som jag inte tror har gått på tv. Bygger så klart på 1700-tals romanen om den skeppsbrutna engelskmannen och hans vän Fredag. Godkänd matinéunderhållning i 12 avsnitt, som dock inte verkar få någon fortsättning efter denna första säsong. Cast Away Inspirerad av “Robinson”-finalveckan och ovanstående tv-serie kände jag att veckan behövde avslutas med mer av samma vara och plockade fram en liten favorit ur hyllan. Jag tror jag fick den här filmen av misstag från någon filmklubb en gång i tiden, men lustigt nog har jag återvänt till den många gånger. Tom Hanks är FedEx-killen som blir skeppsbruten och tillbringar fyra år på en ö med endast en volleyboll som kompis. Håller fortfarande efter 10 år.

Dvdkrönikan 29/1

Fri, 29 Jan 2010 08:45:00 +0100

För nio år sedan visades dokumentären “Plötsligt i Vinslöv” på SVT. På ytan ett vanligt nedslag i en liten by i norra Skåne, men under ytan något av det mest underhållande jag sett. Det är en fantastisk värld fylld av färgstarka karaktärer som målas upp i den korta dokumentären. Och det är på riktigt. Man kan inte skriva en så pass rolig film som “Plötsligt i Vinslöv”. Det var det många som tyckte, för dokumentären blev snabbt en kult. Sprakiga videoinspelningar digitaliserades och spred sig på nätet. Några entusiaster startade föreningen “Vinslöv - Plötsligt en förening” där de samlade ihop likasinnade för att diskutera och dissikera allt i filmen. Jag tror det var sommaren 2004 jag såg den för första gången. Under Hultsfredsfestivalen satt jag och två kamrater och tittade på en av de där sprakiga videoinspelningarna i en laptop. Vi satt, vi såg och vi skrattade och vi tittade en gång till. Den tilltalande småstadsdramatiken när en konstförening tvingas dela lokal med en bangolfförening roade mig, galenpannan som står och grillar flintastekar inomhus roade mig, den extremt självgode Mr Bangolf roade mig, gubben som skriker “Nej!” när en annan gubbe nyser roade mig. Varenda sekund roade mig. Föreningen “Vinslöv” lyckades tjata så mycket på SVT att dokumentären släpptes på dvd 2005 och det var smått surrealistiskt att se filmen i fin skärpa och dessutom kompletterad med ett digert utbud av bortklippta sekvenser. I onsdags släpptes en uppföljare - “Plötsligt igen...” - och mina förhoppningar var kanske inte skyhöga men de fanns där i alla fall. Men som tiden har visat är det svårt att följa upp en succé för det blir aldrig samma sak. I det här fallet blev det verkligen inte alls samma sak, för “Plötsligt igen...” lämnar en tragisk eftersmak. Kulten kring den första filmen har knappast blivit mindre, till och med så stor att Vinslöv hamnade i den nya upplagan av Monopolspelet, och den har dessvärre nästat sig in i den här filmen på ett nästan obehagligt vis. Det finns knappt en enda scen i filmen där folk inte är framme och rycker i de tre huvudpersonerna, oavsett om det är journalister eller fans. Den varma känslan man fick av den första filmen är nu kall och lätt obehaglig. Självklart finns det stunder då jag skrattar och myser, men till större delen är detta en film jag inte hade sett att den gjorts. Mystiken har försvunnit och “mitt Vinslöv” kommer aldrig tillbaka. Om jag inte ignorerar den nya filmen och tittar på originalet en gång till förstås. Bonus Recension av “Plötsligt i Vinslöv” på DVDKritik.se “Plötsligt igen...” recenseras på samma plats på söndag

Marknadsfynd? (2)

Thu, 28 Jan 2010 13:18:00 +0100

Nej, det fanns inget att hämta på Stortorget – bara filmer jag redan har eller inte vill köpa, och inga blu-ray. Det fanns i och för sig en helt ny inplastad “Uppdrag Mord - säsong 2”-box som kittlade köplusten, men nej, ingenting den här gången.

Marknadsfynd?

Thu, 28 Jan 2010 11:54:00 +0100

De senaste åren har jag kollat in utbudet bland det där märkliga gänget som säljer billiga DVD på Stortorget. De säljer sex stycken för 200 kr, vilket är ett helt okej pris om man nöjer sig med gamla hyr-ex och inte de allra senaste filmerna. Jag funderar på om jag ska masa mig dit i år. Utbudet brukar dessvärre mest bestå av filmer jag redan har eller egentligen inte tycker är värda att köpa. Det är ju tyvärr lite för enkelt att köpa DVD när de är så billiga, men jag har redan travar med osedda filmer hemma. Dessutom är det en annan sak. I dagsläget känner jag mig rätt ointresserad av att köpa på mig fler DVD-filmer. Det är blu-ray som lockar så det är ju möjligt att man kan passa på att uppgradera några filmer om de har ett bra pris på blu-ray. Fanken, jag kommer nog inte bort från Stortorget i år heller...

Trailertisdag (4)

Tue, 26 Jan 2010 14:33:00 +0100

Den här trailern dök upp i en diskussion kring lunchbordet, så därför blir den givetvis dagens lilla film. “Iron Man” var en grymt bra superhjältefilm och nu är det bara att hoppas på att kvaliteten hålls i uppföljaren.

Liveblogg: Guldbaggegalan (avslutad)

Mon, 25 Jan 2010 22:03:00 +0100

19:55 Fem minuter kvar tills Johan Glans för andra året i rad får lotsa oss genom galan. Det gjorde han ju mycket bra sist så jag tror att det kommer att bli mycket underhållande. Vågar man tippa på ett uttjatat skämt om Nils-Petter Sundgrens ålder i vanlig ordning? Jag hoppas inte på det. 20:00 Cissi Elwin Frenkel säger att 2009 varit det bästa svenska filmåret sedan “vi började mäta” där 30% av alla sålda biljetter var till svenska filmer. Det kan man nog tacka “Millennium”-filmerna för. 20:04 Glans sparkar igång den 47:e galan med en sång till Lena Endre - som svarar med att sjunga tillbaka... Så kan det gå om man kallar någon för MILF. 20:08 Haha, öppningsnumret med sånger om årets filmer är riktigt underhållande och välgjort. Just nu står självaste Arn på scenen och gnällsjunger. 20:18 Efter ett litet kollage från årets filmer fortsätter Glans att skämta lite. Roligt hela tiden och ännu inget skämt om Nils-Petter. Borde väl vara dags för det första priset snart. 20:25 Johannes Brost och Kjell Bergkvist delar ut den första baggen, men inleder med gamla torra vitsar. Bästa kvinnliga biroll ska de dela ut efter skämten... Mitt tips var dubbelnominerade Annika Hallin och Anki Lidén, som nu verkar vara nominerade var för sig i alla fall. Ajaj, då verkar mitt stalltips spricka... ...and the winner is: Anki Lidén... Okej, halvt rätt till mig. Kort och samlat tacktal från Lidén i oerhört markerade glasögon. Tjusigt. 20:25 Åh nej... nu kom Nils-Petter-skämtet i alla fall. Lågt! 20:30 Dan Ekborg och Pia Johansson hånglar loss innan de delar ut priset för bästa manliga biroll. Mitt tips är Sven-Bertil Taube för “Män som hatar kvinnor”. ...and the winner is: Kjell Bergkvist. Direkt upp på scen igen för Bergkvist alltså. Han tackar sig själv för ett jävligt bra jobb. Hehe, ja, självförtroende är bra att ha. Nu kommer Ulf Malmros upp på scenen också för en kram. Det var ju lite fint. 20:33 Mash-up time. Dregen skådespelar lite i “Bröllopsfotografen som hatar kvinnor”. Hehe... Är det Nour som är Lisbeth i filmen? 20:36 Dags för Gullspiran, det vill säga barnfilmstipset. Det här är ju ett specialpris som det inte finns några nominerade till. Rollsättaren Maggie Widstrand får priset. En lång lista rullar i rutan med många kända barn- och ungdomsroller. Kul att den här delen av filmbranschen uppmärksammas. 20:43 Nu är det dokumentärfilmerna som ska uppmärksammas och Johan Rheborg ska dela ut priset. Mitt tips är “Ebbe - The Movie”. Rheborgs monolog är den bästa hittills från prisutdelarna, där han poängterar vad en bra dokumentärfilm är. ...and the winner is: “Ebbe - The Movie”. Ah, se där, 1,5 rätt av 3 än så länge. Gravida Karin af Klintberg tar emot priset, den andra pristagaren är i Calcutta. För övrigt tycker jag att “Bananas!” var värd en nominering. 20:49 Hedersbaggen kommer härnäst. Cissi Elwin Frenkel och Eva Schwarz Grimaldi delar ut priset till någon som varit involverade i Astrid Lindgren-filmerna, nämligen Waldermar Bergendahl som en gång i tiden “fick duga” enligt Astrid. Waldemar är producent, senast inblandad i “Arn”-filmerna. 20:53 Johan Glans har nu blivit Josephine Bornebusch. Hm... ett litet märkligt mellanspel här. Snart halvvägs in i galan. Lite lätt kämpigt att liveblogga faktiskt... :P 20:56 Öh... det här var lite segt, men nu verkar sketchen snart vara över. 21:02 Alexandra Rapaport i stilig klänning glider in för att dela ut manuspriset. Mitt tips var Teresa Fabik för “Prinsessa”. Alexandras monolog var ganska rolig med olika manusförfattares stil på “de nominerade är”. ...and the winner is: Ulf Malmros. Komedi gick före drama i år. “Bröllopsfotografen” kommer för övrigt på DVD/blu-ray i februari. Märklig poäng i Malmros tacktal där han på något sätt nedvärderar manusförfattare. 21:11 Ett av de tyngre priset står på tur – regibaggen. Börje Ahlstedt och Lena Endre kliver in på scenen för att komma fram till de nominerade. Känns som man hört parets kåserande om film tidigare, trots referenser till nya titlar. MItt tips till baggen är Lisa Siwe för “I taket lyser stjärnorna”, men det är ju mer eller mindre en gissning. Hitills ligger jag i och för sig på min förväntade procent med 1,5 av 4 rätt... ...and the winner is: LIsa Siwe. Woo-hoo! 2,5 av 5! Siwe säger att hon inte trodde att hon skulle vinna, men det trodde ju jag. Hon verkar allmänt tagen av situationen, men samlar ihop sig till resten av talet. 21:12 Gaah – skulle sitta fint med ett musiknummer nu så man pudra näsan...! 21:19 Som på beställning. En Europe-låt framförd av några som såg ut som gamla LA-hårdrockare. Vilka var det? Tyckte mig se “Arn” där igen.... 21:24 Nu är det nästa tunga pris – bästa manliga huvudroll, som delas ut av Helena Bergström. Mitt tips här är ju Olle Sarri för “Apan”, en film av Jesper Ganslandt som gjorde “Farväl Falkenberg”. Ser fram emot att se den här filmen så småningom. Annorlunda roll för Sarri och jag håller verkligen på honom. ...and the winner is: Claes Ljungmark. Veteranen i sammanhanget som kallar sig “alfahanne” utifrån Bergströms inledande monolog. Bra och roligt tacktal av Ljungmark. 21:26 Inte så himla hög kvalitet på livebloggen just nu, så ni får ha överseende om det är stavfel och andra konstigheter... Smått stressigt det här! 21:28 Inte så himla hög kvalitet på skämten just nu, men roligt i alla fall, haha! Olle Sarri är lite kass i kistan... 21:34 Nu får vi veta vilka det var som rockade, Andreas Kundler, Fares Fares, Leif Andrée och Johannes Bah Kuhnke, som ska dela ut bästa kvinnliga huvudroll efter att ha sjungt “She”. Här måste väl ändå Noomi Rapace få den, eller? ...and the winner is: Noomi Rapace. Jovisst, kändes lika givet som Heath Ledgers postuma Oscar förra året. Nu är jag uppe i 3,5 av 7. 50% det är ju inte så dåligt. Bästa tacktalet: “Tack, tack, tack!” 21:39 Efter en stilla hyllning till de som lämnat oss raskade man igenom några priser där bland annat Hoyte van Hoytema vann för bästa foto, “Skrapsår” vann bästa kortfilm, och “Det vita bandet” för bästa utländska film, alla som jag hade tippat - 6,5 av 10 alltså. De övriga priserna var för de så kallade “särskilda insatserna” som inte verkar får vara med i den riktiga galan. Expert eller inte, 65% just nu är inte så tokigt... :) 21:42 “Inside the Actor's Studio”-parodi med Björn Kjellman som gäst. Har ni inte sett originalprogrammet så är parodin väldigt lik. Ett bra program om än lite pretto. 21:48 Nu är det Biopublikens pris. Här gissar jag på “Män som hatar kvinnor”. Känns mest logist efter som flest biobesökare sett den, och mycket riktigt var det så. Inte helt oväntat. Roligt när danskar pratar svenska. Undrar vad det kan heta? Svensk-norska kallas ju svorska. 21:51 Lustigt att en parodi på “Göta Kanal” verkar bättre än den riktiga filmen... 21:56 Det sista priset, bästa film, i vilken jag tippat “I taket lyser stjärnorna” som vinnare. Mads Mikkelsen och Stellan Skarsgård glider in för att dela ut priset. Vilka tungviktare! ...and the last winner is: “Män som hatar kvinnor”. Ojdå, då blev det en dubbel där som avslutning, vilket betyder att mitt amatörmässiga tippande slutade på 7,5 av 12. Inte så tokigt. 22:03 Jaha, då var det faktiskt slut. En helt okej gala. Det går lite snabbt emellanåt, men ett högt tempo är ju inte alltid något dåligt. Avslutningsvis några länkar till recensioner av vissa av de nominerade filmerna: • "I taket lyser stjärnorna" • "Män som hatar kvinnor" • "Flickan som lekte med elden" • "Johan Falk – GSI"

Inför Guldbaggegalan

Mon, 25 Jan 2010 09:26:00 +0100

Det är ju Guldbaggegalan ikväll och det får man ju inte missa. Förra året livebloggade jag, och det blir planen för i år också. Här är för övrigt de nominerade och mina inte allt för kvalificerade stalltips. I vanlig ordning har jag inte sett så himla mycket svenskt under 2009, åtminstone inte de flesta av de filmer som är nominerade... Bästa film “Prinsessa” "I taket lyser stjärnorna" "Män som hatar kvinnor" Lite knepigt. Jag tror att “Män som hatar kvinnor” tar hem Biopublikens pris, så jag tippar att “I taket lyser stjärnorna” tar hem den här kategorin. Bästa regi Teresa Fabik för "Prinsessa" Lisa Siwe för "I taket lyser stjärnorna" Fredrik Edfeldt för "Flickan" Jag har inte sett någon av filmerna, men ska man gissa på en dubbel för “I taket lyser stjärnorna”? Bästa kvinnliga huvudroll Malin Crépin för sin insats i "I skuggan av värmen" Noomi Rapace för sin insats i "Män som hatar kvinnor" Stina Ekblad för sin insats i "Det enda rationella" Ja, det här är väl en no-brainer. Rapace bör komma hem med en metallklump i år. Bästa manliga huvudroll Olle Sarri för sin insats i "Apan" Björn Starrin för sin insats i "Bröllopsfotografen" Claes Ljungmark för sin insats i "Det enda rationella" Intressant mix här. “Apan”, lite för smal film, men en svår roll för Sarri. “Bröllopsfotografen”, mainstream och ett genombrott för Starrin och så har vi veteranen Ljungmark sist i listan... Hm... Jag tror på Sarri. Bästa kvinnliga biroll Annika Hallin och Anki Lidén för sina insatser i "I taket lyser stjärnorna" Tova Magnusson-Norling för sin insats i "Flickan" Här är det faktiskt så att Hallin och Lidén fått en delad nominering. Alltså tävlar de inte mot varandra utan med varandra. Märkligt, och borde betyda att de får baggen. Bästa manliga biroll Joel Kinnaman för sin insats i "Johan Falk" Kjell Bergqvist för sin insats i "Bröllopsfotografen" Sven-Bertil Taube för sin insats i "Män som hatar kvinnor" Taube är en väldigt underskattad skådis och Bergqvist är ju alltid bra, men Kinnaman är lite het just nu och vad jag läst av recensionerna den som rädda hela “Johan Falk”-serien. Räcker det för att få baggen? Jag tror kanske inte det. Kinnaman får nog vänta till nästa år och ta en för “Snabba cash” fast i en annan kategori. Taube, för lång och trogen tjänst? Det är mitt tips. Bästa manuskript Teresa Fabik för "Prinsessa" Ulf Malmros för "Bröllopsfotografen" Karin Arrhenius för "Flickan" Ja ni... Ingen aning, men magkänslan säger Fabik. Bästa foto, inkl George Eastman Award Peter Mokrosinski för "Flickan som lekte med elden" Hoyte van Hoytema för "Flickan" Eric Kress för "Män som hatar kvinnor" Hm, “Flickan som lekte med elden” är ju en tv-film som råkade hamna på bio, så den kan man stryka på en gång. Skulle personligen vilja ge priset till Hoyte van Hoytema för att han har så roligt namn. Bästa utländska film “Das weiße Band” av Michael Haneke “Aruitemo aruitemo” av Hirokazu Kore-eda “Vals im Bashir” av Ari Folman Haneke tog ju nyss hem Guldpalmen i Cannes och en Golden Globe för sin film så det känns som ett bra tips. Å andra sidan var “Vals im Bashir” Oscarsnominerad förra året... Jag tror på Haneke. Bästa kortfilm “Drömmar från skogen” av Johannes Nyholm “Skrapsår” av Gabriela Pichler “A Good Friend of Mr. World” av Axel Petersén Ingen susning. Gillar titeln “Skrapsår” bäst så den håller jag på. Bästa dokumentärfilm “Ebbe - The Movie” av Karin af Klintberg, Jane Magnusson “Drottningen och jag” av Nahid Persson Sarvestani “Videocracy” av Erik Gandini Samma här, ingen aning, men “Ebbe - The movie” är ju en rolig pastisch på en välkänd musikfilm så då håller jag på den. Bland dessa 12 priser, inklusive Biopublikens pris, så gissar jag att jag prickar in 25%, det vill säga tre rätt. Slutresultatet kommer på tv kl 20-22 och i bloggen under samma tid.

Söndagssammanfattning (4)

Sun, 24 Jan 2010 20:37:00 +0100

Även detta en lite tunn vecka, vilket beror på att jag fördjupat mig i en tv-serie, som jag strax återkommer till. Men det här såg jag under veckan. Seinfeld – Säsong 7 Jag hade bara två avsnitt kvar på säsongen från förra veckans konvalesens, så de klämde jag. Säsong 7 är den där George ska gifta sig, men vilket “löser sig” i finalavsnittet. Det var ett tag sedan jag tittade på “Seinfeld” och jag saknar serien lite. District 9 En av förra årets bästa SciFi-filmer, nu sedd för tredje gången, för första gången på blu-ray. Fantastisk och originell film om när Johannesburg får ta hand om 1 miljon utomjordiska flyktingar och något går väldigt fel. Blandning av mockumentär och spelfilm, vilket gör filmen extra originell. Gamer Som balans, en av förra årets sämsta SciFi-filmer... :( Usch, den här filmen där livstidsdömda fångar används som spelpjäser i levande dataspel är verkligen ingenting jag rekommenderar. Sons of Anarchy – Säsong 1 Har du hört talas om serien förut? Jag hade inte det, men nu är jag väldigt glad att jag sett den första boxen. Riktigt bra dramaserie om ett kriminellt motorcykelgäng. Låter kanske inte så sexigt, men tänk på serier som “The Shield” och “The Sopranos” så har ni lite av känslan i serien. Bra karaktärer och en bra story. Rekommenderas varmt!

Ryan Reynolds i en låda

Thu, 21 Jan 2010 15:42:00 +0100

Ryan Reynolds har snabbt vuxit till att bli en av mina moderna favoritskådespelare; han har fin bredd där han funkar i både romantiska komedier ("Definitely, maybe"), känsliga dramor ("Fireflies in the Garden") och musklig action ("X-Men Origins: Wolverine"). Nu ger han sig in i något av det svåraste som finns, nämligen en mans-showen. I “Buried” spelar han en amerikan som blir kidnappad i Irak och levande begravd i låda där han med begränsad syremängd och stegrande panik ska försöka överleva. Hela filmen väger på Reynolds axlar och jag tror att han kommer att klara av det galant. Nedan är en teaser till filmen och en kortare scen.

Grattis David Lynch!

Wed, 20 Jan 2010 10:54:00 +0100

Den mycket speciella filmskaparen/konstnären David Lynch fyller 64 år idag, och det måste givetvis firas med ett klipp från mästerverket “Twin Peaks”. I den senare delen av serien dök Lynch upp som agent Coopers chef Gordon Cole, en halvdöv exentriker som skrek fram sina repliker. Det lustiga är att denna karaktär är så helt tvärtemot från hur Lynch är som person. Här jämför Cole Cooper med en liten mexikansk chihuahua... Lynchfilmer jag recenserat för DVDKritik.se: • "Twin Peaks – Säsong 1" • "Twin Peaks – Säsong 2 (del 1)" • "Twin Peaks – Säsong 2 (del 2)" • "Twin Peaks – Definite gold box edition" • "Twin Peaks: Fire walk with me" • "Lost Highway" • "Mulholland Drive" • "Inland Empire"

Vem blir Bilbo?

Tue, 19 Jan 2010 12:41:36 +0100

Efter nedläggningen av “Spider-Man 4” klämde den inte helt trovärdiga brittiska tidningen Sun ur sig att Toby Maguire var “klar” för att spela Bilbo i Peter Jackson/Guillermo Del Toros “The Hobbit”. Harry på AINC är bekant med de två skäggen i fråga och mailade helt sonika båda och fick konkreta svar om att det inte finns någon sanning i det hela. Peter Jackson sa dessutom “We are currently auditioning for Bilbo, and a month or two away from any announcements”, så därmed borde spekulationerna lägga sig för ett tag.

Trailertisdag (3)

Tue, 19 Jan 2010 09:14:00 +0100

“Kolla in Robin Hood-trailern” skrev Erik Helmersson i artikeln om årets filmer i NA. Så då gjorde jag det. Jag väljer att parafrasera marknadsföringen av den senaste “Star Trek”-filmen: This ain’t your father’s Robin Hood...

Söndagssammanfattning (3)

Sun, 17 Jan 2010 20:57:00 +0100

Inte så mycket filmtittande den här veckan. Var sjuk under hälften av den, vilket lustigt nog inte innebar en massa filmtittande, utan mer en fördjupning i en “Seinfeld”-säsong jag inte tittat klart på än. Men detta såg jag: Sisters Blodig skräckthriller som inte riktigt håller hela vägen. Remake på en gammal Brian De Palma-film från 1973, om en reporter som kartlägger en doktor som fifflar runt med experimentiell medicin och en av hans tidigare patienter som ruvar på en hemsk hemlighet. Så där, blir betyget. Sommaren med Göran Klassisk svensk romantisk komedi av Måns och Hannes-snitt, fast här av och med Peter Magnusson. Lite slapstick blir det när filmens Göran sticker iväg på midsommarfirande för att ragga på en gammal barndomskamrat. Formen på filmen är välbekant, men blir ändå en okomplicerad film att småmysa lite till. Little New York Tre levnadsöden korsas i stadsdelen Staten Island i New York. En maffiaboss som vill vara någon, en slamsugare som har kasst med pengar och en dövstum slaktare som hamnat i en obehaglig sits. En rätt bra film, med gradvis mörkare stämning. Vissa ologiska händelser etablerar filmen dock som enbart godkänd. Family Guy – Säsong 8 13 avsnitt från “Family Guys” sjätte och sjunde säsonger har blivit “säsong 8” i Sverige. Knepigt. Dessvärre inte bland det roligaste man sett av serien men underhållande för stunden, speciellt om man inte ser så många avsnitt på raken – vilket jag råkade göra.

David Brent is back!

Fri, 15 Jan 2010 18:54:00 +0100

...i alla fall går det mycket starka rykten om att Ricky Gervais återigen ska gå i roll som David Brent från “The Office” och göra ett gästspel i... amerikanska “The Office”. Intressant... Jag hör ju till de som faktiskt uppskattar amerikanska “The Office” väldigt mycket. Jag har sett om säsongerna flera gånger och tycker att skaparna verkligen hittat originalets ton samt lagt till något eget. Säsong fem släpptes i höstas i USA men har ännu inte kommit ut här – det ser jag fram emot, och Gervais gästspel antar jag är i säsong sex. Det ser jag ännu mer fram emot! Mina “The Office”-recensioner på DVDKritik.se: • "The Office – Säsong 1" • "The Office – Säsong 2" • "The Office – Säsong 3" • "The Office – Säsong 4"

Lovebombing: Anders och Måns

Fri, 15 Jan 2010 10:51:00 +0100

Jag borde skrivit detta igår, men ändå: premiären av Anders och Måns nya dramakomediserie “Succéduon” var helt i min smak. Pinsam realism och ett manus som liksom knyter ihop sig mot slutet av avsnittet. Mycket lovande och det ska bli en fröjd att följa serien under två veckor här framöver. Missade ni så finns det så klart på SVTPlay. En stor gåta är varför ingen av Anders och Måns tidigare serier finns på DVD... Den där julkalendern kan jag i och för sig vara utan, men de första omgångarna av “Anders och Måns” samt “Fråga Anders och Måns” vill jag gärna se om. Daniel Lagerqvist på NA postade nedanstående klipp på Facebook i veckan och det är ett ypperligt exempel på duons humor. Punchlinen i slutet av klippet är helt klockrent.

Dvdkrönikan 15/1

Fri, 15 Jan 2010 08:45:00 +0100

Folk i min generation minns “TV-piraterna”. Det var en julovsserie 1983-84 som krävde ett inköp ett rejält kuvert som innehöll bland annat ett par 3D-glasögon. I serien kunde man se bilder och filmer i 3D. Oerhört fascinerande, och precis rätt för en 10-åring som jag. Något år tidigare sände SVT (som inte hette SVT då, men i alla fall) några klassiska skräckfilmer i 3D. “Skräcken från den svarta lagunen” är den jag minns bäst. Hade man inga glasögon fick man ställa om tv:n till svartvitt (för det kunde man då) och på så sätt få bort de röda och gröna förskjutna partierna som framkallade 3D-effekten. 3D-tekniken på film går ända tillbaka till 20-talet och är alltså nästan 100 år gammal, men det är först nu som man måste anse att tekniken fått sitt stora genomslag. Jag har i vuxen ålder inte sett en enda 3D-film även om det kommit en del, nästan oroväckande många. Det känns numera som var och varannan film görs för 3D, men samtidigt är tekniken så förfinad att den kan användas på rätt sätt. Annat var det förr. Jag har sett några 3D-gjorda filmer i 2D och där har man inte riktigt vetat vad man ska göra av tekniken. Det är väldigt många märkliga scener där objekt sträcks fram mot kameran utan egentlig poäng. Jag föreställer mig att biopubliken som bänkat sig för att se “Amityville 3-D” 1979, med popcorn i knät och tvåfärgade glasögon på nästippen drog ett djupt andetag när något så läskigt som en kvast (!) kom ut ur bioduken... Men det är väl annorlunda nu. Jag kollar på en lista med 3D-gjorda filmer från modern tid och ser att jag sett fem av dem utan att notera att specifika scener skulle sticka ut som ologiska och konstiga. Även om jag tycker att filmer är bra nog som de är i 2D så skulle man ju gärna vilja prova på 3D-tekniken fullt ut. Ett ypperligt tillfälle vore den senaste storfilmen “Avatar” som visas i 3D. Dock inte i Örebro, det är bara åtta salonger i Sverige som är utrustade med Real D Cinema som tekniken heter. Man behöver fortfarande glasögon, dock inte de gamla “TV-piraterna”-brillorna utan polariserade glasögon och tekniken lurar ögonen genom att visa 144 bilder per sekund och upprepa bilderna så att 3D-effekten framkommer. Låter spännande. Men som vi alla vet ser vi mer film hemma än på bio, och snart kommer 3D-tekniken att flytta in vardagsrummet. Under året kommer tv-apparater med 3D att lanseras, i USA kommer flera 3D-kanaler att starta och allt fler 3D-anpassade filmer kommer ut på marknaden, nya så väl som gamla, för under produktion är 3D-konverterade versioner av “Star Wars”- och “Sagan om ringen”-trilogierna. Framtiden är i tre dimensioner, det är inget snack om saken.

Data-Beatles

Tue, 12 Jan 2010 22:42:00 +0100

Filmbloggarna och -nyhetssajterna har idag handlat mycket om Peter Serafinowicz. Och vem fanken är det? Jo, han ska gestalta Paul McCartney i Robert Zemickis kommande datagenererade remake av “Yellow Submarine”. Zemeckis fortsätter med att strunta i traditionella filmer och använder enbart skådespelare för att få till datagenererade karaktärer - hans tre senaste filmer som regissör är “Polarexpressen”, "Beowulf" och “A Chrismas Carol” - alla gjorda enligt denna nya teknik. Men nu var det Serafinowicz jag skulle skriva om. Även om han “bara” ska vara Paul McCartney så visar han sig vara överdjävlig på att imitera samtliga Beatlar, som det här klippet visar. Lite låg humor men väldigt pricksäkert och roligt ändå.

Trailertisdag (2)

Tue, 12 Jan 2010 09:15:00 +0100

Remakes, reboots... kalla det vad ni vill, men ibland känns det som filmbolagen bara kör på utan att ha hjärtat på det rätta stället. Självklart ska den gamla tv-serien “A-Team” bli en modern och tuff actionfilm, men hur bra känns egentligen filmen utifrån nedanstående trailer? Jag tycker det känns som en parodi på originalet. Det finns liksom bara en Mr T, och han är inte med i den här trailern... Vill man ha en omgång action lär “A-Team” sitta som en smäck, men just nu känns det inte som om filmen erbjuder något annat.

Söndagssammanfattning (2)

Sun, 10 Jan 2010 20:57:00 +0100

En hel vecka ledigt från jobbet, vilket betydde en hel del filmtittande. 10 filmer hann jag med. Zombieland Oftast handlar zombiefilmer om själva utbrottet och en grupp människor som i det sista försöker stå emot de levande döda. “Zombieland” handlar om motståndet efter utbrottet. Lättsam och rolig och splattrig så det räcker och blir över. Mycket bra! Taking Woodstock Ang Lees senaste film handlar om organisationen bakom den legendariska Woodstockfestivalen. Ett skönt och charmigt drama om att verkligen göra något trots motgångar. Snyggt gjord och 60-/70-talsfilmer går alltid hem hos mig. Paranormal Activity 2009:s mest omtalade skräckis, gjord efter “The Blair Witch Project”-konceptet med hemmafilmade bilder och en illusion om att det hänt på riktigt. Man sugs in i filmen tack vare ett trovärdigt skådespel av de totalt okända skådespelarna och några scener är riktigt läskiga. Till vildingarnas land Ensam, lätt obstinat pojke flyr hemifrån och träffar på vilda lurvar i skogen. Bygger på en omtyckt barnbok som jag själv inte har något minne av att jag läst. Det hade nog underlättat att ha haft något nostalgiskt band till historien för just nu blir det bara en snygg och godkänd film. Obs – filmen är automatiskt inte en barnfilm... Saw VI Film nummer sex i “Saw”-serien följer upp den trista femte delen med en ganska medelmåttig film som varken kommer med något nytt eller spektakulärt i en filmserie som borde tänkt på refrängen för länge sedan. Som jag har förstått det ska det bli tre filmer till och den övergripande storyn tar ett nytt steg framåt men jag har en känsla av att utvecklingen inte kommer att vara till det bättre. Solisten Verklighetsbaserat drama om en populär kolumnist i Los Angeles som stöter på en uteliggare som en gång i tiden pluggade på den beryktade musikskolan Juliard. Talangen finns där fortfarande, men solisten har andra problem. Fin film, men var lite tråkigare än jag hade förväntat mig. Anvil: The story of Anvil Suverän musikdokumentär om ett kanadensiskt metalband som hållit i gång i nästan 30 år utan att få det stora genombrottet. Medlemmarna, nu i 50 årsåldern tror fortfarande att det kan lossna och går igenom allsköns misär för att kämpa vidare. En “måste se”-film, oavsett om man gillar Anvil eller metal över huvud taget. Public Enemies Stjärnspäckad Michael Mann-thriller om 30-talsskurken John Dillinger och de poliser som jagar honom. Snyggt och välgjort men liksom “Solisten” hade jag förväntat mig något mer av filmen, utan att kunna sätta fingret på vad jag saknar. Street Fighter – The Legend of Chun-Li Ointressant “karatefilm” baserad på populärt tv-spel. Storyn är inget att hänga i granen, och fightscenerna hör knappast till de bästa man sett. Med andra ord kommer filmen snabbt att falla i glömska. Slakthus 5 70-talsklassiker baserad på legendarisk roman av Kurt Vonnegut Jr. En man “halkar ur tiden” och lever på olika tider i sitt liv på samma gång. Som gjort för en spretig historia, men filmen har ett bra flyt med smarta övergångar. Kan i framtiden filmas på nytt av Guillermo Del Toro, men det här originalet håller fortfarande väl.

Trailertisdag (1)

Tue, 05 Jan 2010 19:20:00 +0100

Premiär för min trailerserie i bloggen, och vad passar bättre än en film som diskuterats vilt under 2009, nämligen nyfilmatiseringen av “Karate Kid”. Folk i min generation rankar originalet högt (jag hade till och med en kamrat som gjorde en egen “Karate Kid”-hemsida) och det är som bekant väldigt sällan en nyfilmatiseringen blir bättre än sitt original. Men nu är trailern ute och ser inte så tokig ut, så kanske kan den nya “Karate Kid” ändå bli något?

Söndagssammanfattning (1)

Sun, 03 Jan 2010 21:47:00 +0100

Det här första försöket att dra igång någon sorts serie i bloggen. Den här går ut på att jag listar de filmer jag sett under veckan, med en kort kommentar. Den här veckan räknas dock från och med 1/1 som var i fredags, så det är bara en halv vecka... Ursäkta, vad är klockan? En gammal klassiker fick inleda året. Den visades på TV4 Komedi och kändes som en lämplig start på året. John Cleese i toppform som nitisk rektor med koll på tiden – men vad händer när han ramlar ur sitt bestämda schema? Rolig fortfarande. Ocean’s twelve Även denna gick på tv. Heist-filmer är alltid roliga, men den här är inte alls lika bra som den första filmen och den tredje har jag faktiskt ännu inte sett. Blev dock lite sugen, men tänker inte springa häcken av mig för att se den. G.I. Joe – The Rise of Cobra Ojojoj, leksaksaction à la tecknad serie så det står härliga till. Fullt drag och massvis med mäktiga effekter men så mycket till film är det dessvärre inte. Funny People Judd Apatows tredje film som regissör och en väldigt bra sådan, dock inte bättre än “40 Year Old Virgin” eller “På smällen”. Väldigt lång (2,5 timmar), melankolisk komedi om dödssjuk komiker som försöker göra bot innan livet är över. The invention of lying Ricky Gervais långfilmsdebut som regissör. Han spelar själv huvudrollen. I en värld där alla bara säger sanningen hela tiden är han mannen som kommer på hur man ljuger och drar nytta av det. Originell film som tappar lite under resans gång. Död snö Norsk splatterfilm från förra året som jag aldrig hann se när det begav sig. Tämligen underhållande, men tyvärr inte så bra som jag hade hoppats på.

Trailertisdag (0)

Tue, 29 Dec 2009 10:07:00 +0100

Jag har längtar efter att hamna i Menys riktiga bloggsystem så jag kan få en nystart på bloggandet och strukturera upp det hela lite bättre. Detta kommer att ske i början av nästa år (alltså struktureringen) men här är en liten “teaser” till vad som ska bli en återkommande feature: Trailertisdag. Det kanske inte blir varje tisdag, men så ofta det går. Se det här som avsnitt 0 i denna serie... Inception Hos Apple kan se denna film signerad Christopher Nolan ("Batman Begins", "The Prestige" och "The Dark Knight") i härlig Quicktime HD. Gör det för sekvensen som jag plockat bilden ifrån är sjukt snygg och läcker, och filmen verkar spännande. Premiär nästa sommar så det är något att se fram emot redan nu...

Snabba Cash-trailern

Sat, 26 Dec 2009 13:22:00 +0100

Jag har haft svårt för svenska actionfilmer av den enkla anledningen att de alltid framstår som så himla töntiga. Det är samma skådespelare som man sett i femtioelva andra olika roller som man nu ska köpa som seriös tuffing i en actionfilm. Funkar illa. Kanske är “Snabba Cash” filmen som kommer att ändra på det? Jag har inte läst boken, men väl Jens Lapidus andra roman “Aldrig fucka up” och den grafiska romanen “Gängkrig 145” och gillat dem, och den här trailern – som dessutom redan hypats lite grann i amerikanska filmbloggar – känns mycket lovande. Premiär 15/1.

YouTube-kalender: Lucka 24

Thu, 24 Dec 2009 09:54:00 +0100

Lucka 24: Fylletomten spårar ur i bistra vinternatten Suzanne Reuter, Lena Endre och Peter Dalle firar jul med Johan Ulvesson i filmen “Ogifta par - en film som skiljer sig”. De har bestämt sig för något riktigt puckat: att komma bort från stressen i stan och fira jul i en stuga långt ute i skogen. Man kan lugnt säga att det går åt helvete i det här nio minuter långa klippet. Ulvesson gör förmodligen sitt livs roll som försupen och hjärtekrossad Papphammartomte, och Endre och Reuter sympatigråter i sympatifärgat illrött hår, och Dalle vill få slut på alltihop med en gasexplosion. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 23

Wed, 23 Dec 2009 09:42:00 +0100

Lucka 23: Pyssel och papp från gården i Nastroverke Galenskaparna och After Shaves humorserie “En himla många program” parodierade kompletta tv-kvällar, och när ett avsnitt sammanföll med jul var det klart att flera julprogram visades, som kalendern “Stålmannens jul” till exempel. Roligast var uppesittarkvällen “Pyssel och papp” som innehöll det mesta. Notera till exempel följande: Anders Erikssons mystöntiga programledare och hans handgnidande. Jan Rippe som den fjärde pysselgubben utanför fönstret. Rimstugan med Jaak-Inge och Bo-Raglan. Tajmingen i skämtet “Det... är... lim!” och Peter Ragmars dans i “Kalle kotte”.

YouTube-kalender: Lucka 22

Wed, 23 Dec 2009 09:41:00 +0100

Lucka 22: Peter Haber spöar jultomten gul och blå Det är inte lätt för Janne. Hela huset är fullt av hustruns ex-män och julstämningen är inte på topp. Inte nog med det, han har fått reda på att frun är gravid trots att han är steril. Så vem fan är far till barnet? En stackars bortkommen och full granne i tomtedräkt blir droppen som får bägaren att rinna över och Janne tappar fattningen i denna klassiska julscen med det fantastiska utropet “Dö då, tomtejävel!”. Peter Haber har aldrig varit så explosiv som skådespelare som i just denna scen, och ett slagsmål i en svensk film har aldrig varit så underhållande.

YouTube-kalender: Lucka 21

Wed, 23 Dec 2009 09:40:00 +0100

Lucka 21: Sista tio minuterna på kontoret i Slough Brittiska tv-serien “The Office” vände fullständigt upp och ner på tv-världen i början av det här seklet. Sedan dess har komediserier vågat steget att göra drama och komedi utan pålagda skratt – och jobba långt för karaktärernas utveckling i stället för att leta bästa möjliga poäng. Efter de två korta säsongerna blev det en julspecial i två avsnitt, som knöt ihop säcken. De sista tio minuterna är modern tv-historia där precis allt tar en helt ny riktning. Tim och Dawn får varandra, Brent växer upp och får en tjej, och Tim gör en sann reflektion över vad man egentligen har gemensamt med sina arbetskamrater... Genialt är det minsta man kan säga. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 20

Wed, 23 Dec 2009 09:39:00 +0100

Lucka 20: Ulf firar alternativ jul med Kristinas familj Inget är så traditionsbundet som julfirandet inom ens egen familj. Minsta lilla förändring och allt blir konstigt. Om man firar jul hos någon annan familj känner man sig vilsen och borta. Plötsligt finns nya okända maträtter på bordet och det blir liksom inte “riktig jul” av det hela. Allt detta drog “Kvarteret Skatan” till sin spets när Ulf (David Batra) följde med Kristina (Anna Blomberg) hem till hennes familj. Här kan vi snacka om alternativ jul, och Sten Elfström som familjens överhuvud är förstås som alltid helt briljant.

YouTube-kalender: Lucka 19

Sat, 19 Dec 2009 18:56:00 +0100

Lucka 19: Här tillverkas klapparna du inte vill ha till jul Kan man förstöra julen och kidnappa jultomten? Ja, det är klart. Vad händer om Halloweenhelgen skulle få för sig att förklara krig mot julhelgen? Det får vi se i Tim Burtons underbara dockfilm "Nightmare before christmas". I detta klipp är det en småläskig tomteverkstad på gång, som aldrig skulle funka i en Disney-motsvarighet. Arbetsmetoderna och verktygen har helt enkelt för dunkla motiv. Här kan man verkligen snacka om terroraktiviteter och red alert. Jag älskar verkligen röstskådespelarna i sådana här filmer. Ibland i duschen når jag halvvägs till deras nivå. Och jag nynnar ofta på melodier från den här filmen. De är sådana som aldrig försvinner ur huvudet. (Skriven av Tobias Johansson)

Tomten är illa ute...

Fri, 18 Dec 2009 17:09:00 +0100

Haha, om jag hade gjort en ny YouTube-kalender och inte bara repriserat en från i fjol så kunde det här mash-up-klippet varit med. Jack Bauer förhör självaste tomten...

Dvdkrönikan 18/12

Fri, 18 Dec 2009 14:00:00 +0100

Trots att det är två veckor kvar på 2009 så är detta sista gången den här spalten dyker upp i år, och därför känns det fullt naturligt att sammanfatta årets film- och tvutbud. Här är alltså årets... ...svenska film: “Män som hatar kvinnor”. En rejäl satsning som gick hem, även om trilogin i sin helhet lämnar en del att önska. ...danska film: “Män som hatar kvinnor”. Ja, det krävdes alltså danskar för att göra en riktigt bra svensk film. ...norska film: “Max Manus”, otroligt påkostad och välgjord storfilm om den norska motståndsrörelsen under andra världskriget. Kasst namn men häpnadsväckande innehåll. ...finska film: “Sauna” kom 2008, men släpptes på svensk dvd i november. Kärv, kuslig och originell skräck som letade sig in under huden. ...adaption: “Watchmen”. Den kultförklarade och “ofilmbara” grafiska romanen blev en lång och snygg film och den bästa filmatisering av superhjältesagan som man hade kunnat drömma om. ...specialeffekter: “2012”. Det är imponerande att man lyckats få till en trovärdig biljakt mellan en limosin och – ja, jordens undergång. ...reboot: “Star Trek”. J.J. Abrams film lyckades både passa in i helheten och börja om från början, och dessutom glädja både gamla och nya fans. Skickligt! ...historieomskrivning: “Inglourious basterds”. Quentin Tarantino skrev om Hitlers öde i sin mästerliga film som dessutom bjöd på årets skådespelarinsats från Christoph Waltz. Grov Oscarsvarning utfärdas! ...bättre än jag trott: Både “X-men origins: Wolverine” och “Terminator: Salvation” fick negativa betyg, men visade sig vara helt godkända actionfilmer, om man tog dem för vad de var. ...personliga inköp: 46" full-hd-tv (suverän), blu-ray-spelare (suverän), surroundsystem (mindre bra). Det finns tydligen inga genvägar till det perfekta ljudet, men väl till den perfekta bilden. Heja högupplöst! ...tjat: Vampyrer, vampyrer, vampyrer! Jag ledsnade snabbt på blodsugarna, och det utan att ha sett varken “Twilight”-filmerna eller “True blood”. ...givna dokusåpasegrare: Erik Grönwall satte nivån på uttagningen och sedan spiken i kistan redan i kvalet. Resten var bara en väntan på segern i “Idol”. ...tv-överraskning: Att jag engagerade mig så i “Idol”. Jag känner inte igen mig själv. ...tv-snyftis: Heath Ledgers postuma och självskrivna Oscarsvinst. Få ögon var torra när hans familj höll tacktal. ...säsong: Den femte säsongen av “Lost” var så spännande och bra att det nästan känns tveksamt om serien kan få en lika bra finalsäsong under 2010, men man kan ju alltid hoppas.

YouTube-kalender: Lucka 18

Fri, 18 Dec 2009 12:27:00 +0100

Lucka 18: Jonas Gardell läser en julsaga Jonas Gardell vann svenskarnas hjärtan på det tidiga 1990-talet med träffsäker ståupp på Norra brunn och med böcker som “Vill gå hem” och “En komikers uppväxt”. Sedan dess har han fyllt konserthus runtom i landet. Men kanske var det med monologen “Mormor gråter” från 1991 som han verkligen gjorde sig oumbärlig för svenskarnas behov av underhållning och kulturell förkovran. Det är fortfarande en av hans bästa monologer. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 17

Thu, 17 Dec 2009 10:03:00 +0100

Lucka 17: Vem vill sitta i Billy Bobs knä? Det mest förbjudna är att förstöra barnens vision om att Jultomten är ett godmodigt helgon som har en hel säck med önskningar, som går i uppfyllelse bara man äter sin gröt. Billy Bob Thornton är i “Bad Santa” den värsta jultomten som filmhistorien sett. Han hatar barn, knullar kvinnor i omklädningsbåsen, har en set up där han tänker råna hela köpcentret och super som om varje dag är den sista. Ändå finns det hopp i filmen. “Bad Santa” är en riktig feelgood-rulle med massor av härliga bottnar, och innehåller förutom det kaotiska en tjock unge med krulligt hår som bor ensam hemma. Men just i denna scen ser det riktigt kört ut. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 16

Wed, 16 Dec 2009 13:03:00 +0100

Lucka 16: Vad är det där för jävla stolpskott? Med syskon som är 9, 11 och 14 år äldre än mig, blev jag snabbt varse om att “Kalle Ankas jul” hade sin begränsade charm. Som barn var klockan 15 på julafton en helig stund, och när syskonen grymtade ointresserade förstod jag ingenting. Mycket var ju tack vare att Arne Weise satt där år efter år och var julmysig, tände sitt ljus och pratade om de ensamma som inte hade någon att fira jul med, förutom Arne. Så klockan 15 var inte bara Kalle Anka, det var även Arne Weise och som allt annat blev det en tradition. Så Gustav Svenssons klockrena reaktion när Arne inte sitter där är fullt naturlig.

YouTube-kalender: Lucka 15

Tue, 15 Dec 2009 13:23:00 +0100

Lucka 15: Den obegripliga julen enligt Dr Seuss För svenskar är Theodor Seuss Geisels (Dr Seuss) värld ibland obegriplig, men i den amerikanska kontexten är hans värld en del av folkloren, ungefär som vi svenskar har Astrid Lindgrens smålänningar och Tove Janssons mumintroll. “Grinchen”, “The cat in the hat” och “Horton hears a who” är filmversioner av Dr Seuss verk som nått Sverige. “Grinchen” är inte anpassad efter den nordiska uppfattningen om julen, men är ändå en ganska rolig film. Kanske framför allt för att Jim Carrey är så otroligt bra i huvudrollen som det elaka gröna monstret. Att han överhuvudtaget kan agera genom den där silikonmasken är ett mirakel. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 14

Mon, 14 Dec 2009 13:25:00 +0100

Lucka 14: Rowan Atkinson slår in ett paket till Alan Rickman Edit: Tydligen så är inbäddningen inte längre tillgänglig på det här klippet, men klickar ni på det så finns det en länk till att se det på YouTube. “Om du bara ska se sex till åtta romantiska komedier i år, se 'Love actually'.” skrev Johan Hedberg när filmen kom 2003. Det kan vara den ultimata britiska romantiska komedin, och den utspelar sig i jultid. Alan Rickmans äktenskap med Emma Thompson är i farozonen och när de är ute och shoppar julklappar passar han på att titta på en lämplig present till älskarinnan. Vad han inte räknat med att försäljaren (Rowan Atkinson) tar det här med paketinslagning extremt seriöst... Could we be quite quick? Certainly, sir!

YouTube-kalender: Lucka 12 och 13

Sun, 13 Dec 2009 13:28:00 +0100

Aj, fan, det blev helg och jag glömde bort mig... Här kommer helgens luckor i gemensam trupp... Lucka 12: Han komma, han komma från pepparkakeland Å ena sidan kan man titta på det här klippet och fundera på om det inte finns några gränser för vilka förnedrande sammanhang en kändis ställer upp i tv. Å andra sidan kan man se det som att en kändis bara bjuder på sig själv till publikens och tittarnas jubel. Här är det Justin Timberlake som tagit på sig en gigantisk pepparkaksgubbedräkt, och mycket mer än så behöver man inte ha för att skapa stor komik till tonerna av MC Hammers “Can't touch this”. Lucka 13: En brun lucia avslutar terminen Ni minns alla hur det brukade vara i skolan när det lackade mot jul. Tempot sjönk, fröken eller magistern tände ljus på katedern och man fick saft och lussebulle. Man hade kanske till och med en julfest för föräldrarna och bytte presenter för fem kronor med varandra. Och så såg man sexornas luciatåg. På min skola var det alltid samma visa varje år. Tärnorna stod med ett tänt ljus framför ansiktet som konsumerade all syre. Och så svimmade de en efter en. Ganska läskigt faktiskt. Då skulle man haft en Farbror Barbro som avslutade året på ett lite mer bestämt vis.

Antichrist på bio en månad efter DVD-släppet

Fri, 11 Dec 2009 15:19:00 +0100

Idag går Lars von Triers “Antichrist” upp på Bio Roxy, på dagen exakt en månad sedan den kom på DVD. Nu är ju i och för sig filmer som går på Bio Roxy sådana som inte är dagsaktuella, men visst är det lite lustigt. Jag såg den då och är aningens mer positivt inställd till den än Erik Helmersson är i NA:s inköpta recension. Han skriver att han kunde ha gjort “Antichrist”. Mja, det vet jag inte om han kunde. Det krävs nog en mental kollaps av det slag von Trier drog på sig innan han gjorde filmen för att få fram något så mörkt och skruvat och stundtals obehagligt. • Eriks recension av filmen • Min recension av DVD:n

YouTube-kalender: Lucka 11

Fri, 11 Dec 2009 10:32:00 +0100

Lucka 11: Kungafamiljen gör 13 kilo julkorv Bengt Feldreich ramar in denna Drottningholmsidyll från 1985, som alla som var med på den tiden nog minns mycket väl. Det svenska kungahuset har levererat många minnesvärda ögonblick genom åren, men det här klippet har jag aldrig glömt. “Mer kött!” skriker ungarna unisont, eftersom de börjat bli kameravana, och de tafatta föräldrarna, som måste ha haft jättemycket ångest inför den här filminspelningen, försöker agera både rojalistiskt och som vanliga svenska trebarnsföräldrar. Det är svårt att se detta utan att skratta, men samtidigt kan man undra hur avslappnad man själv skulle ha varit inför kamerateamet och två-tre miljoner tittare. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 10

Thu, 10 Dec 2009 09:34:00 +0100

Lucka 10: Harry Potter-jul med bal på slottet J. K. Rowling är världens bästa barn- och ungdomsförfattare och julen är alltid, som för alla barn, också ett centralt tema i böckerna. Det är under första jullovet som föräldralösa Potter blir kvar på Hogwarths och får uppleva sin allra första riktiga jul, som är minst sagt magiskt skildrad. I de senare böckerna låter Rowling Potter växa upp och kompromissar aldrig med att skildra vad detta innebär. I “Harry Potter och den flammande bägaren” får vi följa med på Yule Ball, och där blir det förvecklingar, som en gång för alla slår fast att Potter och hans vänner inte längre är småungar. (Skriven av Tobias Johansson)

Ricky Gervais möter Larry David

Wed, 09 Dec 2009 12:36:00 +0100

Igår hade jag en kompis över som ville låna några filmer och stod och fingrade på "Whatever Works", Woody Allens senaste med Larry David i huvudrollen. Han sa att han inte förstod Larry David. Nej, vem gör det... Men Larry David är onekligen rolig och jag har länge känt att jag vill dyka djupare ned i “Simma lugnt, Larry” som jag hittills bara sett första säsongen och diverse ströavsnitt av. En hjälp på vägen för att förstå Larry David är detta samtal med Ricky Gervais, gjort för brittisk tv 2008. Det är ungefär en timme långt, men väl värt att se. Två komiska genier som både har sina likheter och olikheter men som får till ett roligt samtal om humor och sina egna verk.

YouTube-kalender: Lucka 9

Wed, 09 Dec 2009 10:39:00 +0100

Lucka 9: Finns det svenskt julkaffe på hotellet? Svenskar får aldrig en sådan distans och hemlängtan till julen som när de åker utomskärs, vilket skildras i första “Sällskapsresan”. Den var så bra att till och med Ingmar Bergman, som själv skildrat julen i “Fanny och Alexander”, inte tvekade att tilldela Åberg Bergmanstipendiet. Efter snart 30 år tröttnar man aldrig på att citera film när man är på resa, och den matiga boxen har en given plats i varje dvd-samling. Jul i Sverige är lika mycket Kalle Anka, Karl Bertil Jonsson och “Sällskapsresan”. Det är en treenighet som i relevans slår midnattsmässan på fingrarna. Och vi har lättare att nynna på Bengt Palmers pseudosydamerikanska musik än sakrala psalmer. (Skriven av Tobias Johansson)

YouTube-kalender: Lucka 8

Tue, 08 Dec 2009 12:41:00 +0100

Lucka 8: Patsy ger Eddie en riktig smällkaramell Patsy (Joanna Lumley) vill åka bort över jul och Eddie (Jennifer Saunders) har inte vågat berätta att hon lovat dottern att stanna hemma. Vi som älskar den här geniala serien och har alla fem säsongerna i hyllan vet hur mycket Saffron (Julia Sawalha) får lida för sin mors dårskaper. Det här klippet har några perfekt tajmade korta repliker mellanLumley och Saunders och slutar med våld. Det är en av seriens snyggaste scener, som man kan undra hur länge de repeterade innan de satte. Alla tre tillhör det absoluta toppskicket av brittiska komiker. (Skriven av Tobias Johansson)

Nästa års roligaste konsert

Mon, 07 Dec 2009 12:42:00 +0100

Jag kan ju inte, som hårdrockare, låta nyheten om att Twisted Sister kommer till Örebro och spelar i anslutning till Metallsvenskan passera okommenterat. Hur coolt är inte det? En exklusiv spelning med Dee Snider och hans kompisar i Örebro! Skitsamma om Twisted Sister numera är ett band som lever på gamla meriter – de gamla meriterna är ju BRA! Det var inte alls länge sedan jag hade en riktig Twisted Sister-session med Spotifys hjälp och jag tycker att deras plattor håller väldigt bra än idag. Det här ser jag fram emot redan, bra jobbat Kimmo och Janne!

YouTube-kalender: Lucka 7

Mon, 07 Dec 2009 10:07:00 +0100

Lucka 7: Den ocensurerade sanningen från verkstaden I och med videons intåg i det svenska folkhemmet kunde man höra talas om folk som gjorde det förbjudna: spela in Kalle Anka på julafton! Det fick man ju inte göra! Hela poängen var ju att vänta ett helt år mellan tittningarna. Därför är jag lite tveksam till att rekommendera er att se detta klipp. Men det bör ni ändå göra, det är nämligen den ocensurerade versionen med den mytomspunna “negerdockan” kvar. Även sekvensen med Musse Piggs campingsemester är numera censurerad. I originalet kan man se hur Långben poppar popcorn genom att stoppa fingrarna i vägguttaget.

YouTube-kalender: Lucka 6

Sun, 06 Dec 2009 11:45:00 +0100

Lucka 6: Merry Christmas, I kill you! Den skickliga buktalaren Jeff Dunham har gjort succé även i Sverige, och lagom till jul förra året släpptes hans "Jeff Dunham’s Very Special Christmas Special" på DVD. Alla hans karaktärer/dockor är med och firar jul, även den döda terroristen Achmed, som i detta klipp anser sig ha hittat den perfekta förklädnaden för att infiltrera oss. Går det att få mer julkänsla än att se skelettet av en terrorist proklamera att han ska döda oss? Eh... ja, troligen.

YouTube-kalender: Lucka 5

Sat, 05 Dec 2009 11:46:00 +0100

Lucka 5: Hey, jackweed! Call me elf one more time! Peter Dinklage kunde ha haft en karriär där han bara blev typecastad som “den där dvärgen i filmen”, men i stället har han fört in hela sin skådespelarkompetens i karriären och har ett fantastiskt register. Bäst är han i “Station agent”, som blev hans genombrott. I "Elf" är han framgångsrik barnboksförfattare med kort stubin. Will Ferrell har blivit förvisad från Nordpolen och försöker både skapa sig ett liv i New York och få sin biologiska pappas gunst. Detta skapar många märkliga förvecklingar, men det är sällan så roligt som när Ferrell tror att Dinklage också kommer från Nordpolen. Det är en missuppfattning som slutar i ultravåld. (Skriven av Tobias Johansson)

Dvdkrönikan 4/12

Fri, 04 Dec 2009 17:52:00 +0100

I veckan släpptes den andra delen i filmatiseringen av Stieg Larssons “Millennium”-trilogi, "Flickan som lekte med elden", på dvd och blu-ray, och förra fredagen gick den sista filmen, “Luftslottet som sprängdes”, upp på bio. Jag har nu sett hela trilogin och kan sammanfatta projektet som en godkänd filmatisering. På sätt och vis är det inte helt rättvist att bedömma hela trilogin än eftersom det fortfarande finns ungefär två timmar kvar att se av den när den under 2010 förvandlas till sex 90-minutersavsnitt för tv. Just “Flickan som lekte med elden” led av denna nedredigering till biodukarna, medan den avslutande delen var klart bättre. Den extra halvtimmen gjorde nog sitt till det hela. Det jag dock tänkte fokusera på denna gång är att “Millennium”-trilogin verkar vara gjord efter en mall, nämligen 1 + 2a + 2b. Den första filmen är fristående, den andra börjar en tid efter den första och den tredje följer direkt efter den andra. Den här mallen är inte unik för just denna filmatisering – ett tidigt exempel är originaltrilogin av “Star wars”, och modernare exempel är “Matrix”-trilogin och “Pirates of the Caribbean” (även om en fjärde film nu är på gång för att spräcka mallen). Samtliga följer mallen 1 + 2a + 2b. Det är som om man egentligen velat göra två filmer men fått för mycket material till den andra och bara delat upp den rakt av. Nu vet jag att så inte är fallet i något av exemplen, men är det ändå inte lite lustigt att det är så? Vad kan detta bero på? “Millennium”-filmerna spelades ju in samtidigt och det samma gäller för den andra och tredje filmen av både “Matrix” och “Pirates of the Caribbean” - kan det helt enkelt vara så enkelt att man vill försäkra sig om att alla betydande skådespelare stannar kvar i projektet? Kanske är det billigare att binda upp dem för två filmer på en gång i stället för att vänta till det “är dags” och möjligen inte ha råd längre? Men även om det är så behöver ju inte storyn sitta ihop som två delar av något större bara för det. Självklart är det vanligare att trilogier är tre helt individuella filmer (t.ex “Shrek”, som visserligen också kommer med en fjärde film snart) eller enligt mallen 1a + 1b + 1c där filmerna tydligt är en uppdelad enhet (t.ex “Sagan om ringen”), men mallen 1 + 2a + 2b är ändå en intressant och oväntat vanlig variant. Jag kan på rak arm inte komma på någon trilogi som följer mallen 1a + 1b + 2, vilket i så fall skulle vara ännu märkligare, men samtidigt är det kanske inte helt omöjligt att det kommer någon i framtiden. Har ni exempel på andra 1 + 2a + 2b-trilogier? Lämna en kommentar!

YouTube-kalender: Lucka 4

Fri, 04 Dec 2009 10:54:00 +0100

Lucka 4: Jesus was born and that’s why I get presents I varje animerad tv-serie är det kutym att ha en julspecial, och “South Park” är inget undantag. Här finns den återkommande, smått kladdiga julexkrementen Mr Hankey, och i säsong 3 presenterade han ett eget program där karaktärerna sjöng olika julsånger. Vackrast (?) sjöng Eric Cartman när han gav sig på “Oh Holy Night” (“Å helga natt”), med delvis egen text. Tyvärr finns det inget klipp från själva julprogrammet på YouTube, men det här klippet med ett Cartmancollage som fond var det bästa jag hittade.

Skådisar återvänder till sina ikoniska roller

Thu, 03 Dec 2009 16:55:00 +0100

Branschtidningen Empire firar 20 år och har i samband med det kallat in ett antal skådespelare för att få dem att återskapa några av sina mest ikoniska roller i ett antal snygga fotografier. Klicka på länken ovan så kommer ni till galleriet, men en personlig favorit är den av Hannibal Lector och Clarice Sterling, eller Anthony Hopkins och Judie Foster.

YouTube-kalender: Lucka 3

Thu, 03 Dec 2009 10:56:00 +0100

Lucka 3: Holidays are coming! Holidays are coming! Jenny Nyström skapade den svenska tomten som än i dag finns på vykort. Den amerikanska tomten är sprungen ur olika läskreklamer från det tidiga 1900-talet och populariserad av Coca Cola. En Coca Cola-jul är alltid färgglad och gemytlig och en illusion som tränger in i ens medvetande vare sig man vill det eller inte. Dock har Coca Colas försök att lansera sig som den “riktiga” juldrickan aldrig riktigt fått resultat. Folk vill ha sin must. Punkt. Men ändå kommer reklamfilmerna varje år, som denna långtradarkaravan med den smått hotfulla “Holidays are coming!”-låten. Mer skrämmande än läskande.

Nya På spåret

Wed, 02 Dec 2009 11:57:00 +0100

På fredag startar “På spåret” med Kristian Luuk och Fredrik Lindström som programledare och domare. En tuff uppgift i och med att de behöver matcha ett riktigt radarpar. Eller så behöver de inte det. Vem säger att de måste göra precis som sina föregångare? Å andra sidan ligger det lite i programmets natur att det sitter två män och skämtar och tjafsar lite med varandra så det blir mysigt och trevligt. I förra veckan var jag själv “på spåret” när jag åkte lite tåg och i novembernumret av “Kupé” och där var det en intressant intervju med de nya programledarna, där det bland annat framgick att Lindström ska ha lite större plats än vad hans föregångare hade. Ser nu att “Kupé” finns att läsa på nätet, men givetvis har redan nästa nummer kommit ut... Känns som den största utmaningen för “På spåret” initialt inte är att det är nya programledare utan att det visas samtidigt som semifinalen och finalen av “Idol”. Att programmet blir bra är jag övertygad om, men vissa gamla tittare kanske sviker.

YouTube-kalender: Lucka 2

Wed, 02 Dec 2009 11:00:00 +0100

Lucka 2: Anders och Sören skapar oro på dagis Den årliga julkalendern hade en förmåga att först vara livsviktig och sedan en plikt trots att man egentligen var för gammal för att sitta där med kalendern, och sedan helt ointressant och barnslig. Men då och då kom det kalendrar som man faktiskt kunde se med stor behållning, som “Sunes jul”. Varje avsnitt omringades av sketcher av författarna Anders Jacobsson och Sören Olsson som konsekvent gick ut på att Sören pajade Anders glasögon. Detta komiska grepp fick oanade följder när dagisbarn började “leka Sören” med sina kompisars glasögon, och radarparet fick gå ut i media och berätta att man inte skulle apa efter dem.

YouTube-kalender: Introduktion och lucka 1

Tue, 01 Dec 2009 11:59:00 +0100

Introduktion: Förra året satt jag och Storgatan 20-Tobias och samlade ihop 24 julklipp på YouTube och gjorde en fin dag-för-dag-kalender till DVDKritik.se. Nu återanvänder jag den till den här bloggen. Lucka 1: Clark Griswald får ingen bonus till jul Den tredje “Ett päron till farsa”-filmen är den bästa. Här är vi hemma och firar julhelg hos familjen Griswald. Pappa Clark (Chevy Chase) är navet allt kretsar kring. Chase förkroppsligar all frustration som julen för med sig – och alla orimliga förväntningar som alla familjer har på denna märkliga högtid. Det finns oförglömliga ögonblick i den här filmen, men vi har valt ut scenen där Chase snappar. Till slut blir uppgiften att vara familjefar för övermäktig och allt brakar åt helvete. I denna scen lever den efterlängtade bonuschecken inte upp till förväntningarna. Och det komiska geniet Chevy Chase levererar en snappning som heter duga, utifrån en manustext som det ser ut som han hittar på just i ögonblicket. (Skriven av Tobias Johansson)

Intressant spansk Lost-promo

Mon, 30 Nov 2009 11:09:00 +0100

Marknadsföringen inför den sista “Lost”-säsongen är tajt och hemlig – inga nya bilder visas för att inte ge några som helst spoilers, vilket är bra. Den här spanska promon jämför serien med ett schackspel, vilket så klart är helt i andan med det svarta och vita temat, och jäklar i min låda vad snyggt det blev (dessutom ackompanjerat av en Radiohead-låt). Se och njut:

Dvdkrönikan 20/11

Fri, 20 Nov 2009 22:30:00 +0100

Min senaste månad har handlat om olika former av humor. Som recensent får man sätta tänderna i filmer och tv-serier som kan täcka upp till 50 år av humor, och då är det klart att man ser skillnader. Jag har recenserat inte mindre än 12 filmer med den franska komikern Louis De Funès, en explosiv och fysik aktör som var som mest aktiv på 50/60-talet. Jag kan inte påstå att filmerna är några direkta “skrattfester” (som det står på omslagen) – det är mycket slapstick och farsartat beteende som känns lite mossigt idag. Något annat som känns mossigt är krogshower. Magnus och Brasses “Varning för barn” och "Det är serverat", två svenska 70-talsklassiker, har nyligen släppts på dvd. De flesta sketcherna har tjatats sönder i olika tv-sammanhang sedan de spelades in och humorn är väldigt konstig. Merparten av skämten handlar om sprit eller att man är på krogen och dricker sprit. Behövdes det inte mer än så när man satte upp en krogshow på 70-talet? Mer renodlad sketchhumor finns i 90-talsprogrammet “Tack för kaffet!”.Någon som minns det? Jag kunde inte placera titeln men det var uppföljaren till “Nöjesmassakern”. Förinspelade sketcher blandades med liveframförda nummer och lustiga musikaliska inslag. Känns lite som föråldrad underhållning, men “Tack för kaffet!” håller på något nostalgiskt vis och det gör även Måns Herngrens och Hannes Holms dvd-aktuella kultklassiker "S*M*A*S*H". Jag tyckte serien var halvkul när den visades 1990 och det är den fortfarande. Mycket gap och skrik och överspel, men gott om repliker man kan citera. Modern humor då? Nyligen har andra säsongen av "30 Rock" och Sacha Baron Cohens senaste film "Brüno" släppts – två helt skilda former av humor. “30 Rock” skildrar vad som händer bakom kulisserna i ett sketchprogram på ett enkelt, trevligt och internt vis. Baron Cohen kan kanske framstå som en person som vill chocka med låg humor, men det han gör kallas “socratic irony”, vilket innebär att man fejkar ignorans och okunskap för att få fram svagheterna i en annans argumentation eller åsikter. Han har nu dragit detta till sin spets med karaktärerna Ali G, Borat och Brüno. Kommer man att skratta åt Tina Fey och Sacha Baron Cohen om 20 år? Vem vet, men vad man tydligen alltid kommer att skratta åt är “Pang i bygget” – en serie som aldrig slutar vara rolig, oavsett hur många gånger den släpps på dvd eller visas på tv. Jag ska snart se om den och försöka analysera vad som är så roligt. En spännande uppgift.

Jakten på den försvunna cykeln

Mon, 16 Nov 2009 00:13:00 +0100

I lördags var jag och Helena och tittade på “2012”, katastroffilmernas katastroffilm. Det korta omdömet är att den levererade vad den förväntades leverera – massiva specialeffekter som skildrar jordens totala kollaps, men dessvärre inte så mycket story att hurra för. Det intressanta hände dock efter biobesöket. Vi gick till cykelställen, och så säger Helena “Ställde vi oss inte här?”. “Jo”, sa jag, “där är ju min cykel” och pekade. “Men var är min?” undrade hon och började få ett allt mer uppgivet uttryck i ansiktet. “Låste du den inte?” frågade jag, men hon svarade att det hade hon gjort. Medan jag funderade på om någon verkligen kan stjäla en låst cykel helt öppet mitt på stan så får jag syn på en parkerad bil med en cykel fastspänd baktill. Jag pekar och Helena säger att det är ju hennes cykel. Hon går fram till två män som står och pratar och frågar “Ursäkta, är det er bil?”. “Ja”, svarar den ena. “Men det är min cykel där, kan jag få tillbaka den?”. Vad som sen händer är så klart att mannen ifråga skäms brallorna av sig, medan hans kompis skrattar så han blir tokig, och vi går därifrån skrattande med våra cyklar. Det roligaste som hänt sedan repliken “Watch out! A donut!” i “2012”.

Varför Dolph?

Wed, 11 Nov 2009 14:14:00 +0100

Jag har försökt smälta faktumet att Dolph Lundgren ska leda Melodifestivalen nästa år (visserligen bara finalen, men ändå). Vet inte riktigt hur jag ska kommentera det för det känns som ett bisarrt skämt, och kombinationen Måns Zelmerlöw och Christine Meltzer känns också konstig, men det kanske är genvägen till ett lyckat programledarkoncept. En osannolik mix ger ett roligt resultat. Om någon manusförfattare till programmet mot förmodan läser detta så kan ni väl skippa det där skämtet om att Dolph plötsligt inte kunde svenska längre efter att ha varit i USA i en kvart. Jag vet att ni vill smyga in det, men skippa det, snälla...

Twittra på - du kan bli en sitcom

Tue, 10 Nov 2009 17:15:00 +0100

Jag är generellt sett ointresserad av Twitter, men nu är det kanske läge att börja twittra i och med att man kan bli rik på kuppen. Justin Halpern är 29 år gammal och bor med sin 73-åriga pappa. Varje gång pappan kläcker ur sig något konstigt twittrar Justin om detta på kontot ShitMyDadSays och nu har han över 716 000 followers och fått både ett bokkontrakt och ett planerat pilotavsnitt till en sitcom baserad på skiten hans farsa säger. Det, mina vänner, är modernt!

Cool reklam för 2012

Mon, 09 Nov 2009 16:16:00 +0100

På fredag har den nya katastroffilmen “2012” premiär och jag som är grymt svag för katastroffilmer är peppad som 17. Om jag hade bott i Rio de Janerio hade jag blivit ännu mer peppad eftersom de kör en extremt cool reklamkampanj för filmen i tunnelbanorna. Se bilden nedan.

Istället för film: Teater

Sat, 07 Nov 2009 09:16:00 +0100

Igår var jag och Helena på “Cyrano de Bergerac” på Örebro Teater. Det var ju inte igår (jo – det var ju faktiskt igår, men ni fattar vad jag menar!) jag var på teater, men det var en rolig och annorlunda helkväll. Blev lite smått chockad när det stod skyltar om att föreställningen skulle vara 3.15 lång (i realiteten var den närmare 3.30 lång), men tiden gick förvånansvärt snabbt. Den första akten pågick i två timmar men kändes betydligt kortare. Historien är välkänd, och för mig inpräntad genom den klassiska Steve Martin-komedin “Roxanne”, och därför kunde man glädjas åt denna commedia dell’arte-inspirerade föreställning som alltså spelas av sex clowner. Det var extremt mycket publikkontakt och den berömda fjärde väggen var som bortblåst. Det fanns även gott om utrymme för improvisation och urflippningar, vilket får mig att förstå att ingen föreställning är den andra lik. Skådespelarna var väldigt duktiga och framför allt roliga. Det tog ett litet tag att fatta formatet och acceptera att alla pratade med fåniga röster. Huvudpersonen Cyrano (Claes Åström) lät som en blandning av Robert Gustafssons karaktärer Lars Brundin och Lasse Kongo... Den lilla “praktikanten” Anna Persson (här finns NA:s intervju med henne inför premiären) tog nästan över hela föreställningen med en perfekt komisk tajming. Mycket kul! När jag läser Agneta W Rosendals recension av premiärföreställningen får jag genast bifall för teorin om att den ena föreställningen inte är den andra lik, för i den finns referenser till sådant som inte var med igår. Spännande! Handen på hjärtat – när var du på teater senast? Är det inte dags för ett besök? “Cyrano de Bergerac” spelas fram till 12/12 och jag utmanar dig att gå och se den. Sen kan du lämna en kommentar om vad du tyckte. Själv har jag blivit vansinnigt sugen på att se om “Roxanne” - en film som dock inte finns i min egen samling. Märkligt. Det får det bli ändring på.

Dvdkrönikan 6/11

Fri, 06 Nov 2009 12:18:00 +0100

Tidigare i den här spalten har jag gnällt om svenska storfilmer som snålar på extramaterial när de släpps som köpfilmer, med “Arn”-filmerna som främsta exempel. Nu är det som jag blivit bönhörd, för i veckan släpptes nämligen “Arn - Hela historien” på 4xDVD och 2xBD. Filmerna presenteras i två utföranden – en internationell version där båda filmerna klippts ihop till en och så miniserieversioner av båda filmerna. I båda fallen handlar det om kraftigt nedklippta varianter – originalfilmerna är 133 och 123 minuter långa, medan den internationella versionen är 128 minuter och miniserien ungefär 2x100 minuter. Att den internationella versionen kommer att upplevas som riktigt snabb är ganska självklart. Tyvärr har jag inte ännu hunnit kolla på de olika versionerna än, och även om “Arn”-filmerna inte är några personliga favoriter så ska det bli intressant att se dem i dessa nya utföranden. När det gäller extramaterialet så är det äntligen det man förväntat sig – bakomfilmer, specialeffekter och kommentarspår, men även något man definitivt inte i sina vildaste fantasier hade kunnat föreställa sig skulle vara med… Och nu pratar jag inte i helt positiva ordalag, för vad säger ni om en musikvideo till “Ain't no mountain high enough” framförd av huvudrollsinnehavarna Joakim Nätterqvist och Sofia Helin? Hur hamnade den där och framför de den “i karaktär”? Nästan så jag måste kolla på videon det första jag gör. Hur glad jag än är för initiativet så finns det så klart en lite negativ baksida. Det är ingen billig pjäs vi har att göra med här och det måste ju kännas lite surt för de som redan skaffat tidigare utgåvor av “Arn”-filmerna. Visserligen är det nya versioner, men ändå. Jag kan dessutom tänka mig att vi har ett liknande upplägg att vänta av “Millennium”-trilogin när miniserierna visats på tv. Då kommer säkert en box med de sex avsnitten och en del extramaterial. Jag skulle till och med tänka mig att miniserierna släpps en och en först utan extramaterial och så tittar boxen fram som gubben i lådan lite senare. I skivbranschen är detta upplägg redan mycket vanligt – en skiva släpps och sen släpps den i specialutgåva lite senare. Initiativet är okej, men släpp allting samtidigt så att folk kan välja i tid och inte köpa samma sak gång på gång. Men att komma med det argumentet till bolagen när det är kristider är ganska meningslöst.

En Lost-teaser som inte säger någonting

Mon, 02 Nov 2009 15:21:00 +0100

Idag, när jag recenserar "Lost – Säsong 5" på DVDKritik.se, passar det bra med den första teasern till den sista säsongen, men var inte oroliga – den avslöjar nämligen ingenting. Med flit. E! Online har följande att förtälja: I’m hearing from Lost sources that every single shot of the first few episodes are so revealing that the producers have convinced ABC to NOT SHOW A SINGLE FRAME before the new season airs. No promo scenes, no photos, no nada! So you will be completely in the dark, but it is for good reason: The twists they’re planning are so good, you will WANT to be surprised. Trust me. Your mind gonna go kaplewey.

Ständigt Lost-pepp

Wed, 28 Oct 2009 09:25:00 +0100

Under sensommaren/den tidiga hösten såg jag om mina “Lost”-boxar för att vara totalt uppfräschad inför slutsäsongen. Nu har min kompis Erik beslutat göra samma sak och samtidigt introducera sin sambo för serien, och Facebook-statusarna indikerar att det är succe även där. Säsong 6, den sista, kommer dessvärre få en jobbig paus en bit in på grund av vinter-OS, men det får man nog stå ut med. Säsong 5 släpps för övrigt idag på DVD/blu-ray och självklart kan ni tävla om den annorstädes.

Dvdkrönikan 23/10

Fri, 23 Oct 2009 11:26:00 +0200

Jag har bestämt för mig att det var Jan Gradvall som skrev att man med jämna mellanrum måste ansa sin skivsamling. Jag behöver absolut ansa min, och definitivt filmsamlingen. Jag har två fullbreda Ivar och en halvbred, samtliga så höga som det går och med hyllplan så tätt det går, fyllda med filmer. Jag har till och med filmer instoppade på sidorna där det finns utrymme, på golvet och i påsar ovanpå hyllorna... Och då var det inte så himla länge sedan jag gjorde en utsortering med tillhörande försäljning på Tradera, men ändå är det platsbrist. Jag vet att det så klart är ett lyxproblem att ha för mycket filmer, men som recensent får jag runt fem nya filmer i veckan vilket blir rätt mycket på ett par månader. Det är klart att mina bokhyllor är så pass djupa att jag skulle kunna ha dubbla rader, men hur kul är det? Det blir extremt krångligt att ta sig in till den inre raden och om man nu väljer att behålla en film men placera den på ett sådant omöjligt ställe, är det då någon mening med att ens äga den? Just detta är något som irriterar mig med inredningsprogram som Roomservice till exempel. De fixar till ett vardagsrum och lämnar en liten hyllstump till musik och filmer. De har så vitt jag sett aldrig varit hemma hos en riktig samlare och fixat en lösning som kan expandera och inte är “färdig” när hantverkarna gjort sitt. För det är snyggt med samlingar. Jag ser min “wall of entertainment”, som jag kallar den, som ren inredning, och det är defintivt något som folk dras till som flugor när de får se den. Speciellt de som inte känner mig. Mannen som lämnade den i våras inköpta tv:n konstaterade när han hade ställt ned den att “du hade visst lite filmer”... Jo, jag har “lite” filmer. Men jag är likadan. Är jag hemma hos någon så går blicken direkt till filmsamlingen. Man står där med lätt lutat huvud och läser på ryggarna, noterar vilka filmer man har gemensamt och så klart de avvikande titlarna, de där som man antingen blir djupt imponerad av eller fundrar på varför de står i hyllan. I och för sig är det ungefär så jag står och tittar på min egen samling. Behöver jag verkligen ha kvar "Flawless", heistfilmen med Michael Caine som visserligen var bra men som jagkanske aldrig kommer att se igen. Nä, jag tror det är dags för ansning i november. Håll ögonen öppna på Tradera, kanske kommer “Flawless” upp där.

Depressionen som blev en dejt

Thu, 22 Oct 2009 04:28:00 +0200

För drygt två veckor sedan skrev jag en blogg om hur romantiska komedier gjorde mig deprimerad, och sist i inlägget sköt jag lite ofint in en liten “egenannons” där jag sökte en dejt. Det kan kanske roa somliga att den dejten genomfördes igår. En vecka efter bloggen publicerades kom det ett mail. Ett fantastiskt mail, ett sådant som jag verkligen behövde och som gav mig en oerhört fin vibb på en gång. Sedan dess har ett nästan overkligt mailande pågått fram och tillbaka mellan mig och min nya vän. Tom Hanks och Meg Ryan ligger definitivt i lä! Igår var det så dags att bryta isen med en dejt i “neutral” miljö, och det var både trevligt och mysigt. Tänk er motsatsen till den där bonden som sitter helt knäpptyst i “Bonde söker fru” och ni får det jag var med om igår. På lördag blir det dejt nummer 2 och då är det så klart filmtajm och så klart en romantisk film som står på agendan. Vad annars? Men den här gången lär den inte följas av någon depression...

Toy Story 3-trailer

Mon, 12 Oct 2009 12:29:00 +0200

“Toy Story”-filmerna hör inte till mina absoluta favoriter i Pixar-utbudet, men visst blir man lite peppad av trailern till den tredje filmen i serien? Det är något med de där figurerna som verkar gå att spinna vidare på i all evighet – om man hittar rätt story förstås. Vilket framstod som något ytterst självklart, insåg jag nu.. Äh, här är trailern istället (eller här i HD-format):

Slut på den lokala vinkeln

Sat, 10 Oct 2009 01:30:00 +0200

Det är väl inte bara jag, men nog var det många örebroare som log nöjt när Jon inte kom med i “Idol” i förra veckans kvalfinal, bara för att han är från Västerås? Well, now the joke’s on us eftersom Örebro-Karolina åkte ut först i riktiga “Idol”. Surt. Hon var ju knappast sämst idag, men temat med klubbmusik passade henne inte, åtminstone inte röstmässigt för själva showen och närvaron var det ju inga fel på (även om jag inte tyckte kjolen var så himla läcker direkt). Förhoppningsvis har hon gjort ett avtryck som kan räcka till en artistkarriär i alla fall. En sak är i alla fall klar, “Idol” har förlorat en förbannat sympatisk människa, med naturlig känsla för att säga rätt saker i tv. Synd att det inte räckte längre.

Dvdkrönikan 9/10

Fri, 09 Oct 2009 12:32:00 +0200

Min kompis Maria skrev nyligen: "De människor som gör trailers till filmer borde verkligen ha en egen kategori när det är dags att dela ut priser. Det är helt otroligt hur de kan göra en trailer så att filmen verkar kalasbra som inte alls är det." Givetvis håller jag med. Dels att det borde finnas ett pris för trailers, vilket det säkert gör i något sammanhang, och dels i hennes resonemang kring att en film kan verka jättebra trots att den är kass. Trailers är en liten konstart i sig. Någon ska sammanfatta en film på några minuter, utan att avslöja för mycket eller visa upp de bästa scenerna, ge en överblick över storyn, karaktärerna och var filmen tar vägen. I många fall lyckas de. Åtminstone på vissa. Jag har många gånger suttit i biosalongen och sett en trailer på en film jag uppfattar som mer eller mindre bedrövlig och hört folk intill säga “Den där verkar bra, den ska jag se”. Samtidigt har jag, så klart, blivit peppad av bra trailers. Ibland kan jag sitta i timmar på apple.com/trailers och kolla vad som är på gång. Många gånger fastnar jag för filmer som jag aldrig hade hört talas om och säkert inte hade sett om det inte var för trailern. Nu för tiden är det mer eller mindre givet att filmens trailer ligger med bland extramaterialet på en dvd eller blu-ray. Det är lite intressant att se den i efterhand och förstå hur de har tänkt. Trailern till "Da Vinci-koden" är ganska märklig. I den visas nämligen filmens absolut sista scen, om bara för en kort sekund. Hur tänkte man där? Det är en mäktig bild, visserligen, men att visa upp den i trailern? I vissa fall kan det dyka upp scener i trailers som inte alls är med i filmen; alternativa scener eller helt unika sekvenser. I somras såg jag om en av mina favoritfilmer, "Rivierans guldgossar", och bland extramaterialet fanns en trailer med helt unika bilder, inspelade speciellt för den. I dag skulle man kallat den trailern för en teaser, men det var ändå kul att efter så många år se något helt nytt från filmen. Det är ganska intressant att se äldre trailers, mest för att de inte är så speciellt bra. Förra året släpptes nya fina utgåvor av "Dirty Harry"-filmerna och trailern till den första filmen är precis raka motsatsen till det Maria beskrev: En jättebra film, men en totalt usel trailer. Man blir inte ens sugen på att se filmen efter en så dålig sammanfattning. Den trailerskaparen var verkligen inte värd något pris.

Romantiska komedier gör mig deprimerad

Tue, 06 Oct 2009 12:41:00 +0200

Romantiska komedier ska ju vara så kallade “feel good”-filmer, och visst – de har den effekten på mig också, men samtidigt gör de mig lätt deprimerad. Man känner sig aldrig så ensam som när man som singel ser en romantisk komedi. Den senaste i raden är "Dumpa honom" som nästan är den värsta av dem alla. Här samlas ett antal karaktärer i olika stadier av kärlek; singlar, par som inte gift sig, par som gift sig för tidigt och så vidare. Hyfsat realistiskt och alldeles för många att identifiera sig med. Suck. Jag vill också vara kär. Jag vill gå och sparka i höstlöven arm i arm med någon. Jag vill smyga in på ett fik och värma kroppen med varm choklad samtidigt som hjärtat värms av den man tittar på. Jag vill känna glädjen av en oväntad kram. Jag vill skämma bort någon och ha evighetslånga nätter när man pratar om allt. Detta må vara ett väldigt mesigt, och kanske lite pinsamt, inlägg från en man som spelar dödsmetall och glor på skräckfilmer, men det bor en romantiker även inne i mig. Och det är inte slut på det pinsamma. Helt ofint tänker jag utnyttja detta forum för egen sak. Bloggare söker dejt, med andra ord. Vill någon dejta mig, är det bara att klicka på mitt namn här nere till vänster.

Idol mitt i natten

Sat, 03 Oct 2009 08:42:00 +0200

Man kan lugnt säga att jag blivit smått besatt av “Idol” för första gången i livet, när jag två nätter i rad – efter att varit ute och rest – bänkat mig kl 4 natten till fredag och kl 5 natten till lördag och sett de två sista kvalprogrammen på tv4play.se. Ingen är mer förvånad än jag. Några korta kommentarer till några av de nu bestämda deltagarna i årets “Idol”: Erik är min solklara favorit. Enormt stor röst i en liten kropp. Onsdagsframträdandet var magiskt, fredagsframträdandet inte alls lika bra, men han kommer att gå långt. Jag tror dock att han är van vid att sjunga med en gitarr på magen för han ser lite tafatt ut bakom mickstativet, men det kanske löser sig. Mariette har något i sin grundröst som jag har aningens svårt för plus att hon har ett ganska sammanbitet uttryck. Men samtidigt har hon varit imponerande bra – säker i rösten och bra på scenen. Under uttagningarna pratade juryn om att hitta en unik röst och Mariette har den unika rösten så väl som personligheten. Dessutom ett bra självförtroende utan att bli dryg. Tove är så söt att man går i bitar och imponerar stort med intressanta låtval och helt klart egna tolkningar. Hoppas bara att den där spattiga rörelsen med handen inte blir det enda hon hittar på, men hon är helt klart en av mina absoluta favoriter. Örebros representant Karolina var jag tveksam till innan kvalveckan. Baserat på de tidigare framträdanden var jag orolig för att hon skulle waila sönder varenda låt, men hon har gjort helt tvärt om. Lugnat ned rösten, gjort väldigt professionella framträdanden och dessutom valt smarta låtar. Kanske den i startfältet som “tar scenen” allra bäst. Mycket imponerande så här långt. Slutligen, fenomenet Camilla. Vad ska man säga? Hon har lyckats krångla till två låtar på raken med att schlagra till dem och dessutom hört fel (!) och reagerat roligt och sedan ivrigt försvarat sig själv... Säga vad man vill, men hon är en odd (wo)man out och det är precis vad som behövs. Jag tycker hon är riktigt charmig och väljer hon bara vettiga arrangemang så kan det nog ordna till sig. Ingen vinnare av tävlingen dock. Resten av startfältet får jag kanske anledning att återkomma till. Min absoluta antifavorit är Rabih. Den där vibrerande smurfrösten gör ingenting för mig. En sista kommentar innan jag kryper till kojs. Stylingen på Erika i fredagstävlingen – vad hände? Vad har Mode-Maria att säga om den?

Örebro: Som i The Simpsons

Thu, 01 Oct 2009 15:44:00 +0200

Har ni sett Halloween-avsnittet av “The Simpsons” där Homer lyckas göra en tidsmaskin av en brödrost och hamnar hos dinosaurierna där han givetvis lyckas klanta sig, vilket uppenbarligen ställer till det i framtiden när han kommer tillbaka? Ibland blir det stora förändringar, ibland bara små som ger den där känslan av att saker och ting ser normala ut, men det är ändå något som är fel. Så känns det att kliva runt i Örebro just nu. Vad jag syftar på är så klart bussbytet. De nya lila bussarna glider runt och skapar ett lätt psykedeliskt skimmer. De gamla ljusblåa bussarna var verkligen en betydande del av stadens estetik och det kommer att ta tag innan man vänjer sig. Jag är inte emot dem – snygg färg och miljövänliga fordon, men som sagt – det är något som inte känns helt rätt. Tills man vant sig får man gå runt och känna sig som i ett Halloween-avsnitt av “The Simpsons”.

Me and Pablo down by the schoolyard

Wed, 30 Sep 2009 11:47:00 +0200

Ikväll blir det hastigt och lustigt en dejt med Pablo Francisco. Ja, inte på tu man hand så klart, utan med alla andra i Conventum. Men det ska kul och roligt och så vidare, och framför allt skönt att inte recensera kvällen. Ståupp är det svåraste jag vet att recensera, så den biten tar Joakim hand om. Jag är bara en sidekick, wingman eller allmän plåga in the ass möjligen. Vi får väl se. Jag har dock skrivit om Pablo tidigare: Pablo Francisco: Bits and pieces live Pablo Francisco: Ouch!

Kungariket har öppnat

Mon, 28 Sep 2009 14:48:00 +0200

Förra onsdagen öppnade humorsajten "Kungariket" som just nu är Robert Gustafssons officiella hemvist på nätet, men vad jag har förstått av det som skrivits ska den växa till att täcka humor i stort i framtiden. Den ser fin ut i alla fall, och för Robert Gustafsson-fans är den ett givet bokmärke. Så här säger Gustafsson i pressutskicket: Kära Örebroare! Att gå från Hovnarr till Kung gör mig både smickrad och generad men det känns skönt att låta andra på detta sätt sköta min frånvarande hybris. Nu kommer jag hursomhelst både få feedback och åsikter från de som gillar det jag gör. Själv ger jag feedback och åsikter om hans nya DVD "De' ä kanon..." som även den släpptes i onsdags.

Dvdkrönikan 25/9

Fri, 25 Sep 2009 14:50:00 +0200

I början av augusti inledde jag ett projekt som jag hade trott skulle räcka hela hösten. Jag började se om “Lost” från första början, dels inför släppet av den femte säsongen – som jag då trodde var i december – och dels, och främst, för att vara i rätt stämning inför starten av den sista säsongen nästa år. 10 dagar senare var det fortfarande augusti och redan hade säsong ett och två setts. Halva fyramånadersprojektet var avklarat på mindre än en halv månad. Två och en halv vecka senare – och då hade jag faktiskt sugit riktigt på karamellen – var det fortfarande augusti och projektet var i hamn. Jag har tidigare skrivit i den här spalten om hur jag föredrar att bokstavligen sluka säsongsboxar på dvd eftersom man då själv kan sätta tempot. Det oslagbara rekordet är fortfarande sju säsonger “Vita huset” på 25 dagar. 156 avsnitt – ett snitt på 6,16 avsnitt per dag, vilket jag idag inte riktigt fattar hur det gick till, speciellt som det faktiskt var några dagar då jag inte tittade på serien. Det är ungefär som att jag nästan aldrig kan köpa godis och spara hälften. Finns det där, så åker det ned, och det är precis samma sak med de där boxarna – finns det fler avsnitt att se så ser jag dem. Nackdelen blir ibland en känsla av att det gått lite för snabbt. Finalsäsongen av “The Wire” som jag sett fram emot så mycket var över på en helg och jag fick inte riktigt njuta av den som jag hade hoppats på. Den 28 oktober är det dags för den nya "Lost"boxen att komma ut och den här gången släpps den även i en lite dyrare men ack så inbjudande specialutgåva. Boxen är utformad som ett “Dharma orientation kit” med allehanda godsaker. För de som inte känner till det är Dharma initative en mystisk organisation som höll hus på "Lost"ön under 70- och 80-talet och som tittare har vi fått ta del av deras 80-talsestetik med “top of the line”-terminaler och luriga instruktionsvideos sedan säsong två och kanske främst i säsong fem. Själva boxen ser ut som en sliten wellpappkartong och utöver de fem dvd-skivorna (som så klart ligger i fickor utformade som gamla floppydisketter) får man bland annat dokument, kartor och pamfletter, en singel med den påhittade artisten Geronimo Jackson och så givetvis en instruktionsfilm – på videoband! Det är en oerhört läcker box och en given julklapp för “Lost”-fansen. Men se till att handla den snabbt – det är nämligen en begränsad upplaga och det känns tveksamt att den finns kvar när det lackar mot jul.

Förfärligt

Tue, 22 Sep 2009 14:51:00 +0200

Efter år av “Idol”-bojkott är jag hopplöst fast i årets omgång, så till den grad att jag blev besviken på att det inte var något program igår. Vad är det som händer med mig? Jag känner inte igen mig själv... Fast sen när det blir veckofinaler så hoppar jag nog av tåget, men man ska aldrig säga aldrig. Jag saknar dock “Fame Factory” som jag tycker var ett roligare program, med hela utbildningsbiten där artisterna faktiskt hade utrymme att utvecklas. Det har jag alltid saknat i “Idol”.

Dvdkrönikan 18/9

Mon, 21 Sep 2009 16:52:00 +0200

Patrick Swayze dog i måndags, 57 år gammal. Det blir kanske ingen direktsänd minnesstund på tv i hans ära, men han hamnade i alla fall på tidningslöpen. Den sista nya bilden av Swayze jag minns var när han kom ut från en klinik – tärd, sliten, men leende och rökande, vilket kanske inte kändes som rätt grej att göra om man just behandlats för cancer. Men det var inte lungorna som svek, det var bukspottskörteln. Jag kommer inte sörja Swayze mer än att jag tycker det är trist att en människa gått ur tiden, men ändå har jag tänkt en del på honom. Han har liksom funnits där under hela min uppväxt. Debuten skedde för 30 år sedan med “Skatetown, U.S.A.”, men det var sex år senare det stora genombrottet kom, inte minst i Sverige, som sydstataren Orry Maine i maffiga dramat “Nord och syd”. Året därpå, 1986, inledde han sin parallella karriär som “bad guy” i hockeyfilmen “Youngblood” som sedan skulle fortsätta i filmer som "Road House" (1989) och "Point Break" (1991). Men det var som glidaren Johnny Castle i “Dirty Dancing” (1987) han skrev in sig i historieböckerna. Många kvinnor ur min generation rankar troligen filmen som en av sina monumentala 80-talsfavoriter. Det romantiska spåret följdes upp med snyftaren “Ghost” (1990). Tio år senare kom min personliga Swayze-favorit. Den spännande filmmakaren Richard Kelly gav honom en obehaglig roll i sitt mästerverk “Donnie Darko” (1991), lite på samma sätt som Tarantino göt nytt liv i Travolta med “Pulp Fiction”. Krasst sett har Swayze inte gjort några direkt tunga roller, men här fick han göra något annorlunda, vilket dock inte fick fart på karriären i någon större utsträckning. 47 produktioner blev det totalt med gott om totalt okända roller i listan. Givetvis finns mitt urval ovan att köpa i både enkla och mastigare utgåvor. Speciellt flaggar jag för jubileumsutgåvan av "Dirty Dancing"och director’s cut:en av “Donnie Darko”. Swayzes sista produktion, tv-serien “The Beast”, släpptes på engelsk dvd för två veckor sedan. Där spelar han en “oortodox, men effektiv FBI-veteran”. Han ser stark och tuff ut på omslaget och det känns som en fin bild att ta farväl med, bättre än den där tärda, men glada figuren någon paparazzi fångade häromåret. *** Samma dag som Swayze gick ur tiden tog även matlagningsgiganten Keith Floyd ned skylten. En betydligt mer karismatisk typ än Swayze som jag kommer att sakna mer även om jag inte sett honom på länge. Ett urval av Floyds produktioner finns att köpa på import-dvd i Sverige.

The return of klassisk svensk lördagsunderhållning

Sat, 12 Sep 2009 23:55:00 +0200

Att titta på premiären av “Här är ditt liv” var ganska givet. Jag är så ofantligt gammal att jag faktiskt såg några av de 55 avsnitt som gjordes under 80-talet med Lasse Holmqvist som programledare. Nu är det den genomtrevlige Ingvar Oldsberg som hoppat av “På spåret” för att genomföra återupplivningen av klassikern. Och det gjorde han ju som väntat mycket väl. Det är så skönt att se intervjuprogram som inte har någon ond avsikt alls, och det är väl precis vad man längtat efter att kunna titta på en lördag. Premiärgäst var Mikael Persbrant. Aftonbladet har den idiotiska webbfrågan “Var Mikael Persbrant rätt premiärgäst?”. Vad fan är det för fråga? Hela poängen med programmet är att inte veta någonting och sedan lära sig en massa saker om gästen och då finns det ingen “rätt premiärgäst”. Hade programmet blivit bättre om det hade varit Mona Sahlin, Ola Salo eller den gamla TV3-muppen Skurt som varit premiärgäst? Vem vet, men det är samtidigt ointressant. Mest intressant med Persbrant var hans talang för konst som jag inte hade någon aning om, och det är precis sådant som är roligt att lära sig av ett program som detta.

Truckfighters: Lokal musikdokumentär på gång

Sat, 12 Sep 2009 02:56:00 +0200

Jag är lite förbluffad över att inte hört talas om detta tidigare, men en dokumentär om Örebrobandet Truckfighters är på gång. En trailer finns på dokumentärens fansida på Facebook och det ser oerhört lovande ut. Kvalitetsfilmat, bra redigerat och en allmänt skönt känsla. Det ska bli ruggigt kul att se den när den kommer. Inte sedan Millencolins numera 10 år gamla dokumentär/musikfilm “Millencolin and the Hi-8 adventures” har ett lokalt band dokumenterats på ett sådant här sätt. Mycket spännande!

Hysterisk kockduell

Mon, 07 Sep 2009 22:57:00 +0200

Jag är svag för matlagningsprogram, så att se premiären av Mat-Tinas nya program var ganska givet. Lite lätt hysteriskt i formen, men ganska trevligt överlag. Fast de supersnabba duellerna var nästan roligare än själva huvudprogrammet. Skojigt gästspel av Gordon Ramsey. Beskrivningen “Shit, at best” är härligt målande... Dock var det varken Tinas eller gästen Pia Johanssons mat han beskrev. Undrar vad Ramsey skulle sagt om min kvällsmat?

Suveränt men idiotiskt initiativ

Mon, 07 Sep 2009 11:58:00 +0200

Ikväll startar SVT en reprissändning av en av mina absoluta tv-favoriter från de senaste åren, "Studio 60 on the Sunset Strip" vilket så klart är ett suveränt initiativ. Fler borde ta del av denna suveräna serie. Dock har serien fått den idiotiska sändningstiden 01:15. Vad är det för sätt? Det här är ju en serie som förtjänar prime time, inte insprängd mellan dokumentären “Fadern, sonen och hushållerskan” och matlagningsprogrammet “Ost och skinka på italienska” mitt i måndagsnatten. Plus och minus på samma gång.

Dvdkrönikan 4/9

Fri, 04 Sep 2009 14:59:00 +0200

För lite mer än ett år sedan skrev jag en blogg på DVDKritik.se där jag funderade lite kring blu-ray-formatet som då ganska nyligen vunnit högupplösningskriget mot HD-DVD. Blu-ray hade börjat få allt större plats i nätbutikerna, på affischerna i videobutikerna och rent allmänt. Formatet avancerade helt enkelt för varje dag som gick, vilket fick mig att formulera följande tanke: "Men det finns en fara i detta också, och det är att filmbolagen väljer att göra dvd-utgåvorna tunnare och blu-ray-utgåvorna desto fetare. Ett vanligt upplägg just nu är att en storfilm kommer i 1xdvd, 2xdvd och en blu-ray-utgåva som stämmer överens med 2xdvd:n. Ponera att filmbolagen helt enkelt utesluter 2xdvd:n och endast lägger det tunga extramaterialet på blu-ray." I sommar har detta skett i ett par tydliga exempel. Först ut var "Benjamin Buttons otroliga liv" där en tunn dvd ställdes mot en blu-ray med flera timmars extramaterial, och sedan kom "Watchmen" med ett liknande upplägg. Om det inte var så att jag tagit steget till blu-ray i våras så hade jag blivit fruktansvärt frustrerad över denna utveckling. Själva poängen med att köpa filmer över huvud taget har för mig varit just mervärdet, extramaterialet, och jag tror inte jag är ensam om det intresset. Därmed inte sagt att tonvis av extramaterial betyder att allting är bra och givande. Det finns gott om utgåvor med skräp utöver filmen, samtidigt som det finns utgåvor med snålt, men enormt givande extramaterial. Sen finns det filmerna som borde ha något mer utöver filmen men som inte har det, som färska succéfilmen "Män som hatar kvinnor". En enorm storsatsning inom svensk film, en otrolig tittarsuccé, byggd på en av de mest lästa romanerna den senare tiden och vad lägger man med utöver filmen om inte några futtiga trailers. Det är otroligt märkligt och det är bara att hoppas på att man satsar allt på någon av de kommande filmerna i trilogin. Annars är det risk att det blir samma antiklimax som med “Arn”-filmerna - Sveriges största och dyraste filmsatsning någonsin och inte en sekund extramaterial på någon av filmerna. Det är kanske lite nördigt att gnälla över detta, men som jag konstaterade tidigare så har detta stor vikt för mig så vid val väljer jag alltid den där man får mest, vilket är anledningen till att jag köpte “Benjamin Buttons otroliga liv” på blu-ray trots att jag hade fått dvd:n gratis.

Seriöst om skräck på SVT

Fri, 04 Sep 2009 11:01:00 +0200

Igår var det premiär för “Skräckministeriet” på SVT. Missade ni detta så går det så klart att se på SVTPlay. Program med “...ministeriet” i namnet har alltid varit en garant för kvalitet när det gäller SVT:s utbud. Minns fantastiska “Musikministeriet”, till exempel. “Skräckministeriet” kommer att ta något avsnitt till innan jag är helt kompis med formatet, men jag gillar upplägget. Som ni förstår handlar det om skräck – i litteratur, på film och överallt. I premiäravsnittet var det fokus på både H.P. Lovecraft och Selma Lagerlöfs inverkan på skräckgenren. Vem visste att Stanley Kubrick snodde “The Shinings” kanske mest ikoniska scen från en svensk adaption av Lagerlöfs “Körkarlen”? Inte jag i alla fall. “Skräckministeriet” kommer att bli ett mysrysigt inslag i höstmörkret.

Det estetiska med titlar

Mon, 31 Aug 2009 11:12:00 +0200

För en massa år sedan lade jag ut låtlistan till ett kommande album på ett av mina tidigare bands hemsida och strax kom det en läsarkommentar som inte gillade låtordningen. När jag pressade personen på en förklaring tyckte han bara att den inte såg bra ut. Helt absurt tyckte jag, och tycker egentligen fortfarande idag. Nu är jag dock lite i samma sits. Jesper Ganslandt ("Farväl Falkenberg") är på gång med en ny film som heter “Apan”. Jag tycker det är en fruktansvärt ful titel, och även om filmen än bra så knorrar jag på mig varje gång jag ser titeln i tryck. “Apan”. Blä. Så nu förstår jag den där kommentaren. Den ser inte bra ut helt enkelt.

Man som recenserar Män som hatar kvinnor

Wed, 26 Aug 2009 11:13:00 +0200

Idag släpps “Män som hatar kvinnor”, en film som “alla” har sett baserad på en bok som “alla” har läst. Så även jag, och jag har dessutom skrivit en rejäl text om DVD:n. Ikväll blir det biobesök - “Inglourious Basterds” - men med tanke på vädret önskar jag att det var redan nu man fick krypa in i biomörkret...

Gubbrock deluxe - ny låt med Kiss

Wed, 19 Aug 2009 18:14:00 +0200

Trots att affärsmannen Gene Simmons konsekvent hävdat att det inte är någon mening med att släppa en ny Kiss-skiva, så kommer den likt förbannat i oktober. “Sonic Boom” heter den och första smakprovet “Modern day Delilah” finns att höra på Kissonline.com. Det låter trevligt! Roligare än 11 år gamla “Psycho Circus”, och de förhandsrecensioner av skivan som – inte helt opartiskt – går att läsa på Kissonline.com gör att peppet kommer som ett brev på posten. Gubbarna – de har ju en gemensam ålder på runt 200 år (!) - kan rocka än.

Boxen som går till elva

Fri, 14 Aug 2009 11:15:00 +0200

Jag är inte i och för sig inte så himla mycket för “knäppa” boxar - även om jag är stolt ägare av den mäktiga “West Wing”-boxen" men i september kommer något som kanske skulle trivas i samlingen. Som ni ser ovan ingår en fungerande () i den här 5-disc-boxen (lite oklart vad det är för skivor, verkar vara DVD och BD blandat och en CD med soundtracket). En hel del nytt bonusmaterial och så vidare. Klart frestande, även om “This is Spinal Tap” inte är min absoluta favoritfilm...

Folk har för mycket tid (2)

Thu, 13 Aug 2009 15:16:00 +0200

Egentligen borde jag bara låta klippet tala för sig själv. Det tog ett tag innan jag faktiskt fattade vad upphovsmannen har gjort för att göra “Star Wars: The Empire Strikes Back” på svenska, men kul blir det, i alla fall stundtals...

Jacksons ljuvliga ben och min längsta recension

Wed, 05 Aug 2009 15:05:00 +0200

Nu har den kommit, trailern till Peter Jacksons kommande film “The Lovely Bones”, återigen en adaption av en populär bok den här gången av Alice Sebold. Det ser ut att bli en visuellt tjusig film och en av mina favoriter bland “ungdomar som i film efter film visat stort potential för att bli en av framtidens stora stjärnor” - Saoirse Rohan gör en av huvudrollerna. Generellt sett får jag bra vibbar av den här trailern. Nu är det bara att hoppas på att Mark Wahlberg hittat tillbaka till skådespelet sen den usla insatsen i "The Happening". Se trailern här. * * * Idag publiceras min troligen längsta recension någonsin - läs om “Watchmen” och “Watchmen - Director's Cut” här och passa på att tävla om filmen innan det är för sent...

Hoho, så tokigt det kan bli

Wed, 05 Aug 2009 00:07:00 +0200

Jag har precis avslutat extramaterialet på Clint Eastwood-rullen “Gran Torino”. Extramaterialet var inte mycket att hurra för men filmen var grym. Dock var det en liten detalj i den finstilta texten på baksidan som fångade mitt intresse. Det är instruktioner om den digitala kopian som tydligen finns med, där man kan läsa följande komiska mening: Endast Standard Definition Digital Copy. Specialeffekter är inte inkluderade. Haha, jag så går det när en trött och underbetald översättare glömmer bort att “special features” betyder “extramaterial” och inte specialeffekter! Nu är inte “Gran Torino” någon specialeffektsspäckad film, men tänk er vilken actionfilm som helst utan specialeffekter. Rolig digital kopia det skulle vara!

Projekt "Se om Lost från starten" har inletts

Tue, 04 Aug 2009 11:09:00 +0200

Igår kväll var jag trött och less, och vägen ut ur detta tragiska tillstånd var att hala fram den första “Lost”-boxen och inleda mitt planerade projekt om att se om hela rasket inför den sista säsongens start nästa år. Säsong fem-boxen kommer i december, vilket betyder att jag har styvt fyra månader på mig att de se de första fyra boxarna, vilket absolut inte är en omöjlighet. “Pilot 1 & 2” avverkades igår och det var ett kärt återseende. Det är ett fruktansvärt bra pilotavsnitt som verkligen sätter standarden på en gång och som direkt får mig att minnas varför jag förälskade mig i serien från första början. Det intressanta med att se om serien ska bli att se hur konsekvent storyn har hållt sig under åren och om karaktärerna varit “sanna” sig själv hela tiden. Jag vet att det kommer att förekomma några avvikelser som inte riktigt stämmer i helheten, men jag har en känsla av att allt kommer att hänga ihop fint.

Än lever hoppet för Futurama

Sat, 01 Aug 2009 04:10:00 +0200

Härom veckan kom den dystra nyheten om att röstskådespelarna till “Futurama” skulle bytas ut, men nu verkar det som de blir kvar. En klassisk kompromiss har enligt TheStar.com nåtts – Fox betalar mer än de ville och skådespelarna accepterar mindre än de ville. Trist för de inblandade men bra för vi som gillar serien. Än lever hoppet. Comedy Central har beställt 26 nya avsnitt, men när de ska visas är inte klart än.

Sammanfattning av Lost-panelen på Comic-Con

Sun, 26 Jul 2009 03:28:00 +0200

“Lost” har alltid haft underhållande, men inte speciellt informativa, paneler på Comic-Con, och så även i år. Även om inget konkret sades – vilket jag tycker är bra – kom det fram lite i alla fall och jag har sammanfattat det utifrån /Films rapport. Detta kan innehålla spoilers för somliga, så läs inte vidare om ni inte absolut vill... • Säsong 6 ska “bring things back to the show's first season” vad nu det betyder... Damon Lindelof och Carlton Cuse säger kryptiskt att de “are closing the loop” och att många karaktärer från säsong 1 kommer att återkomma. Kan betyda att Faradays plan från slutet av säsong 5 lyckades. • Lindelof och Cuse spelade upp några videoklipp som föreföll innehålla inkonsekvenser till vad vi sett tidigare. Ett var en reklamfilm för Oceanic som meddelade att bolaget inte haft en krash på 30 år. Ett annat klipp var en Mr Cluck-reklam där Hurley berättar om sin resa till Australien och det sista visade Kate på “Americas Most Wanted”. • Säsong 6 kommer att vara annorlunda mot de tidigare säsongerna. Tidshoppen är borta och flashforwards är borta. • Vi kommer att se mer av Faraday och Juliette och Dharma Initative kommer att få en mindre del i historien, däremot kommer vi att få veta varför och hur matleveranserna trillar ned på ön. • Vi kommer att få se mycket mer av Richard Alpert och hans historia. • Jorge Garcia (Hurley) fanns med i publiken och ställde frågor. När det blev för utdraget dök Michael Emerson (Ben) upp bredvid och påpekade att man bara fick ställa en fråga per person. • Slutligen visades ett collage med alla karaktärer som dött under seriens gång, med en lång avslutning i Charlies död. När filmen var slut och ljuset tändes stod Dominic Monaghan på scenen till publikens jubel, men det var också slutet på panelen och inget mer sades. Kanske kan detta betyda att Charlie dyker upp igen? Efter att ha läst Hercules Twitter-uppdateringar på AICN så verkar det ha visats en hel del komiska klipp utöver de jag nämnde, bland annat när Michael Emerson gör en provspelning för Hurley-rollen, förhoppningsvis dyker dessa upp på en kommande DVD eller något liknande. I det stora hela verkar det ha varit en underhållande panel, så det är bara att hoppas på att det kommer videoklipp inom kort.

Veckans sämsta nyhet

Mon, 20 Jul 2009 03:30:00 +0200

Att tv-serien “Futurama” ska göra comeback har jag mött med delat intresse i och med att "de fyra långfilmerna bara var sådär, men det är ju ändå i det kortare formatet “Futurama” är som bäst. Nu kommer dock nästa enorma bakslag – i princip ALLA röster ska bytas ut (enligt Entertainment Weekly). Sämsta tänkbara scenario! Hur kommer “Futurama” låta utan Billy West, John DiMaggio, Katey Sagal och Maurice LaMarche? Som en jävla parodi! Då kan de lika gärna lägga ned alla karaktärer och hitta på nya för det kommer aldrig att gå. Det enda man kan hoppas på är att Fox tänker om och lyfter fram de pengar originalrösterna vill ha för annars är “Futuramas” comeback körd redan nu.

Födelsedag med favoritfilm

Fri, 17 Jul 2009 14:31:00 +0200

Idag är det min födelsedag och jag tror det inte går ett år utan att jag tänker på "Rivierans guldgossar" just idag. Det var nämligen så att för 19 år sedan, på min 17:e födelsedag så minns jag att vi hyrde filmen (på video!) och att detta gjorde födelsedagen extra rolig. Jag älskade filmen från första titten och vågar inte spekulera i hur många gånger jag sett den. Så som en liten födelsedagspresent till mitt 17-åriga jag såg jag om filmen och lade upp en recension på min filmsajt.

Äntligen en Michael Jackson-nyhet av relevans

Fri, 17 Jul 2009 03:32:00 +0200

Efter veckor där vi bland annat läst att apan Bubbles sörjer Michael Jackson, att han eventuellt blev mördad, att Jackson 5 kan tänka sig att spela på O2 på Michaels födelsedag och att La Toya “vill ha” barnen kommer det äntligen en intressant nyhet. Tydligen spelade Michael in en egen version av Americas “A horse with no name” som “A place with no name”, från vilken en snutt kommit ut på nätet. Originalet är en av mina favoritlåtar och trots att Michael förpestar sin tolkning med sina irriterande stön så blir jag ändå lite glad i hjärtat av en förhållandevis originaltrogen version, om än med en egen text. Här är originalet, lyssna och njut:

Let me in - konceptaffischer

Wed, 15 Jul 2009 17:33:00 +0200

Det börjar dyka upp nyheter kring den amerikanska adaptionen av "Låt den rätte komma in". Det blir alltså en adaption av John Ajvide Lindqvists bok och inte av Tomas Alfredssons film. Matt Reeves som gjorde "Cloverfield" gör filmen och han har garanterat att huvudpersonerna, i den amerikanska tolkningen omdöpta till Owen och Abby, fortfarande ska vara barn, så någon "Twilight"-anpassning är inte på gång. Storyn kommer att utspela sig i Colorado under 80-talet och som det ser ut just nu är det hösten 2010 som gäller för premiär. Tre konceptaffischer har släppts för att sälja in filmen utomlands. Värt att notera är att personerna på första bilden inte är skådespelarna, de har nämligen inte bestämts än. Tre stycken provfilmningar med olika skådespelare för Abby-rollen har läckt ut på nätet, men snabbt plockats bort. Så här ser affischerna ut i alla fall, inte så tokiga om ni frågar mig.

Hultsfredsavundsjuka

Thu, 09 Jul 2009 22:34:00 +0200

Här sitter man i ett regnigt Örebro och längtar lite till Hultsfred. Det var länge sen jag var där nu och jag ska dit – fast inte förrän nästa vecka, på endagsfestivalen Sonisphere där inga andra än Metallica toppar kalaset. Lite vansinnigt, men de spelar ju på samma scen som Black Sabbath, Slayer, Slipknot och andra metalliska storheter, så det är ju inte så himla konstigt i alla fall. Mer om det nästa vecka. Vad gör man när det regnar då? Tja, jag käkar laktrisbåtar och kollar på splatterfilmer. En bra kombination.

Festivaldags idag

Thu, 02 Jul 2009 11:36:00 +0200

Det blir ett kort, koncentrerat nedslag i Arvika ikväll/natt som ska resultera i tre recensioner för Menys räkning. Det är första gången på länge som jag är på uppdrag på festival utanför det som kallas NA:s spridningsområde. Festivaler har tappat lite av sin charm (jag har väl blivit gammal och bekväm) men det ska ändå bli kul att sticka iväg, om en bara för några timmar. Mer festival blir det om ett par veckor när det vankas Metallica med flera i Hultsfred av alla ställen på Sonispherefestivalen. Mer om det då.

Den stora Watchmen-bevikelsen/-härvan

Tue, 30 Jun 2009 18:42:00 +0200

Igår postade jag ett klipp från den fräcka “Maximum Movie Mode”-funktionen på “Watchman” blu-ray:en som jag ser fram emot med stor iver. Tyvärr kanske förgäves, för den funktionen är med på Director’s cut-versionen av blu-ray-utgåvan som så klart enbart släpps i USA. censurerad svordom Varför det är så är en gåta i sig. Kanske har det att göra med det legala trassel som föregick filmen där Paramount fick 25% av rättigheterna till filmen, vilket främst betydde distributionen utomlands och att Warner (som har den i USA) skaffade sig ensamrätt på Director’s cut-utgåvan. Jag vet inte. Dock finns det en minimal chans att Director’s cut:en släpps på regionfri blu-ray så det är det jag håller tummarna för nu. Annars ser den svenska utgivningen ut enligt följande: • DVD (1-disc) Extramaterial: Mekanik: Tekniken bakom den fantastiska serievärlden • Blu-ray (Special edition 2-disc) Extramaterial: Fenomenet: Den tecknade serien som förändrade alla tecknade serier – den ursprungliga banbrytande grafiska novellens inflytande Verklighetens superhjältar undersöker hur de påhittade karaktärerna avspeglas i historien och i vår vardag idag Mekanik: Tekniken bakom den fantastiska serievärlden Fördjupa dig i alla 11 webbavsnitten om skapandet av Watchmen Viral Video: NBS Nightly News My Chemical Romance “Desolation Row”, musikvideo • Blu-ray (Special edition 3-disc) Extramaterial: Samma som på 2-discen + en separat skiva med den animerade "Tales of the Black Freighter" (huruvida “Under the hood” också är med är oklart). Givetvis släpps inte “Tales of the Black Freighter”/“Under the hood” separat i Sverige, men den finns ju att köpa på import. Vilken härva!

Anledningen till att jag skaffade blu-ray

Mon, 29 Jun 2009 15:44:00 +0200

En stor anledning till att jag nyligen uppgraderade till blu-ray är helt klart “Watchmen”. Det var ett beslut jag tog i samband med att filmen gick upp på bio – när den skulle komma för hemmamarknaden så skulle jag ha blu-ray. Nu har jag det och väntar girigt på att filmen ska komma. Då visste jag i och för sig inte att skivan skulle innehålla vad som bland filmbloggarna nu nämns som “the best blu-ray special feature yet”. Det kallas för “Maximum movie mode” vilket är en visuell kombination av färdig film, kommentarspår, bakomfilm och ja, allt det där som brukar finnas på en riktigt bra DVD-utgåva, fast på en och samma gång. Ett litet smakprov finns att se hos /Film, och även om jag känt till den här funktionen ett tag så måste jag säga att det var betydligt häftigare än jag vågat tro. Det här är framtiden för köpfilmer.

Hur minns jag Michael Jackson?

Fri, 26 Jun 2009 15:46:00 +0200

Igår kväll när jag surfade på IMDB.com var det en nyhetsflash längst upp om att Michael Jackson förts till sjukhus med “cardiac arrest” och jag tänkte inte så mycket mer på det, och ej heller kollade jag någon nyhetssajt innan jag la mig. Därför blev det en liten chock när jag i morse plockade ur NA ur brevinkastet och såg nyheten om att Jackson dött. Direkt slog jag upp Aftonbladet och fick mer. Nu är inte Michael Jackson någon favorit på något vis men man kan inte låta bli att bli lite berörd när en kändis dör. Alla svenska tidningar har idag dragit igång ett forum med klassikern “Hur minns du XX?”. Jag har aldrig fattat poängen med att veta vad Ove Nilsson i Bräcke minns av en kändis, men tydligen tycker tidningarna det. Så jag ska väl inte vara sämre... Mitt första Michael Jackson-minne är från ett blandband min syster gjorde till en bilresa som jag sedan lade beslag på. Där fanns bland annat “Don't stop 'til you get enough” från 1979-albumet “Off the wall”. En låt som definitivt etsat sig fast i skallen. Några år senare var det tv-premiär för Jacksons “Thriller”-video – den långa versionen – på SVT. Hallåan varnade innan visningen och sa att man skulle ha en kudde nära till hands om det blev otäckt. Sen följde min första kontakt med zombies när Jackson i röd skinnjacka bjöd på värsta skräckshowen. Sen kom “Bad” och de eviga stönen som jag blivit så fruktansvärt irriterad på sedan dess och där någonstans slutade jag bry mig om Michael Jackson, vilket var lättare sagt än gjort. Mannen har ju figurerat i media av alla tänkbara anledningar i princip under alla år han hållit på. Och nu är han alltså borta. En märklig figur vars betydelse i popvärlden jag inte kan bestrida.

Män som hatar versioner

Wed, 24 Jun 2009 17:47:00 +0200

Sitter du som jag och hoppas på att få se den kompletta “Män som hatar kvinnor” på dvd i augusti, då hoppas du förgäves för det blir bioversionen som släpps då. Den halvtimme som “saknas” får man vänta på till någon gång nästa år då den först ska visas i tv-serieversionen på tv för att sedan släppas på dvd. Då kan man räkna med att film 2 och 3 går samma öde till mötes – nedklippta versioner på bio med tillhörande dvd-släpp och sedan kompletta på tv med efterföljande dvd-släpp. Vad vi har att göra med är alltså ett “Sagan om ringen”-liknande upplägg med bioversioner och sedan förlängda versioner. Det är ju lite surt och oekonomiskt för konsumenten. Man får hoppas att tv-versionerna släpps i en box till fördelaktigt pris.

Burton i Underlandet

Mon, 22 Jun 2009 17:48:00 +0200

Jag har aldrig läst “Alice i Underlandet” men blev vansinnigt sugen nu när de första bilderna ur Tim Burtons kommande filmatisering dykt upp. Burton i sitt esse, och Johnny Depp ser ju lagom vansinnig ut som The Mad Hatter här uppe till vänster. De övriga är Helena Bonham Carter (så klart) som The Red Queen och Anne Hathaway som The White Queen. På sidan jag länkar till finns kittlande skisser på fler figurer och miljöer och jag går direkt igång på det. Efter en liten snabbkoll finns det intressanta samlingsutgåvor av de två böckerna (“Alice's Adventures in Wonderland” och “Through the Looking Glass”) som jag mycket väl kan tänka mig att inhandla. Eller det kanske är dags att ta en tripp till stadens finaste antikvariat och kolla utbudet?

Lost som 90-talssitcoms

Mon, 22 Jun 2009 12:49:00 +0200

Mash-up-trenden på YouTube bara växer och växer. Nu finns vinjetter till fyra klassiska 90-talssitcoms med “Lost”-bilder att se. Man har alltså tagit “glada” bilder från “Lost” och klippt ihop dem till något som liknar en klassisk sitcomvinjett. Blogg med vinjetterna Vänner-versionen av Lost (verkar inte funka i bloggen)

NA:s tv-recensioner går i graven

Fri, 19 Jun 2009 13:51:00 +0200

I dagens NA publiceras den sista tv-recensionen (någonsin?) i och med att spalten/rutan läggs ned till följd av besparingar. Jag har varit en av de som skrivit i spalten, först som reserv, sen som fast recensent och sen som reserv igen. Det var en både rolig och jobbig uppgift. Det knepiga var att man var låst till att första hitta två-tre program att se och skriva om mellan 18:00 och 21:00 ungefär och det var inte alltid så lätt. Ofta blev de många konstiga program som man i vanliga fall kanske inte skulle sett om man själv hade fått välja. Ännu jobbigare var det när man hade tre-fyra dagar på raken som recensent, fast då hade man i och för sig fördelen att kunna skriva om något bra program som sändes efter 21 dag 1 i dag 2-recensionen till exempel. Jag minns att jag blev lite besviken när jag nedgraderades till reserv, men det hade att göra med att jag skulle vara borta mycket någon höst. Sen insåg jag att det var rena gåvan. Dessvärre lyckades jag helt glömma bort att skriva och skicka in en text vid något av de sista tillfällena, vilket kanske var en ganska bra indikation på att mitt tv-recenserande nått sin slutpunkt. Men det var lite roligt också, som den gången jag i tablån hittade ett program med titeln “En liten film om chips” som jag givetvis såg. Det var en kort titt i en fabrik där potatis ramlade ned på ett löpande band, tvättades, skivades, friterades, kryddades och förpackades. Det var allt och den lilla filmen var så kort, ca 1 minut (!), att jag var tvungen att se den flera gånger. Jag spelade nämligen in den på video bara för att titeln var så bisarr. Den finns säkert kvar på en kassett någonstans. Det var inte så ofta jag fick läsarreaktioner, men en gång ringde det en man när jag hade skrivit positivt om jazzsångerskan Diana Krall och höll med mig i allt jag hade skrivit, och en annan gång var det en tjej som skrev och tyckte jag var taskig mot Peter Jöback när jag i någon annan text påpekat hur hemsk hans tolkning av “Hallelujah” var. Alltid något. Hej då, “Sett i tv”. Jag kommer att sakna dig, fast bara lite grann...

Dvdkrönikan 19/6

Fri, 19 Jun 2009 13:50:00 +0200

För två veckor sedan berättade jag om min uppgradering av hemmabion och intåget i blu-ray-världen. Det fick intressanta följder. Läsarbrev och sms ramlade in, alla med samma frågor: vad köpte du, vad är bra, vad ska man kolla efter, vad rekommenderar du? Plötsligt var jag experten “alla” vände sig till och jag som i det närmaste är teknisk analfabet... Jag skriver detta samma dag som två kompisar – totalt oberoende av varandra – berättat att de gått över till blu-ray tack vare mig, och jag gratulerar dem. Jag är säker på att de kommer att bli mycket nöjda. Men trots att jag är blu-ray-frälst så kvarstår fakta: de flesta skivor som kommer att spelas i spelaren kommer att vara dvd. Priset på en blu-ray-film är fortfarande lite för saftigt och då dvd ser så pass bra ut genom systemet ska det vara något alldeles extra om jag ska köpa det dyrare formatet. Detta hindrar mig dock inte att under resten av krönikan gnälla på dvd, för det finns saker som irriterar mig. 1. “Köp filmer, ladda inte ned!”-uppmaningar på köpfilmer. Är inte det lite felplacerat? Varför ska man som hederlig konsument mötas av detta när man slår på en film? 2. Reklam för blu-ray på dvd. Detta är tämligen meningslöst i och med att man aldrig kan visualisera hur mycket bättre en blu-ray är mot en dvd på en dvd. 3. Trenden med “digital kopia”. Numera har var och varannan film en extra skiva med en digital kopia som man eventuellt kan ha nytta av. De är nämligen ofta begränsade till speciella mediaspelare. Plus: hur extremt beroende av en film ska man vara för att känna att man vill titta på den i sin iPod/iPhone eller PSP istället för på tv:n eller i datorn? Jag har många filmer som jag älskar och gärna ser om, men inte 17 behöver jag ha med mig dem dagligen... 4. Mobbingen av oljeriggar. Ibland när man stoppar i en film möts man av en text som förbjuder filmen att visas på oljeriggar. Varför denna mobbing, och vilken organisation åker runt och kollar alla oljeriggar så att ingen visar en dvd i smyg? 5. Disclaimern: “Innehållet i kommentarer och intervjuer representerar inte filmbolagets åsikter”. Okej, vi fattar: Något bolag stämdes för något som någon sa. Vem var det och vad sas och finns personen kvar i branschen? Och framför allt, behövs denna text i något annat land än USA där man kan stämma någon för minsta lilla grej?

Vinnaren i kvällstidnings-dvd-kriget är given

Mon, 15 Jun 2009 14:54:00 +0200

Sedan länge har kvällstidningarna skickat med dvd-filmer (mot extra kostnad) med sina kvällstidningar och ingen kan ju ha missat, speciellt inte med den lysande reklamen med Paulie Walnut, att Aftonbladet prånglar ut “Sopranos” i 28 delar sedan förra veckan. Vad kontrar Expressen med, jo en serie om andra världskriget. Jag undrar vem som kommer att sälja flest exemplar... För övrigt har jag med lite enkel matematik räknat ut att att samla “Sopranos” via Aftonbladet kostar runt 1500 kr + vad 28 tidningar kostar. Just nu kan man köpa den samlade boxen av serien från Discshop för 1200, så speciellt prisvärt är det inte... * * En helt annan sak – har ni sett tv-reklamen om Johan Palms skiva där han säger att det är hans “första debutskiva”. Det är roligt. Kan man som soloartist göra en “andra debutskiva”?

Trailer för Shutter Island (Patient 67)

Fri, 12 Jun 2009 19:55:00 +0200

Nu har trailern till filmatiseringen av Dennis Lehanes deckarthriller “Patient 67” (i original “Shutter Island”, som även filmen heter) kommit. Martin Scorsese står för regin och i huvudrollen återfinns hans favorit Leonardo DiCaprio. Utifrån trailern känns det nästan som en skräckfilm, men det är det inte. Jag har läst boken, men det var ett tag sedan nu, och det är en spännande story – om man inte vet hur den slutar, vilket jag fick reda på av misstag. Nu spekuleras det i att “Shutter Island” kan vara material för en Oscar, vilket skulle vara lite unikt i och med att thrillers inte vanligtvis hamnar bland nomineringarna. Men det är väl kombinationen Scorsese/DiCaprio som spelar in...

Därför ska man undvika bootlegs

Tue, 09 Jun 2009 02:56:00 +0200

En gång köpte jag en “Band of Brothers”-box på eBay. Jag visste i och för sig vad jag gav mig in på när säljaren var från Hong Kong och priset var bisarrt lågt. När boxen väl kom gav den mig stor underhållning, bara av att titta på själva boxen. Uppenbarligen hade säljaren – eller tillverkaren av bootlegen – skannat av det amerikanska omslaget och använt ett teckenigenkänningsprogram för att omvandla bilden till text (detta funkar faktiskt riktigt bra i verkligheten), men på baksidan kunde man nu läsa att det var HBD som släppt “Dand of Brothers”-boxen... Intressant. Här finns screenshots från en Asienbootleg av "Sagan om de två tornen", och de måste ni se. Jag brukar klaga på svenska översättare men det här tar tamejsjutton priset. Stor, oplanerad humor. (Tack till Joel för länktipset!)

Än har vi inte sett det sista av Bender

Mon, 08 Jun 2009 14:57:00 +0200

Efter de fyra direkt-till-dvd-filmerna med “Futurama” (som inte riktigt föll mig i smaken), så rapporteras det nu att Comedy Central beställt en ny säsong med 13 avsnitt av den populära framtidsserien signerad Matt Groening och David X. Cohen. Det här är bra nyheter, ifall de lyckas komma tillbaka till den goda klass serien hade innan de fyra filmerna. Något sorts officiell annonsering förväntas komma under Comic Con i juli.

Identifierad!

Mon, 08 Jun 2009 01:58:00 +0200

Idag när jag var och röstade och voluntärerna hade kollat att jag var jag, klämmer den ena ur sig: “NA?”. Med en iPod-lur i örat och ett vilt och brett babblande Kevin Smith i en “SModcast” i gång fattade jag inte riktigt vad hon sa. Jag: Mm...va? Hon: NA, va? Jag: Ja. Hon: Jag tyckte det var du när du kom in och nu när jag såg namnet så blev jag säker. Jag: Där ser man (okej, jag sa inte exakt så, men typ...) Jag blev alltså identifierad som NA-skribent av en kvinna i övre medelåldern. Det hade jag inte räknat med när jag vaknade på söndagsförmiddagen av ett sms.

Dvdkrönikan 5/6

Fri, 05 Jun 2009 18:00:00 +0200

De som följer min blogg på meny.nu har förstått att jag stått inför en total uppdatering av min hemmabio. Jag har delat med mig, i ganska grova drag, av mitt bläddrande i reklamblad, surfandet på återförsäljares hemsidor och besök i butiker. Ambitionen var att ta nästa steg, vilket i detta fall innebar att avancera från HD-ready 42"-tv och ett surroundsystem med dvd i botten till en större, full-HD-tv och ett fräschare surroundsystem med blu-ray i botten. Ett minimalt eller obefintligt steg för mänskligheten, men ett stort steg för undertecknad cineast. Så förra lördagen hände det. Efter att hattat runt i butiker och på hemsidor tog jag mig till en butik vars första led i namnet rimmar på “Tony” och det andra ledet är en smaskig chokladprodukt, vilken är en av de få butiker där man faktiskt kan se tv-apparaterna inkopplade och igång – något som är ganska avgörande vid ett inköp av en kostsam tv. Att köpa grisen i säcken, eller snarare tv:n i kartongen, är inte att rekommendera, vilket är en av anledningarna till att jag skulle byta tv över huvud taget. Men tv:n byttes, till en fyra tum större 100hz full-HD-variant, och ett nytt surroundsystem med en blu-ray-spelare blev det också. Månader av velande och planerande var äntligen över. Ett orosmoment inför övergången till blu-ray har varit om behöver köpa om alla favoritfilmer i ett nytt format, men efter en knapp vecka ser jag inte det behovet. Det är smått vansinnigt hur bra en vanlig dvd ser ut genom en blu-ray-spelare i en full-HD-tv. Spelaren har nämligen en funktion som skalar upp bilden till HD-format och det funkar häpnadsväckande bra. Jag vet inte vad det är för magi men det är den bästa uppfinningen sedan kolsyrad läsk. Under veckan som gått har jag sett om några filmer. Debutfilmen blev “Wall-E”, vilket var ett litet misstag. Animerade filmer ser nämligen alltid bra ut, men skärpan i bilden var nästan otäck. Det var som jag var på plats på den ödelagda jorden. Sen blev det “Sagan om ringen”-trilogin för att verkligen sätta systemet på prov och även där var resultatet förbluffande. Från min position i soffan kan jag inte tänka mig att det går att få bättre bild. En kompis som tittade förbi tyckte till och med att det var FÖR bra bild, vilket är en intressant åsikt. Med andra ord är jag supernöjd utan att ens petat in en blu-ray-skiva än. Jag kan inte göra annat än att rekommendera andra filmälskare att ta samma steg som jag. Ni kommer inte att ångra er.

Pablo Francisco till Örebro!

Fri, 05 Jun 2009 12:02:00 +0200

Det här är ju ruggigt stort - Pablo Francisco till Örebro i höst. Det får man ju inte missa. Han är iofs lite ensidig som ståuppare, men hur ofta får man chans att se en riktig världsartist inom genren i Örebro? Nu är det bara en bokning av Jeff Dunham som saknas! Här är några recensioner av Franciscos två dvd:s - "Bits and pieces" och "Ouch!".

Käppar i hjulet

Tue, 02 Jun 2009 14:04:00 +0200

Uppmärksamma läsare vet att jag varannan vecka skriver en dvd-krönika till NA och som även hamnar här i bloggen. Nu har jag gjort det ett tag och det blir lite knepigt att hitta intressanta ämnen varje gång. Ibland behandlar jag något som är på gång, eller en rådande trend, eller någonting utifrån vad jag sett på sistone. I förra veckan hamnade DVD-remaken av “Day of the dead” i min hand och jag tänkte att zombiefilmer vore ett roligt uppslag till en krönika. Vi har ju i grannlandet Norge nyligen fått ut zombierullen “Död snö”, som förhoppningsvis kommer i en svensk utgåva inom kort, och zombies verkar aldrig försvinna från filmdukar och tv-skärmar. Men: någon dag efter att jag beslutat mig för att skriva om detta ämne kom nya Ginza-katalogen och när jag bläddrade genom den hittade jag givetvis en krönika om zombiefilmer. Blixtsnabbt bläddrade jag vidare så att jag i alla fall hade möjligheten att skriva något utan att medvetet eller omedvetet sno upplägg och ingångar från Ginza, och vara öppen med att det slumpade sig så att det fanns en färsk krönika i samma ämne som mitt, men att jag inte hade läst den. Nu har jag insett att det inte håller. Visserligen vet jag inte hur många som läser Ginza-katalogen, men det kändes ändå fel. Jag har med andra ord ett annat uppslag till veckans krönika som ska författas ikväll. Bloggläsare med lite slutledningsförmåga kan nog lista ut vad jag kommer att skriva om...

Floppinson

Sat, 30 May 2009 23:08:00 +0200

Det är skandal, en bananskalsvinnare i årets “Robinson”. Jag har under resans gång irriterat mig på något så trivialt som Ellinors röst, då det låter som hon har gråt i halsen oavsett om hon pratar om något roligt eller om något allmänt. När hon knep den första finalplatsen, visserligen välförtjänt, så tänkte jag att hon inte har en chans mot någon av de andra i en omröstning, men det var ju helt galet. Den gamla grabbpakten och Angela (antar jag) stod på hennes sida. Utifrån överlevarkonceptet var Jarmo så klart den välförtjänte vinnaren, men min personliga favorit inför finalavsnittet var Anna som jag tycker skött sig riktigt bra och helt klart den mest sympatiska av tjejtrion. Nina hade aldrig haft en chans i en omröstning tack vare hennes eviga hattande under det sociala spelet. “Robinson”-finalen var för övrigt det sista programmet jag såg i min gamla hemmabio/tv-setup, nu ska det nya monteras upp.

Runda två (utan halvnaken man med brutet ben)

Fri, 29 May 2009 20:10:00 +0200

Idag på lunchen stack jag iväg till en mycket specifik elektronikaffär och spanade in utbudet. Det är så klart en enorm skillnad att få se det man är intresserad av på riktigt och jag bad till och med farbror butikschef att dra igång något som inte var animerat. Det är ju ett tips när man ska köpa tv – kolla inte på animerade filmer för de ser alltid bra ut. Efter lite prat och tips gick jag därifrån för att smälta intrycken, för att sedan nästan omedelbart återkomma för att dubbelkolla produktnamnet. Jag hade tydligen tittat på en annan tv än den jag trodde jag hade tittat på. Det finns ju så sjukt många modeller att välja på. Ytterligare några timmar senare hade jag smält klart och dessutom jämfört priser och kände mig redo att undersöka om grejerna fanns att handla eller om de var beställningsvaror. De fanns hemma så i morgon räknar jag med att göra affärer och sätta upp en helt ny hemmabioanläggning bestående av 5.1-system, blu-ray-spelare och 46" LCD-tv. Det är alltid läskigt att göra stora inköp och ångesten kommer väl att komma på en gång, men jag ska stå emot den. Jag har pengarna och köper något jag kommer att använda mycket så va fan? Det får bli årets personliga födelsedagspresent en 6-7 veckor för tidigt.

Kaufen ze elektroniken, jaa...

Fri, 29 May 2009 02:11:00 +0200

(Jättefin hitta-på-tyska som inledning, bådar gott...) Jag har inlett Projekt totalrenovering av hemmabion genom att bläddra i reklamblad och surfa på elektronikkedjors hemsidor. I måndags såg jag en 52"-tv i ett reklamblad som jag blev lite manligt sugen på, så igår gick bilen inklusive moraliskt stöd/kompis ut till icke nämnda elkedja för att spana på monstret, inte köpa det, bara titta. Nästan framme var det en stor reklamskylt på husfasaden med nämnda tv, men inte fan fanns den i butiken. Är det inte alltid så? Man ser en annons men varan finns inte. Jag orkade inte fråga om den eftersom poängen var att titta på den och framför allt titta på bilden för att få en uppfattning om den. Men i och med att den inte stod uppställd så skulle butiksfarbröderna eller -tanterna knappast plocka upp en bara för att jag skulle få titta på den. Däremot fick jag syn på en annan 52-tummare. De är bisarrt stora och det enda jag egentligen fick med mig från denna butik var att 52" helt enkelt är för stort. Vi stannade till på en lagershop (oj, vilken kan det vara?) på väg hem men utbudet kändes skralt, speciellt i vad som gick att se “på riktigt”. Kartonger fanns det gott om, men det är ju tv:n in action man vill se. Så det vara bara att åka hem till surfandet igen. (Som en liten otäck parantes här så måste jag nämna att innan jag kom hem till lägenheten så hittade jag och kompisen en man med naken underkropp liggande på en gräsplätt intill ett hus. Mannen bad oss ringa efter en ambulans för han hade trillat ned från balkongen. När jag frågar var han har ont lyfter han på högerbenet och då är det helt av vid, eller strax ovan fotleden. Det är alltså som ett “andra knä” där. Riktigt otäckt och den enda anledningen att jag delar med mig av den här historien är av självterapeutiska skäl.) Efter mer surfning på kvällen tror jag har hittat vad jag vill ha. En 46"-tv känns som en bra kompromiss från 42:an jag har och 52:an jag trodde jag ville ha. Dessutom ett nytt surroundsystem och en blu-rayspelare. Allting från Sony och allting från tre olika butiker... Det blir lite tjafs att handla allt, men det ska väl gå - på något sätt.

För alla ni som liksom jag missade livesändningen

Wed, 27 May 2009 13:12:00 +0200

Hoppade Henrik Schyfferts liveshow i lördags då den delvis krockade med “Robinson” samt att jag var tvungen att se och recensera en film på kvällen. Sen missade jag även reprissändningen i söndags, men tack vare Sveriges kanske bästa internettjänst SVTPlay (och indirekt Tobias som skrev en blogg liknande denna) såg jag äntligen showen väldigt sent igår. En mycket kul och välskriven genomgång av 90-talet, humor, allvar och hur det var att växa upp och inte bry sig ett skit. Att Schyffert kommer in till My Bloody Valentines “Only shallow” är förstås oerhört mäktigt. Mitt tidigaste Schyffert-minne var när jag var hemma hos Åsa och Dan och fick se otroligt märkliga klipp från MTV där Schyffert hade släppts lös i fri form och på svengelska förklarade rockmusik (“Sladdur krullur!”). Eller vad var det han gjorde, Åsa? Här hade det så klart suttit fint med ett YouTube-klipp från Schyffert – The early years, men sådan tur hade jag inte.

Green Lantern - väldigt icke-officiell trailer

Tue, 26 May 2009 11:09:00 +0200

Jag blir alltid lika imponerad av entusiaster som klipper ihop egna trailers till filmer som inte finns. Eller, jag blir inte alls lika imponerad varje gång, för oftast är det rent skräp som man direkt kan avfärda som hemmabyggen. Men sen kommer det i sammanhanget mästerverk som nedanstående hemmagjorda trailer till “Green Lantern”. Många kommer att bli lurade av det här klippet som består av snuttar från ett tjugotal olika filmer som entusiasten Jaron Pitts skruvat till med sin talangfulla magi. Grymt coolt i alla fall och i väntan på att en riktig “Green Lantern”-film görs så duger amatörtrailern gott: Vad den här trailern mest gör för mig dock är att påminna mig om att hitta lite tid att se om “Firefly”-serien, eftersom de flesta bilderna på Nathan Fillions kommer därifrån. Han lär väl förövrigt vara skapligt förbluffad av att se sig själv som superhjälte i en film han inte spelat in eller som inte finns.

Thirst - prisbelönt koreansk vampyrfilm

Mon, 25 May 2009 18:15:00 +0200

Jag ser i artikeln från Cannes-festivalen att Park Chan-wooks vampyrskräckis “Thirst” fick juryns pris. Den här filmen – om en präst som blir vampyr (i grova drag) - har det snackats en del om i filmbloggar ett tag nu. Här finns en koreansk trailer till filmen, dock utan subtitles så ni får gissa er till vad som sägs. Men en bild säger ju mer än tusen ord... Jag får lite “Låt den rätte komma in”-vibbar av trailern, det vill säga en vampyrfilm som vill något annat än bara bjuda på huggtänder och blod.

Dvdkrönikan 22/5

Mon, 25 May 2009 12:16:00 +0200

För två månader sedan utryckte jag min kärlek till tv-serien “The wire” när den avslutande säsongen kom på dvd. Jag tyckte att den “mycket väl kan vara det bästa kriminaldrama som gjorts för tv”. Även om jag står för det fortfarande vill jag nämna “The shield” som en seriös utmanare. Eller; serierna är så pass olika att båda förtjänar titeln i och med att de representerar två helt skilda polistyper. Om “The wire” har de smarta tänkarna har “The shield” hands-on-poliserna. Våren 2005 lyckades jag tajma en reprisvisning av “The shields” andra säsong. Ett avsnitt visades per kväll och det blev genast en rutin. Jag fastnade direkt och hängde med en bit in i säsong tre innan sändningarna slarvades bort. Två år senare gjorde jag ett stort fynd när Amazon sålde de fyra första boxarna för 700 kr, och kunde då se om hela rasket från början och har sedan dess sett seriens sex utgivna säsonger. I “The shield” följer vi med ett “strike team” i LA lett av den stenhårda Vic Mackey. Redan i första avsnittet proklamerar han att han inte är snälla farbror polisen: "Good cop and bad cop have left for the day. I’m a different kind of cop." I samma avsnitt knäpper en av sina kollegor, en händelse som påverkar hela serien. En annorlunda polis alltså. Serien tänjer verkligen på gränserna om vad en polis kan ta till i sin ambition att skapa lag och ordning. Mackey samarbetar med knarklangare, stjäl, misshandlar och mördar och man sitter sjukt nog i soffan och myser. Jag vet inte varför det känns så bra att se en polis vara brutal och ond, när det i verkligheten skulle vara fruktansvärt. Men ända sedan Sipowicz tryckte till buset lite extra i “På spaning i New York” så har det varit väldigt kittlande att se våldsamma poliser. Sipowicz är dock som en liten skolpojke i förhållande till Mackey. Det lustiga är att rollen görs av Michael Chiklis som i början av 90-talet spelade snällpolisen Scali i serien med samma namn. Serien har med sitt otroligt närvarande foto och realistiska känsla utvecklat sig till rena drömdramat där nästan vad som helst kan hända. Vänskap sätts på spel och Mackey sköter skickligt sitt skumma spel trots ständiga påtryckningar från överheter. I säsong fem och en bit in i säsong sex gästspelar Oscarsbelönade Forrest Whitaker som en internutredare och gör den bästa insats jag sett av en gästskådespelare i ett tv-drama. Om några veckor släpps den avslutande sjunde säsongen på dvd i USA. Den lär komma ut i Sverige någon gång men jag kan inte vänta längre efter den sista kontakten med Vic Mackey.

At the movies

Thu, 21 May 2009 14:19:00 +0200

Nu har jag varit på bio två gånger inom hyfsat kort tid. Förra fredagen såg jag “Änglar och demoner” och igår “Wolverine”. Den första hade jag hyfsat höga förväntningar på medan den andra hade jag ganska låga förväntningar på. Vad hände? Jo, “Änglar och demoner” gjorde mig besviken och “Wolverine” gjorde mig positivt överraskad. Alltså jag gillar Dan Browns bok men hans storys funkar inget vidare som filmer. Som tittare har man ingen chans att lista ut Robert Langdons ledtrådar och i och med vi bara får veta det han säger till den unga kvinnan som alltid finns vid hans sida (mest för att han ska förklara för tittaren vad som händer) och inte det han tänker i böckerna så blir det väldigt knepigt. Och skärskådar man storyn så uppkommer massvis med brister som jag inte alls upplever när jag läser dem. Ok, det är underhållning så man får ta det med en nypa salt, men det är trist att böcker som är så spännande inte alls blir det på film. Tom Hanks är oväntat blek som Langdon och jag sitter mest och jämför om de fått med allt från böckerna. Trist. “Wolverine” å andra sidan var jag beredd på att den skulle suga, inte minst för att den sista “X-men”-filmen inte alls levde upp till de två första. Men den var riktigt bra. Stenhård serietidningsaction med spända muskler och sammanbitna tänder. En del fåniga inslag, men igen: det är underhållning det handlar om. Jag blev positivt överraskad. Idag var tanken att gå på “Star Trek” men den får vänta till nästa vecka. Sen kommer det massvis med spännande saker under sommaren så jag laddar för en riktig biosäsong här framöver.

Vilken film pratar jag om?

Tue, 19 May 2009 12:21:00 +0200

Från sida 2 i dagens NA: Vilken film pratar jag om? Ja, det undrar jag också eftersom det där citatet inte kommer från mig. Jag har inte recenserat en film för NA på flera månader eftersom alla recensioner numera kommer från TT-Spektra. Men det är ju kul att vara med i tidningen i alla fall...!

flås I am your rostbröd! flås

Mon, 18 May 2009 16:27:00 +0200

Vad passar bättre på frukostbordet är nyrostade bröd – med Darth Vader inbränd i formfranskan? Detta är nu möjligt med hjälp av en stilren brödrost i Star Wars-shoppen. George Lucas gjorde verkligen sitt livs viktigaste beslut när han beslöt sig för att förhandla till sig 100% av merchandiserättigheterna för “Star Wars” någon gång i slutet av 70-talet. Hur mycket pengar kan han ha hovat in egentligen?

Man kanske skulle börja säga ja lite oftare

Sun, 17 May 2009 00:31:00 +0200

Igår kunde jag äntligen slappna av efter 19 arbetsdagar och se en film som jag inte behövde recensera, vilket inte hört till vanligheterna. Lotten föll på nya Jim Carrey-filmen “Yes man” där Carrey spelar en surmupp som efter uppbrottet med ex-frun konstant tackar nej till allting och hellre ligger hemma och kollar på dvd. Men efter ett “Ja!”-föredrag ser han sig tvungen att säga ja till allt och ser var vägen leder honom. En kul och charmig film med många bra skådespelare som Rhys Darby från "Flight of the Conchords" som riktig råtönt. Hm, man kanske skulle säga ja till lite mer saker än att ligga hemma och kolla på dvd? Då kanske jag också kan bli ihop med Zooey Deschanel, som är en av mina filmförälskelser. Hennes band i filmen - Munchhausen By Proxy - är riktigt kul och gillar man Zooeys röst ska man kolla upp hennes skiva med M. Ward under namnet She & Him.

Dagens slarv: Hannibal är inte på väg tillbaka

Sun, 17 May 2009 00:28:00 +0200

Expressen drar på stort om en ny Hannibal Lector-film, men olyckligtvis är den här storyn baserad på en nio år (!) gammal artikel om när just filmen “Hannibal” var på gång - se denna förklarande artikel på AICN. Pinsamt slarv, men så går det när man gör rewrites utan att kolla upp någonting alls. För övrigt kommer det blir väldigt knepigt med ännu en “Hannibal”-film, eftersom filmen “Hannibal” slutar väldigt annorlunda än boken med samma namn, och Thomas Harris lär knappast anpassa sig efter filmen om han skriver ytterligare en bok som tar vid där “Hannibal” slutar.

Mer Millennium

Wed, 13 May 2009 23:32:00 +0200

Aftonbladet har fått loss en liten snutt ur “Flickan som lekte med elden” som man kan se sist i nedanstående klipp. Jag blev smått förvirrad när jag såg det. De två sista böckerna har flutit ihop lite (vilket inte är så konstigt då jag läste alla tre efter varandra) så jag var helt säker på att vissa av de saker man ser i klippet i själv verket kom från tredje filmen. Men sen så föll bitarna på plats. Även om “Män som hatar kvinnor” var en ganska ospännande film att se – om man läst boken – så ser jag fram emot de två sista filmerna, på bio dessutom. På fredag ska jag för övrigt gå på “Änglar och demoner” om inte Tobias får förhinder. Kan också bli lite ospännande i och med att jag läst boken, men det var ett tag sedan så detaljerna har kanske försvunnit ur minnet. Har försökt hålla mig borta från dagens recensioner av filmen, men har ändå snappat upp att den fått lite kritik. Men skitsamma, jag vill se den i alla fall.

Heja Supergipsy!

Tue, 12 May 2009 16:34:00 +0200

I kväll är det semifinal i ESC och jag hade inte tänkt titta men efter att upptäckt Tjeckiens bidrag på Aftonbladets sida är jag nästan tvungen att titta. Experten Markus Larsson delade ut ett minusbetyg till låten, vilket givetvis gjorde att jag klickade igång den. Först skrattade jag och skakade på huvudet, men nu tycker jag den är genial. Det är så här det skulle låta om System Of A Down skrev en “schlager” ihop med Freddie Mercury (typ). Lyssna på de progressiva taktbytena i slutet av refrängerna (nu klickar Åsa direkt på klippet). Grymt! Så heja Supergipsy! Och funkar inte låten hoppas jag på en spin-off som tv-serie. Genialt, igen.

Robinson: Jag ser ett mönster

Sun, 10 May 2009 04:38:00 +0200

För ovanlighetens skull såg jag inte lördagens “Robinson” “live” eftersom jag var på Hammerfall, så det blev personlig debut för TV4 Play istället. Dessvärre lyckades jag inte undvika att se vem som åkte ut eftersom det stod väldigt stort och tydligt på TV4:s startsida. Inte så kul, men det är smällar man får ta. Men: med den vetskapen så var det lite intressant att notera hur man byggde upp till utröstningen. Låt mig säga så här: det var mycket fokus på Angela den här veckan, så nästa vecka ska jag försöka lista ut vem som åker ut medan programmet pågår. I gamla “Robinson” fanns det med presentationer av deltagarna i deras hemmiljö som klipptes in lite då och då, och i många fall visades presentationen på den som sedermera skulle åka ut i samma avsnitt. Samma sak var det med tidningarnas löpsedlar som helt plötsligt fokuserade på “Robinson-Benny” lite extra. Det finns alltså ledtrådar att plocka upp, om man anstränger sig.

Conventum Arena > Behrn Arena

Sat, 09 May 2009 19:40:00 +0200

Jag hade tänkt gå och titta på bollsparkandet idag, men efter 12 arbetsdagar på raken så var det oförskämt skönt att gå omkring och städa i lägenheten, hur konstigt det än må låta. Nu har iofs arbetsdag 13 av troliga 19 på raken (!) inletts, så nu sitter jag och sliter bland annat för att det ska bli en ny Menysajt nästa torsdag. Jag sitter och Spotify-lyssnar på Hammerfall inför kvällens konsert som jag ska recensera. Jag går dit främst för spektaklet och showen för musikaliskt har Hammerfall verkligen ingenting att ge mig. 11 av 15 låtar in i “Steel meets steel” har jag ännu inte hittat en låt som fallit mig i läppen. Men jag ska inte ge mig in i någon Hammerfall-bashing. De är väl värda sin framgång efter allt slit. Oj, nu blev det “Renegade”, den är ju lite svängig i alla fall...

Dvdkrönikan 8/5

Sat, 09 May 2009 01:41:00 +0200

Av de 12 senaste långfilmerna jag sett har hälften varit franska. Det har bara slumpat sig så - jag har ingen speciell kärlek till franska filmer, men i och med att de flesta av dessa filmer har varit mycket bra har jag insett att Frankrike är ett land som står för mycket kvalitet. Precis innan denna text skrevs kollade jag “99 francs”, en film som gick upp på biodukarna via Folkets bio i slutet av april och nu i veckan släpptes på dvd. Det är en vansinnig och visuellt mycket spektakulär dramakomedi satt i den franska reklamvärlden 2001. Huvudpersonen Octave har fått allt – rikedom, framgång, kvinnor och droger – genom en stor talang för reklamskapande, men får under filmens gång anledning att omvärdera sina tankar om branschen han jobbar i. Allt detta berättat oerhört djärvt i bästa David Fincher à la “Fight club”-stil. Redan från första scenen får man en bra känsla för filmen, men storyn håller kanske inte riktigt hela vägen. Vill man bli visuellt underhållen är “99 francs” dock rätt film för ändamålet. "De vuxna – Les grande personnes" är något så udda som en fransk film som utspelar sig i den västkustska skärgården. Det är tre franska skådespelare och resten svenska, bland annat Lia Boysen och Björn Gustafsson. En pappa tar med sin tonårsdotter på semester i Sverige och ägnar all tid till att leta efter en vikingaskatt och på pappors vis försöka dela med sig av sina kunskaper och intressen, medan dotterns tankar glider iväg mot en önskan om mer självständighet och bort från pappans fasta grepp. Historien är fin och försiktig och det är lite kul att se den svenska skärgården ur ett franskt perspektiv, vilket gör den ännu mer idyllisk. "Gangsters" och "Flickan som kastade tärning" har både runt fem år på nacken och är i min bedömning helt okända på den svenska marknaden, men är thrillers som överraskar. Den förstnämnda är en tät historia om en polis som etablerat sig undercover i den undre världen för att egentligen avslöja några korrumperade poliser, men som nu hamnat i en knepig sits där den enda utvägen är att han blir häktad av de poliser han förväntas avslöja. Den andra, något torrt döpta filmen, är å sin sida en lurig och spännande historia om en kvinnlig mördare med flera personligheter och en psykolog som försöker tränga in i hennes inre labyrint, med ett smått oväntat resultat. Dessa fyra filmer väger upp de två bedrövliga vampyrfilmer av Jean Rollin jag också sett, och tro det eller ej, men jag har ytterligare fem franska filmer att beta av så chansen är stor att jag blir överraskad fler gånger.

Vad var det jag sa... för 70 dagar sen

Sat, 09 May 2009 00:44:00 +0200

Jag hatar när krönikörer och bloggare använder uttrycket “Kom ihåg var ni läste det först”... Varför ska man komma ihåg det? Det används flitigt när skribenter vill verka vara lite viktiga och “med i matchen”. Löjligt. Men... Nu är det klart att Fredrik Lindström blir ny domare i “På spåret” vilket jag bloggade om i slutet av februari Joråsåatte... Fast jag vidhåller fortfarande att det hade varit mer spännande med Stefan Holm som domare.

Robinson: många konstigheter

Sun, 03 May 2009 02:47:00 +0200

Jag bloggar dåligt nu för tiden, och nästan enbart om “Robinson” och off topic-grejer, men jag är inne i en intensiv jobbperiod och hinner inte så mycket just nu. Den här veckan som skulle varit tre och en halv dag lång har istället blivit sju dagar lång, vilket kanske förklarar ett och annat. Men till “Robinson” då. Hur glad jag än är för att Christian försvann så är jag ändå lätt förvirrad över hur det gick till. Media blåste upp det som att han “fuskade” och därför diskvalificerades. Men vad han gjorde var att be om att bli utröstad, som så många andra gjort tidigare i denna omgång. Så varför var det så hemskt nu? Och varför dök Rafael upp på örådet? Han hade ju ingen funktion alls förutom att visa upp att han dejtat en rakhyvel nyligen. Jag trodde han skulle få en ny chans och hoppa in i stället för Christian, men det hände ingenting. Mycket konstigt. Det var nog tur att Erik Billing åkte ut för pristävlingen där man skulle slita kött från grillade smågrisar hade knappast funkat för vegetarianen. Vilken makaber och konstig tävling för övrigt. Nästan som plockad ur “Fear Factor”. I det stora hela känns det som tävlingarna inte riktigt håller så bra klass jämfört med de klassiska åren. Med sju deltagare kvar kan det absolut börja bli läge för att spekulera i vem som kan tänkas ta hem rubbet, men det är lite svårt. Jag har svårt att se en värdig vinnare just nu. Allting kommer att avgöras på tävlingarna, den som visar sig starkast där. Kommer ni ihåg året då Antoni vann? Han tog hem nästan varenda tävling efter sammanslagningen. Där hade vi en stark och värdig vinnare. Men det finns ingen Antoni i år. Det skulle kanske vara Lukas eller Angela då, men Lukas ligger verkligen i farozonen efter kollapsen av grabbpakten. Vilket leder mig in till den sista konstigheten. Är det någon annan än jag som tycker att allting är så sönderanalyserat i år? Allt pakttjafs diskuteras helt öppet i grupp och det är liksom helt solklart hur allting kommer att utvecklas, vilket till exempel leder till att en sån som Lukas ruttnar ihop totalt. Var finns spänningen? När jag tittar på “Robinson” funderar jag ofta på hur jag själv skulle vara om jag var med på ön. I soffan är det lätt att tycka att man skulle stå pall mot allt paktande och verka mer individuellt, men samtidigt inser jag att i stridens hetta är det svårt att “köra sitt eget race” (jaha, där kom den också...). Gruppmentalitet är lite läskigt. Som vanligt var “i nästa veckas 'Robinson'” mycket spännande. Allt är kanske inte så bra i den nu dominerande pakten. Så utgången av årets “Robinson” kanske ruvar på några överraskningar i alla fall...

Behind the scenes: Att skriva en konsertrecension

Sat, 02 May 2009 03:49:00 +0200

Om man som jag har hållit och på och skrivit recensioner sedan Hjälmaren brann är det fullt naturligt att man förbereder sig inför själva skrivandet. Man funderar på lite olika saker man kan ta upp utöver själva tyckandet, som det – i fallet konsertrecension - är lite svårt att råda över i förväg. Nu ska jag precis sätta mig och skriva 3000 tecken om kvällens Millencolin-konsert, och redan innan tänkte jag ut några saker som jag ska ta upp. Till exempel tänkte jag poängtera det lustiga i att samtliga i bandet utom Erik redan stått på Satins scen som musiker. Nikola med sitt soloprojekt, Larzon med Kvoteringen och Matte med Franky Lee. Men vad händer? I ett mellansnack säger Erik just denna lustighet! Så den gubben gick inte... En liknande sak händer för några år sedan. Kristofer Åström spelade akustiskt på Klubb Söndag. Jag gjorde en förhandsintervju med honom där jag påpekade att han redan spelat akustiskt i Örebro en gång, på Najz Prajz med en grym förkylning som gjorde att varannan ton skar sig och hamnade snett. Kristofer konstaterade att han hade förträngt det. Biten kom inte med i intervjun så jag arkiverade den som en rolig grej att få med i konsertrecensionen. Men samma sak hände då. I ett mellansnack sa Kristofer att han blivit påmind om sitt gräsliga akustiska framförande på Najz Prajz. Förbannat! Så nu stryker jag den biten och kommer på något annat istället. Jag har ju 3000 tecken på mig...

Min Örebrolista

Thu, 30 Apr 2009 11:39:00 +0200

I dagens NA får jag och Håkan tycka till om vilka band som representerar Örebro bäst i världen. Vi fick till och med pryda förstasidan med en rolig bild. Ja, hjälp... Här är min lista i lite mer detaljerat utförande: 1. Millencolin För mig är förstaplatsen odiskutabel. Inget band är större än Millencolin, vare sig till skivförsäljning, global popularitet eller något annat argument. Och Millencolin borde rimligtvis hamnat i Stockholm “för enkelhetens skull”. Men de har cementerat sig här, hyllat hemstaden i flera låtar, blivit årets örebroare, fått ett musikpris efter sig och så vidare. Inga andra kan mäta sig med det. 2. Witchcraft Tar man sig till USA, ja, då förtjänar man en hög plats på listan. Witchcraft får ständigt positiva reaktioner från både kollegor och fans och det är mycket välförtjänt. De många USA-resorna gör verkligt sitt till det hela. En gång blev de till och med hemskickade direkt. En annan gång stod Elijah Wood i publiken och diggade. En tredje gång lånade legendaren Phil Anselmo ut en förstärkare till bandet. Det är otroligt stort. 3. The Accidents Om man reser runt bland olika klubbar i Europa så är The Accidents ett band som syns att de varit där, oavsett om det är lite kladd på en backstagevägg eller en affisch. The Accidents syns. Att de levt upp till sitt namn genom att dundra ned i ett dike från Autobahn och hamna i ett träd är förstås så här med lite distans en absurd och komisk händelse, även om det var otäckt när det hände. 4. Truckfighters Truckfighters är ett bevis på att om man anstränger sig mycket så händer det saker. De spelar in sina skivor själva, släpper dem på eget bolag och ordnar egna turnéer. Efter att bland annat blivit Örebros mest flitiga band i Italien så hände det: en förbandsturné till giganterna Fu Manchu. Och sen en till. Trägen vinner! 5. The Pricks Ytterligare ett band som bränt däck längs med Autobahn och runt om i Sverige. The Pricks må, tack vare sin smala musik, inte vara bandet som uppmärksammas så mycket, men ingen kan på stå att de inte representerar Örebro där ute. Ett litet bevis på det var att det var de som fick avsluta eran som hette Klubb Idiot. 6. Spetsnaz Örebro är inte bara punk och hårdrock, även om det är lätt för just sådana band att komma ut. Spetsnaz får representera vågen av elektroniska band som upplevt härligheter som trekantsmackor, gigantiska nötcrémesburkar, oförstående ljudtekniker och annat man stöter på på vägarna. 7. The Peepshows Länge var The Peepshows det Örebroband efter Millencolin som var ute och rörde på sig mest ute i Europa. Tyskland och Spanien var de vanligaste platserna, när de inte pytsade ut vinylsingar på världens alla skivbolag. Lätt att glömma i en sådan här lista, men The Peepshows var stora. 8. Dan Swanö Vissa behöver inte åka någonstans alls. Dan Swanö får folk att åka hit istället. Folk fattar inte hur stor Swanö egentligen är, men för en högre plats på listan krävs lite mer frekvent turnérande, något som aldrig riktigt varit hans grej. 9. Motherlode För mig personligen var Motherlode väldigt betydande. Spelningen på Club 700 som jag såg som 12-13-åring var i princip samma sak som att se Iron Maiden. Motherlode representerade Örebro i radioprogrammet “Rockbox”, i hårdrocksprojektet “Swedish Metal Aid” och i tv-programmet “Listan”, men hur stora var de egentligen? 10. Lolita Pop Det går inte att komma ifrån Lolita Pop i ett sådant här sammanhang. När jag växte upp så var det bara Lolita Pop, Lolita Pop och Lolita Pop. Lite som med Millencolin idag. Och visst, utan Lolita Pops framgång skulle Örebros musikliv kanske sett annorlunda ut idag. Håkans lista finner ni på hakanpettersson.se

Exet på tv - nu igen

Wed, 29 Apr 2009 00:42:00 +0200

I snart tre år har jag och mitt ex varit “bara vänner”. Det var en sådan där fortsättning på ett förhållande som man bara drömmer om. När kärleken tog slut, fortsatte vänskapen. Inga mer bråk om småsaker utan bara god vänskap – på distans. Vi har inte sett varandra på tre år och hörs kanske inte exakt varje vecka men nästan. Vi vill så klart träffas någon gång, men våra vägar har inte korsats. Men jag har sett henne två gånger – på tv, senaste nu i kväll på “Kobra”. När man har sex år tillsammans bakom sig, varav ett par i samboende så är det klart att det finns någon sorts grundläggande känsla kvar som förstärks något vansinnigt när man ser rörliga bilder på personen. Förra gången hon var i tv, i “Sverige”, fick jag tårar i ögonen. Det var så starkt. Den här gången gick det bättre – jag har väl vant mig! :) Under de år som har gått har det gått väldigt bra för henne. Hon trivdes inte i Örebro och när hon väl kom härifrån fick hon utlopp för den kreativitet hon bar på som inte kunde gro här. Och mycket var nog mitt fel. Hon fick uppleva mina svåra, mörka år då jag mådde skit och bara var deprimerad hela tiden. Om någon hade sagt till henne att "om tre år kommer du att ha fotat skivomslag till Amanda Jensen, Darin, Magnus Uggla och Malena Ernman" så hade varken hon eller jag trott det. Men så är det. Och hon är publicerad överallt och fått uppleva saker som hon så väl förtjänar (bli kompis med Bodil Malmsten och hänga med Anton Corbijn till exempel). Om du läser detta så ska du veta att jag är stolt över dig! Bilden här intill har i och för sig jag tagit. Vi är i Forshaga folkets park på metalfestival 2000 och hittade utrymme för lite love bland allt det farliga och onda. Det är en av mina favoritbilder som jag dessutom använt som en illustration i NA en gång i tiden. Då var vi nykära och den känslan saknar jag, kanske lite extra mycket just nu.

Robinson: Nej! och Ja!

Sat, 25 Apr 2009 23:46:00 +0200

Fanken, Erik Billing försvann ur tävlingen, men hurra för att den jobbiga grabbpakten äntligen är splittrad. Mycket skön förändring i exakt rätt läge, precis som i ett välskrivet drama. Måste säga att det varit värt det att följa “Robinson” i år. Det är ingen upprepning av tidigare säsonger (även om det psykologiska spelet snabbt föll in i gamla mönster). Dessutom har producenterna varit extremt bra på “I nästa veckas 'Robinson'”-klippen sist i avsnitten. Man vill genast att det ska vara lördag igen.

Som taget ur en Saw-film

Sat, 25 Apr 2009 18:49:00 +0200

Jaha, barn och vuxna: här ligger jag och spottar blod med ojämna mellanrum. Idag var dagen D som i “dra ut visdomstand”. Under hela veckan som gått har vänner och bekanta medvetet eller ej psykat ned mig totalt med mardrömshistorier så det var en lite smått nervös soon to be toothless-bloggare som åkte till Lillån strax efter kl 13. Ett par bedövningar senare så kunde jag nästan inte hålla mig för skratt när tandläkaren hackade och bände och drog och vad han nu höll på med. Jag kände mig som jag satt i en “Saw”-fälla och det var bara absurt och konstigt. Sen - plopp! - så var tanden ute och hamnade i en liten smått makaber och blå likkista som jag fick med mig hem. “Intressant anatomi på tanden” tyckte tandläkaren. Jag har fortfarande inte kommit fram till om det var en komplimang eller inte. Jag besparar er ett bildbevis på den anatomiskt intressanta tanden. Nu börjar bedövningen äntligen släppa. Näsan (ja, näsan!) känns normal igen och jag kan se fram emot att konsumera enorma mängder grillade djur i kväll. Eller...? Nej, det kan jag inte, det blir yougurt för hela slanten. Måttligt kul, men vad gör man inte för en anledning till att blogga lite om egentligen ingenting?

Tips för Lost-fans

Thu, 23 Apr 2009 22:51:00 +0200

Här finns 10 frågor och svar av Carlton Cuse och Damon Lindelof - “männen bakom 'Lost'”. De har själva valt ut frågorna ur en större samlingen, men det är inget om vad som komma skall utan bara intressanta detaljer som varje fan vill veta. Sen så är detta en alldeles lysande sajt för fördjupningar och uppfräschningar av detaljer. Själv tänker jag se om hela serien från starten i sommar/höst inför finalen nästa år. Det ska bli mycket spännande att se de tidigaste avsnitten med facit i handen så att säga.

Nog för att glass är gott men...

Thu, 23 Apr 2009 18:56:00 +0200

Min kompis Eremo tyckte att jag skulle posta den här bilden. Skylten mötte mig i morse och kanske borde kiosken i fråga rensat bort den undre bilden innan de saftade dit en fet mjukglass. Visst glass är gott, men till frukost? Och seriöst, är det inte lite för tidigt för glass än? Det slår aldrig fel, så fort det blir några plusgrader så kommer entusiasterna i skjorts, kortärmat och gigantiska glassar. Jag hade lite tunnare på mig i förra veckan med resultatet att jag låg hemma med en mildare förkylning i början av veckan. Då hade det i och för sig varit lite trevligt med glass, till och med till frukost...

Glad jorddag

Wed, 22 Apr 2009 23:58:00 +0200

Men... det är ju Earth Day idag! Och den firar alla hårdrockare med lite Devin Townsend, galenpannan som skapar mäktigast metal i hela världen samtidigt som han är den enda (nåja...) som fixar en äkta scullet...

Har du mormor? Bara en?

Wed, 22 Apr 2009 22:00:00 +0200

Hm... jag vill också ha en rolig mormor som ställer frågor, precis som Malin har! Men min mormor dog för snart 10 år sedan då hon hade passerat den mäktiga åldern 100 år, en födelsedag jag dumt nog missade då jag var på Europaturné och just den dagen i en tysk ort som heter Lahr. Det minns jag inte ett smack av, men mormor minns jag en hel del av. Jag ska döpa min förstfödda dotter efter henne. Annie ska hon få heta. Och apropå mormor, den här klassikern minns ni väl?

Filmrättigheterna till Dan Browns nya redan sålda

Tue, 21 Apr 2009 21:02:00 +0200

Igår annonserades äntligen Dan Browns tredje Robert Langdon-roman “The Lost Symbol” (för övrigt en oväntat tam titel på boken, jag hade förväntat mig något mer mystiskt) och nu är filmrättigheterna redan sålda och storyn bearbetas för att bli film. Egentligen inget konstigt i det för så brukar det vara med populära författare, men huruvida det blir en film eller inte – och med Ron Howard bakom kameran och Tom Hanks i huvudrollen – hänger på hur bra “Angels & Demons” går, men jag har ju stora förhoppningar på den. Och “The Lost Symbol” lär vara lika hetsig som alltid. Än så länge vet man inte mer än att den utspelar sig under en 12-timmarsperiod och att den kommer i mitten av september, men jag antar att mer plottrelaterade detaljer kommer så småningom.

Harry Potter blir bara mäktigare och mäktigare

Fri, 17 Apr 2009 19:07:00 +0200

Den sista (?) trailern innan “Harry Potter and the half-blood prince” har nu kommit, och det är massor av nytt man inte sett i de tidigare trailarna. Titta själva: Det står “July 17” sist i den, men jag i veckan läst att filmen skjutits fram hela två dagar... Det behöver ju i och för sig inte betyda att datumet i Sverige ändras för det. Mäktig film ser det i alla fall ut att bli, och det är inte helt fel.

Dvdkrönikan 17/4

Fri, 17 Apr 2009 11:08:00 +0200

Om man har en övergripande koll på vad som släpps på dvd så noterar man så klart trender, som till exempel att varenda komiker snart klämt ur sig minst en dvd. Magnus Betnér kan vara värst med tre släpp om jag räknat rätt. Björn Gustafsson gled på framgången från bland annat “Melodifestivalen” och släppte i december den ironiskt döpta "Ett livsverk" om året (!) mellan 21 och 22. En herre som är lite i ropet just nu är Thomas Järvheden, programledare för det omtalade programmet “Grillad”. Järvheden är en personlig favorit, men dock inte för “Grillad”. Hans dvd "Seriöst roligt" där han varvar klassisk ståuppkomik med seriösa sånger är mycket bra. Det samma kan man säga om Johan Glans "World tour of Skåne". En helt annan inriktning har Henrik Dorsin i sin "Godkänd kvalitetsunderhållning". Här blandas också skämt och sånger men i formen av ett väldigt torrt framfört föredrag. Har man inte insett Dorsins enorma bredd och det arv han för vidare från forna tiders underhållare så ska man genast leta rätt på dvd:n, för den är nog en av de bästa föreställningar jag sett på väldigt länge. Om man tittar bortom komikerna, eller åtminstone formatet med ståupp och sketchsamlingar, så finns det spännande monologer med Johan Rheborg ("Hur tänker hon?") och Cecilia Frode ("Ängelen"), båda bra exempel på tjusningen i en monolog, ett format som måste vara oerhört svårt att bemästra. Vänder man blicken utomlands finns det givetvis hur många exempel som helst. Ganska nyligen kom Ricky Gervais “Out of England”, hans ståuppturné i USA. Materialet är egentligen en sorts best of av hans tre tidigare föreställningar “Animals”, “Politics” och “Fame” som alla finns släppta på dvd och är väl värda att se. Motormunnen Pablo Francisco har på hyfsat kort tid släppt två shower i Sverige - "Bits and pieces" och "Ouch!". Lite enkelspåriga, men stundtals vansinnigt roliga. När han drar igång “trailerrösten” eller “bonnläppsrösten” är det svårt att värja sig. Ännu svårare är det att värja sig mot succémannen Jeff Dunham. Till skillnad från andra ståuppare är Dunham en otroligt duktig buktalare. "Sparks of insanity" och "Very special Christmas special" släpptes under förra hösten och i förra veckan kom den tre år gamla “Arguing with myself” i samband med att Dunham och hans dockor besökte Sverige. Det är väldigt svårt att inte bli imponerad över Dunhams otroliga skicklighet. Inte bara hur så väl döljer sina munrörelser utan också hur skickligt han skådespelar med sina dockor. Vem hade trott att ett skelett skulle kunna uttrycka så mycket med så små medel?

Folk har för mycket tid

Thu, 16 Apr 2009 13:09:00 +0200

På YouTube finns det ett myller av klipp som – trots att de är underhållande – enbart bevisar att folk har för mycket tid. Tänk er “Star Wars” som en veckomässig actionserie, med ledmotivet till “MacGyver”... Ja, då kunde det se ut så här: Det är väl bara en tidsfråga innan det kommer en cease and desist från Lucasart, så passa på att titta nu på en gång.

Behövs en ny Änglagård?

Thu, 16 Apr 2009 12:10:00 +0200

Aftonbladet rapporterar att en tredje “Änglagård” är på gång. Behöver vi en sådan film? Den första filmen var så klart underbar, en perfekt kollision mellan kontinentala, urbana människor och livet på landet. Vem minns inte Viveka Seldahls komplett magiska skådespelarinsats? Den andra filmen har jag sporadiska minnen av men den kändes lite väl off när Helena Bergström tog med Ernst Günther och the other guy för att träffa deras amerikanska bror. Och nu ska det bli en trea, 15 år senare. Och det enda Colin Nutley har att säga om handlingen är "Vi inleder med Ruths begravning, och till begravningen kommer en ung flicka, som visar sig vara Fannys dotter". Det blir säkert succé igen, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Man ska kanske inte plocka upp succéer efter långa avbrott, kolla bara på “Göta Kanal 2” och “Vi hade i alla fall tur med vädret igen”. Och när Viveka Seldahl inte kan vara med av förklarliga skäl så är det inte längre lika intressant.

Farbror Anders förstör er Disney-upplevelse

Wed, 15 Apr 2009 19:13:00 +0200

Ja, det här är inget kul inlägg att posta. Vad ni kan klicka igång här nere är djupt provocerande. Copy-paste fanns uppenbarligen innan datorerna. Tja, titta själva:

Det här är anledningen till att jag skriver för NA

Tue, 14 Apr 2009 19:14:00 +0200

Det här inlägget tillägnas Malin, för att vi har gemensamma musikaliska intressen, men även Jocke som jag vet köpte skivan med nedanstående låt efter att jag skrivit en text i Menytidningens gamla serie med de bästa 90-talsskivorna. ...och förresten tillägnar jag det till Magnus, Emil och Sassa också. Ni vet varför om ni läser detta. Igår körde jag lite bil och hamnade mitt i en lo-fi-special på P3 Pop. Lo-fi-älskaren Johan Jacobsson satt och listade de viktigaste artisterna inom denna “genre” (jag hävdar att det inte är en genrer, men det tjafsade jag nog om på dagensskiva:s forum för evigheter sedan), och sättet han gjorde det på var att beskriva artisten/gruppen lite svävande innan han avslöjade namnet. Under den lilla snutt jag lyssnade kunde jag utan problem kläcka ur mig namnet tidigt. Lo-fi-musiken var extremt viktig för mig under en period i mitt liv, och allra viktigast var Sebadoh (som för övrigt hamnade på plats 3 på Johans lista – själv skulle jag satt dem som 1:a!). Det var som en ny värld öppnade sig när jag började utforska ex-Dinosaur Jr-medlemen Lou Barlows andra band (idag är han tillbaka i Dinosaur Jr) och hans soloprojekt (ibland under namnet Sentridoh). Det utvecklade sig nästan till en besatthet där allt som gick att få tag på köptes, artiklar lästes och så vidare. Toppen kom väl när jag insåg att Barlow var född på exakt samma dag som jag (om än sex år tidigare, precis som Regina Lund (bonustrivia)). 1996 såg jag Sebadoh i Stockholm. Jag hade fått en intervjumöjlighet och hade förberett sida efter sida med frågor. Tråkigt nog klumpades jag ihop med en massa andra journalister under några få minuter innan konserten, och tiden konsumerades snabbt av en ofin Nöjesguiden-skribent som ville att Barlow skulle kommentera en lista med svenska band utan att veta vad de var för något. Tack för det! Smått besviken fick jag njuta av konserten istället. Efteråt lyckades jag rycka tag i Barlow och fick ensamtid med honom. Ett stort ögonblick i mitt liv. Jag erbjöd honom min hemmagjorda Sebadohtröja men han tackade nej. Någonstans finns en kassett med intervjun. Den vill jag gärna leta rätt på. Intervjun blev mitt första jobb för NA så utan den hade jag inte suttit här idag. Idag kan jag inte riktigt fatta att Johan Hedberg accepterade intervjun för det fanns ingen lokal koppling alls, och Sebadoh var inte Metallica om man säger så. Därför måste jag bjuda på en låt. Nedan är “Skull” från en av historiens bästa skivor - “Bakesale”. Låten är inte den bästa på skivan, men den har ändå allt jag älskar med bandet – Lou Barlows underbara röst, Jason Loewensteins högt mixade bas, Bob Fays driviga trumspel samt nyanserna och dynamiken i musiken. En av många lyckade kombinationer i Sebadoh (de hade en tendens att byta instrument med varandra beroende på vem som skrivit låten). Jag kan hålla på hur länge som helst...

Lars von Trier goes skräck igen

Tue, 14 Apr 2009 11:15:00 +0200

Om man inte sett Lars von Triers obehagliga historia “Riket” än så bör man givetvis göra det, även om den andra hälften av historien ballar ur lite. Nu har den specielle danske filmskaparen gjort klart sin skräckfilm “Antichrist” som varit på gång under några år, och nedan är trailern – en otrevlig och otäck sak, precis som skräck ska vara:

"Skådespelerskan Charlize Therons rumpa"

Fri, 10 Apr 2009 07:16:00 +0200

Så lyder den intelligenta bildtexten till en kornig stjärtbild i en artikel på Expressen just nu. Den stora journalisten “Expressen.se” berättar att "...Oscarvinnaren visar både bak- och framsida" i en kommande film. Vilken bra information! Jag kan inte förstå varför den som skrev texten inte ville ha sitt namn i bylinen på ett sådant mästerverk till artikel. Kvällstidningsjournalistik när den är som sämst. Min vän Tobias fick till det jävligt bra på samma ämne för ett tag sedan.

Freddy Rorschach

Thu, 09 Apr 2009 14:25:00 +0200

Att Jackie Earle Haley följer upp Rorschach med Freddy Krueger var ju en skapligt grym nyhet - även om Haley riskerar att fastna i psykopatfacket. För en helt annan sida av Haley – kolla in Will Ferrell-rullen "Semi-pro" där Haley spelar den pårökta hippien som klarar av att sätta en basketboll från hela planen men som inte riktigt får sina pengar av Ferrell. Edit på en gång: hittade så klart scenen på YouTube:

Dagens film, låt, så väl som YouTube-klipp

Wed, 08 Apr 2009 11:30:00 +0200

Det är extremt Tool-pepp i den Jakobsonska gestalten idag, och det grämer mig att jag enbart har pytsat in en av deras skivor i iPoden. En dag som denna hade jag gärna plöjt igenom hela samlingen. Det är ju lätt ett av världens bästa band. Så fullständigt unika, som med sin fingertoppskänsla för dynamik kan skapa musik som känns på så många sätt i en och samma låt. Ypperligt exempel är den cyniska Los Angeles-avrättningen “Ænema” från plattan “Ænima”. Lyssna och digga nedan, trots YouTube-sprakigt ljud. Sen har de lyckats göra några av de mest fascinerande och obehagliga videos, samtliga signerade gitarristen Adam Jones. Ge Jones tillräckligt mycket pengar för att göra en långfilm av sina mardrömsvisioner! Så finns det något bättre sätt att inleda onsdagen än ett härligt “Ænema” i Tool-tappning? Knappast - learn to swim!

Kontoret?

Tue, 07 Apr 2009 15:32:00 +0200

I kvällens “Kobra” kommer man att redovisa och analysera de olika varianterna av “The Office” som finns, och har även – programmet till ära – spelat in några svenska varianter av några scener med Gustaf Hammarsten i chefsrollen. Jag lyckades pricka en intervju med Kristoffer Lundström på radio tidigare idag där man fick höra ett litet smakprov från en sekvens. Bra eller dåligt? Tja, det får visa sig ikväll.

Robinson och rubrik

Sat, 04 Apr 2009 23:33:00 +0200

Efter några veckor med “Robinson” börjar man få lite grepp om deltagarna. Mina sympatier ligger helt klart på Lag Träsk, även om den där gnälliga lill-Erik gärna kan lämna tävlingen snarast möjligt. Han tillför ingenting. I Lag Strand så står jag inte ut med Christian och Rafael, speciellt den förre som verkligen är person jag aldrig skulle vilja ha i min närhet i “verkligheten”. Undrar hur man själv skulle klara sig i “Robinson”. Det enda jag är riktigt säker på är att jag skulle få ett maffigt skägg, beroende på hur länge jag fick vara kvar förstås. * * * På Aftonbladet finns just nu rubriken "Popstjärna utklädd till ananas rånad i Malmö". Jag vägrar klicka på länken för jag vet att storyn som är där bakom aldrig kommer att slå den story min fantasi skapat i mitt huvud redan.

Jultomtar med pilbågar = indie

Fri, 03 Apr 2009 21:35:00 +0200

Nyheten om attBear Quartet släpper en ny skiva fick mig att börja gnola på Pavement-låten “Gold soundz”. Jag vet, det är nästan lika knäppt som videon, men en gång i tiden kan man nog beskriva BQ som “Sveriges Pavement”. Sen kom jag att tänka på den sköna historien om när Pavement kom en dag för tidigt till Emmabodafestivalen och hjälpte till och byggde ihop scenerna. Jag älskar den historien!

Nu är jag där och pillar igen

Fri, 03 Apr 2009 01:37:00 +0200

I “West Wing”-boxen alltså. Så här ser den ut, godingen: Det är påfallande ofta jag kommer på mig själv med att bara så där rakt upp och ned vilja se ett avsnitt. Så då står jag där och pillar, och bläddrar i den maffiga boken som ni ser uppslagen på bilden. Den här gången blev det avsnitt nr 59, “Hartfield's Landing”, från säsong 3. Det får bli en vettig avslutning på den här dagen.

Sommartorpet rasar ihop

Wed, 01 Apr 2009 13:38:00 +0200

SVT har valt att lägga ned “Sommartorpet” i år, eller kanske för gott. Bra det, för programmet dog helt och hållet i och med Ernsts flytt till fyran. Programmet var så bedrövligt och ointressant förra året att det inte ens gick att titta på. Det är i och för sig lite lustigt hur vissa program kan vara så beroende av sin programledare medan andra inte är det och kan byta farbror eller tant utan problem. Nu kan det ju i och för sig vara ett aprilskämt, om än ett dåligt sådant. Man vet ju aldrig idag. Man får vara på sin vakt hela tiden även om det är enkelt att genomskåda vissa skämt, som till exempel NA:s.

Humor enligt Aftonbladet

Tue, 31 Mar 2009 00:43:00 +0200

Aftonbladet har en drapa om att både “Grillad” och “Ballar av stål” suger, och i anslutning till det kan man rösta angående vilken humor man föredrar. Det här är Aftonbladets kategorier: • “Snäll humor” som “Hipp hipp” och Johan Glans • “Elak humor” som “Grillad” och “Ballar av stål” • “Ironisk humor” som “Killinggänget” • “Skruvad humor” som “Grotesco” och “Kenny Starfighter” • “Improviserad humor” som “Parlamentet” och “Time out” • “Arg humor” som Magnus Betnér • “Göteborgsk humor” som “Albert och Herbert” • “Situationskomedi” som “Rena rama Rolf” och “Kvarteret Skatan” • “Svart humor” som “Arne Anka” och “Rocky” • “Satirisk humor” som “Hey Baberiba” och "Hasse och Tage" Här måste man ju bara kommentera lite: 1. “Parlamentet” och “Time Out” är improviserad humor...? I think not. 2. De kunde inte hittat ett lite mer modernt exempel på göteborgsk (?) humor än “Albert och Herbert”?! 3. De jämför “Rena rama Rolf” (vilket är Göteborgshumor så det dånar om det) med “Kvarteret Skatan”?! 4. Och ännu värre – de jämför “Hey Baberiba” med “Hasseåtage”?

I stället för film: Musik

Mon, 30 Mar 2009 19:47:00 +0200

Jag har fått ett enormt sug för att blogga om musik istället för film just nu, men jag ska skärpa mig. Det här blir sista off topic-bloggen på... ett tag. Jag har dock några musikaliska tankar på hjärtat. Den första gäller bob hund som Joakim recenserade i förra veckan. Han gillade inte skivan men jag sprang i alla fall iväg och köpte den efter att ha läst hans recension. Jag fattar vad han menar, men samtidigt är jag beredd att ge den lite tid. Det är inte klassisk bob hund, men nästan. Gitarrsolot som avslutat “Blommor på brinnande fartyg” är fanimig det sjukaste jag har hört. Tänk er att både gitarren, distpedalen och förstärkaren går sönder samtidigt men att du måste spela klart solot. Ungefär så låter det. Vid samma inköpstillfälle skaffade jag även Mastodons nya med tillhörande “making of”-dvd. Dvd:er av det slaget brukar verkligen variera i kvalitet men den här är lika utmärkt som skivan. En väldigt inspirerande film som återigen skildrar medlemmarna som de mest jordbundna personerna inom metalvärlden. Bonusfeaturen med låt-för-låt-genomgångar är ypperlig den också och ger en enorm tyngd till skivan. Ännu en anledning att köpa “Crack the skye” alltså. Avslutningsvis är det mycket hip-hop i mitt liv just nu! Det trodde ni inte. Men hip-hop för mig gjordes innan 90-talet (typ) och innehöll varken gangsterattityd eller bitches and hoe’s. Runt 1987 fick jag ett C90 av en kompis som hade bandat Run DMC:s “Raising hell” och Public Enemys “Yo! Bum rush the show” som jag lyssnade på en miljard gånger. Sen var jag med om att provocera klassföreståndare med bakvänd Beastie Boys-keps. En sådan rebell. Nu har jag fört över Public Enemy-plattan samt Run DMC:s “Tougher than leather” i iPoden tillsammans med hela Beastie Boys-samlingen. Man kan inte påstå att “Yo! Bum rush the show” har en fel produktion, men “Tougher than leather” svänger hejdlöst och Beastie Boys sviker mig aldrig. Synd att jag har noll intresse för modern hip-hop, men jag nöjer mig med min old school.

Dvdkrönikan 27/3

Fri, 27 Mar 2009 12:53:00 +0100

Den här texten blir lite av en favorit i repris. Jag ska nämligen ta upp ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen tv-serier på dvd. Förra torsdagen fick jag äntligen den femte och sista säsongen av “The wire”. Det sista kapitlet i en lång och mycket välskriven bok som mycket väl kan vara det bästa kriminaldrama som gjorts för tv. Att säga att jag var laddad är en underdrift - jag slukade de 10 och en halv timmarna på två kvällar. Efteråt kände jag en viss tomhet. Det var inte att jag hade tittat för snabbt och inte hunnit absorbera vad jag hade sett. Så var det verkligen inte, det var bara så att jag ville ha mer. Extramaterialet innehöll en tillbakablick på hela serien och jag fick ett enormt sug att börja om från början, men det gjorde jag inte. Istället plockade jag fram “Studio 60 on the Sunset strip”-boxen ur hyllan, en tv-serie som bara gick i en säsong då den var för smart för den stora amerikanska tittarskaran. Senast jag såg den kallade jag den "2007 års bästa dramaserie". Den här gången tog det tre dagar att se de 22 avsnitten. Det är oerhört lätt för mig att investera tid i riktigt bra tv-serie och jag kan utan tvekan lägga 3-5 timmar mer eller mindre i streck på att se ett antal avsnitt. Det är mycket enklare än att se 2-3 filmer på raken. Det hela har så klart att göra med tv-seriernas dramaturgi som är mycket snabbare (speciellt i sådana gjorda för “vanlig” amerikansk tv där varje avsnitt består av ett antal dramaturgiska kurvor i och med att det är reklampauser). Välgjord dramaturgi är nyckeln till att en tvåtimmarsfilm känns som den bara är en kvart lång, medan dålig dramaturgi kan förvandla en 90-minuters film till en halv evighet. På tal om tv-serier släpptes den första boxen av klassikern “Varuhuset” i onsdags. Jag mindes den som en riktig långkörare, men den hann bara med 60 avsnitt under tre år. Kollegan Maria Eremo har recenserat och säger att trots att den har 22 år på nacken och att kläder och frisyrer är skrattretande så håller den väl. I jämförelse med det mer eller mindre massproducerade skräp som kommit sedan sekelskiftet så är “Varuhuset” överlägsen. Det hade jag inte trott. Samtidigt vill jag minnas att hela serien avslutades med ett specialavsnitt som var en musikal, vilket är helt obegripligt. Det återstår att se om det kommer med i den sista boxen, men ett är i alla fall klart: varken “The wire” eller “Studio 60 on the Sunset strip” behövde ta till sådana knep för att visa sin styrka, eller möjligen för att ta död på sig själv.

Jag vill också ha en egen lurv i skogen

Fri, 27 Mar 2009 10:55:00 +0100

“Where the wild things are” är en för mig okänd barnbok, men tydligen väldigt älskad. Min kompis Tobias har på förhand talat varmt om filmatiseringen, och nu finns det en fin trailer i härligt högupplöst utförande (har man en bra lina så väljer man givetvis HD-versionerna – det är värt det). En lite mer lågupplöst variant finns här: Roligt att höra Tony Sopranos röst komma ut ur den där lurven. Tänk om man hade haft en egen sådan där lurv i skogen när man var liten...

Nöjeskunnig under alla omständigheter

Wed, 25 Mar 2009 18:57:00 +0100

Scenariot är följande: Jag är hos tandläkaren för första gången sedan Hjälmaren brann. Jag har massor av junk i munnen, tandläkaren går loss med både slipmaskin och borr och ställer följande fråga till sköterskan: Tandläkaren: Han “Tingeling”, är det han som är med i “Let's Dance”? Sköterskan: Ja, det är det väl. Jag: Mmmnnnuääjjj! Inte ens i denna situation kunde jag släppa mitt nöjesintresse och när allt var borrat och lagat (för den här gången, ytterligare 2-3 sessioner kvarstår inklusive utdragning av tand...) så fyllde jag i kunskapsluckorna: Jag: “Tingeling”-mannen heter Henrik Dorsin. “Let's Dance”-mannen heter Morgan Alling, fast han är inte med i “Let's Dance” längre... Tandläkaren: Du kan tv. Jag: Jag är intresserad. For the record, så var både tandläkaren och tandsköterskan mycket trevliga och roliga och jag var en snäll patient, som dock blev en nervös patient när möjligheten att dra ut en tand fanns redan idag. Inte riktigt upplagd för det...

I stället för blogg: huvudvärk

Mon, 23 Mar 2009 17:18:00 +0100

Jag har huvudvärk och orkar inte blogga, så detta blir ytterst kort. Det är lite småtjafs jag samlat på mig under helgen och vill dela med mig av. Först Ricky Gervais och Steven Merchants bidrag till Comic Relief. Vet ni inte vad Comic Relief är så orkar jag inte berätta det heller, men klippet är hur kul som helst: Sen så vill jag styra er till den här artikeln som recenserar ett manus till en fjärde “Nakna pistolen”-film - “The Naked Gun: What 4? The Rhythm of Evil” som eventuellt är på gång. I en tid där “spoof”-filmer numera går ut på att göra referenser till så många filmer, aktuella tv-program och kändisar som möjligt och låta kvalitén på humorn komma i andra hand, så är det oerhört befriande att läsa den där recensionen. Nu är det bara att hoppas på att den blir gjord.

Mitt svar på jätteenkäten

Sun, 22 Mar 2009 23:20:00 +0100

Maria postade den här i sin blogg och nu gör jag samma sak. Läs på egen risk för den är lång och inte speciellt spännande... Lovar du att vara ärlig? Mja. Du heter: Anders Jakobson Smeknamn: Doktor Råbra. Nej, jag har inga smeknamn. Ett tag kallades jag Anca i och med att min dåvarande flickvän kallades Inca. < Låt som när du är ledsen och sörjer till?: “By starlight” med Smashing Pumpkins. Beroende av: Nikotin, uppenbarligen. Försöket att sluta efter nyår gick käpprätt... Vad tror folk om dig?: Tidigare trodde nog folk att jag var heltidsanställd av nöjesavdelningen och satt där och recenserade skivor. I övrigt tror jag att folk tror att jag är lite insluten och osocial. Stämmer det?: Anställningen har varit på frilansbasis och sen har jag i och för sig haft en annan heltidsanställning på NA. Det andra är ganska rätt. Jag håller mig inom mig själv innan jag vågar släppa in folk, eller när de förtjänat att bli insläppta. Vad får du oftast komplimanger för?: “Du är så jävla bra trummis!” har man hört ett par gånger. Det är trevligt att höra även om jag själv inte riktigt tycker så. De som kommer mig nära säger att jag är bra och speciell som människa och det är ju ännu trevligare. Vad säger du för att imponera på någon?: Jag försöker aldrig imponera på någon. Hur imponerar man på dig?: När folk är riktigt oväntade. Sen är så klart ärlighet, genuin kunskap och sådant imponerande i sig. Brukar du skratta för dig själv?: Nej, det vet jag inte. Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Hej snygging! Hur har du det? Ligger proppmätt på hotellet i Kapstaden. Jag fotar och hoppas på det bästa. Allt gott till dig. Sweet dreams från T" Var bor du?: Väster i Örebro. Trivs du där?: West side is the shit! Äger du några converse: Nej. Sprit, cider, vin eller öl: Öl. Brukar du bli för full: Nej, jag dricker inte för att bli full över huvud taget. Vad har du för mobiloperatör: Telia. Är du allergisk mot något: Jag var allergisk mot jeans (!) när jag kom i puberteten men det gick över. Har du haft sex idag: Dessvärre inte. Hur svarar du i mobilen: Kruxet med mobiler är ju att man alltid ser vem som ringer och då blir det oftast någon konstig hälsning, annars bara ett kort “Anders.” Så svarar jag i alla telefoner. Vem ringde du senast?: Jag ringde till mina föräldrar igår utan att komma fram. Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Min mamma ringde upp och undrade om jag skulle komma till lunch. Antal timmar sömn inatt: Oklart, runt åtta kanske. Sov du ensam: Dessvärre ja. Brukar du komma i tid: Ja, däremot är “i tid” ett lite löst begrepp i min värld, i alla fall på mornarna. När mår du bra: När jag är lycklig över tillräckligt många saker på samma gång. När blev du fotad senast: Någon månad sedan. Hur känner du dig nu: Jämna plågor. Vanligaste färg på dina kläder: Svart, eller mörkt över huvud taget. Just nu har i och för sig en röd tröja och gråa jeans. Vad tycker du om fötter: Jävlig smarriga med en god sallad till. Vad är det för fråga? Vad saknar du: En livskamrat. Hade du en bra kväll igår: Jodå, “Robinson” på tv och god lördagsmiddag. Favoritdryck på morgonen: Grönt eller rött te. Rakar du benen: Nej. När brukar du oftast gå och lägga dig: Efter midnatt, men jag jobbar på det. Är du blyg?: Det kan man nog säga. Eller kanske lite reserverad snarare. Sysslar du med någon idrott: Tja, gym och löpning på sommaren är väl det närmaste idrott jag kommer. Vill du hellre ha mail än brev: Brev är helt klart mer personligt, men mail är ju grymt smidigt. Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja. Har du spytt offentligt: Nej. Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Om jag var “kille/tjej” skulle jag undra vad fan som pågick. Om jag var tjej så skulle jag... kolla läget, haha! Är du nöjd med ditt liv: Tja, i ett större perspektiv så är jag nöjd med vad jag har åstadkommit än så länge, men i ett mindre så är jag inte helt nöjd med. Men man måste ha något att jobba på. Är du bortskämd: Som sladdbarn var jag lite bortskämd, men inte nu. Jag gillar dock att skämma bort folk och mig själv när det passar. Vad gör du i morgon: Jobbar, gymmar på lunchen, jobbar lite till och åker hem och gör något slappt. Vad är det värsta du vet?: Enkäter som aldrig tar slut, samt spyor. Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka?: Jag är ganska billig i drift och shoppar inte speciellt ofta, men det kanske går åt en tusenlapp i veckan max. Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: Just kändisar är väl oftast inte så bra förebilder, men ska jag dra till med något så verkar Angelina Jolie hittat en bra balans mellan kändisskapet och vettigt agerande. Vad längtar du till?: Konstanta plusgrader! Har du bra vänner och äkta vänskap?: Ja. Vad använder du för shampoo?: Head and shoulders. Varför nu axlar är med i namnet på ett schampo är en gåta i sig. Vad är det finaste du fått?: Äkta kärlek i olika former. En speciell dag du minns: En sensommardag för snart två år sedan hade jag och min bästa vän en riktigt bra kväll som verkligen etsat sig kvar i minnet. Hur gammal är du: 35. Ett tag till. Tycker du om någon just nu: Inte på något romantiskt plan. Du samlar på: Det mesta, både med vilja och inte. Gröna eller röda äppeln: Röda. Vem ringer du när du är arg/ledsen: Jag föredrar att prata öga mot öga med någon när jag mår dåligt. Gillar du golf: Jag spelade lite golf när jag var liten och för ett par år sedan hade vi en företagsgrej i Örebro golfhall och det var barnsligt kul att slå iväg lite bollar igen. Men att gå ut och spela 18 hål seriöst känns främmande. Vilken tid gick du upp idag: Lite innan 11 tror jag klockan var. Har du sovit i din egna säng inatt: Ja. Har du strumpor på dig nu: Ja. Är det okej att gråta: Absolut. När grät du senast: Några veckor sedan, kanske lite längre. Vad skulle du göra om du vann en miljon: Tyvärr är en miljon inte speciellt mycket pengar längre, men om jag skulle spendera dem på mig själv skulle en riktigt fet hemmabioanläggning stå först på inköpslistan... Bär du glasögon eller linser: Glasögon när jag tittar på tv, är på konsert och bio samt kör bil. Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nej. När går du upp ur sängen en helgmorgon: Det beror på om jag ska göra något och när jag lagt mig. Har du piercing: Åtta hål i vänster öra. Vill du gifta dig: Svårt att säga. Det måste kännas rätt. Det finns en person jag utan tvekan skulle gifta mig med. Vill du ha barn: Repris: Svårt att säga. Det måste kännas rätt. Det finns en person jag utan tvekan skulle vilja ha barn med. Solar du ofta: Nej. Är du bra på att laga mat: Jodå, jag är en helt okej kock, dock med lite begränsad repertoar. Är du flygrädd: Nej, men självklart känner jag ett visst obehag när det blir gropigt i luften. Hur vig är du: Smidig som ett kylskåp som tagit yogalektioner i ett år. Är du musikalisk?: Ja. Vad dricker du helst när du är törstig: Vatten... med socker och kolsyra och någon märklig smak... Vilken är din favoritglass: Tofulines kaffeglass var ju en klassiker. Nu verkar den försvunnit ur sortimentet. Tror du på ett liv efter döden: Nja, det vet i 17. Tycker du om sushi: Jadå. Vad äter du helst när du ser på film: Popcorn är det bästa snackset. Bor dina föräldrar tillsammans: Ja. I fjol firade de guldbröllop. Har du tandläkarskräck: Det återstår att se, ska till tandläkaren för första gångern på VÄLDIGT länge på onsdag. Men jag tror inte det. Är du morgon- eller kvällsmänniska: Natt! Vilken ögonfärg har du: Blåaktiga. Har du någon gång gråtit dej till sömns: Nej, det har jag nog inte gjort. Biter du på naglarna: Ja, fast inte av nervositet. Röker du: Ja. Hur ofta tränar/motionerar du: En riktigt bra vecka – alla dagar! En normal vecka 3-4 gånger. Senaste låt du hörde: Det borde varit “The last baron” på nya Mastodonskivan.

Robinson: ingen lek

Sat, 21 Mar 2009 23:23:00 +0100

Det är något smått sadistiskt ¨med att ladda upp med en fin lördagsmiddag och sedan ha möjlighet att gå på sin egen toalett i reklampausen medan man tittar på folk som äter gyttjemarinerade musslor, blir magsjuka och ligger och fryser i en rucklig hydda i ett träsk. Förhandsrapporterna om ett tuffare “Robinson” än vanligt stämde mycket väl. Här verkar det handla om att suga musten ur deltagarna från första början. Personligen är jag rätt tolerant mot oregelbunda måltider medan andra närastående blir som vansinniga när blodsockret faller. Därmed inte sagt att jag skulle vilja vara med i träsket. Nä, fy bubblan, då är det trevligare att sitta hemma. Mina sympatier faller direkt på punk-Erik som jag hoppas få vara kvar ett par veckor i alla fall. “Robinson” har ju sedan säsong 2 inte handlat om survival of the fittest utan om något helt annat. Det innebär att man får dras med de drygaste personerna relativt länge. Spännande (kanske) fortsättning nästa vecka.

Robinson: dokusåpornas dokusåpa

Sat, 21 Mar 2009 19:24:00 +0100

Peppet inför kvällens premiär av “Robinson” (numera ingen “Expedition”) är oväntat högt. Det är ju ändå dokusåpornas dokusåpa vi pratar om och då måste man ju bänka sig och titta. Och räkna dokusåpaklyshor. Det var ju i “Robinson” som den klassiska strofen “Jag kör mitt eget race” uppstod och jag vägar sätta en en slant på att någon kommer att yppa den ikväll. Någon annan kanske beskriver sig själv som “rak”, vilket betyder att den i och med det – enligt sig själv – har rätt att mobba efter bästa förmåga. Sen kommer det eviga pakttjafsandet snart att dyka upp också. Ja, det är elva härliga veckor vi har framför oss. Tidningarna har redan skrivit en del men snart kommer det att skiva ännu mer om en massa nya människor med prefixet “Robinson” till sitt förnamn. Vissa kommer vi att älska, vissa kommer vi att hata, vissa kommer vi älska att hata. Som sagt, nu börjar härligheten igen.

Kärlek i en liten låda

Thu, 19 Mar 2009 14:25:00 +0100

Idag har jag äntligen fått den femte och sista säsongen av “The Wire”. Jag har inte följt serien på tv utan enbart sett den på dvd så alltså har jag 10 härliga timmar av osedd dramatik från Baltimore framför mig. Som jag har längtat! “The Wire” är tveklöst en av de bästa kriminalserier som gjorts (HBO, förstås) och det lilla jag hört om denna avslutande säsong är att den ska vara något i hästväg. Varje säsong är upplagt lite som en bok där de första avsnitten går ut på att bygga upp handlingen, vilket alltså skiljer sig lite från andra tv-serier. Det är alltså inte episoder utan en lång story som sträcker sig över – i det här fallet – 10 avsnitt. Väldigt bra är det i alla fall. Magiskt manus, mästerligt skådespeleri, ja allt man kan önska av en riktigt bra tv-serie. Rekommenderas varmt!

Min kommentar till "Grillad"

Thu, 19 Mar 2009 11:27:00 +0100

Jag känner att jag måste skriva några rader om “Grillad” som varit i ropet de senaste dagarna. Några komiker har hoppat av för de tyckte programmet var för dåligt, några andra komiker har kritiserat de avhoppande och några komiker har tvekat kring om de ska vara med eller inte. Rena såpan med andra ord. Jag såg det första avsnittet på SVTPlay i lördags och blev förbryllad över upplägget. Poängen är att en gäst ska grillas, vilket egentligen betyder att alla andra ska skämta på dess bekostnad och kanske gräva upp någon gammal pinsamhet. Fem komiker och två vänner till gästen står för grillandet. Problemet som jag ser det är att gästen får oerhört liten plats. När den första komikern gick upp (Måns Nilsson) så inledde han med att skämta om alla andra komiker och gäster innan han efter fem minuter kom till gästen (Per Moberg) som fullt naturligt reagerade “Äntligen!”, precis som vi tittare. Samma förfarande upprepades med alla andra komiker så vad programmet gick ut på var att alla drog elaka skämt om varandra. Noll fokus alltså och egentligen inte speciellt roligt. Lustigt nog tyckte jag att just Claes Malmberg, som är en av de avhoppade komikerna, var den som skötte sig bäst i det första programmet. Nu återstår det att se om det snarlika “Roast” på Kanal 5 under Henrik Schyfferts regi kommer att vara lika ofokuserat eller om det faktiskt centrerar kring gästen. Om inte har vi två likaratade och meningslösa program i tv samtidigt. För övrigt hade jag en otroligt bra Anders och Måns-dröm i natt. Snälla, släpp deras serier på DVD snart!

Tintin och två män med skägg

Thu, 19 Mar 2009 00:15:00 +0100

Filmatiseringen av Tintin har blivit lite av en följetång här i bloggen. Som bekant är det Peter Jackson och Steven Spielberg som samarbetar kring det här projektet som ska bli tre motion capture-filmer vad det lider. Här finns en liten videohälsning från herrarna. Egentligen inget märkvärdigt klipp men det är något visst att se dessa giganter i plommonstop. Så här ser de ut: Jag har haft lite problem med att få upp det här klippet i olika datorer och olika webbläsare och det är möjligt att andra kan få samma problem, och egentligen får ni ut lika mycket av att titta på bilden.

Weekend blogdump

Sun, 15 Mar 2009 22:39:00 +0100

Jag har smält “Watchmen” nu sedan i fredags. Jag har dessutom skrivit en sjukt lång recension till filmen som trillar ut på DVDKritik.se när DVD:n släpps. Vansinnigt lång text och då har jag ändå inte riktigt fått med allt jag vill säga. Filmen är mycket bra, men jag är rädd att den är mest för fansen. * * * Efter fredagens ickeinköp av “Du levande” fick jag tag på den igår. Messade min Coldworker-kollega Daniel som jobbar på Najz Prajz och han hittade ett ex åt mig. Perfekt! * * * Fel låt vann! Versen på “La voix” är så jävla dålig och jag får en lätt släng av ångest när Malenas blick går genom rutan. Otroligt läskig. Jag höll på Måns men “La voix” är möjligen låten som kan vända Sveriges negativa trend i ESC, om det nu är så viktigt. För övrigt måste “La voix” vara den första svenska schlagervinnaren som man INTE kan sjunga med i... * * * Bob Hund släpper en ny skiva 25/3 (“Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk”). Videon till “Tinnitus i hjärtat” är klart David Lynchig och Jonas Jonasson har skaffat en riktig Super Mario-mustasch sedan sist. Jag vet inte vad som är mest surrealistiskt, mustaschen eller videon. * * * Saknade du “Mia och Klara”-finalen idag? Det var ju ett Melodifestivalefterskvalpsprogram som osnyggt bökade in sig i rutan och sköt upp finalen till nästa vecka. Lustigt nog kan man se avsnittet på SVTPlay, vilket jag tackade mycket för. En mycket fin final på en säsong som i övrigt inte riktigt mätt sig med den första.

Watchmen!

Fri, 13 Mar 2009 23:42:00 +0100

En lång tids väntan är över - äntligen har “Watchmen” haft svensk premiär och jag har sett den. Som vanligt är det lite svårt att samla tankarna när man sett en film som man verkligen sett fram emot och som man har haft stora förhoppningar på. Några korta reflektioner då så länge: väldigt lång, väldigt pratig, väldigt välgjord, väldigt trogen originalet och förmodligen väldigt knepig att förstå för de som inte läst den grafiska romanen. Jag är dock mycket nöjd. Nu är det bara att vänta in DVD/Blu-ray-släppet!

För bra för att vara sant

Fri, 13 Mar 2009 13:43:00 +0100

I dagens NA var det en maffig annons för Najz Prajz som hade utförsäljning av hyr-DVD till priset 49 kr styck. Filmen som fångade mitt intresse var Roy Anderssons “Du levande”, så nu på lunchen stack jag dit. “Du levande” för 49 kr – vilket fynd. Givetvis var det för bra för att vara sant och inte ett exemplar av filmen fanns kvar. Däremot fanns det en hel del smått och gott i utbudet, dock filmer jag redan har. Gå dit och kolla. Ett fynd blev det dock, komedin “Run Fatboy Run” som jag sett och uppskattat och nu köpte delvis för att fylla på i Simon Pegg-samlingen. Sen hittade jag även “Zappa Plays Zappa” som jag letat efter länge. Den var dock betydligt dyrare.

Dvdkrönikan 13/3

Fri, 13 Mar 2009 09:44:00 +0100

Ikväll har “Watchmen” premiär på bio och som jag har laddat för denna film! Inte så värst länge dock, för det var först i somras som jag läste serieromanen för första gången. Jag var i Holland på festival och bodde hemma hos en kille som gillade ungefär samma musik som jag, samma filmer som jag och samma serier som jag. Han hade “Watchmen” i bokhyllan och jag bläddrade lite i den. Bland det första jag fick syn på var ett tecknat foto av Minutemen, en gammal superhjälteorganisation i boken och bara några dagar tidigare hade jag sett detta foto – på riktigt – på Internet. Jag sökte upp bilden på holländarens dator för att visa honom den, och det var då jag insåg att regissören Zach Snyder verkligen gått in för att göra en adaption så trogen förlagan det bara går. Dagen därpå bad jag holländaren lotsa mig till närmaste serietidningsaffär och jag kom därifrån med ett eget exemplar som jag började läsa samma natt och avslutade hemma i min egen lägenhet. Sedan dess var jag besatt och har följt varenda steg filmatiseringen tagit via nätet och dessutom passat på att läsa om boken ytterligare en gång. Så jag har laddat, det kan man lugnt säga. Nu laddar jag dock redan för nästa högtid – dvd-släppet av filmen. Ja, ni läste rätt, innan filmen har haft premiär – och jag sett den – så längtar jag efter att ha dvd:n i min hand (eller ännu troligare en blu-ray, för filmen släpps nog lagom till jag tagit steget fullt ut och uppgraderat till blu-ray). Detta för att filmen blir komplett först på dvd. Biofilmen är visserligen två timmar och fyrtio minuter, men på dvd är den utökad med ytterligare trettio minuter som ser till att hela historien berättas. Och om inte det vore nog så kommer det ytterligare en version med 20 minuter av en animerad historia som heter “Tales of the black freighter”. Det är en historia i historien som i boken och filmen läses i serietidningsformat av en karaktär. Personligen såg jag inte riktigt tjusningen med den i boken, men jag gillar ändå tanken på att den finns med där för att helheten ska bli ännu mer komplett. Dessutom kommer dvd:n att innehålla fejkdokumentären “Under the hood” med intervjuer av superhjältarna, även detta taget från originalromanen där “Under the hood” är en bok i boken. Jag kan hålla med om att detta är en smula komplicerat, men för ett “Watchmen”-fan är detta allt man kan önska och anledning nog att se fram mot ett dvd-släpp innan filmen ens haft premiär.

Är det första april redan?

Thu, 12 Mar 2009 12:50:00 +0100

Moneybrother blir soppa menar DN i en artikel som känns direkt plockad från Killinggängets gamla humorsajt (och numera bok) Spermaharen. Visserligen har Van Halens gamla basist Michael Anthony lanserat en egen hot sauce, men soppa? Är det första april idag?

Nästan obegriplig filmhistoria

Wed, 11 Mar 2009 11:51:00 +0100

Så här är scenariot: Du har en film du tycker väldigt mycket om, kanske är det din favoritfilm. Du har sett den gång på gång på gång och tycker fortfarande lika mycket om den. Tänk dig nu att du får vara med på mötet där alla idéer till filmen spånas fram. Nuförtiden är det inte helt omöjligt i och med att nya filmer ibland dokumenterar just sådant i bakommaterial till DVD-släppen. Men om det gäller en nästan 30 år gammal film, till exempel “Jakten på den försvunna skatten”? Tro det eller ej, men det är just nu möjligt att ta del av 27 timmar spånmöten mellan George Lucas, Steven Spielberg och Lawrence Kasdan där allting kring Indiana Jones dras fram. Gå till den här bloggen och ladda ned en 126 sidor lång nedskrift av mötena innan Lucas och Spielberg tvingar bort den från internet. I bloggen finns några utdrag som är vansinnigt spännande bara de, men i det kompletta dokumentet kan man verkligen ta del filmhistorien. Senaste filmen om kristalldödskallen var så där, men de tre första filmerna förblir klassiker.

Watchmen-listan

Tue, 10 Mar 2009 14:52:00 +0100

Jag har just skrivit veckans DVD-krönika som handlar om “Watchmen”. Hur och varför får ni läsa på fredag. Flera av mina kollegor här i Menybloggen har varit inne på mitt område och nosat på filmen de senaste dygnen, men det har jag ingenting emot. Det kan inte skrivas för lite om vad jag tror blir den bästa serieadaptionen någonsin. Jag älskar “The dark knight” som film, men jag tror – och hoppas – att “Watchmen” kommer att svepa den under mattan. Jag har redan skrivit en hel del om filmen så den här gången blir det en lista... Fem saker jag ser fram emot i “Watchmen”-filmen: 1. Förtexterna. Jag har hållit mig borta från alla amerikanska recensioner (filmen hade premiär där förra fredagen) men jag har snappat upp att förtexterna ska vara något i hästväg. Hur vet jag inte men jag ser ändå fram emot det. 2. Roarschachs mask. Man har visserligen sett lite av den i alla klipp och trailers som kommit ut, men jag tror att magin i en mask som ständigt förändrar sig först kommer fram först när man ser kompletta scener. 3. Ozymandias lynx. Den kan jag inte minnas att jag sett i något klipp än och det ska bli mycket spännande att se hur den ser ut. 4. Dr Manhattans resa genom tiden. En av de mest poetiska partierna i boken som helt suddar ut tid och rum. Risk för flummighet, men jag tror det blir bra. 5. Dr Manhattan över huvud taget. Det var den karaktär som direkt satte sig när jag läste boken och troligtvis den som varit svårast att föra över till filmduken.

Dejt i helgen: jag + en box

Fri, 06 Mar 2009 10:53:00 +0100

Tack och lov är det helg (...om en hel arbetsdag...) och det är ju skapligt skönt! Natten tillbringades med en avbruten tops i örat (don’t ask!) som lämpligt till när jag tog på mig Dr Martens-kängorna (oh, modeblogg!) kröp ut ur örat som värsta “Arkiv X”-masken så jag kunde pilla bort den. Roligare information är att min recension av “Låt den rätte komma in” blev en av mina längsta någonsin (när det gäller en vanlig film), men så är det en speciell film. Helgen kommer att tillbringas med den läckra “Mad Men”-boxen, som ni kan se här till höger. Den är utformad som ett jättelikt cigarettpaket. Det är alltid positivt när förpackningarna är lite originella, och jag ser verkligen fram emot att sjunka in i denna hyllade serie, som jag ännu inte sett en sekund av, men förväntar mig att älska efter helgens intima umgänge.

"Låt den rätte komma in" x2, back to back

Wed, 04 Mar 2009 23:54:00 +0100

Nu har jag sett om “Låt den rätte komma in” två gånger back to back (den andra gången med kommentarspåret). När jag såg filmen på bio fick jag (och resten av salongen) hela upplevelsen förstörd av några lökar som satt längst fram och babblade prick hela filmen (då och då gick någon ut och kom tillbaka med ytterligare några personer – mycket märkligt). Detta var så klart irriterande på många sätt, speciellt som filmens ljud är något i hästväg. Tänk på det när ni ser den. Under lunchen cyklade jag runt i stan med pyspunka och försökte lokalisera var filmen var billigast att handla, ekonomisk som jag är... ehum... Till min stora förvåning hittade jag bara två ställen som hade filmen och båda till samma pris. Den här staden behöver en vettig DVD-butik. Det kan vara en bra affärsidé till någon. Jag såg en ledig lokal (tror jag) vägg i vägg med Filmstaden, snacka om perfekt läge. Och med kvälls- och nattöppet för filmsugna biobesökare... Sorry, jag spånade iväg lite. En sak till om filmen: Kommentarspåret är med Tomas Alfredsson och John Ajvide Lindqvist och väl värt att lyssna på. Jag recenserar filmen på fredag på DVDKritik.se.

Sensommarsläpp

Tue, 03 Mar 2009 15:56:00 +0100

Nästa vecka ska jag skriva en DVD-krönika om en film vars DVD-släpp jag redan längtar efter – innan att filmen ens har haft premiär... Mer om det då, men i natt kom möjligheten att förhandsbeställa “Män som hatar kvinnor” på DVD bara några dagar efter att den gått upp på bio. DVD-släppet kommer 26/8 och än så länge har inga detaljer kommit fram, men jag hoppas att den halvtimme eller så som klippts bort ur biofilmen återinförs så att berättelsen blir lite mer komplett. Mikael Nyqvist bekräftar i den här intervjun att rätt mycket, som ändå är hyftat väsentligt, klippts bort, sådant som vi bokläsare saknade i filmatiseringen. Imorgon ska jag gå till en lämplig återförsäljare och köpa “Låt den rätta komma in” i och med att den släpps då.

Så firar man på riktigt

Sun, 01 Mar 2009 11:29:00 +0100

Jag sitter och inväntar lanseringen av två stora projekt som pågått under ett par månader (och som faktiskt blir det sista jag gör på plats i NA-borgen) och i Motala och Karlskoga (som är inblandade i projekten) så ska det firas med champagne och tårta under dagen. Själv tänkte jag slå på stort och lägga in nya Cannibal Corpse-plattan i iPoden. Ska det firas så ska det. Recension nästa vecka här på sajten.

Det krävs danskar

Sat, 28 Feb 2009 20:11:00 +0100

Eftermiddagen tillbringades med godis, Lokavatten och Tobias i biosalongen för att se filmatiseringen av “Män som hatar kvinnor”. Tobias var väldigt tidig med Stieg Larsson (tidigare än mig i alla fall) och försökte i sin kortlivade filmblogg på min sajt DVDKritik.se initiera en dialog med läsarna för att rollsätta böckerna ifall de skulle filmas. Det gick så där. Lagom till att den tredje boken skulle komma ut klämde jag de två första i ett svep och följdaktligen den tredje också när den kom. Vilka böcker! Och nu har halva världen läst dem och filmatiseringarna är klara. Man har behållt väldigt mycket av boken, men samtidigt ändrat och trimmat bort lite saker som kan få filmen att te sig lite märklig för de som inte läst förlagan. Det känns faktiskt, trots att filmen är 2,5 timme lång, att en halvtimme saknas, en halvtimme som kanske kommer tillbaka till DVD-släppet eller när den visas på tv. Filmen är riktigt hantverk där det ligger mycket tid och energi bakom detaljerna i filmens stora mysterium. Mycket bra, men bäst av allt är Naomi Rapace som Lisbeth Salander. Vi snackar Guldbagge redan nu. En otroligt svår roll, speciellt som havla befolkningen har sin egen bild av henne redan på förhand, men Rapace gör en stor insats och ett starkt porträtt. Ni som läst boken vet att Salander är inblandad i en rad ruggiga scener som inte blivit mindre ruggiga på film. “Väldigt bra för att vara en svensk film”, sa jag och Tobias till varandra när vi gick från bion. Sen kom vi på att det är danskar som gjort den. Det krävs alltså danskar för att få till en svensk film. Vi får se hur Daniel Alfredsson klarat av de övriga böckerna i sviten senare i år.

Bättre sent än aldrig

Fri, 27 Feb 2009 17:12:00 +0100

Rubriken gäller både för mitt inlägg och för innehållet, nämligen “The Simpsons” nya vinjett. Det är kul med uppfräschningar, men jag antar att det så kallade soffskämtet inte alltid kommer att vara lika långt...

Dvdkrönikan 27/2

Fri, 27 Feb 2009 10:14:00 +0100

Jag skulle gissa att minst 50% av allt som släpps på dvd och blu-ray nu är gamla filmer som antingen släpps på nytt eller som släpps för första gången. Den främsta anledningen till att detta sker är att även dvd-formatet hade en barndom och den var inte snäll. Ett fint exempel är nyutgåvan av David Lynchs "Lost highway" som kom i fjol. Den släpptes först 2002, vilket inte är så överdrivet länge sedan, men är i jämförelse med den nya utgåvan rena skämtet. Kornig letterboxbild som bara är marginellt bättre än en vhs-kopia med platt stereoljud. Den nya är i knivskarp anamorfisk widescreen med surroundljud och skillnaden är remarkabel vid en jämförelse. I mars släpps två av mina favoritfilmer i nya svenska utgåvor. Det är "The big Lebowsk"” och “Donnie Brasco”, båda vanligt förekommande i “två för 99”-snurrorna i våra livsmedelsbutiker, där även jag en gång i tiden köpt dem. Jag kan spåra mina utgåvor till 2003 och 2001, den tiden då “animerade menyer” fortfarande ansågs vara något nytt och fräscht. Utgåvorna är inte helt katastrofala, men tämligen torftiga med dagens mått mätt. “The big Lebowski” gjordes av Coen-bröderna 1998 mellan “Fargo” och “O brother, where art thou?” och är min personliga favorit när det gäller deras komedier. I den förväxlas drönaren Jeffrey Lebowski med miljardären Jeffrey Lebowski och ett märkligt äventyr inleds. Jeff Bridges har spelat många sluskar på film, men ingen kan mäta sig med Jeffrey “The Dude” Lebowski. Utöver Bridges insats finns det mängder av klassiska biroller spelade av John Goodman, Steve Buscemi, Julianne Moore, Philip Seymour Hoffman och vår egen Peter Stormare. En fantastisk film som den 4/3 släpps digitalt restaurerad i plåtlåda med diverse nytt godis som bonus. “Donnie Brasco” kom två år tidigare och skulle vid det här laget kunna kallas "en tidig Johnny Depp"-film, även om han hade 17 roller bakom sig när han spelade polisen som infiltrerar New York-maffian, till den grad att han tappar bort sig själv. Depps motpol i filmen är en smått magisk Al Pacino och samspelet mellan dem är av högsta klass. Filmen ger i mitt tycke en annan bild av maffian än man fått via till exempel “Gudfadern” och “The Sopranos”, en mycket mer realistisk och skitig bild, och samtidigt ganska otäck. Det finns en scen i filmen som nästan får magen att vända sig ut och in. Den 25/3 släpps en “extended edition” av filmen på dvd och blu-ray som är 20 minuter längre. Det här är en trend jag gillar och ser fram emot andra nyutgåvor under resten av året.

Luuk blir lok och drar tåget vidare

Fri, 27 Feb 2009 10:13:00 +0100

Visst var det självklart med lite Göteborgshumor som rubrik, nu när Kristian Luuk utsetts till ny programledare för “På spåret”? Förra veckan, efter finalen skrev jag ett förvirrat inlägg om “På spåret” som jag aldrig valde att publicera för att det blev så dåligt, men poängen var att jag tyckte Ingvar Oldsbergs avhopp fick närmast orimliga proportioner i media, att hans annonsering i “Skavlan” (som inte blev speciellt exklusiv i och med att media redan skrivit om det – baserat på vad han sa i “Skavlan” som då ännu inte hade sänts... (något jag ska spinna vidare på vid ett annat tillfälle)) lite kändes som fiske för komplimanger, och att de efterträdare som listades (Peter Settman, Richard Olsson, Lasse Kronér) var samma gamla trötta ansikten som alltid får hoppa in efter någon annan populär programledare. Så, nu fick jag det sagt i alla fall. Nu blir det alltså Luuk som tar över. Spontant känns det lite konstigt och folkstormen väntar runt hörnet. Frågan är nu bara vem som blir domare... Min första tanke var att Fredrik Lindström skulle vara kul som domare (plus att det då blir en liten “Hassan”-revival), men Lindström var ju inte överdrivet bra i tävlingen. Björn Hellberg var ju obestriden “På spåret”-mästare innan han blev domare, alltså behöver man se en före detta mästare som domare. Vad sägs om Stefan Holm? Vilken knasig kombination det skulle bli, Luuk och Holm!

Definitivt bortklippta scener ur Star Wars

Thu, 26 Feb 2009 14:21:00 +0100

“Star Wars” är en ständig källa till underhållning, oavsett om man tittar på filmerna eller inte. Undrar du vad stormtroopers gör om dagarna och kvällarna när de inte gör det de vanligen gör? Svaret finns i 62 stillbilder där Flickr-användaren Greg the Bunny skapat små roliga scener och sekvenser med hjälp av diverse leksaker. Gulligt och roligt.

Slump, eller inte?

Thu, 26 Feb 2009 14:18:00 +0100

I går såg jag att första säsongen av “Parker Lewis Can't Lose” släpps på amerikansk DVD i juni och funderade på att skriva ett inlägg om en förhoppning att ett svenskt släpp kommer ungefär samtidigt, för den roliga kultserien vill jag gärna se igen. När jag läste lite trivia om serien fick jag reda på att David Faustino (Bud Bundy i “Våra värsta år”) gjorde ett inhopp i serien, även om det var oklart om han var Bud Bundy, sig själv eller bara en random figur. Idag läser jag att Faustino ska göra huvudrollen tillsammans med Parker Lewis själv, Corin Nemic, i en film som bär titeln “The Bollywood Boys”. Det är lite lustigt hur saker och ting kan slumpa sig. Det har inte blivit några enorma karriärer för de tre huvudpersonerna i “Parker Lewis Can't Lose”, däremot har det gått bättre för den jättelika bifiguren Larry Kubiac (Abraham Benrubi) som många kanske känner igen som Jerry Markovic i “Cityakuten”. Som sagt; det är lite lustigt hur saker och ting kan slumpa sig.

Män som heter Anders och Tobias...

Wed, 25 Feb 2009 16:22:00 +0100

...ska gå på “Män som hatar kvinnor” på lördag. Biljetterna är fixade. Vanligtvis brukar jag gå på premiärer men i det här fallet var det platserna som styrde dagen. Det är verkligen en storsatsning på filmen här i Örebro. På premiären visas sju föreställningar i tre salonger och på lördagen och söndagen åtta föreställningar var i fyra salonger. Grymt! På sätt och vis har all medial uppmärksamhet på filmatiseringen under inspelningen tagit bort mina förväntningar på filmen. Så klart ska det bli spännande att se hur den adapterats, men det är inte samma vansinniga förhandsspänning som jag hade inför “Låt den rätte komma in” och som jag definitivt har inför “Watchmen”. Kommentar till “Män som hatar kvinnor” postas under lördagen.

Anders svarar på en kommentar som ett nytt inlägg

Tue, 24 Feb 2009 18:24:00 +0100

Det kom en kommentar som i mitt tycke inte hade någonting alls med förra inlägget att göra, så det fick bli ett eget inlägg i stället. Signaturen Jonny undrade: "Du hör inga fåglar som viskat i ditt öra om filmen Barfly nån gång skulle bli tillgänglig för allmänheten igen? Vilket bolag är det egentligen som sitter på den kultrullen?" Ah, apropå Mickey Rourkes “comeback” - vilket i och för sig skulle kunna vara en avgörande orsak till att den släpps på nytt. Enligt den här sidan har den tidigare utgåvan givits ut av Warner, så en kvalificerad gissning är att de fortfarande har rättigheterna. Verkar dock vara en populär film på begagnatmarknaden - den billigaste kopian på Amazon.com kostar nätta $87... Spontant så skulle jag spå att filmen kommer att komma ut igen, för så är det med alla filmer känns det som, och förhoppningsvis då i en lite finare utgåva än sist.

Beam me up

Tue, 24 Feb 2009 17:25:00 +0100

Jag fick nyss ett pressmeddelande om att Paramount släpper den första säsongen av original-“Star Trek” på Blu-ray den 13/5. Utgåvan är så klart fullsmockad med extramaterial och är tillputsad enligt konstens alla regler och har fått ett 7.1 HD-ljud som komplement till originalmonomixen (snacka om kontraster!). Själv har jag inget som helst intresse av “Star Trek” men jag gillar verkligen när det görs sådana här ambitiösa utgåvor av serier som har ett stort fanfölje. Vore jag en “Trekker” så skulle jag genast förhandsboka ett ex för till och med jag blir lite sugen när jag läser specifikationerna. Säsong 2 och 3 släpps i liknande Blu-ray-utgåvor i höst, men alla tre säsongerna släpps på DVD den 13/5. Fast handlar det om science fiction ska man välja det mest futuristiska formatet och då är det väl ändå Blu-ray som gäller...

Efter Oscars: Tina Fey och Steve Martin

Mon, 23 Feb 2009 15:26:00 +0100

Det här är ett superdåligt klipp, men i väntan på ett bättre får det duga. När vi kommer in i klippet har Steve Martin redan sagt “I'm Steve Martin” en gång.

Efter Oscars: Ben Stillers insats

Mon, 23 Feb 2009 12:30:00 +0100

Det här var det roligaste på hela galan: Ben Stiller “spoofar” Joaquin Phoenix. Otroligt kul!

Liveblogg: Oscarsgalan (avslutad)

Mon, 23 Feb 2009 06:31:00 +0100

Inför Oscars: Heath Ledger

Sun, 22 Feb 2009 22:37:00 +0100

I natt har Heath Ledger möjligheten att bli den andra skådespelare som postumt tilldelas en Oscar. Jag är helt för att Ledger får statyetten för sin magiska rolltolkning av Jokern i “The Dark Knight”, men samtidigt önskar jag att han inte får den av någon sorts sympati, utan för att han faktiskt gjort den bästa rollprestationen under 2008. Jag är övertygad om att Ledger förr eller senare hade plockat hem en Oscar för han hade ju framtiden framför sig, med en rad bra roller bakom sig, och nu blev Jokern den sista och kanske bästa. Åh, tänk om han hade levt och fått gå upp och ta emot statyetten själv i natt, det hade så klart varit det bästa. Som andra redan konstaterat innan mig så skulle det förmodligen kännas märkligt för de andra nominerade i kategorin om någon av dem vinner, hur konstigt det än kan låta. Så självklar är Ledgers vinst, så vi får se om det blir så eller hur det nu blir. Jag finner det omöjligt att spekulera i vinsterna i år.

Inför Oscars: Förberedelser

Sun, 22 Feb 2009 21:38:00 +0100

Strax efter halv tre i natt drar spektaklet igång och jag har under helgen försökt förbereda mig tidsmässigt för att vara pigg och alert då. Det har inte gått så himla bra, men nu har jag precis dragit i mig en pizza för att hamna i en matkoma och med andra ord somna in efter att jag kollat på “Mia och Klara” där Viveka Anderbratt ska dyka upp. Härligt! Annars har jag laddat upp med nötter, torkade aprikoser och apelsinjos för att klara mig igenom galan. Sen får jag nog göra någon fysisk aktivitet också. Vad gör man inte för att fixa en liveblogg? Kommer att skriva ett eller två inlägg som ramlar ut medan jag sover också, en bra fördel med Menys bloggverktyg.

Inför Oscars: Olikheter och likheter

Fri, 20 Feb 2009 16:39:00 +0100

Krasst sett är de fem nominerade filmerna i kategorin “bästa film” väldigt olika, men samtidigt finns det återkommande teman och andra likheter. Jag har sammanställt en liten lista, men först en ganska grovhuggen en-meningssammanfattning per film för att poängtera olikheterna: The Curious Case of Benjamin Button (BB): “Forrest Gump”-liknande drama om en man som föds gammal och krum och sedan åldras baklänges medan han träffar den stora kärleken, gång på gång. Slumdog Millionaire (SM): Spännande om den unga indiska killen från slummen som med hjälp av sin uppväxt har chans att plocka hem högsta vinsten i “Vem vill bli miljonär?”. Milk (MI): Historien om Harvey Milk som i 70-talets USA blev den första öppet homosexuella politikern och kämpade för olika mänskliga rättigheter, till mångas förtret. The Reader (TR): En man ser tillbaka på sitt liv och den kvinna som förändrade det, hon som förförde honom som tonåring och som visade sig bära på en mörk hemlighet. Frost/Nixon (FN): I efterskvalpet av Watergateskandalen får talkshowvärden David Frost chansen att göra den definitiva intervjun med Richard M. Nixon. Och nu likheterna: Filmen... ...är ett drama: 5, allihop. ...innehåller en kvinnlig huvudperson som dyker upp i den manliga huvudpersons liv då och då: 3, BB, SM, TR ...innehåller flashbacks: 4, BB, TR, SM, MI ...utspelar sig primärt på 70-talet: 2, FN, MI ...har ett politiskt tema: 3, FN, MI, TR ...innehåller samlagsscener eller antydningar till samlag: 4, BB, SM, MI, TR ...har huvudpersonen/ernas namn i titeln: 3, BB, FN, MI ...innehåller skådespelare sminkade till äldre versioner av sig själva: 2, BB, TR ...innehåller något sorts egenföretagande: 3, BB, MI, SM ...utspelar sig delvis eller helt utanför USA: 3, BB, TR, SM ...har redan vunnit ett annat “bästa film”-pris: 3, SM, MI, FN ...bygger på en skriven förlaga: 4, BB, TR, FN, SM ...är över två timmar lång: 5, allihop 

Inför Oscars: Ekonomi

Fri, 20 Feb 2009 13:40:00 +0100

I min förberedelse inför Oscarsgalan har jag fokuserat på de fem filmer som är nominerade för “bästa film”, och kommer att i en rad inlägg skriva om dem på olika sätt. Det är fem väldigt olika filmer, inte bara konstnärligt (vilket jag återkommer till i ett annat inlägg), men också i form av popularitet och budgetmässigt. Generellt sett är det inga publikfilmer vi har att göra med, men – så klart – med vissa undantag. Här följer en tabell med filmernas budget och vad de fick in från biosalongerna (box-office): Film Budget Box-office Benjamin Button... $160,000,000 $241,645,000 Slumdog... $15,000,000 $150,522,967 Frost/Nixon $25,000,000 $20,781,850 Milk $15,000,000 $28,853,456 The Reader $32,000,000 $38,838,079 Här kan man snabbt utläsa att “Benjamin Button...” var mest populär, men den stora kassakon är “Slumdog millionaire” som spelat in ungefär 10 gånger budgeten. “The Reader” har nätt och jämt gått runt, “Milk” har fördubblat sin budget och “Frost/Nixon” har till och med floppat. I sammanfattning: storfilmen har fått stört publik, lågbudgetfilmen som i princip var aktuell för direkt-till-dvd-släpp har skrällt och de politiskt laddade filmerna har gått mer eller mindre plus minus noll i olika grader. Skulle priset gå till den film som spelat in mest pengar så kan ingen av dessa jämföra sig med “The dark knight” som är snubblande nära otroliga 1 miljard dollar i biopengar, mot en budget på 185 miljoner. Filmen spelade in mer än vad de fem nominerade filmerna spelat in totalt under sina första fyra dagar. Bara en sådan sak.

Yes!

Thu, 19 Feb 2009 20:41:00 +0100

Kanal 9 is in the house, och Oscarsgalan är med andra ord safe. Förvänta er en liverapportering (ni övriga extremt filmintresserade som sitter uppe då alltså) under natten. Jag kommer att skriva ett par “inför”-inlägg under helgen, så de kommande dagarna kommer definitivt att gå i Oscarsgalans tecken.

Dagens video

Thu, 19 Feb 2009 16:42:00 +0100

Eftermiddagen har förflutit med Radiohead i iPoden. Ett av mina favoritband, som jag gillar mest från “Kid A” och framåt, vilket strider mot vad “vanliga” Radiohead-lyssnare tycker. Här på Meny, eller i gamla Menytidningen ska jag säga, sågade Stefan Lindkvist skivan sönder och samman. Det var i samma veva som jag började lyssna på bandet och jag hade satt minst en fyra på skivan. Hur som helst, nedan är videon till en av mina favoritlåtar med bandet, dock plockad från “Hail to the thief”, den sorgligt förbisedda singeln "There there (The boney king of nowhere). Otroligt svängig låt och smått otäck video. En liten film i sig.

Are you punching your mother with that mouth?

Wed, 18 Feb 2009 13:45:00 +0100

Ja, det är överspelat nu och jag brydde mig inte ens om att kommentera det när det hände. Jag talar om Christian Bales utbrott för några veckor sedan. Jag lyssnade inte ens på ljudspåret, däremot läste jag en förklaring till utbrottet från en “säker källa” och kände mig nöjd med det. Att det skulle dyka upp i “Family Guy” var ingen högoddsare, för ingen kan irritera folk som Peter Griffin.

Åter till gamla vanor

Mon, 16 Feb 2009 22:45:00 +0100

Jag har vid upprepade tillfällen skrivit om en person under benämningen “den tillfälliga sambon”. Det är i allra högsta grad en verklig person, dock inte längre varken tillfällig eller permanent sambo. I lördags – på självaste alla hjärtans dag – flyttade min fina och bästa vän Terése till en egen lägenhet. Vad som ursprungligen skulle varit en visit på en månad blev hastigt och lustigt två och en halv, och ingen var gladare än jag för det. Jag gillar tvåsamhet och vi har umgåtts, jag och Terése, det är inget snack om den saken. Det tråkiga är att jag så snabbt finner mig i att ha någon omkring mig. Någon som skapar lite struktur i mitt liv, någon att dela både tankar och måltider med, någon att titta på innan man släcker lampan för natten och någon att titta på när man vaknar. Vår relation har vuxit under den här tiden till något jag inte riktigt kan sätta ord på. Så jag låter bli. Nu finns det egentligen inget spår av henne kvar här. Allting har packats ihop i flyttlådor och påsar och i lördags kväll kom det absoluta avskedet: återlämnadet av nyckeln och nedpackningen av tandborsten. Det är lite löjligt att så triviala saker ska kännas så definitiva. Kvar på hennes sida av dubbelsängen låg ett tomt örngott och ett påslakan. Det såg ut som skalet efter något som dött och torkat ihop. Så obehagligt. Nu är jag onödigt dramatisk för vänskapen är inte över, vi skildes inte som ovänner, det var bara slut på besöket, men det känns ändå i varje por. Saknaden äter upp minnet av glädjen, närvaron, närheten. Så vad händer nu? Jag börjar falla in i mina gamla mönster. Att laga mat blir ointressant, att diska känns sekundärt, soffan, pläden och tv:n känns mer lockande. Under helgen hann jag se en tv-serie och två filmer med massor av extramaterial. Precis som det var innan hon flyttade in i slutet av november förra året.

Dvdkrönikan 13/2

Fri, 13 Feb 2009 10:56:00 +0100

Första gången jag lyssnade på ett kommentarspår var när jag hade hyrt “Mumien”. Det var en väldigt viktig film för mitt filmintresse. Jag slukade allt på dvd:n, det rafflande matinéäventyret, extramaterialets detaljerade genomgångar av inspelningen och specialeffekterna, och så kommentarspåret. Att lyssna på kommentarspår har dock inte blivit någon regelbunden rutin. Ibland njuter jag av att lyssna på vad regissörer, skådespelare, producenter eller experter har att säga. Ibland bryr jag mig inte alls. Om jag ser om ett “The Simpsons”- eller “Futurama”-avsnitt så slår jag alltid på kommentarspåret, det höjer upplevelsen avsevärt. Det samma gäller Christopher Guests filmer (“Waiting for Guffman”, “Best in show”, “A mighty wind”, "For your consideration"), där han och eviga följeslagaren Eugene Levy avslappnat och coolt kommenterar och skämtar genom filmerna. Ibland kan kommentarspåret höja en trist film avsevärt. I höstas tog jag mig igenom en gammal och lite småseg actionfilm som hette "Helvetesjakten". Den var inspelad någon gång på 80-talet, men kommentarspåret var fräscht och inleddes med att regissören Brian Trenchard-Smith beskrev inspelningen som ett “trainwreck” med halverad budget och halverad inspelningstid. Jag tittade en kvart eller så med Trenchards-Smiths kommentarspår på och insåg att det var mycket intressant att höra en sådan avskalad och ärlig kommentar. Någon gång ska jag lyssna på det i sin helhet. Just nu håller jag på att kolla igenom den nyutkomna nionde säsongsboxen av "South Park" och skaparna Trey Parker och Matt Stone har en helt egen inställning till kommentarspår. I de första boxarna fanns det inga alls, utan det fanns små märkliga videointroduktioner till avsnitten där duon ironiskt skämtade om att det kommande avsnittet var deras personliga favorit, men några säsonger senare började de med sina minikommentarer där de säger det de vill ha sagt under de första fem minuterna av ett avsnitt och går sedan vidare till nästa. Det är effektivt och konkret, och samtidigt lite irriterande för i vissa avsnitt finns det detaljer mot slutet som man skulle vilja veta mer om, men ibland berör de dessa redan i inledningen. Å andra sidan har Parker/Stone en “drunken audio commentary” till Region 1-utgåvan av sin kultklassiker "Orgazmo", som dessvärre inte följer med till den svenska nyutgåva som kommer nästa vecka.

Holy shit... on a stiiiiick

Thu, 12 Feb 2009 23:58:00 +0100

Haha, den här sidan är det mest vansinniga jag sett på länge. Bara i Amerika, barn, bara i Amerika, för att citera den store profeten Fredrik Virtanen. Baconglass? Kyckling i anka i kalkon inlindad i bacon? Men min favorit måste ändå vara “French Fry-Encased Hot Dog On A Stick” som just nu finns på sida två. Vansinnigt är ordet. Förtydligande: rubrikens “...on a stiiiick” är givetvis en Jeff Dunham-referens.

Den stora snackisen just nu

Thu, 12 Feb 2009 22:59:00 +0100

Teasertrailern till Quentin Tarantinos kommande film “Inglourious Basterds” har nu kommit upp på nätet och mottar divergerande åsikter i forum och kommentarer. Här är den förresten: Jag har ju sett originalet som filmen baseras på och jag känner inte igen mig alls. Vilka friheter har Tarantino tagit egentligen? Mycket skumt. Brad Pitt ser lite lustigt utklädd ut i klippet, men hans tal är mäktigt. Mindre mäktigt är det konstiga inklippet av en minst sagt negativ Hitler mot slutet... Lär locka fram en del skratt på biograferna innan nyfilmatiseringen av “Fredagen den 13:e” som trailern naglats fast till, i alla fall i USA. En lite tuffare, så kallad red band trailer, lär komma inom kort och då kanske man får lite mer känsla för filmen.

Projekt projektor

Wed, 11 Feb 2009 16:01:00 +0100

Jag har å jobbets vägnar nyss surfat runt bland projektorer efter “en trådlös projektor som funkar med Mac”. Det var inte lätt, men jag tror jag hittade en lämplig kandidat. Projektorer är verkligen en total gråzon för mig, men därmed inte sagt att jag inte skulle vilja förgylla mitt hem med en projektor och tillhörande fetingduk för optimal hemmabiokänsla. För, tja, ett och ett halvt år sedan, var jag och nuvarande tillfälliga sambon hemma hos hennes bästa barndomskompis och dennes nuvarande man, då pojkvän (komplicerat det här...) och tittade på film i ett arrangemang liknande det jag nyss beskrev. Jäkligt mäktigt, är minnet jag bär med mig än i dag, men efter att ha surfat runt alldeles nyss inser jag att det är rätt så dyrt att skaffa projektor och vad ännu värre är, är att jag inte riktigt vet hur jag skulle få till det hemma med en sådan pjäs. Där duken i så fall skulle sitta, sitter idag min hemmagjorda Neurosis-tavla och under den tv:n och man kan väl inte ha både tv och duk, eller kan man det? Nä, det får nog vänta tills jag blivit så pass rich and famous att jag fått till mitt alldeles egna MTV Cribs-hus med tillhörande entourage som spelar tv-spel och kollar på “Scarface”. Däremot är det som tidigare skrivet lite lockande med en uppgradering till Blu-ray i år... Det är sådana här tillfällen man skulle ha en teknikblogg där man fick testa och recensera pryttlar till höger och vänster, hint, hint...

Nu börjar Angels & Demons-peppet

Wed, 11 Feb 2009 12:02:00 +0100

När jag läste Dan Browns “Änglar och demoner” pågick valet av den nuvarande påven på riktigt. Påvevalet och alla rutiner, traditioner och ritualer kring det är ju en av plotterna i boken så det var helt galet tajmat och intressant på samma gång. Boken är möjligen bättre än “Da Vincikoden”, den är i alla fall betydligt mörkare och jag hoppas att även filmen blir det. Nu finns det lite att se från filmen, som har premiär i maj. Här finns både en tv-spot och en trailer och hos Expressen finns en liten special. Jag blir vansinnigt peppad av bilderna. Det är något visst med gamla byggnader, statyer och skrifter – vem vet vilka hemligheter som finns bevarade där...

Jakten på Kanal 9

Wed, 11 Feb 2009 10:05:00 +0100

Igår sparkade jag liv i min digitalbox som stått död i två år eller något. Efter lite bläddring i instruktionsboken lyckades jag få fram lite kanaler, men ingen Kanal 9. Efter lite grävande i papper lyckades jag logga in på comhem.se och mickla in Kanal 9 i mina “åtta favoriter” och fick då meddelandet att det hela skulle slå igenom lagom till nästa månadsskifte, vilket så klart är efter Oscarsgalan som är hela poängen med att få kanalen. Nu har jag i och för sig fått reda på att man – mot en viss summa så klart – kan få det hela att slå igenom på en gång, så det ska jag ringa och kolla upp lite senare. I allt detta krångel blev jag påmind om varför jag lade ned digitalboxen från första början. Det är nämligen så att om jag vill ha ljud på kanalerna (vilket är en fördel) så måste jag slita fram tv:n, skifta en scartsladd mellan surroundsystemet och tv:n, vilket i sin tur leder till att jag inte får något ljud på standardutbudet som kommer ur väggen. Och på moderna platt-tv:s sitter givetvis sladdarna riktigt illa till... Ett sådant krångel. Bara för att få titta på tv.

"Min" idé är nu verklighet

Tue, 10 Feb 2009 17:06:00 +0100

Ibland tar jag mig tid att lyssna på kommentarspår på dvd-filmer. Det beror lite på filmen – ibland kan jag göra det för att göra det lite roligare när jag ser om en favoritfilm, eller så är jag på riktigt intresserad av att höra främst regissörens tankar, eller så gör jag det av någon annan anledning. För några år sedan funderade jag på framtiden för kommentarspår och insåg att det då och då skulle vara intressanta att höra någon annans tankar (någon som inte direkt har någon koppling till filmen) om det man ser. Alternativa kommentarspår att ladda ned helt enkelt. Nyligen gjorde sajten Slashfilm ett alternativt kommentarspår för “Groundhog day” tillsammans med Stephen “Ned Ryerson” Tobolowsky och det är ju givetvis helt genialt, även om Tobolowsky så klart har en väldigt tydlig koppling till filmen. Tobolowsky ska enligt uppgifter vara en av Hollywoods skönaste snubbar privat, så det är ju klart att man vill höra vad han har att säga. Bara att tanka ned på länken ovan och synka ihop med filmen nästa gång du ser den.

Dear 8 pound, 6 ounce, newborn infant Jesus...

Tue, 10 Feb 2009 10:07:00 +0100

Igår hann det inte gå många sekunder i ett telefonsamtal med Joakim innan han frågade mig vilken som var Will Ferrells bästa roll. Det tog ungefär lika många sekunder för mig att svara: Ricky Bobby, så klart. Man verkar delas in i två läger när det gäller Ferrell – antingen älskar man “Anchorman” och hatar “Talladega Nights”, eller vice versa. Jag gillar inte “Anchorman” men “Talladega Nights” tycker jag är hur rolig som helst. Här är min favoritscen, där Ferrell hela tiden poängterar hur otroligt liten hans favorit-Jesus är:

Anfäkta och anamma!

Sun, 08 Feb 2009 23:08:00 +0100

Jag har förbrilt letat kanaler på tv:n idag och hittar inte Kanal 9 någonstans. I vanliga fall skulle jag inte gråtit över det, men det är ju där Oscarsgalan ska visas om ett par veckor. Varför inte sända den i en vettig kanal som folk (= jag!) kan se? Tacka vet jag när fyran visade den och sköna Hans Wiklund var ciceron. Kan Oscarsgalan visas streamad någonstans? Någon som vet? Hjälp?

Schlager är ett tyskt låneord

Sat, 07 Feb 2009 22:09:00 +0100

...men numera heter det ju Melodifestivalen, av förklarliga skäl. Jag hoppar över att kommentera de musikaliska inslagen (minus en liten parentes för hjälten Freddie Wadling, synd att han inte drog igång den gamla punkklassikern “Levande begravd” istället...), det överlåter jag åt andra. Petra Mede var ju jättebra som programledare, stor säkerhet, mycket humor, bra tempo och ett välskrivet manus (av bland annat min gamla nöjeschef Johan Hedberg). Kul att se Grotesco-gänget på tv-igen som mellanakt. Kan bli intressant i utvecklingen. Men: vad är det för jobbigt röstningssystem de hittat på i år? Varför krångla så förbonkat? Kan man inte nöja sig med bara en röstning och spara rafflet till den stora finalen? Trams!

Mitt förhållande till Heroes

Tue, 03 Feb 2009 16:14:00 +0100

Igår såg jag ett "Heroes"avsnitt jag haft liggande sedan innan jul någon gång. Det var det sista innan jul och nyårsuppehållet och även det sista i volymen “Villains”. Nya volymen “Fugetives” startar i dagarna tror jag. Jag har verkligen ett love/hateförhållande till “Heroes”. Hur mycket jag än tycker att serien är virrig (tid och platshoppandet), ologisk (ingen som dör, dör, folk blir av och får krafter till höger och vänster), fånig, efterapande (“X-men”/“Watchmen” någon?) så kan jag inte sluta titta. Vad serien skulle behöva göra är att bestämma ett slut precis som “Lost”-skaparna gjorde. Även om “Lost” säkert kan driva vissa till vansinne så har jag en betydligt starkare känsla för den serien på alla sätt och vis. Jag är helt övertygad om att Damon Lindelof och Carlton Cuse kommer att knyta ihop alla trådar på ett tillfredsställande sätt. Tim Kring kommer att ha det betydligt svårare med “Heroes” för den serien har verkligen flaxat runt överallt. Men jag fortsätter troget att titta trots att jag inte borde.

Oväntat Terminator-pepp

Mon, 02 Feb 2009 19:15:00 +0100

Jag hör egentligen inte till den skara människor som vill sätta “Terminator”-filmerna på en piedestal och tillbe dem med frukter, myrra och allt guld i riket. Jag har inget emot dem (trean har jag inte ens sett), de är liksom “bara” filmer för mig. Nu har jag dock fått ett rejält pepp inför nystarten med “Terminator Salvation” efter att ha läst den här artikeln och detaljstuderat bilderna i den. Ser grymt schysst ut, precis som den kommande “Star Trek”-filmen som jag absolut inte har någon sorts relation till. Sci-fi känns lite som grejen 2009.

stoppaslarvet.nu

Mon, 02 Feb 2009 18:16:00 +0100

Om man som jag är lite av en språkpolis (medfött, tro mig) så är det oerhört lätt att hitta irritationsmoment i vardagen. Det räcker ibland bara att se en annons eller en handtextad skylt eller ett surt inlägg i ett nätforum för att börja vibrera inombords. Stavfel, särskrivningar, syftningsfel, grammatiska missöden etc är en del av vardagen och det är väl egentligen inget att kommentera i någon större utsträckning. Förutom när folk som har som yrke att skriva någon sorts text gör dessa misstag. Här tänker jag främst på översättare och de som skriver texter till DVD-omslag. Troligtvis är det så att en översättare får så sjukt dåligt betalt när han/hon översätter en film att de inte ens har tid att gör göra en korrekturläsning, för jag har sett så vansinnigt många fel i textremsorna under de senaste åren. Jag vet inte hur långt ett textremsemanus är, men det borde inte ta längre tid än 20-30 minuter att läsa igenom det och det måste man ha tid med om man seriöst jobbar med en text som många andra ska läsa. Vad som nästan är värre är att ofta väljer översättaren fel översättning av ett ord som har flera betydelser, vilket skapar helt ologiska textremsor. Ungefär som det svenska ordet “damm” som både betyder smutspartiklar och en liten vattenpöl för ankor eller något. Ni kan ju tänka er hur det blir när de betydelserna blandas ihop. Omslagstexterna är ett kapitel för sig. Här är det ofta särskrivningar så det heter duga, till och med i titlarna. “Da Vinci koden” står det på omslaget till filmatiseringen av Dan Browns megasuccé. Nackhåret reser sig... Och härom veckan kunde jag läsa på tv-skärmen att det var en “Blu-ray skiva” jag stoppat in i spelaren. Suck. Som avslutning kommer här en riktig klassiker. Finn ett fel och skriv det i kommentarerna:

It's GROUNDHOG DAAAY!

Mon, 02 Feb 2009 09:18:00 +0100

Idag är det den 2/2 vilket i USA är lika med Groundhog Day, som alla vet är en av tidernas roligaste filmer. Här i Sverige mer känd som “Måndag hela veckan” (och, hjälp... det är ju måndag idag...) med Bill Murray i absolut toppform. Här nedan är trailern till filmen. Har ni mot förmodan aldrig sett filmen så är det banne mig på tiden!

Superbowl spots

Sun, 01 Feb 2009 20:19:00 +0100

I natt är det Superbowl i USA och i och med att det är typ det mest tittade eventet i amerikansk tv så brukar reklamplatserna vara heta för att introducera både nya produkter och – i mitt intresseområde – premiärer av smygtittar på kommande filmer. Av de som redan “läckt” ut på nätet så tyckte jag att “Up” var den intressantaste. Det är Pixars 10:e film som har premiär i maj, och den första att göras helt i 3D och men mänskliga huvudpersoner. Vad jag har förstått är den gamla mannen i filmen en pensionerad superhjälte... Hur som helst, ni kan se den hos Disney.

En av världens bästa filmer skapar funderingar

Sun, 01 Feb 2009 12:13:00 +0100

Jag avslutade lördagskvällen och -natten med att se om en av världens bästa filmer - “Amelie från Montemarte”. Det var så länge sedan jag såg den och jag njöt hela tiden. Humorn, de starka färgerna och den otroligt smarta och charmiga historiern. Men den här gången fick jag en allvarlig tanke efter att filmen rullat klart: Var finns min Amelie?

Howlin' Anders talked to the kids

Sat, 31 Jan 2009 22:24:00 +0100

Ja, nu är det gjort. Anders har både snackat och spelat för kidsen. Och det gick ganska bra måste jag säga. Jag är som sagt inte bekväm med att prata inför folk eller om mig själv, men det gick bra och det kändes som de var intresserade och lyssnade. Förhoppningsvis har de fått med sig några goda råd på vägen. Konserten blev lite “lam” i och med att det var konsert både på Club 700 och på Kulturhuset idag, men jag såg det lite mer som en förlängning av workshopen än en riktig konsert. Arrangörerna verkade nöjda och glada så det var kul. Allra roligast var två möten under kvällen. Dels var min gamle kompis Magnus Hägerås (Peepshows, Franky Lee) där (han jobbar som alltiallo på Kulturskolan) och vi pratade gamla minnen och så. Det var rätt länge sedan vi träffades. Och dels var Coldworkers gamla gitarrist André Alvinzi där som jag heller inte sett på ett par år. Det var mycket kul. Min tillfälliga sambo har varit ett bra stöd under dagen. Dels peppade hon mig innan jag åkte hemifrån då jag kände mig ganska orolig och nervös, och sen dök hon upp på kvällen och fotograferade lite. Vi får se om det blir några bilder, men det är inte så noga – huvudsaken var att hon var där och gav mig det stöd som jag behövde. Hon brukar göra det, även om hon i den här bloggen tidigare framstått som en lite märklig person. Det är hon inte. Hon är den bästa som finns.

Howlin' Anders talks to the kids

Fri, 30 Jan 2009 14:25:00 +0100

Imorgon kväll spelar jag och mitt band Coldworker i den lite smått udda lokalen Pelarsalen i Kulturskolan, och alla är givetvis mycket välkomna. Entré är 40 kr för alla åldrar och konserten börjar kl 19, en perfekt uppvärmning inför Mustasch på kvällen (som jag själv dessvärre kommer att missa – men en helt oväntad recensent från NA kommer att bevaka den...). Saken är dock den att under dagen kommer jag och mina medmusikanter hålla workshops i tre grupper för elever på Kulturskolan och från Sensus. Otroligt läskigt och spännande på samma gång. Jag är inte speciellt förtjust i att prata inför grupp och ej heller prata om mig själv, men i morgon får jag anstränga mig å det grövsta. Ett roligt initativ dock – jag skulle ha jublat om jag hade haft den här chansen när jag gick på Musikskolan (som den hette då) när jag var mellan 10 och 18 år.

Dvdkrönikan 30/1

Fri, 30 Jan 2009 08:26:00 +0100

För många år sedan gjorde Filmkrönikan ett nedslag i Danmark för att reda ut varför dansk film är både bättre och mer framgångsrik än svensk. De träffade några av Dogma-människorna och en filmmakare fick frågan om vad han tyckte om svensk film. Med ett lätt cyniskt leende på läpparna sa han diplomatiskt: “Det är mycket poliser i svensk film”. Och det är ju sant. Filmproducenter och publik gillar poliser. Det finns idag 24 filmer av “Beck”-serien, med ytterligare två under inspelning. Innan dess kom sex filmer på 90-talet baserade på Sjöwall/Wahlöös böcker, och sen ska man inte glömma Bo Widerbergs klassiska “Mannen på taket”, som i mitt tycke är den enda “Beck”-film man behöver se. När det gäller Wallander finns det nio filmatiseringar med Rolf Lassgård i huvudrollen och i skrivandets stund 14 med Krister Henriksson. Vad mer? Sex filmer med Irene Huss, nio Van Veeteren-filmer, 11 Roland Hassel-filmer, tre Erica Falck-filmer och hittills bara en Maria Wern. Ännu mer? Johan Falck-trilogin (“Noll tolerans”, “Livvakterna”, “Den tredje vågen”) som i år kompletteras med “Vapenbröder” och “GSI - Gruppen för särskilda insatser”. Med många fler. Det känns som de flesta polisfilmatiseringarna följer samma mönster. Är det en gruppering är det ungefär samma karaktärer: tänkaren, tuffingen, han som minns allt, den mobbade nykomlingen, en jobbig chef och gärna en datakunnig kvinna som komplettering, och själva huvudrollspolisen ska gärna gilla sprit, opera eller Dumlekola. När jag ser polisserier så undrar jag alltid om det finns några riktiga poliser som identifierar sig med filmpoliserna. Hur mycket verklighetsförankring finns det? Trots att jag inte är journalist så har jag upplevt redaktionsarbete i 10 år och när tidningsreaktioner skildras på film så är det inte många rätt. En annorlunda polisserie är “Polisen i Strömstad” som gjordes i fem miniserier mellan 1982 och 1996. Sedan november har Pan Vision pytsat ut dem på dvd en i månaden och den tredje "Polisen som vägrade ta semester", kom nu i januari. Här är det inte våld som dominerar, utan “hederligt” polisarbete av grubblande gubbar och uniformspoliser som tjafsar om arbetspass. Det är lite nostalgiskt så klart och väldigt idylliskt, kvaliteten har kanske inte åldrats optimalt och förmodligen är det inte speciellt realistiskt heller, men det är trevlig underhållning.

Är det någon som minns...

Thu, 29 Jan 2009 21:28:00 +0100

...att Pernilla Wahlgren en gång i tiden faktiskt var en artist och skådespelerska en gång i tiden? Nu för tiden verkar hon färga håret hela tiden och dra in sin “mamma” i eländet också. Fast: som artist var hon aldrig någon favorit, och skådespelarkarriären är väl rätt skral om man ska vara frank.

Tintin (igen)

Tue, 27 Jan 2009 17:50:00 +0100

Nu har det dykt upp lite mer info om den kommande filmatiseringen av Tintin. Följande vet jag: • Första filmen (av tre) baseras på “Enhörningens hemlighet” (och “Rackham den Rödes skatt” förmodar jag). Kommentar på det? Mycket bra val. • Filmen blir (som någon skrev i kommentarerna sist) “motion capture”-filmer, vilket innebär att skådespelare förvandlas till 3D-karaktärer à la "Beowulf". Kommentar på det? Mycket trist. • Regissör blir Steven Spielberg, medan Edgar Wright och Stephen Moffat skiver manus. Kommentar på det? Edgar Wright! • Tintin kommer att spelas av Jaime Bell, Rackham den Röde av Daniel Craig, Dupont och Dupond av Simon Pegg och Nick Frost, kapten Haddock av Andy Serkis och övriga skådespelare är bland annat Toby Jones, Gad Elmelah och Mackenzie Crook. Kommentar på det? Tja, i och med att det är “motion capture” så kan de sätta vem fan som helst i vilken roll. Misstänker att Toby Jones ska göra Kalkyl, vilket är lite spännande. • Filmen släpps 2011.

Efter svensksuccén: norsk skräck

Mon, 26 Jan 2009 18:59:00 +0100

Om man som jag hänger på utländska filmsajter så kunde man under hela 2008 läsa först och främst amerikanska journalisters reaktioner på den svenska skräcksuccén “Låt den rätte komma in”. Nu går stafettpinnen vidare genom norden när norska zombiefilmen “Død snø” röner framgångar på Sundancefestivalen. En besökare menar att filmen är en “re-invention of the zombie horror genre” och beskriver den som "‘Resident Evil’ meets ‘The Thing’ crossed with ‘Night of the Living Dead’ and 70’s Nazi exploitation movies". Själv går jag stenhårt igång på filmens tagline "Ein! Zwei! Die!" (och blir samtidigt så trött på att den översta IMDB-kommentaren är “Will there be a remake?” - lär er läsa undertexter för satan!). Trailer etc finns på den officiella hemsidan. Efter att ha sett den känns det som vi har att göra med en norsk "Shaun of the dead".

Har du buuarn?

Sun, 25 Jan 2009 21:01:00 +0100

Äntligen finns det något vettigt att se på tv på söndagar igen. Säsong 2 av “Mia och Klara” startade vid kl 20.00 och var givetvis lika charmigt och tragikomiskt som sist. Den nya karaktären Görel, som driver en hundskola på sitt egna, typiskt “Mia och Klara”-aktiga sätt, var ett roligt tillskott. Kul med lite ny form på serien där karaktärer som hittills inte samspelat tidigare plötsligt gör det. Det ska bli kul att se hur allting utvecklar sig under de kommande söndagarna.

Harry Potter-san

Sat, 24 Jan 2009 11:02:00 +0100

Nedan är en japansk trailer för kommande “Harry Potter och halvblodsprinsen”, som har premiär på min födelsedag. Det slår mig hur lite jag kommer ihåg av den här storyn. Mitt starkaste minne från boken är sekvensen där stackars Dumbledore tvingas stjälpa i sig mugg efter mugg med någon vidrig vätska... Håll till godo:

Tråkiga nyheter för svenska Lost-fans

Thu, 22 Jan 2009 16:05:00 +0100

Som jag nämnde tidigare idag drog säsong 5, den näst sista, av “Lost” igång igår i USA (= i natt vår tid). Tidigare har TV4 varit alerta och legat ungefär två veckor efter de amerikanska sändningarna, men den här gången får svenska fans vänta i två månader (!) till den 24/3 innan säsongen startar på den osmickrande tiden 22:40. Det finns väl ingen annan kommentar än :( att ge till detta negativa initativ.

Oscars, schmoscars...

Thu, 22 Jan 2009 16:03:00 +0100

...säger nog Jan Troell nu när det inte blev någon nominering för hans “Maria Larssons eviga ögonblick”. Trist för svensk film, kanske, men egentligen inte så oväntat. Här finns en lista på alla nominerade och det känns nästan som det är samma filmer i alla kategorier. Känns som jag måste se ikapp lite filmer innan jag kan våga mig på någon kvalificerad gissning på vilka vinnarna blir, men några känns väl ganska givna på en gång: • Actor in a supporting role: Heath Ledger för “The dark knight”, fast det är väl mest för att snacket gått sedan innan filmen kom ut... Det vore en fin gest, men samtidigt lite trist för de övriga fyra nominerade i klassen. • Animated feature film: “Wall-E”, men det kan kanske bli “Bolt” också. “Kung fu panda” känns för våldsam. • Short film (animated): “Presto”, fast det är i och för sig den enda jag sett. Den är med på “Wall-E”-dvd:n och är jätterolig. • Sound editing: borde bli “Wall-E” för Ben Burtts jättejobb, men även “The dark knight” har bra ljud. Eller musik kanske man ska kalla det i det fallet, och i den kategorin är den inte nominerad. • Writing (original screenplay): jag hoppas på “In Bruges” för jag tyckte den filmen var både originell och rolig med ordentligt med karaktärsutveckling. Tja, några modesta gissningar så här direkt. Jag får återkomma när galan närmar sig. Den visas 22/2 i Kanal 9. Hoppas jag har den då så kan jag liveblogga.

Anti-klimax och klimax

Thu, 22 Jan 2009 14:06:00 +0100

Efter en lång dag igår med 18 timmar vaken tid och transporter med bil, flyg, flygbuss, flygbuss igen, flyg igen och flygbuss igen igen såg jag fram emot att avnjuta en film på tåget hem till Örebro. Döm av min besvikelse när jag lyckats lägga över fel fil i datorn och istället för en två timmar lång film har en sextio sekunderssnutt att titta på istället. Damnation! för att citera Mr Burns. Å andra sidan hade jag nog inte klarat av att se filmen i det zombietillstånd jag var i, men det var ändå ett anti-klimax. Desto roligare är det att “Lost” började i USA i natt med ett dubbelavsnitt. Mycket fint! Ännu roligare var Razzie-nomineringen till sämsta par på film i den här artikeln: "Uwe Boll och vilken skådespelare, foto och manus som helst".

Let Obama be Obama

Tue, 20 Jan 2009 19:16:00 +0100

Idag är jag lite halvförkyld och försöker återhämta mig då jag ska upp svinigt tidigt i morgon och åka till Arlanda och flyga till Östersund över dagen. 04:45 kommer bilen och hämtar mig, och då vill man inte vara förkyld och jävlig. Så eftermiddagen har tillbringats under pläd i soffan. Den tillfälliga sambon var snäll och lagade mat och när det blev dags för förtäring lyckades jag pricka in installationen av Barack Obama, vilket givetvis fick mig att tänka på min och Joakims älskling “Vita huset”. De två sista säsongerna av serien handlade om att president Bartlets åtta år var över och valet stundade. Som demokratisk kandidat kom den “unga” latinosenatorn Matt Santos (spelad av Jimmy Smiths) fram och vann efter nästan hela säsong sju valet före den republikanska “äldre” veteranen (spelad av Alan Alda). Det här är ju rätt likt Obamas framgång och det läskiga i sammanhanget är att karaktären Matt Santos inspirerades av just Obama för ett par år sedan. Den här gränsen mellan verklighet och dikt är ibland oerhört tunn.

YouTube - om sambon själv får välja

Fri, 16 Jan 2009 22:18:00 +0100

Det utlovades film i hemmet på väster ikväll. Det har inte skett än, men snart. Kanske. Den tillfälliga sambon berättade glatt att hon hade lyckats se slutet av “Anne på Grönkulla” på tv när hon var hemma som hastigast och i och med det sköljts av en våg med nostalgi. Hon undrade om serien fanns på box. Jag surfade lite på de vanliga shopparna och visst fanns det en komplett box. Den kom ut så nyss som i november men var tillfälligt slut överallt. Medan jag kokade ihop middagen så lät det i från vardagsrummet. Visst hade hon lyckats hitta “Anne på Grönkulla” på YouTube där man kan se hela rasket i ett svep. Så nu har vi suttit här och ätit pomelo och druckit blåbärste och tittat lite. Jag vet inte riktigt om jag sett tv-filmen tidigare men jag förstår den nostalgiska attraktionskraften som sambon drabbats av. Det kan ju för övrigt vara ett tips att kolla in YouTube för att lokalisera gamla personliga klassiker. Själv sitter jag och skriver denna blogg på sambons dator eftersom “Anne”-maratonen sker på min och hoppas samtidigt på en film till slut.

På bio idag

Fri, 16 Jan 2009 17:20:00 +0100

Tre filmer har premiär, “Benjamin Buttons otroliga liv”, “Bröllopsduellen” och “Sagan om Despereaux”. De två senare recenseras i dagens NA och får 2 respektive 3 stjärnor av Jonas Henningsson. “Benjamin Buttons otroliga liv” går Maria Eremo på och jag hade chansen att följa med, men jag har en lite körig kväll i och med att jag ska till Oslo i morgon och spela farlig musik. Sen har den tillfällige sambon kommit hem efter en vecka i Stockholm och utlovar i ett sms "Varför inte kolla på en film? Lovar att jag ska titta på hela, utan att göra något annat eller be dig snabbspola igenom. Jag ska vara en äkta filmnörd som du." Återstår att se hur det blir med den saken. “Benjamin Buttons otroliga liv” är för övrigt den enda av veckans filmpremiärer som jag vill – och tänker – se. Jag menar David Fincher och Brad Pitt tillsammans igen, det kan ju inte gå fel (senaste samarbetet var "Fight Club" och senaste Fincher-filmen var "Zodiac" som jag tycker var 2007 års bästa film). I övrigt verkar det vara premiärer både på onsdag, fredag och lördag nästa vecka. Mycket nytt på bio nu alltså.

Dvdkrönikan 16/1

Fri, 16 Jan 2009 10:21:00 +0100

Ladda för en riktig dvd-säsong 2009 har bara börjat men filmbranschen har knappast tagit lov. Ständigt prånglas det ut nya filmer på biograferna och i butikerna, och även om det känns som man sitter med ett blankt papper just nu, så kommer det att fyllas och bli helt täckt av både bra och dåliga filmupplevelser när vi går över till 2010. Redan detta första kvartal har laddat kanonerna ordentligt redo att pytsa ut filmprojektiler i en sådan mängd att man får gräva ett skyttevärn för att värja sig. Personligen inträffar detta kvartals höjdpunkt den fjärde mars då den femte och avslutande säsongen av “The wire” kommer i butik. De övriga säsongerna klämde jag i tur och ordning under 2008 och det är en makalös serie om poliser och kriminella i Baltimore. Varje säsong är som en välskriven bok som bara ger mer och mer för varje avsnitt, vilket gör serien perfekt att avnjuta på dvd. Sen ser jag fram emot att en vecka senare, helt utan förberedelser sjunka in i första säsongen av “Mad men”, en serie jag hört mycket bra om men knappt vet något alls om. Jag vet att den handlar om annonsmänniskor (därav namnet “Mad men”) på Madison Avenue (därav namnet “Mad men”) som är lite galna (därav namnet “Mad men”), men så mycket mer än så vet jag inte förutom att den utspelar sig på 60-talet och ska vara grymt bra. Ibland är det spännande att bara gå på känsla och se något rakt upp och ned. Det var ju Guldbaggegala i veckan och många av de nominerade filmerna ligger och väntar här framöver “Maria Larssons eviga ögonblick” (4/2), “Patrik 1,5” (25/2), “Låt den rätte komma in” (4/3), “H:r Landshövding” och “Rallybrudar” (25/3) samt “De ofrivilliga” (april). Julens omtalade drama “Selma” kommer 4/2, och för de som gillar äldre tv-serier så kommer Galenskaparna och After Shaves “Tornado - en tittarstorm” den 11/2, första säsongen av långköraren “Varuhuset” 25/3 och klassikern “Ärliga blå ögon” 1/4. Skräcksugna kan notera “Mirrors” (28/1), “Saw V” (11/2) och “Eden Lake” (18/3), medan actionfantasterna givetvis bokar “Hellboy II: The golden army” (4/2) och “Death race” (25/3), och de som vill skratta kan se fram emot “Get Smart” (21/1), “Tropic thunder” (28/1) och Will Ferrell-rullen “Step brothers” (25/2) . Och detta, mina vänner, är bara en bråkdel av allt som släpps under det första kvartalet 2009. Jag tycker det börjar ganska bra.

Bennifer x 2

Wed, 14 Jan 2009 20:26:00 +0100

Jag satt och bläddrade lite i tv-bilagan medan jag väntade på att middagssoppan skulle bli klar och noterade att TV3 kör två Ben Affleck/Jennifer Lopez-filmer back to back på lördag. Först “Jersey girl” och sen “Gigli”. Det här är lite intressant. “Gigli” anses ju av många vara en fruktansvärt kass film (jag tror inte jag har sett den), vilket spelade stor roll när “Jersey girl” sen fick premiär. Den sistnämnda är en av mina favoriter av Kevin Smith (just nu aktuell på bio med “Zack and Miri make a porno”) och anses också vara en flopp på helt ologiska grunder. Det är en film jag gillar mycket skarpt, men jag har hört Kevin Smith själv gnälla många gånger över filmen. Helt i onödan, “Jersey girl” är bra. Punkt! Det var rätt många bra filmer på tv de närmaste dagarna men jag nöjer mig med att rekommendera blott en, nämligen "United 93" som går på söndag. Jag skrev lite om den här häromdagen när jag såg “World Trade Center” och den är mycket sevärt, otroligt spännande och kommer garanterat stanna kvar en stund efter filmen tagit slut. Se den.

Wax on, wax off

Wed, 14 Jan 2009 14:28:00 +0100

Det har sedan en tid tillbaka varit känt att klassikern “Karate kid” ska gå genom remakemaskinen och piffas till för en ny generation. Som “kid” ska Will Smiths son Jaden Smith kliva in och nu är det klart vem som ska göra den viktigaste rollen, nämligen Mr Miyagi... Variety rapporterar att Jackie Chan nu slutför diskussionerna kring rollen. Hur känns det egentligen? Jag vet inte riktigt. Det står i artikeln att remaken lånar delar av originalplotten och jag misstänker att karaktärerna inte kommer att heta Danny och Miyagi. Jag misstänker även att filmen blir betydligt mer våldsam. I originalet hade Miyagi en (1) scen där han sparkade arsle och det kan väl knappast Chan gå med på. Det var ju så fint i originalet när Miyagi förklarade “Karate not here” och pekade på huvudet, “karate here” och pekade på hjärtat. (I alla fall minns jag det så.) Jag ser helst att filmen har så lite med originalet att göra som möjligt. Det blir ju bara parodiskt om Chan ska köra hela “Wax on, wax off”-grejen och lill-Smith ska göra kråksparken i slutet. Och i ärlighetens namn så räcker det för mig med originalfilmen. Så 80-tal så det nästan blir för mycket, men samtidigt så kult att man blir lycklig.

Håller favoriten igen?

Tue, 13 Jan 2009 17:29:00 +0100

Min favoritdokusåpashow genom tiderna är så klart “Expedition: Robinson”. De som jobbat med mig vet hur snudd på besatt jag var när det begav sig. 2000 reste jag bort utomlands i sju veckor och tvingade gamla kollegan Karin att spela in alla “Robinson” åt mig så jag inte skulle missa en sekund. Sen var det bara att försöka hålla för öronen när resesällskapet ringde hem och fick rapporter. En gång gick det inte och jag fick veta att Buba hade åkt ut. Något annat år hade jag en bild på hela gänget och markerade lite halvargt med ett kryss när någon åkt ut. Men sen började de larva sig med att låta de utröstade få andra chanser och så vidare. Det största är ju så klart att Robinson-Herman började jobba här på NA. En mycket trevlig och rolig prick och lite väl bra på hockeyspel emellanåt. Nu har Aftonbladet avslöjat årets deltagare och man kan börja fundera på vad det är för gökar. Förutom två representater ur den “äldre” generationen verkar de flesta vara unga, vältränade och snygga. Lite trist faktiskt, men jag känner en viss spänning inför nystarten. Vi får se om det levererar.

Sanningen om NA:s guldbagge

Tue, 13 Jan 2009 11:33:00 +0100

Jag nämnde i gårdagens liveblogg att det finns en guldbagge i NA-borgen, och nu har sanningen kommit fram. Den är äkta, och Sören Lund har – inför en liten artikel i morgondagens NA – fått fram följande citat från före detta vd:n Lennart Ohlsson-Leijon: "NA fick baggen i gåva när NA fyllde 150 år. Uppvaktare var dåvarande Tidningarnas Arbetsgivarförbund och dess vd Per-Axel Pettersson. Baggen hade han ropat in på en auktion där den lämnat in av någon som fått den alternativt förvärvat den från någon som fått den. I vart fall är det en bagge som en gång delats ut vid en gala. Vem som fått den en gång är dock okänt." Sören kommer även med följande information: "Baggen skapades av konstnären Karl Axel Pehrson, född i Örebro 1921 och död 2005, känd bland annat för sina fantasimålningar med växter och skalbaggar. Nämnde Pehrsson var NA:s förste kulturstipendiat 1980." Jag hade givetvis tänkt komplettera den här bloggen med en bild på djuret, men det var folk i rummet där den står. Återkommer senare med bildbeviset.

Liveblogg: Guldbaggegalan (avslutad)

Mon, 12 Jan 2009 22:34:00 +0100

19:29 En dryg halvtimme kvar till galan börjar och jag funderar lite på vad som väntar. Johan Glans är kvällens värd, vilket är mycket bra. Jag gillar Glans skarpt. Däremot ställer jag mig lite tvekande till Björn Gustafsson som sidekick. Behövs det en sidekick när man har Glans där? Är poängen att Gustafsson ska spinna vidare på sitt sidekickande från Melodifestivalen i fjol? Nåja, det återstår att se vad de hittar på. Björn Kellman var den som var värd för galan år efter år för ett par år sedan tills det floppade totalt sista året. Det var rent pinsamt att titta på, som ett perfekt uppställt korthus som sakta trillade ihop till en osexig hög med spelkort... Sen tog Sissela Kyle över och då blev det lite bättre. Guldbaggegalan har jag alltid, eller vänta, stryk det, på senare år upplevt som en fattigmansvariant av Oscarsgalan. Sverige är lite kusinen från landet som vill få det att bli lite flashigt och gaaaaala utan att få till det. Värden ska skämta lite med kändisarna, sentimental musik spelas när vinnarna knatar upp på scenen och de eviga tacktalen som oftast är för långa så att någon studioman får stressa på för att schemat ska hållas. Kanske blir det annorlunda i år. Vi får se. Som jag skrev tidigare i dag har jag bara sett en film av de nominerade. “Låt den rätte komma in” är nominerad i fem kategorier; bästa film, bästa regi (Tomas Alfredsson), bästa manus (John Ajvide Lindqvist), bästa manliga biroll (Per Ragnar) och biopublikens pris. Om jag ska välja ut den kategori som jag helst ser att den vinner så är det bästa regi för den respons filmen fått utomlands är helt vansinnig. Flera amerikanska recensenter att lovordat filmen (och Alfredssons regi) och placerat den överst på sina årslistor. När hände det en svensk skräckfilm senast? Aldrig. När hände det en svensk film senast? Väldigt länge sedan. I och för sig... John Ajvide Lindqvist är så klart högst delaktig i framgången och förtjänar en förgylld kackerlacka för det och Per Ragnar är mycket bra i sin roll... Tja, hoppas det blir någonting i alla fall. 19:50 I NA:s styrelserum finns det en sådan metallinsekt som ser exakt ut som guldbaggarna. Jag har aldrig lyckats lista ut om det är the real thing eller bara en look-a-like. Och om den är äkta varför är den där? Det ska jag fundera på i 10 minuter till, sen börjar galan. 20:11 Öppningsnumret är magi till musik av finska Apocalyptica (som spelar metal med stråkinstrument) och en häxliknande figur satte skräck i Lena Endre och Richard Hobert. Att det hela skulle avslutas med att värden Johan Glans trollades fram var ganska väntat. Verkar gå fint för Glans än så länge. Inte så dum idé med en ståuppare som värd. Men lite taskigt skämt på Nils-Petter Sundgrens bekostnad. Hehe, nu skrattar jag gott åt Glans skämt om nedladdning och Per Ragnars väg från Godmorgon Sverige till läskig mördare i “Låt den rätta komma in”. Bra start på galan. 20:18 Nu är det en kavalkad över årets svenska filmer och utöver “Låt den rätte...” tror jag det bara är “Ping-pongkingen” och “Arn - Riket vid vägens slut” som jag sett. Nu känner jag mig oerhört kass som filmintresserad skribent, men jag gillar mest utländskt. Dags för första prisutdelning, och då skickar de fram Claire Wickholm... Nu ska vi se om Per Ragnar vinner eller inte. 20:29 Anders Jansson, vilken hjälte... Fint raljerande om vad biroll heter på olika språk. Bra tempo på galan än så länge. Lagom längd på prisutdelarnas monologer, fina sammanfattningar från filmerna och tacktal som känns konkreta och så. Säger jag efter en pristagare. Och nu fick Maria Lundqvist en bagge. Jag gillar henne, hennes förmåga att slira på replikerna gör att hennes karaktärer alltid känns genuina och trovärdiga. Bra tacktal också. 20:34 Entré för sidekicken. Så det är så här det ska gå till, Glans och Gustafsson gör parodier på några av årets filmer i små trailers. Hehe, kul “Patrik 1,5”-parodi om än lite ekivok. 20:42 Hm, var visas de här dokumentärerna någonstans egentligen? Verkar ju högintressanta allihop. Otroligt segt tacktal dock... Borde vara förbjudet att skicka upp tre personer samtidigt. 20:50 Snart halvvägs och jag noterar att det inte är några musikinslag. Brukar det inte vara det? Dags för hedersbaggen. Det här brukar vara det segaste momentet på galan, men det är ett fint pris hur som helst. Man ska inte glömma bort den svenska filmhistorien när man hyllar det nya. Den här gången gick den till Harriet Andersson, hon som representerade den svenska synden en gång i tiden. En stilig kvinna både som ung och gammal. Ärligt och fint tacktal. Det blev ju inte alls segt! Undrar om det sitter någon producent och piskar på tempot i år? Dags för barnpriset Guldspiran. 20:55 Nu blev det musik i alla fall, fast inte så som man trodde. Kompositören Georg Riedel fick priset och tillhör man Astrid Lindgren-generationen så känns detta pris oerhört välförtjänt. Vem har inte sjungit “Du ska inte tro det blir sommar” vid varje skolavslutning som barn? Kul och oväntat och herr Riedel verkar oerhört sympatisk. Kunde han inte fått prata lite till? 20:58 Ha! Glans glänser med skarp kritik mot att filmerna aldrig börjar på bio. Helt rätt! 21:06 Det var som fan! John Ajvide Lindqvist vann en guldbagge för sitt manus efter sin egen bok. Och så är han inte där! Vad kul att han vann. Och vilken fin lapp som Tomas Alfredsson nästan kom ihåg. Nu får vi hoppas att Tomas får kliva upp igen och hämta en egen bagge. 21:12 Nä, jag smäller av! Alfredsson knep den! Jag trodde baggen var som fastlimmad i Troells hand med tanke på den internationella uppmärksamhet hans film fått, vilket i och för sig Alfredssons också fått. Och Alfredsson tackar barnen i filmen, mycket bra. De har fått så mycket beröm i utländsk press så det är mycket välförtjänt. 21:16 “Så som i helvete”... Haha, genialt! Och Per Ragnar är the shit som de säger på andra sidan Atlanten. Undrar vem som knåpat ihop dessa små filmer, riktigt bra och roligt gjort. Nu kom det ett musikaliskt inslag igen, men helt utan filmkoppling. 21:26 Snart bara en halvtimme kvar och de tunga priserna står på tur. Cecilia Frode är så himla rolig. Vem annars skulle dra fram en prickig korvmacka ur brallan? Nu först fick “Maria Larssons eviga ögonblick” sin första bagge och tydligen första baggen Mikael Persbrandt kammar hem i karriären. Varför känns det som om han stått där uppe varje år och plockat hem ett skrotdjur? Lustigt. Men det var väl på tiden. Även om Persbrandt känns lite överanvänd i svensk film nu för tiden – och parodierats lite för ofta – så har han ändå gjort mycket bra. 21:35 Dubbel för “Maria Larssons eviga ögonblick” nu när själva huvudrollsinnehavaren Maria Heiskanen plockade hem den. Hon pratar om “Il Capitano” som jag faktiskt såg för inte så länge sedan och hon var mycket bra i den. “Maria Larssons eviga ögonblick” släpps på DVD om ett par veckor i början av februari. Det blir nog att kolla upp den då. “Låt den rätte komma in” kommer i mars. Usch, nu är det dödskavalkaden... :( Fem priser kvar får jag det till. Då får de raska på lite tror jag allt, men vissa priser har de väl delat ut redan på dagen. 21:41 Ah, mycket riktigt, nu rasslar de igenom några tidigare utdelade guldbaggar. Tre till “Låt den rätte komma in” för foto, scenografi och ljudeffekter (MYCKET välförtjänt) och en till “Maria Larssons eviga ögonblick” för musik. Kortfilmerna, liksom dokumentärerna, undrar jag också var man kan se. Och Ang Lee fick den “utländska” baggen. Jag hade hoppats på “No Country for Old Men”. Trodde Ang Lee var “slut” efter floppen med “Hulk”. Nu är det dags för Glans/Gustafsson att fula till sig ordentligt. 21:48 Haha, det var ju ett riktigt bra nummer. Känns som Gustafsson fått precis lagom med utrymme. Äntligen dags för biopublikpriset. “Arn - Riket vid vägens slut”, 52% av rösterna. Kanske inte helt oväntat, en typisk publikfilm. Sofia Helin bekräftade nu att det blir en tv-serie av “Arn”, vilket kommer vara ett mycket bättre format för den historien i mitt tycke. Haha, en superhjältefilm av Roy Andersson - jag vill faktiskt se den! Bara ett pris kvar nu... 21:57 Årets film blev kanske inte helt oväntat “Maria Larssons eviga ögonblick”. Utan att ha sett den så känns det inte fel. Nu får vi hoppas att den nomineras till en Oscar också. Om jag räknat rätt blev “Låt den rätte komma in” helt oväntat den stora vinnaren med fem priser mot fyra för “Maria Larssons eviga ögonblick”. Det hade jag inte trott när kvällen började, även om det var knappt “De ofrivilliga” är den stora förloraren med fem nomineringar och ingen vinst. I sammanfattning så var det en bra gala. Bra och rolig värd, bra tempo under de två timmarna och allmänt trevligt. Kvaliteten på den här bloggen har väl varit lite varierande men det var lite kul att göra det. Jag skrev mer än vad jag hade trott och förhoppningsvis kan jag upprepa det under Oscarsgalan, men det får visa sig. Tur att man slipper liveblogga jämt i alla fall... Nu ska jag fira Låt den rätte komma in framgångar med att se en annan skräckfilm. På återhörande.

War! What is good for?

Mon, 12 Jan 2009 15:41:00 +0100

...tja, det är ju stoff för filmer in absurdum i alla fall. Jag är dock inte speciellt förtjust i krigsfilmer, speciellt inte med Vietnam-tema för de tenderar att bli lite väl upprepande. Fast en vändning i mitt intresse kom efter att den ambitiösa HBO-serien “Band of Brothers” sändes på tv. (Som en parentes här måste jag skjuta in en lustig anekdot om när jag köpte en “Band of Brothers”-box på eBay och fick en riktig asiatbootleg i brevlådan. Även om det så klart går att titta på den, och att den var billig, så är själva boxen en källa till stor humor i och med att det är en pirat som heter duga. Troligen har tillverkaren skannat av texten och använt ett program för att göra om inskannad text till redigerbar text (man kan göra så) men struntat i att redigerat den, så enligt boxen är det “HBD” som presenterar “Dand of Brothers.”..) Hasan har (indirekt) beställt en filmlista, så här kommer några tips: "Full metal jacket" - jag var ganska sen att se den här tvådelade filmen som först tar oss igenom ett plågsamt boot camp för att sedan ta oss till the shit och skildra båda delarna på ett bra och gripande sätt. Filmen är fylld av mästerliga skådespelarprestationer och karaktärer som stannar kvar långt efter att filmen tagit slut. "Född den fjärde juli" - Jag framhåller den här filmen som Tom Cruises främsta skådespelarinsats och filmen håller ruskigt bra efter alla år. Scen/en/erna när Cruises karaktär ligger på sjukhus efter att ha blivit allvarligt skadad i Vietnam är verkligen starka, vilket egentligen gäller för hela filmen. "The Inglorious Bastards" - Den här filmen kan vara intressant att leta rätt på i och med att Quintin Tarantino filmar remaken “Inglourious Basterds” (japp, det ska stavas så knäppt) just nu. Tarantinos film är stjärnspäckad, men originalet innehåller en rad råa typer, bland annat svenska Bo Svenson, som – lustigt nog – var med i Tarantinos “Kill Bill”. "Flags of our Fathers"/"Letters from Iwo Jima" - Clint Eastwoods Oscarsbelönade dubbelmacka är spännande i och med att den skildrar en händelse ur två helt olika synvinklar; den amerikanska och den japanska. Båda filmerna är bra på olika sätt och Eastwood är tveklöst en ruskigt bra regissör. "Fiendeland – En dag utan krig" - En lite udda och mindre känd film som avslutning. Den här filmen skildrar den temporära fred som uppstod på självaste julafton 1914 då salvorna i skyttegravarna upphörde och soldaterna firade jul med varandra över gränserna för att sedan börja strida igen. Oerhört märklig situation, men en bra film som givetvis är ett samarbete mellan de inblandade länderna utan att ta ställning för något av dem.

Inför Guldbaggegalan

Mon, 12 Jan 2009 09:44:00 +0100

Ikväll är det Guldbaggegalen på tv och det måste ju givetvis film-/tv-bloggaren bevaka med en liveblogg mellan 20.00 och 22.00. Eller? När jag ögnade genom de nominerade titlarna i de olika kategorierna så insåg jag att av de 12-15 olika svenska filmer som nomineras så har jag sett... en (1), det vill säga “Låt den rätte komma in”. Hur ska jag då kunna kommentera kvällen? Däremot – av de tre titlar som är nominerade till bästa utländska film så har jag sett två; "No country for old men" och "There will be blood". Det säger kanske mer om min filmsmak än om kvaliteten på svensk film.

Om Tintin

Sat, 10 Jan 2009 13:45:00 +0100

I dagens NA finns en rolig artikel om Tintin som fyller 80 år, fylld av roliga detaljer. För folk i min generation (och den innan och den efter för den delen) är Tintin en stor idol. Jag vågar inte ens försöka räkna ut hur många gånger jag plöjt igenom albumen och njutit. Hergé var en riktig hjälte med en enkel och snygg stil. Jag och Tobias har en filmklubb som vi döpt till Haddock. Eller klubb och klubb, de gånger vi går på bio säger vi att vi gör “en Haddock”. För många år sedan köpte jag på mig en DVD enkom för en DVD-Haddock. Det var en utgåva av den gamla franska spelfilmen “Tintin och de blå apelsinerna” som jag hade sett på bio som barn. Det tog ytterligare några år innan plasten åkte av och jag och Tobias såg filmen samtidigt som vi glufsade i oss pizza från Pizza Express. Milt sagt kan man säga att filmen var kass, men det var en smått surrealistisk upplevelse att se karaktärerna i serien som riktiga människor. Därför har jag en spänd förväntan/oro över de tre Tintin-filmer som Steven Spielberg och Peter Jackson ska producera. Det har varit snack om dessa ett par år, men än har jag inte hört när de ska komma. En snabb surfning till imdb.com säger att den första filmen ska komma 2010 och de få skådespelare som listas är Andy Serkis som Haddock, Eric Stoltz som Krollspell och Simon Pegg och Nick Frost som Thompson och Thomson (alltså Dupont och Dupond). Känns inte helt klockrent. I och för sig Andy Serkis (Gollum, King Kong"Shaun of the Dead", "Hot Fuzz" och inte minst "Spaced" så är de inte helt perfekta för klanttvillingarna. De är ju inte ens lika"/> Och vem ska spela Tintin? Det har gått många rykten men än så länge verkar ingen vara klar. Det är till och med oerhört spännande när jag tänker efter.

Enligt beställning: Dokumentärer

Fri, 09 Jan 2009 14:48:00 +0100

Läsaren Jonny önskade en lista över mina fem bästa dokumentärer, så här kommer en sådan med länkar till recensioner jag har skrivit annorstädes... 1. The King of Kong - den här filmen har precis släppts på svensk DVD och skildrar arkadsspelsvärlden med profiler, världsrekordtävlingar och en allmänt annorlunda värld med hierarki och regelverk. Otroligt sevärd av hur många anledningar som helst. 2. Modstrilogin - ett måste. Det är väldigt intressant hur man som tittare påverkas annorlunda av varje del. I den första tycker man att tonårsknarkarna Kenta och Stoffe är roliga prickar, medan man i den extremt mörka och tunga uppföljaren får rent ont i hjärtat när man ser vad drogerna gjort med dem och deras vänner, och sen i den sista känner man ett visst hopp, att det finns lite ljus i mörkret i alla fall. 3. Plötsligt i Vinslöv - "Den roligaste Killinggänget-film som de inte gjort" som Joakim beskrev den som innan vi såg den i en korning sjundehandskopia i en stuga i Småland under Hultsfredsfestivalen. Tack vare kulten blev det ett vettigt DVD-släpp och den här filmen kan man se hur många gånger som helst och skratta med och åt. Sjukt citatvänlig. 4. Grizzly Man - fascinerade dokumentär som växlar mellan att vara gullig och obehagligt otäck. Den handlar om en man som levde bland grizzlybjörnarna i Alaska tills den dag de ansåg att han var mat och inte en människa... Mycket sevärd. 5. Loose change - det här är en amatördokumentär som lyckas fånga alla tänkbara konspirationsteorier om 9/11 i en och samma film. Även om vissa är oerhört långsökta så finns det vissa delar som får en att tänka till ordentligt... Går att se gratis på video.google.com. Bonusmaterial: • Det finns en dokumentär jag väntat på i flera år, och det är “The Shark is Still Working” som är en fangjord och rejäl hyllning till alla tiders skräckfilm “Hajen”. Jag har hört mycket bra om dokumentären och de smakprov som finns på hemsidan är lovande. Men det går segt med distributionen, men jag väntar tålmodigt för filmen kommer att vara så bra, det känner jag på mig. • Som extramaterial till nysläppta Little Britain – Live! finns det en 60-minuter lång dokumentär som heter “Little Britain's Big Swim” som handlar om när David Walliams får för sig att han ska simma över engelska kanalen för välgörande ändamål. Dokumentären är vad på engelska kallar “riveting” (lämplig översättning på det, Åsa?) och man kan inte sluta titta. Andra gången fick jag med den tillfälliga sambon som också blev som klistrad, vilket är unikt.

Tänk om...

Thu, 08 Jan 2009 14:47:00 +0100

Lunchade med Erik och Pelle och vi pratade film och om hur vissa trailers är bättre än slutresultatet och då kom jag ihåg nedanstående fejktrailer för skräckfilmen “The Shining” som romantisk komedi. Det är lustigt hur man helt kan ändra karaktär bara genom att stuva om lite repliker, lägga på lite glad musik och en munter voice-over.

Enligt beställning

Thu, 08 Jan 2009 01:34:00 +0100

Joakim önskade en lista på mina fem favoritkaraktärer ur The Simpsons, vilket passar rätt bra att göra nu i och med att jag idag recenserar säsong 11 annorstädes, så här kommer listan: 1. Crazy Cat Lady - smått obskyr figur, men så jag jublade inombords när hon dök upp i långfilmen. 2. Comic Book Guy - För. Hans. Staccatto. Och. Cynism. 3. Jasper - det är så kul när han försöker frysa ned sig själv i Apus frysdisk. 4. Professor Frink - inspirationen från Jerry Lewis klassiska “nutty professor” glädjer en cineast som mig. 5. Bumblebee Man - jag vet inte varför det är så kul med en mexikansk man i humledräkt, men det är det.

Sambon väljer bloggar med omsorg

Wed, 07 Jan 2009 22:37:00 +0100

Den tillfälliga sambon blev lite nöjd över att vara nämnd i bloggen. “Undrar om någon vet vem jag är?” frågade hon. “Ja, det klart det är” och nämnde min bänkkamrat Erik som exempel. “Vad då, är han den enda som läser?” sa hon sedan elakt innan hon fortsatte med ännu ett oväntat resonemang: "Jag gillar inte bloggar. Det är så personligt. ‘Idag har jag gjort det och det’... Okej om det var Gud som skrev..." Mer hann hon inte säga innan jag skrattade högt och sa att det här åker direkt in i bloggen.

Kväll på väster i Örebro

Wed, 07 Jan 2009 21:38:00 +0100

Dagen började med pepp från den tillfälliga sambon. “Det här kommer att bli en jättebra dag”, sa hon. “Du kommer att cykla till jobbet med ett leende på läpparna”. Knappt hann jag sätta mig på cykeln innan jag utbrast ett trött “Men va faaan...” för givetvis var det punka på bakdäcket. I stället för att cykla till jobbet med ett leende på läpparna, ledde jag cykeln till närmaste handlare med ett ganska neutralt slash surt uttryck. Ett par timmar senare, när jag sparkat igång både John Alvbåges blogg och min egen, loggade jag in på min mail för att se att någon gök lyckats betala en eBay-auktion på $770 med mitt PayPal-konto. Ca 5000 kr väck. Tack för den! Sen hamnade jag på en klassisk lunchrestaurang vid Järntorget som trots att det var lunchtid inte hade någon fräsch mat utan jag fick äta något gammalt som troligen fick min mage att protestera på eftermiddagen. Då hade i och för sig PayPal-problemet löst sig och pengarna var återbetalda. När jag sedan kommer hem och säger till sambon att jag har tre fräscha filmer på DVD som vi kan titta på, säger hon som vanligt: “Ta vilken som, jag tittar med ett öga samtidigt som jag grejar med annat”. Här tar en vanlig diskussion oss emellan vid där hon konstaterar att hon inte är någon bra filmtittare. Men sedan sätter hon sig och kollar trailers på Aftonbladet i alla fall, och jag tyckte det var lämpligt att skriva en lång och omständig blogg för att komma fram till slutsatsen att vissa filmer faktiskt är bättre som trailers än som film. Fast det lär aldrig sambon få reda på.

Blu-ray of light

Wed, 07 Jan 2009 15:40:00 +0100

Igår hade jag min första närkontakt av första graden med Blu-ray, när den 47 år gamla “How the west was won” åkte in i Blu-ray-spelaren som ingår i den nyinköpta laptopen. Var det så fantastiskt som alla sagt? Svar, ja. Det var en enorm skillnad. 2009 blir året jag går över från dvd till bd.